Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden,

–  med beaktande av artikel IX och artikel XXIV:5 i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT 1994),

–  med beaktande av sitt betänkande om ”möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina”(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om inrättande av bland annat ett system med gemenskapsregler för ursprung som inte medför förmånsbehandling,

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om ”framtiden för textil- och konfektionssektorn i den utvidgade Europeiska unionen” (KOM(2003)0649),

–  med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  För närvarande saknar Europeiska unionen harmoniserade bestämmelser eller enhetliga förfaranden för ursprungsmärkning. Skillnaderna mellan de gällande bestämmelserna i medlemsstaterna samt bristen på tydliga gemenskapsbestämmelser på detta område leder till en fragmentering av regelverket.

B.  Resultaten från Europeiska kommissionens övergripande samråd med de berörda parterna om EU:s ursprungsmärkning har visat att de europeiska konsumenterna överlag anser att ursprungsmärkning ger dem viktig information om säkerhetsrelaterade, sociala och miljömässiga aspekter.

C.  EU har själv fastställt målet att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. För vissa konsumentvaror förknippas varornas tillverkning i EU med hög kvalitet och med höga produktionsstandarder.

D.  Ett system med ursprungsmärkning skulle göra det möjligt för de europeiska konsumenterna att vara fullt medvetna om ursprungslandet för de varor som de köper. Konsumenterna skulle därmed kunna associera dessa varor med de sociala normer och miljö- och säkerhetsstandarder som tillämpas.

E.  Förslaget om att införa ett system för obligatorisk märkning av ursprungsland i EU gäller enbart ett mindre antal importerade produkter såsom textilier, smycken, kläder, skor, lädervaror, lampor, beslag, glasvaror och handväskor, där kravet på ursprungsmärkning ger konsumenterna information som är mycket viktig och värdefull för deras slutliga val.

F.  Flera av EU:s största handelspartners, till exempel Förenta staterna, Kina, Japan och Kanada, har infört obligatoriska krav på ursprungsmärkning.

G.  Den föreslagna förordningen är av central betydelse eftersom den leder till att lika villkor återupprättas med dessa handelspartners.

H.  En ökning av konsumenternas medvetenhet skulle göra de europeiska produkterna mer attraktiva, vilket i sin tur skulle särskilt gynna de små och medelstora företagen och de sektorer som är utsatta för global konkurrens.

I.  Ett krav på märkning av ursprungsland skulle bidra till att minska förfalskningar och otillbörlig konkurrens.

J.  Det interinstitutionella ramavtalet av den 26 maj 2005 tvingar kommissionen att i god tid och på ett fullgott sätt informera parlamentet om sina lagstiftningsförslag.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till rådets förordning (dok. 2005/0254 (ACC)) om obligatoriskt angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer till Europeiska unionen (”ursprungsmärkning”).

2.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och rådet är fullt medvetna om att parlamentet fäster stor vikt vid ursprungsmärkning, och beklagar därför att kommissionen inte ens översände den föreslagna förordningen till parlamentet för kännedom. Parlamentet förstår att det för detta förslag inte finns några rättsliga skyldigheter att höra parlamentet. Parlamentet insisterar emellertid på att parlamentet alltid bör ges tillfälle att i tid yttra sig över relevanta initiativ som tas av andra gemenskapsinstitutioner.

3.  Europaparlamentet understryker kommissionens åtagande, i enlighet med det interinstitutionella ramavtalet av den 26 maj 2005, att se till att parlamentet involveras på ett sådant sätt att parlamentets åsikter beaktas i största möjliga utsträckning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utan dröjsmål informera parlamentet om resultaten av eventuella ytterligare konsekvensbedömningar och juridiska analyser, särskilt när det gäller påståendena om att den föreslagna förordningen är oförenlig med befintlig gemenskapslagstiftning och WTO:s bestämmelser.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga särskild vikt vid att främja bilden av den europeiska industrin och se till att gemenskapsindustrins generellt goda rykte inte fläckas ned av felaktig eller vilseledande ursprungsmärkning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkra lika villkor med de handelspartners som genomfört krav på ursprungsmärkning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta lämpliga tullövervaknings- och genomförandemekanismer för att förhindra förfalskningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anlägga en konsekvent gemenskapsstrategi i denna fråga. Detta skulle nämligen göra det möjligt för de europeiska konsumenterna att få en mer komplett och korrekt information. Dessutom skulle man härigenom främja de värdefulla europeiska industriprodukternas anseende och attraktionskraft.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna göra starka insatser för att försvara konsumenternas legitima rättigheter och förväntningar när det finns bevis för bedrägligt beteende och/eller bedräglig eller vilseledande ursprungsmärkning av utländska tillverkare och importörer.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) P6_TA(2005)0381.