Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande KOM(2010)0250 om en förstärkning av samordningen av den ekonomiska politiken,

–   med beaktande av rådets förordning om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets senaste möte den 25–26  mars 2010,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möten i mars 2000, 2001, 2005, 2006, 2007 och december 2009,

–   med beaktande av mötet mellan stats- och regeringscheferna i euroområdet den 7 maj 2010,

–   med beaktande av Ekofinrådets beslut av den 9 maj 2010,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–   med beaktande av kommissionens utvärdering av Lissabonstrategin (SEK(2010)0114),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om förbättrad samordning av den ekonomiska politiken (KOM(2010)0250),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om EU 2020(1),

–   med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den pågående finansiella, ekonomiska och sociala krisen är fortfarande allvarlig och förväntningarna på att Europeiska rådet ska godkänna EU 2020-strategin i juni 2010 är mycket höga.

B.  I många medlemsstater stiger fortfarande arbetslösheten och den kan till slut komma att påverka så många som 28 miljoner människor i EU, vilket kan skapa stora sociala och mänskliga problem om inga lämpliga politiska åtgärder vidtas på medellång sikt. Krisen har utplånat miljontals arbetstillfällen och ökat antalet otrygga jobb och fattigdomen. Av EU:s invånare riskerar 16 procent att hamna i fattigdom, 9,6 procent är arbetslösa och 8 procent av befolkningen betraktas som ”arbetande fattiga”.

C. Klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och slöseriet med naturresurser leder till att man i grunden måste ifrågasätta vår tids ohållbara produktions-, distributions- och konsumtionsmönster, vilket kräver en ny och hållbar utvecklingsmodell.

D. Genom Lissabonstrategin försökte man med rätta uppnå en starkt konkurrenskraftig och kunskapsbaserad ekonomi med möjlighet till hållbar tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen, bättre social sammanhållning och respekt för miljön. Dessa mål har dock inte uppnåtts.

E.  I Lissabonfördraget framgår det tydligt att unionen ska utforma och genomföra sina yttre åtgärder i syfte att gynna en hållbar utveckling på det ekonomiska, sociala och miljömässiga planet i utvecklingsländerna, och det huvudsakliga målet ska vara att avskaffa fattigdomen och arbeta för att alla länder ska integreras i världsekonomin.

F.  Efter flera månaders onödig och kostsam vacklan, som allvarligt har förvärrat krisen i de offentliga finanserna i euroområdet, har rådet nu godkänt ett åtgärdspaket för att upprätthålla finansiell stabilitet i Europa, inklusive en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism med en total volym på upp till 500 miljarder euro.

G. En monetär union som kännetecknas av att den inte har någon krislösningsram för svårt skuldsatta länder och varken gränsöverskridande finansinstitut eller någon samordnad konjunkturmotverkande skattepolitik är mycket utsatt för inre och yttre påfrestningar.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över huvudpunkterna i den nya EU 2020-strategin som Europeiska rådet antog den 26 mars.

2.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådet har missat ett historiskt tillfälle att fullt ut dra lärdom av den nuvarande krisen och utarbeta en verkligt långsiktig, ambitiös och samordnad strategi.

3.  Europaparlamentet betonar att EU 2020-strategin måste göra Europa till ledare för den gröna revolution som under det tjugoförsta århundradet ska göra det möjligt att förena den mänskliga utvecklingen med planeten jordens fysiska begränsningar.

4.  Europaparlamentet begär därför att det övergripande målet med EU 2020-strategin ändras från en ren inriktning på BNP-tillväxt mot ett bredare politiskt synsätt på framtiden för EU som en social och hållbar union som sätter människan och skyddet av miljön i centrum för politiken och syftar till välfärd och bästa möjligheter för alla. I detta sammanhang betonar parlamentet att konkurrenskraft inte är ett mål i sig.

5.  Europaparlamentet anser att den nya strategin bör omfatta mer än bara BNP och innehålla indikatorer för välbefinnande, liksom indikatorer som tar hänsyn till breda externa ekonomiska faktorer och miljöbelastning, och att dessa indikatorer bör definieras, antas och bedömas genom demokratiska och innovativa förfaranden.

6.  Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar om en enhetlig och integrerad utvecklingsstrategi för Europa som definierar tydliga långsiktiga mål för ekonomisk tillväxt för att tillväxten ska kunna dels bidra till att bygga en bättre, rättvisare och hållbarare ekonomi där alla får ta del av välståndet, dels ge skydd mot finanssektorns lystnad och excesser. Parlamentet upprepar sitt krav på att integrera de delvis överlappande strategier som EU för närvarande ska följa, framför allt EU-2020-strategin, den hållbara utvecklingsstrategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet beklagar att Europeiska rådet vägrade att välja detta tillvägagångssätt och därmed lämnade problemet med en inkonsekvent politik olöst.

7.  Europaparlamentet anser däremot att EU under det kommande årtiondet kommer att stå inför ett flertal utmaningar vad gäller dess ekonomiska och sociala framåtskridande, däribland de ogynnsamma följderna av konjunkturnedgången, och tror att dessa utmaningar kräver en djupgående översyn av de mekanismer som ska hjälpa oss att uppnå de arbetsmarknadsmässiga och sociala målen i Europa.

8.  Europaparlamentet ser den rådande krisen i de offentliga finanserna i euroområdet – 13 medlemsstater av 16 uppfyller i dag inte stabilitets- och tillväxtpaktskriterierna och Europeiska centralbankens bedömningar visar att inte en enda medlemsstat kommer att kunna uppfylla dem runt 2011–2012, samtidigt som spekulationerna mot de nationella obligationerna är omfattande och systematiska – som ett tydligt tecken på de allvarliga bristerna i EU:s nuvarande ekonomiska samordningspolitik, som huvudsakligen förlitar sig på finanspolitisk konsolidering och övervakning. Parlamentet understryker att man för att kunna skapa arbetstillfällen och uppnå målet hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning även bör ägna full energi åt att hantera de ihållande och betydande makroekonomiska obalanserna och skillnaderna i konkurrenskraft i euroområdet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att kommissionen erkänner hur nödvändigt detta är i sitt meddelande om ekonomisk samordningspolitik.

9.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att med hjälp av nya verktyg stärka förvaltningen av euroområdet inför de utmaningar som krisen tydliggjort, och om genomförandet av stödpaketet för Grekland, inrättandet av en europeisk finansiell stabilitetsmekanism, stärkt ekonomisk styrning, regleringen av finansmarknaderna och kampen mot spekulation. Rådet har på detta sätt anammat huvudprincipen att problem i euroområdet ska lösas inom euroområdet självt. Parlamentet menar att dessa nya verktyg också bör stärka samordningen av den ekonomiska politiken mellan alla de medlemsstater som inte övervakas så att vi får en proaktiv samordning av den ekonomiska politiken med stärkta förvaltningsmekanismer för att kunna genomföra EU 2020-strategin. Parlamentet beklagar här att medan kommissionen har lagt fram breda förslag för att stärka budgetövervakningen har den inte föreslagit tillräckligt relevanta lösningar för att återställa och genomdriva en långsiktig ekonomisk hållbarhet och en målinriktad samordning av den ekonomiska politiken i syfte att utarbeta en gemensam budgetstrategi inom ramen för en omfattande EU 2020-strategi.

10. Europaparlamentet betonar att hållbara offentliga finanser inte bara förutsätter ansvar i utgifterna utan också en adekvat och socialt rättvis beskattning. Parlamentet uppmanar i det sammanhanget kommissionen att föreslå en rad åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att återfå balansen i sina offentliga budgetar och finansiera offentliga investeringar med hjälp av euroobligationer, en EU-skatt på finansiella transaktioner, miljöskatter, en progressiv bankavgift samt ett automatiskt informationsutbyte och åtgärder för bekämpning av skatteparadis. Kommissionen bör även hjälpa medlemsstaterna att gå över till samarbete i stället för konkurrens i skattfrågor, vilket även bör inbegripa en tidsplan för att införa en gemensam konsoliderad bas för beskattning av företagsvinster och en mekanism för att garantera en miniminivå för samordningen av bolagsbeskattningen på liknande grund som den som för närvarande gäller för momsen.

11. Europaparlamentet uppmanar därför den arbetsgrupp som inrättades av Europeiska rådet i mars 2010 att lägga fram konkreta förslag om djupare och bredare ekonomisk samordning. Dessa förslag bör i enlighet med artiklarna 121 och 136 inbegripa ett antal riktlinjer för att utarbeta en samordnad och harmoniserad konjunkturutjämnande finanspolitik och ytterligare solidaritetsmekanismer på EU-nivå som syftar till att hantera interna obalanser och asymmetriska chocker, öka tillnärmningen och göra resursfördelningen mer effektiv.

12. Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet i sina slutsatser inte beaktar att den bräckliga återhämtningsprocess som nu är igång helt måste återspeglas i en ny 2020‑strategi genom att man tar fram en sammanhängande och omfattande politisk dagordning som till fullo integrerar den makroekonomiska politiken i denna strategi på ett sätt som säkerställer att den nödvändiga budgetkonsolideringen inte underminerar strategins verkställande, framför allt när det gäller kampen mot arbetslöshet och tillräckliga och väl samordnade investeringar i infrastruktur och på kunskapsområdet. Parlamentet känner stor oro inför rådets slutsatser av den 9 maj 2010 om ett starkt åtagande för att påskynda budgetkonsolideringen, vilket kan äventyra de politiska åtagandena i EU 2020-strategin, hota möjligheterna att upprätthålla tillräckligt starka och rättvisa välfärdsstater och sätta den redan bräckliga återhämtningsprocessen på spel, och som därför kan leda till en ytterligare förlust av miljontals arbetstillfällen på medellång sikt.

13. Europaparlamentet betonar att den senaste tidens händelser med statskreditswappar som använts av finansiella spekulanter och som lett till omotiverat höga nivåer av flera nationella spreadar har blivit en allvarlig påminnelse om att brister och instabilitet inom den finansiella reglerings- och tillsynsramen får direkta negativa sidoeffekter på de nationella ekonomiernas hållbarhet och på stabiliteten i euroområdet. Parlamentet stöder ett skyndsamt införande av ett förbättrat och ambitiöst europeiskt ramverk för den finansiella tillsynen som ger möjlighet till lämplig reglering och tillsyn av varje finansiell produkt, transaktion och institution i EU. Parlamentet understryker att behovet av marknadstransparens och bättre europeiska regleringar inte bara handlar om effektiv marknadsövervakning utan också om europeisk suveränitet.

14. Europaparlamentet noterar de fem överordnade mål som Europeiska rådet fastställt om sysselsättningsgrad, villkor för forskning och utveckling, minskning av utsläppen av växthusgaser, förbättrad utbildningsnivå och främjande av social integration. Parlamentet beklagar djupt att dessa mål inte fastställs i samband med en konsekvent och sammanhållen strategi för hållbar utveckling som förenar de ekonomiska, sociala och miljömässiga politiska dagordningarna. Parlamentet beklagar den brist på framåtanda som präglar dessa mål, liksom avsaknaden av specifika indikatorer för vissa av dem, något som bäddar för bakslag i viktiga frågor som social integrering, utbildning och fattigdomsbekämpning.

15. Europaparlamentet noterar det överordnade målet om sysselsättningen för män och kvinnor. Parlamentet beklagar att man inom detta mål inte tagit någon hänsyn till kvaliteten på sysselsättningen, och upprepar att sysselsättning av god kvalitet bör högprioriteras inom EU 2020-strategin och att en starkare inriktning på välfungerande arbetsmarknader – både nationella och europeiska – och på sociala villkor är absolut nödvändig för att resultaten på sysselsättningsområdet ska bli bättre. Parlamentet efterlyser därför ett nytt lagstiftningsprogram som syftar till att stärka arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor, inbegripet en översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare samt nya eller omarbetade direktiv om minimiinkomstsystem, arbetstider, uppsägningar av enskilda anställda på felaktiga grunder, information och samråd, erkännande av fackföreningar, gränsöverskridande kollektivavtal, likabehandling av atypiska arbetstagare, lika lön och arbetsplatsinspektioner. Vidare anser parlamentet att det i den nya strategin måste läggas mycket större vikt vid sysselsättningskvalitet och anständiga arbetsvillkor. Bland annat måste man framhålla kampen mot otrygga anställningsförhållanden och svartarbete, möjligheterna att förena arbete och familjeliv, samt insatser för att människor som för närvarande är uteslutna från arbetsmarknaden ska kunna komma in på den. Parlamentet uppmanar kommissionen att bryta sin praxis att betrakta detta område som något som endast omfattas av kommissionens meddelanden, och i stället brådskande lägga fram nyckelinitiativ inom lagstiftningsområdet för att skydda arbetstagarnas rättigheter.

16. Europaparlamentet uppmanar här Europeiska rådet och kommissionen att fastställa och anta en ambitiös agenda för anständiga arbetsvillkor som innehåller målet om en lön som går att leva på. Parlamentet begär att arbetsmarknadens parter i samarbete med kommissionen inleder gemensamma EU-initiativ för att bekämpa social dumpning och minska antalet arbetande fattiga. Kommissionen uppmanas att årligen offentliggöra indikatorer knutna till kvalitet i arbetet, i enlighet med rådets överenskommelser.

17. Europaparlamentet betonar att en överdrivet måttlig löneutveckling även inverkar bromsande på hushållens inkomstökning och följaktligen även på den privata konsumtionen. Parlamentet varnar därför för att huvudsakligen fokusera på måttlig löneutveckling som ett sätt att uppnå prisstabilitet. Parlamentet påminner om att en ökad internationell konkurrens redan har lett till att lönerna pressats nedåt, samtidigt som de ökade råvarupriserna har minskat konsumenternas köpkraft inom EU.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet, kommissionen och parlamentet att senast vid utgången av året anta en ambitiös strategi för miljövänliga arbetstillfällen och inom ramen för denna uppställa ramvillkor för hur man kan dra nytta av sysselsättningspotentialen inom en mer hållbar ekonomi som bygger på färdigheter och innovationer samt se till att omställningen till en sådan ekonomi är socialt rättvis och gynnar alla människor i Europa. Parlamentet anser att en sådan strategi bör inbegripa investeringar i yrkesutbildning och livslångt lärande för att hjälpa de anställda att utvecklas och göra det möjligt för dem att byta jobb om det är nödvändigt, ett ramavtal om stärkt trygghet under övergångsperioder som omfattar rätt till yrkesutbildning och tillräcklig social trygghet vid övergångar på arbetsmarknaden, ett avtal mellan arbetsmarknadens parter om rätten till livslångt lärande och utbildning på arbetsplatsen samt stöd till anpassning av färdigheter och arbetsplatsorganisationen över hela linjen.

19. Europaparlamentet noterar det övergripande målet om att förbättra utbildningen. Det är beklagligt att det saknas målsättningar i siffror, och parlamentet uppmanar Europeiska rådet att sätta upp ett 100-procentsmål för gymnasieutbildningen samt tydliga kvalitetsmål och indikatorer för grundskole- och gymnasieutbildningen.

20. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets förslag om social integrering, i synnerhet prioriteringen av fattigdomsbekämpning, men beklagar djupt att det saknas tydliga mål och initiativ i denna fråga. Parlamentet anser att detta är ett av huvudmålen i en EU 2020‑strategi, och efterlyser en ambitiös långsiktig strategi mot fattigdomen med långtgående mål för fattigdomsminskning, också vad gäller fattigdomen bland kvinnor, barn och gamla och för arbetande fattiga, tillsammans med en samordnad bostadspolitisk strategi för Europa. Här anser parlamentet att EU 2020-strategin uttryckligen bör omfatta högt satta mål om att minska fattigdomen med hälften vart femte år (dvs. en målnivå för fattigdomen på 8,5 procent 2015 och 4 procent 2020) och minska ojämlikheter, närmare bestämt klyftan mellan rika och fattiga. Parlamentet anser att fattigdomen därför måste mätas som ”relativ fattigdom” i syfte att lättare kunna identifiera dem som riskerar utslagning och att koncentrationskoefficienten officiellt bör vara ett verktyg i EU 2020‑strategin.

21. Europaparlamentet erinrar, beträffande målsättningen för fattigdomsbekämpning, om sina tidigare förslag om ett EU-mål för minimiinkomstsystem och bidragsfinansierade system för ersättning av inkomstbortfall, som skulle ge ett inkomststöd på minst 60 procent av det nationella genomsnittet, samt om överenskommelsen om en tidsplan för att detta mål ska uppnås.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, på grundval av de övergripande målen för sysselsättningsgrad och fattigdomsbekämpning, utarbeta en uppsättning delmål på europeisk och nationell nivå, som ska följas upp med konkret politik och översynsmekanismer, däribland indikatorer.

23. Europaparlamentet påminner om att offentliga tjänster, särskilt sociala tjänster, har avgörande betydelse för integrationen i samhället. Parlamentet påpekar att myndigheter på lokal, regional och nationell nivå har fått omfattande rättigheter att besluta om frivilliga åtgärder för att kunna tillhandahålla sådana tjänster. Parlamentet beklagar att gruppen tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar i egenskap av betydelsefulla kanaler för investeringar och för tillhandahållandet av tjänster som är viktiga för medborgarna och ekonomin. Parlamentet erinrar om att offentliga instanser som erbjuder sådana tjänster länge har krävt en större rättssäkerhet beträffande tillhandahållandet av dessa tjänster med avseende på subsidiaritetsprincipen och principerna om lokalt självstyre. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en heltäckande analys av liberaliseringens effekter hittills och en lagstiftningsram med hänsyn till de nya bestämmelserna i fördraget.

24. Europaparlamentet beklagar att de övergripande mål som formulerats av rådet inte omfattar jämställdhet mellan kvinnor och män som ett centralt mål i EU 2020-strategin. Parlamentet efterlyser därför ett lagstiftningsprogram för jämställdhet för att undanröja löneskillnaderna mellan kvinnor och män och för att garantera kvinnors möjlighet att fullt ut delta på arbetsmarknaden och samtidigt främja deras karriärmöjligheter bland annat genom att

     –   minska löneklyftan mellan kvinnor och män till 0–5 procent före 2020,

     –   utarbeta ett lagstiftningsförslag för översyn av befintlig lagstiftning,

     –   inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte efterlever bestämmelserna,

–   öka insatserna för att förbättra möjligheterna att kombinera arbete och familjeliv genom att trygga tillgången till ekonomiskt överkomliga, flexibla och högkvalitativa tjänster samtidigt som den sociala tryggheten upprätthålls, särskilt tillgång till barnomsorg där målet bör vara att man garanterar 50 procent av den efterfrågade omsorgen för barn mellan 0 och 3 år och 100 procent av den efterfrågade omsorgen för barn över 3 år, samt ökad tillgång till omsorg av anhöriga,

–   ställa upp målet att 75 procent av kvinnorna ska vara sysselsatta, däribland minst 50 procent i arbeten som garanterar ekonomiskt oberoende, genom aktiv skräddarsydd arbetsmarknadspolitik och bestämmelser som gör det möjligt att förena arbete och familjeliv, såsom flexibel arbetstid, arbetsplatsflexibilitet och tillgång till ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och omsorg av anhöriga.

25. Europaparlamentet konstaterar att Europeiska rådet på nytt ställer sig bakom EU:s åtagande från december 2008 att senast 2020 minska växthusgasutsläppen med 20 procent, öka andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen med minst 20 procent och minska energiförbrukningen med 20 procent genom större energieffektivitet. Parlamentet påminner om att varje inhemskt riktmärke för växthusgasminskningen som är mindre ambitiöst än en 30 procentig minskning senast 2020 jämfört med 1990 års nivåer strider mot all vetenskap och kommer inte att hindra de dramatiska följderna av en allt snabbare klimatförändring. Det skulle dessutom visa att EU:s ledarskap inom den globala klimatpolitiken har brutit samman. Parlamentet insisterar på att ytterligare minskningsmål är nödvändiga på lång sikt och att EU:s politik bör vara inriktad på dessa mer långsiktiga mål och att genomförandet av dem måste inledas redan nu. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en politik som kan säkerställa en genomgripande förändring av produktions-, distributions- och konsumtionsmönster, i syfte att uppnå dessa mål.

26. Europaparlamentet är djupt oroat över att det i 2020-strategin inte finns konkreta mål eller inriktningar, eller ens ett omnämnande av målsättningar för biologisk mångfald 2020. Parlamentet efterlyser därför mätbara mål som inriktas mot att hejda förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och att om möjligt återställa dem till 2020. Parlamentet påminner kommissionen om att EU:s medborgare förväntar sig att EU ska arbeta för ett renare, säkrare och hälsosammare samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att tillämpa principen om att förorenaren ska betala och försiktighetsprincipen i lagstiftningen, eftersom dessa är avgörande för en framgångsrik och hållbar ekonomisk återhämtning. Parlamentet är besviket över det begränsade framsteget med den hållbara utvecklingsstrategin hittills. Parlamentet beklagar att åtgärderna för förebyggande hälsovård och ojämlikhet i hälsa inte har hamnat högre i förteckningen över prioriterade åtgärder i EU 2020-strategin.

27. Europaparlamentet beklagar bristen på ambitioner i EU 2020-strategin när det gäller att utveckla en verkligt gemensam europeisk energipolitik. Parlamentet understryker att även om en fungerande inre marknad är ett viktigt mål för Europa liksom behovet av ett snabbt genomförande av det tredje energipaketet, så har denna del av Europas energipolitik kommit att överbetonas på bekostnad av de två andra målen om hållbar utveckling och försörjningstrygghet. Parlamentet påminner om att den inre marknaden inte kan hanteras separat från den externa dimensionen och att Europa behöver en verkligt gemensam europeisk energipolitik för att mer effektivt kunna påverka försörjningstryggheten för energi, klimatförändringarna och energi till rimliga priser.

28. Europaparlamentet uppmanar EU att, som ett första steg mot en grön högeffektiv ekonomi som ska uppnås senast 2050 och som helt bygger på förnybara energikällor, sätta upp bindande mål för 2020 om att minska sin energiförbrukning och öka sin andel förnybar energi, samtidigt som man avlägsnar tekniska och andra hinder för ytterligare utveckling av hållbar förnybar energi.

29. Europaparlamentet betonar att miljöhållbarheten är beroende av en absolut minskning av resursanvändningen. Parlamentet betonar att den nuvarande ekonomiska krisen bör utnyttjas som en möjlighet att övergå till en högeffektiv ekonomi som helt bygger på förnybara energikällor. Parlamentet framhåller att en snabb och omfattande omställning är nödvändig om Europas industrier ska lyckas minimera användningen av kolhaltigt bränsle som energikälla och kraftigt dra ned på användningen av naturresurser i allmänhet. Därför efterlyser parlamentet ett långtgående mål om ökad resurseffektivitet och välkomnar huvudinitiativet ”Resurssnålt Europa och Industripolitik för en globaliserad tid”, men konstaterar att de politiska instrumenten inte räcker till för att den nödvändiga omställningen ska kunna genomföras. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sin analys av hur en omställning av industrin ska kunna genomföras, med målet att uppnå en högeffektiv ekonomi som helt bygger på förnybara energikällor, se över sitt arbetsprogram och lägga fram förslag till åtgärder. Parlamentet beklagar djupt att Europeiska rådet nöjde sig med att anta en ståndpunkt om energieffektivitet, utan att nämna resurseffektivitet.

30. Europaparlamentet välkomnar den ram som anges i EU 2020-strategin för utvecklingen av en digital agenda för Europa, men beklagar att såväl strategin som 2010 års planering, trots det brådskande behovet av handling, saknar de konkreta åtgärder och målsättningar som skulle kunna förverkliga kommissionens visioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera en omfattande handlingsplan med tidsplan och mål som gör det möjligt att uppnå snabba och påtagliga resultat i utvecklingen mot ett öppet och välmående digitalt samhälle.

31. Europaparlamentet noterar det övergripande målet om att tre procent av BNP ska gå till forskning och utveckling. Parlamentet understryker att det krävs ett solitt, trovärdigt och hållbart finansiellt stöd från EU för betydande forsknings- och utvecklingsprojekt, viktiga infrastrukturinvesteringar i energisektorn, EU:s nya behörighet inom rymdpolitik samt för finansiering av EU:s innovationspolitik för att unionens huvudmål för 2020 ska kunna uppnås. I detta sammanhang bör uttryckliga målsättningar fastställas för finansieringsinstrument för små och medelstora företag samt för ett främjande av öppna standarder som en garanti för digital driftskompatibilitet och tillgänglighet. Parlamentet efterlyser ett tydligt införlivande av EU-mål om miljöinnovationer.

32. Europaparlamentet efterlyser en massiv och snabb omställning av Europas industri med hjälp av en hållbar europeisk industripolitik som är inriktad på att skapa gröna jobb och förbättra resurseffektiviteten och resursanvändningen. Parlamentet understryker att vinsterna bör fördelas rättvist och användas för att höja livskvaliteten för alla. Parlamentet tror att det behövs en intensiv dialog med de anställda för att man ska kunna uppnå en hållbar utveckling av Europas industrier, precis som en framåtsyftande industripolitik kräver innovation, intelligent omstrukturering, förbättrade processer och kvalitetsstandardutveckling, vilket allt som allt främjas av att de anställda deltar. Parlamentet upprepar att denna omställning också kommer att kräva åtgärder för att främja arbetstagarnas övergång till en ny miljömässigt hållbar ekonomi.

33. Europaparlamentet påpekar att EU måste göra effektivare investeringar i befintlig infrastruktur på transportområdet, som exempelvis TEN-T, för att skapa arbetstillfällen, förbättra den sociala och territoriella sammanhållningen och inrätta ett hållbart och driftskompatibelt transportsystem. Parlamentet manar till interaktion mellan olika transportslag och ett smart logistikutnyttjande, eftersom det kommer att krävas nya uppfinningar, ny teknologi och ekonomiska resurser om det ska bli möjligt att minska koldioxidutsläppen och öka hållbarheten på transportområdet.

34. Europaparlamentet anser att en ny strategi för den gemensamma marknaden bör vara ett centralt inslag i en ny EU 2020-strategi. Parlamentet betonar att man behöver ta ett helhetsgrepp på den gemensamma marknaden och ta full hänsyn till sådant som berör medborgarna, bland annat genom politiken i sociala frågor och konsumentfrågor.

35. Europaparlamentet välkomnar det faktum att Europeiska rådet understrukit att den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken har en nyckelroll i förverkligandet av EU 2020-strategin. Parlamentet efterlyser en stark koppling mellan EU 2020-strategin och sammanhållningspolitiken, eftersom sammanhållningspolitiken skulle kunna ha en enorm betydelse för uppfyllandet av de långsiktiga målen i EU 2020‑strategin och för möjligheterna att hantera effekterna av den ekonomiska krisen på ett hållbart och socialt ansvarsfullt sätt. Parlamentet betonar att sammanhållningspolitiken måste vara en nyckelkomponent i EU 2020-strategin och en politik för alla EU-regioner så att strategins verkligt europeiska effekt ytterligare stärks. Parlamentet hävdar bestämt att sammanhållningspolitikens grundprinciper – helhetssyn, styrning på flera nivåer och äkta partnerskap – spelar en nyckelroll för uppfyllandet av målen i EU 2020-strategin, och att de därför borde vara fullständigt integrerade i denna. Dessutom framhåller parlamentet att territoriell sammanhållning också, i enlighet med Lissabonfördraget, måste vara en integrerad del av EU 2020-strategin.

36. Europaparlamentet betonar behovet av att fortsatta reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken genomförs med tydligt fokus på att bidra till förverkligandet av målen i 2020-strategin. Parlamentet påminner om att reformen av jordbrukspolitiken före 2013 i det sammanhanget bör åstadkomma en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar jordbrukspolitik som är inriktad på en tryggad livsmedelsförsörjning, förvaltning av naturresurser, klimatförändringar, territoriell sammanhållning, miljöskydd och arbetstillfällen på landsbygden.

37. Parlamentet understryker också att fisket (såväl vild som odlad fisk) är en av de viktigaste hörnstenarna i EU:s livsmedelsförsörjning, och därför måste få behovet av hållbarhet och stabilitet tillgodosett, för att det i framtiden, i kvalitativt såväl som kvantitativt avseende, ska kunna bidra med försörjningen för mer än en halv miljard européer.

38. Europaparlamentet beklagar att inte tillräckligt stor uppmärksamhet har riktats mot de yttre aspekterna av EU 2020-strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma sin ”handelsstrategi för EU 2020” med utgångspunkt i ett multilateralt synsätt, för att EU:s handelspolitik ska kunna omvandlas till ett verkligt redskap för jobbskapande, fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling i hela världen. Parlamentet håller fast vid att det måste finnas en överensstämmelse mellan de inre och de yttre aspekterna av EU:s politik och att utformningen av en ny handelspolitik måste gå hand i hand med en stark sysselsättningsskapande industripolitik för att man ska kunna skapa fler och bättre arbetstillfällen.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa in sig på en öppen dialog med Europaparlamentet och det civila samhället redan när det gäller EU:s främsta prioriteringar för tiden efter Doha-avtalet, i synnerhet när det gäller internationell standard på det sociala området och miljöområdet samt WTO-reformer. Vidare begär parlamentet att alla bilaterala eller regionala handelsavtal som EU sluter efter förhandlingar ska omfatta sociala och miljömässiga regler som är möjliga att implementera, särskilt när det gäller de arbetsrättsliga kärnfrågorna och annan arbetsrätt så som de definieras av ILO. Parlamentet begär i detta sammanhang att medlemsländerna uppfyller sina internationella åligganden och omedelbart ratificerar samtliga aktuella ILO-konventioner, i synnerhet ILO:s konvention 94.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anlägga ett bredare och mer allomfattande synsätt i sin utrikespolitik för att denna ska svara mot EU:s koncept när det gäller konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik. Likaså påminner parlamentet om att de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget kräver att den gemensamma handelspolitiken ska föras med full respekt för principerna och målen för EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser en stark koppling mellan EU 2020-strategin och EU:s framtida handelsstrategi samt unionens handlingsplan för millennieutvecklingsmålen.

41. Europaparlamentet betonar att det inte bara är viktigt att det offentliga utvecklingsbiståndet till utvecklingsländer ökar i omfattning fram till 2020 och därefter, liksom att biståndsprogrammen blir mer effektiva, utan att det också är viktigt att politiken är konsekvent och omfattar bekämpning av skatteparadis, skatteflykt och olagliga penningflöden, eftersom detta inverkar negativt på fattiga länders hållbara utveckling. Parlamentet betonar att ett starkare utvecklingssamarbete inte bara är ett mål i sig, utan också främjar rättvis handel mellan EU och utvecklingsländer, något som gynnar både invånarna i utvecklingsländerna och dem i EU. Det är parlamentets övertygelse att det är ytterst viktigt att målet om den globala fattigdomsutrotningen inte kompromissas bort av annan EU-politik. Parlamentet uppmärksammar de krav på konsekvens i EU:s utvecklingspolitik som ingår i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet anser att den EU-politik som får yttre konsekvenser behöver utformas så att den stöder utvecklingsländernas hållbara behov, i syfte att bekämpa fattigdom och garantera anständig inkomst och försörjning, liksom att uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive könsrelaterade, sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter.

42. Europaparlamentet betonar behovet av en grundlig översyn av kommissionens handelsstrategi ”Europa i världen” i syfte att främja samarbetet om bindande normer för socialt och miljömässigt hållbara handelsförbindelser.

43. Europaparlamentet hävdar bestämt att den nationella budgeten i EU:s 27 medlemsländer och EU:s budget måste stämma bättre överens och komplettera varandra på ett bättre sätt om EU 2020-strategin ska framstå som trovärdig. Parlamentet understryker att EU:s budget måste få en större betydelse i det sammanhanget genom samordning av resurser. Därför anser parlamentet att EU:s budget efter 2013 bör inriktas på nyckelprioriteringar i denna strategi, och att den bör ha som mål att öka nivån för EU:s utgifter till det överenskomna taket för egna medel på 1,24 procent av BNP (i betalningar) och 1,31 procent (i åtaganden). Parlamentet yrkar på att kommissionen på kort och medellång sikt före utgången av första halvåret 2010 ska lägga fram ett förslag om revidering av taken för den nuvarande fleråriga budgetramen för 2007–2013 i syfte att hitta extra anslag för att man ska kunna inleda genomförandet av målen i EU 2020‑strategin, särskilt när det gäller finansieringen av de föreslagna huvudinitiativen. Dessutom framhåller parlamentet vikten av en fortsatt utredning av nya finansiella instrument för EU som exempelvis euroobligationer liksom ett nytt finansieringssystem för EU:s budget, däribland en skatt på penningtransaktioner och miljöskatter. Vidare understryker parlamentet vikten av att EU:s budget liksom alla finansieringskällor speglar behovet av att finansiera övergången till en miljömässigt hållbar ekonomi.

44. Europaparlamentet betonar att EU 2020-strategin kan bli trovärdig endast om den tilldelas tillräckliga medel. Parlamentet beklagar att varken Europeiska rådet eller kommissionen tar upp denna fråga till diskussion. Parlamentet understryker i detta sammanhang att ett omfattande stöd från EIB eller ett ökat utnyttjande av offentlig-privata partnerskap (som kommissionen föreslår i sitt meddelande) i vissa fall, där det är rättfärdigat på ett ekonomiskt sunt vis, kan vara en effektiv lösning, men att denna modell ändå inte kan utgöra någon universallösning. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppskatta vilken roll långsiktiga offentliga och privata investeringar skulle kunna spela vid finansieringen av den infrastruktur som behövs när huvudinitiativen som föreslås i EU 2020-strategin ska förverkligas, och att uppskatta behovet av en anpassning av det europeiska regelverket för att det ska bli mer attraktivt för långsiktiga investerare att samarbeta med varandra.

45. Europaparlamentet noterar de incitament som har införts i syfte att stärka det politiska ansvarstagandet för strategin på nationell nivå. Parlamentet beklagar dock djupt bristen på förslag om hur man ska kunna förbättra det politiska ansvarstagandet på EU-nivå genom en stark agenda för EU-lagstiftningen. Parlamentet föreslår att kommissionen åter tar upp ”gemenskapsmetoden” och använder de redskap som tillhandahålls i Lissabonfördraget när EU 2020-strategin ska genomföras. Parlamentet oroas av metodens inkonsekvens, som illustreras av att medlemsstaterna förväntas ha satt upp sina nationella mål i juni 2010 mot bakgrund av EU:s övergripande mål och indikatorer, trots att det då ännu inte kommer att finnas någon överenskommelse angående flera av dessa.

46. Europaparlamentet anser att demokratiskt stöd är en avgörande förutsättning för framgång, och att de nationella parlamenten därför aktivt behöver delta i fastställandet och genomförandet av EU 2020-strategin. I samma anda bör även regioner, kommuner, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer aktivt involveras i fastställandet och genomförandet av strategin.

47. Europaparlamentet begär i detta avseende att kommissionen till rådet och parlamentet inför Europeiska rådets möte i juni 2010 överlämnar en uttömmande lista över direktiv och förordningar för att uppnå de mål som ska fastställas för den nya strategin.

48. Europaparlamentet uppmanar rådet att bekräfta att Europaparlamentet spelar en nyckelroll vid utformandet och förverkligandet av EU 2020-strategin, en roll som måste definieras i ett avtal mellan institutionerna för att det ska bli möjligt att fastlägga och formalisera en demokratisk och effektiv arbetsgång. Parlamentet beklagar att så lite tid har ställts till dess förfogande för att lägga fram åsikter om de integrerade riktlinjerna. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om sin fördragsstadgade rätt att höras om riktlinjerna för sysselsättningen.

49. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA(2010)0053.