till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från Daniel Marc Cohn-Bendit, Monica Frassoni, Jean Lambert, Gisela Kallenbach och Elisabeth Schroedter
för Verts/ALE-gruppen
om rasistiskt och homofobiskt våld
Europaparlamentets resolution om rasistiskt och homofobiskt våld
B6‑0332/2006
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
–
med beaktande av artiklarna 2, 6, 7 och 29 i Fördraget om Europeiska unionen och artikel 13 i EG-fördraget, enligt vilka medlemsstaterna åtar sig att upprätthålla högsta möjliga standard på mänskliga rättigheter och icke-diskriminering, samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
–
med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering som undertecknats av samtliga EU:s medlemsstater och av ett antal länder som inte ingår i Europeiska unionen,
–
med beaktande av sin tidigare resolution om förintelsen, antisemitism och rasism (P6_TA(2005)0018),
–
med beaktande av sin tidigare skriftliga förklaring om bekämpning av rasism inom fotbollen (P6_TA-PROV(2006)0080),
–
med beaktande av sin tidigare resolution om Romernas situation i EU (P6_TA(2005)0151),
–
med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A.
Rasism och främlingsfientlighet grundas ibland på irrationella orsaker och är kopplade till social marginalisering och utslagning, till fattigdom och arbetslöshet, bristande utbildning samt till en vägran att se våra samhällen som mångkulturella och att betrakta olikheter som en tillgång.
B.
Homofobi bygger på liknande fördomar som rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.
C.
Många europeiska länder, bland andra Belgien, Frankrike, Tyskland, Polen och Ryssland, har under de senaste månaderna drabbats av våldshandlingar och mord orsakade av rasistiskt, främlingsfientligt, homofobiskt och antisemitistiskt hat, men även andra direkta eller indirekta former av rasism, främlingsfientlighet, homofobi och antisemitism förekommer fortfarande både inom och utanför EU.
D.
Våld är bara ett uttryck för rasism. Olika former av dagligt förekommande rasistiska yttringar och kränkningar av människors värdighet är av ett vidare slag. Studier har visat att dessa tendenser återfinns bland breda samhällsgrupper. Faktumet att stora samhällsgrupper accepterar att det finns områden som inte bör beträdas av personer som kan tänkas falla offer för rasistiska dåd kommer att leda till att en fredlig samlevnad i ett gemensamt samhälle kommer att bli omöjlig.
E.
I vissa regioner leder rasistiska handlingar, som syftar till att förstöra små företag som ägs av utlänningar eller av personer som tillhör en minoritet, till att det positiva affärsklimatet förstörs.
F.
Sett ur ett politiskt perspektiv kan man konstatera att rasism och främlingsfientlighet lett till ett ökat antal extremistiska ställningstaganden som resulterat i hat, fruktan och främlingsfientlighet i flera medlemsstater.
G.
Konstaterandet att öppet rasistiska partier får offentliga bidrag är chockerande.
H.
Centrumet för lika möjligheter i Belgien mottar varje år genomsnittligt tusen klagomål om rasistiska handlingar.
I.
Statistiken är bristfällig och definitionerna av vad som avses med rasistiskt och främlingsfientligt våld är otillräckliga och obefintliga i vissa länder
J.
I Polen vaknar antisemitismen åter till liv bland befolkningen, vilket även framkommit i vissa uttalanden från politiker och journalister.
K.
Medierna spelar en viktig och framträdande roll när det gäller allmänhetens syn på rasistiskt våld och i vissa medlemsstater tenderar beskrivningen av våldet att vara endimensionell och ensidig, vilket leder till att vilseledande uppgifter sprids om rasism och främlingsfientlighet.
L.
Ansvariga demokratiskt valda politiker samt lokala och regionala myndigheter uppmanas eftertryckligen av det civila samhället att slå vakt om grundläggande normer och stödja ungdomsprogram, i synnerhet på landsbygden och i missgynnade regioner, bland annat genom finansieringsstöd, och därigenom värna om sin roll när det gäller demokratisk utbildning av ungdomen i syfte att förhindra att rasistiska partier och organisationer drar fördel av den offentliga förvaltningens brister i fråga om socialt och kulturellt stöd för att föra fram sin ideologi.
M.
Polisen och rättsmaskineriet i medlemsstaterna spelar en avgörande roll när det gäller att väcka åtal för och förebygga rasistiskt våld. Ibland lever de dock inte upp till sin skyldighet att skydda medborgarna mot rasistiskt våld.
N.
Det stora antalet hemsidor på nätet, som utgör den huvudsakliga informationsskällan om rasistiska grupper och grupper som förespråkar hat, väcker frågor om hur detta problem kan hanteras utan att yttrandefriheten kränks.
O.
Alla rådets försök att få rambeslutet från 2001 om kampen mot rasism och främlingsfientlighet godkänt har hitintills misslyckats.
1.
Europaparlamentet fördömer bestämt det överlagda mordet på en svart kvinna med malisk nationalitet och på det belgiska barn hon tog hand om, som genomfördes av Hans Van Themsche, en ung man med högerextremistiska värderingar, i Antwerpen den 12 maj 2006. En kort stund dessförinnan hade han även skadat en turkisk kvinna allvarligt i ett försök att mörda henne.
2.
Europaparlamentet är ytterst skakat av våldtäkten och misshandeln av samt mordet på Ilan Halimi i februari 2006 i Frankrike och är oroat över de antisemitiska förtecken som betecknar detta brott.
3.
Europaparlamentet är ytterst bekymrat över det brutala övergreppet den 9 januari 2006 på Kevin K, en tysk medborgare av etiopisk härkomst, i byn Poemmelte, Sachsen-Anhalt, i synnerhet med hänsyn till övergreppets rasistiska karaktär.
4.
Europaparlamentet hävdar att Vlaams Belang, som uppviglar till rasistiskt hat, åtminstone moraliskt är ansvarigt för de rasistiska morden i Antwerpen.
5.
Europaparlamentet vidhåller att enbart de politiska partier som fullt ut respekterar Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna bör få offentliga bidrag.
6.
Europaparlamentet är upprört över de uppmaningar till öppet våld mot homosexuella som framfördes av en medlem av Polens regeringsparti i samband med planerna att anordna en demonstration för homosexuellas rättigheter i Warszawa i juni 2006.
7.
Europaparlamentet fördömer kraftfullt förbudet mot den första Gay Pride-paraden i Moskva och den våldsamma skingringen av en fredlig demonstration till stöd för homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas rättigheter den 27 maj 2006. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med alla personer som drabbades av konsekvenserna av de våldsamma bråken och arresteringarna, och stöder dem, deras familjer och vänner i samband med framtida fredliga ansträngningar för att främja och försvara homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas rättigheter i Ryssland.
8.
Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den roll som ryska politiker och trossamfund har spelat för att driva fram våld och hat mot homosexuella, bisexuella och transsexuella, och påminner de ryska myndigheterna om att föreningsfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet som garanteras genom artikel 31 i Rysslands konstitution. Parlamentet hoppas att liknande händelser inte kommer att inträffa i framtiden, och uppmuntrar de ryska myndigheterna att tillåta Gay Pride-paraden 2007 och att garantera de deltagandes säkerhet.
9.
Europaparlamentet beklagar att det i flera medlemsstater finns ett växande stöd för högerpartier och för grupper med ett klart främlingsfientligt och rasistiskt program och betonar vikten av att denna utveckling diskuteras även som en del av kampen mot social utslagning inte minst bland ungdomar.
10.
Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att inta en avvisande hållning mot alla antisemitiska uttalanden och vidta erforderliga åtgärder för att bekämpa de antisemitiska stämningarna.
11.
Europaparlamentet betonar behovet av att stödja initiativ för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet i samband med det förestående världsmästerskapet i fotboll i Tyskland, och uppmanar myndigheterna att nära övervaka, beivra och döma dem som är ansvariga för rasistiska handlingar.
12.
Europaparlamentet påminner om behovet av sunda och tydliga definitioner och statistik om rasistiskt våld för att effektivt kunna bekämpa rasism och främlingsfientlighet, vilket redan underströks i årsrapporten för 2005 från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, där man betonade bristen på statistisk över rasistiskt våld, t.ex. i Italien, Portugal och Grekland.
13.
Europaparlamentet betonar behovet av ett samhälle som är aktivt på en bredare bas, vilket inkluderar icke-statliga organisationer som stödjer dem som fallit offer för rasism. Därför uppmanas alla medlemsstater att se till att det aktiva samhället förfogar över tillräckliga finansiella och materiella resurser samt personalresurser för att kunna genomföra sina åligganden.
14.
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till kampen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och antisemitism, både i förbindelserna med varandra och i bilaterala förbindelser med tredjeländer.
15.
Europaparlamentet uppmanar rådet att snarast återuppta arbetet med förslaget till ett rambeslut från 2001 om kampen mot rasism och främlingsfientlighet som syftar till en harmoniserad definition och harmoniserade straffpåföljder.
16.
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska rådet.