Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förklaringen från det första världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning som anordnades av FAO den 13–17 november 1999,

–   med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning som antogs av medlemmarna i FAO den 16 november 2009,

–   med beaktande av FN:s internationella utvärdering av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar, initierad av FAO och Världsbanken och genomförd av UNDP, UNEP, WHO och Unesco, i vilken detaljerade rekommendationer till regeringar utfärdades om hur man ska stärka hållbara jordbrukssystem och få ett slut på hungersnöd och fattigdom,

–   med beaktande av den artikel med titeln “A safe operating space for humanity” som nyligen publicerades av framstående forskare i ”Nature”, där vår planets gränser för ohållbara produktionssystem kvantifieras, inklusive konsekvenserna av klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald, nitrogen- och fosforkretslopp, liksom vattenhanteringen,

–   med beaktande av de konstateranden om hur globala matvanetrender påverkar klimatförändringarna, folkhälsan och den globala livsmedelsförsörjningen som görs i parlamentets studie om naturresurser (IP/A/STOA/IC/2008-180),

–   med beaktande av EU:s engagemang för en sammanhängande utvecklingspolitik, som innebär att åtgärder inom andra politikområden inte får strida mot utvecklingsmålen (det europeiska samförståndet om utveckling (2005), Lissabonfördraget).

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Vid världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 åtog sig företrädare från 185 länder att halvera antalet personer som lider av hunger före 2015. Mer än 40 miljoner människor dör av svält varje år. Familjejordbrukare, boskapsskötare och arbetare på landsbygden utgör mer än hälften av världens befolkning och är de som främst drabbas av hungersnöd.

B.  Antalet människor som lider av hunger i världen minskar inte, utan har istället ökat, och 2009 överskreds enligt FAO:s beräkningar enmiljardstrecket, med en världsbefolkning på sex miljarder människor, samtidigt som vår planet i dagsläget skulle kunna livnära tolv miljarder människor enligt FAO.

C. Den slutgiltiga förklaringen från världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 2009 innehåller varken en tillräcklig analys av orsakerna till misslyckandet med att utrota hungern eller konkreta förslag för hur kampen mot hungersnöd ska förbättras, istället flyttar man bara fram tidsgränsen för målet att utrota hungern till 2025.

D. Det senaste årtiondet har de offentliga investeringarna i jordbruk och landsbygdsutveckling avtagit globalt sett, vilket försvagat en stabil global livsmedelsförsörjning, samtidigt som kommersiella investeringar i exportorienterad produktion har skett på bekostnad av inhemsk livsmedelsförsörjning.

E.  Exportsubventioner och livsmedelsstöd från EU och Förenta staterna har varit en av de främsta orsakerna till varför försörjningsmöjligheterna på landsbygden har minskat och de småskaliga jordbruken har utplånats i utvecklingsländerna, vilket resulterat i att miljontals familjer förlorat sin mark och saknar tillräcklig livsmedelsförsörjning eller inkomst för att kunna livnära sig.

F.  Andelen avskogad mark och jordbruksresurser som används för att producera djurfoder, kött och biomassa till agrobränslen har ökat, vilket avsevärt bidragit till fluktuationer i livsmedelspriserna och uppmuntrat en världsomspännande spekulering i jordbruksvaror.

G. De senaste decennierna har Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen infört åtgärder för att liberalisera handeln i utvecklingsländerna, vilket har ökat den illojala konkurrensen inom jordbruket på bekostnad av lokal livsmedelsförsörjning och hållbara jordbrukssystem.

H. Enligt IPCC:s rapport kommer jordbrukskapaciteten och -produktionen att försämras i de flesta länder söder om Sahara.

I.   Klimatförändringarna får allvarliga konsekvenser för jordbruket, bland annat i form av minskade skördar till följd av vattenbrist, vilket försvårar jordbruket, särskilt i de fattigaste länderna.

1.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att tillgången till tillräckligt med hälsosamma livsmedel är en grundläggande mänsklig rättighet som fastställs i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och denna måste tryggas genom gemensamma åtgärder av regeringar, internationella organ och företagsenheter. Att inte tillgodose eller att förneka någon denna rättighet måste ses som ett brott mot denna universella mänskliga rättighet.

2.  Europaparlamentet anser att det för en verklig bekämpning av hungersnöden krävs en sammanhängande politik som inbegriper jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske och som främjar system för hållbart jordbruk och en hållbar livsmedelsförsörjning så att utvecklingsländernas möjligheter att föda sin befolkning förbättras och deras inhemska livsmedelsförsörjning inte undergrävs av billiga importer. Utvecklingsländerna måste ha möjlighet att om så krävs öka importtullarna eller begränsa exporten av jordbruksvaror, dock utan att detta påverkar de livsmedelsimporterande länderna negativt.

3.  Europaparlamentet anser att fattigdomsbekämpningen måste grundas på livsmedelssuveränitet, dvs. ett lands eller en regions rätt att demokratiskt utforma sin egen politik och fastställa sina egna prioriteringar och strategier för att skydda sin befolknings uppehälle och sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Dessa principer bör vara överordnade handelsliberaliseringar, avregleringar och privatiseringar, och inte negativt påverka de livsmedelsimporterande länderna.

4.  Europaparlamentet välkomnar livsmedelstoppmötets allmänna konstaterande att småbrukare har en central roll i kampen mot hungersnöd och fattigdom och begär att denna slutsats tydligt ska återspeglas i EU:s framtida utvecklings-, jordbruks-, fiske- och handelspolitik. Parlamentet framhåller även att småskaligt fiske kan bidra till livsmedelstrygghet i kustområdena.

5.  Europaparlamentet välkomnar de pågående reformerna av FAO:s kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig till ett förnyat och övergripande samarbete mellan alla aktörer för att utrota hungersnöd och fattigdom.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över att utländska investerare beslagtar jordbruksmark, framför allt i Afrika. Denna praxis stöds ofta i all hemlighet av regeringar och riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten. Parlamentet framhåller de långtgående konsekvenser som detta kan få i form av ohållbar markförvaltning och nekad tillgång till inhemska livsmedelsresurser. Parlamentet är även oroat över i vilken utsträckning EU och andra länder som bedriver fjärrfiske kräver tillgång till fiskebestånd i utvecklingsländers vatten. Detta riskerar att leda till överfiske, vilket i sin tur allvarligt kan äventyra leveranserna av fisk till marknaderna i dessa länder.

7.  Europarlamentet uppmanar FAO och medlemsstaterna att förhindra negativa konsekvenser av beslagtagande av jordbruksmark, såsom expropriering av småbrukare, en ohållbar användning av mark och vattenresurser samt hungeruppror på grund av livsmedelsbrist, och att verka för gemensamma bestämmelser och lagstiftningsinitiativ som erkänner invånares rätt att kontrollera jordbruksmark och andra naturresurser som är nödvändiga för deras livsmedelsförsörjning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig konsekvensbedömning som inbegriper vilka konsekvenser strategier och program inom den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskepolitiken, utvecklings- och handelspolitiken och snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna har utanför EU, för att en enhetlig och hållbar strategi för en tryggad global livsmedelsförsörjning ska kunna inrättas och för att konsekvensen i utvecklingspolitiken ska kunna ökas.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i de stundande förhandlingarna i Köpenhamn inkludera rättvisa finansiella mekanismer och begrepp för bördefördelning när det gäller klimatanpassningen, och särskilt göra det obligatoriska stödet för klimatvänliga jordbruksmetoder till ett enhetligt verktyg i kampen mot hungersnöd genom att fokusera på behoven hos små och självförsörjande jordbrukare i söder.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att upphöra med alla synliga och osynliga former av exportsubventioner som bevisligen leder till ökad hungersnöd och fattigdom.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda sig av utvecklingsstöd för att minska jordbrukarnas beroende av fossila bränslen och jordbrukskemikalier som konstgjorda gödningsmedel och bekämpningsmedel, samt av utsäden som kräver sådana medel och som omfattas av ensamrätter vad gäller immateriell äganderätt. Parlamentet föreslår dessutom en stabilisering av lokala och regionala jordbrukssystem som bygger på hållbara jordbruksmetoder och tillhandahållande av strategiska livsmedelsreserver i utvecklingsländerna.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka den andel av utvecklingsbiståndet som anslås till landsbygdsutveckling och jordbruk och att bekämpa finansiell spekulation på livsmedel.

13. Europaparlamentet understryker att det behövs nya gemensamma insatser för att kombinera kampen mot hungersnöd med de nödvändiga insatserna för att mildra effekterna av växthusgasutsläppen och anpassa sig till klimatförändringarna. Det behövs även samordnade insatser för att undvika ytterligare försämringar av markens bördighet och en fortsatt minskning av den biologiska mångfalden, som är viktiga beståndsdelar i livsmedelsproduktionssystemet. Dessutom måste den totala effektiviteten ökas och slöseriet i de globala livsmedelskedjorna minskas. Parlamentet anser även att ekologiska jordbruksmetoder med begränsad användning av bekämpningsmedel och kombinerade jord- och skogsbruk som är miljövänliga måste främjas och att tillträdet till lokala marknader måste förbättras.

14. Europaparlamentet uppmanar FAO, dess medlemsstaters regeringar och kommissionen att följa de rekommendationer som fastställts i den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar, om att vända vetenskapsorienterade ned-orienterade tekniköverföringskoncept och ersätta dessa med upp-orienterade, inkluderande jordbruksorienterade innovationskoncept för deltagande.

15. Europaparlamentet har beslutat att inrätta en högnivåarbetsgrupp för EU:s insatser för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen, i syfte att ta fram gemensamma åtgärdspunkter i fråga om de största utmaningarna för ett hållbart jordbruk och fiske samt för en hållbar landsbygdsutveckling. Enligt kommissionen består dessa utmaningar av klimatförändringarna, den minskade biologiska mångfalden, en hållbar vatten- och markförvaltning och förnybar energi.

16. Europaparlamentet beklagar att inga medlemsstater, med undantag för en, deltog i det senaste toppmötet om livsmedelsfrågor och uppmanar talmannen att meddela samtliga deltagare vid detta möte att Europaparlamentet beklagar EU-medlemsstaternas låga deltagande. Parlamentet uppmanar även talmannen att uppmuntra rådet och FAO:s medlemsländer att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa hungersnöd och fattigdom.

17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.