Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

  • bg - български
  • es - español
  • cs - čeština
  • da - dansk
  • de - Deutsch
  • et - eesti keel
  • el - ελληνικά
  • en - English
  • fr - français
  • ga - Gaeilge
  • hr - hrvatski
  • it - italiano
  • lv - latviešu valoda
  • lt - lietuvių kalba
  • hu - magyar
  • mt - Malti
  • nl - Nederlands
  • pl - polski
  • pt - português
  • ro - română
  • sk - slovenčina
  • sl - slovenščina
  • fi - suomi
  • sv - svenska (vald)
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Sessionsöversikt
 

Nya EU-regler för återvändande av illegala invandrare

Invandring - 12-06-2008 - 11:29
Dela

Rätt att hålla illegala invandrare i tillfälligt förvar i 18 månader och ett inreseförbud till EU på fem år. Det är några av knäckfrågorna i ett förslag om nya regler för återvändande av illegala invandrare. Onsdagen den 18 juni röstar Europaparlamentet om återvändandedirektivet. En kompromiss har nåtts med rådet och syftar till en överenskommelse redan i första behandlingen. Flera av de politiska grupperna motsätter sig kompromissen och utgången i plenum är därför oviss.

 
Återvändandedirektivet, som förslaget kallas, har beretts i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i ett betänkande av Manfred WEBER (EPP-ED, DE). Den 4 juni nåddes en kompromiss med rådet. Tre av Europaparlamentets sju politiska grupper – EPP-ED, ALDE och UEN – stöder kompromissen. 
 
Direktivet lyder under medbeslutandeförfarandet och det innebär att Europaparlamentet är lagstiftare tillsammans med rådet.
 
Övre gräns för tiden i förvar
Återvändandedirektivet handlar om utvisningsregler för illegala invandrare och är det första av tre direktiv som behandlas i plenum inom flykting- och asylpolitiken.  Kommissionen föreslog från början ett förfarande i två steg: när ett beslut om att utvisa en person har tagits, ska beslutet omedelbart följas av en tidsperiod av frivilligt återvändande. Om den utvisade personen inte frivilligt lämnar landet ska en flyttningsorder utfärdas. Om det finns en risk för avvikande, kan personen hållas i tillfälligt förvar.
 
Direktivet fastställer en övre gräns för hur länge en person kan hållas i tillfälligt förvar. I dagsläget varierar bestämmelserna från land till land och därför föreslås en övre gräns. Sverige har idag ingen övre gräns för hur länge avvisade personer kan hållas i tillfälligt förvar. Direktivet tar också upp särskilda villkor under tiden i förvar, bland annat rätt till hälsovård och undervisning för barn.
 
Direktivet begränsar också användningen av tvångsåtgärder samt innehåller garantier och rättshjälp för utvisade personer, för att dessa inte ska utsättas för godtyckliga eller kollektiva utvisningar. Direktivet fastställer också regler för återinreseförbud till EU.
 
En kompromiss – men omröstning i plenum återstår
Redan i september 2007 röstade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter om Webers betänkande. I förslaget från utskottet ansåg ledamöterna att medlemsländerna ska få förkorta tidsperioden för tillfälligt frihetsberövande till tre månader (jämfört med sex månader i förslaget från kommissionen), samtidigt som utskottet också beslöt att förlänga perioden ända upp till 18 månader, vid brist på samarbete förekommer eller fällande dom.
 
I rådet har COREPER-delegationerna gått igenom kommissionens förslag och försökt nå en överenskommelse med Europaparlamentet. Regelbundna "triloger" (det vill säga diskussioner mellan ordförandeskapet i rådet, kommissionen och föredraganden från Europaparlamentet) ledde fram till ett kompromissförslag.
 
De viktigaste frågorna i kompromissen från den 4 juni
Onsdagen den 4 juni godkände de nationella delegationerna i COREPER en kompromisstext. Kompromissen stöds av tre politiska grupper i Europaparlamentet: EPP-ED, ALDE och UEN.
 
Enligt kompromissen ska det i ett återvändandebeslut fastställas en tidsperiod för frivilligt återvändande. Tiden som utvisade personer får på sig att frivilligt lämna ett EU-land föreslås bli mellan 7 och 30 dagar. Tiden kan förlängas vid behov – exempelvis när det gäller barn som går i skolan.
 
Tiden för hur länge en person kan hållas i tillfälligt förvar föreslås bli högst sex månader, men tänjbar till 18 månader vid bristande samarbete eller om det finns en fällande dom, samt om det berörda tredje landet handlägger ärendet överdrivet långsamt. Ett förbud mot återinresa till EU på fem år föreslås, eller längre om personen utgör ett allvarligt hot mot den allmänna säkerheten.
 
Kompromisstexten tar hänsyn till ledamöternas krav när det gäller barn och familj: dessa får inte vara föremål för tvångsåtgärder och alternativ till frihetsberövande måste föreslås. Ensamma minderåriga får bara utvisas om deras familj eller en relevant mottagarverksamhet kan ta hand om dem vid deras ankomst.
 
Medlemsländerna ska ta hänsyn till situationen i ursprungslandet, med stöd av principen för förbud mot avvisning eller utvisning (non-refoulement). Den innebär att ingen medlemsstat får sända tillbaka en flykting till ett land där hans eller hennes liv eller frihet kan vara hotad. Mot bakgrund av en aktuell dom från EG-domstolen, ska Europaparlamentet framöver tillsammans med rådet under medbeslutandeförfarandet, bestämma vilka länder som anses vara "säkra".
 
Svårt att nå enighet kring frågan om rättshjälp
En av de största tvistefrågorna i förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet har varit frågan om att garantera rättshjälp till illegala invandrare som saknar tillgångar. I det ursprungliga förslaget var det obligatoriskt att garantera rättshjälp, men rådet ansåg att detta skulle vara frivilligt. Orsaken var att obligatorisk rättshjälp skulle kunna bli en finansiell börda för medlemsländerna. Enligt kompromisstexten blir det obligatoriskt att garantera rättshjälp, om än "i enlighet med nationella regler för rättshjälp". EU:s återvändandefond, för perioden 2008–2013, som har 676 miljoner euro till sitt förfogande, kan användas för att finansiera rättshjälp.
 
Efter att direktivet antas, får medlemsländerna två år på sig att implementera direktivet. Detta gäller inte för klausulen om rättshjälp, här är tidsperioden tre år.
 
En gemensam europeisk asyl- och flyktingpolitik föreslogs redan 2002
Återvändandedirektivet gäller bara för personer som vistas olagligt i Europa. Det kan till exempel vara personer som har kommit illegalt till Europa, som har använt förfalskade dokument eller fallit offer för människosmugglare, som har stannat längre än vad deras visum- eller uppehållstillstånd tillåter eller vars asylansökan slutligen har fått avslag.
 
Tanken på en gemensam europeisk asyl- och flyktingpolitik togs först upp vid toppmötet i 2002. Amsterdamfördraget utgör grunden för en gemensam asyl- och flyktingpolitik. I Sevilla ansåg stats- och regeringscheferna av EU:s dåvarande femton medlemsländer att invandrings- och asylfrågorna inte kunde lösas på enbart nationell nivå.
 
Text: Marina LÄTHEENMAA
Föredragande: Manfred WEBER (EPP-ED, DE)
Betänkande: 0339/2007
Beslutsförfarande: Medbeslutande - 1:a behandlingen (***I)
Debatt: 17.6.2008