Bodil Valero, författare. – Herr talman! Det är väl känt att den persiska regimen i Iran inte respekterar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet, miljöengagemang, som är självklarheter för oss men som kan bli synonym till tortyr och dödsstraff. Under 2018 avrättades 273 personer i Iran.

År 2018 var också ett svårt år för kvinnorna i Iran. Bilder och filmklipp spreds över hela världen, där kvinnor över hela landet hade tagit av sig slöjan, satt den på en pinne och viftade med den som en flagga i protest mot att det är obligatoriskt för kvinnor att bära hijab. Det är en fråga som har blivit en symbol för kvinnors rättigheter över lag. Många greps och flera har blivit dömda till fängelse. Enligt Amnesty har 112 kvinnliga aktivister spärrats in. Många av dem vittnar om misshandel och tortyr.

Det är ofta kvinnorna som går i täten för protester och krav på förändringar i landet. Det är en kamp som för en del slutar i fängelse eller värre. Därför är det omvärldens skyldighet att ge stöd åt de kvinnor som kämpar för att få kunna leva fria. Vi kan inte stillatigande se på när detta sker. Nasrin Sotoudeh har dömts till 33 års fängelse och 148 piskrapp. Med de fem år som hon tidigare dömts till blir den totala längden på fängelsestraffet chockerande 38 år.