Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 15–16 oktober 2008,

–  med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Många av de problem som tydliggjorts av krisen beror på de finansiella instrumentens komplexitet och ökade ogenomskinlighet,

B.  Finansiell innovation har påverkat den finansiella stabiliteten negativt eftersom skapandet av komplexa finansinstrument som gjort det möjligt för bankerna att befria sig från risker har lett till att allt mindre uppmärksamhet ägnats åt de bakomvarande tillgångarna och de verkliga ekonomiska förutsättningarna.

C.  Lönesystemen för finansinstitutionernas chefer är en av huvudorsakerna till den rådande krisen eftersom de har bidragit till att tyngdpunkten har lagts vid risker och kortsiktig vinning.

D.  Kreditvärderingsinstitutens roll är att på ett korrekt sätt bedöma de risker som är kopplade till alltmer komplexa nya finansprodukter. Skadliga produkter såsom subprimelån värderades högt och påstods felaktigt medföra låga risker för investerare, finansbolag och andra användare.

E.  Avregleringen av finansmarknaden har banat väg för nya finansprodukter som inte har någon koppling till den ekonomiska verkligheten. På detta sett har anhopningen av verkliga risker (till exempel låntagarnas tilltagande fattigdom och energi- och klimatkrisen) dolts och finanskrisen har lett till recession, med dramatiska konsekvenser för enskilda personer och små och medelstora företag som drabbats av kreditåtstramningar.

F.  EU måste bete sig exemplariskt i främjandet av långsiktiga investeringar, särskilt i syfte att uppnå klimat- och energipaketets mål.

G.  Uppnåendet av Lissabon-/Göteborgsstrategins och klimat- och energipaketets mål kräver långsiktiga investeringar. Europeiska investeringsbankens roll måste stärkas ytterligare i detta hänseende i samverkan med ECB, som under denna finanskris har tagit fram en praxis för återbetalningar.

H.  Det behövs offentliga medel för att rekapitalisera bankerna, och medlemsstaternas åtgärder måste underordnas strikta villkor i fråga om förvaltning, kompensationssystem, investeringsstrategier, realistiska revisionsstandarder, lämpligt byte till företagsmodeller och stor ansvarsskyldighet gentemot de offentliga myndigheterna.

I.  Alla finansaktörer är starkt beroende av varandra, och förekomsten av föga reglerade och oreglerade marknader (till exempel private equity-fonder och hedgefonder) vid sidan av strikt reglerade institutioner har spätt på den finansiella instabiliteten.

J.  Övervakning innebär att kontrollera hela marknaden för att identifiera oroande tendenser och att erhålla tilläckligt mycket information om transaktioner utanför de organiserade marknaderna.

K.  EU-ländernas befintliga verktyg duger inte lägre till att hindra finanskrisens konsekvenser på ett sådant sätt att de kollektiva kostnaderna minimeras och moraliska risker kan undvikas. Det saknas fortfarande ett europeiskt förhållningssätt till riskexponering, ett besinningsfullt europeiskt övervakningsorgan och en europeisk struktur som möjliggör snabbt informationsutbyte och en tydlig fördelning av övervakningsansvaret.

Den ekonomiska och finansiella situationen

1.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som Europeiska rådet tagit för att finna brådskande och praktiska lösningar på finanskrisen när det gäller spararnas insatta medel och interbankmarknaden. Parlamentet håller med om att dessa åtgärder var nödvändiga för att få den rådande finanskrisen under kontroll och återvinna förtroendet för finansmarknaderna. Man måste dock vidta andra åtgärder på medellång och lång sikt i syfte att råda bot på återstående risker och förhindra finansiella systemkriser i framtiden. Det är till exempel oerhört viktigt att helt förbjuda vissa marknadsmetoder, såsom blankning.

2.  Europaparlamentet understryker att Europa på grund av finanskrisen står inför recession, minskande investeringar och växande arbetslöshet. Parlamentet anser att man måste undersöka huruvida den rådande övervaknings- och regleringsramen, om än begränsad, har överträtts (särskilt när det gäller transparens) och om åtal bör väckas i tillämpliga fall.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen (Barroso, Kroes, McCreevy) genom att systematiskt främja självreglering framför lagstiftning inte förmått förhindra och tackla finanskrisen på ett ändamålsenligt sätt.

4.  Europaparlamentet vill uttrycka sin djupa oro över finanskrisens konsekvenser för EU:s åtagande att uppnå millennieutvecklingsmålen. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att inte utnyttja finanskrisen som en förevändning för att skjuta upp efterlevnaden av sina internationella skyldigheter i fråga om att bekämpa klimatförändringar och fattigdom. Parlamentet menar att de tvärtom avsevärt måste öka sina insatser för utvecklingsbistånd inom ramen för olika internationella forum eller institutioner (FN, Internationella Röda korset, Oxfam, Brot für die Welt m.fl.) i syfte att mildra finanskrisens inverkan på människors levnadsförhållanden.

5.  Europaparlamentet håller med Europeiska rådet om att det behövs en verklig och grundlig reform av det internationella finanssystemet och uppmanar medlemsstaterna att snarast ta initiativ för att stärka det internationella regleringssystemet.

6.  Europaparlamentet begär att man inför de kommande mötena om reformen av Bretton Woods-institutionerna stärker det multilaterala samarbetet i syfte att stabilisera kapitalflödena, inbegripet starkare krav på information och strikt reglering av institutionella aktörer som investerar i livsmedels- och energisektorn. Dessutom begär parlamentet att det upprättas regler om transparent inkomstrapportering och effektiv beskattning av transnationella bolag. Det internationella skattesamarbetet bör stärkas och det bör inrättas en internationell beskattningsorganisation. Vidare begär parlamentet att det inrättas ett multilateralt instrument inom IMF med uppgift att bistå utvecklingsekonomier med stora kapitalutflöden i samband med finanskrisen, inbegripet en multilateral garantiram. Parlamentet anser även att förvaltningen av Bretton Woods-institutionerna måste reformeras.

7.   Europaparlamentet anser det oerhört viktigt att införa en särskild skatt på spekulativa finansiella transaktioner, till exempel en Tobinskatt, vars intäkter skulle anslås till finansieringen av uppnåendet av gemensamma mål på inom ramen för energi- och klimatpaketet eller av millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter ett internationellt avtal där samtliga signatärer åtar sig att införa en sådan skatt på finansiella transaktioner.

8.  Europaparlamentet anser att målet att förhindra finanskriser och bevara den finansiella stabiliteten på lång sikt kan uppnås endast om medlemsstaterna är villiga att åtgärda de problem som uppstår på grund av utländska finansiella centrum (skattefria zoner där t.ex. hedgefonder placeras av skatteskäl eller pga. relativ avsaknad av reglering). I detta avseende måste man vidta kraftiga åtgärder för att på ett effektivt sätt förhindra skattefusk och skatteflykt, upphäva skatteparadisen inom EU och utöva påtryckningar på dem som ligger utanför EU. Parlamentet begär att direktivet om skatt och besparingar stärks så att det även kommer att inbegripa juridiska personer och alla kapitalinkomstkällor.

9.  Europaparlamentet anser att vi behöver ett ”New Deal” för att få den verkliga ekonomin på fötter igen. Parlamentet vill i detta sammanhang understryka behovet av enhetliga åtgärder över hela Europa, särskilt en investeringsstrategi för uppnåendet av målen för energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp. Europeiska investeringsbankens roll bör stärkas, så att banken kan bidra till uppnåendet av dessa mål. Parlamentet välkomnar EIB:s beslut att anslå 30 miljarder euro till stöd för europeiska små och medelstora företag, liksom dess åtagande att stärka sin förmåga att ingripa i hållbara infrastrukturprojekt. Miljontals småskaliga projekt, såsom isolering av bostäder och installation av utrustningar utan koldioxidutsläpp, är den mest kostnadseffektiva och sysselsättningsskapande formen av ett miljövänligt ”New Deal”.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av långsiktiga investeringar för finansieringen av Lissabon-/Göteborgstrategin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta initiativ för att uppmuntra banker och finansinstitut att tillämpa långsiktiga strategier och vidta åtgärder för att omdirigera likviditeten mot mer långsiktiga investeringar.

11.  Europaparlamentet vill uttrycka sin oro över de befintliga klyftorna mellan OTC‑transaktioner och organiserade marknader eller mellan reglerade och oreglerade organ. Medlemsstaterna uppmanas att tänka om helt när det gäller det rådande finanssystemets organisation om de verkligen är villiga att försöka återupprätta förtroendet för finansmarknaderna och råda bot på den globala finanskrisen, vilket innebär ett erkännande av de nationella ekonomiernas ömsesidiga beroende av varandra, samt att överbrygga klyftan mellan reglerade och oreglerade organ i syfte att skapa lika villkor för alla finansiella aktörer.

12.  Europaparlamentet anser att uppgiften att öka transparensen inom icke-reglerade marknader är ett av de nyckelproblem som måste åtgärdas om nya finansiella systemkriser ska kunna undvikas. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att beakta dessa frågor på ett ingående sätt och snarast vidta de åtgärder som krävs.

13.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om hedgefonder och private equity-fonder. Parlamentet upprepar sin övertygelse att sådan lagstiftning bland annat bör syfta till att upprätta en EU-ram för registrering och licensiering av hedgefonder och hedgefondförvaltare samt till att upprätta ett EU-register för strukturerade produkter.

14.  Europaparlamentet understryker att krisen tydliggjort behovet av ökad övervakning av komplexa finansiella produkter. Parlamentet konstaterar i detta hänseende att värdepapperisering, som inrättades som ett verktyg för att minska riskerna, i stället har kommit att sprida riskerna på godtyckligt sätt över hela finanssystemet.

15.  Europaparlamentet stöder Europeiska rådets beslut att skynda på arbetet med direktivet om kapitalkrav för banker. Det är av avgörande vikt att alla organ eller verksamheter som i samma grad kan skapa systemrisker omfattas av samma välbetänkta regler. Parlamentet betonar att kommissionens förslag om kapitalkrav måste kräva att de som skapat finansprodukter behåller en del av det värdepapperiserade lånet i sina balansräkningar. Dessutom anser parlamentet att det är oerhört viktigt att bankerna åläggs att ha en god förvaltning och rapportera om exponeringar utanför balansräkningen.

16.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut om lönesystem för bolagschefer. Parlamentet delar dess åsikt att bolagschefernas löner bör stå i förhållande till företagets resultat och inte bör uppmuntra dem till att ta obetänksamma risker. Kommissionen bör snarast ta ett lagstiftningsinitiativ i denna fråga i syfte att säkerställa att finansinstituten avger uppgifter om sina lönesystem, särskilt löne- och ersättningspaketen till styrelseledamöter, och att besinningsfulla övervakare i sina riskhanteringsbedömningar även ser till inverkan av lön, bonussystem och beskattning, så att de inte uppmuntrar till extremt risktagande.

17.  Europaparlamentet påpekar att kreditvärderingsinstitut har en del i ansvaret för krisen. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets uppmaning att skynda på det behandlingen av kommissionens kommande lagstiftningsförslag för att stärka ramarna för kreditvärderingsinstituten. I detta sammanhang anser parlamentet att det är oerhört viktigt att se till att kreditvärderingsinstituten är registrerade, att uppmuntra framtagandet av alternativa modeller samt att säkerställa att instituten skiljer sin värderingsverksamhet från all annan eventuell verksamhet (till exempel rådgivning om strukturtransaktioner) som de utför för produkter eller företag som de värderar. Parlamentet anser att kommissionen bör inrätta ett offentligt och oberoende EU-kreditvärderingsinstitut i syfte att öka transparensen inom denna sektor.

18.  Europaparlamentet godkänner Europeiska rådets beslut att med hänsyn till de ”exceptionella förhållanden” som nu råder på marknaden medge en större flexibilitet vid tillämpningen av redovisningsreglerna om verkligt värde, men påpekar att man i framtiden måste ta itu med en rad svagheter som hänger samman med hur tillgångar värderas i balansräkningen i olika redovisningssystem och mer allmänt försöka komma till rätta med den instabilitet på marknaden som skapas av det nuvarande systemet med ”verkligt värde”.

19.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådets beslut om att stärka tillsynen av den europeiska finanssektorn, särskilt av gränsöverskridande koncerner, är långtifrån tillräckligt för att komma till rätta med de nuvarande finansiella systemriskerna.

20.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om att tillsynen av finansmarknaderna inte har hållit jämna steg med marknadsintegrationen och att detta har bidragit till krisens spridning, eftersom nationella tillsynsmyndigheter inte kunnat överblicka de risker som dessa komplexa finansiella innovationer skapat på europeisk nivå.

21.  Europaparlamentet upprepar därför att det är övertygat om behovet av att inrätta en tillsynsmyndighet på EU-nivå med ansvar för finansiella transaktioner mellan olika EU‑länder. Denna tillsynsmyndighet bör tillsammans med centralbankerna kunna samla in och analysera relevant information på mikro- och makronivå och bör fungera som en snabbinsatsstyrka i krissituationer som kan påverka EU på systemnivå.

22.  Europaparlamentet konstaterar att politiken för statligt stöd måste kännetecknas av en viss flexibilitet med hänsyn till rådande exceptionella förhållanden. Incitamenten för stora finansinstitut med potentiell systempåverkan måste dock förändras, eftersom de uppmuntras att maximera sina risker om de anses vara ”för stora för att få gå i konkurs”.

23.  Europaparlamentet ställer sig frågande till kommissionens roll för att förhindra tillväxten hos stora finansinstitut med systempåverkan. När det gäller statligt stöd anser parlamentet att det måste införas lämpliga uppföranderegler för stödmottagarna för att förhindra att det statliga stödet missbrukas, exempelvis genom expansion och aggressiva marknadsstrategier gentemot mindre institut mot bakgrund av statliga garantier.

24.  Europaparlamentet betonar också att den privata sektorn på lämpligt sätt måste bidra som en motpart till införandet av statliga garantier. Kommissionen bör rådfråga parlamentet om genomförandet av dessa principer.

Lissabonfördraget

25.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en tilltagande misstro mot EU bland EU‑medborgarna. Lissabonfördraget innehåller dock de verktyg som behövs för att överbrygga misstron och stärka den parlamentariska demokratin, öppenheten och rättssäkerheten genom att förankra de grundläggande rättigheterna, utveckla medborgarskapet och stärka den utvidgade unionens förmåga att agera effektivt både inom och utanför unionen. Finanskrisen har emellertid visat att gemenskapens instrument för ekonomisk och finansiell politik är otillräckliga.

26.  Europaparlamentet uppskattar att den irländska regeringen ingående har analyserat orsakerna till det negativa resultatet av folkomröstningen men är bekymrat över att det tagit så lång tid. Parlamentet uppmanar den irländska regeringen att göra allt som står i dess makt för att lägga fram konkreta förslag som anger på vilka villkor ratificeringsprocessen skulle kunna återupptas i tid för att Lissabonfördraget ska kunna träda i kraft före valet till Europaparlamentet 2009.

27.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga instanserna i Sverige och Tjeckien att slutföra sina ratificeringar före årets slut.

Energi och klimatförändring

28.  Europaparlamentet är övertygat om att det finns tydliga ekonomiska argument för att motverka klimatförändringarna och att alla förseningar av de nödvändiga åtgärderna i slutändan kommer att leda till större kostnader. En ökad energieffektivitet och omställning till förnybara energikällor och en klimatvänlig ekonomi skulle dessutom spara pengar, minska vårt beroende av energiimport och få positiva följder för skapandet av arbetstillfällen i Europa i detta kritiska skede.

29.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts inom parlamentet och det samförstånd som har nåtts om att före valperiodens slut inleda förhandlingar om att försöka nå en överenskommelse med rådet vid första behandlingen.

30.  Europaparlamentet fördömer med kraft Europeiska rådets försök att undanta klimat- och energipaketet från det vanliga medbeslutandeförfarandet och i stället göra det till föremål för enhällighetsbeslut i rådet. Parlamentet är oroat över att detta allvarligt skulle kunna skada paketets integritet och äventyra EU:s ansträngningar för att driva på arbetet med framtida internationella klimatavtal.

Energitrygghet

31.  Europaparlamentet noterar att EU nu importerar 82,5 procent av sin olja och att de befintliga lagren i medlemsstaterna skulle räcka i 15 månader om EU skulle stoppa importen med omedelbar verkan.

32.  Europaparlamentet noterar att omkring 70 procent av all olja som förbrukas i EU används i transportsektorn, medan 20 procent används i byggnader och 10 procent som råvara. Enligt kommissionens beräkningar väntas efterfrågan på energi i transportsektorn öka med minst 30 procent fram till 2030, med en oacceptabelt hög ökning på upp till 5 procent om året inom luftfarten. Därigenom ökar både koldioxidutsläppen och beroendet av importerad energi.

33.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen i transportsektorn är avgörande för vårt beroende av olja och utvecklingen på miljöområdet och beklagar att Europeiska rådet knappt berörde frågan om beroendet av olja och helt underlät att behandla transportsektorn.

34.  Europaparlamentet är övertygat om att en kraftigt ökad energieffektivitet och utveckling av förnybara energislag kommer att stärka energitryggheten, motverka den förutspådda prisökningen på energi och minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ange energibesparing, energieffektivitet och förnybara energikällor som de viktigaste åtgärderna för att uppnå EU:s klimatmål och samtidigt öka försörjningstryggheten i EU.

35.  Europaparlamentet anser att det mål som Europeiska rådet enades om redan i mars 2007, om att öka energieffektiviteten med över 20 procent fram till 2020, är fullt möjligt att uppnå både tekniskt och ekonomiskt sett. Parlamentet beklagar därför att Europeiska rådet inte har gjort detta mål obligatoriskt.

36.  Europaparlamentet uppmanar än en gång EU att vidta konkreta åtgärder för att EU:s ekonomi ska bli den som är minst beroende av fossila bränslen och mest energieffektiv senast 2020. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att omgående göra omfattande investeringar i energibesparande och energieffektiva åtgärder och att utveckla gemenskapsprojekt för förnybar energi som kan bidra inte bara till att trygga EU:s energiförsörjning utan också till att uppnå Lissabonmålet om ekonomisk och social utveckling och Göteborgsmålet om miljö.

37.  Europaparlamentet kräver också att kommissionen i samband med den andra översynen av energistrategin inleder ett omfattande program för energieffektivitet som omfattar nya relevanta initiativ, såsom en översyn av EU:s nuvarande byggnadsdirektiv, ett nytt initiativ om kraftvärme samt nya budgetanslag för investeringar i energibesparing och energieffektivitet. Parlamentet understryker att energibesparing, energieffektivitet och användning av förnybar energi är de områden som ger störst möjligheter att minska koldioxidutsläppen till lägst kostnad och samtidigt öka EU:s geopolitiska oberoende. Endast genom sådana åtgärder kan EU erbjuda sina medborgare och företag konkreta och långsiktiga lösningar på problemet med stigande energipriser.

Den europeiska pakten för invandring och asyl

38.  Europaparlamentet beklagar att pakten för invandring och asyl främst är inriktad på gränskontroll i stället för på att prioritera vägar för laglig invandring. Inriktningen på gränskontroller och systematiskt återvändande för invandrare utan uppehållstillstånd blir ett hinder för tillgången till asyl och familjeåterförening.

39.  Europaparlamentet accepterar förvisso förslaget om ett blått kort som ett första steg mot en öppnare invandringspolitik, men motsätter sig en rättighetshierarki för migrerande arbetstagare. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

40.  Europaparlamentet kräver att Frontex arbetsbeskrivning uttryckligen ska innehålla ett krav på att internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl ska följas i samband med Frontex insatser på öppet hav.

41.  Europaparlamentet ser fram emot en ambitiös översyn av gemenskapens asyldirektiv och det därpå följande genomförandet av dessa, inbegripet en grundlig översyn av Dublin II‑förordningen.

Uppföljningen av krisen i Georgien

42.  Europaparlamentet beklagar att de internationella samtal om arrangemang för säkerhet och stabilitet i Abchazien och Sydossetien (enligt sexpunktsprogrammet från den 12 augusti 2008) som inleddes i Genève den 15 oktober präglades av förfarandemässiga motsättningar som hindrade parterna från att grundligt och direkt ta itu med frågorna på dagordningen.

43.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att lösa situationen för fördrivna personer och begär framför allt att alla som bor i övre Kodoridalen i Abchazien och i Akhalgori-området i Sydossetien snabbt ska kunna återvända på ett säkert och värdigt sätt.

44.  Europaparlamentet ser fram emot slutsatserna från den internationella givarkonferensen för Georgien den 22 oktober och välkomnar kommissionens föresats att erbjuda Georgien ett starkt politiskt, ekonomiskt och praktiskt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå och snabbt vidta åtgärder som syftar till återanpassning och återställande av konfliktområden samt att öka det humanitära biståndet för att människor som drabbats av kriget ska kunna få nya hem och tak över huvudet inför vintern.

45.  Europaparlamentet välkomnar att fredsövervakare från EU skickas till buffertzonerna, vilket stärker EU:s roll och ansvar i regionen och banar väg för fördjupade relationer med Georgien. Parlamentet uppmanar de facto-myndigheterna i Abchazien och Sydossetien samt i Ryssland att låta EU bedriva sin fredsövervakande verksamhet också i utbrytarområdena.

46.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid toppmötet mellan EU och Ryssland den 14 november tydligt klargöra för Rysslands president att inga strategiska partnerskap kan bedrivas med länder som inte följer internationell rätt och som kränker grannländernas territoriella integritet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer till ett krav i det framtida partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland och att införa en tydlig mekanism för tillämpningen av upphävandeklausulen.

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.