Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av rådets slutsatser av den 27 oktober 2009 om området kring de stora sjöarna i Afrika,

–    med beaktande av rådets slutsatser av den 17 november 2009 om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken,

–    med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen(1),

–    med beaktande av sin resolution av den 17 december 2009 om våldet i Demokratiska republiken Kongo,

–    med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som krigsförbrytelse(2),

–    med beaktande av rådets uttalande av den 10 oktober 2008 om situationen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo,

–    med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1925 (2010), där mandatet för FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco, f.d. Monuc) anges,

–    med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad (2008/2198 (INI)),

–    med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs 2000,

–    med beaktande av rådets dokument om genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325, förstärkt av resolution 1820, inom ramen för ESFP under 2008,

–    med beaktande av rådets EU-handlingsplan för jämställdhet i utvecklingssamarbetet, vilken bör säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i allt EU-arbete med partnerländer på samtliga nivåer,

–    med beaktande av utnämningen i mars 2010 av en särskild representant till FN:s generalsekreterare för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter,

–    med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Atul Khare, FN:s biträdande generalsekreterare för fredsbevarande insatser, har rapporterat till FN:s säkerhetsråd att över 500 personer har utsatts för massvåldtäkter, däribland unga flickor, kvinnor så gamla som 75 år samt spädbarn, både pojkar och flickor, från den 30 juli till den 4 augusti 2010 i gruvdistriktet i östra Kongo. Dessa angrepp har skyllts på rebeller, milisgrupper och den kongolesiska armén.

B.   De sexuella övergreppen skedde i närheten av lägret för FN:s fredsbevarande styrkor, beläget endast drygt 30 kilometer från staden Luvungi.

C.  Det förefaller som att FN-personal visste att rebeller hade ockuperat Luvungi och omgivande byar i östra Kongo dagen efter att angreppen började den 30 juli, men FN:s högkvarter i New York fick inte besked om våldtäkterna förrän den 12 augusti.

D.  FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) har mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan att använda alla nödvändiga medel för att genomföra sitt skyddsuppdrag, bland annat ett effektivt skydd av civila, humanitär personal och människorättsförsvarare under överhängande hot om fysiskt våld från utländska eller kongolesiska väpnade grupper, liksom att stödja regeringens ansträngningar för att bekämpa straffrihet och skydda civila från kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, däribland alla former av sexuellt och könsrelaterat våld.

E.   Konflikten i Demokratiska republiken Kongo har krävt 6 miljoner människoliv sedan 1998 och orsakar fortfarande, direkt eller indirekt, tusentals dödsfall och internflyktingar varje månad.

F.   Inbördeskriget i Demokratiska republiken Kongo har lett till att ett stort antal människor tvingats på flykt inom landet till den relativt sett säkrare östra delen, som nu är hem för över 1 600 000 flyktingar.

G.  Situationen i flyktinglägren fortsätter att försämras.

H.  Striderna mellan den kongolesiska armén, Mai Mai-milisen, Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR), Folkfronten för rättvisa i Kongo (FJPC) och Herrens motståndsarmé (LRA) fortsätter att vålla outhärdligt lidande och fattigdom för civilbefolkningen i Demokratiska republiken Kongo.

I.    Kongolesiska armésoldater har varit inblandade i hundratals dödsfall och våldtäkter bland civilbefolkningen. Dessutom fortsätter rebelltrupper från LRA, FDLR:s soldater och den kongolesiska armén själv att göra sig skyldiga till våldtäkter, tvångsrekryteringar av civila och barnsoldater samt allvarliga människorättskränkningar i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo.

J.    Den kongolesiska regeringen har åberopat sin suveränitet och begärt att FN:s uppdrag Monusco ska ha lämnat landet senast sommaren 2011. Regeringen har meddelat att den kommer att ansvara för att anordna allmänna val, då Monusco misslyckats med sitt primära uppdrag att skydda civila och anklagats för att stödja arméenheter som gjort sig skyldiga till svåra övergrepp.

K.  Kvinnor drabbas sedan länge oproportionerligt hårt av krig och utsätts för barbariska handlingar.

L.   Enligt FN:s siffror har 1 244 kvinnor våldtagits i Demokratiska republiken Kongo under de första tre månaderna 2010. Minst 200 000 fall av sexuellt våld har rapporterats sedan 1996, men mörkertalen kan vara mycket stora. Våldtäkterna begås huvudsakligen i de mineralrika områdena i Kivu, där väpnade grupper är inblandade i olaglig gruvdrift.

M.  Den kongolesiska armén har fortfarande inte tillräckliga mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser för att utföra sina uppgifter i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo, något som tillsammans med den bristande disciplinen i de militära leden är till hinder för arméns roll att skydda befolkningen och återupprätta freden.

N.  Genom den olagliga mineralhandeln i Demokratiska republiken Kongo kan många aktörer fortsätta att köpa mineraler från områden som kontrolleras av rebellgrupper och finansierar därmed dessa gruppers verksamhet. Detta ger i sin tur bränsle åt och trappar upp konflikten.

O.  Systematiska våldtäkter används av många väpnade grupper, även den reguljära armén, i Demokratiska republiken Kongo som en del av en taktisk terrorkrigföring och som ett sätt att uppnå militära och ekonomiska mål. Kvinnorna utsätts medvetet för övergrepp i sina familjers åsyn eller inför hela byn i syfte att sätta skräck i samhället. Våldtäkterna leder ofta till att kvinnorna mister sin plats i samhället, inte längre kan ta hand om sina barn och till och med riskerar livet på grund av aids-smitta.

P.   Våldtäkt som vapen har blivit skrämmande vanligt i östra Kongo, där minst 8 300 våldtäkter enligt FN rapporterades under 2009, samtidigt som mörkertalet är mycket större. Enligt FN:s flyktingkommissarie våldtogs minst 1 244 kvinnor under första kvartalet 2010, vilket innebär i snitt 14 våldtäkter om dagen.

Q   Gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp är så vanliga i Kongo att det har uppstått ett slags ”acceptans” för människorättskränkningar i området, som är under FN:s ”bevakning”. Världssamfundet reagerar knappt längre och ingen ingriper.

R.   Krigsförbrytaren Bosco Ntaganda har ännu inte gripits, utan tvärtom getts hög befattning inom de gemensamma militära operationer som bedrivs av de kongolesiska och rwandiska styrkorna i östra delen av Demokratiska republiken Kongo.

S.   FN har nyligen dragit in sitt logistiska och operationella stöd till vissa enheter inom den kongolesiska armén efter att trupperna anklagats för att ha dödat dussintals civila, däribland kvinnor och barn, i Nordkivu under perioden maj till september 2009.

T.   EU-uppdraget Eusec RD Congo är den enda struktur som enbart är ägnad åt en reform av den militära säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo samt åt arbetet med att kartlägga, utveckla, genomföra och övervaka projekt som finansierats eller inletts av medlemsstaterna och EU. Eupol RD Congo är den första civila insatsen inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) som genomförs i Afrika, med syftet att stödja den kongolesiska nationella integrerade polisenheten.

U.  Den nyligen antagna amerikanska lagen om ”konfliktmineraler” är ett försök att förhindra försäljning till amerikanska konsumenter av mobiltelefoner, datorer och andra högteknologiska produkter som tillverkats av amerikanska företag som använder mineraler som köpts från rebellkontrollerade gruvor. Lagen innebär också att amerikanska företag, däribland kända tillverkare av elektronik för konsumenter, företag som hanterar mineraler samt juvelerare årligen måste rapportera till den amerikanska finansinspektionen om de i sina produkter använder guld, tantal eller tennsten som antingen importerats direkt från Demokratiska republiken Kongo eller smugglats in via de nio grannländerna.

1.   Europaparlamentet kräver ett omedelbart stopp för våldet och människorättsbrotten i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Det måste till ytterligare insatser för att få ett slut på lokala och utländska väpnade gruppers aktiviteter i denna del av landet.

2.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt de massvåldtäkter och andra människorättskränkningar som begicks mellan den 30 juli och den 3 augusti 2010 mot minst 500 kvinnor i provinsen Nordkivu av huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och Mai Mai-milisen.

3.   Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag massakrerna mot civilbefolkningen, rekryteringen av barnsoldater och det sexuella våldet mot kvinnor och barn och uppmanar alla aktörer att intensifiera kampen mot straffriheten. Parlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo att se till att de som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar och brott mot internationell humanitär rätt, den rwandiska rebellgruppen FDLR – som leds av förövarna av folkmordet i Rwanda, vilka flytt till Kongo – och den kongolesiska Mai Mai-milisen ställs till svars för sina handlingar och åtalas vid Internationella brottmålsdomstolen.

4.   Europaparlamentet välkomnar den nolltolerans som president Kabila infört för sexuellt våld och andra brott inom de väpnade styrkorna och uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo att utan dröjsmål och med stöd av Monusco genomföra sin nya strategi mot könsrelaterat våld.

5.   Europaparlamentet betonar att återupprättandet och reformen av rättsväsendet (där man integrerar förebyggande och skydd samt bekämpar straffrihet för sexuellt våld), liksom stöd till offren och deras återintegrering bör vara en kärnpunkt i biståndsprogram som ska få finansiering. De massvåldtäkter som begåtts i östra delen av Demokratiska republiken Kongo måste tas upp av Internationella brottmålsdomstolen.

6.   Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart gripa Bosco Ntanganda och snarast överlämna honom till Internationella brottmålsdomstolen, så att han kan åtalas.

7.   Det är särskilt oroande att Monusco saknar kapacitet för förebyggande åtgärder och har bristande möjligheter till kommunikation med lokalbefolkningen. Europaparlamentet medger dock att Monuscos fortsatta närvaro ändå är nödvändig och kräver att allt görs för att Monusco ska kunna fullgöra sitt uppdrag att skydda de människor som hotas.

8.   Europaparlamentet begär att FN:s säkerhetsråd effektivt genomför den nya uppförandekoden för Monusco och inrättar en uppföljningsgrupp som ska ansvara för övervakningen av de mänskliga rättigheterna.

9.   Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att utan dröjsmål vidta alla tänkbara åtgärder i syfte att verkligen förhindra ytterligare angrepp mot civilbefolkningen i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo samt ge offren medicinskt, humanitärt och övrigt stöd.

10. Europaparlamentet betonar behovet av korruptionsbekämpning och understryker Monuscos avgörande roll i detta, genom gemensam planering och gemensamt genomförande av insatser och lämpliga system för ansvarsutkrävande i fall av missförhållanden.

11. Att man skapar en verkligt nationell armé i Demokratiska republiken Kongo borde vara en av de viktigaste prioriteringarna på det humanitära området. Europaparlamentet upprepar att det behövs utbildning och skäliga löner om man ska kunna reformera den kongolesiska armén och förbättra disciplinen.

12. Europaparlamentet vill att man återupptar dialogen som ledde till skapandet av Amaniprogrammet för säkerhet, återupprättande av freden, stabilitet och återuppbyggande i Nord- och Sydkivu.

13. Det är glädjande att en ny oberoende nationell valkommission inrättades den 30 juli 2010 med uppgiften att förbereda de allmänna valen 2011, liksom att en färdplan för valen 2011–2013 har antagits. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra allt de kan för att stödja valprocessen och i samarbete med de kongolesiska myndigheterna ta itu med problemen inom förvaltningen, bristen på insyn och kränkningarna av medborgerliga och politiska rättigheter.

14. Europaparlamentet uppmanar parlamentet i Demokratiska republiken Kongo att i enlighet med konstitutionen inrätta en nationell människorättskommission som ett första steg mot en lag om skydd av offer för och vittnen till människorättsbrott, människorättsaktivister, hjälparbetare och journalister.

15. Europaparlamentet uppmanar länderna kring de stora sjöarna att behålla en hög ambitionsnivå och med gemensamma krafter främja fred och stabilitet i regionen med hjälp av befintliga regionala mekanismer samt att intensifiera sitt arbete för regional ekonomisk utveckling, med särskild tonvikt vid försoning, människors säkerhet, större rättslig ansvarsskyldighet samt återvändande och integrering av flyktingar och internt fördrivna personer.

16. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i god tid förlänga uppdraget för Eusec RD Congo och att ge fortsatt stöd åt Eupol RD Congo, så att myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo får hjälp med en reform av polisen. Jämställdhetsperspektivet måste integreras fullt ut i de gemensamma säkerhets- och försvarsinsatserna. I detta avseende kräver parlamentet ett starkt jämställdhetsperspektiv i de civila och militära uppdragen, så att deras operativa effektivitet ökar, eftersom EU kan bidra med ett avsevärt mervärde som en huvudaktör när det gäller kvinnors behov i väpnade konflikter och konfliktförebyggande arbete.

17. Europaparlamentet ser positivt på den roll som EU:s krishantering spelar för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, genom att specialiserade rådgivare i jämställdhetsfrågor eller kontaktpunkter införs i varje krishanteringsuppdrag i hela världen.

18.     Europaparlamentet välkomnar rådets EU-handlingsplan för jämställdhet i utvecklingssamarbetet, som kommer att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i allt EU-arbete med partnerländer på samtliga nivåer. Här efterlyser parlamentet en mer kraftfull kommunikationsstrategi.

19. Europaparlamentet beklagar djupt de tilltagande våldshandlingarna mot biståndsarbetare och hyllar det extremt svåra arbete som utförs av humanitära organisationer på fältet under högst osäkra förhållanden.

20. Europaparlamentet är alltjämt djupt oroat över den förvärrade humanitära situationen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo och uppmanar myndigheterna att inleda utredningar om varje incident och att omedelbart förbättra skyddet.

21. Europaparlamentet är fortfarande mycket oroat över rebellgruppernas olagliga handel med mineraler och andra naturtillgångar i östra delen av Demokratiska republiken Kongo.

22. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samtal med den kongolesiska regeringen och regeringarna i grannländerna insistera på ett genomförande av effektiva system för spårbarhet och ursprungsintyg för naturtillgångar samt att intensifiera kampen mot korruptionen. Parlamentet efterlyser också en förstärkning av Kimberleyprocessen.

23. Europaparlamentet välkomnar USA:s nya lag om ”konfliktmineraler” och uppmanar kommissionen och rådet att undersöka möjligheterna till ett lagstiftningsinitiativ i samma riktning.  Regeringen i Demokratiska republiken Kongo uppmanas att fullt ut genomföra och följa initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI) i syfte att stärka transparens och goda styrelseformer inom utvinningsindustrin.

24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilde representant för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter, FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, FN:s säkerhetsråd samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1)      EUT C 58, 1.3.2008, s. 40. (2)      EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 83.