Förfarande : 2010/2502(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0137/2010

Ingivna texter :

B7-0137/2010

Debatter :

PV 10/03/2010 - 6
CRE 10/03/2010 - 6

Omröstningar :

PV 10/03/2010 - 7.11

Antagna texter :

P7_TA(2010)0062

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 142kDOC 82k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0137/2010
3.3.2010
PE432.996v01-00
 
B7-0137/2010

till följd av frågorna för muntligt besvarande B7‑0010/2010 och B7‑0009/2010

i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen


om fördraget om icke-spridning av kärnvapen


Elmar Brok, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Ioannis Kasoulides för PPE-gruppen

Europaparlamentets resolution om fördraget om icke-spridning av kärnvapen  
B7‑0137/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Annemie Neyts‑Uyttebroeck, för ALDE-gruppen, och Angelika Beer, för Verts/ALE‑gruppen, om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) (B6‑0421/2008),

–   med beaktande av den utvärderingskonferens som kommer att hållas 2010 mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1887 (2009) om fördraget om icke‑spridning av kärnvapen (NPT),

–   med beaktande av förklaringen av den 3 november 2009 från toppmötet mellan EU och USA (bilaga 3),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 26 februari 2004(1), den 10 mars 2005(2), den 17 november 2005(3) och den 14 mars 2007(4) om icke-spridning och nedrustning av kärnvapen,

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESFP(5),

–   med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, vilken antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av rådets uttalande av den 8 december 2008 om förstärkning av den internationella säkerheten, särskilt punkterna 6, 8 och 9, där rådet ger uttryck för EU:s fasta beslutsamhet att bekämpa spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare,

–   med beaktande av den centrala roll som gruppen av länder som levererar kärnmaterial spelar för icke-spridningen,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1540 (2004) och 1673 (2006) om icke‑spridning av massförstörelsevapen,

–   med beaktande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT), IAEA:s övergripande avtal om skyddsåtgärder och tilläggsprotokoll, konventionen om fysiskt skydd av kärnämne, den internationella konventionen om bekämpande av nukleär terrorism, den internationella uppförandekoden mot spridning av ballistiska missiler (Haag-uppförandekoden), fördraget om minskning av strategiska vapen (Start I), som löpte ut 2009, och fördraget om minskning av strategiska offensiva vapen (Sort),

–   med beaktande av rapporten om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin, som Europeiska rådet enades om den 11 december 2008,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0234/2009),

–   med beaktande av frågorna av den 21 december 2009 till kommissionen respektive rådet om icke-spridningsfördraget (O-0170/2009 – B7‑0010/2010, O-0169/2009 – B7‑0009/2010),

–   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Icke-spridningsfördraget utgör fortfarande hörnstenen i systemet för icke-spridning av kärnvapen och själva grundvalen för strävandena efter kärnvapennedrustning och en fredlig användning av kärnkraft.

B.  I artikel IV i fördraget om icke-spridning av kärnvapen bekräftas samtliga parters oförytterliga rättigheter att utveckla, forska om, framställa och använda kärnkraft för fredliga ändamål.

C. Alla de tre pelarna i icke-spridningsfördraget, det vill säga icke-spridning, nedrustning och samarbete kring civil användning av kärnteknik för energiframställning, måste stärkas ytterligare.

D. Spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare, både till statliga och icke-statliga aktörer, är ett av de allvarligaste hoten mot den internationella stabiliteten och säkerheten.

E.  Inom EU råder ett överväldigande samförstånd om att man måste återuppliva och stärka icke‑spridningsfördraget under tiden fram till den kommande konferensen för utvärdering av icke‑spridningsfördraget, som äger rum den 3–28 maj 2010 i New York.

F.  Det behöver göras ytterligare framsteg inom alla aspekter av nedrustningen om den globala säkerheten ska kunna stärkas.

G. Icke-spridningsföredraget behöver stärkas, eftersom det utgör hörnstenen i det globala systemet för icke-spridning. Det finns också ett akut behov av djärvt politiskt ledarskap kombinerat med en rad progressiva, stegvisa åtgärder för att på nytt bekräfta icke‑spridningsfördragets giltighet och stärka de avtal, fördrag och organ som tillsammans utgör det nuvarande icke-spridnings- och nedrustningssystemet, i synnerhet fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) och Internationella atomenergiorganet (IAEA).

H. IAEA spelar en viktig roll för att lösa frågan om Irans kärnteknik och arbetar oförtrutet vidare för en diplomatisk lösning av frågan.

I.   Bristen på framsteg har varit påtaglig när det gäller de konkreta åtgärder (såsom de ”13 praktiska stegen”(6)) för att uppnå målen för icke-spridningsfördraget som man enats om vid de föregående utvärderingskonferenserna. Detta är särskilt allvarligt nu när hot uppstår från flera olika håll, bland annat i form av en ökad spridning som går hand i hand med den ökande efterfrågan på och tillgängligheten till kärnteknik samt risken att denna teknik och radioaktivt material hamnar i händerna på kriminella organisationer och terrorister.

J.   EU har åtagit sig att använda alla tillgängliga instrument för att förebygga, avvärja, hejda och om möjligt avveckla spridningsprogram som inger oro på global nivå, vilket tydligt kommer till uttryck i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, vilken antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

K. EU måste öka sina ansträngningar för att motverka spridning av kärnvapen och finansieringen av den, ingripa mot spridning genom sanktioner och utveckla åtgärder för att förhindra immateriella överföringar av kunskap och kompetens med alla till buds stående medel, inbegripet multilaterala fördrag och kontrollmekanismer, nationella och internationellt samordnade exportkontroller, samarbetsprogram för hotminskning samt politiska och ekonomiska påtryckningsmedel.

L.  Så kallade klausuler om icke‑spridning har blivit allmänt förekommande i avtal mellan EU och tredjeländer efter 2003.

M. Det behövs en nära samordning och ett nära samarbete mellan EU och dess partner, framför allt USA och Ryssland, i syfte att återuppliva och stärka icke-spridningssystemet.

N. I förklaringen om icke-spridningen och nedrustning (bilaga 3), som antogs vid toppmötet mellan EU och USA den 3 november 2009, framhölls behovet att bevara och stärka de relevanta multilaterala åtgärderna, i synnerhet icke-spridningsfördraget. I förklaringen stödde man också ikraftträdandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och begärde att det i januari 2010 skulle inledas förhandlingar om fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material. Vidare upprepades det i förklaringen att Iran och Nordkorea måste uppfylla sina internationella förpliktelser i fråga om kärnkraften.

O. Kommissionen har observatörsstatus i gruppen av länder som levererar kärnmaterial, liksom vid konferensen om utvärdering av fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Även rådets sekretariat deltar i konferensen om icke-spridningsfördraget, antingen inom kommissionens delegation eller tillsammans med EU:s ordförandeskap.

P.  Kärnvapenstaterna har minskat sina kärnvapenarsenaler och bemödat sig om att nedrusta, vilket är att välkomna. Nu krävs det ytterligare ansträngningar till förmån för nedrustningen, i överensstämmelse med artikel VI i icke-spridningsfördraget.

Q. I januari 2007 och januari 2008 lades nya förslag till nedrustning fram av Henry Kissinger, George P. Shultz, William J. Perry och Sam Nunn. På det globala planet lobbar medborgarorganisationer och politiska ledare för modellen för en kärnvapenkonvention och Hiroshima–Nagasaki-protokollet. I kampanjer som ”Global Zero” argumenterar man för att ett grundläggande sätt att förebygga spridning av kärnvapen och åstadkomma global säkerhet är att gå in för ett totalt avskaffande av kärnvapen. Allt detta är mycket uppmuntrande.

1.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att ta tillfället i akt under den kommande FN-konferensen för utvärdering av icke-spridningsavtalet och försöka närma sig målet om total kärnvapennedrustning på grundval av ett internationellt fördrag om avveckling av kärnvapen i hela världen.

2.  Europaparlamentet betonar att man vid konferensen för utvärdering av icke‑spridningsfördraget 2010 behöver ta fram en strategi för att nå en överenskommelse om ett fördrag om stopp för framställning av klyvbara material för militära ändamål på ett sätt som inte är diskriminerande. Med detta menas att det i fördraget bör krävas att stater som inte har kärnvapen eller stater som för närvarande inte ingår i icke‑spridningsfördraget avstår från framställning av klyvbara material för militära ändamål och avvecklar alla sina befintliga anläggningar där sådana klyvbara material framställs.

3.  Europaparlamentet betonar att de fem ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd, som alla har kärnvapen, bör sträva efter att stegvis upphöra med sin framställning av klyvbara material för militära ändamål och avveckla alla sina befintliga anläggningar där sådana klyvbara material framställs. Den nedrustning som vissa stater har inlett har ingen direkt koppling till andra staters beslut att stoppa eller fortsätta med sina spridningsprogram, vilket innebär att man bör inta en sträng hållning gentemot de stater eller organisationer som avser att inleda eller redan har inlett program för spridning av massförstörelsevapen.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en översyn och uppdatering av rådets gemensamma ståndpunkt 2005/329/GUSP av den 25 april 2005 om 2005 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen(7), som en förberedelse för ett lyckat resultat av 2010 års utvärderingskonferens, där alla de tre befintliga pelarna i icke‑spridningsfördraget stärks ytterligare och parterna sätter en total kärnvapennedrustning som det slutgiltiga målet, i enlighet med förslaget om en kärnvapenkonvention.

5.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som gör att länder som vill behålla eller utveckla sin kapacitet för fredlig användning av kärnkraft kan göra detta på ett sätt som minskar spridningsrisken och uppfyller de strängaste internationella normerna för kontroll och säkerhet.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet att regelbundet underrätta parlamentet om alla förberedande möten inför 2010 års utvärderingskonferens och ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkter i frågor som rör icke-spridning och nedrustning i samband med konferensen.

7.  Europaparlamentet framhåller igen betydelsen av rådets aktiva stöd, i samarbete med dess partner, till konkreta förslag om hur framställningen, användningen och upparbetningen av allt kärnbränsle ska bringas under IAEA:s kontroll, däribland inrättandet av en internationell bränslebank. Dessutom stöder parlamentet andra initiativ till en multilateralisering av kärnbränslecykeln till förmån för en fredlig användning av kärnkraft. Parlamentet välkomnar också att rådet och kommissionen är beredda att bidra med upp till 25 miljoner EUR till inrättandet av en kärnbränslebank under IAEA:s kontroll och efterlyser ett snabb godkännande av den gemensamma åtgärden i detta ärende.

8.  Europaparlamentet ger sitt stöd till IAEA och organets viktiga arbete med kärnkraftskontroller och kärnkraftssäkerhet.

9.  Europaparlamentet stödjer ytterligare åtgärder för att stärka IAEA:s mandat, däribland att tilläggsprotokollen till IAEA:s avtal om skyddsåtgärder görs allmänt giltiga, och andra förtroendeskapande åtgärder som att ge IAEA tillräckligt med resurser, så att organet kan fullgöra sitt livsviktiga uppdrag att göra all kärnkraftsverksamhet säker.

10. Europaparlamentet stödjer till fullo en förstärkning och förbättring av systemen för kontroll av att alla tillgängliga instrument för icke-spridning följs.

11. Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att säkerställa att reglerna och instrumenten för icke‑spridning genomförs effektivt och tillämpas överallt, framför allt genom att kontrollmetoderna vässas.

12. Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av effektiviteten för klausulerna om icke‑spridning av massförstörelsevapen i avtalen mellan EU och tredjeländer.

13. Europaparlamentet stöder kampen mot kärnvapenterrorism och ställer sig bakom alla åtgärder för att förhindra att terrorister kommer över massförstörelsevapen, liksom det globala initiativet för att bekämpa nukleär terrorism och initiativet för säkerhet mot spridning av massförstörelsevapen (Proliferation Security Initiative).

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i syfte att förbättra säkerhetsnormer och rutiner för kärnsäkerhet samt höja standarden för kärnsäkerheten, så att risken för kärnvapenterrorism minskar.

15. Europaparlamentet förespråkar ett tidigt ikraftträdande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, och innan dess bör iakttagandet av moratorierna för kärnvapenprovsprängningar fortsatt övervakas.

16. Europaparlamentet efterlyser en fördjupad dialog med den nya regeringen i USA och övriga kärnvapenmakter, i syfte att sätta en gemensam dagordning med målet att stegvis minska lagren av kärnstridsspetsar. I synnerhet stöder parlamentet de åtgärder som nu vidtas av Ryssland och USA för att avsevärt minska kärnvapenarsenalerna, enligt överenskommelsen i Start 1 och Sort. Parlamentet yrkar på en ratificering av CTBT och en förnyelse av Start-avtalet.

17. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang Rysslands och USA:s beslut att inleda förhandlingar för att ingå ett nytt, övergripande rättsligt bindande avtal som ska ersätta fördraget om minskning av strategiska vapen (Start) som löpte ut i december 2009, och Barack Obamas och Dmitrij Medvedevs undertecknande i Moskva den 6 juli 2009 av en gemensam överenskommelse om ett nytt avtal som ersätter Start I-avtalet.

18. Europaparlamentet välkomnar de framgångar som nyligen gjorts i förhandlingarna mellan USA och Ryssland och ser fram emot ett slutligt avtal i samband med nästa förhandlingsrunda, som inleds den 9 mars i Genève.

19. Europaparlamentet välkomnar president Obamas uttalande om att han kommer att driva på för en ratificering av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT). Parlamentet uppmanar rådet att på ett positivt och proaktivt sätt bidra till förberedelserna för nästa konferens om utvärdering av fördraget om icke-spridning av kärnvapen 2010, i nära samarbete med USA och Ryssland.

20. Europaparlamentet uppmanar Iran att tillsammans med IAEA gå in för att lösa alla återstående problem kring Irans kärntekniska program och att i detta syfte fullt ut samarbeta med IAEA och ge det tillträde och de uppgifter som organet begär, så att frågorna kan få en lösning.

21. Europaparlamentet stöder tvåspårsstrategin i fråga om Irans kärntekniska program. Parlamentet uppmanar på nytt Iran att fullt ut och utan ytterligare dröjsmål leva upp till sina skyldigheter enligt resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA, och framför allt uppfylla de krav som fastställdes i resolutionen av den 27 november 2009 från IAEA:s styrelse. Parlamentet uppmanar rådet att stödja FN:s säkerhetsråds åtgärder om Iran även i fortsättningen motsätter sig samarbete med världssamfundet kring landets kärntekniska program. Rådet uppmanas också att vara berett att vidta nödvändiga, smarta, riktade och icke‑spridningsinriktade åtgärder i anslutning till säkerhetsrådets arbete.

22. Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att snabbt utveckla ett kännbart system med nya sanktioner mot Iran mot bakgrund av landets kärntekniska program, om Iran fortsätter att avvisa ett erbjudande från andra länder om en överenskommelse att byta det mesta av sitt låganrikade uran mot uranbränsle av högre kvalitet för medicinska ändamål, och om IAEA:s rapport från inspektionen i Isfahan bekräftar risken för vapentillverkning och Irans vägran att följa FN:s resolution i frågan.

23. Europaparlamentet understryker att osäkerheten kring Irans kärntekniska program äventyrar icke-spridningssystemet och stabiliteten i regionen och i världen. Parlamentet stöder målsättningen om att nå en förhandlingslösning med Iran med hjälp av den dubbla strategin med dialog och sanktioner, i samordning med andra medlemmar av FN:s säkerhetsråd och IAEA.

24. Europaparlamentet uppmanar Iran att inleda seriösa och konstruktiva förhandlingar med Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Storbritannien och USA, under stöd av EU:s höge representant (P-5+1), i syfte att driva på dialogen om kärnteknik, som inleddes i Genève den 1 oktober 2009.

25. Europaparlamentet upprepar sitt åtagande om att hitta en omfattande, långsiktig och lämplig lösning på kärnteknikfrågan i Iran genom dialog och förhandlingar, med utgångspunkten att Iran måste följa FN:s säkerhetsråds resolutioner.

26. Europaparlamentet uppmanar Nordkorea att fullgöra sina skyldigheter enligt det gemensamma uttalandet från september 2005 och att vidta åtgärder för en slutgiltig, verifierbar avveckling av landets kärnvapen. Parlamentet upprepar vikten av ett fullständigt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1718 och 1874 under full insyn, eftersom de utgör ett hinder för Nordkoreas spridningsverksamhet och kan övertala landet att återkomma till sexpartssamtalen och fortsätta avvecklingen.

27. Europaparlamentet stöder sammankallandet av ett toppmöte om kärnsäkerhet i april 2010 och framhåller att olaglig handel och användning av kärnmaterial är ett omedelbart och allvarligt hot mot den globala säkerheten. Parlamentet ser fram emot konkreta förslag som kan öka säkerheten för sårbara kärnmaterial, till exempel åtgärder för effektiva utredningar av fall där material olagligt avyttrats och åtal av de ansvariga.

28. Europaparlamentet framhåller hur viktiga IAEA:s uppförandekod om säkerheten i samband med radioaktiva strålkällor och de tillhörande riktlinjerna om import och export av radioaktiva källor är för att förhindra radiologiska attacker. Parlamentet kommer att arbeta för att de ska genomföras i hela världen.

29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, ordföranden för 2010 års konferens för utvärdering av icke‑spridningsfördraget och IAEA:s generaldirektör.

 

(1)

EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 152.

(2)

EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 253.

(3)

EUT C 280 E, 18.11.2006, s.453.

(4)

EUT C 301 E, 13.12.2007, s.146.

(5)

Antagna texter, P6_TA(2008)0255.

(6)

Förenta nationerna: 2000 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen, NPT/CONF.2000/28 (delarna I och II).

(7)

EUT L 106, 27.4.2005, s. 32.

Senaste uppdatering: 13 maj 2010Rättsligt meddelande