Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Albert Dess, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans (2011/2051(INI)) (A7-0202/2011).

  Albert Deß, föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag började arbeta som jordbrukare 1961, det vill säga för 50 år sedan. Alltsedan dess har jag vägletts av den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken. Den har blivit en viktig stöttepelare i det europeiska harmoniseringsarbetet.

Den gemensamma jordbrukspolitikens uppdrag har sedan starten förändrats i grunden. Det första uppdraget var att öka livsmedelsproduktionen för att vi skulle bli mindre beroende av livsmedelsimport. Lite senare måste Europa hantera ett livsmedelsöverskott. Reformerna blev allt fler i takt med den ständigt föränderliga situationen.

I dag diskuterar vi nästa reform, den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Som föredragande för den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 är jag glad över att kunna säga att vi lyckats nå en kompromiss över gruppgränserna. Även om inte varje individuellt intresse kunnat tillgodoses i en kompromiss antogs betänkandet med stor majoritet i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Det tydliga utfallet är en otvetydig signal till kommissionen om hur utskottet ser på utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020. Jag är säker på, Dacian Cioloş, att den nya inriktningen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2012 också kommer att ha parlamentets prägel. Lissabonfördraget ger oss den möjligheten.

Jag vill i dag gärna tacka mina ledamotskolleger för deras engagemang och stöd, liksom utskottets ordförande Paolo De Castro, samordnarna och skuggföredragandena för deras utmärkta samarbete och kompromissvilja. Jag vill tacka personalen vid utskottets sekretariat, de politiska grupperna och vid mitt eget kansli för deras utmärkta samarbete.

Nu till betänkandet: livsmedelssäkerhet och försörjning för en halv miljard människor är alltjämt målet för den gemensamma jordbrukspolitiken, inte bara inom EU, utan även globalt. Den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara hållbar och konkurrenskraftig, den ska förse konsumenterna med säkra, högkvalitativa livsmedel och även gynna förnyelsebara energikällor. Jordbrukspolitikens struktur med två pelare fortsätter att gälla för att underlätta för våra jordbrukare att planera inför nästa period.

I betänkandet anges tydligt – och här håller vi med kommissionsledamoten – att jordbruksbudgeten bör ligga kvar på samma nivå under nästa budgetperiod. Jag kan inte förstå uttalandet av kommissionens ordförande José Manuel Barroso om att stora nedskärningar ska göras i den andra pelaren. Jag tror att det skulle mötas av motstånd över gruppgränserna.

Förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken förblir en viktig uppgift. Den är ett av de viktigaste kraven i vår kompromiss. Vi uppmanar även till en rättvis fördelning mellan medlemsstaterna. Det är nödvändigt också för att åstadkomma lika villkor i konkurrenshänseende. Vi strävar efter att röra oss bort från historiskt betingade och individuella referensvärden och mot arealbaserade bidrag. Småjordbruk ska uppmärksammas, och enligt subsidiaritetsprincipen ska medlemsstaterna själva besluta om hur småjordbrukare ska stöttas. Unga jordbrukares betydelse nämns. Ur min synvinkel var det viktigt att undvika ett införande av ytterligare ett nytt stödsystem som skulle leda till utökad kontroll och sanktionssystem för ett grönare jordbruk.

I det stora hela har vi kommit fram till en kompromiss som många ledamöter kommer att kunna ge sitt stöd i morgon, så att vi kan sända en tydlig signal om det nya synsättet i jordbrukspolitiken. En stor majoritet av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) kommer att rösta för detta betänkande.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, herr Dess, ärade ledamöter! Detta betänkande kommer vid en avgörande tidpunkt, när kommissionen just håller på att utarbeta detaljerade lagförslag som ska läggas fram inför parlamentet och rådet i oktober.

Jag vill tacka föredraganden Albert Dess för hans insats under de gångna veckorna och månaderna. Jag vill även tacka ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för deras hårda arbete och de givande diskussioner som vi har fört ända sedan jag började förbereda reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det finns mycket i betänkandet som överensstämmer med den vision som kommissionen presenterade i sitt meddelande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som man lade fram i slutet av 2010 för att sätta igång en debatt.

Jag tänker särskilt på frågan om en tryggad livsmedelsförsörjning, som är ett av jordbrukets grundläggande mål. Jag tänker även på vikten av att behålla den gemensamma jordbrukspolitikens två pelare, som Albert Dess just påpekade, men att man samtidigt måste inse att politiken måste bli grönare och att man måste fokusera mer på att integrera en sund förvaltning av naturresurser. Jag tänker också på en rättvisare fördelning av pengarna från den gemensamma jordbrukspolitiken mellan de europeiska jordbrukarna och på att det måste finnas en budget som gör det möjligt att ta itu med livsmedelsproblem och regionala problem, men även att förvalta EU:s naturresurser.

Jag ser att ni även har inkluderat ett förslag om högre tak för direktstödet. Låt mig i det här skedet framhålla att många stora jordbruk bidrar väsentligt till landsbygdens utveckling. Kriterier som sysselsättning kommer därför att beaktas när vi fastställer tak för inkomststöd till jordbruket.

Att lägga till ett grönt inslag i den första pelaren och samtidigt stärka politiken för landsbygdsutveckling är ett annat viktigt mål som kommer att göra det lättare att tackla klimatförändringar och miljöproblem, men även bidra till Europa 2020-strategin.

Det gläder mig att betänkandet understryker vikten av en närmare koppling mellan direktstödet och skyddet av naturresurser. Jag vill inrätta ett effektivt och alleuropeiskt instrument för att uppnå målet att förenkla systemet för direktstöd. Jag är en varm förespråkare av att direktstödet ska frikopplas, vilket har visat sig vara positivt för att hjälpa jordbrukare att anpassa sig till marknadsvillkoren. Jag delar emellertid den uppfattning som uttrycks i ert betänkande om att vi måste vara praktiska och realistiska. I vissa situationer, inom specifika marknadssegment och sektorer som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt sårbara anser jag att det även bör finnas tillgång till ett kopplat, frivilligt stöd.

Direktstödet kommer även i fortsättningen att spela en viktig roll för att bevara regionernas livskraft, vilket är en särskild utmaning i områden med stora naturliga begränsningar. Det är därför kommissionen i sitt meddelande understryker värdet av att ge inkomststöd utöver det stöd från den andra pelaren som kommer att fortsätta att ges till områden med specifika naturliga begränsningar.

Vi ska titta närmare på de farhågor som ni tar upp i betänkandet och som pekar på att denna komponent inte bör ingå i den första pelaren. I meddelandet om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken föreslog jag att det skulle inrättas ett särskilt stödsystem för småbrukare som skulle hjälpa dem genom att minimera de administrativa formaliteterna i samband med direktstöd. Från den andra pelaren bör småbrukare dessutom få avsevärt stöd för omstrukturering eller för att kunna spela en mer framträdande roll på territoriell nivå, men även rent ekonomiskt, genom att blir mer lönsamma och konkurrenskraftiga.

Att direktstödet ska vara förbehållet aktiva jordbrukare är en annan fråga där era förväntningar och min vision av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken sammanfaller. Även här vill vi fastställa en europeisk definition som även kan ta hänsyn till medlemsstaternas särdrag.

Jag har även ägnat era förslag om marknadsåtgärder stor uppmärksamhet. Att stärka producenternas och producentorganisationernas styrningskapacitet och förhandlingsstyrka gentemot andra ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, transparent prissättning och andra riskhanteringsåtgärder är alla saker som jag lovar att undersöka noggrant i samband med konsekvensbedömningen och som jag kommer att utarbeta konkreta lagförslag om.

Jag instämmer i era synpunkter om att landsbygdsutvecklingsåtgärderna ska förbättras och stärkas. Jag håller också med om att vi behöver åtgärder som gör att vi kan reagera effektivare på utmaningar som rör global uppvärmning, biologisk mångfald och en hållbar förvaltning av naturtillgångar.

Den andra pelaren i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna ta sig an alla dessa utmaningar, men också ta hänsyn till hur teknisk know-how kan användas för att bygga en framtid som kombinerar konkurrenskraft och hänsyn till miljön. Jag kan berätta för er att hela kommissionen – hela kommissionärskollegiet, inklusive ordförande José Manuel Barroso – är för en stark andra pelare i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag läste med intresse era förslag beträffande unga jordbrukare. Politiken för landsbygdsutveckling måste omfatta många olika stödåtgärder som möter just deras behov. Jag skulle även vilja undersöka vad som kan göras för unga jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare. Jag vill att medlemsstaterna i framtiden ska kunna utforma tematiska delprogram, åtgärdspaket som är särskilt inriktade på unga jordbrukare och som tar hänsyn till att de är en prioriterad grupp i medlemsstaten. Jag tänker här på åtgärder för att komma igång, yrkesutbildning, utbildningstjänster, investeringar i modernisering och omstrukturering av jordbruk.

Det måste, som ni framhåller i betänkandet, anslås tillräckliga medel för att politiken ska kunna ta sig an framtidens utmaningar. Vi väntar för närvarande på kommissionens förslag om nästa fleråriga budgetram, som ska offentliggöras före slutet av juni. Det är, som jag sade tidigare, detta meddelande som vi kommer att utgå från när vi lägger fram vår konsekvensbedömning och våra lagförslag under hösten.

Tack än en gång för betänkandet. Jag svarar gärna på eventuella frågor och hoppas att vi ska ha en givande diskussion.

  Kriton Arsenis, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. − (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! I dag diskuterar vi den gemensamma jordbrukspolitiken. Många är kritiska till den gemensamma jordbrukspolitiken, som de menar har orsakat miljöskador och både tidigare och än i dag har utgjort ett hot för utvecklingsländerna i flera avseenden, särskilt när det gäller jordbruk och utveckling.

Kritikerna har rätt, men de som kräver att anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken ska skäras ned har fel. Den gemensamma jordbrukspolitiken är inte bara en politik för jordbruket. Den är ett instrument för att omfördela resurser från Europas städer till landsbygden. Det är de europeiska invånarna på landsbygden som tar hand om våra skogar, floder och sjöar och som förser oss med livsmedel, ren luft och vatten.

Vi måste skapa incitament så att de gör förändringar där det behövs. Om vi vill ha en seriös politik måste vi dock öka anslagen till vår jordbrukspolitik så att den blir mer rättvis, effektiv och bärkraftig.

  Karin Kadenbach, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om vi skulle fråga EU-medborgarna vad de förväntar sig av EU:s politik skulle de svara livskvalitet och tala om sådant som hälsa och miljö. Det är just denna uppgift, att infria EU-medborgarnas förväntningar på oss som politiker, men även på politiken överhuvudtaget, som vi står inför med denna gemensamma jordbrukspolitik.

Bidraget från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är i detta sammanhang betydelsefullt, för vi vill samma sak som EU-medborgarna. Vi vill ha hälsosamma livsmedel producerade i ett system präglat av mångfald, och då menar jag inte bara biologisk mångfald utan även mångfald i fråga om produktion.

Vi måste göra det möjligt att skydda den miljö som vi lever i. Vi måste ta hand om våra vattendrag, luften och marken. Vi måste se till att landsbygden fortsätter att utvecklas och att den inte förvandlas till Europas fattighus. Vi måste föra en jordbrukspolitik som leder till att alla regioner utvecklas. För detta krävs pengar och att pengarna fördelas rätt och riktigt.

  Czesław Adam Siekierski, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (PL) Herr talman! Ursäkta mig! Börja tidtagningen. Jag vill ta upp ett antal synpunkter i yttrandet från utskottet för regional utveckling. Det är skamligt att alla inte togs med i jordbruksutskottets betänkande. De lyder som följer. En tryggad livsmedelsförsörjning i EU och i världen som helhet, samt globaliseringen innebär att det behövs en ny och stark gemensam jordbrukspolitik, som för det första förbättrar vår konkurrenskraft på den internationella marknaden, för det andra ger jordbrukarna en skälig inkomst, för det tredje garanterar produkter av hög kvalitet till rimliga priser för konsumenterna, för det fjärde skapar en hållbar utveckling i landsbygdsområden och för det femte bidrar till att förbättra miljön.

För att uppnå detta krävs objektiva, öppna och förenklade kriterier som ser till att jordbrukare i alla medlemsstater får lika mycket stöd från systemet för direktstöd. Det är dags att slopa det historiskt betingade stödet. Den gemensamma jordbrukspolitiken ska omfatta åtgärder för att reglera och intervenera på jordbruksmarknaden och en riskhanteringsmekanism. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör slutligen fokusera mer på små, familjeägda jordbruksföretag, med tanke på behovet av diversifiering för att...

(Talmannen avbröt talaren)

  Michel Dantin, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig börja med att tacka föredraganden Albert Dess, skuggföredragandena och andra för deras arbete med denna text. Den är enligt min uppfattning både väl avvägd och ambitiös. Vi kommer att rösta om betänkandet i morgon.

Nästan sex månader efter det att George Lyon i sitt betänkande redogjorde för Europaparlamentets syn på den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 beslutade kommissionen att inkludera många av idéerna i betänkandet i sitt meddelande, som utfärdades den 18 november 2010. I det nya betänkandet, som antogs nästan enhälligt av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, bekräftas den nya färdriktning som vi vill att den gemensamma jordbrukspolitiken ska ha framöver. Våra jordbrukare ska inte bara producera handelsvaror, dvs. sådant som går att sälja. De ska framför allt producera livsmedel för EU:s 500 miljoner invånare, men också för att hjälpa till att förse resten av världen med mat. Att formulera det på detta sätt är inte bara en fråga om semantik, utan handlar om ett filosofiskt val.

Albert Dess betänkande förespråkar en positiv syn på jordbrukets miljömässiga och ekologiska bidrag och vädjar därför om en minskning av de ofta betungande administrativa förfaranden som är en följd av EU:s och ländernas lagstiftning. Genom att argumentera för ett graderat direktstöd och en översyn av de rättsliga instrumenten sätter betänkandet även samhällssynen på den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala handeln i ett nytt perspektiv.

Samtidigt som vi diskuterar detta inleder G20-länderna i Paris sina diskussioner om regleringar av de globala råvarumarknaderna, med särskild tonvikt på jordbruksråvaror. Parlamentets hållning har alltså inte uppstått ur ett vakuum, avskilt från omvärlden, utan är tvärtom en del av de mer allmänna funderingarna kring hur man ska komma fram till en global respons på en global utmaning.

Precis som med George Lyons betänkande för ett år sedan och Salvador Garriga Polledos betänkande om budgetplanen förra månaden kommer vi i morgon att rösta för en oförändrad jordbruksbudget för programperioden 2014–2020. Det kommer säkert att bli ett jämnt lopp, men vi måste faktiskt ta ställning och göra vissa val, för vi kommer inte att ha pengar att göra allt...

(Talmannen avbröt talaren)

  Stéphane Le Foll, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Dess! Michel Dantin avbröts, men det han skulle säga var att den globala livsmedelsutmaningen är viktig, och det är den. Syftet med detta betänkande, tidigare betänkanden och kommissionens meddelande är, som redan påpekats, att visa att EU:s mål är en gemensam jordbrukspolitik som garanterar en tryggad livsmedelsförsörjning i EU och bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning i världen som helhet. För detta krävs politiska åtaganden om marknadsregleringar. Det är detta som diskuteras i dag och som vi även måste driva i våra debatter på EU-nivå. I ett läge där det finns planer på att avskaffa EU:s program för en tryggad livsmedelsförsörjning är det viktigt att komma ihåg att detta fortfarande är en fråga om solidaritet och något som fortfarande är ytterst aktuellt i Europa i dag: nästan 30 miljoner européer lider för närvarande av undernäring. Det får vi inte glömma.

I betänkandet fastställs själva huvudtemat: en grönare jordbrukspolitik. Det är självklart att jordbruket måste hantera miljöfrågorna på ett positivt sätt. Det måste framför allt fokusera på denna dimension på EU-nivå och se till att den beaktas genom att miljöfrågorna integreras i den första pelaren.

En annan viktig sak är att denna kompromiss är resultatet av långa förhandlingar, som jag alltid har deltagit i, om frågan om graderat stöd. Äntligen kommer stöd att beviljas utifrån två kriterier: sysselsättning – jag anser att jordbrukspolitiken måste beakta jordbrukets möjligheter att skapa sysselsättning – och naturligtvis produktionen av kollektiva nyttigheter. Denna syn är bättre än att fortsätta debatten om stödtak och aldrig komma fram till några lösningar. Det säger jag denna eftermiddag därför att det är min uppriktiga uppfattning.

Låt mig avsluta med att säga att detta betänkande och parlamentets åtagande är meningslösa om inte jordbruksbudgeten ligger kvar på nuvarande nivå. Det är mitt svar till kommissionsledamotens och kommissionsordförandens synpunkter på den andra pelaren. Vi kan inte acceptera en budgetnedskärning.

  George Lyon, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Den världsberömde skotske poeten Rabbie Burns skulle kanske ha beskrivit detta betänkande som något slags ”cow’rin, tim’rous beastie” i sin ursprungliga form. Tack vare Albert Dess och alla skuggföredragandenas stora ansträngningar under den sista månaden av förhandlingar har vi nu tack och lov ett betänkande med lite verkligt innehåll och med många områden som vi kan stödja.

I ett viktigt avseende anser jag dock att det inte når ända fram, eftersom det misslyckas med att svara på den grundläggande fråga som ställs av de skattebetalare och konsumenter som bekostar den gemensamma jordbrukspolitiken: vad är det direkta frikopplade stödet till för? Det är en grundläggande fråga som vi alla måste ställa. Någon koppling till livsmedelsproduktionen finns inte längre eftersom stödet är frikopplat. Det finns en koppling till kollektiva nyttigheter genom uppfyllandet av tvärvillkor, men detta besvarar enligt min mening egentligen inte denna fråga. Jag anser att betänkandet kanske borde ha gått lite längre för att besvara denna fråga genom att ställa sig bakom idén om ett mer riktat direktstöd, som ger ett betydande incitament att utveckla en mer hållbar och konkurrenskraftig jordbruksmodell och gör det möjligt att rikta stödet till de minst gynnade områdena – det s.k. grönare direktstödet som jag tror att kommissionsledamoten är en stark anhängare av.

Om vi slår in på den vägen menar jag att vi kan besvara på denna fråga och förklara för allmänheten exakt vad direktstödet är till för. Då behövs det dessutom inga övre gränser eller tak för stödet, för om allt direktstöd är kopplat till kollektiva nyttigheter betyder det att ju större jordbruk, desto fler kollektiva nyttigheter. Då finns det alltså inget behov av någon övre gräns. Jag anser att betänkandet lutar åt det hållet och välkomnar utvecklingen mot en sådan modell. Jag hoppas att vi kan förbättra betänkandet i morgon. Lyckas vi med det kommer vår grupp gärna att stödja det.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Får även jag ta tillfället i akt och tacka föredraganden? Han visade verkligen sin styrka under förhandlingarna, då han bombarderades från alla håll. Han lyckades stå pall och klarade av sitt uppdrag.

Det första jag vill göra är att välkomna att det kommer att finnas en struktur med en andra pelare för det menar jag var det vi alla kom överens om.

Jag lyssnade på det som sades om att politiken ska bli ”grönare”. När man talar om att politiken ska bli ”grönare” betyder det olika saker för olika människor i olika länder, även i fråga om hur den ska tillämpas. Vi måste på något sätt få klarhet i detta. Det får inte vara något man bara kan slänga ur sig i det ena eller andra syftet, för det kan få enorma effekter längre fram.

Stéphane Le Foll har rätt. Om det i slutändan inte finns några pengar är det inte mycket vi kan göra på många av dessa områden. Vi måste vara ansvarsfulla och vi måste vara ansvarsfulla som parlament när vi närmar oss den rättsakt som kommissionsledamoten ska lägga fram på senhösten i år. Det kommer att bli en enorm utmaning för oss här i parlamentet. För första gången kommer vi att ha ett ansvar, en talan, och vara del av den slutliga beslutsprocessen.

Ur den synvinkeln är jag därför emot den nuvarande texten när den talar om att sätta tak. Jag kommer att stödja de ändringsförslag som har lagts fram för att minska graden. Det här är något som vi måste tala mer om, men det är som sagt ingen poäng om det inte finns någon budget.

Vi måste titta på hur vi använder pengarna. Använder vi pengarna så klokt vi kan? Går det inte för mycket pengar till administration? Går det inte för mycket pengar till byråkrati? Och går det inte tillräckligt med pengar till att trygga livsmedelsförsörjningen? Precis som när man talar om att politiken ska bli ”grönare” är ”en tryggad livsmedelsförsörjning” något folk slänger ur sig alldeles för lättvindigt.

Vad gör vi för att trygga livsmedelsförsörjningen? Vi kan stå inför en kris om nio-tio år. Det finns färre jordbrukare, färre människor som arbetar. Det är detta jag anser att vi måste koncentrera oss på i framtiden.

  Martin Häusling, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi anser att betänkandet definitivt styr oss i rätt riktning. EU:s jordbrukspolitik måste vara rättvisare och den måste vara rättvisare för miljön. Jag anser att dessa mål uppnås med betänkandet. EU:s jordbrukspolitik måste när allt kommer omkring uppnå våra mål när det gäller klimat och mångfald. Även detta har integrerats i betänkandet. EU:s jordbrukspolitik ska leverera miljötjänster. Det här är något skattebetalarna kommer att vara beredda att betala för. Det måste finnas en rättvis fördelning mellan jordbruk, men även mellan medlemsstater, och vi måste föra en rättvis handelspolitik gentemot mindre utvecklade länder. Även detta finns med i betänkandet.

Det var en arbetsam process att gå igenom nästan 1 300 ändringsförslag, men vi uppnådde det långsiktiga målet att träffa en bred kompromiss med tydligt definierade mål. Parlamentet visade sig kunna utforma en sådan politik. Vi anser att många punkter kunde ha uttryckts tydligare, t.ex. villkoren för stöd från den första pelaren – förbättrad växtföljd, skydd av ängsmark – men all right, nu är det kommissionens sak att ge de slutliga bestämmelserna mer kött på benen.

Det är också viktigt att ett system med gradvis minskat stöd har inkluderats. Stora jordbruk måste leverera mer i fråga om sysselsättning och miljö. Denna tanke stöddes av en stor majoritet i utskottet. Det är också viktigt att jordbrukarnas roll inom handeln utökas och att frågan om proteinbristen tas upp. Vi har på sikt inte råd att importera proteingrödor som motsvarar 30 miljoner hektar foderareal från andra länder. Det är hög tid att vi tar itu med detta.

Vi var alla överens om att det är viktigt med en stark andra pelare. Landsbygdsutveckling, miljöåtgärder och åtgärder för mindre gynnade regioner – det måste finnas en tydlig tonvikt på detta. Om José Manuel Barroso vill stryka denna punkt kommer han att möta ett enormt motstånd från parlamentet. Det är just här som det finns möjligheter till landsbygdsutveckling och vi kan inte vända de mindre gynnade områdena ryggen.

  Patrick Le Hyaric, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! I det betänkande som läggs fram i dag fastställs en ny färdriktning för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det handlar om en graderad offentlig finansiering som tar hänsyn till sysselsättning och miljö, det faktum att jordbruket producerar kollektiva nyttigheter och idén om aktiva jordbrukare. Vi har dock sett alldeles för många goda avsikteter som aldrig har förbättrat tillvaron för de arbetande jordbrukarna. Låt oss komma ihåg de scener som utspelar sig just nu i våra landsbygdsområden. Idén om ett skyddsnät är visserligen tilltalande, men det räcker inte. Vi måste återgå till offentliga interventionsmekanismer för att se till att små och medelstora jordbrukare kan ta ut skäliga priser.

Genom att slå ihop ekonomisk, social och ekologisk effektivitet sätter man också punkt för den ultraliberala frihandelsmodell som för närvarande ödelägger de familjedrivna jordbruken. EU måste driva på radikala förändringar i Världshandelsorganisationen (WTO) och arbeta mer med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) för att återgå till ett samarbetssystem med rörliga tullar vid gränsen.

Vi behöver också betydligt mer forskningsstöd i Europa. Vi måste slutligen se till att budgeten för denna politik är oförändrad… (Talaren avslutade utan mikrofon.)

  Krisztina Morvai (NI). - (EN) Herr talman! Vi kunde inte höra den engelska tolkningen av föregående anförande. Jag var mycket intresserad av det och om det inte är alltför mycket begärt av talaren, och om ni kan göra något så att vi kan höra det på engelska, så vore jag mycket tacksam.

  Talmannen. – Var det någon annan som inte kunde höra den engelska tolkningen? Det är kanske bara ett problem för raderna längst bak. Vi undersöker saken.

Det var tydligen kanalerna som förväxlades. Vi arbetar med problemet, så jag ber om ert tålamod. Jag är säker på att anförandet kan läsas efteråt på nätet. Vi har direktsändning på internet och jag är säker på att tolkningen kommer att kunna höras där.

  Lorenzo Fontana, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka Albert Dess för de stora ansträngningar han har gjort tillsammans med skuggföredragandena.

Vi är särskilt glada över att man i betänkandet hänvisar till mindre gynnade områden – särskilt bergsområdena ligger oss nära hjärtat. Vi är särskilt glada över att man tar upp stöd till mindre jordbruk, som är så viktiga eftersom de både bevarar landskapet och producerar produkter av hög kvalitet. Vi är också särskilt glada över de många hänvisningarna till unga jordbrukare, som ju i någon mån representerar jordbrukets framtid.

Vi måste samtidigt vara medvetna om att en hård kamp nu väntar om budgeten och vi vädjar därför till er, herr kommissionsledamot, som vet detta bättre än jag eller någon annan här. Vi kan inte tillåta att jordbruksbudgeten skärs ned, eftersom det skulle betyda att jordbruket förmodligen är mindre värt i Europa. Om jordbruket är mindre värt i Europa måste naturligtvis även våra jordbruksprodukter och därmed alla våra livsmedel vara mindre värda. Och det tycker vi förstås inte.

Herr kommissionsledamot! Låt mig slutligen ta upp importfrågan. Importen har som ni vet inget att göra med den gemensamma jordbrukspolitiken, men den är en annan viktig del av pusslet som måste passa in vid sidan om den gemensamma jordbrukspolitiken, för om vi importerar billiga och dåliga produkter är vårt jordbruk dömt att kollapsa.

  Diane Dodds (NI). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka Albert Dess för hans uttömmande betänkande.

Jag vill i likhet med övriga talare framhålla hur viktigt det är för den nya gemensamma jordbrukspolitiken att det finns en tillräcklig budget. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi baserar budgeten på argumenten om en tryggad livsmedelsförsörjning.

Man räknar med att den globala jordbruksproduktionen kommer att behöva öka med 70 procent fram till 2050. Jag menar att den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste underlätta detta och hålla produktionen inom Europa. Vi får inte göra något som hämmar den livsmedelsproduktionsbas som vi redan har.

Jag välkomnar det tydliga stödet för strukturen med två pelare och välkomnar att kommissionsledamoten i dag bekräftade att även han stöder den. Jag vill dock tillägga att jag inte vill att stödet för en grönare politik inom den första pelaren ska leda till några ytterligare bördor och kostnader för våra jordbrukare. Jag vill därför se flexibilitet på nationell och regional nivå, med tanke på hur många olika jordbruksstrukturer och markförutsättningar det finns i EU.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Föredraganden Albert Dess och skuggföredragandenas hårda arbete – och jag vill förstås tacka dem alla – går i dag in i sitt slutskede.

En ny gemensam jordbrukspolitik betyder mycket för EU när det gäller jordbrukets framtid och landsbygdens överlevnad. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste se till att människor har tillgång till ett tillräckligt utbud av kvalitetslivsmedel, men även stötta produktionen av kollektiva nyttigheter som inte kan köpas och säljas. För att uppnå de uppsatta målen krävs fler, effektivare och framför allt enklare instrument för jordbrukarna, samt att det blir lättare att få stöd och krävs mindre byråkrati.

Vi behöver även marknadsinstrument för att effektivt kunna bekämpa de dessvärre återkommande kriserna, samt instrument för att förhindra och försäkra oss mot riskerna som är förknippade med jordbruk. Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik för unga så att vi kan anförtro dem framtidens jordbruk. Vi har beslutat oss för att främja skyddet av den biologiska mångfalden och de oräkneliga regionala och produktionsmässiga särdragen i EU genom en politik för landsbygdsutveckling som förbättrar landsbygdsområdenas hela naturliga och mänskliga potential. Vi måste samtidigt försöka göra jordbruksföretagen konkurrenskraftiga. Jag vill därför inskärpa hos kommissionen vikten av att åtgärder för tekniköverföring ska ingå i landsbygdsutvecklingen.

Jag vill, vilket även utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ställde sig bakom, framhålla vikten av att stödja införandet av tak för direktstödet till stora ekonomiska aktörer. Jag anser att införandet av ett system där stödet gradvis minskar när ett jordbruksföretag växer över ett visst gränsvärde är nödvändigt för att förhindra att större företag, som redan gynnas av betydande stordriftsfördelar, överkompenseras.

Jag kan inte låta bli att understryka vikten av tillräcklig finansiering för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet kan inte godta att finansieringen av landsbygdsutveckling skärs ned.

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

  Luís Manuel Capoulas Santos (S&D). – (PT) Fru talman! Med den här reformen vill vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet se till att den gemensamma jordbrukspolitiken blir mer rättvis, skälig och anpassad till den tid vi lever i, då frågor om stöd till samhället och livsmedelssäkerhet och en tryggad livsmedelsförsörjning i bredast möjliga bemärkelse är mer relevanta än någonsin.

Vi har lyckats få med våra viktigaste frågor i betänkandet. Det handlar bl.a. om vikten av att behålla en tillräckligt finansierad gemensam jordbrukspolitik för unionen. Jag måste understryka att vi för att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken kan genomföras inte kommer att gå med på några nedskärningar av anslagen. Vi vill att stödet ska fördelas mer rättvist mellan både medlemsstater och jordbrukare genom att ett nytt system införs som inte är kopplat till produktionen utan till miljö- och samhällskriterier, dvs. ett system som främjar sysselsättning. Vi måste även rikta in den gemensamma jordbrukspolitiken på de faktiska jordbrukarna och skapa en särskild mekanism för småbrukare.

Jag är säker på att parlamentets utökade roll tack vare Lissabonfördraget kommer att göra det möjligt för oss att omsätta dessa, än så länge bara teoretiska, målsättningar i konkret handling.

  Marit Paulsen (ALDE). - Fru talman! Jag vill rikta ett tack till Albert Dess för ett bra jobb. Jag ska ta upp en aspekt på jordbrukspolitiken. Det är de jättelika utmaningar som mänskligheten och hela världen står inför. Det är klimat, det är biologisk mångfald, det är övergödda vattendrag. Vi kan dra hur mycket som helst. I detta sammanhang tycker jag att vi ska inse att det är bonden som till vardags hanterar vår natur och förutsättningarna för vårt liv och vår framtid. Det är i jord- och skogsbruket som de bästa verktygen finns och det är brukandet av dessa miljöverktyg som bonden ska ha betalt för, och bonden ska ha bra betalt för detta! Därför skulle jag vilja att vi framöver lite skiftar tankegång från inkomstsubventioner som är svåra att förklara, och ser till att vi betalar för det jobb som bonden gör. Att vi alltså går från subventioner till betalning för utförda tjänster. Det viktigaste för jordbruket är givetvis att producera mat. Tillräckligt med mat, bra mat, men min uppfattning är att mat ska betalas på marknaden. Miljötjänsterna kan inte betalas där.

  Janusz Wojciechowski (ECR). – (PL) Fru talman! Dess betänkande är i många avseenden mycket bra, men i ett avseende raka motsatsen, eftersom det förkastar idén om en rättvis utjämning av direktstödet. Den bisarra och absurda principen att mer stöd ska ges till dem som är rikare och mindre till dem som är fattigare kommer att fortsätta att härska inom jordbrukssektorn. Jordbrukarna i de nya medlemsstaterna, och inte bara jordbrukarna, är mycket oroliga och förskräckta över denna utveckling. Jordbrukssektorn präglas av nedgång, i synnerhet i de nya medlemsstaterna. Jag uppmanar er att titta på hur mycket mark som ligger i träda i Polen, Litauen och Slovakien.

Jag uppmanar mina kolleger från de gamla medlemsstaterna att sätta stopp för denna diskriminering. Låt oss äntligen utjämna direktstödet på ett rättvist sätt i stället för att skapa ett EU som utvecklas i två olika hastigheter. Jag vill särskilt vända mig till de franska ledamöterna i parlamentet för att påminna dem om slagorden ”frihet, jämlikhet och broderskap” som prydde fanorna under den franska revolutionen. Vi har frihet, men vi har inte jämlikhet och utan jämlikhet finns det inget broderskap. Låt oss kräva jämlikhet.

  José Bové (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag håller med om att det vid sidan om frihet och broderskap även ska finnas jämlikhet för jordbrukarna och de nya medlemsstaterna i Östeuropa. Ja, jag håller med dig.

Jag anser att betänkandet markerar ett stort steg framåt. Det var inledningsvis inte lätt. Situationen var ganska konfrontationsfylld. Det viktiga är dock att vi blev eniga. Denna enighet har gjort att vi har kunna behålla den bredare visionen och det är där jag anser att Europaparlamentets stora styrka ligger. Vi har trots svårigheterna lyckats och jag vill därför tacka föredraganden Albert Dess och samtliga ledamöter. Fas ett är slutförd.

Vi har i detta dokument upprepat vikten av jämlikhet, rättvisa och skälighet för producenter och regioner. Jag anser att det är viktigt. Vi har tydligt sagt och bekräftat att vi vill skydda och utveckla småbruk, att vi vill att man ska ta hänsyn till småbruken eftersom de spelar en grundläggande roll för kvalitet och regional biologisk mångfald. Det här var enligt min uppfattning en annan grundläggande fråga. Tanken att jordbruket ska bli mer vetenskapligt, att lämna de produktivistiska och industrialiserade jordbruken, finns nu med i texterna. Nu måste vi se till att det blir verklighet. Först då kan jordbruk bli ett tänkbart alternativ för framtida generationer. Det här handlar inte om ideologi.

I dag oroar vi oss över de reella hoten mot budgeten. Vi måste komma fram till en tydlig respons. Det vi nu vill är att gå vidare till den andra fasen, dvs. lagstiftningsdebatten. Varför? Därför att vi behöver mer än texter och högstämda intentioner. Det är när vi debatterar lagförslagen som vi verkligen kommer att se var vi är på väg. Det är i grund och botten detta vi väntar på.

Låt mig emellertid avsluta med att uttrycka min ilska över Tysklands inställning. Man har tvingat oss att skära ned livsmedelsstödet till Europas fattigaste medborgare till en femtedel av det ursprungliga beloppet. Det stödet var en del av den gemensamma jordbrukspolitikens budget. Jag vill hitta ett annat sätt att hjälpa våra fattigaste invånare: de 80 miljoner européer som inte har tillräcklig med mat.

  Alfreds Rubiks (GUE/NGL). – (LV) Fru talman! Man har gjort ett enastående arbete, men det färdiga betänkandet är formulerat i mycket allmänna ordalag. Betänkandet stakar tydligt ut en ny färdriktning – ett grönare jordbruk. Detta kan bli ett slags räddningslina för icke-producerande jordbrukare, som kan slippa att ägna sig åt jordbruksproduktion men ändå få arealersättning. Som jag ser det måste vi när vi tillämpar detta betänkande i praktiken komma ihåg vad som saknas. Proteinproblemet saknas, frågan om kvaliteten på importerade livsmedel har inte tagits med, problemet med genmodifierade grödor nämns inte och markförstöringsfrågorna behandlas inte tillräckligt. Det finns fortfarande ingen tydlig definition av termer som ”aktiv jordbrukare”, ”ny jordbrukare”, ”rättvis arealersättning” och ”familjedrivna jordbruk”. Väldigt många jordbrukare kommer dessvärre inte att finna svar på sina problem och frågor i detta betänkande. Vi kommer att behöva förbättra det framöver.

  John Stuart Agnew (EFD). - (EN) Fru talman! Att den första pelaren ska bli ”grönare” kan låta bra för skrivbordsbönder, men kommer att medföra stora problem för dem med svårbrukad mark som kanske hellre lägger ned än försöker så på våren. Om den här politiken hade tillämpats i år hade hela skörden gått förlorad. Det kommer dessutom att vara omöjligt att göra ordentliga inspektioner och kontroller av att åtgärderna för ett grönare jordbruk verkligen genomförs.

För att vara effektiva måste taken för stödet till enskilda jordbruk vara stränga. Det kommer omedelbart att leda till att jordbrukare formellt överlåter hälften av sin verksamhet till sina äkta makar för att kunna få fullt stöd för båda delarna. Jag har dessutom fått veta att de besparingar som blir följden av taken kommer att gå till EU, inte till den medlemsstat som faktiskt genererade besparingarna.

Om genmodifierade grödor ska odlas eller inte bör vara ett beslut som fattas av de enskilda medlemsstaterna. Förslaget att jordbrukare som odlar sådana grödor inte ska få något stöd överhuvudtaget är fullständigt orimlig. Världen lider av livsmedelsbrist. Vi bör uppmuntra anammandet av ny jordbruksteknik och inte svärta ned det. Jag hoppas att de senaste tre vintrarna har övertygat er alla om att vi inte hotas av någon global uppvärmning.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Hur annorlunda skulle inte opinionen vara bland de alltmer upprörda EU-medborgarna när det gäller EU om de kunde se att deras skattepengar uteslutande användes för allmänhetens bästa och i proportion till de kollektiva nyttigheter som produceras. Det är denna riktning för EU:s jordbruksstöd som förespråkas i Dessbetänkandet. Vi bär ett stort ansvar i morgon när vi ska besluta om det tak, den övre gräns, för det hektar- och arealbaserade stödet som föreslogs i Dessbetänkandet efter allt arbete som gjordes av dem som lade fram ändringsförslag. Jag ber er att agera i enlighet med era väljares rättvisekänsla och anta detta tak. Låt det finnas en övre gräns för de offentliga medel som de gröna och röda baronerna och andra urbana affärsmän får från de europeiska skattebetalarna!

  Esther Herranz García (PPE). – (ES) Fru talman, mina damer och herrar! Även om dagens debatt handlar om detta viktiga betänkande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill jag gärna ta upp en sidofråga som påverkar oss och som kan påverka de grundprinciper som vi försvarar i parlamentet i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Nästa vecka kommer Europeiska kommissionen att lägga fram sitt förslag till budgetplan för perioden efter 2014, där gemenskapens verkställande organ – om den information som jag har fått visar sig stämma – är fast besluten att föreslå nedskärningar av EU:s jordbruksbudget.

Det måste därför hållas i åtanke att Europeiska kommissionen inte kommer att ta till sig det yttrande som vi ska anta i morgon och i vilket vi uttryckligen begär att utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken ska ligga kvar på samma nivå.

Jag kan inte se hur vi med en sänkt budget ska kunna ta oss an alla utmaningar som nämns i detta dokument, hur stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken ska blir grönare – en process som vi vill se till inte medför några ytterligare bördor för jordbrukare och nötkreatursuppfödare – hur vi ska kunna uppnå detta.

Jag kan inte se hur vi med en svagare gemensam jordbrukspolitik – för att bara ta ett exempel – ska kunna reagera på prisvolatilitet och införa en budgetpost på det sätt som vi har tänkt oss för att kunna hantera den kris som vi så väl har lärt känna.

Den gemensamma jordbrukspolitiken får inte bara mätas i termer av utgifter, för utöver de varor och tjänster som det tillhandahåller anser jag det bör göras klart – inte minst i dag – att 1 euro som investeras i jordbruket genererar 10 euro i förmögenhet för livsmedelssektorn. Det är något man verkligen bör hålla i åtanke när man fastställer nästa budgetram.

Man får dessutom inte glömma bort att förhandlingarna med tredjeländer och med WTO utgör ett allvarligt hot mot framtiden för jordbruks- och animalieproduktionen i EU.

  Paolo De Castro (S&D). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Dessbetänkandet markerar början på en ny fas i processen för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är resultatet av flera månaders hårt arbete av utskottet för jordbruk och landbygdens utveckling och jag vill tacka Albert Dess och alla skuggföredragandena och parlamentsgrupperna.

Parlamentet kan i dag avge ett tydligt yttrande om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken: det måste vara en stark, enkel, flexibel och grönare gemensam jordbrukspolitik som tar hänsyn till unga människor och till sysselsättning. Herr kommissionsledamot! Det är därför vi är oroade över uppgifterna i pressen i dag om budgetnedskärningar, i synnerhet när det gäller den andra pelaren. Det skulle vara oförenligt med både Dessbetänkandet och Salvador Garriga Polledos betänkande om EU:s budgetplan, som vi antog i plenum för några veckor sedan. Det sistnämnda betänkandet introducerade den viktiga principen för den gemensamma jordbrukspolitiken att finansieringen ska ligga på nuvarande nivå även under nästa programplaneringsperiod.

Herr kommissionsledamot! Vi skulle därför vilja ha ett förtydligande om de uppgifter som har cirkulerat i medierna och få veta om det såvitt du vet finns andra riktlinjer än de vi hittills har informerats om.

  Britta Reimers (ALDE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för hans ihärdiga och positiva arbete.

När det gäller jordbrukspolitikens framtid efter 2013 måste vi besluta i vilken riktning vi vill gå. Vill vi ha en jordbrukssektor som konfronterar utmaningarna genom att agera på ett innovativt, modernt, modigt, medvetet, ansvarsfullt och självständigt sätt på marknaden? Eller vill vi ha en jordbrukssektor som fortsätter att behandlas med dropp av EU och som måste hållas i handen och få några uppmuntrande ord från mamma för varje steg det tar in i framtiden? Det är den kursen vi håller på att slå fast. För att klara av framtidens utmaningar måste vi främja modern teknik inom jordbrukssektorn i stället för att hålla ändlösa debatter om ideologi. Om jordbruksföretagen ska kunna planera kan vi inte hålla på och ändra kurs med några års mellanrum. Det tär för mycket på våra jordbrukares ekonomi. Alla här måste väl vara medvetna om att varje politisk kursändring leder till nya lagar och direktiv, som i sin tur kräver investeringar av jordbruken utan att samtidigt öka deras inkomster.

Vi ska inte bry oss om huruvida ett jordbruk är stort eller litet. Vi ska i stället bry oss om huruvida det drivs på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt. Vi ska inte bry oss om huruvida dess produktion är konventionell eller ekologisk, så länge det hanterar resurserna på ett ansvarsfullt sätt. Vi ska heller inte bry oss om hur många djur man håller, så länge djuren behandlas väl. Det viktiga för oss ska vara att vi i framtiden får livsmedel till överkomliga priser som är av tillräckligt hög kvalitet i EU. EU är när allt kommer omkring ju inte ensamt i världen.

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) Fru talman! Äntligen börjar den dag närma sig då en enhetlig jordbrukspolitik ska tillämpas i de gamla och nya medlemsstaterna och därmed sätta punkt för tio års diskriminering av jordbrukarna från de nya medlemsstaterna. Jag välkomnar verkligen denna utveckling. Jag hoppas att det inte kommer att införas några nya diskriminerande villkor för jordbrukarna under den nya programperioden. Jag måste tyvärr konstatera att Dessbetänkandet innehåller ett sådant förslag. Jag tänker framför allt på det så kallade taket för direktstödet till större jordbruksföretag. Jag anser att detta skulle vara diskriminerande mot medlemsstater som Tjeckien där jordbruken av historiska skäl är större än på andra håll i EU.

Jag förkastar därför idén om ett tak för direktstödet, eftersom det är en åtgärd som skulle minska jordbrukets effektivitet i hela EU. Det viktigaste syftet med jordbruket har alltid varit att producera livsmedel. I dag är det emellertid flera politiker, framför allt från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och på vänstersidan, som vill göra jordbrukarna till producenter av biobränslen och till krigare i kampen mot den globala uppvärmningen. Det är inte en utveckling som jag kan stödja.

  Alyn Smith (Verts/ALE). - (EN) Fru talman! Jag sällar mig till mina kolleger i partigruppen och övriga kolleger och riktar ett tack till föredraganden. Han har inte haft ett lätt arbete – det har ingen av oss – och det betänkande som ligger framför oss har förbättrats avsevärt av de gemensamma ansträngningarna och innehåller mycket som man kan beundra.

Jag gillar särskilt tanken på ett fortsatt direktstöd och det uttryckliga avskaffandet av de historiska referensvärdena i punkt 15 och en rättvisare fördelning mellan medlemsstaterna och inom medlemsstaterna i deras regioner och nationer, i punkt 16.

Som skotte är jag särskilt glad över det starka uttalandet till förmån för mindre gynnade områden i punkt 82. Jag vet att jordbrukare i Skottland – och överallt annars också – kommer att vara glada över att se punkt 44, som innehåller ett uttryckligt uttalande om att tvärvillkoren ska vara riskbaserade och proportionerliga. Herr kommissionsledamot! Du kunde kanske framhålla just den punkten för några av dina revisorskolleger.

Även om det finns mycket att beundra i betänkandet måste vi vara ärliga mot oss själva och våra väljare. Utan punkt 1 är alltihop meningslöst – och punkt 1, där vi kräver en kraftfull och hållbar jordbrukspolitik med en budget som motsvarar de ambitiösa målen, kommer också att vara meningslös. Jag vill precis som mina kolleger uttrycka min oro, inte minst över dagens rykten om att José Manuel Barroso försöker genomföra svidande nedskärningar av budgeten och framför allt av den andra pelaren.

Herr kommissionsledamot! Du kommer att behöva alla bundsförvanter du kan få i dessa diskussioner med kommissionen och med medlemsstaterna. Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik med en ändamålsenlig finansiering och ändamålsenliga ambitioner för våra jordbrukare och medborgare. Europas jordbruk har en fantastisk historia att berätta. Det är inte läge att låta detta stupa på detaljer.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL). – (GA) Fru talman! Jag välkomnar Albert Dess betänkande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och tackar honom för hans insats.

Den här veckans omröstning kommer att visa vad Europaparlamentet förväntar sig av lagförslagen om den gemensamma jordbrukspolitiken. Den kommande budgetomröstningen är också oerhört viktig för att se till att det finns framtida finansiering för jordbruket.

Vi behöver en kraftfull och hållbar gemensam jordbrukspolitik – grundad på två pelare – som får jordbrukarna att fortsätta att bruka jorden, som säkrar skyddet av miljön, främjar landsbygdsekonomin och skapar rättvisa och öppenhet för alla som arbetar i livsmedelskedjan.

Åtgärder för en grönare jordbrukspolitik som vidtas inom den första pelaren måste vara tydliga, väl utformade och lätta att mäta, och finansieringen för den andra pelaren måste vara stark och rättvis.

  Giancarlo Scottà (EFD). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Av alla EU:s politikområden är den gemensamma jordbrukspolitiken det område som har behövt moderniseras mest under årens lopp på grund av de ständiga förändringarna på den ekonomiska fronten, bl.a. på internationell nivå.

Den har alltid moderniserats med två huvudmål i åtanke: för att garantera en inkomst för de europeiska jordbrukarna och för att beakta den ständigt krympande EU-budgeten, men utan att glömma bort de många övriga mål som är knutna till kvaliteten på produktionen, miljön, den biologiska mångfalden och vattenresurserna.

Den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som vi ska rösta om i morgon är livsviktig för att vi även i fortsättningen ska kunna stötta våra jordbrukares inkomster, vilket redan påpekats av mina kolleger. Syftet är alltså inte att minska direktstödet, utan att hitta en balans mellan detta stöd och landsbygdsutvecklingen, så att systemet blir enklare och mer rättvist utan att konkurrensreglerna åsidosätts.

När det gäller målen med den gemensamma jordbrukspolitiken i samband med Europa 2020-strategin kan den gemensamma jordbrukspolitiken bidra till en hållbar ekonomi genom att hantera nya utmaningar på ett bra sätt och ta hänsyn till jordbrukets mångfald och rikedom och de 27 medlemsstaternas särdrag.

  Georgios Papastamkos (PPE). – (EL) Fru talman! Vi behöver naturligtvis en kraftfull gemensam jordbrukspolitik. Jordbrukssektorn ger den europeiska ekonomin ett tydligt mervärde. Den spelar en multifunktionell roll genom att bidra till produktionen av kollektiva nyttigheter för samhället som helhet. Jordbruksbudgeten måste åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå och liknande resurser och mål säkras för den nya gemensamma jordbrukspolitiken.

Fördelningen av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken mellan jordbrukare i EU, vilket står högst upp på den offentliga debattens dagordning, kräver noggrannhet. Det finns ett brett motstånd mot idén om ett schablonbelopp som ska gälla i hela EU. Jag anser att vi behöver objektiva kriterier som tar vederbörlig hänsyn till särdragen hos de enskilda medlemsstaternas jordbrukssektor. Förslagen om ett tak för direktstödet, särskilt stöd till småbrukare och att bara aktiva jordbrukare ska få stöd är bra.

Miljöåtgärderna inom jordbruket måste vara lätta att tillämpa, kompletteras med tillräckliga motvikter och får inte medföra några ytterligare administrativa bördor. Med den utbredda instabiliteten på jordbruksmarknaderna, klimatrisker och en livsmedelskris måste vi aktivera effektiva instrument. De nuvarande marknadsåtgärderna måste stärkas. Vi behöver också en permanent krishanteringsfond. Förslaget om ett nytt instrument för stabilisering av jordbruksinkomsterna är bra. Jag vill slutligen framhålla att det behövs effektiva åtgärder till förmån för unga jordbrukare.

Jag vill tacka föredraganden Albert Dess som klarat av denna svåra och komplicerade uppgift väl. Herr kommissionsledamot! Varje försvagning av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att stöta på politiskt motstånd från Europaparlamentet. Det tror jag är parlamentets budskap tvärs över alla partigränser och ett budskap som måste tas på allvar.

  Ulrike Rodust (S&D). – (DE) Fru talman!, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden och är glad att betänkandet bär en omisskännlig socialistisk, socialdemokratisk prägel. Vi vill ha en hållbar, ekologisk och social jordbrukspolitik. Vi vill ha en grönare politik, särskilt inom den första pelaren. Tvärvillkor och de åtgärder för ett miljövänligare jordbruk som har vidtagits inom systemet hittills räcker inte för att få stöd från hela samhället, men det är just det vi behöver.

Vårt främsta mål måste vara att säkra en hållbar produktion av livsmedel av hög kvalitet i Europa och en aktiv och levande landsbygd. Vi måste absolut sätta stopp för den utveckling som innebär att allt fler jordbruk läggs ned, för vi behöver människor, människor som tar hand om jordbrukssektorn och om tidigare och senare led i livsmedelskedjan. Ryktena om kommissionens planer på massiva nedskärningar av anslagen för landsbygdsutveckling i nästa fleråriga budgetram är oacceptabla.

Vi måste fortsätta att arbeta för en stark andra pelare i den gemensamma jordbrukspolitiken, för landsbygdsområdena och för Europa. Jag skulle vilja utfärda en allmän varning till alla som vill skära ned anslagen till jordbruket. Om så sker kommer reformen inte att bli av. Då kommer allt att förbli som det är, och det skulle vara fullständigt obegripligt för EU:s medborgare.

  Richard Ashworth (ECR). - (EN) Fru talman! Parlamentets krav att jordbruksbudgeten ska vara oförändrad eller höjas är enligt min mening väl optimistiskt. Tiderna är tuffa och budgetarna är inte obegränsade. Jag anser att förslagen måste stämmas av mot verkligheten när den totala EU-budgeten fastställs någon gång nästa år.

Vi måste gå tillbaka till de verkliga prioriteringarna med den gemensamma jordbrukspolitiken. En tryggad livsmedelsförsörjning, livsmedelssäkerhet, den biologiska mångfalden, klimatförändringarna, ny teknik och att skapa en livskraftig och konkurrenskraftig marknadsstyrd industri måste stå i fokus.

Jag anser att kommissionens förslag har tappat den färdriktning som fanns i de två tidigare betänkandena. De saknar fokus och är alltför komplicerade. Jag vill gärna säga att Albert Dess i sina förslag har fastställt en mycket förnuftig ram inom vilken vi kan utforma en framtida reform.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Albert Dess betänkande handlar om att ta hänsyn till skyddet av miljön och klimatet inom jordbruket, samt att stärka jordbrukets konkurrenskraft. Vi har förhandlat fram bra kompromisser på dessa punkter. Jag anser att vi bör ta ställning för väl genomtänkta övre tak för jordbruk, i synnerhet när mottagarna är multinationella koncerner som ibland får belopp som helt enkelt inte kan rättfärdigas.

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) ställer sig definitivt på jordbrukarnas sida när det handlar om att få bort byråkratin. Att, som andra har krävt, helt omorganisera systemen och i samband med detta införa ytterligare kontroller skulle vara fullständigt meningslöst. Vi måste ha en sak klar för oss: om konsumenterna förväntar sig att det europeiska jordbruket ska bli grönare och hållbarare, så måste nödvändiga ekonomiska resurser anslås för de åtgärder som krävs för att uppnå detta.

Jag är starkt emot nedskärningar av EU:s jordbruksbudget under kommande budgetperiod. När det gäller pressrapporterna om att kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill göra kraftiga nedskärningar i anslagen för landsbygdsutveckling vill jag göra fullständigt klart att om kommissionen skär ned programmen för landsbygdsutveckling kommer man att kapa landsbygdens själva livsnerv. Väl fungerande jordbruksstrukturer skulle drabbas hårt av nedskärningar i den andra pelaren. José Manuel Barroso skulle göra klokt i att lyssna på parlamentet.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är och förblir ett viktigt område för gemenskapens politik och för EU-budgeten. Vi kan inte införa ytterligare restriktioner för våra jordbruksföretag, som möter en växande global konkurrens, och samtidigt minska deras stöd. Investeringsbidragen inom den andra pelaren kommer tvärtom att skapa en entusiasm och vilja till innovation. Det kommer att gynna alla på landsbygden. Vi måste framför allt genomföra åtgärder för unga jordbrukare för att säkra jordbrukets framtid. Vår framtida jordbrukspolitik kommer att avgöra om EU i framtiden kan bli självförsörjande eller inte.

  Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Fru talman! Debatten denna eftermiddag visar tydligt att parlamentet stöder och verkligen är inställt på att få en stark gemensam jordbrukspolitik som kan ta sig an utmaningarna när det gäller livsmedelssäkerhet, en hållbar miljö och sysselsättningen på landsbygden. Om detta ska kunna uppnås kan vi inte tillåta – vilket parlamentet förhoppningsvis kommer att hävda – några nedskärningar av den nuvarande jordbruksbudgeten. Vi måste ha tillräcklig finansiering för att kunna hantera dessa utmaningar.

Vi måste vara i en position där vi kan skydda jordbrukarnas inkomster och inrätta marknadsmekanismer för att förhindra och avvärja den typen av prisvolatilitet som vi ser i dag.

Jag vill heller inte glömma händelserna de senaste veckorna inom frukt- och grönsakssektorn, som visar att den nya gemensamma jordbrukspolitiken även måste omfatta krishanteringsinstrument för alla berörda sektorer, instrument som är effektiva, snabba och anpassade till varje sektors behov.

  Julie Girling (ECR). - (EN) Fru talman! Tack, Albert Dess, för ett mycket intressant och informativt betänkande. I en så komplicerad fråga som denna är det ofrånkomligt att man instämmer på vissa punkter, men inte på andra.

Med tanke på att 42 procent av EU:s utgifter går till den gemensamma jordbrukspolitiken är det livsviktigt att vi ser till att det finns en fullständig ansvarighet inför våra medborgare. De flesta människor kommer i ett läge med stigande livsmedelspriser – kraftigt stigande livsmedelskriser – och dystra signaler om ett bristande utbud, att förvänta sig att den gemensamma jordbrukspolitiken ska fokusera tydligare på ökad produktivitet och effektivitet.

Ja, vi måste ta hand om miljön – jag är själv ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och det vet vi – men det finns en verklig risk här att vi får ett betänkande med en retorik som halkar in på saker som ”en grönare första pelare”, där det handlar om att vi avlägsnar oss från det som borde stå i fokus, dvs. effektivitet. Det är av dessa skäl som jag inte stöder en övre gräns för stödet till stora jordbruk. En sådan åtgärd skulle institutionalisera ineffektivitet och det finns inget som rättfärdigar detta.

  Elisabeth Jeggle (PPE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi måste först och främst, som ni alla redan har gjort, rikta ett varmt tack till vår föredragande för det engagemang han har visat med detta betänkande och även för hans uthållighet när det gäller att uppnå dessa kompromisser. Det var säkert inte lätt, men vi har uppnått bra kompromisser.

Vi står för ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk. Det betyder att våra jordbrukare producerar livsmedel av högsta kvalitet. Vi producerar emellertid också ett kulturlandskap som kan ses, som erbjuder rekreation för er alla, för oss alla, för vårt samhälle, som skapar arbetstillfällen inte bara inom jordbruket utan även inom turism och på många andra områden. Det är en tjänst som jordbruket erbjuder samhället, men som samhället – och ibland även vi – respekterar alldeles för lite. Det är en betydande tjänst och en sådan betydande tjänst förtjänar inte att jordbruksbudgeten skärs ned om det överhuvudtaget går att undvika.

Herr kommissionsledamot! Vi stöder dig i din strävan att göra den första pelaren mer ekologisk och grön. Detta får emellertid inte leda till att länder och jordbrukare som redan har mycket ambitiösa miljöprogram inom den andra pelaren diskrimineras i denna nya strategi. Här måste man hitta en lösning som är rättvis för båda sidor.

Miljöprogram är dyra. När jag läser i tidningarna – som många ledamöter redan har nämnt – att nedskärningar ska göras i den andra pelaren – protesterar jag våldsamt. Vi behöver en stark första pelare. Vi behöver också – och jag har uttalat mig till förmån för detta – en stark andra pelare. Herr kommissionsledamot! Vi kommer att stödja dig i dessa ansträngningar.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot! Parlamentet, kommissionen och rådet är alla överens om att jordbruksbudgeten ska vara ändamålsenlig och åtminstone ligga kvar på nuvarande nivå. Det är viktigt att behålla tvåpelarstrukturen, att behålla direktstödet och framför allt den starka politiken för landsbygdsutveckling, samt att stärka konkurrenskraften och öka miljömedvetandet. Innovation, forskning och utveckling är också av avgörande betydelse. Miljövänliga kollektiva nyttigheter och teknik som minskar klimatförändringarnas effekter och ökar den biologiska mångfalden och vattenförvaltningen bör stå i fokus för landsbygdsutvecklingen. I framtiden behövs dessutom mer ekonomiskt stöd för att hjälpa nya medlemsstater att komma ikapp och se till att de kan få tillgång till stöd för landsbygdsutveckling på bättre samfinansieringsvillkor efter 2013. Det är viktigt att skapa likvärdiga konkurrensvillkor och lika möjligheter för de nya medlemsstaterna från och med 2014. Det är slutligen viktigt att man inte spelar ut stora jordbruk och små producenter mot varandra.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Fru talman! Låt oss erkänna att det såg ut som om vi var på väg mot en katastrof med 1 267 ändringsförslag. Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet har därför valt att lägga fram så få ändringsförslag som möjligt. Vi är stolta över att stå starka och eniga med vår skuggföredragande Stéphane Le Foll. Vi är också glada över att ha samarbetat med andra grupper och med föredraganden för att få fram en ambitiös kompromiss.

Det är enligt min uppfattning livsviktigt att stödet i första hand går till aktiva jordbrukare och inte till markägare. Detta främjar en tryggad livsmedelsförsörjning, men även ett jordbruk som är mer hållbart och miljövänligt och som förvaltar resurserna på ett bättre sätt och bidrar till att bekämpa klimatförändringarna.

Vi är dessutom mycket glada över att se att det gröna inslaget ska vara en obligatorisk del av den första pelaren, medan direktstödet ska fördelas jämnare mellan enskilda medlemsstater och olika jordbrukssektorer.

Vi har för första gången någonsin skapat ett system med ett gradvis minskande stöd som är grundat på kriterier som rör sysselsättning och miljöhänsyn. Beträffande unga jordbrukare har stödåtgärder införts för att hjälpa och uppmuntra dem att starta jordbruk. Vi har i grunden alla ingredienser som behövs för att kommissionen och parlamentet ska kunna arbeta tillsammans med att utforma den nya gemensamma jordbruks-, livsmedels- och miljöpolitik som vi behöver så väl.

  Daciana Octavia Sârbu (S&D). – (RO) Fru talman! vi behöver en stark jordbrukssektor, garanterad av en gemensam jordbrukspolitik, som ska ha en tillräcklig budget som kan säkra en tryggad livsmedelsförsörjning i Europa.

Jag anser att EU:s jordbrukare har rätt till en skälig inkomst, vilket vid sidan om en tryggad livsmedelsförsörjning, är det grundläggande försvaret för att bevara den gemensamma jordbrukspolitiken. Det måste emellertid finnas mer rättvisa i fördelningen av direktstödet mellan både medlemsstater och jordbrukare. Jag hoppas att det framtida lagförslaget kommer att skapa en lösning för att få bort de orättvisa skillnaderna. Jag vill samtidigt tacka kommissionen för att man planerar införa ett enklare stödprogram för mindre jordbruk.

Lika viktiga är programmen för unga jordbrukare, som måste få stöd när de startar sin jordbrukarkarriär, inte bara som ett bidrag till landsbygdsutveckling utan också för att säkra generationsövergången, som är absolut livsviktig för det europeiska jordbrukets framtid på medellång och lång sikt.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag anser att Dessbetänkandet har en mycket allvarlig brist. Punkt 16 strider flagrant mot den grundläggande principen om lika konkurrensvillkor på den gemensamma marknaden. Å ena sidan föreslår man att man ska överge de historiska referensvärdena, men å andra sidan föreslår man att man ska sanktionera stora skillnader i direktstödet till jordbrukare från enskilda medlemsstater. En del skulle få 200–250 euro per hektar, andra 350 euro eller mer än 400 euro, och här talar vi inte bara om en uppdelning i gamla och nya medlemsstater, eftersom även jordbrukare i Portugal, Spanien, Storbritannien, Österrike, Finland och Sverige skulle få mindre stöd. Det är hög tid att man inför likvärdiga konkurrensvillkor inom jordbrukssektorn och att alla skillnader – som ska vara tydliga – bara ska bero på objektiva kriterier.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Alla är medvetna om hur viktig den gemensamma jordbrukspolitiken är och hur den har bidragit till EU:s utveckling och till en tryggad livsmedelsförsörjning.

Miljöutmaningarna och kampen mot klimatförändringarna innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 nu har en ny roll att spela, för vilken jag anser att det behövs en starkare och mer hållbar gemensam jordbrukspolitik med en budget som kan uppnå de uppsatta målen, med särskild tonvikt på utvecklingen av livsmedelsprodukter av hög kvalitet och småbrukares behov. Spekulation med jordbruksråvaror och extrem prisvolatilitet hotar livsmedelsförsörjningen och kräver flexibla åtgärder. Eventuella marknadsfluktuationer måste hanteras genom kontracykliska åtgärder, som bör ingå i den första pelaren och kunna vidtas snabbt och automatiskt.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Det här betänkandet tar inte itu med de framtida utmaningar som nämns i dess titel. Än viktigare är dock att det inte tar itu med dagens allvarliga problem. Vi har därför lagt fram ett antal ändringsförslag som vi anser är nödvändiga för en grundlig översyn av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag vill här särskilt nämna dem som förespråkar marknadsregleringar och interventionsmekanismer för att garantera att jordbrukare får ett skäligt pris för sina produkter, samt alla länders rätt att producera. Några andra exempel är att vi föreslår att systemet med mjölkproduktionskvoter ska behållas som en nödvändig förutsättning för att skydda producenter i särskilt känsliga länder. Vi förordar att planteringsrätterna inom vinsektorn ska behållas liksom stödet till destillering av alkoholdrycker och krisdestillering, och vi föreslår att det ska inrättas ett offentligt jordbruksförsäkringssystem finansierat av EU för att garantera jordbrukare en minimiinkomst i händelse av naturkatastrofer. Vi har lagt fram förslag om ett socialt och miljömässigt hållbart jordbruk, en vision som är oförenlig med skamlösa trohetsdeklarationer för marknaden och konkurrenskraften av det slag som görs i detta betänkande.

  Andrew Henry William Brons (NI). - (EN) Fru talman! Mitt parti är för att vi ska lämna EU helt och hållet och därmed även den gemensamma jordbrukspolitiken. Realiteten är dock att vi är med och därför måste göra det bästa av situationen.

Vad anser vi om Dessbetänkandet? Tja, det är varken bra eller dåligt. Delar av det är bra. Idén att göra direktstödet villkorat av uppfyllandet av tvärvillkor som rör miljöskydd och landskapsvård är potentiellt bra, men bara om det inte knyts till de halvreligiösa påbuden om klimatförändringarna och tramset om social mångfald.

Betänkandet erkänner att jordbrukssektorn även i fortsättningen måste stöttas genom statliga prisinterventioner, eftersom man inte exakt kan förutse eller planera vilka kvantiteter som kommer att produceras, samtidigt som efterfrågan på jordbruksprodukter har låg priselasticitet. Detta är viktigt för att trygga livsmedelsförsörjningen och undvika prisvolatilitet.

Det viktigaste ur vår synvinkel är att Storbritannien måste sluta att vara en nettobidragsgivare till kostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE). – (PT) Fru talman! Den långa arbetsprocessen som detta betänkande krävde och de många kompromisser som man uppnådde har lett till att det har blivit en brett baserad och välbalanserad dokumentation av de olika intressen som den gemensamma jordbrukspolitiken har att hantera.

Betänkandet ger god vägledning för lagförslag och det tackar jag föredraganden för. Det finns emellertid några få förslag som oroar mig och jag kommer att noga följa deras utveckling. Jag talar här om omfördelningen av stödet, som jag menar bör ske strikt inom ramen för den första pelaren och på grundval av helt objektiva kriterier, så att målet att omfördela inte undermineras av korrekthetskriterier, vilket bara skulle tendera att bevara status quo.

Vi behöver en rättvisare gemensam jordbrukspolitik med en budget som är tillräckligt stor för vad som krävs av den. Jag måste även nämna vikten av att placera den misshandlade mejerisektorn på den jordbrukspolitiska agendan genom att anta ändringsförslagen 16, 12 och 5.

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D). – (PL) Fru talman! Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken är att garantera kontinuitet i EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning. Vi måste tillhandahålla säkra livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Konsumenterna förväntar sig det. Vi måste ta hänsyn till miljön när vi producerar och bearbetar livsmedel. Vi säger ja till den gemensamma jordbrukspolitiken och nej till dess nationalisering. Vi säger ja till en stor budget och nej till nedskärningar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Direktstödet bör ges enligt en enkel metod och på jämlik grundill alla jordbrukare i alla medlemsstater.

Vi får inte glömma bort att direktstödet bara utgör en del av jordbrukarnas inkomster. Därför är marknadsregleringar viktiga. Bra priser och marknadsstabilitet garanterar jordbrukarna en inkomst. Vi måste se till att invånarna på landsbygden har tillgång till samhällsservice som utbildning, sjukvård, transporter, sport och kultur. Det är åtgärder som bör omfattas av den andra pelaren och av sammanhållningspolitiken.

Herr kommissionsledamot! Låt oss behålla ett program som gör det möjligt för oss att försörja EU:s fattigaste medborgare med livsmedel.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) Fru talman! En tryggad livsmedelsförsörjning är en av framtidens utmaningar. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste hantera denna utmaning. Den nya politiken måste fortsätta med det som är positivt med den nuvarande politiken och rätta till det som är fel.

Jag anser att det är just det Dessbetänkandet gör. Man föreslår två pelare: direktstöd och landsbygdsutveckling. Historiska kriterier avskaffas och objektiva kriterier krävs. Det sägs inget om att direktstödet ska vara detsamma för alla medlemsstater. Det ska finnas en rimlig skillnad baserat på geografiska och ekonomiska villkor, med en lägsta och högsta gräns i förhållande till det europeiska genomsnittet. Tonvikten ligger på miljöinslaget, som dessutom förenklas. Landsbygdsutvecklingen fortsätter att vara ett starkt inslag och man begär att anslagen i budgeten efter 2014 åtminstone ska vara likvärdiga med nivån 2013.

Det gläder mig att parlamentets första betänkande efter kommissionens meddelande innehåller väldigt många av de vägledande principerna i det sistnämnda dokumentet.

  Sergio Gutiérrez Prieto (S&D). – (ES) Fru talman! Det viktigaste budskapet från parlamentet i dag är att man vill ha en rättvis gemensam jordbrukspolitik, eller med andra ord en jordbrukspolitik som garanterar att alla producenter får en tillräcklig inkomst, oavsett typ av verksamhet och var den bedrivs.

För att uppnå detta måste vi ha en ambitiös politik för direktstöd, marknadsförvaltning – inklusive uppdaterade interventionspriser – och landsbygdsutveckling, dvs. anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken till den nya verkligheten. Den nya jordbrukspolitiken måste i själva verket anpassas till 2020-strategin, men det får inte leda till nedskärningar på en enda euro, för det finns inget överflöd på resurser för alla miljömässiga, sociala och hälsorelaterade mål som vi planerar att ta oss an.

Jag är särskilt glad över kommissionsledamot Dacian Cioloş uttalande om att man ska utforska alla möjligheter även inom den första pelaren för att locka unga människor till jordbruket. Ibland fokuserar vi med rätta på att förbättra villkoren för dem som arbetar i dag, men glömmer i den offentliga debatten bort att vi måste få in nya arbetstagare i jordbruket för att säkra och förbättra vår produktion. Det är de länder som har gett mest stöd till unga jordbrukare som har drabbats minst av nedläggningar av jordbruk. Denna utmaning, som gäller hela EU, är så allvarlig att den på inga villkor får överlåtas åt den godtyckliga inrikespolitiken.

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman! En ordningsfråga: jag vill ta upp den anstötliga inställningen hos det ungerska ordförandeskapet, som förmodligen är ett av de sämsta som EU har upplevt. Ordförandeskapet närvarade vid den första debatten om Europeiska rådet, gick i början av debatten om den gemensamma jordbrukspolitiken och har just kommit tillbaka in för debatten om den ekonomiska styrningen. Det visar hur högt man värderar EU:s jordbruk och de europeiska jordbrukarna. Ändå utgör den gemensamma jordbrukspolitiken 40 procent av budgeten och det hade varit värt besväret för det ungerska ordförandeskapet att stanna kvar för denna diskussion. Jag ville bara påpeka detta.

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi kommer att rösta för detta initiativbetänkande eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken är ett verktyg som är av grundläggande betydelse för EU:s jordbruk och för att skydda EU:s producenter och produkter i förhållande till producenter och produkter utanför EU.

De viktigaste punkterna i betänkandet, som grundas på att man ska behålla den nuvarande finansieringsnivån, är nya och rimliga kriterier för tilldelning av stöd, eftersom det historiska kriteriet har slopats som parameter för fördelningen av direktstöd. Det föreskrivs stöd till jordbruksföretag, hänsyn tas till produktion och kostnader, och stödet har förenklats. I betänkandet krävs att det sätts ett tak för direktstödet och att det begränsas till aktiva jordbrukare så att mottagarna är just de som odlar marken och inte spekulanter.

En annan punkt som vi anser är viktig handlar om landsbygdsutveckling, att ta till vara all naturlig och mänsklig potential genom en jordbruksproduktion av hög kvalitet och att skydda bergsområden. Ett av målen med den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att integrera nya jordbrukare, i synnerhet unga jordbrukare med riktade budgetrubriker och att minska administrativa bördor och byråkrati.

  Herbert Dorfmann (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Dessbetänkandet är ett stort steg mot reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är av grundläggande betydelse att vi hittar och skapar en effektiv bas för fördelningen av jordbruksstödet. I detta ingår att göra anslagen från i synnerhet den första pelaren mer rättvisa. Jag anser att det är hög tid att överge det historiska angreppssättet.

Vi har många diskussioner om hur medel fördelas mellan medlemsstaterna, men vi måste också diskutera hur de fördelas inom medlemsstaterna. Även här finns stora obalanser. Särskild hänsyn måste tas till mindre gynnade områden, i synnerhet bergsområden och små jordbruk. Herr kommissionsledamot! När det gäller mindre gynnade områden levererade detta parlament för tolv månader sedan ett betänkande om en ny definition av dessa, i vilket vi var starkt kritiska. Vi har inte hört något mer om detta och jag skulle vara mycket intresserad av att få veta vad kommissionen anser i detta sammanhang.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Sedan vi nu i mer än en timme har diskuterat betänkandet av Albert Dess är jag fortfarande mycket optimistisk. Det gäller inte bara morgondagens omröstning och stödet för ett betänkande som, såsom jag sade i mina inledande kommentarer, i stor utsträckning liknar förslagen i kommissionens meddelande från slutet av förra året, utan det gäller även framtiden för vår gemensamma jordbrukspolitik.

Jag vill upprepa vad jag sade i min inledning: Jag är alltjämt för principen att upprätthålla balans och komplettering mellan de två pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag har även för avsikt att behålla en stark andra pelare i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Ja, vi har många mål för den andra pelaren: för territoriell balans, miljöfrågor, unga jordbrukare, små jordbruk, lokala marknader och landsbygdsutveckling. Jag kan lova er att jag, tillsammans med ordförande José Manuel Barroso och kommissionen, ser den andra pelaren som en prioritet. Den kommer inte att offras i diskussionerna om den kommande budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken. Låt mig lugna er på den punkten – och jag talar även för ordförande José Manuel Barroso.

Jag vill inte heller att frågan om livsmedel, som förblir det primära och väsentliga syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken, ska ställas mot miljöintressen – och i kommissionens meddelande ställs de inte heller mot varandra. Vi föreslår ett balanserat stöd för en rad jordbruksmetoder. Detta kommer att säkerställa en balans mellan målet att vara ekonomiskt konkurrenskraftig och önskan att upprätthålla och bevara våra naturtillgångars förmåga att återbildas. Jag kan inte föreställa mig att jordbruket kan vara konkurrenskraftigt på medellång och lång sikt utan omsorgsfull förvaltning av naturtillgångarna. Därför vill vi hitta en balans inom den gemensamma jordbrukspolitiken istället för att ställa livsmedelsintressen mot miljöfrågor.

Sedan har vi frågan om en mer målinriktad gemensam jordbrukspolitik. Richard Ashworth tog upp denna punkt, även om jag ser att han inte längre är här. Kommissionen föreslår ett mer målinriktat direktstöd. Här anser jag åter att de förslag som framförts i Albert Dess betänkande ligger i helt linje med vad kommissionen planerar att ta med i sitt lagstiftningsförslag.

Vi kommer att förslå åtgärder som gör det möjligt för oss att hantera kriser, oavsett om det är marknadskriser, hälsokriser eller kriser som har att göra med extrema väderleksförhållanden. Det är instrument av detta slag som vi kommer att föreslå. Jag vill också tacka parlamentet för att det stöder oss i detta huvudsyfte, som kommer att ge jordbrukare tillförsikt i framtiden.

Låt mig nu efter dessa ytterligare kommentarer avsluta med att åter betona min tillförsikt inför morgondagens omröstning och min tillit till kvaliteten på Albert Dess betänkande. Jag kan lova er att när kommissionen i oktober lägger fram sitt lagstiftningsförslag så kommer ni att känna igen alla centrala delar. Jag vill än en gång tacka er för detta arbete som verkligen har tillfört mervärde till det lagstiftningspaket som kommissionen kommer att lägga fram.

  Albert Deß, föredragande. – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Dacian Cioloş, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla för denna intensiva diskussion, och även för det stöd jag har fått här. Kommissionsledamot Dacian Cioloş, vi ser alla fram emot ditt meddelande i oktober och sedan till gott, positivt samarbete. Det europeiska jordbruket är en positiv faktor. Det svarar för att livnära mer än 500 miljoner människor, bruka och sköta mer än 170 miljoner hektar åker- och betesmark, det ger många arbetstillfällen både i föregående och efterföljande led, det är ett viktigt stöd för landsbygden och är redan den mest hållbara jordbrukssektorn i världen. Därför kan jag inte förstå varför ordförande José Manuel Barroso har talat om stora nedskärningar inom den andra pelaren. När han gör det äventyrar han även målen i Europa 2020-strategin – med andra ord sina egna mål. När 14 miljoner jordbrukare livnär 500 miljoner människor, är det då för mycket begärt att den europeiska jordbrukspolitiken tjänar till att dessa 500 miljoner människor så att säga också sörjer ordentligt för de 14 miljoner jordbrukarna?

Här vill jag framhålla – vilket redan har nämnts några gånger i dag – att det förekommer avvikelser från mitt ursprungliga betänkande på några punkter. Jag har varit med i det politiska spelet allt för länge, och jag vet precis varför jag formulerade betänkandet så som jag gjorde. Om jag hade skrivit betänkandet så som det lyder i dag, vad hade jag då haft att erbjuda i kompromissförhandlingarna? Jag lämnade tillräckligt med marginal för att se till att alla skulle bli nöjda, och i dag har vi kommit fram till ett bra resultat. Därför hade mitt betänkande en avsevärd buffert.

Jag ville uppnå att vi som parlament skickar en signal om att vi tar itu med de viktiga aspekter som krävs för att europeiska jordbrukare ska få en bra framtid. När lagförslaget har lagts fram kommer vi, kommissionsledamot Dacian Cioloş, att arbeta intensivt för att tillsammans uppnå ett bra resultat. Jag kan försäkra dig att du troligen kommer att få större stöd här i parlamentet än vad en del andra kommissionsledamöter skulle få. Det är vad vi kan erbjuda dig.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag den 23 juni 2011.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jordbruket ger en tryggad försörjning av livsmedel av hög kvalitet och till rimliga priser, det ger miljön erforderligt skydd och står för balanserad markanvändning och skapar arbetstillfällen, tillväxt och välstånd. Att ge jordbrukare pengar enbart på grundval av hur mycket mark de äger kan inte rättfärdigas.

Vi har med framgång verkat för att ändra stödet, så att 80 procent av subventionerna inte längre bara gynnar 20 procent av storjordbrukarna, och på så sätt har vi hjälpt småjordbrukarna. Vi har banat väg för en gemensam jordbrukspolitik som är mer rättvis mot länderna i EU och mot jordbrukarna och olika slags produktion, som tar hänsyn till de särskilda förutsättningarna i våra regioner, som är miljövänlig och som gynnar sysselsättningen på landsbygden.

När det gäller mjölkkvoter måste vi undersöka om det verkligen är en bra idé att fortsätta att genomföra ett beslut som fattades för 80 år sedan på grundval av prognoser. Denna punkt är ytterst viktig för Azorerna med tanke på att sektorn har en strategisk roll, och kvoter fram tills nu har varit mycket viktiga för mjölkproducenter. Jag måste framhålla detta, eftersom det hittills inte har förts fram några alternativ till systemet med mjölkkvoter.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Vi är alla medvetna om den potential och avgörande roll som den gemensamma jordbrukspolitiken har för att uppnå miljö- och klimatmål, för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter och även för att uppnå EU:s mål för livsmedelsförsörjningen. Men det är ytterst viktigt att ”förenkling” och ”innovation” är parollerna när vi talar om jordbruket och framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi måste inrikta oss på de politiska åtgärder som inte innebär nya administrativa bördor eftersom vi inte vill göra livet för våra jordbrukare ännu svårare. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste bli mer rättvis och enklare. Jag anser att vi måste hitta en rimlig balans mellan de politiska mål som vi ställer upp och de administrativa bördorna. Vi måste skydda jordbrukarnas välstånd och stärka de lokala ekonomierna. Vi måste skydda miljön och även vara angelägna om att producera högkvalitativa, säkra och hälsosamma livsmedel. När det gäller jordbruket får vi inte enbart inrikta oss på tekniska lösningar eller på diskussioner om tekniska lösningar. Vi måste också ta hänsyn till konsumtionsmönster, avfallsfrågan och det komplexa förhållandet mellan miljön, den biologiska mångfalden och hälsan.

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (EN) För det första vill jag tacka föredraganden för hans utmärkta arbete. Det slutliga dokumentet sänder ett tydligt budskap till kommissionen som för närvarande är mitt i sina interna budgetdiskussioner om nästa finansieringsprogram: nämligen att parlamentet ser den framtida jordbrukspolitiken som en politik som kan åstadkomma sysselsättning och tillväxt åt den europeiska ekonomin. Det är en politik som kommer att ta itu med utmaningar som livsmedelsförsörjningen, det är en politik som kommer att leverera kollektiva nyttigheter, skydda miljön och öka den biologiska mångfalden, och det är ett medel för att klara klimatförändringen.

Att minska de europeiska jordbrukarnas kapacitet och hämma deras konkurrenskraft och livskraft med en svag budget för den gemensamma jordbrukspolitiken skulle vara kontraproduktivt och kortsiktigt. Detta är en sektor med stora möjligheter till expansion, till tillväxt i ekonomin, till forskning och innovation och till att bekämpa klimatförändringarna. Den gemensamma jordbrukspolitiken ger mätbara resultat och en tydlig avkastning på investeringar när det gäller tillhandahållande av kollektiva nyttigheter. Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2014, såsom den framställs i detta betänkande, har tydliga mål och prioriteringar som europeiska jordbrukare kan och kommer att uppfylla – men de behöver känna att de har stöd av en trovärdig budget.

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag anser att det betänkande som Albert Dess lagt fram är centralt med avseende på den globala livsmedelskrisen och rådande miljörisker. I den nya versionen av den gemensamma jordbrukspolitiken ingår sådana kvaliteter som konsumentskydd och regional sammanhållning. Jag anser att långsiktig produktivitet i stor utsträckning bygger på hållbar förvaltning av naturresurser, vilket är ett annat mål på agendan. Jag välkomnar det initiativ som främjar mer aktiv medverkan av jordbrukare i program för landsbygdsutveckling, vilket kommer att bidra till att öka den lokala konkurrenskraften.

Tryggad livsmedelsförsörjning är en annan prioritet i den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Samarbete mellan medlemsstaterna är av största vikt, vilket framgår av sommarens ehec-kris För att undvika prisfluktuationer på livsmedel stöder jag antagandet av ytterligare riskförebyggande åtgärder för alla jordbrukare i EU.

Samtidigt anser jag att det är viktigt med en rättvis fördelning av jordbruksfonderna. Här vill jag t.ex. framhålla betydelsen av direktstöd för att öka vinsterna och konkurrenskraften för små jordbruk.

Särskilt stöd måste även planeras för områden med naturbetingade svårigheter som har särskilda behov.

  Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Som ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och en engagerad miljöförkämpe väntade jag mig ett betänkande av Albert Dess som skulle föra fram en gemensam jordbrukspolitik för kolåldern – som byggde på miljöincitament, resursförvaltning och en betydande satsning på de stora miljöfrågor som EU står inför. Mot den bakgrunden är jag imponerad av att Albert Dess betänkande i så hög grad tar ställning för en grönare gemensam jordbrukspolitik, för att stödja små och medelstora livsmedelsproducenter och för att blicka framåt samtidigt som det också tar upp de aktuella frågor som det europeiska jordbruket står inför. Med hänsyn till att kommissionen i stor utsträckning instämmer i parlamentets förslag uppmanar jag parlamentet att göra sin röst hörd för att se till att även rådet stöder miljöförslagen i detta betänkande.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Den gemensamma jordbrukspolitiken står inför en rad utmaningar som kräver att EU och medlemsstaterna fattar ett strategiskt beslut om jordbrukets framtid. För att effektivt kunna möta dessa utmaningar måste den gemensamma jordbrukspolitiken verka i en ram med sund ekonomisk politik och hållbar offentlig finansiering som kommer att bidra till att unionen uppnår sina mål för Europa 2020-strategin. Jag anser att EU i framtiden även behöver lämpliga instrument för att möte de kriser som drabbar marknaden och livsmedelsförsörjningen liksom pris- och marknadsfluktuationerna inom jordbrukssektorn. Jag anser att medlen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste fördelas rättvist mellan den första och den andra pelaren, både mellan medlemsstaterna och mellan jordbrukarna i en medlemsstat. Detta kommer att påtagligt minska de stora skillnaderna i hur dessa medel fördelas mellan medlemsstaterna. Den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är av största betydelse för landsbygdens utveckling. Jag anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att motivera och uppmuntra unga jordbrukare. Följaktligen är jag för att i denna pelare införa riktade åtgärder som definieras av medlemsstaterna i syfte att uppnå EU:s prioriterade mål så att ersättningar för mindre gynnade områden behålls i den andra pelaren.

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jordbruket är utan tvekan den ekonomiska sektor där EU har åstadkommit mest. Den nuvarande diskussionen äger rum mot bakgrund av kommissionens planer på att lägga fram viktiga reformförslag i oktober.

Parlamentet har kommit fram till en kompromiss i det betänkande som diskuteras. Vi har behållit två starka pelare: den första pelaren, direktstöd, behöver tillräcklig finansiering som speglar de utmaningar som jordbruket står inför, vilket innebär att nuvarande finansieringsnivåer åtminstone måste behållas. Men den måste också ligga mer i linje med den andra pelaren, stöd till hållbar utveckling. Jag anser att miljöanpassningen av den första pelaren måste få en korrekt avvägning så att den inte läggs på de miljökrav som redan belastar jordbrukarna starkt. När allt kommer omkring är deras främsta uppgift att producera livsmedel. Betänkandet vänder sig också till unga jordbrukare vilka som bekant kämpar för att etablera sig i sektorn.

Men det är uppenbart att dessa mål bara kan uppnås om unionens budget inte minskas. Vad är det för mening med att ha ambitiösa mål om vi inte har medel att förverkliga dem?

  Ismail Ertug (S&D), skriftlig. – (DE) Vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet har arbetat hårt för att se till att EU:s nya jordbrukspolitik är inriktad på ekologiska standarder. Enligt vår uppfattning måste jordbrukare få ersättning för att de utför tjänster åt samhället. Det är precis vad de gör, och inget annat får en sämre ersättning med de priser som för närvarande erhålls på marknaden.

Att behålla modellen med två pelare garanterar att jordbrukarna även fortsättningsvis får ett fast belopp som de kan räkna med. Dessa utbetalningar är viktiga för planeringen på lång sikt. Genom att knyta direkt direktstödet till en ekonomisk variabel kan vi klara övergången från ett EU med 15 medlemsstater till ett EU med 27 utan att kränka någon för mycket.

Betänkandet är en god kompromiss, det är en europeisk kompromiss. Frågan är nu vad kommissionen, och särskilt ordförande José Manuel Barroso, kommer att göra med den. Att just minska på finansieringen för miljöskydd tyder på trångsynthet, och jag hoppas att kommissionsledamot Dacian Cioloş kan avråda honom från det.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I det här betänkandet läggs det fram förslag om en kontinuitet i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), men de innehåller en del motsägelser.

Vi intar därför en kritisk inställning, och vi har lagt fram alternativa förslag som effektivt möter både behovet av jordbruksproduktion för att trygga livsmedelssuveräniteten och livsmedelsförsörjningen i varje land samt problemen med familjejordbruk och landsbygdens utveckling. Alla dessa förslag tar hänsyn till den sociala betydelse som marken och de människor som brukar den har, varje lands särdrag och social rättvisa vid fördelningen av bidrag, både mellan medlemsstaterna och mellan grödor och jordbrukare.

Därför har vi lagt fram detta paket med förslag där vi särskilt tydligt och klart förespråkar produktionskvoter anpassade till varje medlemsstat i enlighet med dess livsmedelsbehov, och på så sätt ser till att jordbrukare i länder som Portugal skyddas.

Vi vill garantera varje lands rätt att producera, och vi är mot liberalisering av mejerisektorn och av planteringsrätter inom vinsektorn. Vi vill också behålla stödet till destillering av spritdrycker och krisdestillering efter 2012, och vi försvarar instrument för marknadsreglering och interventionsmekanismer för att säkerställa rimliga priser för produktion, och motsätter oss således avregleringstendensen i tidigare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Béla Glattfelder (PPE), skriftlig. – (HU) Europa kommer att behöva ett livskraftigt jordbruk även efter 2013 eftersom det viktigaste medlet för att garantera europeiska medborgares livsmedelsförsörjning är det europeiska jordbruket. Livsmedelsproduktion måste förbli jordbrukets huvudsyfte eftersom världens befolkning fortsätter att öka och väntas uppgå till 9 miljarder år 2045. Men vi behöver en stark gemensam jordbrukspolitik och ett kraftfullt jordbruksstöd för att uppnå detta mål. Jag anser därför att det är viktigt att jordbruksbudgeten i enlighet med betänkandet förblir på åtminstone samma nivå som 2013 under EU:s nästa budgetperiod. I mars antog det ungerska ordförandeskapet slutsatser i de europeiska jordbrukarnas intresse. De häftiga prissvängningarna under föregående period är delvis följden av felaktiga beslut som tagits av EU, t.ex. att avskaffa interventionsköpen av majs. Vi behöver således en jordbrukspolitik som säkerställer effektiva åtgärder mot extrema prissvängningar och spekulationer. Under mjölkkrisen blev det tydligt att det behövs åtgärder inom mjölksektorn för att begränsa produktionen. I medlemsstater där det som en följd av sockerreformen förekom en större minskning av sockerproduktionen än i genomsnitt måste produktionen tillåtas öka.

  Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Den gemensamma jordbrukspolitiken måste vara tillräckligt rustad för att kunna möta de utmaningar den kommer att ställas inför i framtiden. Den gemensamma jordbrukspolitiken får inte bli monolitisk, den bör genomföras med flexibilitet och med hänsyn till den rådande ekonomiska och politiska situationen. En regleringspolitisk ram bör utvecklas med långsiktiga mål i åtanke. Detta skulle ge småbönder bättre stabilitet och möjlighet att utarbeta investeringsplaner över ett bredare tidsperspektiv utan oro för störningar som kan orsakas av kortsiktig politik som endast syftar till att åstadkomma snabba lösningar samt ge dem det stöd de behöver för att skydda sin verksamhet. Jordbrukssektorns sårbarhet för instabilitet och prissvängningar måste åtgärdas och den gemensamma jordbrukspolitiken bör garantera en säkerhetsmekanism och ett effektivt förebyggande av risker. Detta skulle ge jordbrukarna ett visst mått av inkomsttrygghet i dessa ekonomiskt prövande tider och bidra till att ge prognoser om hur globala prissvängningar kommer att påverka utvecklingsländerna. De globala utmaningarna i fråga om klimatet, de påfrestningar för livsmedelstryggheten som utgörs av demografiska förändringar samt lågkonjunkturen borde leda till ökade ansträngningar för att garantera en hållbar tillväxt samt uppmuntra och skydda arbetstillfällen. Målmedveten innovation och forskning kommer att bidra till att göra Europa mer miljömässigt och ekonomiskt hållbart.

  Ville Itälä (PPE), skriftlig. – (FI) Detta betänkande var en seger för dem som förespråkar ett finländskt och europeiskt jordbruk. På grund av vårt nordliga läge har vi i Finland en stor naturlig nackdel när det gäller odling av grödor, och därför är det viktigt att det stödbelopp vi får inte ändras. Parlamentets ståndpunkt är ett starkt budskap till kommissionen, som håller på att utarbeta sitt förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Begränsningar av det nuvarande nationella stödet kan inte godtas efter detta.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) En tryggad livsmedelsförsörjning är och förblir den viktigaste utmaningen för EU:s jordbruk. Det är dock inte den enda, vilket också betonas i OECD-FAO:s rapport ”Agricultural Outlook 2011–2020” (utsikter för jordbruket 2011–2020).

Jag tror att vi måste fokusera särskilt på de demografiska utmaningar som påverkar landsbygden. Om vi misslyckas med att hantera de demografiska förändringarna och göra landsbygden mer attraktiv för unga jordbrukare, finns det risk att denna situation efter ett tag blir ett verkligt hinder för en stabil jordbruksproduktion av hög kvalitet. Med detta i åtanke måste vi erbjuda unga människor nya attraktiva åtgärder, ett konsekvent ekonomiskt stöd samt ökad tillgång till innovativa tjänster och infrastrukturer.

Utöver alla dessa åtgärder finns det också ett behov av bättre samordning mellan medel som anslagits för landsbygdsutveckling och övrig regional politik samt av att finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken bibehålls på en nivå som garanterar att samtliga föreslagna uppgifter kan utföras. På så vis kan vi göra det lättare för unga att delta mer aktivt – ekonomiskt, socialt och kulturellt – i EU:s jordbruk.

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. – (FR) Tyvärr har de djärva och innovativa mål som ursprungligen föreslogs av föredraganden inte överlevt våra diskussioner. I vissa fall har de tvingats ge vika för urvattnade, färglösa och intetsägande kompromisser.

Jag kan leva med det, särskilt när det gäller en rättvisare fördelning av direktstöd i Europa för att garantera en väl fungerande inre marknad.

Däremot beklagar jag vår brist på mod när det gäller att skapa en gemensam jordbrukspolitik som är mer miljövänlig över hela linjen. Våra jordbrukare vill producera hälsosam mat på ett effektivt sätt i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s 500 miljoner medborgare.

Elva medlemsstater, inklusive Luxemburg, har undertecknat en gemensam skrivelse till kommissionsledamot Dacian Cioloş där de uttrycker sitt motstånd mot att systemet med planteringsrätter för vingårdar upphör 2015.

Det gläder mig att Europaparlamentet har ställt sig bakom det förslaget i Albert Dess betänkande. Vi måste dock se upp så att det inte leder till att våra jordbrukare tvingas arbeta som underbetalda landskapsarkitekter, vilket skulle göra oss beroende av import av livsmedel och jordbruksprodukter från tredjeländer, produkter som omfattas av betydligt mindre stränga krav än dem som gäller för våra jordbrukare.

Jag delar helt och hållet denna ståndpunkt. Vi förväntar oss att den kommer att finnas med i kommissionsledamotens lagstiftningsförslag.

  Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. – (BG) Europaparlamentet måste stå upp för en stark, rättvis och välfinansierad gemensam jordbrukspolitik. Det är dags för oss att se till att direktstöden fördelas rättvist mellan medlemsstater, regioner och sektorer. Vi måste visa de europeiska medborgarna att verklig europeisk solidaritet finns och inte bara låtsas att den gör det. Albert Dess betänkande är ett mycket litet steg, men det är ett steg i rätt riktning. Jag välkomnar också de åtgärder som har föreslagits för att upprätthålla den territoriella balansen i EU. Det gläder mig att man i betänkandet uttrycker ett stöd för ungdomar inom jordbrukssektorn, eftersom vi måste bekämpa avfolkningen av landsbygden. Det är viktigt att vi behåller stödet till eftersatta regioner och möjligheten till produktionsrelaterat stöd i regioner där det inte finns något alternativ till en viss typ av produktion. Jag noterar med glädje att min begäran om större flexibilitet inom den andra pelaren också har hörsammats. Situationen i jordbrukssektorn skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. En större frihet när det gäller att definiera ländernas prioriteringar kommer att innebära att jordbruksregionerna får verkliga möjligheter att utvecklas. Det är dock viktigt för oss att se till att de föreslagna åtgärderna inte medför ytterligare byråkrati för jordbrukarna. Låt oss skicka ett tydligt budskap till Europeiska kommissionen och Europas jordbruksproducenter, där vi visar vårt stöd för en rättvisare, enklare och mer flexibel gemensam jordbrukspolitik.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) En frisk jordbrukssektor – och jag talar inte här om storskalig jordbruksindustri utan snarare om småskaliga familjejordbruk – är en garant för bevarandet av landsbygdskultur, vår natur och vårt kulturlandskap, och är dessutom avgörande för att trygga försörjningen av livsmedel till vår befolkning. Hur viktigt det senare är har vi fått klart för oss ännu en gång efter den ehec-kris som drabbade oss nyligen. Konsumenterna ställer stora krav på ekologiska produkter. De förväntar sig att ekologiska produkter ska bidra till den ekologiska balansen, vilket i själva verket ofta är minst sagt tveksamt. I stället för att få en särskilt positiv inverkan i fråga om hållbarhet, försiktig användning av resurser, koldioxidbesparing och djurens välbefinnande transporteras ekologiskt odlade produkter ofta över hela Europa. EU måste agera här – och jag talar som företrädare för Österrike, som är ledande inom ekologiskt jordbruk. Större vikt måste läggas vid den regionala tillgången och säsongsutbudet samt vid strikta regler för ursprungsmärkning av livsmedel. Jordbruksverksamhet måste därför kompenseras med rättvisa produktpriser. Låt oss inte använda den gemensamma jordbrukspolitiken för att främja jordbruksindustrin, låt oss främja våra jordbrukare i stället.

  Sirpa Pietikäinen (PPE), skriftlig. – (FI) Reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en av parlamentets viktigaste uppgifter. Albert Dess betänkande utgör en god grund för fortsatta reformer. Vi behöver dock en bredare diskussion för att uppnå målet med ett miljövänligt, resurseffektivt och mångsidigt jordbruk. Vi kommer inte att hitta svaret på jordbrukets globala problem genom att öka produktionen i Europa, det är en del i en större ekvation där man tar hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor. I stället för en trångsynt jordbrukspolitik behöver vi en livsmedelspolitik där vi tar hänsyn till hela livsmedelskedjan, från början till slut. Det är det bästa sättet att bemöta de allvarliga, allomfattande utmaningar som jordbruket i sin nuvarande form står inför under 2000-talet.

  Pavel Poc (S&D), skriftlig. – (CS) Det gläder mig att höra att den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att sätta punkt för diskrimineringen av jordbrukare i vissa medlemsstater, inklusive min egen. Jag vill tacka föredraganden för hans arbete, det framgår tydligt att han är väl införstådd med de aktuella frågorna. Jag är däremot oroad av försöket att etablera nya diskriminerande villkor. Taket för direktstöden är en ny form av diskriminering mot medlemsstater där de flesta jordbruksföretag av historiska skäl hanterar större landområden. Dessa jordbruksföretag följer samma regler och tillhandahåller samma tjänster som små företag i andra länder, och de uppfyller villkoren för direktstöd lika bra. Diskrimineringen av stora företag till följd av taket kan innebära att arbetstillfällen på landsbygden hamnar i riskzonen och att innovationspotentialen hämmas. Om vi på ett trovärdigt sätt vill tala om en inre marknad, kan vi i så fall verkligen tolerera diskriminering av vissa medlemsstater i form av skillnader i stöd per hektar eller tak?

Jordbrukarna från de tolv nya medlemsstaterna har nu nått slutet av en svår tioårsperiod, som de gick med på under förutsättning att det var en övergångsperiod som inte skulle förlängas. Låt oss inte förlänga dessa ojämlikheter som strider mot andan i EU:s anslutningsförhandlingar, och låt oss inte skada EU:s trovärdighet hos en del av dess medborgare. Vi sätter EU:s framtid på spel. Jag vill därför uppmana alla kolleger att stödja ändringsförslagen 10 och 11, där införandet av tak för direktstöd förkastas.

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) En grundläggande förutsättning för rättvis konkurrens på den inre marknaden är skapandet av rättvisa och öppna villkor för alla jordbrukare i hela EU. Betänkandet om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken är ett steg i denna riktning. Många av de förhandlade kompromisserna bör välkomnas entydigt, till exempel förenklingen av administrativa förfaranden inom olika områden av den gemensamma jordbrukspolitiken, eller den fortsatta fullständiga finansieringen av direktstöd i EU-budgeten och vägran att åternationalisera dessa. Däremot anser jag att frågan om att EU:s jordbrukare gynnas eller missgynnas på grundval av ytterligare kriterier, t.ex. jordbruksföretagens storlek, är problematisk med tanke på de av historiska skäl skilda förutsättningarna i de enskilda medlemsstaterna.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över denna första text om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken. Redan i detta tidiga skede syftar den till att ge kommissionen ett positivt budskap till våra jordbrukare, i väntan på lagtexten. Jag anser att många punkter innehåller påståenden som jag och några av mina kolleger ville få med. Jag tänker på de viktiga punkterna om främjande av vårt södra jordbruk. Direktstödet kommer t.ex. inte längre enbart att grundas på ett bidrag per hektar, utan storleken på jordbruket, arbetsförhållanden, arbetskraftens produktivitet och företagets juridiska form kommer också äntligen att beaktas. Jag är också mycket nöjd med att detta stöd endast kommer att fördelas till jordbrukare som verkligen är aktiva i sektorn, så att stödet går till dem som verkligen behöver det och använder det för att gynna jordbruket. Man planerar också att fördela stödet jämnare med tanke på att jordbruksföretag i EU av historiska skäl har mycket olika strukturer. Jag stöder fullständigt den punkt där man kräver att den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska utrustas med de instrument som behövs för att begränsa prissvängningarna. Jag vill avsluta med att nämna den vanligaste formen av jordbruksproduktion i min region, produktionen av olivolja, och den åtgärd vi förväntar oss från kommissionen: ett uppdaterat privat lagringssystem och införandet av privat lagring.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Eftersom en tryggad livsmedelsförsörjning är en central fråga när det gäller dagens globalisering måste vi behålla vår förmåga att vara självförsörjande. Detta innebär att upprätthålla en ambitiös gemensam jordbrukspolitik som kan tillfredsställa vårt mest grundläggande långsiktiga behov: livsmedel. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste dock förändras något så att den blir rättvisare. EU-medborgarna skulle inte förstå om den största delen av stödet skulle gå till stora jordbruksföretag: småbrukare måste också kunna leva på det som de producerar, arbeta under anständiga förhållanden och få skäligt betalt. Vid fördelningen av stöd måste vi också tänka mer på naturliga begränsningar, som global uppvärmning, bergsområden och dålig tillgång till vatten. Den nuvarande torkan har visat att den gemensamma jordbrukspolitiken så snart som möjligt behöver konkreta åtgärder som gör det möjligt för våra jordbrukare att hantera vattenbrist. Jag vill därför vädja om en subtil förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken så att den blir mer relevant och kan garantera vår självförsörjning på livsmedelsområdet, vitaliteten i vår jordbrukssektor och bevarandet av våra landsbygdsområden.