Förfarande : 2010/2842(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0500/2010

Ingivna texter :

B7-0500/2010

Debatter :

PV 07/09/2010 - 11
CRE 07/09/2010 - 11

Omröstningar :

PV 09/09/2010 - 5.2
CRE 09/09/2010 - 5.2

Antagna texter :

P7_TA(2010)0312

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 144kDOC 84k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0493/2010
6.9.2010
PE446.583v01-00
 
B7-0500/2010

till följd av uttalandena av Europeiska rådet och kommissionen

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen


om situationen för romerna i Europa


Cornelia Ernst, Marie-Christine Vergiat, Rui Tavares, Willy Meyer, Nikolaos Chountis, Patrick Le Hyaric, Miguel Portas, Jacky Hénin, Kyriacos Triantaphyllides för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen för romerna i Europa  
B7‑0500/2010

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av internationella och europeiska konventioner om skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och därtill hörande rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna(1) samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21 (icke‑diskriminering) och 45 (rörelse- och uppehållsfrihet),

–   med beaktande av artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 13 (åtgärder mot diskriminering på grund bland annat av ras eller etniskt ursprung), 12 (förbud mot diskriminering på grund av nationalitet) och 18 (fri rörlighet),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) och framför allt av definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010)0133) samt rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om bland annat romer, rasism och främlingsfientlighet, åtgärder mot diskriminering samt om fri rörlighet, nämligen resolutionerna av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer(4), av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung samt av den 25 mars 2010 om det andra europeiska toppmötet om romer,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008,

–   med beaktande av rekommendationerna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering vid dess 77:e session (den 2–27 augusti 2010) med avseende på Danmark, Estland, Frankrike, Rumänien och Slovenien,

–   med beaktande av den fjärde rapporten om Frankrike från Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI), vilken offentliggjordes den 15 juni 2010,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den 28 juli höll Frankrikes regering ett krismöte för att diskutera ”de problem som vissa resande och romer orsakat genom sitt uppförande”. Vid detta möte beslutade regeringen att ungefär 300 av de olagliga läger som bebos av romer och resande skulle stängas inom tre månader. Dessutom beslutade man att romerna skulle utvisas till sina ursprungsländer, dvs. framför allt Rumänien och Bulgarien.

B.  De franska myndigheterna har hävdat att återsändandena gjordes på ”frivillig” och ”humanitär” grundval i utbyte mot en ersättning på 300 euro för varje vuxen och 100 euro för varje barn. I pressen stod det dock, något som också konstaterats av FN:s kommitté mot rasdiskriminering, att ”inte alla” av dem som återvänt gett sitt ”fria och odelade samtycke” till detta eller insett sina rättigheter, och vissa romer förklarade att de hotats med att frihetsberövas eller tvångsförvisas om de motsatte sig att ”frivilligt” återsändas. Myndigheternas tillvägagångssätt med att skilja männen från kvinnorna och barnen har också föranlett skarp kritik. För att hindra romerna att återvända till Frankrike anmodades de som tog emot återresebidraget att skriva under en blankett. Dessutom tog myndigheterna fingeravtryck på romerna. Utbetalningen på 300 euro kan dock inte, under några som helst omständigheter, medföra att de berörda personerna fråntas sina rättigheter enligt EU-lagstiftningen.

C. Frankrike har i flera år utvisat och återsänt romer, bl.a. nästan 10 000 romer under 2009 och mer än 8 000 i år. Frankrikes regering tillämpar en särlagstiftning som enbart riktar sig mot romerna (”cirkulär NOR/INT/D/06/00115/C av den 22 december 2006 om villkor för inresa, vistelse och återsändande när det gäller rumänska och bulgariska medborgare, som trädde i kraft den 1 januari 2007”). Frankrike tillämpar inte någon annan text av detta slag mot EU-medborgare. Romerna är de enda EU-medborgare som av de franska myndigheterna placeras i förvarsenheter för invandrare.

D. Fördrivningen av romerna har tagits med i statistiken över antalet utvisningar, eftersom det därmed blir möjligt att kvantitativt mäta effektiviteten i den franska regeringens politik för att utvisa de utländska medborgare som olagligt uppehåller sig i Frankrike. I detta sammanhang behandlas romerna som tredjelandsmedborgare. De romer som utvisats på detta sätt utgjorde 2009 en tredjedel av de utvisningar som den franska regeringen offentliggjort och en tredjedel av alla de rumäner och bulgarer som var bosatta i Frankrike.

E.  Den 19 augusti 2010 återsändes 86 romer till Rumänien och Bulgarien, följda av omkring 130 den 20 augusti och omkring 300 den 26 augusti, och regeringen tillkännagav att omkring 800 romer skulle återsändas före utgången av augusti.

F.  Enligt de icke-statliga organisationer som arbetar med romerna i Frankrike genomförs utvisningarna på grundval av en ”skyldighet att lämna territoriet”. Utvisningsbesluten har alltid exakt samma lydelse och fattas så snabbt att det är omöjligt att individuellt granska situationen för varje romsk person. Utvisningarna genomförs nästan alltid när romernas bosättningar rivs, och det är vanligt med polisvåld i samband med dessa rivningsarbeten.

G. Frankrikes regering har också påpekat att Rumänien och Bulgarien inte kunnat integrera sina romska minoriteter och därför inte bör få gå med i Schengenområdet i mars, såvida de inte ”tar på sig sitt ansvar” gentemot romerna. Detta strider mot den tekniska bedömning som gjorts av hur Rumänien och Bulgarien klarar av att uppfylla villkoren och som alla medlemsstaterna uttalat sig positivt om i Schengenarbetsgruppen. Kommissionen har också tillbakavisat de här uttalandena från Frankrikes regering.

H. De åtgärder som Frankrikes regering vidtagit har kritiserats i vida kretsar på det nationella, europeiska och internationella planet. Kritiken har kommit från icke-statliga organisationer, regeringar, institutioner och religiösa ledare samt organisationer, framför allt FN, Europarådet och EU:s organ. Trots detta har Frankrikes regering fortsatt med utvisningarna. Sitt enda stöd har regeringen fått från Italiens inrikesminister som tidigare föreslagit och genomfört liknande åtgärder.

I.   Djup oro och allvarliga farhågor har uttryckts av Europarådets kommission mot rasism och intolerans, FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.

J.   Italien fick redan 2008 utstå skarp kritik för sin diskrimineringspolitik mot romerna. Italiens inrikesminister har bett Europeiska kommissionen att bestraffa, utvisa eller återsända även EU-medborgare som inte respekterar direktiv 2004/38/EG.

K. Hela grundtanken med fördragen och själva EU är att skapa fri rörlighet för alla. Den lag som reglerar rörligheten ska bara innehålla minimibestämmelser och får inte användas på ett sätt som strider mot detta grundläggande mål för unionen.

L.  Frankrikes myndigheter har inbjudit inrikesministrarna från Italien, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Grekland och sedermera också Belgien och Europeiska kommissionen, tillsammans med Kanada och USA, att vid en sammankomst i Paris i september diskutera ”invandring” och frågor om fri rörlighet som faller inom EU:s behörighet. Några andra medlemsstater inbjöds inte och Italiens inrikesminister tillkännagav sin avsikt att försöka få till stånd striktare unionsbestämmelser för invandring och fri rörlighet, i synnerhet för romer.

M. Rätten till fri rörlighet är en grundläggande rättighet som inskrivits i EU-fördragen och regleras av bestämmelser i direktiv 2004/38/EG, som blivit föremål både för en rapport från kommissionen och för riktlinjer för hur medlemsstaterna korrekt ska tillämpa direktivet.

N. I sin gemensamma förklaring om det andra europeiska toppmötet om romer, vilket hölls i Cordoba den 8–9 april 2010, åtog sig EU:s trio att

–  arbeta för att frågor som berör romerna ska tas med i all europeisk och nationell politik för grundläggande rättigheter och skydd mot rasism, fattigdom och socialt utanförskap,

–  förbättra färdplanen för den integrerade plattformen för romers integrering och prioritera de huvudsakliga målen och resultaten,

–  se till att Europeiska unionens nuvarande former för ekonomiskt stöd, framför allt strukturfonderna, görs tillgängliga för romer.

O. Utvisningarna av romer är redan i sig allvarliga brott mot de europeiska värderingarna när det gäller mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och bryter också mot EU‑medlemsstaternas åtaganden att stärka romernas integrering, i den form dessa åtaganden antagits vid det andra toppmötet om romer.

P.  Kommissionen är skyldig att se till att EU-fördragen och unionslagstiftningen följs samt att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras, skyddas och främjas i EU, och kommissionen ska genast ingripa med kraft så fort det förekommer uppenbara brott i detta hänseende.

Q. Utvisningarna verkställs mot bakgrund av att personer i ledande ställning inom Frankrikes regering gjort gällande att det finns kopplingar mellan romer, invandrare och brottslighet. Till detta kommer att det framställts förslag om att var och en som är av utländsk härkomst och hotar en polis till livet ska fråntas sitt franska medborgarskap.

R.  Tyskland förbereder sig på att återsända omkring 10 000 romer till Kosovo. Hälften av dem är barn och en del av dessa barn är födda i Tyskland. Detta sker trots att Unicef och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter efterlyst ett stopp för tvångsåtersändandena av romer till Kosovo. Sverige har utvisat 50 romer för ”tiggeri”, trots att detta inte är något brott i Sverige. Andra stater tillämpar en snarlik politik. I juli genomförde t.ex. Danmark summariska utvisningar av romer.

S.  Romerna kan sällan hitta arbete på den reguljära arbetsmarknaden (det är ofta svårare för romer än för tredjelandsmedborgare att ta sig in på arbetsmarknaden) och de har ont om pengar. Därför är det ofta svårt för romerna att folkbokföra sig.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft de åtgärder som de franska myndigheterna och myndigheter i andra medlemsstater vidtagit, riktade mot romer och resandefolk i syfte att utvisa dem till deras ursprungsländer, och kräver att de kollektiva utvisningarna av romer omedelbart inställs. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet samt medlemsstaterna att ingripa och ställa samma krav, och påminner om att kollektiva utvisningar är ett brott mot de grundläggande rättigheterna och kan under inga omständigheter accepteras.

2.  Europaparlamentet understryker att dessa åtgärder strider mot EU:s fördrag och lagstiftning, mot direktiv 2000/43/EG, eftersom de är liktydiga med diskriminering på grundval av ras och etnisk tillhörighet, och mot direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för medborgare och deras familjer i EU, och eftersom kollektiva utvisningar är förbjudna enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

3.  Europaparlamentet erinrar om att direktiv 2004/38/EG ställer upp mycket snäva och klart definierade begränsningar för när unionsmedborgare kan utvisas och påpekar att det uttryckligen står i direktivet att utvisningar ska bedömas och beslutas om på individuell basis med hänsyn tagen till personliga omständigheter (artikel 28), att det ska finnas processrättsliga garantier (artikel 30), att den berörda personen ska kunna anlita domstol eller förvaltningsmyndighet för att få beslutets verkställighet uppskjuten eller beslutet omprövat (artikel 31), att det inte räcker med att en person är en orimlig börda för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem för att vederbörande automatiskt ska kunna utvisas (skäl 16 och artikel 14), att begränsningar av fri rörlighet och fri bosättning med hänvisning till allmän ordning, hälsa och säkerhet inte får göras så, att dessa överväganden åberopas bara för att tjäna ekonomiska syften (artikel 27) samt att medlemsstaternas sanktioner ska vara effektiva och proportionerliga (artikel 36).

4.  Europaparlamentet konstaterar att man i samband med dessa utvisningar har riktat in sig på romerna just för att denna befolkningsgrupp utpekats som ett hot mot allmän ordning och säkerhet och som en börda för det sociala biståndssystemet samt att utvisningarna verkställts inom en ytterst kort tid och under former där det ingått offentlig stigmatisering och tvångs- och skrämselmetoder. Parlamentet framhåller att några processrättsliga garantier varken tillämpats eller tillförsäkrats, eftersom det under sådana omständigheter inte rimligtvis går att göra någon ordentlig och exakt bedömning av enskilda individer från fall till fall, vilket fått till följd att det brutits mot villkoren om proportionalitet samt att åtgärderna kan ha vidtagits för att tjäna ekonomiska eller allmänpreventiva syften. Parlamentet påpekar att direktivet varken föreskriver eller tillåter något förfarande för att unionsmedborgare lättare eller frivilligt ska kunna återvända till sin ursprungsmedlemsstat utgående från något slags ekonomisk ”kompensation”, och att detta också skulle strida mot fördragens bokstav och anda, i och med att den fria rörligheten är en oförytterlig rättighet som varken kan köpas eller säljas och att förfaranden av detta slag därför skulle innebära diskriminering mellan unionsmedborgarna. Enligt rumänska myndigheter har dessutom inga av dem som återvänt begått något brott vare sig i Frankrike eller Rumänien.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att strikt fullgöra sina skyldigheter och att få bort inkonsekvenserna i sin tillämpning av kraven i direktivet om fri rörlighet.

6.  Europaparlamentet understryker till yttermera visso att det är olagligt att ta fingeravtryck på de utvisade romerna och att detta strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artiklarna 21.1 och 21.2) samt mot fördragen och unionslagstiftningen, framför allt direktiv 2004/38/EG och 2000/43/EG och innebär diskriminering på grundval av etniskt eller nationellt ursprung.

7.  Europaparlamentet noterar den sena och svaga reaktionen från kommissionen genom uttalandet från kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap, som den 25 augusti uttryckte ”oro” över att romer utvisats från Frankrike och menade att ingen bör utvisas bara för att han eller hon tillhör romerna, samtidigt som han uppmanade alla medlemsstater att visa aktning för gemensamt överenskomna unionsbestämmelser om fri rörlighet, icke-diskriminering och Europeiska unionens gemensamma värderingar, då enligt kommissionsledamotens åsikt EU är en gemenskap av värderingar och grundläggande rättigheter, i vilket sammanhang kommissionsledamoten särskilt framhöll respekten för grundläggande rättigheter, bland dem också rättigheterna för personer som tillhör någon minoritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera utan dröjsmål för att se till att EU:s fördrag och lagstiftning efterlevs, särskilt genom att utan dröjsmål begära att medlemsstaterna stoppar utvisningen av romer eftersom utvärderingen av om detta överensstämmer med EU:s lagstiftning ännu inte avslutats av kommissionen.

8.  Europaparlamentet fördömer provocerande uttalanden som kopplar samman minoriteter och invandrare med kriminalitet, eftersom detta cementerar negativa stereotyper som bidrar till stigmatisering och diskriminering av romer.

9.  Europaparlamentet välkomnar och anhåller om att få medverka i den ”fullständiga analys” som tillkännagetts av kommissionsledamoten och som ska beröra situationen i Frankrike, med en prövning av om de åtgärder som där vidtagits är förenliga med unionslagstiftningen. Parlamentet välkomnar också informationsutbytet mellan kommissionen och de franska myndigheterna och det seminarium som föreslagits av kommissionens ordförande och de franska myndigheterna. Parlamentet vill att denna övervakning ska utsträckas till alla berörda medlemsstater och yrkar på att kommissionen inte bara ska låta sin analys bygga på sina meningsutbyten med de berörda myndigheterna utan också på ett fördjupat samråd med icke-statliga organisationer som arbetar löpande med den romska befolkningen och företrädare för romerna.

10. Europaparlamentet vill se en heltäckande europeisk strategi för romer med ”konkreta och framsynta åtgärder för en bättre social integrering av romerna” samt ”åtgärder inriktade på bostäder, tillträde till arbetsmarknaden samt till undervisning och hälso- och sjukvård” såsom ett bidrag till att ”förbättra romernas situation”. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att ta på sig sitt gemensamma ansvar för romerna och på sin respektive ansvarsnivå, särskilt i ursprungs- och destinationsmedlemsstaterna, och bidra till denna strategi.

11. Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarnas fria rörlighet är en EU-fråga och att sådana ärenden, enligt principen om lojalt samarbete, ska diskuteras i EU‑institutionerna och inte på stängda möten dit bara några medlemsstaters regeringar inbjuds.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, däribland särskilt Frankrike, att avhjälpa bristerna i skyddet för minoriteter på sitt territorium genom att underteckna och ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter.

13. Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna i Danmark, Estland, Frankrike, Rumänien och Slovenien att rigoröst fullgöra sina skyldigheter utgående från den internationella konventionen om avskaffande av all slags rasdiskriminering genom att omedelbart uttala sitt stöd för rekommendationerna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering vid dess 77:e session, vilket framför allt innefattar att Frankrike ska avstå från kollektiva utvisningar, samt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att trygga tillträde på lika villkor till utbildning av god kvalitet på alla nivåer, hälso- och sjukvård, bostäder och andra allmänna nyttigheter samt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillförsäkra rösträtt och för att erbjuda bostäder i enlighet med vad som planerats i Besson‑lagen av den 5 juli 2000 samt garantera likabehandling för alla medborgare genom att avskaffa resetillstånden för ”resandefolk”.

14. Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om att de enligt internationell rätt är skyldiga att garantera alla människor, alltså också romer och resandefolk, rätten till skälig bostad. Parlamentet understryker att skälig alternativ inkvartering måste ställas till förfogande.

15. Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna om att de bör se över och avskaffa lagar och politik som innebär direkt eller indirekt diskriminering av romer på grundval av ras eller etnisk tillhörighet. Parlamentet upprepar också sin uppmaning till rådet och kommissionen om att de bör övervaka hur medlemsstaterna tillämpar fördragen och direktiven om åtgärder mot diskriminering samt fri rörlighet, särskilt i förbindelse med romer, och att nödvändiga åtgärder bör vidtas om så inte är fallet.

16. Europaparlamentet ber kommissionen att vänligast lägga fram en detaljerad bedömning av användningen av de medel som anslagits för kampen mot diskriminering av romer i varje medlemsstat.

17. Europaparlamentet ber byrån för grundläggande rättigheter att sammanställa ett yttrande om huruvida denna politik är förenlig med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

18. Europaparlamentet uppdrar åt sitt ansvariga utskott att, efter samråd med byrån för grundläggande rättigheter, icke-statliga organisationer, organ som arbetar med mänskliga rättigheter och frågor i anslutning till romerna samt organ som företräder det romska folket att följa upp frågan och, utgående från parlamentets resolutioner och de begäranden som parlamentet framställt i sina tidigare betänkanden och resolutioner, utarbeta en rapport om romernas situation i Europa, såsom det beslutats redan i början av parlamentets valperiod.

19. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna och respektera rätten till socialt stöd och bostadsstöd så att alla mindre bemedlade ska kunna tryggas en dräglig tillvaro och så att romerna och andra som gör bruk av sin rätt till fri rörlighet får veta vilka krav de måste uppfylla.

20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Förenta nationerna.

 

(1)

(2)

(3)

(4)

Senaste uppdatering: 7 september 2010Rättsligt meddelande