Index 
 Vorige 
 Volgende 
 Volledige tekst 
Volledig verslag van de vergaderingen
Woensdag 9 mei 2012 - Brussel Herziene uitgave

19. Het recht dat van toepassing is op niet-contractuele verbintenissen (Rome II) (debat)
Video van de redevoeringen
PV
MPphoto
 

  Πρόεδρος. - Το επόμενο σημείο στην ημερήσια διάταξη είναι η έκθεση της Cecilia Wikström, εξ ονόματος της Επιτροπής Νομικών Θεμάτων, που περιλαμβάνει συστάσεις προς την Επιτροπή σχετικά με την τροποποίηση του κανονισμού (ΕΚ) αριθ. 864/2007 του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου και του Συμβουλίου της 11ης Ιουλίου 2007 σχετικά με το εφαρμοστέο δίκαιο στις εξωσυμβατικές ενοχές (Ρώμη ΙΙ) [2009/2170(INI)] (A7-0152/2012).

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Wikström, föredragande. − Herr talman! Jag vill inleda med att tacka min tidigare kollega Diana Wallis, som arbetade med denna fråga ända fram till dess att hon lämnade parlamentet och jag fick överta den. Det har varit en mycket intressant och lärorik process att sätta sig in i den här frågan och jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för deras konstruktiva samarbete och vilja att verkligen lösa denna problematik, och för alla deras bidrag, kommentarer och ändringsförslag.

Nu är vi där och vi har en lösning som vi alla kan stödja och vi röstade enhälligt i utskottet om detta. Varför är det då så viktigt? Jo, därför att internationella förtalsmål är en verklighet runtom i våra medlemsstater. Idag firar vi Europadagen och vi gläds åt ett Europa som allt mer växer samman. Våra medborgare flyttar mellan länder, de får vänner, bekanta och familjemedlemmar från andra medlemsstater. Integrationen i Europa är något som vi alla varmt välkomnar.

Men i samklang med den tidsanda som finns och som vi befinner oss i så är det fler och fler medier som vill rapportera om människor och händelser i andra länder. Media konsumeras också av personer som bor någon annanstans än i det land där de är födda och där de bor och vars språk man talar. Det är alltså inte orimligt att anta att antalet rättsprocesser i förtalsmål med parter i olika medlemsstater kan komma att öka och t.o.m. öka i ganska hög grad, och när så sker uppstår en tvist om vilket lands lagstiftning som ska gälla.

För att se till att dessa internationella rättsprocesser hanteras på bästa sätt behövs ett tillägg till den gällande Rom II-förordningen och det är därför som vi idag diskuterar och debatterar detta. Till detta kommer också möjligheten till så kallad forum shopping, där parter alltså försöker att rikta sina stämningsansökningar till ett särskilt land som har en ur deras perspektiv särskilt förmånlig lagstiftning och det här är naturligtvis inte bra. Vi försöker på varje rättsområde att begränsa denna forum shopping.

När Rom II-förordningen förhandlades senast, 2005, fanns det en bred överenskommelse i parlamentet om hur dessa frågor skulle hanteras. Tyvärr lyckades man inte den gången nå hela vägen fram till en lösning med rådet, utan frågan har sedan dess hängt i luften och varit olöst. Nu menar vi att det är hög tid att vi skapar tydlighet på det här området, så att alla som berörs vet vad som gäller.

Under arbetets gång har förutsägbarhet var ett oeftergivligt krav för mig, för det är en absolut grund för ett modernt rättssystem och ett rättssamhälle. Man ska veta vad som gäller. I utskottet för rättsliga frågor har vi därför utgått från parlamentets ställningstagande från 2005 och gjort ett antal nödvändiga modifieringar.

Vi slår nu fast en tydlig grundregel om att det ska vara det land där käranden har sin hemvist och där en tidning, TV-kanal eller radiostation eller liknande riktar sig med sitt språk och det är det landet vars lagar ska användas. Om det skulle vara svårt att fastställa detta ska det vara det land där redaktionen har sitt säte som gäller.

Det är inte rimligt att våra journalister och ansvariga utgivare ska känna till förtalslagstiftningen i alla länder innan de bestämmer sig för om de ska publicera, det kan leda till självcensur att anta detta. Alla bör veta vilka spelregler och lagar som gäller och det är viktigt att denna princip upprätthålls. Inom de ramar som våra gemensamma regler om fundamentala fri- och rättigheter ställer upp är det sedan upp till varje medlemsstat att hitta den rätta balansen mellan dessa rättigheter.

Jag hoppas nu att kommissionen är beredd att ta till sig de lagförslag som vi har presenterat och förhoppningsvis återkomma inom kort. Jag ser fram emot och gläds åt ett besked kanske t.o.m. redan under vår diskussion här i kväll. Tack så mycket för detta, herr talman!

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, Member of the Commission. − Mr President, I would like to thank Mrs Wikström for her report on amending the Rome II Regulation, which formed the basis for today’s resolution. My colleague Viviane Reding will look carefully into your recommendations.

In your report you suggest including a provision on defamation in the Rome II Regulation. It is indeed true that the Rome II Regulation on the law applicable to non-contractual obligations excludes defamation from its scope, because it was not possible at the time to find a compromise between Council and Parliament during the negotiations on the regulation.

In 2010 the Commission carried out a study on the subject, which concluded that the solution to this matter could not be found without the minimum harmonisation of substantive law. Let me reassure you that the Commission attaches great importance to ensuring that the right of freedom of expression and of information go hand in hand with the right to privacy. The freedom and pluralism of the media must be respected, in line with the Charter of Fundamental Rights. At the same time, the fundamental right to privacy must be supported, as it protects against violations of privacy and rights relating to personality. Those two rights need to be balanced properly. With this in mind, the Commission takes note of your resolution, and we shall look into it when preparing our report on the evaluation of the application of the Rome II Regulation, expected to be adopted by the end of 2013.

 
  
MPphoto
 

  Tadeusz Zwiefka, w imieniu grupy PPE. – Panie Przewodniczący! Zmiany, które proponuje Cecilia Wikström w swoim sprawozdaniu, są dla mnie osobiście istotne z dwóch powodów. Jako autor sprawozdania dotyczącego przekształcenia rozporządzenia Bruksela I bardzo dobrze zdaję sobie sprawę, jak ważne z punktu widzenia pewności prawnej jest jasne, klarowne wskazanie prawa właściwego dla danego sporu. Jednocześnie jako były dziennikarz przez wiele lat pracujący w polskiej telewizji jestem oczywiście z jednej strony uczulony na wolność mediów, na wolność słowa, ale z drugiej strony jestem także zagorzałym orędownikiem dziennikarstwa odpowiedzialnego, którego głównym celem jest przekazywanie do wiadomości publicznej rzetelnych i sprawdzonych informacji.

Rzym II pozostawia jak na razie bez odpowiedzi pytanie: jakie prawo jest właściwe w sprawach o zniesławienie. W dobie wszechogarniającego nas dostępu do mediów oraz przekazywania informacji poprzez ich internetowe wydania w sporach transgranicznych otwiera się łatwa droga do forum shopping czy turystyki zniesławienia. Dlatego też propozycja naszej koleżanki wydaje mi się bardzo wyważona, gdyż bierze pod uwagę zarówno prawa osoby faktycznie bądź rzekomo zniesławionej, jak i rozsądne podejście do kwestii wolności mediów. W moim głębokim przekonaniu ma ona szanse skutecznie uzupełnić ewidentną lukę prawną w obecnym rozporządzeniu Rzym II. Cieszę się z zapowiedzi Pana Komisarza, że ta nowelizacja ma nastąpić już w przyszłym roku, dlatego oczekiwać będziemy projektu legislacyjnego ze strony Komisji.

 
  
MPphoto
 

  Raffaele Baldassarre (PPE). - Signor Presidente, onorevoli colleghi, mi complimento con la collega Wikström per il lavoro svolto e per l'ottima qualità della relazione elaborata e dei compromessi raggiunti.

Lo scopo di questa relazione è di permettere di colmare una lacuna, purtroppo molto grave ed evidente del regolamento Roma II, sorta a causa della mancanza di un accordo sulla legge applicabile alle obbligazioni extracontrattuali derivanti dalla violazione della vita privata e dei diritti alla personalità.

Ciò deriva in particolar modo dal notevole impatto provocato dall'accessibilità data da Internet a contenuti pubblicati e diffusi in maniera massiccia su blog e social network. Si tratta quindi di un intervento necessario per agevolare l'accesso alla giustizia, assicurare il corretto funzionamento del mercato interno e garantire un equilibrio appropriato tra libertà di espressione e diritto alla privacy.

A questo proposito condivido appieno l'urgenza evidenziata dalla relazione di adeguare il regolamento Roma II e mi compiaccio particolarmente della proposta di creare un centro per la risoluzione volontaria delle controversie transfrontaliere derivanti dalla violazione della vita privata e dei diritti della personalità. Considerati gli elevati costi di una risoluzione giudiziale, un sistema di risoluzione alternativa volontaria delle controversie, naturalmente molto meno costosa, potrebbe rispondere ad una duplice esigenza: permettere, da una parte, la difesa dei propri diritti e della propria immagine, pur assicurando la libertà di opinione.

 
  
MPphoto
 

  Marco Scurria (PPE). - Signor Presidente, onorevoli colleghi, evidentemente come italiani siamo particolarmente attenti a questo tema. Io ringrazio la relatrice per il lavoro svolto e la Commissione per quanto detto soprattutto per ciò a cui ha fatto riferimento, sulla clausola e sul tema della diffamazione.

Questo è un dossier importante, perché la relatrice ha saputo trovare il giusto equilibrio tra la libertà personale, la privacy ma anche la certezza del diritto. Spesso, troppo spesso, assistiamo a diffamazioni, talvolta davvero gratuite, grazie anche alla libertà di accesso attraverso le nuove tecnologie – quindi di Internet in particolare – con vere e proprie invasioni nel campo della privacy.

L'idea quindi di poter istituire e costituire un centro che unitariamente possa risolvere o possa comunque porsi come riferimento per le controversie createsi penso sia davvero una scelta di libertà e una scelta al contempo di rigore che tutti quanti noi aspettavamo. Aspetto anche con interesse quanto la Commissione vorrà, però, in futuro relazionarci su questo tema, perché anche oggi forse troppe cose sono state lasciate sospese.

 
  
 

Διαδικασία "catch the eye"

 
  
MPphoto
 

  Gesine Meissner (ALDE). - Herr Präsident! Ich finde, dass das wirklich eine sehr gute Geschichte ist, über die Frau Wikström hier berichtet hat. Es ist ganz offensichtlich so, dass es wichtig ist, eine zentrale Stelle einzurichten, um in diesen Fällen eine Lösung herbeiführen zu können und auch zu sehen, welcher Standort der richtige ist, um im Falle von Rechtsfragen zu sehen, welches Land zuständig sein soll, um solche Medienkonflikte zu lösen. Ich finde auch, dass Frau Wikström sehr gute Arbeit geleistet hat. Ich finde es im Grunde genommen schade, dass sich nicht noch mehr Menschen bei diesem Thema zu Wort gemeldet haben. Es besteht natürlich auch große Einigkeit, deswegen ist es vielleicht nicht erforderlich. Aber es ist tatsächlich ein wichtiger Schritt, den wir als Parlament nach vorne gehen können, und darüber freue ich mich.

 
  
 

(Λήξη της διαδικασίας "catch the eye")

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, Member of the Commission. − Mr President, fundamental rights are of paramount importance, and effective compliance with them impacts on all EU actors and especially citizens. We all believe in free speech; we also believe that nobody’s privacy should be violated.

The Commission takes note of Parliament’s resolution and will carry out the necessary consultations with the interested parties before reporting next year. In all cases, the balance between freedom of expression and the right to a private life will be our guiding principle.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Wikström, föredragande. − Herr talman! Kära kolleger och bästa herr kommissionär. Tack för en intressant, men kort diskussion här i plenum. Med tanke på den dramatik som det har varit kring det här betänkandet under en följd av år hade jag förväntat mig en mycket mer livlig diskussion, men betänkandet antogs som sagt enhälligt i utskottet och jag hoppas verkligen att det också får ett stort stöd i morgon.

Det handlar ju, som någon sa, om att överbrygga en klyfta och att hitta rätt balans mellan, å ena sidan, medias frihet och en grundläggande yttrandefrihet och, å andra sidan, individens rätt till privatliv och rättssäkerhet.

Jag välkomnar såklart kommissionens intresse och jag förväntar mig att ni, Karel De Gucht, talar med Viviane Reding om detta. Jag ser fram emot hennes snabba återkomst hit till parlamentet med konkreta förslag och det föreligger ju ett sådant så det ska inte kräva så stort arbete från kommissionen för att vi ska få tillbaka ett förslag som vi säkert kan anta. Jag förlitar mig på detta och ser fram emot det kommande förslaget.

För våra medborgare är det fint att denna Europas högtidsdag kunna säga att vi nu vill fylla det tomrum som har existerat så att den fria rörligheten och medborgarnas rättsäkerhet på nytt tas tillvara också ur denna aspekt. Och med det vill jag tacka för ordet och ser fram emot morgondagens omröstning här i plenum. Tack!

 
  
MPphoto
 

  Πρόεδρος. - Η συζήτηση έληξε.

Η ψηφοφορία θα διεξαχθεί την Πέμπτη 10 Μαΐου 2012 στις 11.30.

Γραπτές δηλώσεις (άρθρο 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), schriftlich. Die Rom II Verordnung legt für außervertragliche Schuldverhältnisse fest welches Recht gelten soll, wenn mehr als ein Mitgliedstaat involviert ist. Dazu gehört zum Beispiel die Produkthaftung oder die culpa in contrahendo. Grundsätzlich sieht die Verordnung vor, dass entweder das Recht des Staates gilt in dem der Schaden eintritt, oder in welchem die geschädigte Person sich gewöhnlich aufhält. Bis dato gilt Rom II aber nicht für Fälle im Zusammenhang mit dem Schutz der Privatsphäre und der Meinungsfreiheit. Durch die verstärkte Nutzung des Internets kommt es aber genau hier zu zahlreichen grenzüberschreitenden Sachverhalten. Rom II stellt grundsätzlich keine Harmonisierung des materiellen Rechts dar: Die Verordnung enthält Kollisionsnormen, die es ermöglichen das anzuwendende Recht zu ermitteln. Eine materielle Harmonisierung wäre abzulehnen, weil die Mitgliedstaaten oft eine unterschiedliche Abwägung zwischen den Rechtsgütern Privatsphäre und Meinungsfreiheit anstellen. Diese Abwägung muss im Sinne des Subsidiaritätsprinzips respektiert werden.

 
Juridische mededeling - Privacybeleid