Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om Madagaskar(1).
Charles Tannock, författare. – (EN) Herr talman! Andry Rajoelinas regim är olaglig eftersom den inte är folkvald, är korrumperad upp över öronen och har begått allvarliga människorättsöverträdelser på Madagaskar, trots att Andry Rajoelina kom till makten genom att utlova ett slut på den korruption och de människorättskränkningar som enligt honom förekom under den före detta presidenten Marc Ravalomananas tid. Denna ironi kan inte ha undgått folket på Madagaskar, som har lidit länge och varav många lever i yttersta misär. EU måste nu överväga en avsevärd förstärkning av de riktade åtgärderna mot Andry Rajoelina och hans hantlangare och kumpaner, och om nödvändigt bör EU åberopa Cotonouavtalets bestämmelser om dålig samhällsstyrning och införa nödvändiga sanktioner.
Afrikanska unionen (AU) skulle kunna göra mycket mer. Vi har hört många plattityder från AU, men har sett få konkreta åtgärder hittills. Åtgärderna skulle till exempel kunna gå ut på att mäkla fram en överenskommelse mellan Rajoelina och Ravalomanana så att den f.d. presidenten kan återvända till Madagaskar utan risk och utan att komma till skada. Rajoelina bör också låta sin rival ställa upp i det planerade presidentvalet i september i år.
Tyvärr är utsikterna till stabilitet och försoning på Madagaskar inte särskilt goda. Jag hoppas att problemen kommer att lösas på ett fredligt sätt under de närmaste månaderna.
Véronique De Keyser, författare. – (FR) Herr talman! Det är inte första gången vi diskuterar dramat på Madagaskar här i parlamentet.
Situationen har knappast förändrats för Madagaskars folk sedan vår resolution från februari 2010, förutom till det värre. Det är folket som jag oroar mig mest över, eftersom människorna är de främsta offren. Förutom detta ser vi nu en ständig maktkamp utspela sig.
Redan för över ett år sedan uttryckte Europaparlamentet sitt tydliga stöd för förslaget om en demokratisk process som skulle kunna leda till val. Detta har fortfarande inte inträffat. Andry Rajoelina sitter fortfarande kvar. Precis som vi upprepar i resolutionen får han inte tillåtas att ställa upp i ett nytt val – det måste klargöras.
Jag vill bara att man ger de pågående förhandlingarna med Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC), som fortfarande inte har gett några konkreta resultat, en chans. Därför förespråkar jag en försiktig ton i förhållande till situationen så att vi ger förhandlingarna en möjlighet. De bör genomföras mycket snabbt och kommer förhoppningsvis att ge resultat.
Marie-Christine Vergiat, författare. – (FR) Herr talman! För en gångs skull kan gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster inte göra annat än att beklaga tonen i de resolutioner vi behandlar i dag. Detta gäller särskilt resolutionen om Madagaskar. Jag har redan haft anledning att beklaga denna och andra resolutioner i februari 2010, när den förra brådskande resolutionen om landet antogs.
I fallet Madagaskar, precis som många andra länder i Afrika, visar EU sin politiska maktlöshet, och vi kommer inte att ändra på något genom att kräva hårdare ekonomiska sanktioner mot landet. Madagaskars folk är de enda offren för situationen och så kommer det att förbli, och folket behöver inte det här. Vi skulle ha föredragit att Europaparlamentet hade sänt ett tydligt budskap om stöd för Södra Afrikas utvecklingsgemenskaps (SADC) medlare, som har arbetat hårt i över ett år för att finna den mest vänskapliga lösningen.
Vi skulle också ha föredragit ett budskap som välkomnade Joaquim Chissanos medlingsarbete, som gjorde att han kunde lägga fram en färdplan om en lösning på den politiska krisen på Madagaskar för SADC. SADC kommer att hålla ett nytt möte i Johannesburg på lördag, där alla företrädare för de olika politiska grupperingarna på Madagaskar kommer att delta, och då kommer färdplanen att ratificeras.
Vi vill vädja för Madagaskars folk och upprepa att det är upp till dem, och endast dem, att besluta om vem som ska styra dem, utan internationella påtryckningar. EU:s roll är att hjälpa folket. Vi vill därför inte kopplas ihop med den här partiska resolutionen, som riskerar att gjuta olja på elden i stället för att stödja insatserna från SADC:s sida, och vi vägrar att stödja införandet av hårdare ekonomiska sanktioner.
Cristian Dan Preda, författare. – (RO) Herr talman! Precis som den föregående talaren vill även jag påpeka att vi inte har sett några framsteg sedan vi diskuterade situationen på Madagaskar i februari 2010. Vi skulle kunna säga att övergången inte har skett mot demokrati, utan mot en ännu djupare kris än för ett år och några månader sedan. Mötet i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap i Gaborone sågs i och för sig som en sista chans. Det blev som vi alla vet ett misslyckande. Men vi har ändå hoppet kvar om att vi kommer att få se positiva framsteg vid mötet nu i helgen, på lördag.
Det är sant att Madagaskars ekonomiska och sociala situation är ytterst prekär, och den största delen av Madagaskars befolkning lever på mindre än 1 US-dollar om dagen. Hur ska de kunna ta sig ur den situationen? Genom en neutral, samförståndsinriktad och inkluderande övergångsprocess. Vi är inte här för att stödja den ena sidan eller den andra, utan för att stödja en process av det slaget.
Izaskun Bilbao Barandica, författare. – (ES) Herr talman! Efter statskuppen har Andry Rajoelinas regering förvandlat Madagaskar till ett politiskt instabilt land. Det finns ingen maktfördelning i landet, medierna kontrolleras av regeringen, de mänskliga rättigheterna kränks och Madagaskars nuvarande säkerhetsstyrkor har gjort sig skyldiga till övergrepp mot sin egen befolkning, som är dem som blir direkt lidande av de politiska konsekvenserna. Denna olagliga regim orsakar enorma humanitära problem i ett land som är rikt på resurser genom att det saknas baslivsmedel, vatten, hygientjänster, hälsa och utbildning.
EU måste fortsätta med sitt humanitära bistånd till folket och måste bidra till att medla fram en överenskommelse mellan parterna för att inrätta en neutral, samförståndsinriktad och inkluderande övergångsregering för ett återupprättande av den konstitutionella ordningen och utlysa fria, öppna och demokratiska val där alla politiska rörelser och ledare kan delta fritt och villkorslöst och låta Madagaskars folk besluta om sin framtid.
Nicole Kiil-Nielsen, författare. – (FR) Herr talman! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen beklagar återigen de förhållanden som ledde till att Andry Rajoelina kom till makten på Madagaskar. Den politiska situationen i landet är mycket instabil, vilket är oerhört oroande. Det har förekommit ett stort antal människorättskränkningar: våld mot demonstranter, olagliga arresteringar, godtyckliga kvarhållanden och övergrepp mot journalister och politiska motståndare. Säkerhetsstyrkorna kan agera fullständigt ostraffat.
Ledarna för politiska oppositionsrörelser har fängslats. Vi kräver att de friges. Dessutom hotar den okontrollerade förvaltningen av landets naturresurser utsikterna för framtida generationers utveckling och banar väg för en ekologisk katastrof. Vi fördömer den olagliga utvinningen av mineralresurser och skövlingen av värdefulla träslag, särskilt rosenträ.
Återupprättandet av rättstaten på Madagaskar är en absolut prioritering, vilket kräver anordnande av fria, öppna och demokratiska val som stöds av internationellt bistånd, först och främst av EU.
Filip Kaczmarek, för PPE-gruppen. – (PL) I vår resolution fördömer vi de människorättskränkningar och övergrepp som Madagaskars nuvarande säkerhetsstyrkor har gjort sig skyldiga till mot sin egen befolkning. Vi begär att alla politiska miliser upplöses, att alla medborgares mänskliga, medborgerliga, politiska, sociala och ekonomiska rättigheter respekteras fullt ut och att rättsstaten återupprättas på Madagaskar. Vi kräver att alla politiska fångar ska friges omedelbart och att landsflyktingar och politiska ledare ska kunna återvända i säkerhet. Den konstitutionella ordningen måste snarast återupprättas, vilket är en förutsättning för en återgång till normala institutionella förhållanden på Madagaskar. Det krävs fria, öppna och rättvisa val som är förenliga med demokratiska standarder under världssamfundets överinseende. Vårt största dilemma är hur vi ska kunna öka det humanitära biståndet till Madagaskars folk, eftersom vi inte erkänner den författningsvidriga regimen. Trots detta hoppas jag att sådant bistånd kan bli effektivt.
Corina Creţu, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Två år har gått sedan en militärregim tog över makten med våld på Madagaskar, en regim som inte har infriat alla de åtaganden som gjordes för att garantera en övergång till demokrati, politisk pluralism och yttrandefrihet.
Afrikanska unionen har upphävt landets medlemskap och har förklarat den politiska regimen som olaglig och Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken har dragit in sitt bistånd, vilket har lett till att regeringen har isolerats internationellt och befolkningens problem har förvärrats eftersom de fråntas det utländska biståndet.
I vårt resolutionsförslag anger vi därför två uppsättningar av åtgärder. Dels uppmanar vi EU och FN:s säkerhetsråd att utvidga de av Afrikanska unionen beslutade visumförbuden till alla sina medlemsstater och dels efterlyser vi även ökat humanitärt bistånd till civilbefolkningen på Madagaskar.
Politiskt sett bör EU skärpa sina krav på att de politiska partierna på Madagaskar lägger sina uppenbara konflikter åt sidan och enas om den färdplan som föreslagits av Södra Afrikas utvecklingsgemenskap för att övervinna krisen.
I detta avseende är ett beslut från den f.d. presidenten Marc Ravalomanana om att återvända till landet helt avgörande, med tanke på att de nuvarande ledarna tvingar honom att välja mellan exil eller tvångsarbete på livstid.
Kristiina Ojuland, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Statskuppen på Madagaskar har följts av ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna. Vi har tvingats se hur Andry Rajoelina, som berömmer sig av titeln som president för övergångsregeringens höga myndighet, har tagit kontrollen över den verkställande, lagstiftande och dömande makten samt över medierna.
Jag gläder mig över att EU och dess medlemsstater inte har erkänt hans olagliga regering. Vi får aldrig erkänna auktoritära härskare genom att inleda formella förbindelser, även om vi har gjort detta i det förgångna. Därför välkomnar jag de sanktioner som hittills har införts mot regimen, och uppmanar världssamfundet att utvidga dem för att störta Andry Rajoelinas regering och åstadkomma en verklig och definitiv demokratisk övergång.
Monica Luisa Macovei (PPE). – (RO) Herr talman! Statskuppen i mars 2009 har följts av våldshandlingar, människorättskränkningar, inklusive godtyckliga anhållanden av oppositionsledare, och intern osäkerhet. Dessa frågor måste utredas och förövarna bestraffas. Regimen bojkottar de internationella och regionala insatserna för att återupprätta freden och anordna fria val för att inrätta en laglig, demokratisk regering. Insatserna för att finna en lösning får emellertid inte överges. Dessutom måste alla politiska miliser snabbt upplösas, och de övergrepp som begåtts av regeringens säkerhetsstyrkor mot befolkningen måste stoppas. Det är mycket viktigt att fria och demokratiska val kan anordnas så snabbt som möjligt så att en laglig konstitutionell ordning kan upprättas och återuppbyggnaden av landet kan inledas. Därför uppmanar jag kommissionen och rådet att fortsätta och påskynda sina insatser i syfte att hitta lösningar och skapa lämpliga förhållanden för anordnandet av fria val samt skydda de mänskliga rättigheterna på Madagaskar.
Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Folket på världens fjärde största ö har lidit sedan militärens maktövertagande 2009. Madagaskar har en olaglig regering vid makten som folket inte har valt. Landets naturliga rikedomar och förnybara naturresurser har inte heller skapat välstånd. Madagaskerna lever i elände och fattigdom på sin ö.
Upprepade människorättskränkningar, förföljelser av politiker, troende och det civila samhället, vanligt förekommande godtyckliga arresteringar, plundringar av kyrkor och skrämseltaktik är dagliga företeelser i landet. Listan är längre och omfattar också censur av medierna, en medveten strategi för att hålla kvar nationen i fattigdom, olagliga arresteringar, försvinnanden och tortyr.
Förutom det mänskliga lidandet hotas Madagaskars biologiska mångfald. Öns flora och fauna har utvecklats i isolering och är oersättlig och unik i ett globalt perspektiv.
Nationen måste kunna bestämma över sin egen framtid, och EU måste engagera sig för att stödja madagaskerna på alla sätt det kan.
Seán Kelly (PPE). - (EN) Situationen på Madagaskar är den klassiska, där inget nytt är bättre än det gamla. Denna olagliga regim kom till makten 2009 med militärens stöd och situationen har inte förbättrats ett dugg. Alla de gamla ovanorna lever kvar: olagliga avrättningar, psykisk och fysisk tortyr av fångar, en hejdlös överbeläggning i fängelserna och oräkneliga frihetsberövanden, och fattigdomen florerar naturligtvis med en minimilön på 35 US-dollar i månaden.
Lösningen är uppenbar. Det krävs en demokratisk regim och vi i EU måste göra vårt bästa för att bidra till detta eftersom inga framsteg kan göras utan en demokratisk regim. Om vi kan bidra till att det hålls fria val och en ny regering väljs kan EU tillsammans med andra internationella organ, särskilt Afrikanska unionen, hjälpa landet på vägen mot demokrati och ekonomisk återhämtning.
Sari Essayah (PPE). - (FI) Herr talman! Den politiska situationen har varit instabil ända sedan maktskiftet i mars 2009, och det har ständigt uppstått nya oroligheter på Madagaskar. Andry Rajoelinas administration kränker de mänskliga rättigheterna och förtrycker sina egna medborgare.
I maj 2011 ansåg företrädare för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att Madagaskar måste få en ordentlig tillfällig förvaltning, och det snart. Just nu görs försök att lösa krisen, och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) har inbjudit 11 politiska partier från Madagaskar till ett toppmöte i Botswana. Tre av de största oppositionspartierna har emellertid förkastat den färdplan som tagits fram eftersom den skulle leda till att Andry Rajoelina kan stanna kvar vid makten fram till nästa val. Hittills har Rajoelina brutit sina löften vid alla tidigare försök att enas. Varför skulle man lita på honom den här gången? Därför måste EU och världssamfundet ingripa i situationen och den olagliga regering som leds av Andry Rajoelina måste lämna ifrån sig makten.
Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D). – (PL) Herr talman! Orsaken till den rådande politiska krisen på Madagaskar är en militärkupp som tvingade Madagaskars demokratiskt valde president Marc Ravalomanana att avgå och gå i exil för två år sedan. Militärens maktövertagande fördömdes i kraftiga ordalag av världssamfundet, inklusive EU, som omedelbart drog in sitt utvecklingsbistånd. Dessutom stängdes Madagaskar av från Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och från Afrikanska unionen, vilket ledde till att ön blev ännu mer isolerad. Den politiska krisen på Madagaskar når nu en kritisk punkt, eftersom det finns en möjlighet att de pågående förhandlingarna mellan de politiska ledarna kommer att leda till ett slut på krisen. Detta är ett idealiskt tillfälle att återupprätta den konstitutionella ordningen och utlysa nyval. Förhandlingarna är också mycket viktiga för återupptagandet av bistånd till landet, eftersom EU har hållit inne betalningar på över 600 miljoner euro i utvecklingsstöd. Jag hoppas att de olika sidorna i konflikten nu kommer att lyckas ta fram en färdplan som gör att en interimsregering kan inrättas till dess att nya och – hoppas jag – rättvisa val kan hållas.
João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Jag vill först och främst påpeka att jag beklagar förseningen av de portugisiska versionerna av eftermiddagens resolutioner. Några av dem finns fortfarande inte tillgängliga i detta nu, och jag vill därför framföra min starka protest.
När det gäller situationen på Madagaskar kan EU stödja en återförsoningsprocess, men detta måste ske utan att man blandar sig i eller ingriper i frågor som endast Madagaskars folk kan besluta om. Framför allt måste EU avstå från att välja sida i konflikten. Alla våra insatser bör vara i folkets intresse, inte i någon av de stridande parternas intresse.
Det är viktigt att värdesätta och följa upp de insatser som Södra Afrikas utvecklingsgemenskap gör för att lösa konflikten och finna en politisk lösning på krisen i landet. För vår del vill vi upprepa att det är viktigt att respektera förmågan hos Madagaskars folk att själva välja och bestämma om sin egen framtid.
Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Den rådande politiska krisen på Madagaskar är ett hot mot demokratin och stabiliteten i regionen. Avsättandet av den demokratiskt valde presidenten har gett upphov till ett klimat av våld och osäkerhet. Jag vill påminna er om att internationella givare har dragit in det ekonomiska stödet till landets befolkning. Detta innebär att Madagaskar nu har ett fattigdomstal på 80 procent. Förenta staterna har slutat erbjuda skattebefrielser för textilimport från landet av samma skäl. Detta har lett till att en av de största nationella inkomstkällorna har försvunnit. Jag välkomnar de insatser som Södra Afrikas utvecklingsgemenskap gör för att få slut på krisen och återupprätta demokratin i landet. Jag anser vidare att det är mycket viktigt att se till att regionala organisationer blir delaktiga i insatserna för att lösa dessa spänningar så att en politisk kompromiss kan nås.
George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Herr talman! Den politiska krisen på Madagaskar har lett till att landet har blivit isolerat på den internationella arenan. EU har dragit in sitt finansiella bistånd till Madagaskar i enlighet med bestämmelserna i Cotonouavtalet, och Internationella valutafonden och Världsbanken har gjort samma sak. Jag stöder de åtgärder som EU vidtar i en situation där övergången till ett demokratiskt system riskeras på obestämd tid av Andry Rajoelinas olagliga och därmed författningsvidriga maktövertagande.
Beslut om att tillämpa sanktioner är däremot alltid svåra på grund av de oundvikliga humanitära, ekonomiska och sociala konsekvenser som sanktioner leder till. Vi måste tänka på Madagaskars folk, som behöver vårt stöd. Vi måste visa att vi stöder dem, inte bara genom att efterlysa fria, pluralistiska val och återupprättande av en demokratisk ordning, utan även i praktiska termer, genom att tillhandahålla lämpligt humanitärt bistånd.
Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman! Det var först i juli 2003 som Madagaskar började delta aktivt i Afrikanska unionen, eftersom landets politiska och ekonomiska band fram till slutet av 1990-talet främst var knutna till de icke anslutna socialistländerna.
Till följd av militärkuppen i mars 2009 installerade sig emellertid den tidigare borgmästaren för landets huvudstad i presidentpalatset, som redan hade ockuperats av armén som stödde honom. Efter 19 månader av institutionell kris i landet förlorades allt hopp om att skapa en verklig demokrati i denna tidigare europeiska koloni, just den dag i november 2010 då nästan åtta miljoner madagasker hade kallats till valurnorna för att rösta om en reform av konstitutionen. I dag finns det en övergångsregering på Madagaskar, som dock inte lovar något gott, varken ekonomiskt om vi betänker att befolkningen lever på mindre än 1 US-dollar om dagen, eller humanitärt.
Eftersom varken EU eller AU hittills har lyckats nå en kompromiss med Madagaskars regering har vissa åtgärder vidtagits. Internationella valutafonden och Världsbanken har dragit in sitt bistånd och EU erkänner inte heller övergångsregeringen. Vi fördömer statskuppen och betonar att det finns ett brådskande behov av fria och öppna val, som övervakas av världssamfundet.
William (The Earl of) Dartmouth (EFD). - (EN) Herr talman! Jag har stor respekt för dig, men det är faktiskt så att talarna själva väljer hur snabbt de vill tala, och det ska de få bestämma själva. Talarna här i parlamentet ska inte behöva utsättas för att deras inlägg störs av avbrott från talmannen på tolkarnas begäran. Jag ville gärna påpeka det för dig.
(Blandade reaktioner)
Talmannen. - (EN) Lord Dartmouth, jag håller med dig i stort, men vi får även höra från våra tolkar att de inte hinner med i takten. När jag avbryter en talare ger jag alltid honom eller henne extra talartid, så alla är nöjda – talaren är nöjd, du är nöjd med att du får tolkningen och våra tolkar är naturligtvis också nöjda. Det är syftet med vårt arbete här.
(Applåder)
Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Sedan det militära maktövertagandet i mars 2009 har den politiska instabiliteten och den försämrade humanitära situationen blivit alltmer märkbara i madagaskernas vardag. Till följd av den politiska krisen har de ännu svårare att få tillgång till baslivsmedel, vatten, hygienprodukter och hälsovårdstjänster.
De som för närvarande har makten på Madagaskar har olagligt monopoliserat den verkställande, lagstiftande och dömande makten och tagit kontroll över medierna. Landets säkerhetsstyrkor gör sig skyldiga till våld mot vanliga människor. Många aktivister har fängslats av politiska skäl och tidigare politiska ledarfigurer har tvingats fly från landet.
De pågående förhandlingarna måste snabbt påskyndas och man måste försöka finna ett sätt att återupprätta den konstitutionella ordningen. Människorättskränkningarna kräver en opartisk utredning. EU bör öka det humanitära biståndet till Madagaskar och de riktade sanktionerna bör behållas till dess att parterna har funnit en lösning på den politiska krisen.
Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton är djupt oroade över situationen på Madagaskar och vi har lovat att fortsätta att stödja folket i detta vackra land.
Vi fäster stor vikt vid insatserna för att övervinna den rådande politiska krisen och de ekonomiska och sociala följderna för Madagaskars befolkning, som ökar bördan på människorna i vardagen.
Precis som ni ledamöter övervakar vi utvecklingen mycket nära och utnyttjar alla diplomatiska medel som vi har till vårt förfogande för att få slut på krisen.
Under de två senaste åren har utvecklingen gått starkt tillbaka och framstegen blockeras. Nu anser jag att vi har nått en vändpunkt. För två dagar sedan, den 7 juni, inleddes förhandlingar i Gaborone mellan Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och flera aktörer i landet med målsättningen att finna en väg ut ur krisen som grundas på neutralitet och samförstånd, inkluderar alla relevanta grupper och kan stödjas både av världssamfundet och den breda majoriteten av Madagaskars medborgare.
Vi hoppas på, räknar med och arbetar för att förhandlingarna ska bli framgångsrika så att Afrikanska unionen och världssamfundet, inklusive EU, kan hjälpa och stödja Madagaskar att återgå till en konstitutionell ordning.
Vi motsätter oss alla försök till en övergång till en ensidig ”de facto”-regering. Därför beslutade Europeiska rådet förra veckan att förlänga de åtgärder som vidtogs i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet i ytterligare sex månader. Detta påverkar inte det humanitära biståndet eller fattigdomsbekämpningsinsatserna, på villkor att de är förenliga med samtliga villkor i den artikeln.
Vi är fortfarande beredda att ge politiskt och ekonomiskt stöd till övergångsprocessen, på villkor att den är samförståndsinriktad. Processen måste grundas på den färdplan som de lokala aktörerna har enats om och måste stödjas av SADC, Afrikanska unionen och världssamfundet. Mot bakgrund av detta hoppas jag på en positiv utveckling efter två hårda och svåra år. Tack så mycket.
Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum inom kort.
Skriftliga förklaringar (artikel 149)
Tadeusz Zwiefka (PPE), skriftlig. – (PL) Hela Europa har i flera månader följt situationen i länderna i Nordafrika och sett på händelserna i vårt omedelbara grannskap med ohöljd ängslan. I dag återkommer vi till ett annat afrikanskt land, som har varit förlorat i kaos och politisk glömska under lång tid vid det här laget.
Madagaskar har blivit en laglös stat där en olaglig regim låter landet plundras och begravas i kaos. Regimens förtryck och likgiltighet inför sina egna medborgare förvärrar bara situationen, och detta kan tyvärr leda till blodspillan. Även om uppmaningarna om ett återupprättande av den konstitutionella ordningen och anordnande av öppna och fria val under världssamfundets överinseende kanske låter som ren demagogi, är det i själva verket den enda lösningen för att situationen på Madagaskar ska återgå till det normala. Vi måste även tänka på att sanktioner visserligen kan visa sig vara effektiva men de måste åtföljas av ett detaljerat förslag om en lösning på den politiska krisen. Ju längre den rådande situationen fortsätter, desto svårare kommer det att bli att återupprätta rättstaten på Madagaskar i framtiden.