Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om den muntliga frågan till kommissionen från Bogusław Sonik, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om kärnsäkerhet 25 år efter Tjernobylkatastrofen (O-000109/2011 – B7-0312/2011).

  Bogusław Sonik, frågeställare. − (PL) Herr talman! Jag vill säga hur glad jag är över att vi under Europaparlamentets sammanträde högtidlighåller minnet av offren och alla skadade från Tjernobylkatastrofen, som var den värsta kärnkraftsolyckan i historien. Särskilt med tanke på de senaste händelserna i Japan har den här årsdagen blivit en tragisk anledning till utvärdering och överväganden om kärnsäkerhet. Tjernobylkatastrofen uppdagade också den vanmakt och tanklöshet som fanns hos de kommunistiska myndigheterna i Ukraina, som försökte dölja katastrofen och dess omfattning för omvärlden.

Låt oss komma ihåg några fakta som gav en viss indikation på tragedins omfattning och dimensioner. Explosionen av reaktorn i kärnkraftverket Tjernobyl medförde att runt 100 000 kvadratmeter mark förorenades, varav 70 procent i Vitryssland. Radioaktiva ämnen nådde också Skandinavien och Centraleuropa, även Polen samt Grekland och Italien i södra Europa. Omkring 115 000 invånare i områdena kring kraftverket evakuerades och efter 1986 förflyttades inemot 220 000 invånare i Vitryssland, Ryssland och Ukraina.

Det är mycket svårt att bedöma vilka skador katastrofen förorsakade, både när det gäller hälsa och miljö. Experter tvistar fortfarande om antalet döda efter katastrofen. Enligt Världshälsoorganisationen kan antalet döda i cancer förorsakad av kontamination efter explosionen i kärnkraftverket uppgå till inemot 9 000 personer. Andra källor gör gällande att omkring 200 000 personer redan avlidit från strålningsrelaterade sjukdomar och att ytterligare 100 000 personer i framtiden kan komma att avlida i cancer förorsakad av Tjernobylkatastrofen. Enligt aktuella undersökningar förtär invånarna i minst två distrikt i Ukraina fortfarande kontaminerade livsmedel.

Låt oss inte glömma att EU, som inrättade fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn, gav det största ekonomiska bidraget till kampen mot konsekvenserna av Tjernobyl. På katastrofens tjugofemårsdag tillkännagav kommissionen att 110 miljoner euro skulle anslås för att stabilisera situationen och skydda miljön runt kärnkraftverket i Tjernobyl.

I det sammanhanget får vi inte glömma att frågan om kärnsäkerhet är relevant över alla gränser i världen och att den därför bör beaktas i en anda av solidaritet och gränsöverskridande ansvar. Jag vill därför uppmana kommissionen att inleda en långsiktig och omfattande undersökning för att utreda Tjernobylkatastrofens övergripande konsekvenser för folkhälsan. Är kommissionen beredd att inleda och stödja en långtidsundersökning (i ett livstidsperspektiv) för att bedöma vilka övergripande konsekvenser för folkhälsan i Europa, som det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl fått i alla de områden som drabbats av det? Har kommissionen tillgång till uppgifter om hur det i dag ligger till med föroreningen av miljön i de områden som drabbades svårast av explosionen? På katastrofens årsdag, tänker kommissionen uppmuntra regeringarna att gå ut offentligt med utfästelser om penningmedel för bekämpning av följderna av denna katastrof?

Med tanke på antalet kärnkraftverk i Europa och aktuell samordningsnivå i EU, vilka eventuella scenarier för hur en allvarlig kärnolycka i ett kärnkraftverk skulle påverka invånarna i olika medlemsstater känner kommissionen till? Har kommissionen några planer för att samordna de nationella ståndpunkterna för den händelse att en kärnolycka skulle inträffa? Kärntekniska händelser inträffar alltid plötsligt och de får alltid internationella och globala konsekvenser. Det är därför bättre att ha förberett nödvändiga svar i förväg, för att kunna minimera riskerna och undvika ytterligare katastrofer.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Under de 25 åren efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har kommissionen fyllt en viktig funktion i samband med världens försök att mildra konsekvenserna av tragedin. Uppgiftens omfattning krävde gemensamma insatser. Kommissionen samarbetade därför med parter i medlemsstaterna, G7-gruppen och Ukraina för att se till att området kunde stabiliseras under kontrollerade former och säkras på ett miljömässigt lämpligt sätt.

EU medverkade aktivt genom att mobilisera ytterligare resurser från det internationella samfundet för att se till att ett arbete av hög kvalitet genomfördes i Tjernobyl och vi fortsätter vårt arbete i den riktningen genom våra egna bidrag. Kommissionen är den största bidragsgivaren till fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn och vi lovade ytterligare 110 miljoner euro från vår budget i samband med givarkonferensen i Kiev i april, då det utlovades ytterligare 550 miljoner euro.

Vi har varit mycket upptagna på den diplomatiska fronten och har också övertygat 32 länder, varav 13 nya bidragsgivare, att anslå medel till fonden. Vi tänker fortsätta vår verksamhet bland andra bidragsgivare, inklusive Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, för att säkra de finansiella resurser som fortfarande krävs för att avsluta alla projekt till 2015. Vi arbetar också med regeringen i Ukraina för att se till att planen för inkapsling av Tjernobylreaktorn kan avslutas. Det omfattar inkapsling av det skadade reaktorblocket IV med ny skyddsbeklädnad och nödvändiga åtgärder för att avverka övriga reaktorblock. Allt arbete bör vara slutfört 2015.

Inom ramprogrammet för Euratom driver vi forskningsprojekt om olyckans konsekvenser och hur dessa ska övervinnas. Inom ett storskaligt initiativ pågår för närvarande forskning om lågdosstrålning. Det ingår i ett gemensamt program som planerades av den europeiska plattformen Melodi.

I samband med samarbetet inom kärnsäkerhet överväger vi ett projekt som syftar till att hjälpa de befolkningsgrupper runt Tjernobyls avspärrningsområden, som drabbades svårast. Vi tänker fördjupa oss i frågan om sambandet mellan hälsa och födoämnen. Om det visar sig nödvändigt att genomföra riktade åtgärder för att bedöma konsekvenserna för människors hälsa i alla områden som drabbades av nedfallet från Tjernobyl, är kommissionen redo att vidta åtgärder och överföra ansvaret för samordningen av åtgärderna till EU:s hälsosäkerhetskommitté.

Ett annat ansvar som åligger kommissionen är att bekämpa föroreningen av miljön. Efter olyckan deltog vi i gemensamma forskningsprojekt med Oberoende staters samvälde för att stödja insamlingen av omfattande uppgifter och utarbetandet av strategier för katastrofledning i kärnsektorn och i relevanta områden i Vitryssland, Ryssland och Ukraina. Vi samlade in uppgifter om utsläpp av radioaktivt cesium i EU efter olyckan. Det offentliggjordes 1998 i form av en kartbok, som producerades i samarbete med Ukraina, Ryssland och Vitryssland.

Inom ramen för det sjunde ramprogrammet för Euratom stöder vi för närvarande ett nätverk med spetskompetens i radioekologi för att finansiera integration, uppbyggnad av nätverk och vetenskaplig excellens för att skydda människor och miljö från radioaktiv strålning.

När det gäller civilförsvaret har vi under de senaste nio åren främjat samarbete mellan medlemsstaterna inom civilförsvarets övningar. Även deltagare från tredjeland deltar i övningarna. Tre övningar som samfinansierades av fonder från vårt finansiella instrument för civilskydd, hade ett inslag av strålning, nämligen Torch som simulerade en olycka som krävde många dödsoffer, Cremex som avsåg masskontamination i form av en smutsig bomb och Sismicaex som genomfördes för ett år sedan och avsåg en kärnolycka förorsakad av ett jordskalv.

Under kommande år ska vi fortsätta att tillhandahålla stöd i en anda av europeisk solidaritet. Vi ska göra allt vi kan för att begränsa skadorna och undvika ytterligare skador från Tjernobyl.

  Herbert Reul, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Oettinger, mina damer och herrar! Jag anser att det alltid är bra att ta ställning till åtgärder och därför är jag tacksam för att kommissionen så tydligt förklarade vilka åtgärder EU har vidtagit sedan katastrofen, såväl omedelbart som på medellång och lång sikt samt fram till i dag.

Oavsett hur vi ser på problemet är det värt att betona att dessa åtgärder för att begränsa skadorna aldrig skulle ha kunnat genomföras i den omfattningen utan EU:s medverkan. Jag anser också att det är väldigt tryggt att veta att kommissionen inte endast tillhandahöll omedelbara och direkta hjälpinsatser, utan att den också på hela Europas vägnar intensivt tog itu med frågan om vilka slutsatser som kunde dras från katastrofen när det gäller åtgärder för civilskydd, system för utbyte av information samt forskning och relaterade studier. Jag är inte helt övertygad om att det är absolut nödvändigt att inleda nya studier. Det kan vara så att vi måste utvärdera redan tillgängligt material för att se om det räcker för våra behov. Jag tror att det kommer att klarna i samband med en särskild debatt. Att ha tillgång till en stor mängd information är ibland ingen garanti för meningsfulla framsteg.

Jag vill tacka och säga att vi alla – både kommissionen och hela EU – kan vara nöjda med vad som åstadkommits i det här fallet. Det tyder på att institutionerna inte bara pratar, utan att de också tillhandahåller praktiskt stöd.

  Jo Leinen, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Oettinger, mina damer och herrar! Jag vill tacka Bogusław Sonik för att han inledde debatten och för att han förberedde den muntliga frågan.

Jag instämmer i att vi aldrig får glömma Tjernobylkatastrofen. Vi är alla medvetna om att vi 25 år senare fortfarande lever med katastrofens långsiktiga konsekvenser. Det finns fortfarande ett stort obeboeligt område och människor kan därför inte återvända till sina hem. Det påverkar också hälsan på lång sikt. Vi har sett på tv att kvinnor fortfarande får missfall 25 år efter katastrofen.

EU bär en del av ansvaret, för frågan om kärnsäkerhet är inte en fråga om nationell suveränitet, utan snarare en fråga om europeiskt ansvar. På denna tätbefolkade kontinent påverkar varje kärnkraftsanläggning grannländerna. Av den anledningen har du, Günther Oettinger, ett särskilt ansvar för att se till att vi arbetar med frågan, särskilt med tanke på det som hände i Fukushima. Vi kommer senare att tala med dig om stresstesterna, med andra ord om säkerhetsanalyserna för de 143 kärnkraftsverken. Jag vill uppmana dig att stå fast vid dina principer. Vi vill ha högsta möjliga säkerhetsstandarder i Europa, inte bara utredningar om naturkatastrofer. Vi måste därför också utreda andra risker, som exempelvis flygplansolyckor, terroristattacker, dataintrång, med andra ord denna kombination av attacker mot kärnkraftsverk. Men du måste dessutom se till att det inte bara blir en symbolisk handling.

Det finns fortfarande mycket att göra i Tjernobyl. Inkapslingen är fortfarande inte säker och därför krävs nya finansiella resurser för att vidta åtgärder. Jag har ännu inte hört något om planerna för kärnavfallet som ligger på området. Deponeringen av avfallet är inte löst än. Jag anser därför, Herbert Reul, att forskningsstudier är nödvändiga, för vi har inte tillräcklig erfarenhet av strålningens effekter på lång sikt. Jag vill uppmana kommissionen att inleda sådana studier.

Enligt den slutliga analysen är det säkraste alternativet att avveckla kärnkraften. Medan vi fortsätter att samarbeta med drabbade länder, är min högsta önskan att vi inrättar workshoppar för framtida teknik där, tillhandahåller råd om hur man sparar energi och utvecklar alternativa energikällor. Det är precis vad som behövs 25 år efter Tjernobyl.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill tacka Jo Leinen som hänvisade till stresstester. Jag skulle vilja fråga följande. Stresstesterna måste få konsekvenser. Anser du att det skulle vara möjligt att inrätta en ständig europeisk tillsynsmyndighet för detta område, som skulle ansvara för dessa frågor och ha befogenhet att avveckla farliga kärnkraftverk?

  Jo Leinen (S&D). – (DE) Herr talman! Jag vill tacka Paul Rübig för frågan. Syftet måste vara att upprätta europeisk kompetens för tillsyn av kärnkraftverk. Om en fråga får konsekvenser utanför nationella gränser, då ingår en europeisk dimension som också kräver en europeisk kompetens. Günther Oettinger, vi har ännu inte den kompetensen, men du måste göra allt du kan för att se till att vi oberoende och objektivt ur ett europeiskt perspektiv får möjlighet att utöva tillsyn över kärnkraftverk, och att vi kan dra våra egna slutsatser när det pekas på svaga punkter. Om ett stresstest visar att ett kraftverk inte är säkert, då måste det stängas eller om så är möjligt moderniseras.

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Samtidigt som frågan om vår fortsatta energistrategi med eller utan kärkraft debatteras i berörda medlemsstater, får vi inte glömma att kärnsäkerhet kommer att vara ett viktigt ämne i flera generationer, oavsett vilket beslut vi kommer fram till. Vi måste naturligtvis utveckla och införliva gemensamma standarder om kärnsäkerhet på internationell nivå eftersom radioaktiv kontamination inte har några gränser, vilket visades i samband med Tjernobylkatastrofen och bekräftas genom det som pågår i Fukushima.

Tjugofem år efter händelserna i Tjernobyl behöver vi fortfarande fler utredningar och mer forskning om hur kontaminationen tidigare och för närvarande påverkar människors hälsa och miljön. Vi måste tänka på kärnsäkerhet inte som en skyddsåtgärd utan som en långsiktig och övergripande strategi. Vi måste också ta itu med frågan om kärnavfall. Det som finns kvar från Tjernobyl är avfall, och det är en allvarlig och kritisk fråga i regionen. Det blir också en europeisk utmaning för kärnkraftens framtid. Vi behöver mer forskning inom området och vi måste se till att vi får en långsiktig säker lagring eller deponering av avfallet.

Vilka beslut vi nu än antar, måste vi därför visa stort ansvarstagande. Jag välkomnar en tydlig ståndpunkt från kommissionen i denna fråga.

  Konrad Szymański, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! I europeisk politik har man hänvisat till Tjernobyl i 25 år sedan den tragiska katastrofen inträffade. Ibland är det helt relevant, men ibland är det helt omotiverat. Till skillnad från Sovjetunionen för 30 år sedan, har vi i EU mycket goda rättsliga instrument för att verkställa våra säkerhetsstandarder. De är bland de högsta standarderna i världen och man missbrukar därför historien när man i dag utnyttjar Tjernobyl för att driva propaganda mot kärnkraft, som grundas på rena fördomar. Det finns en annan aspekt på om den europeiska kärnsektorn avstannas, nämligen att det bidrar till att upprätthålla vårt beroende av import av fossila bränslen från tredjeland.

Det finns också användbara slutsatser som kan dras från Tjernobyl. En hel rad ryska kärnkraftsverk, som ska exportera el till EU-medlemsstaterna, planeras längs vår östra gräns. De byggs utan hänsyn till EU:s säkerhetsstandarder. Det vore bra om kommissionen vidtog åtgärder för att se till att de egna standarderna verkställs inte bara i själva EU, utan också utanför EU:s gränser, eftersom anläggningarna i Kaliningrad Oblast och Vitryssland är avsedda för den europeiska marknaden. Den enda frågan är om kommissionen har tillräckliga befogenheter och fantasi för att lyckas vidta åtgärder inom detta område.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Oettinger! Det stämmer att EU redan har gjort mycket i samband med Tjernobyl och dess efterverkningar. Men frågan kvarstår om vi har gjort tillräckligt, om vi någonsin kan göra tillräckligt och om vi alltid gör det som är rätt.

Enligt min mening finns det fortfarande några större tomrum som måste fyllas när det gäller hälsofrågor till följd av nedfallet. Tvisten om de ständigt förfalskade siffrorna från Internationella atomenergiorganet måste redas ut. EU:s territorium påverkas av omkring hälften av nedfallet från katastrofen – jag använder medvetet presensform – och jag anser att EU måste se till sina egna intressen här. Det är mycket viktigt. De internationella konsekvenserna, som vi som internationellt samfund drabbas av, är på långt när inte begränsade till territorierna som tillhörde forna Sovjetunionen, Vitryssland, Ukraina och Ryssland, eftersom mer än hälften av nedfallet efter branden och explosionen föll på den europeiska kontinentens territorium. Jag vill därför uppmana dig att utreda om det finns behov av en ny utvärdering av olyckans påverkan på hälsan. Många tidigare anställda vid Världshälsoorganisationen skulle bli glada om deras arbete kunde bedömas utifrån en ny synvinkel.

Min nästa fråga avser det lokala röjningsarbetet. Den stora nya inkapslingen föranleder för närvarande en omfattande debatt. Hur kommer det sig att vi ännu inte har någon riskanalys för sarkofag I? Varför kan vi inte förstå problemet som finns där? Hur kan det komma sig att ett så stort projekt drivs utan öppen riskanalys? Jag undrar också hur det kommer sig att vi ännu inte har någon förklaring till varför det inte har varit möjligt att forsla bort och lagra använda bränslestavar från Tjernobyls reaktorer I och III, som stängdes ned på korrekt sätt? Jag anser att det är ett enormt problem.

Min tredje punkt är att vi i EU har stått vid randen för nukleär härdsmälta vid flera tillfällen efter Tjernobyl och långt före Fukushima. Forsmark är ett bra exempel på det, Paks är ett annat och likaså kärnkraftverket Brunsbüttel i Tyskland. I stresstesterna som nu föreslås kan man inte beskriva riskerna som vi står inför i aktuella europeiska kärnkraftverk. Av den anledningen vill jag uppmana dig, Günther Oettinger, att inte slå blå dunster i våra ögon. Du lovade tuffa säkerhetstester. Det som har lagts fram hittills kan inte tas på allvar.

  Sabine Wils, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Efter Tjernobylkatastrofen för 25 år sedan visar nya utredningar som gjorts av Society for Radiation Protection att fram till i dag har 1,4 miljoner människor avlidit på grund av härdsmältans långsiktiga effekter. Även i Tyskland oroades vi för våra barns säkerhet, eftersom de utsattes för radioaktiva regnmoln och kontaminerade födoämnen.

EU måste nu vidta rätt åtgärder för att möta katastroferna i Tjernobyl och Fukushima. Oron för att utlovade stresstester för alla kärnkraftverk endast skulle utgöra en ursäkt för fortsatt drift av reaktorerna har tyvärr visat sig välgrundad med tanke på de stresskriterier som tillkännagavs. Andra kärnanläggningar kommer inte att utredas. Alla hot som skulle stå kärnkraftsindustrin alltför dyrt, som till exempel mänskliga fel eller flygplansolyckor, ignoreras helt enkelt, trots att dessa är ytterst viktiga när man bedömer människornas säkerhet.

Vi uppmanar till omfattande bindande stresstester som utförs av oberoende experter. Men det kan endast utgöra ett första steg på vägen mot ett scenario för avveckling av kärnkraft i hela Europa.

  Nick Griffin (NI). - (EN) Herr talman! Explosionen i Tjernobyl var en katastrof, men låt oss se det ur rätt perspektiv: 64 människor avled av radioaktiv strålning i Tjernobyl under 23 år och 6 000 människor drabbades av sköldkörtelcancer. Det är tragiska siffror, men deras betydelse bleknar i förhållande till antalet döda på våra vägar. Samtidigt som ingen använder sig av antalet trafikolyckor på vägarna för att driva en kampanj mot bilar, använder en liten armé vänsteranhängare Tjernobyl för att driva frågan om avveckling av kärnkraft.

Jag betvivlar inte att de menar väl, men vägen till helvetet kantas av goda avsikter. Samma människor menade väl när de bidrog till att skapa en rusning till biobränslen, som orsakade en ökning av livsmedelspriserna som var utom räckhåll för världens fattiga. I kväll går miljoner barn och lägger sig samtidigt som de långsamt dör av svält, för människor på den sidan av kammaren menade väl. Det är vad den utopiska vänsterns otydliga ideal gör i den verkliga världen.

Konsekvenserna av ett förbud mot kärnkraft vore även värre, för alternativet till kärnkraft är inte vindkraft och solpaneler. I en värld där det är ont om energi och oljans glanstid är förbi, är alternativet till reaktorer massvält.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). - (LT) Herr talman! Misstag i projektets utformning och uteblivna tester av reaktorn i extrema förhållanden förorsakade Tjernobylkatastrofen. Tragedin som inträffade i Japan 25 år senare tvingar oss att kontrollera säkerheten hos aktuella kärnkraftsanläggningar genom stresstester. Jag betvivlar inte att kärnkraftverken i EU kommer att klara testerna eller att man åtminstone kommer att genomföra dem.

Men när olyckor inträffar i sådana anläggningar stoppar inte skadorna på miljön och människors hälsa vid gränsen. Hela Europa lärde sig den läxan väl för 25 år sedan. Stresstesterna måste därför genomföras och inte endast vid kärnkraftverk i EU. För närvarande planeras två kraftverk nära EU:s gränser – i Vitryssland och i Kaliningradsregionen. Det verkar tyvärr vara alltför tidigt för att tala om några stresstester i dessa fall. Det finns ingen korrekt miljökonsekvensbedömning i dessa fall, alla frågor har inte besvarats och ett system för att åtgärda miljöskador måste fortfarande inrättas. Den vitryska kraftanläggningen är dessutom byggd på en plats där ett jordskalv som uppmätte nivå sju inträffade, det största skalvet i Vitrysslands historia.

Hela EU – både kommissionen och medlemsstaterna – bör därför agera solidariskt för att se till att kärnkraftverk som planeras i EU:s närområden utsätts för samma stresstester som kraftverken i EU. De måste också se till att de som utvecklar projekten förser de internationella medlarorganisationerna, IAEA och Esbokonventionens sekretariat, med tydliga och bekräftade svar när det gäller valet av anläggningsplats, miljökonsekvenser samt reparations- och utrymningsplaner. Först då kan vi vara säkra på att vi inte behöver evakuera 100 000 människor, den här gången inom EU:s territorium.

  Zigmantas Balčytis (S&D). - (LT) Herr talman! Diskussionen är väldigt viktig, men enligt min mening alltför sent tillkommen. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl påverkar fortfarande människorna såväl i Ukraina som i närliggande länder katastrofalt. Människorna i Litauen betalar fram till i dag för olyckan med sin hälsa. Även framtida generationer kommer att känna av konsekvenserna. Olyckan i Fukushima har tyvärr visat att på grund av materiella vinster har världen under 25 år inte gjort några försök att objektivt utvärdera kärnkraftens risker. Under många år informerades vi om att kärnkraft är den renaste och säkraste formen av energi. Men som vi kan se, blir konsekvenserna förödande när en olycka inträffar, de förs vidare till nya generationer och kostnaderna för konsekvenserna går inte att uppmäta. Frågan om kärnsäkerhet måste ses över i grunden. Jag välkomnar kommissionens initiativ till genomförande av stresstester vid kärnkraftverk i EU, men testerna måste utföras systematiskt och kontinuerligt, inte slumpartat, för att i högsta grad minimera risken för olyckor. Från vår erfarenhet av bankkrisen har vi lärt oss att inte en enda institution eller sektor kan garantera en effektiv egen tillsyn eller en egen kontroll. Herr kommissionsledamot, jag tror därför att du kommer att instämma med mig i att det är nödvändigt och brådskar att upprätta en politik för kärnsäkerhet och övervaka dess genomförande.

Vi måste ha en EU-ståndpunkt när det gäller tredjeland som avser bygga kärnkraftverk längs EU:s yttre gränser. Vi måste veta vilka åtgärder som kommer att vidtas om kärnkraftverket inte uppfyller kraven i stresstesterna och när det gäller många andra frågor.

  Lena Ek (ALDE). - Herr talman! Människor och räddningsarbetare i och runt Tjernobyl drabbades oerhört hårt av den olyckan, men effekterna nådde också områden mycket längre bort. Än i dag, 25 år efter Tjernobylolyckan, måste utegående djur i vissa områden i Sverige testas och alternativutfodras före slakt. Detta har särskilt drabbat den samiska befolkningen.

Efter olyckan i Fukushima känner många människor i Europa i dag än en gång oro över kärnkraften. Det är därför av största vikt att kontroll och utvärdering av de europeiska reaktorerna inte blir en papperstiger, utan verkligen blir en ordentlig utvärdering.

Öppenhet betyder allt och jag är därför mycket bekymrad när jag hör att Storbritannien inte vill redovisa resultat av stresstester och att Frankrike inte är intresserat av ambitiösa stresstester. Herr kommissionsledamot, förutom teknik och geografi måste du också se till att säkerhetskulturen och strukturen på säkerhetsregler innefattas i stresstestet när det förslaget kommer. Tack.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Herr talman! Tjugofem år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl blir vi än mer medvetna om de tragiska konsekvenserna av katastrofer vid kärnkraftverk, både för människors hälsa och liv och för miljön. Vi har också blivit mer medvetna om det efter de senaste händelserna i Fukushima. Vi vet nu med säkerhet att en av huvudorsakerna till Tjernobylolyckan var brister i reaktorns utformning. Det föranleder frågan om EU har kontroll över vad som händer med övriga reaktorer från Sovjettiden. Vilka åtgärder vidtas för att se till att de är säkra?

För närvarande är över 140 kärnkraftverk i drift inom EU:s territorium och över 190 på den europeiska kontinenten. Jag stöder därför beslutet att genomföra stresstester av kärnkraftverk på EU:s territorium. Men testerna blir inte obligatoriska och det finns inga påföljder för dem som inte deltar i dem. Vad blir resultatet av testerna för kärnkraftverk som inte klarar dem eller inte deltar i dem? Det finns inget tvivel om att vi måste sätta höga standarder för kärnkraftverk för att se till att de får större allmän acceptans än i dag, eftersom de otvivelaktigt utgör en viktig energikälla i Europa. Vi måste också utveckla andra möjliga energikällor, som till exempel skiffergas, som erbjuder många möjligheter att få energi utan att utöka kärnkraftssektorn i onödan.

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först gratulera min kollega och vän Bogusław Sonik, som tog initiativet till denna muntliga fråga om kärnsäkerhet 25 år efter Tjernobylkatastrofen.

Tjernobyl är fortfarande den värsta civila kärnkatastrofen i historien. Det är mycket viktigt att vi drar lärdom av de kärnkraftskatastrofer som inträffar. Låt mig lägga fram fyra punkter.

För det första måste vi se till att medborgarna får högsta möjliga säkerhets- och skyddsnivå. EU måste ha världens strängaste standarder och påverka internationella myndigheter. Inom ramen för den globala styrning som börjar växa fram, måste människor i hela världen vara övertygade om att de strängaste säkerhetskriterierna tillämpas, samtidigt som vetenskaplig kunskap utvecklas. All kommersialisering av lågkostnadskärnkraftverk måste också stoppas.

För det andra måste man allmänt – och i synnerhet såväl EU och dess medlemsstater som aktörer inom kärnkraftsindustrin – uppvisa ett etiskt uppförande som innebär full insyn i nukleär verksamhet. Medborgarna godtar en viss vetenskaplig risk, men endast om den kan mätas. Endast en etik med insyn, som bestraffas hårt om den missbrukas, kan skingra oron.

För det tredje måste alla säkerhetskostnader ingå i kostnaden för energiproduktion. Om vi måste avsätta medel för att täcka alla kostnader, det vill säga om vi måste införa en skyldighet att avsätta medel, då måste vi anta en lagstiftning om obligatorisk avsättning av kapital.

För det fjärde måste vi se till att utbilda kärntekniker och påskynda vetenskapliga forskningsprogram. Jag är mycket glad över att det sjunde ramprogrammet för Euratom har förlängts till 2012 och 2013.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D). – (RO) Herr talman! Jag kommer från Rumänien, ett land som producerar kärnkraft och vars befolkning fortfarande oroar sig och har obesvarade frågor när det gäller de långsiktiga effekterna av Tjernobylolyckan. Jag välkomnar denna viktiga diskussion med kommissionen. Jag anser att det är vår uppgift att visa att ämnet har stor betydelse för oss, särskilt när det gäller frågan om hur kärnkraftsolyckor påverkar människors hälsa.

En grupp experter, som finansierades av kommissionen, rekommenderade att en internationell studie skulle genomföras för att utreda hur Tjernobylkatastrofen påverkade människors hälsa. Världshälsoorganisationen skulle vanligtvis vara den mest lämpliga kandidaten för att genomföra studien. Men det finns i själva verket en konflikt mellan Världshälsoorganisationen (WHO) och Internationella atomenergiorganet (IAEA), och kärnindustrins intressen förefaller prioriteras före människors hälsa. Enligt ett avtal som undertecknades av dessa organisationer för drygt 50 år sedan kan IAEA hindra WHO från att få tillgång till information som anses konfidentiell, även om informationen är mycket viktig för att övervaka och förstå hur kärnkraftsolyckor påverkar människors hälsa. En organisation som arbetar med att främja kärnteknik vägrar med andra ord att ge WHO tillgång till information om hur tekniken påverkar människors hälsa.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR). – (PL) Herr talman! För två veckor sedan högtidlighöll vi tjugofemårsdagen efter explosionen i Tjernobyl som fick tragiska följder. Jag kommer mycket väl ihåg dagarna omedelbart efter tragedin, när kommunistregimen i mitt land Polen dolde sanningen om själva katastrofen och sedan dess omfattning. Endast fem dagar efter explosionen tvingades tusentals människor delta i första maj-demonstrationerna. Det togs ingen hänsyn till deras hälsa när ett radioaktivt moln täckte en stor del av Europa, inklusive Polens nordöstra region, som är det valdistrikt som jag har äran att företräda i Europaparlamentet.

Frågan om lämpliga skyddsåtgärder på explosionsplatsen är fortfarande inte löst. Arbetet med ny inkapsling stoppades på grund av att det saknades finansiering och EU-stöd är därför mycket viktigt för att arbetet ska kunna avslutas. Men låt oss inte avstå från kärnkraft, som är ett utmärkt verktyg för att upprätta oberoende energiförsörjning i Europa. Det går därför inte att undvika ytterligare utveckling, vilket planerna för att bygga ytterligare kraftanläggningar i Polen, Litauen och Slovakien visar. Jag stöder därför införandet av stresstester och säkerhetsbedömningar vid kärnkraftverk. Testerna måste vara obligatoriska och utföras periodvis. Vi måste också aktivt stödja internationellt samarbete för att förbättra kärnsäkerheten och därför måste liknande stresstester utföras vid kärnkraftverk i Ukraina, på det ryska territoriet och i forna Sovjetunionens stater.

  Elmar Brok (PPE). – (DE) Herr talman, herr Oettinger! Tjernobyl visade – liksom Fukushima – att vi trots alla bestämmelser som antas, måste kunna mäta den kvarstående risken som orsakas av mänskliga fel och att vi i det sammanhanget tydligare måste fastställa var kärnkraftens gränser går, för även de strängaste bestämmelserna kan uppenbarligen inte avskaffa den kvarstående risken som orsakas av mänskliga fel.

Min andra punkt avser avsaknaden av tillgänglig information på grund av det sovjetiska systemet från den tiden. Detta socialistiska system ligger såväl bakom den felaktiga informationen och avsaknaden av information vid den tiden, som bakom de bristfälliga uppgifter som vi har tillgång till i dag. Den sovjetiska centraliserade modellen har ett stort ansvar för denna felaktiga information. Denna energikälla och associerad kvarstående risk kan endast accepteras – även temporärt – om de följs av den öppenhet som krävs.

För det tredje måste vi erkänna att många människor – även vissa i min egen valkrets – fortfarande hjälper till att lindra katastrofens följder genom att bjuda hem barn och genom många andra initiativ. Katastrofens följder kan fortfarande bevittnas hos en generation som då inte ens var påtänkt. Vi kan därför endast beakta den kvarstående risken i en begränsad omfattning och vi måste förstå att kärnkraft endast kan utgöra en tillfällig teknik.

Slutligen, herr kommissionsledamot, vill jag uppmuntra dig när det gäller stresstesterna. Vi behöver europeiska kriterier och tillsynsstandarder som inte bara får överlämnas till enskilda staters godtyckliga vilja. Med stresstesterna måste man skapa förutsättningar så att inga uppgifter kan lämnas utan att de sedan kan kontrolleras. Det är därför jag uppmanar dig att inte låta dig manipuleras av ministerrådets ledamöter, utan i stället att fastställa tydliga, gemensamma och kontrollerbara standarder, så att stresstesterna fullföljer sina syften.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Krišjānis Kariņš (PPE). - (LV) Herr talman, herr kommissionsledamot! Om någon bor vid en väg med hög bullernivå finns alltid möjlighet att flytta längre bort, kanske endast några kvarter längre bort. När det gäller olyckor i kärnkraftverk påminner oss tyvärr Tjernobylolyckan för 25 år sedan och Fukushimaolyckan för några veckor sedan om att det inte finns möjlighet att endast flytta några kvarter bort. Kärnsäkerhet är ingen lokal fråga. Den är i själva verket en global fråga.

Ryssland och Vitryssland ligger grannar med Europa och de har för närvarande inte samma höga säkerhetsstandarder som vi i EU. Men i EU har vi ingenstans att flytta till om vi vill komma bort från våra grannar. Vi måste se till att våra säkerhetsstandarder gäller inte endast i EU utan också i våra grannländer och i själva verket i hela världen. Herr kommissionsledamot, jag uppmanar dig därför att inte endast utföra dessa stresstester i EU (och de måste utföras och utföras mycket noggrant), utan också att arbeta för att se till att europeiska standarder och europeiska stresstester även gäller i våra grannländer och i hela världen. I det sammanhanget har EU möjlighet att påverka sina direkta grannländer och koppla inköp av energi till frågan om kärnsäkerhet. Tack för uppmärksamheten.

  Thomas Mann (PPE). – (DE) Herr talman!

(Thomas Mann börjar tala utan mikrofon.)

... 1986 och härdsmältan i ett gammalt kärnkraftverk. Vi var rädda för strålningen, i flera veckor stannade vi hemma så mycket som möjligt och vi vågade oss ut endast när det var absolut nödvändigt.

Ett kärnkraftslarm utlöstes den 11 mars i år vid kärnkraftverket i Fukushima. Även i ett högteknologiskt land som Japan kunde inte utlovade säkerhetsnivåer på långt när infrias. Ansvariga politiker tvingades undvika förhastade lösningar. I hållbarhet ingår obligatoriska stränga stresstester, enligt vilka man undersöker hur kärnkraftverk påverkas av naturkatastrofer samt av olyckor, terroristattacker och mänskliga fel.

Mitt land beskylls för ”typisk tysk rädsla” – tämligen omotiverat i det här fallet. Vi måste ta våra medborgares rädsla på allvar. Allt måste läggas på bordet, från olika tidsplaner och avvecklingsscenarier till kvalificerade moratorier – utan falsk tidspress, utan polemik, utan ideologi. Den tyska etikkommissionens arbete bör utgöra ett lysande exempel för Europa.

Arbetstagare i kärnkraftverk behöver särskilt skydd. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill utvidga den rättsliga grunden för direktivet om avfall till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta skulle även omfatta de arbetstagare som arbetar med radioaktivt avfall och förbrukade bränslestavar. Stränga kriterier måste gälla inom utbildnings- och arbetssäkerhetsområdena och noggranna utredningar krävs.

Ett sista ord, herr talman! Vi får aldrig kompromissa när det gäller säkerhetsfrågor. Det gäller såväl för EU som för våra grannländer, som måste övertygas om vikten av gemensamma beslut.

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE). - (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! När vi i dag högtidlighåller minnet av offren från Tjernobylkatastrofen, går våra tankar också till offren i Fukushima och vi tänker även på våra EU-medborgares säkerhet. Det är ämnet för vår debatt. Allmänhetens rädsla för kärnkraft har under den senaste tiden ökat väsentligt och det beror på alla opinionsundersökningar som genomförts i alla EU-medlemsstater, även i mitt eget land Polen, där stödet för att bygga kärnkraftverk har minskat mellan 10 och 15 procent. Det är därför mycket viktigt att kriterierna i sexpunktstesterna som kungjordes i Budapest uppfylls, eftersom vi då ser till att människor känner sig tryggare. Herr kommissionsledamot, du ska inte ge efter för medlemsstaterna som vill ha mindre stränga kriterier. Det är för närvarande en tvistefråga och vi hävdar starkt att halvmesyrer och mindre stränga kriterier inte ska accepteras, varken med tanke på kriser eller på mänskliga fel. Det gäller i än högre grad eftersom testernas resultat bör utgöra en grund för att utarbeta riktlinjer för de medlemsstater som först nu inleder utvecklingen av sina kärnprogram.

Vi har diskuterat länder som gränsar till EU och som har kärnkraftsprogram. Jag anser att dessa frågor bör ingå i kommissionens meddelande om den externa dimensionen av EU:s energipolitik. Vi talar om energi som försörjer EU och som bör omfattas av EU:s politik, på samma sätt som gas eller andra energikällor. Vi måste samtidigt arbeta för en europeisering av energipolitiken.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Vi kommer alla fortfarande ihåg den fruktansvärda katastrofen vid kärnkraftverket i Tjernobyl för 25 år sedan.

Hundratusentals människor förlorade livet och många är fortfarande i dag sjuka till följd av strålningsskador och många avlider i cancer. Jag är mycket glad över att Europaparlamentet i dag diskuterar frågan om kärnsäkerhet som är en nyckelfråga, men en annan nyckelfråga är att utan kärnkraft klarar vi oss tyvärr inte alls. Det gäller i Europa, USA och Kina, men som ni säkert vet planerar USA och Indien nya kärnkraftverk i Kina. Jag anser att man överreagerar om man i framtiden vill utesluta kärnkraften i Europa. En annan nyckelfråga är naturligtvis folkhälsa och säkerhet, och jag är glad att planerade stresstester, både i EU och som det redan nämnts i Vitryssland och i framtiden i Ukraina och Ryssland, bör utformas så att människor i EU känner sig trygga.

  Edit Herczog (S&D). - (EN) Herr talman! Jag vill tala endast om en fråga. Tjugofem år efter Tjernobyl måste man bygga om inkapslingen, men vi ser hur svårt det är att samla in de finansiella resurserna och hur svårt det är att erhålla finansiella resurser från de EU-medlemsstater som samtidigt oroar sig väldigt mycket för kärnsäkerhet.

Vi måste se till att det finns ett långsiktigt åtagande som varar så länge som den långsiktiga risken vid kärnkraftverket i Tjernobyl kvarstår. Det allmänna åtagandet behöver inte endast uttryckas i ord, utan också finansiellt. Och det behövs även mänskliga resurser för att tillhandahålla den kunskap som behövs på lång sikt – så länge som Tjernobyl fortfarande inte är löst. Vi förstår kanske inte på det här stadiet vad som krävs i form av finansiella resurser från medlemsstaterna, men tills vi förstår problemet kommer vi för det mesta även i fortsättningen att hantera det med tomma ord.

  Michael Theurer (ALDE). – (DE) Herr talman, herr Oettinger, mina damer och herrar! Även efter 25 år utgör Tjernobyl fortfarande anledning till oro. Fukushima kommer också att vara en oroskälla många år framöver. Debatten om dessa svåra olyckor tyder på att kärntekniken har inbyggda risker som kanske inte kan kontrolleras. Det leder till ett nytänkande inom energipolitik. Men det står också klart att enskilda åtgärder från enskilda länder är ett misstag. Vi behöver internationella strategier eller åtminstone EU-strategier när det gäller säkerhet. Det är därför jag helt stöder kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor, som har lagt fram ett antal viktiga förslag i den riktningen. Jag vill uppmana alla här att arbeta tillsammans för att utarbeta gemensamma principer så att aktuella kärnreaktorer verkligen är säkra, så att nätavbrott inte förekommer och så att säkerheten vid jordskalv och andra risker kan beräknas. Vi måste sedan aktivt arbeta för att uppmärksamma internationella organ om dessa principer.

  Satu Hassi (Verts/ALE). - (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Tjernobylkatastrofen inträffade för 25 år sedan, men vi har ingen övergripande systematisk forskning om hur katastrofen påverkar hälsan. Det finns endast enskilda studier som inte är samordnade, till exempel en ökad förekomst av sköldkörtelcancer i Ukraina och Vitryssland. Det är skamligt att det inte finns några övergripande uppföljningsstudier och jag vill uppmana kommissionen att tydligt åta sig att genomföra en övergripande internationell studie av denna typ.

Man har i debatten anfört att Tjernobyl kan ha förorsakat endast några dussintals människors död. Uppskattningen av antalet döda i den andra änden av skalan uppgår till miljoner. Denna typ av missförstånd uppstår för att det inte finns någon övergripande forskning. Forskning av denna typ skulle också öka kunskapen som finns om hur strålning påverkar hälsan.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). – (CS) Herr talman! I samband med högtidlighållandet av tjugofemårsdagen av Tjernobylkatastrofen anser jag att vi bör uttrycka vår tacksamhet gentemot två länder som Europaparlamentet inte bryr sig alltför mycket om. Först Vitryssland, som drabbades av samma följder från katastrofen som Ukraina, och som tålmodigt och utan stora ord har finansierat återhämtningen i katastrofens kölvatten. Mycket har åtgärdats, utan att EU-myndigheterna har varit alltför uppmärksamma. För det andra är vi skyldiga regeringen och människorna i Kuba ett tack, som tog emot många barn vars föräldrar dog i Tjernobylkatastrofen, för behandling i Kuba. De fick bästa möjliga behandling och bästa möjliga omsorg i en tid då Kuba befann sig i en allvarlig ekonomisk situation.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är alla medvetna om Tjernobyls direkta konsekvenser. Jag har en fråga, för våra medborgare förväntar sig att vi drar lärdom av sådana händelser. Det är knappt något tvivel om att kommissionen är medveten om Tjernobyls och nu Fukushimas konsekvenser för människorna i Europa, vare sig det gäller hälsorisker eller finansiella konsekvenser. Vilka åtgärder vidtas för att skydda människorna i Europa i händelse av en ny olycka? Det förekommer obestridliga risker även i Europa – till exempel i samband med kärnkraftverket Isar I, som är av samma typ som Fukushima och som ligger invid inflygningsrutten till Münchens flygplats, eller Krško som ligger i ett område med risk för jordskalv.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! Under min halva minut vill jag säga två eller tre saker. För det första är offren för Tjernobyl tack och lov inte bortglömda. I mitt eget land har den fantastiska kvinnan Adi Roche och hennes organisation gett ett enormt stöd, och de kommer att fortsätta med det även framöver, för följderna från Tjernobyl kommer fortfarande att kännas av. För det andra är kommissionens roll, som kommissionsledamoten beskrev, berömvärd. För det tredje nämnde Paul Rübig en mycket klok sak, nämligen att en ny tillsynsmyndighet bör övervaka stresstesterna och alla nya kärnkraftverk som byggs.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! Tjernobylkatastrofen visade oss hur viktigt det är att ha högutvecklade informationssystem. Vi vet att Sovjetledningen under lång tid undanhöll skadorna på kärnreaktorn och att det förvärrade följderna för invånarna i grannländerna. Vi måste också vara förberedda för den händelsen att operatören för kärnkraftverket i Fukushima – precis som i Tjernobyl – har försökt dölja skadorna och tona ner informationen avseende dessa frågor. Ur säkerhetsperspektivet i händelse av en kärnkraftskatastrof, är det därför mycket viktigt att se till att informationen kommer ut snabbt och effektivt, såväl till allmänheten som till experterna, och att den är korrekt. Tjernobyl orsakades av ett mänskligt fel, medan Fukushima orsakades av naturkrafter. Vi vet hur vi ska förebygga mänskliga fel, vi vet hur vi ska utbilda arbetstagare och vi vet hur vi ska tillhandahålla ett bra automatiskt skydd, och vi måste sträva efter att se till att vi tillhandahåller sådana system i framtiden.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Med tanke på Tjernobyl är jag glad över att kunna lova att vi ska utreda och i kommande åtgärder införliva era förslag och krav när det gäller forskningsfrågan och även andra frågor. Vi ska också göra allt vi kan för att finansiera nödvändiga tekniska åtgärder fullt ut inom det internationella samfundet med EU:s deltagande.

Jag vill framföra ett allmänt tack för en mycket konstruktiv diskussion, även när det gäller frågan om vad som ska hända i Fukushimas kölvatten. Efter detta sammanträde är ett möte inplanerat med samordnarna för parlamentets ansvariga utskott och jag ska då förklara läget.

Låt mig först betona att stresstestet är okänt område för oss. Ni är väl medvetna om det. Det har aldrig funnits något förfarande för inspektion av kärnkraftverk på europeisk nivå. Jag anser att det redan är en viktig uppgift som pekar på framtida riktning.

Min andra punkt är att om man läser Lissabonfördraget – ett dokument som ni alla har arbetat med – är det tydligt att beslutet om energimix var och fortfarande är en fråga för medlemsstaterna, med andra ord för de länder där ni lever. Av den anledningen anses beslutet till fördel för kol, kärnkraft, gas eller förnybara energier i stort sett vara en fråga för medlemsstaterna själva. Kravet på 20 procent förnybar energi är första gången vi har ett europeiskt förfarande som påverkar beslutet när det gäller den energimix som annars medlemsstaterna själva beslutar om. Vi har 14 medlemsstater som driver och 13 medlemsstater som inte driver kärnkraftverk. Polen som är ett mycket europeiskt land ska anta ett beslut om två kärnkraftverk. I Italien har man slutat söka efter lämpliga platser.

Ni har föreslagit att jag ska tillsätta en europeisk tillsynsmyndighet. Om det är vad ni vill, ge mig då den rättsliga behörigheten att göra det och godkänna relevanta arbeten. Jag godkänner allt som ni har att erbjuda. Men jag är bunden till att följa lagar och förordningar. Därför har vi ännu inte något europeiskt kontrollorgan. Det finns inga bestämmelser för ett sådant organ varken i Lissabonfördraget, Euratomfördraget eller i kommissionens tjänsteförteckning. Det vet ni lika väl som jag.

Jag anser att stresstestet är viktigt. Det utarbetades på uppdrag av Europeiska rådet och är avsett att fastställa högsta säkerhetsstandarder som riktmärken. Det viktiga mötet mellan europeiska tillsynsmyndigheter, europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering samt kommissionen äger rum på torsdag. Det finns inga testkriterier ännu, även om omdömen redan har fällts – omdömen att stresstesterna inte är tillräckligt stränga, att de är en besvikelse eller olämpliga. Det finns ännu inga stresstester. Testkriterierna ska utarbetas på torsdag.

Det vi har är ett förslag från ett organ som kommissionen inte är medlem i. I april offentliggjorde den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Wenra) sitt förberedande arbete, vilket den hade all rätt att göra. Det är upp till oss att bestämma vad vi vill göra med det. Utan något deltagande från kommissionen tillämpade Wenra sin expertis och efter ett särskilt förfarande kom den fram till en resolution i vilken det fastställdes att mänskliga fel och mänskliga brister inte bör omfattas. Jag anser att det inte är tillfredsställande.

Det är därför jag i morgon kväll till samtliga 27 tillsynsorgan för kärnkraft vill lägga fram min ståndpunkt på kommissionens vägnar, som baseras på ett grundligt förarbete, och framhålla att vi måste beakta alla risker, oavsett varifrån de uppstår. Det gäller även naturkatastrofer, som exempelvis jordskalv, översvämningar eller extrema temperaturer, samt mänskliga fel, som exempelvis fel, olyckor, uppsåt eller kriminalitet. Jag anser att även terroristhot, cyberattacker och flygkatastrofer ingår.

Jag anser att det ligger i EU-invånarnas intresse. Dagens debatt visade mig att det finns ett stort intresse i samtliga Europaparlamentets grupper när det gäller testet och testkriterierna, som måste omfatta mänskliga fel. Jag är tacksam över medvinden. Det är förresten inte alltid lätt att göra en tydlig skillnad – orsakades Fukushima av naturkrafter eller människor? Jag vill hävda att det från början var en naturkatastrof – jordskalv och översvämning – men att mänskliga krafter och brister kom in i bilden när det rörde sig om att ta kontroll över riskerna samt begränsa och undvika skador. Människors brister har fortsatt att spela en roll i Japan fram till i dag.

Jag kommer med nöje att efter torsdagens möte komma tillbaka till er och rapportera om vad som händer härnäst. Men ni måste veta att jag måste ha kommissionens godkännande – som jag redan har – och de nationella tillsynsmyndigheternas godkännande – som jag förväntar mig att få. Jag måste få ett godkännande av stresstesternas testkriterier från varje nationell tillsynsmyndighet, även från våra mycket ansedda kolleger i Paris, London, Madrid och Bryssel, där man inte har några slutliga ståndpunkter, trots att man anser att man har litet att vinna om man tar frågan till europeisk nivå.

Jag lovade er insyn i frågan. Av Tjernobyl måste vi lära oss vad full insyn innebär. Jag lovade er insyn i förhandlingarnas utveckling i Bryssel på onsdag kväll och torsdag, och i resultaten. Jag ska också informera er om vi inte kommer fram till något avtal mellan kommissionen och europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering. Vi måste då kanske remittera frågan till Europeiska rådet. Ni kommer inte att se min underskrift under en förenklad version av stresstestet.

(Applåder)

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Liam Aylward (ALDE). – (GA) Tjernobylkatastrofens effekter i världen och de senaste händelserna i Fukushima är ett tydligt bevis på den förödelse som kärnolyckor vållar lokala samhällen.

Eftersom det finns ett stort antal kärnkraftsanläggningar i Europa och dessa ofta ligger nära gränserna måste man anta en gränsöverskridande kärnsäkerhetsstrategi, som samordnas på EU-nivå. Medlemsstaterna måste omgående och regelbundet dela information när det gäller säkerhetsfrågor, eventuella hot och räddningstjänstsamordning med grannländer och kärnkraftsanläggningar.

Irland står inför en stor kärnkraftsrisk på grund av kärnkraftsanläggningarna på den brittiska västkusten, varav Sellafield är den mest kända. Fem män greps den 2 maj utanför kärnkraftsanläggningen Sellafield i enlighet med terroristlagen, och den irländska regeringen har ännu inte angett om den brittiska regeringen har delat med sig av all säkerhetsinformation om olyckan till den irländska regeringen.

Det irländska folket måste bli övertygat om att deras regering är fullständigt medveten om alla närstående hot och om vad som görs för att bekämpa dessa säkerhetshot.

  Véronique Mathieu (PPE) , skriftlig. – (FR) Situationen i Japan och vid kärnkraftverket Fukushima I efter jordbävningen och tsunamin den 11 mars 2011 är fortfarande oroande. Detta tillsammans med det faktum att det är 25 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, som inträffade i Ukraina den 26 april 1986, är något som påminner de europeiska ledarna om sitt ansvar när det gäller kärnsäkerheten i Europa. Därför måste medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa och upprätthålla högsta möjliga säkerhetsnivå vid europeiska kärnkraftsanläggningar och högsta möjliga skydd för medborgarna. Det är dock viktigt att hålla huvudet kallt när man antar befintliga och framtida utmaningar på energiområdet. Man kan därför inte förbise kärnenergi som en teknik som medför låga koldioxidutsläpp. Utmaningen är att nå en balans mellan utvecklingen av kärnenergi och utvecklingen av verktyg för att förhindra riskerna i samband med produktionen av denna och för att bekämpa effekterna av kärnolyckor.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE) , skriftlig. – (PL) I år är det 25 år sedan kärnkraftsolyckan i den ukrainska staden Tjernobyl. Den 26 april 1986 skadades reaktortanken av en plötslig strömökning under ett systemtest, vilket orsakade en rad explosioner. Enligt FN:s uppgifter kontaminerades en radie på 500 km från kärnkraftsanläggningen. Kring 115 000 personer evakuerades från områdena i närheten av reaktorn, och sedan 1986 har cirka 220 000 personer förflyttats från Vitryssland, Ryssland och Ukraina.

Kärnolyckor inträffar utan förvarning och oväntat. Olyckan i Tjernobyl inträffade för 25 år sedan, men så sent som i mars i år inträffade det en olycka i Fukushima. Det bör noteras att orsaken till olyckan var att kylsystemet kollapsade till följd av ett strömavbrott, och störningar i strömförsörjningen förekommer ofta i medlemsstaterna. Det råder inga tvivel om att vi bör dra slutsatser från tidigare händelser, men vi får inte bli hysteriska när det gäller olyckan i Japan. Denna olycka har gett upphov till allvarliga tvivel om säkerheten med kärnenergi runt om i världen. Allt pekar på det faktum att kärnenergi kommer att bli en viktig energikälla inom en snar framtid, och därför är det absolut nödvändigt att se till att högsta möjliga säkerhetsnivå nås inom energisektorn.