Förfarande : 2007/2676(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B6-0520/2007

Ingivna texter :

B6-0520/2007

Debatter :

PV 13/12/2007 - 3

Omröstningar :

PV 13/12/2007 - 6.7

Antagna texter :

P6_TA(2007)0621

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 114kDOC 53k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B6-0518/2007
12 december 2007
PE398.202v01-00
 
B6‑0520/2007
till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen
från José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Stefano Zappalà och Geoffrey Van Orden
för PPE-DE-gruppen
om Europaparlamentets resolution om tioårsdagen av Ottawakonventionen från 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring

Europaparlamentets resolution om Europaparlamentets resolution om tioårsdagen av Ottawakonventionen från 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring  
B6‑0520/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om landminor, särskilt sin resolution av den 7 juli 2005 om en värld utan minor,

–   med beaktande av Ottawakonventionen från 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring,

–  med beaktande av handlingsplanen från Nairobi, som antogs i december 2004,

–  med beaktande av det åttonde mötet med signatärstaterna till Ottawakonventionen, som hölls i Jordanien i november 2007, det nionde mötet med signatärstaterna 2008 och den första konferensen för översyn 2009,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1724/2001 och rådets förordning (EG) nr 1725/2001,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I november 2007 hade 156 stater undertecknat Ottawakonventionen.

B.  En rad nationella parlament och Europaparlamentet har tagit initiativ för att ta fram ytterligare åtgärder för kontroll och förbud av truppminor.

C.  Endast ett fåtal länder tillverkar fortfarande truppminor och handeln med dessa minor har praktiskt taget upphört. Sedan 1999 har cirka 41,8 miljoner truppminor förstörts.

D.  Mellan 1999 och 2004 förstördes 4 miljoner truppminor och mer än 2 000 km² (samma yta som Luxemburg) minerad landyta röjdes från truppminor.

E.  I hela världen beräknas dock en mer än 200 000 km² stor yta (samma yta som Senegal) vara förorenad av minor och oexploderad ammunition.

F.  Detta innebär att fler än 90 länder fortfarande har problem med minor och oexploderad ammunition.

G.  Antalet rapporterade offer för minolyckor har sjunkit från 11 700 (2002) till 5 751 (2006).

H.  Inte desto mindre beräknas antalet ej rapporterade offer för landminor och oexploderad ammunition fortfarande uppgå till 15 000–20 000 personer per år.

I.  För första gången förstörs och röjs det nu fler minor än det placeras ut.

J.  Den statliga användningen av truppminor har minskat ytterligare och endast Myanmar/Burma och Ryssland fortsätter att lägga ut nya minor. Även de väpnade icke-statliga aktörerna har minskat sin användning av truppminor och improviserade spränganordningar, även om de fortfarande använder sådana i minst åtta länder.

K.  Fram till december 2007 har 35 väpnade icke-statliga aktörer lovat att efterleva ett totalförbud mot truppminor inom ramen för den s.k. Genèveuppmaningen (Deed of Commitment under Geneva Call for Adherence to a Total Ban on Anti-Personnel Mines and for Cooperation in Mine Action).

L.  Enligt uppskattningarna har 78 länder kvar ca 250 miljoner truppminor i lager och tretton länder som inte har anslutit sig till Ottawakonventionen förmodas fortsätta att tillverka eller förbehålla sig rätten att tillverka truppminor.

M.  Lagren av truppminor måste förstöras snarast och senast före utgången av den fyraårsfrist som föreskrivs i Ottawakonventionen.

N.  Nio länder som undertecknat Ottawakonventionen har fortfarande inte förstört sina lager, vilket de måste göra inom fyra år efter anslutningen till konventionen.

O.  Extra stöd måste ges till de länder som undertecknat Ottawakonventionen, så att så många av dem som möjligt förmås att uppfylla sin skyldighet att röja samtliga minor inom tio år efter det att de anslutit sig till konventionen.

P.  Sedan början av 1990-talet har det internationella samfundet anslagit mer än 3,4 miljarder USD till minbekämpningsprogram (minröjning och hjälp till offren) och EU har bidragit med nästan 335 miljoner EUR.

Q.  Anslagen till sådana program minskade dock i hela världen till 250 miljoner EUR under 2005. Visserligen ökade de till 316 miljoner EUR under 2006, men processen är ändå alldeles för långsam.

R.  EU har åtagit sig ett långsiktigt ledarskap när det gäller genomförandet och finansieringen av minåtgärder för att konventionen ska bli verkligt universell och tillämpas till fullo.

S.   Under 2007 har kommissionen gjort åtagandebemyndiganden på totalt 33 miljoner EUR till minåtgärder i tio länder (Bosnien-Hercegovina, Cypern, Etiopien, Guinea-Bissau, Jordanien, Kambodja, Libanon, Senegal, Sudan och Vitryssland.

T.   I strategidokumentet för 2005–2007 betonas fördelarna med en särskild budgetpost avseende truppminor så att det finns kapacitet för att tillgodose akuta och oplanerade behov och stärka och effektivisera minåtgärder som vidtas inom ramen för långsiktiga humanitära och socioekonomiska utvecklingsprogram i fall då landstrategidokumenten, de nationella vägledande programmen eller motsvarande instrument av rättsliga skäl inte kan stödja verksamhet med anknytning till truppminor och i politiskt känsliga fall respektive fall av särskilt intresse för gemenskapen. Ett annat användningsområde är stöd till icke-statliga organisationer.

U.  Kommissionens budgetpost för truppminor avskaffades dock i slutet av 2006 genom stabilitetsinstrumentet, och gemenskapens strategi och program för minbekämpning upphör att gälla vid slutet av detta år. Planeringen kommer att skötas nästan uteslutande av gemenskapens delegationer utifrån riktlinjer som kommissionen ska utarbeta och genom att frågan om minbekämpning inlemmas i landsstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten. Dessutom kommer det att vara upp till EU:s mindrabbade partners att besluta vilken tonvikt som ska läggas vid minåtgärder i de övergripande listor över stödprioriterade områden i samband med att de begär ekonomiskt stöd från kommissionen.

V.  Även om kommissionen säger sig vara orubbligt engagerad i sitt stöd för Ottawakonventionen kan man uttrycka farhågor, vilket också har gjorts, över de framtida nivåerna på det ekonomiska stödet till gemenskapens minåtgärder.

W.  Det stöd till offer och den socioekonomiska integrationen av minoffer som efterfrågas i artikel 6 i Ottawakonventionen måste förbättras. Det finns uppskattningsvis mellan 450 000 och 500 000 överlevande i världen och allt fler människor överlever en olycka med en landmina eller oexploderad ammunition och behöver vård och rehabilitering. Tre fjärdedelar av de rapporterade offren för minolyckor var civila och 34 procent av dessa var barn.

X.  Det är oroande att tiden håller på att löpa ut för 29 länder som enligt konventionen har förbundit sig att förstöra sina minor 2009 eller 2010, och det bör särskilt uppmärksammas att en EU-medlemsstat inte ens har påbörjat destruktionsarbetet trots konventionens krav på att allt sådant arbete ska vara slutfört senast 2009. En annan medlemsstat påbörjade sitt destruktionsarbete först i oktober 2007.

Y.  Det är också oroande att anslagen för stöd till överlevande utgör endast 1 procent av de totala anslagen till minåtgärder och att ansträngningarna för att tillgodose de överlevandes behov och rättigheter måste anses otillräckliga. Minst 13 länder är i akut behov av ytterligare utbildningsprogram rörande riskerna med minor.

1.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla stater att underteckna och ratificera Ottawakonventionen så att konventionens gemensamma mål med en värld utan truppminor blir verklighet överallt.

2.  Europaparlamentet understryker särskilt vikten av att USA, Ryssland, Kina, Pakistan och Indien undertecknar och ratificerar Ottawakonventionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar de två EU-medlemsstater som ännu inte anslutit sig till konventionen eller avslutat ratificeringsprocessen att göra detta före nästa konferens om översyn av Ottawakonventionen, som ska hållas 2009.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla väpnade icke-statliga aktörer att respektera den humanitära norm som fastställs i Ottawakonventionen genom att stoppa tillverkning och användning av truppminor och att underteckna utfästelsen inom ramen för Genèveuppmaningen.

5.  Europaparlamentet begär att rådet och EU:s medlemsstater och kandidatländer omedelbart inleder förberedelserna inför 2009 års konferens för översyn av Ottawakonventionen samt att i detta sammanhang lägga fram ett förslag om planerade ”gemensamma åtgärder”.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla signatärstater att till fullo och utan dröjsmål uppfylla alla sina skyldigheter enligt Ottawakonventionen.

7.  Europaparlamentet anmanar kommissionen att stå fast vid och fortsätta sina ansträngningar för att via alla tillgängliga instrument ge ekonomiskt stöd till samhällen och individer som drabbats av truppminor, även i områden som kontrolleras av väpnade icke-statliga aktörer. Vidare uppmanas kommissionen att i början av 2008 redogöra för sina åtgärder inom detta område inför parlamentet.

8.  Europaparlamentet begär att kommissionen återinrättar en särskild budgetpost för truppminor, vilken ska utnyttjas till finansiering av minbekämpning, stöd till offer och destruktion av minlager som signatärstaterna är skyldiga att genomföra men som inte kan finansieras via de nya finansieringsinstrumenten. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att se till att tillräckliga medel tillgängliggörs efter 2007.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla tillräckligt mycket personal för att kunna verkställa sin politik rörande förbud mot truppminor på ett effektivt sätt, bl.a. genom att se till att minbekämpning uttryckligen tas med i landstrategidokumenten och de nationella vägledande programmen för mindrabbade signatärländer och följa upp de totala anslagen för minbekämpning inom ramen för de olika finansieringsinstrumenten.

10.  Europaparlamentet uppmanar signatärstaterna, särskilt EU-medlemsstaterna, att se till att deras finansiering av minröjning bidrar till utvecklingen av en nationell minröjningskapacitet, så att minröjningen garanterat fortgår till dess att alla kända eller misstänkta minfält har röjts.

11.  Europaparlamentet begär att rådet och kommissionen fortsätter att stödja insatserna för att få de väpnade icke-statliga aktörerna att efterleva förbudet mot landminor. Detta innebär inte något stöd för väpnade icke-statliga aktörer eller deras verksamhet och inte heller något erkännande av deras legitimitet.

12.  Europaparlamentet uppmanar de mindrabbade länderna och de internationella givarna att ge ökad prioritet till de överlevandes fysiska och ekonomiska rehabilitering, eftersom dessa personers behov inte tillgodoses i tillräcklig utsträckning.

13.  Europaparlamentet anmanar de berörda utskotten att noggrant övervaka och delta i mötena för FN:s konvention om vissa konventionella vapen (CCW) samt att rapportera om medlemsstaternas initiativ avseende truppminor och om andra internationella åtgärder i samband med dessa vapen.

14.  Europaparlamentet påminner om kravet på att varje stat som undertecknat Ottawakonventionen åtar sig att inte under några omständigheter på något sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon att bedriva någon verksamhet som är förbjuden för en signatärstat enligt konventionen.

15.  Europaparlamentet uppmanar signatärstaterna att inte tillåta att finansinstitut som är verksamma på deras territorium och/eller som omfattas av deras lagstiftning investerar i företag som är inblandade i tillverkning, lagring eller överföring av truppminor.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbjuda varje slag av direkt eller indirekt finansiellt stöd från privata eller offentliga finansinstitut som är verksamma på deras territorium och/eller som omfattas av deras lagstiftning till företag som är inblandade i tillverkning, lagring eller överföring av truppminor. Detta förbud bör införlivas i gemenskapsrätten och i de nationella lagstiftningarna.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, OSSE:s generalsekreterare, Internationella rödakorskommittén, Gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, regeringarna i Förenta staterna, Ryska federationen, folkrepubliken Kina, Pakistan och Indien samt ordföranden för det nionde mötet med Ottawakonventionens signatärstater och den första konferensen för översyn.

Senaste uppdatering: 13 december 2007Rättsligt meddelande