Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av skyldigheter som föreskrivits i de mänskliga rättigheterna, internationellt och i Europa, såsom de som ingår i FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna och i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Europeiska unionens föreskrifter om de mänskliga rättigheterna och framför allt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, där EU ges fullmakt att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning samt främja principen om jämlikhet,

–  med beaktande av direktiv 2000/43/EG och direktiv 2000/78/EG med förbud mot direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Homofobi kan definieras som en irrationell fruktan för och motvilja mot homosexualitet och homosexuella män och kvinnor, bisexuella och transsexuella. Den bottnar i fördomar av liknande slag som de som ligger till grund för rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, sexism och så vidare.

B.  Homofobin kommer till uttryck på det offentliga och privata planet på olika sätt, såsom hatfyllda uttalanden, uppvigling till diskriminering, förlöjligande, verbalt, psykiskt och fysiskt våld, liksom också förföljelse och mord, diskriminering trots principen om jämlikhet, omotiverade och oskäliga inskränkningar av rättigheter, ofta utgående från skäl som hänger samman med allmän ordning, religionsfrihet och rätten till värnpliktvägran.

C.  På senaste tiden har det inträffat en rad oroväckande fall i ett antal av EU:s medlemsstater och dessa har getts stor publicitet av pressen och av icke-statliga organisationer. Marscher till stöd för homosexuella (”gay pride marches”) eller för jämlikheten har förbjudits, politiska och religiösa ledare i framträdande ställning har fört ett språk fullt av hets, hat och hotelser, polisen har underlåtit att adekvat skydda demonstrationstågen eller rentav skingrat dem, grupper av homofober har ordnat våldsamma demonstrationer och statsförfattningar har ändrats för att det uttryckligen skall bli omöjligt för personer av samma kön att ingå äktenskap eller partnerskap.

D.  Samtidigt har positiva, demokratiska och toleranta reaktioner i vissa fall kommit till synes från befolkningens sida i form av demonstrationer mot homofobi, liksom också från rättsväsendets sida, i form av att det ingripits mot de mest flagranta och illegala formerna av diskriminering.

E.  Det är inte alla medlemsstater som i sin rättsordning infört åtgärder för att skydda homosexuella mäns och kvinnors, bisexuellas och transsexuellas rättigheter, enligt vad som krävs i direktiv 2000/43/EG och direktiv 2000/78/EG, eller som bekämpar diskriminering på grund av sexuell läggning och främjar jämlikhet.

F.  Det måste göras mera, både på EU-nivå och i medlemsstaterna, för att man skall få bort homofobin samt för att främja en kultur av frihet, tolerans och jämlikhet i medlemsstaternas rättsordningar och bland deras medborgare.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera kampen mot homofobi med hjälp av upplysning – såsom antihomofobikampanjer i skolorna, vid universiteten och i medierna – liksom genom sin förvaltning, sitt rättsväsende och sin lagstiftning.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att uttala en förkastelsedom över hatfyllda uttalanden mot homosexuella eller uppvigling till hat och våld mot dem och se till att demonstrationsfriheten – som garanteras av alla konventioner om de mänskliga rättigheterna – faktiskt respekteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds inom alla sektorer, genom att slutföra det antidiskrimineringspaket som bygger på artikel 13, antingen genom att föreslå nya direktiv eller genom att föreslå en allmän ram som skall omfatta alla grunder för diskriminering och gälla för alla sektorer.

4.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt beträffande ”År 2007 – lika möjligheter för alla”, nämligen att kommissionen måste se till att alla former av diskriminering som finns omnämnda i artikel 13 i fördraget och i artikel 2 i beslutet om fastställande av året tas upp till behandling och åtgärdas likvärdigt, såsom det påpekats i Europaparlamentets betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ”Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) – På väg mot ett rättvist samhälle” och erinrar kommissionen om dess löfte att hålla denna fråga under noggrann uppsikt och rapportera till Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla medlemsstater med sin lagstiftning införlivat direktiv 2000/78/EG

6.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att vidta varje annan åtgärd de finner lämpligast i kampen mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och främja och genomföra jämlikhetsprincipen i samhälle och rättsordning.

7.  Europaparlamentet välkomnar att ett antal medlemsstater nyligen vidtagit åtgärder för att förbättra situationen för homosexuella män och kvinnor, bisexuella och transsexuella och beslutar att ordna ett seminarium för utbyte av exempel på god praxis den 17 maj (Internationella dagen mot homofobi).

8.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen skall lägga fram förslag avsedda att garantera fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar och registrerade partner oavsett kön, som det stod i Europaparlamentets resolution om framtiden för området med frihet, säkerhet och rättvisa av den 14 oktober 2004.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutligen erkänna att homosexuella var mål och offer för nazistregimen.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och till medlemsstaternas och de ansökande ländernas regeringar.