Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Världen står inför den kraftigaste prisstegringen på livsmedel någonsin samtidigt som livsmedelslagren är de minsta på 30 år.

B.  I världslivsmedelsprogrammet beskrivs de stigande livsmedelspriserna som en ”tyst tsunami” och 100 miljoner människor på samtliga kontinenter riskerar att drabbas av svält. Det är djupt oroande att livsmedelslagren är de minsta på 30 år.

C.  Rätten till mat är en mänsklig rättighet.

D.  Kraftigt stigande livsmedelspriser slår hårdast mot de fattiga, eftersom mat står för 10‑20 procent av den privata konsumtionen i industriländerna men för minst 60‑80 procent i utvecklingsländerna. Ökningen av livsmedelspriserna är ett hot mot millenniemålen, dvs. målet att halvera fattigdomen före 2015.

E.  Det är djupt oroande att Världsbanksgruppen gör bedömningen att 33 länder runtom i världen riskerar att drabbas av sociala oroligheter till följd av de kraftiga prishöjningarna på livsmedel och energi.

F.  Enligt FAO har jorden tillräckliga resurser för att livnära 12 miljarder människor och det råder ingen brist på livsmedel globalt sett. Veteskörden 2007 var den bästa någonsin och risskörden var också mycket bra. Troligen kommer endast 1,01 miljarder ton av 2007 års skörd att användas till livsmedel, medan en stor andel (760 miljoner ton) kommer att användas till foder och omkring 100 miljoner ton till produktion av biobränslen.

G.  EU är världens största foderimportör.

H.  De biobränslemål som EU nyligen satte upp blev en signal om garanterad efterfrågan till stora jordbruksproducenter, rubbade världsmarknaderna och utlöste den pågående spekulationen i livsmedels- och bränslepriser.

I.  När jordbruksprodukter i allt högre grad används till annat än livsmedel, främst biobränsle, finns en risk för att denna produktion ersätter jordbruksproduktionen av livsmedel och att detta sker utan en ändamålsenlig bedömning av följderna för självförsörjningen och självbestämmanderätten i fråga om livsmedel.

J.  Internationell finansspekulation är en av de främsta faktorerna bakom den våldsamma ökningen av jordbrukspriserna. Jordbruksindustrin och stora detaljhandelskedjor har ett stort ansvar för den aktuella krisen.

K.  Prisgarantier för europeiska jordbrukare har varit ett viktigt incitament för jordbruksproduktionen i Europa under efterkrigstiden. Liberaliseringen av livsmedelsmarknaderna inom ramen för WTO har minskat incitamenten till jordbruksproduktion i utvecklingsländerna.

L.  Grundläggande rättigheter såsom rätten till vatten, mark, energi och hälsa får inte vara avhängiga av marknadsbehov. Den pågående krisen visar att en trygg livsmedelsförsörjning förutsätter marknadsreglering på såväl internationell som europeisk nivå.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsländerna att fördubbla sina ansträngningar för att skjuta till den finansiering som saknas i FN:s världslivsmedelsprogram. Minst 400 miljoner euro till behövs för att trygga tillgången på livsmedel och klara nödsituationer.

2.  Europaparlamentet kräver att rätten till mat och rätten till självbestämmande i fråga om livsmedel som princip bör garanteras. Länders förmåga att utveckla sin produktion för att klara nationella och regionala livsmedelsbehov bör prioriteras och alla stater bör ges möjlighet att skydda sin produktion mot import som hotar att undergräva deras inre marknader.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU att verka för inrättandet av en världslivsmedelsfond inom FN för att i samarbete med nationella regeringar kunna erbjuda jordbrukare prisgarantier och på så sätt uppmuntra en ökad jordbruksproduktion.

4.  Europaparlamentet anser att jordbruket i första hand bör producera mat åt befolkningen och inte vara inriktat på monokulturer för export.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva målet att biobränslen ska stå för 10 procent av energibehovet. Parlamentet är överraskat över att kommissionen inte har reagerat på störningarna på världsmarknaden – i synnerhet de som orsakats av den stigande efterfrågan på biobränsle som kommissionen har aviserat – i syfte att förhindra svält bland de fattigaste.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att justera programplaneringen för tionde Europeiska utvecklingsfonden och att använda sig av de nationella strategidokumenten som ett sätt att snabbt reagera på den globala livsmedelskrisen och skapa incitament för en ökad, effektiv och hållbar jordbruksproduktion av livsmedel.

7.  Europaparlamentet efterlyser ökade investeringar i jordbrukssektorn och livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna, inbegripet nödvändiga investeringar i infrastruktur för bevattning, transport och lagring av jordbruksprodukter. Hållbara familjejordbruk och jordbrukskooperativ kan, tillsammans med den politiska viljan att prioritera lokal och regional handel, fungera som verktyg för att förhindra svält och skydda markens bördighet och den biologiska mångfalden.

8.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU för en aktiv jordbrukspolitik som kan trygga livsmedelsförsörjningen och stabilisera matpriserna på en rimlig nivå.

9.  Europaparlamentet vädjar till kommissionen och medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder för att stoppa den pågående spekulationen i livsmedels- och bränslepriser och förhindra liknande spekulation i framtiden.

10.  Europaparlamentet upprepar att de ekonomiska partnerskapsavtalen, som tvingar partnerländerna att liberalisera sina jordbruksmarknader, allvarligt hotar självbestämmanderätten i fråga om livsmedel.

11.  Europaparlamentet förkastar obligatoriska handelsavtal och blind liberalisering och stöder i stället rättvis handel och en rättighetsbaserad kultur, med tyngdpunkten på rätten till utbildning, vatten, mat och hälsovård.

12.  Europaparlamentet anser att EU:s exportsubventioner undergräver de lokala marknaderna i utvecklingsländerna och aktivt bidrar till att förstöra produktionen i länderna i syd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tidigarelägga avskaffandet av exportsubventionerna.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s generalsekreterare.