Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2291(ACI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0174/2011

Debatter :

PV 10/05/2011 - 16
CRE 10/05/2011 - 16

Omröstningar :

PV 11/05/2011 - 5.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0222

Debatter
Tisdagen den 10 maj 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

16. Interinstitutionellt avtal om ett gemensamt öppenhetsregister – Ändring av arbetsordningen efter upprättandet av ett gemensamt öppenhetsregister
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Carlo Casini, för utskottet för konstitutionella frågor, om ingående av ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet och kommissionen om ett gemensamt öppenhetsregister (2010/2291(ACI)) (A7-0174/2011), och

– betänkandet av Carlo Casini, för utskottet för konstitutionella frågor, om att ändra Europaparlamentets arbetsordning till följd av inrättandet av ett gemensamt öppenhetsregister för Europaparlamentet och kommissionen (2010/2292(REG)) (A7-0173/2011).

 
  
MPphoto
 

  Carlo Casini, föredragande. – (IT) Fru talman, fru minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kommer att behandla båda betänkandena i mitt inlägg eftersom de handlar om samma fråga.

I och med den här debatten och den efterföljande omröstningen kommer vi att avsluta arbetet och förhandlingarna i den arbetsgrupp som leddes av Diana Wallis och bestod av kolleger från samtliga politiska grupper samt en kommissionsdelegation ledd av Maroš Šefčovič, och som har lett till att vi har kunnat utarbeta ett avtal om inrättande av ett gemensamt öppenhetsregister. Utskottet för konstitutionella frågor har utarbetat detta betänkande på bara några månader och har också slutfört betänkandet om ändringen av parlamentets arbetsordning.

Personligen blev jag väldigt förvånad över den offentliga uppmärksamhet som detta öppenhetsavtal har fått. Jag är rädd för att folk tror att resultaten kommer att ha större effekt än vad som faktiskt var meningen. Insyn och öppenhet är en garanti för att de rätta politiska åtgärderna vidtas, men är inte rätt instrument för att komma åt korruptionen. Händelserna nyligen där journalister har försökt korrumpera några parlamentsledamöter kan ske även utanför parlamentet. Dessutom skulle de som eventuellt skulle låta sig korrumperas veta hur de kan undvika att bli identifierade och registren är därför ingen garanti.

Det rätta verktyget för den uppgiften är straffrätten. Men om medlemsstaternas straffrätt inte räcker till måste vi se över artiklarna 82–86 i Lissabonfördraget, överväga om korruption av Europaparlamentsledamöter kan anses vara ett gränsöverskridande brott eller en handling som på annat sätt skadar unionens finansiella intressen, och bestämma oss för om vi bör inrätta en europeisk offentlig åklagare eller ej, vilket dessutom skulle vara ett stort steg på vägen mot enighet.

Öppenhetsregistret har en mer blygsam uppgift. I en del länder har begreppet lobbyist en negativ mening, medan lobbyverksamhet i andra länder närmast ses som en offentlig tjänst eftersom lobbyisterna informerar beslutsfattarna om frågor som de kanske inte skulle känna till annars. Detta är särskilt viktigt för Europaparlamentet, eftersom de frågor som ledamöterna arbetar med ofta är mycket komplexa och tekniska och vi nästan alltid måste finna en lämplig avvägning mellan företag och länder med olika intressen.

Det är här lobbyisterna gör stor nytta. Vi bör alltså inte kalla dem lobbyister längre, utan intressenter. Det kan naturligtvis finnas motstridiga intressen, och det är helt i sin ordning. Jag har arbetat som domare och jag kan säga att korsförhör av motsatta sidor anses vara ett villkor för att få fram sanningen och skapa rättvisa. Därför är det bra att vi har lobbyister eller intressenter med motstridiga intressen: det viktiga för en domare – och därmed även för Europaparlamentets ledamöter i det här fallet – är att man behåller sin tankefrihet, sitt oberoende och ärligt söker efter sanningen. Därför har vi inrättat öppenhetsregistret i en ömsesidig överenskommelse mellan parlamentet och kommissionen med förhoppningen om att rådet snart kommer att ansluta sig till avtalet.

De som vill företräda sina intressen har fritt tillträde till våra lokaler, men de måste vara inskrivna i registret, där alla upplysningar som behövs för att identifiera deras rättsliga och finansiella status kommer att registreras. Registret är offentligt. Det finns även organisationer som inte har själviska intressen, utan som vill samarbeta i utformningen av EU-politiken på grund av allmänna värderingar, som kyrkor, politiska partier och regioner. De behöver inte skrivas in i registret, men om de har separata kontor som uteslutande har uppgiften att hålla kontakt med EU-institutionerna måste de skrivas in i registret. De omfattas dock av ett annat rättsligt system än intressenterna.

Såsom redan har angetts innebär det nya registret även en ändring av arbetsordningen. Därför har två betänkanden utarbetats, men detta är hur som helst bara ett första steg mot fullständig insyn. Vissa hypoteser har redan utforskats och kan omvandlas till regler efter ytterligare övervägande. I punkt 9 i betänkandet om ingående av avtalet anges därför möjligheten att registret ska omfatta uppgifter om de lobbyister som har beviljats ett möte med en berörd ledamot angående en viss rättsakt.

Det lämnas stort utrymme för möjliga ändringsförslag, vilket gör att jag måste uttrycka en negativ åsikt om ändringsförslag som skulle innebära en begränsning av sådana framtida överläggningar. Jag hoppas dock att rådet kommer att ansluta sig till avtalet inom kort och att vi också når ett omedelbart och brett samförstånd här i parlamentet, vilket skulle utgöra ett starkt budskap när det gäller insynskravet och även en uppmaning att agera. Jag hoppas att omröstningsresultatet blir närmast enhälligt.

 
  
MPphoto
 

  Enikő Győri, rådets ordförande. (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Insyn och öppenhet är en särskilt viktig princip för demokratiska institutioner. Detta gäller särskilt EU-institutionerna eftersom de – och det är allmänt känt – ofta anklagas för att inte låta människorna vara delaktiga och för att verka i det fördolda. Rådet vill garantera största möjliga insyn och öppenhet mellan EU:s institutioner och organ. Rådet är också medvetet om att medborgarna förväntar sig att de personer som de har utsett att styra dem arbetar efter strängast möjliga normer, och därför välkomnar vi Europaparlamentets och rådets initiativ att inrätta ett öppenhetsregister.

Jag välkomnar särskilt Carlo Casinis betänkanden. Om parlamentet antar dem kommer det att bli möjligt att inrätta öppenhetsregistret under de närmaste månaderna, på grundval av betänkandena. På så sätt kan vi återigen visa att EU är engagerat i insyn och öppenhet, inte bara i ord, utan även i handling.

Jag vill passa på att betona att jag är medveten om att rådet har inbjudits att delta i öppenhetsregistret. Rådet tänker för närvarande inte delta fullt ut i processen eftersom rådet, till skillnad från parlamentet och kommissionen, till sin karaktär inte påverkas av intressenters verksamhet. Dessa personer och organisationer kontaktar i allmänhet inte rådet som institution, utan inriktar sitt arbete på medlemsstaterna. Men jag har redan sagt att rådet är berett att delta i registret och följa den här verksamheten. Vi är också beredda att diskutera aspekter av rådets eventuella roll i detta med parlamentet och kommissionen, naturligtvis utan att fördröja ikraftträdandet av avtalet mellan de två institutionerna.

På grundval av rådets beslut nyligen överväger vi nu möjligheten att utfärda en politisk förklaring så att registret kan inrättas i juni.

 
  
MPphoto
 

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Insyn och öppenhet är en fråga som både intresserar och oroar medborgarna och det är viktigt att öka EU:s demokratiska legitimitet.

Jag är mycket glad över att kunna informera er om att vi redan i dag har över 3 800 poster i kommissionens register.

Därför är jag fullständigt övertygad om att införandet av ett gemensamt öppenhetsregister kommer att utgöra ytterligare ett stort steg framåt i arbetet med att öka insynen i EU:s beslutsprocess och direkt bemöta medborgarnas oro i det här sammanhanget.

Jag vill berömma det mycket konstruktiva arbete som vår gemensamma arbetsgrupp har utfört. I det sammanhanget vill jag även berömma Diana Wallis, vår talman för i dag, vår föredragande Carlos Casini, och även Jo Leinen och Isabelle Durant. Det var en fantastisk grupp och det var ett verkligt nöje att arbeta med er.

Resultatet av vårt arbete är ett mycket välavvägt och praktiskt utkast till interinstitutionellt avtal, som vi lägger fram för parlamentet för behandling och debatt i dag.

Om det blir ett positivt omröstningsresultat i morgon kommer våra två institutioner att gemensamt kunna inrätta registret i juni. Detta kommer helt klart att sända en stark politisk signal som bekräftar att vi är fast beslutna att arbeta på ett öppet och etiskt sätt på EU-nivå.

Syftet med registret är att öka insynen för medborgarna när det gäller organisationer och egenanställda personer som är engagerade i EU:s politiska arbete eller försöker påverka EU:s beslutsprocess.

Jag har förstått att det har uppstått en viss oro över regionala offentliga organ, så det är bäst att jag klargör det. Frågan var om de ska registrera sig. Om vi läser texten noggrant inser vi att ett registreringskrav inte skulle avspegla deras verkliga identitet och inte heller avspegla att de representerar sina medborgare direkt enligt respektive författningssystem.

Vid en noggrann genomläsning av avtalsinnehållet framgår det dock att det finns fullständiga garantier i det här avseendet. Faktum är att det uttryckligen anges i texten att lokala, regionala och kommunala myndigheter inte behöver registrera sig. Detta synsätt förstärks även genom bilaga I, där det anges att offentliga myndigheter inte behöver registrera sig.

Lokala, regionala och kommunala myndigheter, inbegripet de representationer som ingår i förvaltningen av dessa och som har institutionella eller konstitutionella arbetsuppgifter behöver inte heller registrera sig. Jag hoppas att detta klargör de frågetecken som jag har märkt av under de senaste dagarna.

Några sista ord om den interinstitutionella dimensionen. Jag tror att vi alla är överens om att det gemensamma samarbetet mellan kommissionen och parlamentet skulle förstärkas ytterligare om rådet också deltog.

Därför är jag mycket glad över och tackar varmt det ungerska ordförandeskapet för att det har lyckats ändra ståndpunkten i rådet och för att det har skapat en positiv anda och inställning när det gäller att se hur vi bäst kan organisera förbindelserna mellan rådet, kommissionen och parlamentet i driften av registret. Det är nämligen en mycket viktig politisk signal att våra tre institutioner tar den här frågan på så stort allvar och att vi kommer att hantera insynsfrågan tillsammans. Med ett sådant starkt politiskt stöd från samtliga tre institutioner är jag säker på att vi mycket snart kommer att nå gränsen 4 000 registreringar.

 
  
MPphoto
 

  Manfred Weber, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru minister, herr kommissionsledamot! Insyn och öppenhet är en hörnsten i demokratin, som garanterar att man vet vem som utövar inflytande och hur besluten fattas. Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande har Europaparlamentet fått avsevärt utökade befogenheter. Därför är det också helt rätt att våra arbetsmetoder alltid ska vara öppna för diskussion och att vi även bör ifrågasätta det vi själva gör.

Förhandlingarna mellan Europaparlamentet och kommissionen om öppenhetsregistret har varit en framgång och vi har nått ett utmärkt resultat. Jag vill återigen understryka att det är bra att vi har lyckats utforma tydliga regler för lokala och regionala myndigheter, och även för kyrkor, som avspeglar deras intressen.

Jag vill också påpeka att vi inte ser lobbyverksamhet som något negativt i sig. Vi behöver expertåsikter och vi måste kunna anlita experter för vårt arbete. Det viktiga är ju trots allt att vi, som parlamentariker, fritt kan överväga frågor och fatta oberoende beslut. Jag anser att vi parlamentariker har mycket att vara stolta över. Om vi gör en nationell jämförelse ser vi att endast ett fåtal EU-medlemsstater har inrättat öppenhetsregister på denna nivå. I Berlin, huvudstaden i mitt land, där jag också råkar bo, finns inget öppenhetsregister och vi bör alltså vara medvetna om att detta är ett verkligt viktigt steg framåt.

Till rådet vill jag säga att om den här frågan inte är ett problem för dem eftersom lobbyisterna har mycket lite inflytande i rådet, borde det i så fall betyda att det är ännu lättare för dem att ansluta sig till öppenhetsregistret. Rådet bör därför kunna övervinna det interna motståndet.

Avslutningsvis vill jag påpeka att om vi i parlamentet vill slippa undan lobbyisternas inflytande mer i framtiden kommer vi att behöva ytterligare stödresurser och mer personal, så att vi kan åstadkomma mer för EU-medborgarna.

 
  
MPphoto
 

  Matthias Groote, för S&D-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! För det första vill jag tacka föredraganden och alla som har arbetat med den här frågan eftersom en lång tid av hårt arbete äntligen kommer att avslutas efter morgondagens omröstning. Det är en bra dag för EU, för Europaparlamentet som institution och för kommissionen, eftersom vi har lyckats inrätta ett gemensamt öppenhetsregister. Det är ett viktigt steg på vägen, men vi behöver göra mer.

Jag vill ta upp två punkter. För det första är registret egentligen inte obligatoriskt. Det måste klargöras i det här läget. Jag har en fråga till kommissionen om detta: kommissionen har alltid hävdat att det inte finns någon lämplig rättslig ram för detta. Är kommissionen beredd att inrätta en sådan rättslig ram, så att vi får ett obligatoriskt register efter översynen?

Det var glädjande att höra rådets uttalande om att det inte ser några svårigheter med att ansluta sig till vårt register, som Manfred Weber nyss påpekade. Jag hoppas att rådet kommer att följa upp detta, eftersom registret faktiskt bara kan bli fullständigt om samtliga tre EU-institutioner har ett gemensamt och även obligatoriskt register. Vår grupp är för det ändringsförslag som lagts fram av en av de andra grupperna med ett krav på att de pengar som läggs på lobbyverksamhet även ska anges i öppenhetsregistret, och vi kommer att stödja det ändringsförslaget.

När det gäller de olika nationella lobbygrupperna har det klargjorts att de inte kommer att tas med i registret. Jag vill tacka alla mina kolleger för deras kompromissvilja i den här frågan. Det skulle verkligen ha varit en plump i avtalet om nationella lobbygrupper ska behandlas på samma sätt som branschlobbyister eller andra yrkesorganisationer.

 
  
MPphoto
 

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den senaste tidens skandaler har verkligen visat vilken makt lobbyister kan ha över parlamentet, så den liberala gruppen välkomnar varmt rationaliseringen av lobbyistregistret, som effektivt skapar ett öppet och direkt system som ska medföra ökad insyn och förbättrade samrådsprocesser.

Jag välkomnar särskilt punkt 9 i betänkandet, där presidiet uppmanas att inrätta ett system med vägledande förteckningar varigenom föredragandena kan registrera de lobbyister som har bidragit under utarbetandet av en rättsakt. Det är en känslig fråga, men jag anser att det skulle vara ett ytterligare steg framåt för att öka parlamentets folkliga legitimitet och kvaliteten på vårt lagstiftningsarbete. Systemet blir först fullständigt när rådet – som är den andra kammaren i vår lagstiftande församling – ansluter sig, men jag välkomnar de trevande stegen framåt och tackar ordförandeskapet för dess uttalande här i eftermiddag.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 

  Matthias Groote (S&D).(DE) Fru talman! Jag vill tacka Andrew Duff för att han tar upp frågan om vägledande förteckningar. Anser du att de vägledande förteckningarna, vars räckvidd inte har fastställts ännu, kan leda till att Europaparlamentets arbete begränsas? En annan fråga: hur stor inverkan tror du att de vägledande förteckningarna kommer att få?

 
  
MPphoto
 

  Andrew Duff (ALDE). - (EN) Fru talman! Jag anser att de vägledande förteckningarna bör vara ett experiment. Precis som med alla experiment skulle användningen spridas om det slår väl ut. Jag anser dock att detta bör begränsas till föredragande som är ansvariga för att utarbeta ett förslag till en rättsakt för parlamentets räkning. De bör offentliggöra namnen på de personer som de har haft offentliga sammanträffanden med under arbetets gång.

Dessutom anser jag att detta skulle uppmuntra en intelligent och välgrundad lobbyverksamhet i parlamentet. Vi vet alla att vi är beroende av branschspecialister och experter för att utarbeta förslag av hög kvalitet.

 
  
MPphoto
 

  Ashley Fox, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Carlo Casini för hans arbete med detta interinstitutionella avtal. Ledamöterna av utskottet för konstitutionella frågor och kommissionen har gjort ett bra arbete och tagit fram ett meningsfullt och praktiskt inriktat betänkande som kommer att leda till ökad insyn och öppenhet i lagstiftningsprocessen. Fru talman, det är bra att det är du som har ordförandeskapet i dag eftersom jag vill tacka dig för dina insatser i förhandlingarna mellan parlamentet och kommissionen.

Betänkandet är proportionellt och användbart och jag är övertygad om att det kommer att göra nytta. Man bekräftar den viktiga roll som regionala och lokala myndigheter spelar i utformningen av EU-lagstiftningen, och gör därför en tydlig åtskillnad mellan lobbyister och lokala och regionala myndighetstjänstemän.

Även om betänkandet är ett steg i rätt riktning återstår fortfarande arbete att göra. Jag hoppas att öppenhetsregistret – om det faller väl ut – kommer att utvecklas till ett obligatoriskt register för lobbyister. Jag instämmer i Andrew Duffs förslag om att föredragandena bör ange namnen på de lobbyister som de har haft kontakt med under utarbetandet av en rättsakt. Det råder inget tvivel om att våra väljare ser på oss parlamentsledamöter med en viss misstänksamhet. Ju mer insyn och öppenhet desto bättre.

Med tanke på detta vill jag bara påpeka att ett problem med det här avtalet är att det saknas en institution. Det är en besvikelse att rådet inte har anslutit sig. Som medlagstiftare bör medlemsstaterna enas och ansluta sig till registret så vi får en verkligt öppen lagstiftningsprocess.

 
  
MPphoto
 

  Gerald Häfner, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Politik bygger på förtroende. Parlamentets ledamöter har valts i ett fritt och hemligt val av medborgarna i våra medlemsstater, som med all rätt förväntar sig att vi respekterar deras intressen, det vill säga det allmänna bästa, i allt vi säger och gör och att vi inte agerar i eget intresse eller tredje parters intresse, vare sig de är företag eller andra intressegrupper.

Men vi är också medvetna om att vi till exempel i Bryssel är omgivna av över 10 000 yrkeslobbyister, som gör exakt vad deras arbetsbeskrivning antyder, nämligen att försöka utöva inflytande över parlamentets och kommissionens ledamöter. Det kan man inte stoppa eftersom det är fullständigt normalt – vi lever i ett fritt och öppet samhälle – men vi måste göra våra röster hörda inom denna struktur och upprätthålla vårt oberoende. Vi har inte alltid lyckats med det och det har funnits ledamöter som har brutit mot dessa regler, vilket är ett av de främsta skälen till att vi vill ändra våra regler.

Insyn och öppenhet är en av de viktigaste förutsättningarna för förtroende, och det är exakt vad vi arbetar med för närvarande. Efter ytterst långdragna förhandlingar har vi lyckats enas med kommissionen om ett öppenhetsregister. Jag skulle visserligen ha föredragit att rådet också hade varit med ombord.

Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har kämpat länge för öppenhetsregistret. Vi gläder oss över att vi äntligen har lyckats inrätta det och är också stolta över resultatet, men jag måste säga att vi inte är nöjda med alla aspekter. Vi skulle ha föredragit att registret hade varit obligatoriskt, inte bara för dem som arbetar inom kommissionens och parlamentets byggnader, utan även för dem som arbetar på annat håll, till exempel över ett glas vin i en av Bryssels många barer. Vi vill inte att registret endast ska gälla för parlamentet och kommissionen, utan även för rådet. Vi vill att den ekonomiska information som lämnas ska vara mer exakt och meningsfull. Vi anser vidare att de belopp som är involverade ska mätas på samma sätt i stället för den metod som föreslås nu, enligt vilken mindre transaktioner mäts i storleksintervaller på 50 000 euro, medan större transaktioner mäts i större intervaller, vilket gör det svårt att veta exakt hur mycket pengar det handlar om. Vi är också för regelbundna kontroller som utförs av ett gemensamt sekretariat.

Icke desto mindre är detta en bra dag för EU eftersom vi får mer insyn och öppenhet. Jag vill tacka alla som har varit med och arbetat med detta för de goda resultaten.

 
  
MPphoto
 

  Søren Bo Søndergaard, för GUE/NGL-gruppen. – (DA) Fru talman! Detta betänkande är ett steg i rätt riktning mot ökad öppenhet och ett obligatoriskt lobbyistregister för alla som försöker påverka EU. Men vi har fortfarande långt kvar innan vi når vårt mål. Dessutom måste vi se om vårt eget hus, vilket fallen med de korrumperade parlamentsledamöterna har visat. Vi måste klargöra att det inte är godtagbart att Europaparlamentets ledamöter har någon form av betalt arbete vid sidan om som kan ifrågasätta vår integritet. Dessutom måste vi ha effektiva kontrollmetoder och regler för att fastställa följderna om någon bryter mot reglerna. Vi måste också skapa tydliga regler för skydd av visslare, för att förhindra att budbäraren blir skjuten. Vi ser fram emot arbetsgruppens rapport och hoppas på en snabb översyn av det avtal vi diskuterar i dag och av parlamentets arbetsordning.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Fru talman! Søren Bo Søndergaard, jag ville fråga dig vad du anser om förslaget om vägledande förteckningar och om att öppenhetsregistret fortfarande inte kommer att vara obligatoriskt, vilket innebär att det kommer att finnas stora kryphål även i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL).(DA) Tack för din fråga. Den ger mig möjligheten att upprepa en sak jag redan sagt, nämligen att vi fortfarande har långt kvar innan vi når vårt mål. Vi anser inte att vi redan har gjort det, utan att det fortfarande saknas något. Det står klart att det är absolut nödvändigt att registret blir obligatoriskt. Vi anser att förslaget om ett digitalt ”fotavtryck”, dvs. vägledande förteckningar för rättsakter, är bra och att vi bör använda oss av det, men vi anser naturligtvis att även detta måste vara obligatoriskt för att det ska fungera. Men som jag sade, det vi har nu är ett steg i rätt riktning, och när vi får rapporten från arbetsgruppen och texten ska ses över – den ska nämligen ses över inom två år – hoppas vi att vi kan uppnå vårt mål fullständigt, eftersom det är viktigt inom det här området.

 
  
MPphoto
 

  John Stuart Agnew (EFD). - (EN) Fru talman! Nu får vi äntligen ett öppenhetsregister! Det är inte förvånande att det enda skälet till att vi har kunnat åstadkomma detta är att driftiga brittiska journalister lyckades bevisa hur lätt vissa Europaparlamentsledamöter föll för lockelsen att tjäna extra pengar. Vid den tidpunkten bekände Europaparlamentet, inte helt olikt polischefen i filmen Casablanca, att det var chockerat – chockerat – över att upptäcka att korrupt lobbyverksamhet hade skett mitt framför näsan på oss.

Registret är hur som helst exakt samma sak som att stänga stalldörren efter det att hästen har sprungit ut. Det är inte mycket som kommer att förändras med registret, lobbyisterna kommer alltid att ta sig igenom. Ett frivilligt registreringssystem infördes, men det var ineffektivt. Nu kommer vi att sprida lite ljus över vad som pågår, men det mesta kommer i alla fall att döljas i den stillastående dunkla dammen, affärerna kommer att pågå som vanligt.

Som vanligt kommer de som följer reglerna också att få bära den största byråkratiska bördan, och de som bryter mot bestämmelserna hittar sätt att fortsätta. Så länge som så stora belopp av skattebetalarnas pengar flyter omkring i Bryssel kommer det alltid att finnas skrupelfria lobbyister, precis som att det alltid finns hyenor där det finns kadaver.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ROUČEK
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Gerald Häfner (Verts/ALE).(DE) Herr talman! John Stuart Agnew, jag tycker att det är positivt med välorganiserade åsiktsutbyten under debatterna, men jag tycker däremot att det är mindre trevligt när fakta förvrängs. Därför vill jag be dig att korrigera ditt senaste uttalande. Du har just hävdat att parlamentet bara diskuterar öppenhetsregistret för att ett antal brittiska dagstidningar uppmärksammade allmänheten på en viss historia. Jag uppmanar dig att förklara för parlamentet och för allmänheten i stort att vi redan hade börjat diskutera den här frågan och parterna redan hade enats om öppenhetsregistret när den nyhet som du talar om ens hade skett.

 
  
MPphoto
 

  John Stuart Agnew (EFD). - (EN) Herr talman! Det verkar vara den utlösande orsaken till allt detta. Jag vill inte att några brittiska ledamöter ska vara här i alla fall. Jag förstår inte varför vi ska behöva stå ut med att utländska institutioner som denna sköter våra affärer. Ju längre vi rör oss mot söder, desto värre blir korruptionskulturen. Jag tycker inte om det, och jag vill inte att mitt land ska ha någon del i det.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Vi är alla väl medvetna om att inte bara Europaparlamentet utan hela EU lider av ett enormt trovärdighetsproblem. Jag är säker på att det är något som Gerald Häfner inte vill höra talas om, men även om parlamentet äntligen har kunnat enas om öppenhetsregistret, utan tvivel genom att ge efter för påtryckningarna till följd av lobbyskandalen nyligen, kommer det i alla fall att vara tandlöst.

Jag anser att ett frivilligt register helt enkelt är hyckleri och att det inte kommer att bidra till ökad öppenhet eller att ministerrådet kommer att vara berett att delta i det, så vi har inte ens alla lagstiftande organ ombord. Även om rådet skulle ansluta sig kommer det ändå att finnas en hel massa kryphål. Uppenbarligen finns det hundratals expertgrupper som arbetar med de officiella rapporter som offentliggörs av kommissionen, men namnen på de medlemmar i de rådgivande kommittéer som sammanträder bakom stängda dörrar förblir en välbevakad hemlighet.

Enligt min åsikt behöver vi inte bara ett register över allt arbete som utförs av företag eller i internationella frågor, utan även för allt betalt lobbyarbete som utförs av intressegrupper som yrkesorganisationer och fackförbund. Våra medborgare har rätt att förvänta sig verklig insyn även i det här fallet.

 
  
MPphoto
 

  Marietta Giannakou (PPE).(EL) Herr talman! Jag gratulerar Carlo Casini till hans betänkande, som är mycket lyckat. Insynsfrågan berör även parlamentarikernas värdighet, det råder det inget tvivel om. Men ju fler åtgärder vi vidtar desto mer främjar vi insyn och öppenhet och fungerande förbindelser mellan EU-institutionerna, arbetsmarknadens parter och intressegrupper.

Enligt förslaget till nytt register garanteras insyn och öppenhet i hela det breda spektrumet av institutionella kontakter och registret samlar speciella intressegrupper, företrädare för det civila samhället och för offentliga myndigheter i olika kapitel, vilket innebär att man gör åtskillnad mellan intressegruppers och officiella institutionella talesmäns roller.

Registreringen skyddar identiteten för intressegrupper genom att ange dem separat och ger dem en ställning där de kan tala direkt och omedelbart med EU-institutionerna. Efter ratificeringen av Lissabonfördraget har Europaparlamentets befogenheter utökats, vilket innebär att fler företrädare för olika intressegrupper vill göra sina röster hörda.

Avslutningsvis är det främsta syftet med öppenhetsregistret att bidra till insyn och en demokratisk pluralistisk samverkan mellan arbetsmarknadens parter, de medborgare som röstade fram oss parlamentsledamöter och EU-institutionerna. Det är självklart att samtliga EU-institutioner och överordnade tjänstemän måste delta i registret.

 
  
MPphoto
 

  Enrique Guerrero Salom (S&D).(ES) Herr talman! Jag vill tacka Carlo Casini för hans betänkanden om öppenhetsregistret.

Vi upplever en kris av oerhörd omfattning som vi har dragits med länge vid det här laget, och som hotar att pågå ännu längre. En kris som denna förvärrar människornas levnadsvillkor och försämrar deras framtidsförväntningar.

När vi på grund av en ekonomisk kris inte kan få igenom politiska åtgärder med positiva resultat för allmänheten måste vi kämpa för att få igenom politiken med en obetingad respekt för de politiska värderingar som vi förespråkar: åtstramning, ärlighet, närhet till allmänheten och öppenhet.

Öppenhetsregistret är ett steg framåt mot insyn, men det är bara ett steg. Jag håller med mina kolleger som sagt att registret måste vara obligatoriskt, att rådet måste ansluta sig och att oegentligt uppförande måste bestraffas hårdare.

 
  
MPphoto
 

  Alexandra Thein (ALDE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! När vi röstar om öppenhetsregistret i morgon kommer vi att ta ett viktigt steg i rätt riktning, men det står klart att sista ordet inte är sagt i den här frågan. För det första gläder det mig att vi har valt ett nytt namn för Europaparlamentets lobbyregister, som härrör från 1996 och som från och med nu kommer att benämnas ”öppenhetsregistret”. Jag tycker dock att det är beklagligt att se vilka personer och organisationer som måste registrera sig för att få ett ettårigt passerkort till parlamentets byggnader – listan omfattar offentliga institutioner och organ. Som jag har sagt tidigare kan jag förstå varför en advokatfirma måste registrera sig, men jag har däremot svårare att först varför offentliga organ som aldrig har varit aktiva på partipolitisk nivå, och aldrig kommer att vara det, måste registrera sig.

Oavsett all insyn vi har skapat handlar det ändå om varje ledamots moraliska kompass, eftersom den anger om de tänker rätt, vem de beslutar att inte träffa och vem de väljer att lyssna eller inte lyssna till. De personer som kontaktar oss använder ju också många olika kommunikationskanaler.

 
  
MPphoto
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Herr talman! Att följa vår moraliska kompass kan vara svårt. Jag anser att det handlar om vårt oberoende som parlamentsledamöter. Lobbyarbete blir naturligtvis ett problem om någon försöker ändra på våra övertygelser genom att använda alla argument de kan, särskilt om argumenten är oärliga.

Faktum är att lobbyregistret nu bara omfattar 2 800 av de 20 000 lobbyisterna i Bryssel. Här i parlamentet har vi också alldeles för få möjligheter att utveckla tillräckligt kvalificerad expertis, men det kan vi snabbt ändra på genom att rikta om finansieringen och det skulle jag verkligen stödja. Öppenhetsregistret kanske bara är en liten seger, men det kan ses som ett steg i samma riktning som Washington, där lagen om offentliggörande av lobbyverksamhet har funnits en tid. Det fungerar bättre än något vi har här.

För min del anser jag att vi inte bara bör införa ett ”rättsligt fotavtryck” dvs. vägledande förteckningar vid utarbetande av rättsakter, så snart som möjligt, utan även ett rättsligt ”fingeravtryck”, dvs. att vi bör offentliggöra namnen på alla lobbyister som vi kommer i kontakt med och vad vi diskuterar med dem. Gå gärna in på min webbsida, där jag har installerat en lobbyisträknare, som registrerar alla kontakter med lobbyister, vare sig jag arbetar med en rättsakt eller inte.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Betänkandet är viktigt eftersom det handlar om själva kärnan i vårt arbete här i parlamentet, dvs. att utarbeta och genomföra regler och lagar.

(EN) Precis som Carlo Cassini sade är begreppet ”lobbyist” lite missriktat eftersom det skapar ett intryck av en privilegierad ställning eller korruption eller båda, medan dessa personer i verkligheten är experter på sina respektive områden som hjälper till att informera oss om detaljer och nyanser av de olika rättsakter som vi utarbetar förslag om.

Själv arbetar jag just nu med ett yttrande över dataskydd och det är förvånande att se hur många grupper som har kommit till mig med sina åsikter. Om vi driver fram ett register skulle jag vilja registrera även dem som kontaktade mig, för då skulle vi ha verklig öppenhet. Ett officiellt register över lobbyister, men även ett register över dem som vill påverka oss. Det skulle skapa verklig insyn, ökad trovärdighet och i slutändan ökat förtroende.

 
  
MPphoto
 

  Stavros Lambrinidis (S&D). - (EN) Herr talman! Det har ofta sagts att våra medborgare inte vet att parlamentet har fått större befogenheter sedan Lissabonfördraget. Det kan mycket väl vara sant och är i så fall mycket olyckligt eftersom ni kan vara säkra på att lobbyisterna – eller de som utger sig för att vara lobbyister, vilket har visat sig nyligen – är mycket medvetna om vilka befogenheter parlamentet har. Vi medbeslutar om nästan all viktig lagstiftning i EU, och det är bra eftersom vi företräder folket i EU. Vi är den enda direktvalda institutionen.

Men även om parlamentet är och kommer att fortsätta vara en av de mest öppna institutionerna i EU anser jag fortfarande att ökade befogenheter medför större ansvar, och det är just detta vi måste sträva efter under de kommande månaderna. Dagens avtal med kommissionen är inte dåligt, men lobbyisterna måste bli skyldiga att ange sina namn och verkliga intressen i ett register. Det är också vad parlamentet redan kräver av lobbyister som kommer till oss. Jag hoppas att de andra institutionerna kommer att följa vårt exempel.

Jag avslutar med följande kommentar. Som ni nämnde är jag medordförande för den arbetsgrupp som vi har inrättat. Jag kan inte säga så mycket om vad vi diskuterar i detalj, men jag försäkrar er om att parlamentets uppförandekod kommer att bli en av de öppnaste, med regler som gör våra medborgare stolta och som får oss själva att känna oss hedrade över att vara ledamöter av denna utomordentliga institution.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag vill börja med att välkomna att det framlagda avtalet kommer att bidra till att förbättra öppenheten och insynen i EU, men ärligt sagt är det fortfarande långt ifrån idealiskt.

Det är dock bra att lobbyisterna nu har större anledning att ansluta sig till registret, eftersom de inte kommer in i Europaparlamentet annars. Tillgången till information om lobbyister, inklusive deras namn, har också förbättrats, och vi bör även välkomna att de lobbyister som inte följer reglerna kommer att bestraffas på olika sätt, de kan t.ex. strykas från registret, vilket innebär att de blir svartlistade. Frågan är bara om dessa åtgärder är tillräckliga. Jag kan inte hålla med om att registreringen faktiskt är obligatorisk när endast registrerade lobbyister har tillträde till parlamentet. För att skapa ökad insyn måste registreringen vara rättsligt obligatorisk, och jag hoppas att vi kommer att åstadkomma det under den nuvarande mandatperioden. Vi måste också förbättra reglerna för rapporterna från lobbysammanslutningar när det gäller deras utlägg för lobbyverksamhet. Enligt det nuvarande systemet kan lobbyisterna rapportera mycket mindre belopp än de egentligen har lagt ut. Det är lika viktigt att det råder insyn i de finansiella källor som lobbyister och konsultfirmor får sina intäkter från.

Avslutningsvis vill jag tillägga att jag verkligen skulle uppskatta om ledamöterna inte blandade ihop frågan om öppenhetsregistret med uppförandekoden, eftersom den är en helt annan fråga. Ledamöter som på något sätt har fallit offer för falska lobbyfirmor – även om det är deras eget fel – bör inte motiveras på det sättet när reglerna för öppenhetsregistret fastställs.

 
  
MPphoto
 

  Marita Ulvskog (S&D). - Herr talman! Mycket är redan sagt men förtjänar att upprepas. Det är bra att vi nu äntligen är överens om ett lobbyistregister. Vi är många som har kämpat länge för det. Men fortfarande är det ett mycket försiktigt förslag. Jag väljer ändå att se det som ett första steg som kan utvecklas till en bred offentlighetsprincip i EU:s samtliga institutioner. Det är väldigt bra med dagens markeringar från rådet och från kommissionsledamot Maroš Šefčovič.

Offentlighet och öppenhet är ett av få riktigt effektiva instrument för att minimera riskerna för övertramp och fusk. Det är också en viktig väg för att öka förtroendet för oss som verkar i detta politiska system och för politik i största allmänhet. Nästa steg bör vara att alla institutioner omfattas, att registret görs obligatoriskt och att det, i likhet med vad som görs i en del skandinaviska länder, kompletteras med ett meddelarskydd för ”visslarna”, som också är kolossalt viktiga för verklig öppenhet och transparens. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Jag välkomnar och stöder fullständigt inrättandet av ett öppenhetsregister och en förteckning över lobbyister, både för organisationer och de oberoende lobbyister som deltar i utarbetandet och genomförandet av EU-politiken, eftersom en skärpning av normerna för att garantera stabiliteten och integriteten hos EU:s offentliga förvaltning och stärka institutionsreglerna är en garanti för EU:s demokratiska fungerande. Men registret får naturligtvis inte hindra ledamöterna från att fullgöra de arbetsuppgifter de har tilldelats enligt sitt mandat och sammanträffa med sina väljare eller företrädare för offentliga organ som agerar för EU-medlemsstaternas räkning i Europaparlamentet. Det måste dock finnas tydliga regler för företrädare för speciella intressegrupper för att säkra en öppen, insynsvänlig och lämplig dialog med de personer och organisationer som på något sätt vill delta i utarbetandet av EU-lagstiftning och påverka den processen.

 
  
MPphoto
 

  Michael Cashman (S&D). - (EN) Herr talman! Jag talar som föredragande för betänkandet om förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till offentliga handlingar. Jag välkomnar detta avtal, som överensstämmer med andan av insyn och öppenhet i den förordningen. Det är ännu ett steg i rätt riktning eftersom insyn och öppenhet står i centrum för den demokratiska beslutsprocessen och vi bör vara medvetna om alla som påverkar och ibland har ett olämpligt inflytande på politiken, förfarandena och resultaten. Men vi måste göra mer, vi måste se till att insynen och integriteten i det arbete som utförs av lobbyister på EU-nivå är av hösta nivå. Dessutom måste det nya registret tas i drift så snabbt som möjligt, och så snart vi har gjort det måste alla personer och organisationer som omfattas av det lämna korrekt och aktuell information så vi kan se vem som påverkar vad.

Avslutningsvis vill jag citera Jana Mittermaier från organisationen Transparency International: ”Det nya registret kommer att bli ett test för alla lobbyisters åtagande för ökad insyn.” Tydligare kan det inte sägas.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE).(ES) Herr talman! Jag vill påpeka att 2000-talet är webbens, WikiLeaks och den institutionella insynens århundrade. Detta innebär att det krävs öppenhet och deltagande för allmänheten, och allmänheten måste ges ett visst medansvar i beslutsprocessen.

Vi måste besluta tillsammans och därför måste vårt arbete också vara proaktivt. Vi kan inte bara vänta på att lobby- och intressegrupper ska pressa oss, vi måste göra oss besväret att närma oss allmänheten och lyssna till människorna. Jag anser därför att öppenhetsregistret och de vägledande förteckningarna kommer att bli effektiva. Syftet är absolut inte att begränsa arbetet och orsaka rädsla, detta är i stället en möjlighet att förbättra våra betänkanden och mäta våra resultat.

Jag anser att det är det enda sättet för oss att utvecklas och bli ett modernt parlament. Jag har haft ansvaret för ett betänkande, och när jag skrev motiveringen lyssnade jag till alla aktörer som jag arbetade med. Vi måste göra en tydlig åtskillnad mellan våra arbetsmetoder och de oansvariga handlingar som vi har sett tidigare.

 
  
MPphoto
 

  Isabelle Durant (Verts/ALE).(FR) Herr talman! Även jag är nöjd med texten, som jag gärna röstar för i morgon. Jag vill bara påpeka att de skandaler vi har sett den senaste tiden är försök till mutor, inget annat. Detta är en allvarlig fråga och det har hänt saker på sistone. Vi inledde dock vårt arbete långt före den senaste tidens allvarliga händelser, som behandlas i ett annat betänkande. De är isolerade fall, och även i det fallet har vi gjort ett bra arbete.

Vi kan emellertid se att ett antal grupper använder betydande resurser och gör allt de kan för att påverka beslutprocessen i så hög utsträckning som möjligt. Registret är därför ett steg i rätt riktning. Jag medverkade i arbetet med det och jag är också oerhört nöjd med allt arbete som har utförts.

Men det krävs ytterligare åtgärder. Registret måste bli ett dynamiskt instrument som ses över årligen. Det bör vara allt annat än strikt. Jag anser faktiskt att den tekniska utvecklingen och de hjälpmedel som används av lobbyisterna kommer att tvinga oss att kontinuerligt se över instrumentet för att se till att det är effektivt och genom riktlinjer kartlägga vem som arbetar med lobbyverksamhet, för hur mycket pengar och på vilket sätt. Jag är också absolut för rättsliga fotavtryck – jag menar de vägledande förteckningarna – som kan innehålla uppgifter om antalet lobbyister och namnen på de personer som de har sammanträffat med, och jag tycker att det är bra om vi kan få reda på exakt vem som sade vad och vem som påverkade vem.

Avslutningsvis är det en sak att offentliggöra registret och en helt annan att förklara hur det fungerar. Medborgarna måste också få tillgång till registret så att de kan använda informationen på ett meningsfullt sätt när de vill sätta sig in i vår beslutsprocess. Därför kommer vår grupp att oreserverat rösta för den här texten.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Herr talman! Lobbyverksamhet är ett centralt instrument för medborgarnas deltagande i det politiska livet, och därför är det viktigt att förhindra missbruk. Det är också därför som det snabbt krävs ett öppenhetsregister för samtliga institutioner, inte bara för parlamentet och kommissionen utan även för rådet, eftersom det faktiskt är där som alla beslut fattas. Jag vill upprepa att registreringen måste vara obligatorisk, inte bara för tillträde till parlamentet eftersom alla lobbyister ju inte hittar sina kontakter i parlamentets byggnad, utan även och oftare i restauranger, vid cocktailmottagningar eller på gymmet.

Jag vill även säga ett par ord om insyn i politiska partier. Även om de är enmanspartier som agerar självständigt och försöker framställa sig själva som ärligast i världen, måste dessa partier och personer uppfylla insynskraven. De måste garantera insyn när det gäller deras tillgångar, hur stora offentliga medel de beviljas och hur stora ersättningar de får för kampanjkostnader, med andra ord de verkliga belopp som de fått från offentliga organ i sina egna länder under valkampanjerna. Dessa kostnader måste dokumenteras på ett öppet sätt.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Herr talman! Tack för att jag får ordet. Precis som majoriteten här i parlamentet håller jag med om att registret utgör ett framsteg när det gäller insynen i lagstiftningsförfarandet, men enligt min mening är det bara ett första steg. Vi bör allvarligt överväga andra åtgärder och lösningar.

Enligt min mening är den viktigaste frågan vad Europaparlamentsledamöterna får eller inte får göra. Får de endast arbeta som parlamentsledamöter här i parlamentet eller får de också syssla med annat vid sidan av sitt arbete här? Personligen anser jag att dessa andra verksamheter bör fastställas noggrant och att de bör vara begränsade till vetenskapligt arbete och publikationer. Allt annat arbete i olika styrelser kommer alltid att ge upphov till frågetecken och tvivel.

 
  
MPphoto
 

  Lena Ek (ALDE). - Herr talman! Europaparlamentet har genom Lissabonfördraget fått ökade maktbefogenheter och det innebär också ett större ansvar. Transparensen i vårt arbete är därför oerhört viktig, med tanke på att vi arbetar med lagstiftning för 500 miljoner människor och ofta väldigt stora ekonomiska värden.

Den lista för lobbyister som nu beslutats i kompromissen är naturligtvis väldigt värdefull, och jag hoppas att vi kan gå vidare med ett meddelarskydd för visslare. Jag hoppas vidare att vi kan gå vidare och se till att uppgifterna i registret för ekonomiska ansvarsförbindelser eller ägande blir obligatoriska, och inte frivilliga som i dag är fallet. Jag hoppas också att vi får en diskussion om vilka sidouppdrag som ur etisk synvinkel är lämpliga när man har ett uppdrag som EU-parlamentariker.

Jag uppskattar kompromissen och ser den som en väg framåt, men det finns många fler steg att ta på den väg som leder mot transparens, öppenhet och större demokratiskt förtroende. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Jag anser att Manfred Weber har helt rätt när han säger att vi ska vara stolta över att öppenhetsregistret drivs gemensamt eftersom jag, med undantag för Förenta staterna och Kanada, inte känner till något annat land utanför EU där ett öppenhetsregister som det vi kommer att inrätta fungerar. Här avser jag också medlemsstaternas huvudstäder.

Frågan om huruvida registret ska vara obligatoriskt togs upp av flera talare, först Matthias Groote och därefter Gerald Häfner. I arbetsgruppen diskuterar vi denna fråga mycket ingående. Problemet är att vi för närvarande inte har någon rättslig grund för att tvinga företag, medborgare eller intressegrupper att registrera sig för att utöva sitt yrke.

Som EU-förvaltning kan vi inte vägra att ha kontakt med sådana personer eller organisationer på den grunden. Därför har vi funderat över hur vi på ett positivt sätt kan motivera företag, organisationer och lobbyister att registrera sig. Jag anser att vi har åstadkommit en hel del, eftersom vi med parlamentets samtycke faktiskt håller på att göra detta register obligatoriskt. Med våra gemensamma insatser, tillsammans med rådet, kommer vi att öka registrets anseende och pressa på så mycket vi kan. Under de närmaste åren kommer vi att se hur det fungerar och detta kommer att ge oss ytterligare erfarenhet för att kunna göra en bra översyn, där vi ser hur vi kan förbättra systemets funktionssätt ännu mer.

När det gäller kraven på lämpliga kontroller av finansieringen av verksamheten för dem som registrerar sig kan jag försäkra er om att kommissionen redan utför stickkontroller av alla som finns i registret och jag är säker på att dessa kontroller till och med kommer att öka när vi väl driver registret gemensamt. Alla som är med i registret kan vara säkra på att om det finns något olämpligt så kommer vi att upptäcka det, påtala det och försöka rätta till det, och vi kommer inte att vara rädda för att namnge de ansvariga.

Jag blev väldigt glad över att höra – jag kommer tillbaka till den frågan eftersom flera talare påpekade att den är viktig – att samtliga tre institutioner gör framsteg i detta arbete. Efter det att det ungerska ordförandeskapet nu har inlett arbetet är jag säker på att vi inte kommer att slösa bort en enda minut och vi kommer att försöka inleda de interinstitutionella samtalen med rådet så snart som möjligt så att vi, och det är jag säker på, kan finna ett lämpligt sätt att driva registret tillsammans, och att de tre institutionerna arbetar mot samma mål i den här frågan, dvs. ökad insyn i EU:s lagstiftning.

Den sista punkten jag vill nämna togs upp av flera talare och beskrevs av Carlo Casini. Öppenhetsregistret är definitivt ingen silverkula eller en magisk lösning för att bekämpa korruption. Vi vet mycket väl att höga moraliska standarder, etik, värdighet och tydliga regler är avgörande i det här sammanhanget. Men registret kommer däremot att vara ett mycket bra instrument och en bra indikator på att de som registrerar sig är beredda att följa reglerna och arbeta på ett öppet sätt, att de inte har något att dölja och – vilket bör vara en viktig ledstjärna för oss alla – att de kommer att arbeta med oss i ett verkligt partnerskap och utbyta information med oss, och att de slutligen har förtroende för vår framtida kommunikation.

 
  
MPphoto
 

  Enikő Győri, rådets ordförande. (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som företrädare för en medlemsstat som har en lagstiftning om lobbyverksamhet sedan 2006, välkomnar jag dagens debatt samt att parlamentet och kommissionen kan komma överens i frågan om ett öppenhetsregister.

Öppenhet har alltid varit en viktig fråga för rådet. Under 2008 och 2009 lyckades vi inte göra några genombrott i förhandlingarna, men jag är väldigt glad över att vi nu under det ungerska ordförandeskapet fick ett genombrott. Rådet är redo att garantera insyn i processerna och delta i verksamheten såtillvida det kan göra det – vi får se i vilken omfattning det blir. Förhandlingar kommer att inledas.

Vi är redo att förhandla om vårt deltagande och, som jag angav i mitt inledande anförande, vi tror att vi kan offentliggöra vår avsikt i en politisk förklaring i juni. Men detta betyder inte att vi skulle ansluta oss till det interinstitutionella avtalet.

Anledningen till att medlemsstaterna nu kan anta formuleringen – som jag än en gång måste betona utgör stora framsteg i jämförelse med tidigare år – är att lobbyisterna inte kontaktar rådet som europeisk institution, det finns ytterst få exempel på det. De inriktar sig snarare mot medlemsstaterna, deras regeringar och statliga organ. Rådet är därför inte utsatt för lobbyverksamhet i samma utsträckning som kommissionen eller parlamentet.

Herr talman, herr kommissionsledamot, jag hoppas att samarbetet blir effektivt och att vi kommer att kunna komma fram till den politiska förklaringen efter förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 

  Carlo Casini, föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill förtydliga några punkter. Jag vill också kraftfullt betona att avtalet var klart långt innan historien med de brittiska journalisterna bröt ut. Tyvärr är detta ett sätt att sprida falsk information via media. Den stora italienska tidningen Corriere della Sera har till exempel i dag skojat med EU och skrivit att vi agerade alltför sent och först efter händelserna med journalisterna. Det är inte sant. Det föranleder en omotiverad misstro mot EU.

Avtalet ingicks långt tidigare. Diskussionen uppstod först något senare, för när skandalen väl var ett faktum funderade vi på om vi kunde stärka avtalet ytterligare. Men texten förblev oförändrad. Det är det första förtydligandet.

Den andra punkten avser frågan om skyldighet. Registret är redan obligatoriskt. De som vill utöva lobbyverksamhet måste skriva in sig i registret. Jag förstår inte vad ”obligatoriskt” betyder. Det kan inte betyda att alla bolag, alla företag eller alla medborgare måste skrivas in i registret. Det är omöjligt. Det är upp till varje parlamentsledamot att uppmana dem som vill utöva lobbyverksamhet att registrera sig innan de tar kontakt.

Den tredje punkten avser möjliga framtida ändringsförslag. En arbetsgrupp är tillsatt i detta syfte och jag anser att den behöver ha så stor handlingsfrihet som möjligt. Jag instämmer i att vi bör identifiera lobbyisterna som vi möter under förhandlingarnas gång, men jag vet inte om den uppgiften tillkommer föredraganden eller om den bör tillkomma ordföranden. Arbetsgruppen är fri att lägga fram alla nödvändiga rekommendationer.

Jag vill slutligen tacka både Maroš Šefčovič, som har gjort mycket stora insatser för att genomföra avtalet, och företrädaren för den ungerska regeringen för bland annat försäkran om att rådet inom kort ska ansluta sig till avtalet, något som utan tvekan var osäkert eftersom rådet företräder den andra kammaren i det här fallet. Om rådet också inrättar registret skulle det betonas mer effektivt att EU:s struktur består av en regering – kommissionen – och ett lagstiftande organ, som består av både medborgarnas och medlemsstaternas företrädare.

Men jag inser att det finns fler frågor som måste besvaras, eftersom ministerrådet företräder medlemsstaterna. Jag är ändå övertygad om att vi kommer att uppnå ett positivt resultat.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 11 maj 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Gurmai (S&D) , skriftlig. (EN) Vi är alltid stolta över att vara den mest öppna europeiska institutionen. Men under de senaste åren har det visat sig att oavsett vilka fördelar detta medför, har systemet även sina nackdelar. Vi är alla medvetna om hur europeiska medborgare har förlorat och fortfarande förlorar tilltro till EU och – låt oss vara ärliga – till oss parlamentsledamöter. Ett viktigt sätt för att få tillbaka förtroendet är att öppet redogöra för det vi gör och hur vi påverkas i vårt arbete. Det gemensamma öppenhetsregistret som vi ska anta i dag genom att rösta ja till bägge betänkandena som lagts fram, utgör ett första steg i den riktningen. Det är ett ”första steg” eftersom det inte kommer att lösa alla våra problem. Även om det är svårt att genomföra i dag, ska vi i framtiden sträva efter obligatorisk registrering av lobbyister. Jag vill också understryka att ett sådant register inte ersätter våra enskilda försök till öppenhet och behovet av att se över vårt arbete i det avseendet.

 
  
MPphoto
 
 

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag välkomnar kommissionens och Europaparlamentets gemensamma öppenhetsregister. Men det bör utgöra endast ett av flera mycket viktiga steg mot ökad insyn i lagstiftningsprocessen, som bör gälla samtliga tre europeiska institutioner. Europaparlamentet är villigt att föra en allvarlig debatt om lobbyverksamhet och bestämmelserna om lobbyverksamhet. Det statuerar också ett exempel för de medlemsstater som fortfarande måste ta steget. Jag anser att öppenhetsregistret också kommer att bidra till ökad tilltro till den politiska verksamheten. Men dess verkliga inverkan kommer främst att bero på hur var och en följer de strängaste reglerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Marianne Thyssen (PPE) , skriftlig. – (NL) Jag kan bara välkomna kommissionens och parlamentets gemensamma arbete för att inrätta ett gemensamt öppenhetsregister för lobbyister, tankesmedjor och andra intresseorganisationer. I varje fråga på vår agenda måste vi helt öppet kunna lyssna till olika intressegrupper. Det finns förresten inget fel i det att organisationer försvarar sina egna intressen, om det sker öppet och väl balanserat. Principen om ”legislative footprint” (vägledande förteckning), enligt vilken föredragandena måste ange vem de har varit i kontakt med i samband med utarbetandet av förslagen, är en bra åtgärd. Jag har redan tagit upp det i mitt betänkande om leksakers säkerhet. Tydliga anvisningar för en allmän tillämpning av principen kommer att öka insynen. Det är också ett lämpligt instrument för att slå hål på de myter om lobbyverksamhet som sprids bland allmänheten, vars gemensamma intressen vi parlamentsledamöter ska främja. Att rådet också angav att det är redo att ansluta sig till registret innebär att vi kommer att ha ett enda register för alla EU-lobbyister. Det är något som vi tillsammans med Europaparlamentet har arbetat för under flera år. Jag stöder därför systemet.

 
Senaste uppdatering: 19 september 2011Rättsligt meddelande