Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2176(DEC)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0132/2011

Debatter :

PV 10/05/2011 - 4
CRE 10/05/2011 - 4

Omröstningar :

PV 10/05/2011 - 9.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0174

Debatter
Tisdagen den 10 maj 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Ansvarsfrihet för 2009 (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Jorgo Chatzimarkakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (SEK(2010)0963 – C7-0211/2010 – 2010/2142(DEC)) (A7-0134/2011),

– betänkandet av Jorgo Chatzimarkakis, för budgetkontrollutskottet, om Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2009 (2010/2204(DEC)) (A7-0135/2011),

– betänkandet av Ville Itälä, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt I – Europaparlamentet (SEK(2010)0963 – C7-0212/2010 – 2010/2143(DEC)) (A7-0094/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt II – rådet (SEK(2010)0963 – C7-0213/2010 – 2010/2144(DEC)) (A7-0088/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt IV – domstolen (SEK(2010)0963 – C7-0214/2010 – 2010/2145(DEC)) (A7-0137/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt V – revisionsrätten (SEK(2010)0963 – C7-0215/2010 – 2010/2146(DEC)) (A7-0138/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (SEK(2010)0963 – C7-0216/2010 – 2010/2147(DEC)) (A7-0136/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt VII – Regionkommittén (SEK(2010)0963 – C7-0217/2010 – 2010/2148(DEC)) (A7-0139/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (SEK(2010)0963 – C7-0218/2010 – 2010/2149(DEC)) (A7-0116/2011),

– betänkandet av Crescenzio Rivellini, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (SEK(2010)0963 – C7-0219/2010 – 2010/2150(DEC)) (A7-0117/2011),

– betänkandet av Bart Staes, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2009 (KOM(2010)0402 – C7-0220/2010 – 2010/2151(DEC)) (A7-0140/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för 2009: EU-byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll (2010/2271(DEC)) (A7-0149/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0241/2010 – 2010/2181(DEC)) (A7-0150/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0233/2010 – 2010/2173(DEC)) (A7-0153/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0232/2010 – 2010/2172(DEC)) (A7-0119/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0226/2010 – 2010/2166(DEC)) (A7-0106/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Gemenskapens kontrollorgan för fiske för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0244/2010 – 2010/2184(DEC)) (A7-0118/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0237/2010 – 2010/2177(DEC)) (A7-0123/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0239/2010 – 2010/2179(DEC)) (A7-0107/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska kemikaliemyndigheten för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0245/2010 – 2010/2185(DEC)) (A7-0127/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0230/2010 – 2010/2170(DEC)) (A7-0122/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0238/2010 – 2010/2178(DEC)) (A7-0146/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0229/2010 – 2010/2169(DEC)) (A7-0120/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0236/2010 – 2010/2176(DEC)) (A7-0132/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0252/2010 – 2010/2192(DEC)) (A7-0105/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0240/2010 – 2010/2180(DEC)) (A7-0125/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0235/2010 – 2010/2175(DEC)) (A7-0109/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0231/2010 – 2010/2171(DEC)) (A7-0104/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Euratoms försörjningsbyrå för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0246/2010 – 2010/2186(DEC)) (A7-0144/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0227/2010 – 2010/2167(DEC)) (A7-0108/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0234/2010 – 2010/2174(DEC)) (A7-0133/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0228/2010 – 2010/2168(DEC)) (A7-0130/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0242/2010 – 2010/2182(DEC)) (A7-0145/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0243/2010 – 2010/2183(DEC)) (A7-0103/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0250/2010 – 2010/2190(DEC)) (A7-0126/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Clean Sky för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0249/2010 – 2010/2189(DEC)) (A7-0128/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget för genomförande av det gemensamma teknikinitiativet för innovativa läkemedel för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0251/2010 – 2010/2191(DEC)) (A7-0129/2011),

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det europeiska gemensamma företaget för ITER och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0247/2010 – 2010/2187(DEC)) (A7-0131/2011), och

– betänkandet av Georgios Stavrakakis, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Sesar för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0248/2010 – 2010/2188(DEC)) (A7-0124/2011).

 
  
MPphoto
 

  Jorgo Chatzimarkakis, föredragande. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot Šemeta, mina damer och herrar! Den process vi behandlar i dag – dvs. ansvarsfrihet för kommissionens utgifter – är en viktig process. Under de senaste åren kanske processen bara har ägnats ytlig uppmärksamhet, men att bevilja ansvarsfrihet för kommissionens utgifter för budgetåret 2009 är i själva verket en viktig uppgift för parlamentet.

Vi är medvetna om att 80 procent av dessa medel spenderades som ett gemensamt ansvar mellan kommissionen och medlemsstaterna. Det övergripande ansvaret för denna process ligger ändå hos kommissionen. Jag ska därför direkt vända mig till dig, kommissionsledamot Algirdas Šemeta. Först och främst vill jag tacka dig. Jag vill göra det klart från början. Jag vill också tacka mina ledamotskolleger som har arbetat mycket bra tillsammans och som har stött parlamentets ståndpunkt mycket kraftfullt. De diskussioner vi har haft har dock varit mycket intensiva, kommissionsledamot Šemeta. Du har bara gemensamt ansvar för 2009, men ändå har du gett dig i kast med detta. I vissa fall har vi haft hetsiga diskussioner och undersökt saker och ting i minsta detalj. Jag vill emellertid framhålla att du har satt frågan om ansvarsfrihet överst på dagordningen i kollegiet, dvs. i kommissionen. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso förhandlade med oss i mer än en timme om detaljerna. Du har själv spelat en viktig roll för att förändra kommissionens inställning till frågan om ansvarsfrihet och inställningen hos kommissionens tjänstemän till hela denna process. Jag är tacksam för att du helt öppet har sagt att de påtryckningar som parlamentet utövat under det här året faktiskt kommer att bidra till att förbättra öppenheten. Du har nu möjlighet att utöva påtryckningar mot inte bara medlemsstaterna, utan också din egen administration – som hittills har varit en aning slapp när det gällt att hantera dessa frågor.

Jag anser också att vi bör utnyttja denna styrka och dynamiska kraft som vi tillsammans har åstadkommit även för andra betänkanden om ansvarsfrihet och jag vill uppmana dig, kommissionsledamot Šemeta, att vidarebefordra vårt tack till ordförande José Manuel Barroso. Det finns en sak som måste klargöras, nämligen att detta är den sextonde gången i rad som Europeiska revisionsrätten lämnat ett utlåtande som inte är positivt. Detta är av stor betydelse, eftersom det innebär att ni i själva verket inte har uppfyllt verksamhetskriterierna under 16 år. Vi har inte desto mindre fastställt vissa huvudkriterier, som jag kortfattat ska ta upp och som ni har infriat. Det gläder mig att ha Christofer Fjellner, den kommande föredraganden om ansvarsfrihet för budgeten, vid min sida. Jag hoppas att han kommer att fortsätta arbetet med samma energi.

Kommissionen har börjat – och detta är avgörande, för när allt kommer omkring handlar det om 80 procents gemensamt ansvar här – att klart och tydligt påpeka felaktiga utgifter i EU:s räkenskaper för 2009. Den har oförbehållsamt räknat upp dessa poster. Vi har således, utifrån denna nya öppenhet, fastställt fem huvudkrav. Det första är en fråga som har funnits med länge – en gammal favorit – som parlamentet har hanterat under lång tid, och det gäller de nationella förvaltningsförklaringarna. Som företrädare för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa gläder det mig också att kunna påpeka att detta har åstadkommits av i synnerhet en nederländsk ledamot ur ALDE-gruppen. Det gäller finansministrarnas bekräftelse att EU-medel har spenderats på ett korrekt sätt i deras hemländer.

Vi har ännu inte fått dessa nationella förvaltningsförklaringar, men vi ser fram emot att få dem. I detta avseende kommer jag att utgå från mitt framtida samarbete med Christofer Fjellner. Kommissionsledamot Algirdas Šemeta, du har lovat att vi ska undersöka huruvida strängare villkor kan införas i och med nästa budgetram 2014. Det är viktigt att du har utarbetat riktlinjer – vi är tacksamma för det – och att du har visat vilka länder som i själva verket har tillhandahållit nationella förvaltningsförklaringar – de är inte många: egentligen är det bara Nederländerna som till fullo uppfyller kraven. Det är också viktigt att du uppmanat generaldirektoraten att i verksamhetsrapporten för 2010 för första gången visa vilka faktorer som kommer att finnas med i framtida nationella förvaltningsförklaringar, även om detta bara kommer att ske på arbetsstadiet.

Det andra huvudkravet är att kommissionsledamöterna också måste godta ett större ansvar. Du har föreslagit att generaldirektoraten ska bli tvungna att informera sina kommissionsledamöter om oegentligheter, och jag vill tacka dig för det.

Det tredje och viktigaste kravet var att instrumentet för att stoppa eller dra tillbaka betalningar ska användas i större utsträckning. Du har räknat upp tydliga kriterier för när du tänker göra detta. Du har tydligt visat oss hur detta har gjorts under de senaste åren. Tack för denna öppenhet, som hjälper oss att sätta press på medlemsstaterna. Tack också för riktlinjerna, som kommer att vara till hjälp för medlemsstaterna. Du har dessutom lovat att fastställa tydliga standarder i samband med utvärderingen av effektivitetsrevisionen, och detta är en skyldighet som du ändå har inom ramen för Lissabonfördraget. Tack också för att du gjort oss mycket delaktiga i effektivitetsrevisionen. Du har också lovat att genomföra förenklingar, för ofta är underlaget så komplicerat att människor gömmer sig bakom reglerna och hänger sig åt oegentligheter. Tack för att du också har fastställt mycket specifika krav för den kommande budgetramen.

Jag rekommenderar att vi fortsätter längs denna väg. Jag anser att parlamentet kan bidra väsentligt till att höja kommissionen till en annan nivå. Jag önskar Christofer Fjellner lycka till och jag vill framföra mitt varma tack till mina parlamentstjänstemän, i synnerhet Bent Adamsen och Dominykas Mordas.

 
  
MPphoto
 

  Ville Itälä, föredragande. (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första vill jag tacka alla de som jag har haft nöjet att arbeta tillsammans med, i synnerhet skuggföredragandena, vars samarbete varit utmärkt. Jag vill också tacka ledamöterna från budgetkontrollutskottet. Det fanns en tydlig majoritet i utskottet som röstade för betänkandet, och stämningen var mycket positiv. Jag riktar också mitt tack till alla de tjänstemän som hjälpte oss. Det har varit ett hårt arbete, som krävt mycket tid. Frågorna är dessutom ganska känsliga och svårhanterliga, men de skulle ändå behandlas och diskuteras.

Den huvudsakliga uppfattningen i betänkandet är att vi i EU nu genomgår en finanskris. Medlemsstater, företag och allmänhet måste ständigt tänka på vilka besparingar de kan göra och hur de ska klara sig från den ena dagen till den andra. Parlamentet måste göra likadant, och rådet har till och med föreslagit att parlamentet också borde tänka på besparingar, och att de måste göras. Detta är givetvis problematiskt, för vi har alla våra egna favoritprojekt och våra egna idéer om vad parlamentet bör göra. Att under dessa omständigheter hitta områden där besparingar kan göras kan uppenbarligen vara mycket svårt.

Flera av de förslag som förts fram här och som har anknytning till ledamöternas förmåner och deras arbetssätt är inte vidare betydelsefulla från penningsynpunkt. EU:s ekonomi kommer vare sig att stärkas eller mattas av på grund av dem, men det förlorade anseende som vi skulle kunna orsaka om vi inte agerar på ett förnuftigt sätt eller på ett sätt som är acceptabelt i allmänhetens ögon skulle vara omfattande. Därför bör vi noga överväga vad som behöver göras.

Enligt min åsikt bör vi inrikta oss på de viktigaste orsakerna till att vi är här. Vi är ett lagstiftande organ, och vi utarbetar en budget. Detta är vårt arbete och vi bör ha tillgång till de verktyg som krävs. Informationstekniken och så vidare måste fungera, men när det gäller allt annat som sträcker sig längre än så måste vi vara mycket noggranna och se till att detta i själva verket är knutet till det arbete vi är här för att utföra.

När nu tiden snart är ute vill jag ta upp två viktiga, men kanske också besvärliga, frågor i betänkandet. Den första gäller säkerheten. Jag hoppas att generalsekreteraren snart kommer att lägga fram ett förslag om att förbättra säkerheten. Under loppet av ungefär ett år har vi utsatts för tre rån, nämligen i banken, i matsalen och på postkontoret. Detta kan verkligen inte fortsätta. Vi vet att det finns ett ständigt terroristhot över hela världen. Om parlamentets säkerhet är så bristfällig att någon kan gå in här och råna postkontoret eller banken, utan att någon grips, finns det all anledning att snarast genomföra förbättringar. Ett stort antal detaljer är knutna till detta, och de anges i betänkandet. Dessa borde tjäna som underlag för att i grunden förbättra säkerheten.

Den andra viktiga frågan är att jag omöjligen kan rättfärdiga för allmänheten att vi byter arbetsplats var tredje vecka. Detta innebär mycket stora utgifter. Det kan inte försvaras, och därför bör vi ha modet att öppet diskutera huruvida detta är ett rimligt sätt att spendera skattebetalarnas pengar. Vi vet hur svårt detta är, det handlar om vår historia och våra personliga intressen, men under den nuvarande finanskrisen måste vi tala om denna fråga. Vi kan inte resa dylika murar mellan beslutsfattarna och folket, och alienera den ena gruppen från den andra på det här sättet. Därför bör vi ta upp denna fråga och diskutera den.

I går tog jag del av ett dokument där det stod att den franska senaten har föreslagit att parlamentet bara ska sammanträda på ett ställe, i Strasbourg. Detta passar mig bra, för huvudfrågan är att vi bara borde ha en arbetsplats och inte spendera pengar på ett ständigt resande till och från.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Jag kan svara direkt genom att påpeka att generalsekreteraren och den vice generalsekreteraren har lagt ner stor möda på att garantera vår säkerhet i parlamentet. Under gårdagen ägnade vi en stor del av tiden åt att diskutera denna fråga vid ett sammanträde i presidiet. Förfarandena måste förbättras, men jag vill också ta tillfället i akt och uppmana parlamentets ledamöter att ha förståelse för att det krävs ett visst mått av disciplin av oss. Jag vet att kontrollerna ibland är en börda, men om vi vill ha ett parlament som är både säkert och öppet för allmänheten måste vi genomföra dessa kontroller, även om jag vet att ledamöterna och jag själv ibland irriteras på dessa. Jag hoppas att ni tror mig när jag säger att det bara finns två alternativ: antingen fortsätter vi med dessa kontroller som gör att vi kan känna oss säkrare, eller så avstår vi från att tillämpa dem, men i så fall kan det inte bli fråga om någon säkerhet. Jag vill också återigen uppmana ledamöterna att inta en positiv hållning till de förstärkta kontrollerna, som jag inte vill bli tvungen att överge. De kommer att fortsätta att stärkas i framtiden.

Vi har också andra planer för att se till att parlamentet förblir öppet, eftersom detta är mycket viktigt. Vi vill vara ett parlament som är öppet för allmänheten, men samtidigt kräver säkerhetsbestämmelserna att vi vidtar vissa åtgärder som hittills inte har behövts. Detta påverkar också våra assistenter, och jag har fått veta att våra assistenter är mycket mer upprörda än ledamöterna. Jag vill därför uppmana assistenterna, som arbetar mycket hårt i parlamentet, att också förstå behovet av dessa kontroller. Det är inte bara ledamöterna som får utstå kontroller, utan också assistenterna. Jag är säker på att de kommer att godkänna dessa regler för att känna sig tryggare.

 
  
MPphoto
 

  Tamás Deutsch, föredragande. (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Som talmannen nämnde är Crescenzio Rivellini föredragande för sju betänkanden som har lagts fram. Vår kollega har arbetat utomordentligt hårt och effektivt under det senaste halvåret, men tyvärr har han inte möjlighet att närvara vid detta sammanträde, och jag har fått äran att ersätta honom under dagens debatt.

Som jag nämnde är Crescenzio Rivellini föredragande för sju av betänkandena. Jag vill påminna er om de viktiga EU-institutioner vars betänkanden om ansvarsfrihet utarbetats av Crescenzio Rivellini. Han har utarbetat betänkanden om ansvarsfrihet när det gäller genomförandet av budgeten för rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, EU-domstolen, revisionsrätten, ombudsmannen och datatillsynsmannen, samt deras kanslier.

Jag vill för min del tacka Crescenzio Rivellini, och i synnerhet också revisionsrätten. Denna institutions arbete har varit oumbärligt för utarbetandet av de betänkanden som lagts fram.

Låt mig också tacka ledamöterna av parlamentets budgetkontrollutskott, samt deras kolleger, för det arbete som har lett till dagens resultat.

Jag vill framhålla två betänkanden. Det ena är betänkandet om ansvarsfrihet för rådet och det andra är betänkandet om ansvarsfrihet för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Behandlingen av ansvarsfrihet för rådet är alltid komplicerad eftersom det varje år uppstår en diskussion mellan de två institutionerna, parlamentet och rådet, om ansvarsfrihetsförfarandet.

Låt mig tala klarspråk. Parlamentets bestämda och tydliga ståndpunkt är att det har samma befogenhet och rätt att bevilja eller neka ansvarsfrihet för rådet som för varje annan institution. Crescenzio Rivellini föreslår att skjuta upp behandlingen om ansvarsfrihet för rådet för att ge utrymme för ytterligare samråd mellan rådet och parlamentet angående ansvarsfrihetsförfarandet. Vi tillämpade ett liknande förfarande i fjol och även året dessförinnan. Parlamentets ansvariga utskott rekommenderade då att behandlingen om ansvarsfrihet för rådet skulle senareläggas, och ansvarsfriheten beviljades vid ett senare datum.

Trots att årets förslag liknar tidigare års förslag i fråga om senareläggandet av behandlingen om ansvarsfrihet har vi otvivelaktigt gjort framsteg med rådets ansvarsfrihetsförfarande. Därför tackar jag och gratulerar rådets ungerska ordförandeskap.

Såsom anges i punkt åtta i betänkandet om ansvarsfrihet för rådet beror dessa framsteg på det ungerska ordförandeskapets positiva inställning och arbete. Jag gratulerar därför de som deltagit i det ungerska ordförandeskapets arbete.

Vi har upplevt dessa framsteg år efter år, men framstegen sker nu i en närmast önskvärd omfattning. Vi betraktar det som ett positivt resultat att rådet har erkänt att ansvarsfrihetsförfarandet och budgetförfarandet är två olika processer som bör hanteras separat. Det ska också välkomnas att medlemmar av rådet närvarar och deltar i den pågående debatten om förslaget om ansvarsfrihet. Tyvärr ignorerade rådets företrädare inbjudan från tekniska kommittén i år också. De deltog inte i debatten om ansvarsfrihetsförfarandet, de tillhandahöll inte vissa viktiga dokument som hade varit nödvändiga för att bevilja ansvarsfrihet och rådet besvarade inte heller frågorna från det parlamentariska utskottet. Dessa problem måste till sist övervinnas.

Efter senareläggningen av behandlingen om ansvarsfrihet hoppas jag att det blir möjligt att nå en slutlig och långsiktig överenskommelse mellan parlamentets ansvariga utskott, parlamentet och rådet om de frågor som är knutna till rådets ansvarsfrihet.

Jag vill slutligen gå in på förslaget om undantag för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. De problem som gäller förvaltningen av kommitténs budget är inte så allvarliga att de motiverar en senareläggning av ansvarsfriheten, och därför är vi för ett beviljande. De problem som upptäckts under utskottets arbete är dessutom inte knutna till det år som följer på det år för vilket ansvarsfrihet beviljats.

När det gäller de sju förslagen kan jag som ersättare för Crescenzio Rivellini rekommendera parlamentet att lägga fram en resolution i enlighet med det som anges i förslaget.

 
  
MPphoto
 

  Bart Staes, föredragande. (NL) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Ni förtjänar en klapp på axeln. För första gången på åratal närvarar rådet under denna debatt om beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten. Gratulerar! Vi uppskattar verkligen detta.

Så mycket som 22,6 miljarder euro kommer att spenderas inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden under perioden 2008–2013. Det innebär att Europeiska utvecklingsfonden är EU:s viktigaste finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete med AVS-länderna. Tionde Europeiska utvecklingsfonden är också ytterst viktig när det gäller dess finansiella åtagande, och omfattningen är 64 procent större än dess föregångare, dvs. nionde Europeiska utvecklingsfonden.

Jag vill göra fem kommentarer.

För det första har Europeiska utvecklingsfonden hittills inte varit en del av EU:s ordinarie budget. Detta är i själva verket oacceptabelt eftersom det hindrar den demokratiska tillsynen, leder till ett bristande ansvar och bidrar definitivt inte till en öppenhet kring finansieringen. I mitt betänkande påminner jag kommissionen om att den under diskussionerna om den framtida budgetramen har åtagit sig att se till att Europeiska utvecklingsfonden blir en helt integrerad del av EU:s budget. Jag hoppas att detta nu kommer att ske och jag hoppas att du Herman Van Rompuy, i egenskap av Europeiska rådets ordförande, kommer att sända ett budskap till rådet och medlemsstaterna att Europeiska utvecklingsfonden från och med 2014 verkligen måste bli en integrerad del av unionens budget. Detta ska uppenbarligen inte uppfattas som att denna åtgärd ska tillåtas resultera i resurser som generellt tagits fram för att kunna skära ner på utvecklingssamarbetet.

För det andra är det viktigt att skilja på kvantitet och kvalitet. Vad beträffar det ordinarie utvecklingssamarbetet har kommissionen åtagit sig att spendera 20 procent av biståndet på grundskola och gymnasium samt på primärvård. I mitt betänkande uppmanar jag kommissionen att göra samma sak när det gäller Europeiska utvecklingsfonden, dvs. att den först och främst ska inriktas på grund- och gymnasieskolan samt hälso- och sjukvården, och att man till och med höjer beloppet till 25 procent av den totala summan. I detta avseende är samarbetet med både lokala och europeiska icke-statliga organisationer av största betydelse.

Jag vill för det tredje säga något om den ekonomiska förvaltningen. Europeiska revisionsrätten har genomfört en ytterst noggrann utredning av den ekonomiska förvaltningen av åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden, inte bara av årsrapporterna utan av ett stort antal särskilda rapporter, och har sedan gjort mycket utförliga och värdefulla kommentarer. Det finns emellertid viss anledning till oro, t.ex. i fråga om de brister som revisionsrätten har funnit när det gäller upphandlingsförfaranden, förhandskontroller av kommissionens delegationer och bristfälliga interna kontrollsystem i våra partnerländer. Revisionsrätten har tydligt konstaterat att detta inte är bedrägeri utan brister. Jag anser att vi bör ta itu med detta. Det finns definitivt alltför många icke kvantifierbara fel.

Kommissionsledamot Algirdas Šemeta, jag hoppas att du kommer att ta upp detta med dina kolleger. Något behöver verkligen göras på den här fronten.

Min fjärde kommentar gäller budgetbistånd (som förvisso skulle passa bättre i en bredare debatt). Charles Goerens är här med oss, och han är föredragande för utskottet för utveckling för grönboken om budgetbistånd. Vi känner alla till att budgetbistånd kan vara en viktig faktor för att förbättra utvecklingssamarbetet. Det bör dock inte betraktas som ett universalmedel, eftersom det också medför ett antal nackdelar. De positiva aspekterna är att transaktionskostnaderna är låga, att partnerländerna har ett ökat egenansvar och att dialogen mellan partnerländer och givarländer är bättre. Samtidigt finns det uppenbarligen en risk för att medel förskingras. Jag kan tänka mig att denna debatt kommer att hållas många fler gånger här i parlamentet.

Min femte och sista kommentar gäller investeringsanslaget. Detta är ett instrument som används av Europeiska investeringsbanken för att dirigera om lån till våra partnerländer. För närvarande faller denna mekanism inte inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet, och inte heller inom ramen för revisionsrättens revisionsförklaring. Detta är i själva verket inte godtagbart. Vi måste korrigera vissa saker. Det positiva med allt detta är att företrädarna för Europeiska investeringsbanken och ledamöterna av budgetkontrollutskottet har haft en ytterst konstruktiv diskussion. De har i själva verket, för första gången någonsin, utarbetat en rapport. Det finns mycket vi kan lära av detta. Det finns ett antal viktiga kommentarer i mitt betänkande avseende detta. Vi anförtror också vissa uppgifter till Europeiska investeringsbanken och kommissionen. Vi efterlyser en bättre samordning av medel. Europeiska investeringsbanken och kommissionen, vi efterlyser i själva verket en utredning av Europeiska investeringsbankens verksamhet fram till slutet av september i år så att vi kan påbörja nästa ansvarsfrihetsförfarande med vederbörlig dokumentation. Vi efterlyser ett större deltagande från de lokala partner där investeringsbanken samfinansierar projekt, vi efterlyser en mer direkt och mindre teoretisk rapportering och vi efterlyser en allmän revision av Europeiska investeringsbankens samtliga tillgångar.

Min bedömning av Europeiska utvecklingsfondens funktion kanske är hård, men jag anser den vara rättvis. Jag anser att jag i mitt betänkande tar hänsyn till flera olika möjligheter att åstadkomma en bättre förvaltning av utvecklingssamarbetets ekonomiska resurser och jag vill därför uppmana er att anta betänkandet med stor majoritet.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Stavrakakis, föredragande. (EN) Herr talman! Jag vill meddela att jag kommer att använda mig av hela min talartid.

Jag har ansvarat för byråernas ansvarsfrihet, där utskottet för budgetkontroll har utfört sina uppgifter när det gällt att kontrollera förvaltningen av ett stort antal decentraliserade byråer och gemensamma företag. Att uträtta denna viktiga uppgift på ett framgångsrikt sätt hade inte varit möjligt utan hjälpen och samarbetet från mina skuggföredragande samt ledamöterna av utskottet, mitt kansli och sekretariatet. Jag vill tacka dem alla för detta. Jag vill också rikta ett stort tack till Eoin O’Shea från revisionsrätten för hans bidrag och samarbete.

Jag tror absolut att de europeiska byråerna och gemensamma företagen medför ett mervärde för EU och bidrar till att stärka den europeiska identiteten genom sin närvaro i medlemsstaterna. Samtidigt är vår roll som parlament att vara ansvariga gentemot medborgarna. Vi måste därför se till att skattebetalarnas pengar används på ett sätt som är korrekt, öppet för insyn och effektivt.

Den konstruktiva dialogen omfattade en lång övervakningsprocess under flera månaders tid mellan parlamentet, byråerna, kommissionen, tjänsten för internrevision och revisionsrätten. Det gemensamma, långvariga, analytiska och förberedande arbetet har enligt min åsikt resulterat i en ökad öppenhet och en strängare förvaltningsdisciplin.

Jag ska nu gå över till de två byråer för vilka vårt utskott föreslår att beviljandet av ansvarsfrihet ska senareläggas, dvs. Europeiska polisakademin (Cepol) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (Ema). När det gäller Cepol förväntade vi oss att upptäcka problem som härrörde från förra årets betänkande. Sedan den nya direktören tillträdde har den handlingsplan som parlamentet begärt genomförts, och resultaten börjar just nu bli synliga. Jag tror att det är allmänt erkänt att sedan den nya förvaltningen tog över har man kunnat se att Cepols verksamhet förbättrats. Cepol bör ändå påskynda sina insatser.

Inom Europeiska läkemedelsmyndigheten (Ema) har problem upptäckts i hanteringen av upphandlingsförfaranden. Farhågor har förts fram om den potentiella risken för experters oberoende och också potentiella problem med att rekrytera personal. Ema anses generellt vara en välorganiserad och välfungerande byrå. För en byrå av denna betydelse anser jag att vi bör vara absolut säkra på att rätt förfaranden tillämpas på ett effektivt sätt. Av denna anledning har vi begärt att byrån, i samarbete med tjänsten för internrevision, ska utföra en revision och presentera resultaten för oss senast i slutet av juni.

Jag ska nu avsluta med en övergripande redogörelse. Jag hoppas att detta betänkande ger en uttömmande översikt av alla frågor som är knutna till byråerna och de gemensamma företagen. I betänkandet ges flera exempel på god praxis och förslag på framtida förbättringar. Kommissionen uppmanas att göra en översyn av alla byråer, och ägna särskild uppmärksamhet åt de minsta byråerna och hur deras resultat kan förbättras. I betänkandet uppmanas också revisionsrätten att genomföra en omfattande analys av hur byråerna hanterar situationer där det finns en potentiell intressekonflikt. Jag är mycket nöjd över att revisionsrätten är villig att göra detta.

Under den nuvarande allvarliga ekonomiska och sociala krisen har betydelsen av kontroller blivit viktigare än någonsin tidigare. Tillsammans har parlamentet, byråerna, kommissionen och revisionsrätten åtagit sig att ta itu med och lösa problemen, och att uppnå ännu bättre resultat. Det är ytterst svårt att undvika oegentligheter men det är desto viktigare att upptäcka och förhindra dem. Jag anser att vi på ett framgångsrikt sätt har genomfört denna kontrollfunktion.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Nästa talare är minister Zsolt László Becsey på rådets vägnar.

Minister Zsolt László Becsey! Tack så mycket för att du har kommit hit denna morgon. Det ungerska ordförandeskapet har varit ett mycket gott föredöme, även för kommande ordförandeskap, när det gällt att närvara under denna mycket viktiga diskussion. Jag upprepar det som vår kollega Bart Staes sade för några minuter sedan: det är mycket bra att du är här.

 
  
MPphoto
 

  Zsolt László Becsey, rådets ordförande. (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst kommer jag bara inledningsvis att tala ungerska, och sedan fortsätta på engelska när jag talar i egenskap av medlem av rådet. Alltsedan jag var ledamot av Europaparlamentet har jag emellertid för vana att tala ungerska i den här salen och det kommer jag även fortsättningsvis att göra. För det andra vill jag be talmannen om två minuter i slutet av debatten, oavsett om min talartid redan har tagit slut. Jag hoppas att rådet kan få tillräckligt med tid, i likhet med tidigare debatter.

(EN) Denna debatt hålls vid en tidpunkt av ekonomisk och finansiell kris, då flera medlemsstater har varit tvungna att skära ned på sina nationella budgetar och hålla utgifterna under strikt kontroll. Europeiska medborgare och skattebetalare är med rätta alltmer uppmärksamma på att EU-medel spenderas korrekt. Jag välkomnar därför möjligheten att under denna debatt redogöra för rådets och det ungerska ordförandeskapets ståndpunkter.

Det är givetvis rätt att varje institutions budget är en del av ett större kontroll- och granskningssystem. Under alltför lång tid har vi agerat i enlighet med den ”gentleman’s agreement” som härrör från 1970, och som inneburit att både parlamentet och rådet har låtit bli att granska varandras administrativa utgifter.

Jag tror att båda institutionerna numera godtar att en sådan överenskommelse inte längre är på sin plats i dagens situation efter Lissabonfördraget. Därför har rådet föreslagit, och är redo att diskutera, en ny ordning som ska styra det långsiktiga samarbetet mellan våra två institutioner när det gäller ansvarsfrihetsförfarandet. Vi har lagt fram ett förslag och vi ser fram emot att diskutera det med er. Jag är övertygad om att det ligger i båda institutionernas intresse att samarbeta på det här området, och det är inte mindre viktigt att visa EU:s medborgare att vi samarbetar. Därför uppmanar jag parlamentet att inleda diskussioner om denna fråga.

Herr talman, jag uppmanar dig personligen att göra ditt bästa för att utse en delegation som kan förhandla med oss på en politisk nivå. Vi är redo att dela våra idéer med er. Mer allmänt delar vi er oro för att EU:s budget inte genomförs på ett korrekt sätt. Vi har noggrant undersökt kommissionens årsredovisning samt de anmärkningar som revisionsrätten gjort i sin årliga rapport.

I slutet av februari presenterade jag för budgetkontrollutskottet rådets rekommendationer avseende beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av budgeten. Jag välkomnar att flera av de punkter som rådet framhöll även har tagits upp av parlamentet. Rådet rekommenderade att kommissionen skulle beviljas ansvarsfrihet, och erkände de allmänna förbättringar som revisionsrätten fastställt. Dessa är delar av en positiv utveckling, och beror i huvudsak på de senaste årens insatser från både kommissionen och medlemsstaterna. Trots dessa positiva tecken är det samlade resultatet ännu inte tillfredsställande, och revisionsrätten var fortfarande tvungen att modifiera sitt yttrande för 2009.

Jag ska kortfattat ta upp dessa frågor: vi behöver en seriös diskussion, ett långsiktigt samarbete och en långsiktig överenskommelse med er. Detta är vad vi, mot bakgrund av ”gentleman’s agreement”, skulle vilja göra. Vi stöder ansvarsfrihetsförfarandet på grundval av revisionsrättens slutsatser för så lyder regeln, och detta är i enlighet med fördraget. Vi förväntar oss också att parlamentet och även vi själva ska ta hänsyn till det komplicerade i att förenkla nuvarande bestämmelser och att öka insynen i dessa.

Jag hoppas att detta problem, som gjort att parlamentet skjutit upp beviljandet av ansvarsfrihet för rådet, inte återkommer i framtiden. Jag efterlyser därför att vi redan under det ungerska ordförandeskapet ska ha en politisk diskussion och nå en överenskommelse.

Det är min personliga begäran till er i parlamentet och till dig herr talman.

 
  
MPphoto
 

  Algirdas Šemeta, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! För det första vill jag tacka budgetkontrollutskottet, och i synnerhet föredraganden Jorgo Chatzimarkakis, för dess utmärkta samarbete och för det betänkande han har utarbetat, däribland rekommendationen att ansvarsfrihet för budgeten för 2009 ska beviljas. Jag vill också tacka Bart Staes för hans betänkande om genomförandet av Europeiska utvecklingsfonden, och Georgios Stavrakakis för hans betänkande om byråerna.

Ansvarsfrihetsförfarandet för 2009 närmar sig nu slutet. Det har varit en intensiv period, under vilken parlamentet och kommissionen utformat ett särskilt partnerskap mellan våra två institutioner. Vi kan se att båda institutionerna har en hel del gemensamt när det gäller sund ekonomisk förvaltning och europeiskt mervärde.

Ni har lyssnat till revisionsrätten och undersökt dess rapporter. Flera av mina ledamotskolleger har haft en givande dialog med budgetkontrollutskottet, och mycket information har delgetts er. Jag ska inrikta mig på tre ämnen av särskilt intresse.

För det första bör både kommissionen och parlamentet, tillsammans med rådet, noga överväga hur olika finansiella aktörers ansvar bättre kan definieras och beskrivas i lagstiftningen. Att det är revisionsrätten och kommissionen som upptäcker majoriteten av fel i projekt och betalningar som sköts av medlemsstaterna visar tydligt var det omedelbart krävs ytterligare insatser, då den gemensamma förvaltningen står för nästan 80 procent av EU-medlen.

I artikel 317 i Lissabonfördraget krävs uttryckligen ett samarbete från medlemsstaterna under genomförandet av budgeten. Därför har kommissionen lagt fram konsekventa förslag inom ramen för den aktuella granskningen av budgetförordningen. Eftersom parlamentet nu är jämställt med rådet när det gäller att omarbeta förordningen finns det ett verkligt och unikt tillfälle att förstärka medlemsstaternas ansvarighet, och detta bör inte gå förlorat.

För det andra kommer ni utan tvivel att dela uppfattningen att bestämmelsernas komplexitet kan avskräcka potentiella förmånstagare från att ansöka om ekonomiskt stöd från EU. Denna komplexitet utgör dessutom en betydande felkälla, vilket understrukits av revisionsrätten i flera av dess revisionsberättelser.

En förenkling av bestämmelserna om stödberättigande och finansieringsförfarandena är ett av kommissionens prioriterade mål inför nästa fleråriga budgetram. Därför har kommissionen också föreslagit en översyn av budgetförordningen i syfte att klargöra dessa bestämmelser, se till att de är förenliga med den sektoriella lagstiftningen och förenkla finansieringsförfarandena.

För det tredje innebär dessa förslag att man räknar med åtskilda kontrollstrategier i linje med den uppskattade risknivån för varje program, åtgärd och typ av förmånstagare. Denna strategi syftar till att förbättra kontrollernas kvalitet genom att se till att kostnaderna står i proportion till de fördelar de skapar, samtidigt som rimliga garantier ges för att EU:s budget hanteras i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

Det gläder mig att denna strategi har prioriterats i de pågående diskussionerna och att de förslag som lagts fram verkligen överensstämmer med kommissionens ambitioner.

Ansvarsfrihetsförfarandet har gjort det möjligt för kommissionen att dra lärdom av revisionsrättens slutsatser och rekommendationer samt resolutionen från den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten vid en tidpunkt då vi överväger den framtida utformningen av EU:s politik och hur den återspeglas i EU-budgeten.

Det är nu vårt gemensamma ansvar att tillsammans med rådet konkretisera dessa lärdomar genom en ny uppsättning moderna och effektiva regler och förfaranden som gör unionen bättre rustad att möta förväntningarna från våra 500 miljoner medborgare på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt.

Låt mig avsluta genom att uttrycka mitt särskilda tack till parlamentet för att det under årens lopp ständigt stött kommissionens insatser för en bättre ekonomisk förvaltning av EU:s budget.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KOCH-MEHRIN
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Thijs Berman, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. (NL) Fru talman! Tidigare har Europeiska utvecklingsfonden varit utsatt för kritik från revisionsrätten som menat att det krävs större insatser för att kontrollera utgifterna. Denna kontroll måste framför allt skötas av EU:s delegationer i utvecklingsländerna. Det är de som befinner sig närmast de projekt vi diskuterar.

Under i synnerhet de senaste åren har kommissionen vidtagit väsentliga åtgärder för att förbättra kontrollen, särskilt när det gäller budgetbistånd och utgifter i svaga stater. Dessutom skulle man genom ett bättre samarbete och en bättre samordning av medlemsstaternas utvecklingspolitik kunna spara 6 miljarder euro. För att uppnå detta krävs emellertid starka EU-delegationer som kan åta sig dessa roller och uppgifter och garantera utgifternas kvalitet.

Ironiskt nog är de partier som skriker i högan sky om bedrägerier, men som vägrar spendera pengar på att stärka förvaltningen av EU:s delegationer ofta desamma. Om vi verkligen vill att dessa delegationer ska förhindra att utvecklingsstöd hamnar i fel händer eller förhindra att pengar går till bristfälliga projekt, då kommer EU-delegationerna att behöva mer personal. Vi är därför tvungna att göra det valet i vår budget för utrikespolitiken under de kommande åren. Jag inväntar med nyfikenhet kommissionens svar på ett antal kommentarer av Bart Staes i hans utmärkta betänkande. Min grupp stöder till fullo hans slutsatser.

Vad måste då ske innan förhandskontrollerna förbättras? Hur kan vi garantera att genomförandeorganisationernas förvaltning förbättras? Vad tänker kommissionen göra för att ytterligare öka de stödmottagande ländernas och regionala organisationernas kapacitet, och vad behövs för att detta ska ske? I framtiden bör man inom EU:s utvecklingspolitik spendera mer på fonder som ger tillgång till finansiella tjänster, dvs. mikrofinansieringsfonder. Det finns människor med både drömmar och tillräcklig kompetens i fattiga länder. De bör ges chansen att bygga upp sina egna liv med hjälp av små lån. Europeiska utvecklingsfonden bör också bidra till detta.

Avslutningsvis är Europeiska utvecklingsfonden, som en del av EU-budgeten, uppenbarligen föremål för demokratisk kontroll men detta får inte leda till att den totala budgeten för utvecklingssamarbete minskas.

 
  
MPphoto
 

  Charles Goerens, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. (FR) Fru talman! Ansvarsfriheten för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden föranleder mig att göra följande kommentarer.

Först och främst är kommissionens ambitioner – mycket försvarbara sådana – att främja regional utveckling i Afrika. För detta ändamål har kommissionen i själva verket två instrument, eller två mandat. För det första har den ett mandat från medlemsstaterna att genomföra Europeiska utvecklingsfonden, som i själva verket finansieras av de nationella budgetarna. Samma medlemsstater har också gett kommissionen ett mandat att förhandla om ekonomiska partnerskapsavtal. Därför är detta en fråga om en konsekvent politik. Kommissionen har dessutom ett tungt ansvar i denna fråga. Den kan emellertid räkna med ledamöterna i parlamentets utskott för utveckling när det gäller att få fram de resurser som krävs till delegationerna.

För det andra är genomförandet av Europeiska utvecklingsfonden en fråga för afrikanerna, som tillsammans med EU är delägare av EUF. Det ligger i båda parters intresse att använda fonden på bästa möjliga sätt. Jag hoppas att Europeiska utvecklingsfondens införlivande i budgeten, vilket jag också kräver – denna gäckande företeelse, denna händelse som alltid utlovas men som aldrig har förverkligats – kommer att kunna bevara fondens ursprungliga egenskaper. Vi bör se till att detta regelverk bevaras.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Őry, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. (HU) Fru talman! Som föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag uppmärksamma budgetkontrollutskottet på flera olika förslag, och uppmana det att ta med dem i sitt betänkande.

Först och främst uppskattar vi kommissionens försök att förbättra den ekonomiska förvaltningen, men samtidigt beklagar vi att medlemsstaterna inte till fullo kan utnyttja Europeiska socialfondens finansiella tillgångar trots finanskrisen.

Denna andel har minskat från 54 procent 2007 till 36 procent. Vi anser att det krävs ökade insatser på det här området. Vi efterlyser också ökade insatser för att minska förekomsten av återbetalningar av icke stödberättigade utgifter, och vi vill uppmärksamma kommissionen på behovet av att påskynda beslutsfattandet avseende finansiella korrigeringar.

Det ska välkomnas att Europeiska socialfonden inriktats på en sysselsättningsstrategi, men som jag nämnt har inte alla tillgängliga medel tagits med, så därför behövs ytterligare insatser i detta avseende.

Det förekom vissa smärre problem med byråerna, som jag dock inte har tid att gå in på, men i allmänhet kan vi konstatera att deras ekonomiska förvaltning är godtagbar och bör stödjas.

 
  
MPphoto
 

  Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.(DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har uttryckt ett mycket positivt yttrande till budgetkontrollutskottet. Vi gladdes åt det sätt på vilket fonderna genomförts av kommissionens tjänsteavdelningar. Vi har ingen kritik att framföra, vare sig när det gäller det sätt på vilket fonderna har spenderats eller när det gäller utgifternas nivå. Tvärtom kan vi bara berömma den snabba och positiva användningen av fonderna inom Life-programmet. Kommissionen har lyckats spendera de ytterligare medel som vi beviljat och detta på ett förtjänstfullt sätt. Byråerna på vårt område – Europeiska miljöbyrån, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiska läkemedelsmyndigheten – har också hanterat pengarna på ett ansvarsfullt sätt.

I motsats till det ansvariga utskottet kritiserar budgetkontrollutskottet Europeiska läkemedelsmyndigheten i sitt betänkande och vill till och med neka denna byrå ansvarsfrihet. Jag anser att detta är att gå för långt, för att uttrycka mig artigt. Om jag uttryckte mig mindre artigt skulle jag säga att budgetkontrollutskottet lägger sig i frågor som ligger utanför dess behörighetsområde. Det bör budgetkontrollutskottet upphöra med. Jag uppmanar parlamentet och plenum att förbättra situationen när det gäller detta.

 
  
MPphoto
 

  Mathieu Grosch, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. (DE) Fru talman! Till skillnad från det tidigare utskottet kunde utskottet för transport och turism inte ge ett helt och hållet positivt yttrande. Vi välkomnade inte desto mindre att betydande resurser beviljats de transeuropeiska transportnäten och att 2009 var ett positivt år för Galileoprogrammet, vilket tyvärr inte varit fallet under tidigare år. Vi kunde också konstatera att samordnarna gör ett utmärkt arbete när det gäller de transeuropeiska näten, eftersom de också bidrar väsentligt till den totala finansieringen av dessa stora projekt.

Enligt vår uppfattning finns det utrymme för förbättringar inom andra områden som parlamentet anser viktiga, som t.ex. trafiksäkerhet. På detta område har endast 73 procent av medlen använts. Vi anser att man i synnerhet inom detta program skulle kunna utföra mer och göra ett bättre arbete med mindre finansiering.

Slutligen vill jag påpeka att vi efterlyser en ökad samordning mellan transport- och sammanhållningspolitiken. Vi kan inte fastställa prioriteringar inom ett utskott, som sedan ignoreras inom andra utskott. En sådan samordning pågår emellertid för närvarande i den översyn som vi genomför. Vi hoppas kunna rapportera bättre nyheter om detta för 2010.

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism.(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Utskottet för transport och turism har godkänt min rekommendation om att ansvarsfrihet ska beviljas de europeiska transportbyråerna, som stöder kommissionen.

Ansvarsfrihet beviljas för att revisionsrätten bedömde att byråernas årsredovisningar i allt väsentligt var tillförlitliga. Vi bör emellertid uppmärksamma och understryka ett antal kritiska punkter. Några av dessa är gemensamma för alla byråer eller några av dem, däribland till exempel: inställda eller försenade upphandlingsförfaranden, bristfälligt iakttagande av tjänsteföreskrifter, eller överträdelse av principen om budgetens ettårighet. Dessa byråers åtagande att få bukt med dessa problem bör emellertid framhållas.

I allmänna ordalag vill jag göra två korta politiska anmärkningar, nämligen att det saknas en flerårig programplanering – vilket är symptomatiskt för bristen på ledarskap – och att det finns en brist på precision inom vissa byråers verksamhet, t.ex. Europeiska järnvägsbyrån. Enligt samma resonemang kan jag också konstatera – efter ungefär två års tid – att fastställandet av förfaranden för att fastställa vem som bär ansvaret för Viareggio-olyckan har försenats.

 
  
MPphoto
 

  Jens Geier, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (DE) Fru talman! Jag tänker utnyttja ett par minuter av min talartid som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling och därefter tala i två minuter senare under diskussionen som företrädare för min grupp.

Fru talman, Zsolt László Becsey, kommissionsledamot Algirdas Šemeta, ordförande Vítor Caldeira, mina damer och herrar! Budgeten för regionalpolitiken är fortfarande akilleshällen i EU:s allmänna budget. Det finns fortfarande felaktigheter i samband med 5 procent av betalningarna från Europeiska regionalfonden och de måste därför betraktas som oegentliga betalningar. Även några av de utbetalningar som förefaller korrekta stöder i själva verket rent groteska projekt. Låt mig påminna om att en Elton John-konsert i Neapel finansierades genom Europeiska regionalfonden. Det påstods att konserten var ett sätt att främja turism. Det må så vara, men jag anser att ett verkligt regionalt stöd till Neapel borde ha en annan form.

Alltför ofta betraktar medlemsstaterna fortfarande finansieringen från Europeiska regionalfonden som mjuka pengar. Detta framgår klart av att kommissionen mycket ofta måste tillgripa åtgärden att ställa in betalningarna, något som vi i egenskap av budgetkontrollanter uttryckligen välkomnar, och av att rapporteringens punktlighet blir lidande. Generaldirektören för regionalpolitik kan inte ge oss några garantier för lagligheten och pålitligheten för över hälften av det operativa programmet, eftersom rapporteringen från medlemsstaterna är otillräcklig.

Mina damer och herrar, här återstår mycket arbete!

 
  
MPphoto
 

  Pat the Cope Gallagher, föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. (EN) Fru talman! Gemenskapens kontrollorgan för fiske inrättades 2005 för att säkra en bättre efterlevnad hos EU:s medlemsstater av reglerna som styr den gemensamma fiskeripolitiken. Detta organ, som finns i Vigo i Spanien, spelar en viktig roll när det gäller att stärka kontrollen över fisket och säkra samordningen mellan EU:s medlemsstater.

Det är bra att kontrollorganet för fiske nyligen antog ett flerårigt arbetsprogram för perioden 2011−2015 i linje med EU:s 2020-strategi. Det fleråriga arbetsprogrammet kommer att förbättra kostnadseffektiviteten genom ett förstärkt regionalt samarbete och en poolning av resurserna enligt gemensamma insatsplaner. Jag välkomnar att revisionsrätten godkänner beviljandet av ansvarsfrihet. Synpunkten har stöd i mitt yttrande som antogs av fiskeriutskottet.

Kommissionen kommer inom kort att offentliggöra sina lagstiftningsförslag för reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Den reformen måste standardisera medlemsstaternas system för efterlevnad och genomdrivande, eftersom det inte finns någon enhetlighet i EU. I det avseendet vill jag kraftfullt uppmana kommissionen att införa ett system med administrativa påföljder. Detta bör inte lämnas till de enskilda medlemsstaterna. Om vi har en gemensam politik bör också påföljderna gälla över hela linjen. Vi bör faktiskt ha administrativa påföljder för smärre överträdelser snarare än det straffrättsliga system som för närvarande tillämpas i mitt eget land.

 
  
MPphoto
 

  Iratxe García Pérez, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (ES) Fru talman! År efter år har vi i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män upprepat behovet av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla faser av budgetförfarandet om vi ska kunna göra framsteg inom jämställdhetspolitiken och därigenom med jämställdheten mellan män och kvinnor i EU.

Därför välkomnar vi den särskilda rapport som utarbetats av revisionsrätten om yrkesutbildningsaktiviteterna som finansieras av Europeiska socialfonden, och en studie som utvärderar genomförbarhet och alternativ vad gäller att inkludera vissa inslag i jämställdhetsperspektivet. Hur som helst är det viktigt att vi fortsätter göra framsteg med detta.

Vi oroas över frågetecknen i samband med betalningar i Daphneprogrammet för att bekämpa könsbaserat våld. Vi hoppas att insikterna ska öka under de kommande åren och att könsperspektivet verkligen ska beaktas i samtliga de operativa program som genomförs i EU.

 
  
MPphoto
 

  Christofer Fjellner, för PPE-gruppen. – Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill verkligen tacka för ett utmärkt samarbete både med kommissionsledamot Algirdas Šemeta och föredragande Jorgo Chatzimarkakis. Det här är ett gediget betänkande och jag kan bara konstatera att vi i budgetkontrollutskottet är överens i allt väsentligt kring de rekommendationer vi har lagt fram. Det här är trots allt det sextonde året på raken som det inte har kommit en ren revisionsförklaring från revisionsrätten. Felaktigheterna ökar inte, tvärtom minskar de, men det är fortfarande inte okej. Summan av varje år som läggs på vartannat skapar en bild som vi inte tycker är okej.

Kommissionen bär ett stort ansvar för detta, men jag skulle nog vilja påstå att medlemsstaterna bär ett ännu större ansvar. Som kommissionsledamoten påpekade är 80 procent av finanserna och de pengar som används under delat ansvar och där tar inte medlemsstaterna sitt ansvar. Det är även där vi har de största problemen. Kommissionen måste därför sätta mer press på medlemsstaterna för att få dem att ta ansvar för de pengar som EU låter dem handha.

I betänkandet har vi tre krav som jag särskilt skulle vilja lyfta fram. Det första är att göra mer för att få medlemsstaterna att lägga fram nationella deklarationer. I dag är det fyra länder – Holland, Sverige, Danmark och Storbritannien – som gör det. De visar att det går. Kommissionen måste ge dessa länder stöd men också använda dem som exempel för att tvinga andra länder att göra samma sak.

Den andra punkten är att kommissionen måste bli bättre på att använda möjligheten att avbryta utbetalningar. För de länder som upprepat har problem med att hantera pengar borde utbetalningar avbrytas. Man kan inte fortsätta att vara syndare utan att det märks.

Den tredje punkten är att vi måste ha bättre system för att återkräva pengar som har betalats ut felaktigt. Vi måste ha klara och tydliga regler. Det är konstigt att de länder som har stora skulder till EU kan fortsätta att få pengar utbetalade till sig och att det kan ta så väldigt lång tid innan pengar kommer tillbaka. Detta är ett område där kommissionen också måste göra förbättringar.

Jag är glad att kommissionsledamoten har gått parlamentet till mötes beträffande dessa tre punkter, och jag ser fram emot att nästa år få arbeta nära kommissionsledamoten Algirdas Šemeta som föredragande. Tack, Jorgo Chatzimarkakis. Jag ska försöka förvalta ditt arbete väl under det kommande året. Nu kör vi!

 
  
MPphoto
 

  Cătălin Sorin Ivan, för S&D-gruppen. – (RO) Fru talman! Jag vill också tacka föredraganden för detta utmärkta betänkande och det mycket produktiva samarbete vi hade när det utarbetades. Jag vill också tacka kommissionen för den dialog vi lyckades få till eftersom detta ansvarsfrihetsbetänkande inte bara är ett årligt betänkande, utan dessutom innehåller nya riktlinjer för samarbetet under nästa period.

Jag vill ta upp tre frågor som jag anser vara mycket viktiga. För det första vill jag diskutera de nationella deklarationer som borde ange hur EU:s pengar utnyttjas. Över 80 procent av EU:s budget hanteras på nationell nivå, men praktiskt taget allt ansvar för att förvalta de pengarna ligger på EU-nivå. De nationella deklarationerna borde bli till god hjälp för att se hur EU:s pengar utnyttjas av nationella myndigheter och vem som har ansvaret för hur pengarna utnyttjas. Det är av mycket stor betydelse att en minister tar på sig det ansvaret och att dessa nationella deklarationer undertecknas av en politisk beslutsfattare.

För det andra vill jag peka på frågan om en automatisk blockering av EU-medel när EU:s pengar förvaltas illa eller när det finns tecken som tyder på att pengarna skulle hanteras felaktigt. Det är oerhört viktigt för oss att snabbt ingripa när förvaltnings- och tillämpningsmekanismerna för EU:s medel inte fungerar som de ska.

För det tredje talar vi om skattebetalarnas pengar, EU-medborgarnas pengar. Därför är det extremt viktigt att förfarandena för att återkräva pengar när det gäller bedrägligt utnyttjande av EU-medel blir mycket effektivare och att kostnaden för dem inte tas ur EU-medborgarnas fickor. Detta är pengar som EU-medborgarna ger till EU. När de har utnyttjats bedrägligt är det EU:s medborgare som täcker förlusten. Det är inte rättvist. EU:s medborgare förlorar två gånger och detta är en situation som måste lösas snabbt.

 
  
MPphoto
 

  Gerben-Jan Gerbrandy, för ALDE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag vill också uppriktigt tacka Jorgo Chatzimarkakis och alla de övriga föredragandena för deras utmärkta arbete. Jag skulle också vilja tacka rådet och revisionsrättens ordförande för att de är på plats här i dag, även om det är märkligt att vi ska behöva nämna det särskilt. Trots allt, tack för att ni är här!

Fru talman! Ansvarsfriheten för i år kommer vid en viktig tidpunkt av två skäl. Det första är att samtliga medlemsstater är tvungna att göra extremt tuffa nedskärningar. Det andra skälet är att vi står i begrepp att anta en ny flerårig budget. Båda dessa skäl understryker att vi måste vara extra uppmärksamma när det gäller denna ansvarsfrihet och EU:s utgifter. Detta handlar såvitt jag förstår om såväl legitimiteten som effektiviteten för EU:s utgifter, för EU:s medborgare har rätt att vänta sig att EU:s investeringar faktiskt ger något i utbyte.

Fru talman! Jag anser att politiskt ansvarstagande när det gäller utgifter är lätt som en plätt. Nämn ett organ inom den lokala, provinsiella, regionala eller nationella demokratiska representationen som inte är politiskt ansvarigt för sina utgifter. Varför har vi då inte samma system på EU-nivå? Varför misslyckas medlemsstaterna fortfarande med att ta ansvar för 80 procent av EU:s utgifter? Jag vill åter en gång uppmana rådet att ta itu med de olika medlemsstaternas nationella deklarationer. Vi kan inte ha några fleråriga budgetar från 2014 och framåt så länge som dessa deklarationer från medlemsstaterna inte inges.

Fru talman! Den nuvarande situationen tvingar oss att ytterligare granska parlamentets egen budget. Jag gläder mig verkligen åt de besparingar vi har lyckats genomföra, även om de har kommit till som resultat av våra försök att hushålla med våra resurser. Vi ska nu också utnyttja våra flygmil på affärsflyg och vi kommer att ta itu med pappersförbrukningen. Samtliga dessa förslag är utmärkta. Det finns ytterligare en sak som jag skulle vilja framhålla: från september i år kunde vi inte bara använda bilar, utan även cyklar. Jag vill genom er, fru talman, uppmana Jerzy Buzek att officiellt lansera detta cykelprogram i september.

 
  
MPphoto
 

  Andrea Češková, för ECR-gruppen. – (CS) Fru talman! Vår diskussion gäller en mycket bred fråga, eftersom den gäller om vi ska bevilja ansvarsfrihet för en hel uppsättning EU-institutioner, var och en med sina egna särdrag. Det är därför mycket svårt att sammanfatta frågan i ett enda anförande.

Samarbetet mellan revisionsrätten och budgetkontrollutskottet, som jag är ledamot av, fungerar utmärkt, och det samarbetet har avsatt vissa rekommendationer om hur Europaparlamentet bör rösta när det beviljar ansvarsfrihet. Trots detta dyker det hela tiden upp brister när vi analyserar enskilda institutioner, framför allt EU:s byråer. Det gäller till exempel i samband med rekryteringsprocessen, offentlig upphandling, problem med öppenhet eller problem med den interna kontrollen. Av alla dessa skäl är det därför mycket svårt att komma överens om att bevilja ansvarsfrihet. Tvärtom bör vi stödja de betänkanden som föreslår att ansvarsfriheten skjuts upp.

 
  
MPphoto
 

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppan. (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill gärna kommentera fem betänkanden. För det första det som avser kommissionen.

Jag uppskattar verkligen min kollega Jorgo Chatzimarkakis strategi. Jag tycker han har gjort ett fantastiskt jobb med att hantera ansvarsfrihetsförfarandet. Han har i förväg riktat in sig på ett antal frågor. Han har ställt sex frågor till kommissionen och jag måste säga att vi har uppnått det vi bad om. Jag måste också tacka kommissionen. Detta är mitt tolfte ansvarsfrihetsförfarande. Jag tror det är första gången som vi har samarbetat i en så konstruktiv anda. Inte bara kommissionsledamoten Algirdas Šemeta utan också enskilda kommissionsledamöter med egna ansvarsområden har verkligen lagt ner tid på detta ansvarsfrihetsförfarande. De har träffat både skuggföredragandena och huvudföredraganden vid flera tillfällen och tack vare deras konstruktiva dialog tycker jag att vi har uppnått en hel del.

Jag håller i stor utsträckning med det som Gerben-Jan Gerbrandy har sagt. Nu är det besparingstider och vi måste därför vara försiktiga med hur vi använder våra pengar. 80 procent av EU:s budget spenderas faktiskt i medlemsstaterna och förvaltas av dem. Rådets tjänstgörande ordförande! Nu måste vi verkligen se till att få det politiska ansvaret för en gemensam förvaltning av EU:s medel på plats. Av den anledningen kräver vi fortfarande att medlemsstaterna ska lämna in sina nationella deklarationer. För mig är detta ett oerhört viktigt krav.

Det finns också behov av bättre kontroller. Medlemsstaterna bör genomföra betydligt noggrannare revisioner av de medel de erhåller från EU än vad som hittills har varit fallet. Huvudföredraganden har också ägnat stor uppmärksamhet åt frågan var medel har använts felaktigt och hur de återkrävs samt frågan om att införa kontrollmekanismer. Som jag ser det förtjänar det området en hel del uppmärksamhet och de kommentarer han har lämnat bör ge en grund för nästa ansvarsfrihetsförfarande med Christofer Fjellner som föredragande.

Låt oss så gå till Europaparlamentet. Jag ser att vår generalsekreterare sitter bredvid vice talmannen. Jag måste uttryckligen tacka Klaus Welle. Jag var föredragande för det senaste ansvarsfrihetsförfarandet. Det förekom vissa spänningar mellan mig och generalsekreteraren. Och även om jag då skrev ett ganska hårt formulerat betänkande måste jag tacka Klaus Welle eftersom han och hans administration mycket noggrant och korrekt har besvarat samtliga frågor jag ställde till dem och de lade ner mycket arbete. Jag tror att den spänning som eventuellt kan ha funnits mellan oss i slutändan kan ha lett till ett bättre resultat och förmodligen till en bättre budget för Europaparlamentet.

När vi talar om Europaparlamentets budget finns det ytterligare en sak som jag vill framhålla för mina kolleger här, och det är att vi måste få bort mentaliteten att hela tiden begära mer och att aldrig få nog. Som institution bör vi föregå med gott exempel, vilket betyder att vi också borde vara modiga nog att spara. Men låt mig lägga till en sak i samband med det. Jag har ganska kraftiga invändningar mot ett museum för europeisk historia. Det gäller inte så mycket innehållet i själva projektet som kostnaderna i samband med det. Naturligtvis är det bra att vi ska få ett sådant museum, men det som stör mig kraftigt i sammanhanget är att vi egentligen aldrig har haft en seriös diskussion i parlamentet om det här projektet. Och ändå − om vi lägger samman alla utgifter kommer vi att spendera mer eller mindre 136 miljoner euro på museet för europeisk historia. Det är mycket pengar mina damer och herrar, men vi har aldrig hållit någon seriös diskussion om det. Vi har aldrig diskuterat var detta museum borde vara placerat och hur det borde se ut. Allt detta sker bakom slutna dörrar, ofta i det allra heligaste inom presidiet. Som demokrat kan jag inte acceptera det.

Låt mig så ta upp Lux-filmpriset. Ville Itälä kommenterar det priset på flera ställen i sitt betänkande och förresten vill jag gratulera honom till det arbete han har utfört. Jag måste säga att för min grupp är Lux-priset mycket viktigt. Även om vi nu verkligen är beredda att ta till oss ett antal kritiska kommentarer om hur priset fungerar, anser vi att det är värdefullt att Europaparlamentet stöder projektet, eftersom det betyder att viktiga filmprojekt får stöd.

Jag vill också nämna Georgios Stavrakakis och ett av hans betänkanden om rådet. Jag vänder mig nu direkt till rådets tjänstgörande ordförande, det ungerska ordförandeskapet. Jag tycker det är obegripligt att rådet, som alltid har krävt att andra ska agera öppet, tydligen har varit betydligt mer tillknäppt när det gäller rådet självt. Vår uppmaning är mycket enkel, herr tjänstgörande ordförande: som parlament, som det organ som ska godkänna ansvarsfriheten, vill vi ha tillgång till samtliga handlingar. Vi vill få igång en diskussion om rådets budget. Vi vill inte diskutera innehållet i rådets budget och sedan säga att ni har rätt att göra det ena men inte att göra det andra. Det vi vill ha är i stället insyn i hur rådet använder sina pengar, för rådets budget är inte densamma nu som för 30 år sedan och består av en hel del annat än bara ett antal administrativa utgifter.

Slutligen vill jag bara kommentera Europeiska läkemedelsmyndigheten. Här har vi ett problem. Vi har skjutit upp ansvarsfriheten eftersom Ema uppenbarligen har problem i samband med upphandlingen. Myndighetens upphandlingsförfaranden för flera projekt har varit fyllda av fel, som motsvarar det betydande beloppet 30 miljoner euro. Dessutom har det förekommit problem i samband med intressekonflikter för myndighetens experter och anställda. Nu när ansvarsfriheten har skjutits upp bör vi genomföra en diskussion om detta någon gång före hösten och jag hoppas att vi genom den diskussionen ska kunna få slut på intressekonflikterna inom Ema.

 
  
MPphoto
 

  Søren Bo Søndergaard, för GUE/NGL-gruppen. – (DA) Tack, fru talman! Låt mig börja med att tacka alla som varit med om att utarbeta dessa utmärkta och kritiska betänkanden om EU-institutionernas räkenskaper för 2009. En del har ifrågasatt om vi kanske inte är alltför kritiska, till exempel när vi ställer frågor om vårt eget sätt att spendera pengar här i Europaparlamentet, eller när det gäller förseningen med att öppna besökscentret, inrättandet av en hemlig tv-kanal eller den fortsatta resekarusellen mellan Bryssel och Strasbourg. Nej, vi är inte för kritiska. Det är faktiskt vårt jobb att för EU:s skattebetalares räkning sätta fingret på de ömma punkterna och trycka till ordentligt. Det är vad våra medborgare förväntar sig av oss, och vi hade faktiskt kunnat kritisera ännu fler punkter.

Det är vår uppgift att undersöka och vara kritiska. Just därför är rådets beteende oacceptabelt. Återigen har rådet gjort allt det kunnat för att försvåra vårt arbete som revisorer. Det har vägrat att skicka oss relevant material, det har vägrat besvara våra frågor och det har vägrat träffa budgetkontrollutskottet för en öppen diskussion, en sådan som alla andra institutioner deltar i.

Det gläder mig naturligtvis att det ungerska ordförandeskapet har valt att vara här. Det ska det ha beröm för. Men när vi talar om ett ”gentlemen’s agreement” mellan rådet och parlamentet måste jag säga att om det finns ett sådant, skulle det vara väldigt trevligt att få se det. Rådet har en chans att läsa upp det här i dag, om ett sådant avtal verkligen existerar. Vi skulle gärna vilja se det. Vi har flera gånger bett rådet om att få det, men vi har aldrig fått det. Och det beror på att det inte existerar. Därför kan min grupp helhjärtat stödja förslaget att inte bevilja rådet ansvarsfrihet i dag. I stället vill vi uppmana rådet att inte bojkotta parlamentet och att besvara de frågor som vi ställer om dess räkenskaper.

I dag diskuterar vi EU:s räkenskaper för 2009. Men lika viktigt som det de räkenskaperna säger oss är det som de inte berättar om något som är extremt viktigt för EU:s ekonomi. För att par dagar sedan offentliggjorde Europol en rapport om den organiserade brottsligheten i EU. Det var chockerande läsning. Enligt en redovisning i dagstidningen Le Monde kostar enbart momsbedrägerierna flera miljarder euro varje år. Det förekommer också bedrägerier i samband med koldioxidkvoterna, samt andra typer av bedrägerier. Därför finns det sannerligen anledning för oss att fortsätta, och att utöka, vår diskussion om hur EU:s ekonomi kan organiseras i skattebetalarnas intresse.

 
  
MPphoto
 

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. (EN) Fru talman! Det skulle vara rena vansinnet av Europaparlamentet att godkänna EU:s budget för 2009 när finansiella oegentligheter eller tänkbara bedrägerier drabbar mellan 2 och över 5 procent av hela budgeten. Det är inga siffror som jag har hittat på för att passa i den partipolitiska propagandan, utan beräkningar från Europeiska revisionsrätten. Oegentligheterna under 2009 är abnormt stora och motsvarar halva Storbritanniens bidrag till EU för året, cirka 6,3 miljarder euro. En sådan situation skulle helt enkelt inte tolereras i något annat företag eller någon annan organisation: huvuden skulle rulla.

Europaparlamentet förväntas bevilja ansvarfrihet för 27 EU-byråer – dyra och onödiga organ som tillsatts för att åtgärda vissa problem – samtidigt som Europeiska revisionsrätten har inlett en fullskalig undersökning av deras räkenskaper för 2009. Det borde vara en larmsignal inför omröstningen. Jag upprepar och insisterar verkligen på att det är rena vansinnet att godkänna 523 miljoner euro av – låt oss inte glömma det – skattebetalarnas pengar, medan EU:s officiella revisionsorgan undersöker möjliga bedrägerier och finansiell misskötsel vid dessa byråer. Uppskjutandet av ansvarsfriheten för läkemedelsmyndigheten och Cepol är bara detaljer.

År efter år får vi höra kommissionen hävda att medlemsstaterna är skyldiga till oegentligheterna, och ändå gör kommissionen absolut ingenting när den har befogenhet att stoppa finansieringen. I stället föreslår den att man ska gå från nolltolerans till en strategi som bygger på rimliga risker när det gäller bedrägerier i samband med EU:s utgifter. För att göra saker och ting ännu värre kräver kommissionen och parlamentet budgetförstärkningar för de kommande åren. De flesta av dessa ökningar sammanfaller med de områden där det föreligger högst risk för oegentligheter. Det skulle vara en skandal, och dessutom en förolämpning mot skattebetalarna, om Europaparlamentet beviljar ansvarsfrihet för räkenskaperna 2009. Den enda slutsats man kan dra av ett röstresultat som innebär ett godkännande av ansvarsfriheten är att detta parlament och dess ledamöter öppet stöder finansiell misskötsel eller något ännu värre.

Jag uppmanar den brittiske premiärministern att reducera Storbritanniens bidrag till EU med ett belopp som motsvarar oegentligheterna om Europaparlamentet underlåter att handla i de brittiska skattebetalarnas intresse.

 
  
MPphoto
 

  Martin Ehrenhauser (NI).(DE) Fru talman! Låt mig helt kort rikta en mycket allmän uppmaning till mina kolleger i parlamentet i samband med ansvarsfrihetsförfarandet. Budgetkontroll – och följaktligen också ansvarsfrihetsförfarandet – är utan tvekan ett viktigt inslag i parlamentets arbete, men jag anser att ansvarsfrihetsförfarandet är fullständigt uddlöst. Även om vi vägrar att bevilja ansvarsfrihet så finns det inga möjligheter att utdöma bindande sanktioner. Det enda Europaparlamentets talman kan göra är att inleda ett överträdelseförfarande inför EU-domstolen. Om ansvarsfriheten inte skulle beviljas för Europaparlamentet skulle vi hamna i den absurda situationen att parlamentets ordförandeskap skulle inleda ett överträdelseförfarande mot sig självt. Helt klart krävs det reformer här.

Att den rättsliga grunden för ansvarsfrihetsförfarandet dessutom i huvudsak avser kommissionen, samtidigt som vi brukar bevilja ömsesidig ansvarsfrihet med andra institutioner, skapar ett visst mått av rättsosäkerhet som vi borde förhindra. Det som i praktiken återstår är andra politiska hävstänger som vi kan utnyttja. Men det räcker inte för ansvarsfrihetsförfarandet. Tillsammans med mina kolleger i parlamentet skulle jag därför vilja att vi arbetade på att reformera ansvarsfrihetsförfarandet.

 
Senaste uppdatering: 19 september 2011Rättsligt meddelande