Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om klimatförändringar, särskilt den som antogs den 25 november 2009 om en EU-strategi inför klimatkonferensen i Köpenhamn,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det huvudsakliga resultatet från Köpenhamnskonferensen är ”Köpenhamnsavtalet”, vilket uppmärksammats av konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC).

B.   Avtalet förhandlades fram mellan 27 stats- och regeringschefer från länder som svarar för över 80 procent av de globala koldioxidutsläppen och som representerar alla större regionala grupper.

C.  Avtalet uppfyller inte på långt när de mål som fastställdes i Europaparlamentets resolution av den 25 november 2009.

D.  Avtalet är inte rättsligt bindande och fastställer inte uttryckligen att ett rättsligt bindande avtal ska ingås 2010.

E.   I avtalet sägs inget om globala mål på medellång eller lång sikt, och det fastställs heller inte när de globala utsläppen ska nå sin höjdpunkt.

F.   De frivilliga åtaganden om utsläppsminskningar som anges av parterna i avtalet når inte upp till de nivåer som enligt forskningen krävs för att tvågradersmålet ska uppnås. Samtliga industriländers åtaganden, med undantag för Japan och Norge, är otillräckliga och EU:s mål ligger långt efter. Vissa utvecklingsländer, såsom Brasilien och Mexiko, har förbundit sig till förhållandevis mer ambitiösa åtgärder.

G.  I avtalet erkänns behovet att begränsa den globala temperaturhöjningen till högst 2 °C och det hänvisas till att man bör utforska möjligheterna att hålla sig under en global temperaturhöjning på 1,5 °C.

H.  Avtalet innebär en överenskommelse om mätning, rapportering och kontroll av utvecklingsländernas åtgärder för att mildra effekterna, vilket ska ske via nationella meddelanden som ska behandlas inom ramen för internationella samråd och analyser enligt tydligt fastställda riktlinjer, vilka fortfarande måste fastställas och som måste garantera att suveräniteten respekteras.

I.    I avtalet fastställs grundprinciper för en betydande finansiering av klimatåtgärder på ett välavvägt sätt både för minsknings- och anpassningsåtgärder, inbegripet snabbstartsfinansiering (30 miljarder USD) för perioden 2010–2012 och långsiktig finansiering (100 miljarder USD per år 2020) samt för upprättande av institutionella strukturer för förvaltningen av denna finansiering, inbegripet en grön Köpenhamnsklimatfond och en högnivågrupp.

J.    En stor del av de medel som hittills utlovats för arbetet mot klimatförändringar i utvecklingsländerna kommer från budgetarna för offentligt utvecklingsbistånd, vilket innebär att medel tas från utvecklingsbiståndet. Detta innebär ett allvarligt hot mot fattigdomsminskningen och millennieutvecklingsmålen.

K.  I avtalet fastställs grundprinciper för inrättande av en mekanism för att minska utsläppen till följd av avskogning och skogsförstörelse samt främja upptag av koldioxidutsläpp i skogar och inrättande av en teknikrelaterad mekanism för att påskynda utvecklingen och överföringen av teknik, samt en hänvisning till marknadernas roll för att stärka begränsningsåtgärdernas kostnadseffektivitet. För att sådana mekanismer ska kunna genomföras på ett effektivt sätt måste en överenskommelse nås inom ramen för UNFCCC.

L.   Partskonferensen förlängde mandatet för de särskilda arbetsgrupperna enligt Kyotoprotokollet och ramkonventionen (långsiktiga gemensamma åtgärder mot klimatförändringar) till klimatkonferensen COP 16 i Cancún i Mexiko i december 2010. Många länder, inklusive BASIC-länderna, har uppgett att de förbundit sig till denna process.

Efter Köpenhamn

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att man i Köpenhamn inte lyckades nå ett omfattande internationellt klimatavtal för perioden efter -2012, vilket kommer att äventyra målet att stoppa farliga klimatförändringar och öka kostnaderna för klimatåtgärder.

2.  Europaparlamentet anser att dröjsmålet med att nå ett internationellt avtal inte är ett argument för att skjuta upp fortsatta EU-strategier för att åstadkomma de minskningar som på vetenskapliga grunder anses vara nödvändiga. Parlamentet uppmanar därför EU att trappa upp sitt eget minskningsmål till 30 procent, och att förtydliga villkoren för att arbeta mot ett minskningsmål på 40 procent. Parlamentet uppmanar EU att uppnå dessa mål genom energibesparingar och förnybara energikällor, och att ta avstånd från felaktiga lösningar såsom kärnkraft och så kallad ”rent kol”. Parlamentet begär att man så snart som möjligt ska komma överens om ambitiösa och bindande energibesparingsmål.

3.  Europaparlamentet beklagar att EU inte genom att tidigare ingå särskilda åtaganden i fråga om internationell offentlig finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna var i stånd att skapa förtroende i förhandlingarna så att resultat kunde uppnås i de särskilda arbetsgrupperna. Parlamentet uppmanar EU att tydligt visa att man är beredd att fortsätta med en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, förutsatt att Förenta staterna ingår rättsligt bindande åtaganden enligt ett annat rättsligt instrument och att överskott av utsläppsrätter (AAU) och LULUCF-regler (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) inte undergräver unionens miljömässiga integritet.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att fördubbla sina insatser för att utveckla sin yttre politik i klimatfrågan och att agera samstämmigt för att återinta en ledande ställning i förhandlingarna för att uppnå ett bindande omfattande klimatavtal för perioden efter 2012, som ligger i fas med de senaste forskningsrönen och överensstämmer med tvågradersmålet vid COP 16 i Mexiko i december 2010.

5.  Europaparlamentet efterlyser framför allt ett fastare samarbete med Mexiko, Brasilien och Sydafrika.

6.  Europaparlamentet förbinder sig även i fortsättningen till förhandlingarna inom ramen för FN och uppmanar regeringscheferna att inte undergräva utan i stället sträva efter att stärka denna process, särskilt genom att undvika exklusiva strategier. Parlamentet begär emellertid att man brådskande överväger hur processen skulle kunna göras mer effektiv, och att EU i detta sammanhang lägger fram förslag för tillämpning av röstningsregler, vid behov grundade på betydande majoriteter när det gäller flera kriterier, i syfte att bidra till att förhandlingarna framskrider.

7.  Europaparlamentet anser att en rättvis och transparent process som bygger på delaktighet behövs för att upprätthålla legitimiteten med tanke på ett framtida klimatavtal, vilket är av grundläggande betydelse för jordens framtid. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta förslaget i mindre grupper, men att detta arbete måste bygga på de mål och mandat som alla kommit överens om.

8.  Europaparlamentet anser att forum såsom G20 eller forumet för de viktigaste ekonomierna (Major Economies Forum) kan bidra till att skapa grund för samförstånd i de formella förhandlingarna, men endast spela en biroll eftersom sådana forum inte kan presentera bindande resultat och inte representerar de fattigaste länderna och de länder som är mest utsatta för klimatförändringar.

9.  Europaparlamentet uppmanar parterna att åstadkomma betydande resultat vid mötena i Bonn i maj–juni 2010 och planera in högnivåmöten före konferensen i Mexiko för att bidra till framsteg i god tid före COP 16.

Minskningsåtaganden

10. Europaparlamentet betonar att det internationella avtalet bör bygga på principen om ett gemensamt men differentierat ansvar. Industriländerna bör gå i spetsen för att minska sina nationella utsläpp med hjälp av bindande mål för hela ekonomin, medan tillväxtekonomierna, i enlighet med handlingsplanen från Bali, bör åta sig att vidta lämpliga nationella åtgärder för att lindra effekterna inom ramen för en hållbar utveckling. Parlamentet anser att det framtida avtalet ska inbegripa bestämmelser om internationella påföljder om åtagandena inte uppfylls.

11. Europaparlamentet erinrar om att det internationella avtalet bör garantera att industriländernas gemensamma minskningar av växthusgasutsläppen till 2020 jämfört med 1990 års nivåer ligger i den övre delen av intervallet 25–40 procent, såsom rekommenderas i den fjärde konsekvensbedömningen från FN:s internationella klimatpanel, och att den senaste forskningen visar att minst 40-procentiga utsläppsminskningar behövs. Dessa minskningar måste vara inhemska.

12. Europaparlamentet erinrar om att ett långsiktigt minskningsmål på minst 80–95 procent före 2050 jämfört med 1990 års nivåer bör fastställas för EU och andra industriländer, och att de globala växthusgasutsläppen bör börja minska senast 2015.

13. Europaparlamentet efterlyser en regelbunden översyn av avtalet efter varje ny IPCC‑rapport, och i vilket fall som helst minst vart femte år, för att garantera att minskningsmålen är tillräckligt ambitiösa för att tvågradersmålet ska uppnås och att dessa mål fortfarande ligger i linje med den senaste vetenskapliga utvecklingen.

14. Europaparlamentet vill att miljöeffektiviteten för utsläppsminskningsmålen i bilaga I ska styra EU:s strategi när det gäller internationella redovisningsregler för skogsförvaltning och LULUCF. Parlamentet efterlyser flexibla mekanismer samt sparande av alla överuppfyllda mål enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod inom ramen för arbetet med att uppnå målen efter 2012. Parlamentet efterlyser en omfattande översyn av koldioxidmarknaderna när det gäller deras möjlighet att hantera klimatförändringar.

15. Europaparlamentet betonar att alla REDD-mekanismer hädanefter måste respektera ursprungs- och lokalbefolkningars rättigheter, bland dem också rätten till kollektiv egendom och till självstyrande inhemska territorier, och sörja för deras fullständiga och effektiva medverkan och beslutsbefogenheter på alla nivåer, även vid utarbetande och genomförande av nationella REDD-planer och vid tilldelning eller fördelning av finansiering.

16. Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts i hanteringen av globala flyg- och fartygsutsläpp. Parlamentet uppmanar EU att se till att luftfartens totala miljöpåverkan beaktas och att minskningsmålen för luft- och sjöfartssektorerna i det framtida avtalet är samma som för andra industrisektorer.

Finansiering

17. Europaparlamentet understryker de industrialiserade ländernas historiska ansvar för oåterkalleliga klimatförändringar och deras ansvar att bistå utvecklingsländerna med tillräckligt med hållbart och förutsägbart ekonomiskt och tekniskt stöd som ger dem möjligheter att förbinda sig att minska växthusgasutsläppen, anpassa sig till klimatförändringens konsekvenser och minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse, samt stärka kapacitetsuppbyggnad i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt det framtida internationella avtalet om klimatförändringar.

18. Europaparlamentet vidhåller att åtaganden inom ramen för UNFCCC om att tillhandahålla en förutsägbar finansiering av anpassningar till klimatförändringarna eller åtgärder för att mildra deras konsekvenser så långt det går bör vara nya åtaganden som går utöver det offentliga utvecklingsbiståndet samt vara fristående från de årliga budgetförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet erinrar om det redan befintliga åtagandet om att det offentliga utvecklingsbiståndet senast 2015 ska uppgå till 0,7 procent av BNP.

19. Med förbehåll för olika inkomstskapande internationella instrument för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna (beskattning av finansiella transaktioner, internationell skatt på bunkerbränsle m.m.) anser Europaparlamentet att en årlig internationell offentlig finansiering på minst 120 miljarder euro behövs. Parlamentet betonar att man för att undvika dubbelräkning inte kan anse att koldioxidmarknaden förser utvecklingsländerna med finansiellt stöd.

20. Europaparlamentet understryker behovet av att den snabbstartsfinansiering som medlemsstaterna utlovat tillförs som nytt och extra stöd till budgetarna för offentligt utvecklingsbistånd, och att den samordnas på EU-nivå och görs tillgängligt så snart som möjligt, i vilket fall som helst före COP 16 i Mexiko, för finansiering av åtgärder i utvecklingsländerna. Parlamentet anser detta vara en central faktor för att skapa förtroende så att resultat kan nås i Mexiko, och uppmanar kommissionen att regelbundet, från och med juni 2010, vid sidan om användningen av den utlovade snabbstartsfinansieringen även rapportera om hur stödet kompletterar det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet.

21. Europaparlamentet påminner om att EU:s gemensamma bidrag till utvecklingsländernas minskningsåtgärder och anpassningsbehov år 2020 ska vara minst 30 miljarder euro per år, en siffra som kan komma att höjas i takt med att vi får ny kunskap om allvaret i klimatförändringarna och kostnadernas omfattning.

22. Europaparlamentet understryker att merparten av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter, samt olika internationella mekanismer för luftfart och sjötransporter, bör avsättas till att hjälpa utvecklingsländerna att motverka och anpassa sig till klimatförändringarna.

23. Europaparlamentet framhåller att man vid den kommande översynen av EU:s budget måste fokusera på hur tillräckliga resurser för skydd mot och anpassning till klimatförändringarna ska kunna tas fram, både inom EU och i utvecklingsländerna.

24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med begäran om att den vidarebefordras till alla konventionsparter som inte är EU-medlemmar.