Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om kommissionens arbetsprogram för 2011,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I hela Europa demonstrerar folk mot EU:s och dess medlemsstaters åtstramningspolitik, som innebär stora lönesänkningar och kraftigt minskade sociala förmåner och sämre offentliga tjänster. Folk vänder sig emot att de ska betala kostnaderna för den finanskris som oansvariga, profitdrivande banker har orsakat. Folk motsätter sig den nyliberala politik som öppnade vägen för denna utveckling.

B.   Samtidigt inför centrala medlemsstater och de europeiska institutionerna ytterligare restriktioner på nationella budgetar och stärker stabilitetspakten. Denna politik kommer att hämma efterfrågan och medföra sänkta löner, vilket banar väg för ett radikalt liberaliseringsprogram som i sin tur skapar en grund för en ny ekonomisk kris. Kommissionen förbereder för genomförande av ett åtstramningsprogram genom att föreslå ytterligare pensionsreformer under 2011, ytterligare reformering av anställningstryggheten och det statliga bidragssystemet samt ytterligare liberalisering och privatisering.

C.  Bankerna gör återigen stora vinster. EU och medlemsstaterna har visat sig ovilliga att införa restriktioner för och regleringar av bankernas affärer och på så sätt undvikit att åtgärda grundorsakerna till krisen.

D.  Den finansiella och ekonomiska krisen fortsätter i EU, med stagnation eller till och med recession i ekonomin i vissa länder, t.ex. Grekland, Irland, Spanien och Portugal, samtidigt som konjunkturen går upp i en del andra medlemsstater, framför allt Tyskland.

E.   Totalt lever 84 miljoner människor i fattigdom i EU, däribland skandalösa 19 miljoner barn. Samtidigt stiger både antalet förmögna personer och värdet på deras förmögenheter.

F.   I kommissionens arbetsprogram för 2011 misslyckas man med att ge svar på dessa utmaningar. Den tilltagande polariseringen i EU och den fortsatta nyliberala politiken hotar den europeiska integrationen och själva EU.

1.   Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt arbetsprogram för 2011 har prioriterat fel saker och att programmet bygger på den nyliberala syn som ledde till den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet vill se en radikalt förändrad politik som i första hand syftar till att öka den makroekonomiska efterfrågan och främja full sysselsättning.

2.   Europaparlamentet beklagar djupt att de nya förfarandena, där kommissionen inte presenterar sin årliga politiska strategi när den förbereder sitt arbetsprogram, innebär att Europaparlamentets möjligheter att i ett tidigt skede påverka arbetsprogrammet minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda detta.

3.   Europaparlamentet noterar med oro att Lissabonfördragets första år kännetecknades av stora konflikter mellan de europeiska institutionerna om Europaparlamentets rätt till demokratiskt deltagande och kontroll. Parlamentet betonar det faktum att EU måste demokratiseras för att överleva och att en förstärkning av Europaparlamentets roll är en viktig del i denna process.

Ekonomisk styrning och reglering av finanssektorn

4.   Europaparlamentet avvisar kommissionens förslag om ekonomisk styrning då dessa inte på ett adekvat sätt återger den stora obalans som finns inom EU. Parlamentet ogillar att dessa förslag, som syftar till att förstärka de förebyggande och korrigerande delarna av den misskrediterade stabilitets- och tillväxtpakten, tenderar att försämra ekonomin i många medlemsstater som befinner sig i djup lågkonjunktur och skapa mycket negativa effekter för de flesta ekonomier i Europa.

5.   Europaparlamentet understryker behovet av att upphäva stabilitets- och tillväxtpakten samtidigt som man inför en sysselsättnings- och tillväxtpakt som kan främja offentliga investeringar, öka inhemsk efterfrågan, stödja mikroföretag och små- och medelstora företag och upprätta särskilda ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier som skräddarsys efter de specifika behoven i varje medlemsstat, framför allt med inriktning på arbetslöshet och minskad fattigdom.

6.   Europaparlamentet upprepar sin skarpa kritik av unionens nya ram för finansiell tillsyn. Parlamentet beklagar djupt att ramen lämnar de verkliga orsakerna till de finansiella riskerna utan åtgärd och att tillsynen av bankerna i hela Europa även fortsättningsvis kommer att utövas av nationella myndigheter med lite makt.

7.   Europaparlamentet efterlyser hårda regler som förhindrar att bankerna tar överdrivna risker och lägger ut riskerna på skuggbanker. Parlamentet anser att den offentliga banksektorn och kooperativa banker bör främjas genom minst en offentlig bank för att säkerställa finansieringen av socialt och miljömässigt önskvärda projekt.

8.   Europaparlamentet kritiserar EU:s ovilja att reglera och inskränka de hedgefonder och riskkapitalbolag, som till stor del bidrog till krisen genom att öka den makroprudentiella risken. Parlamentet påpekar att riskkapitalbolag bär ansvaret för stora ekonomiska förluster, ett oräkneligt antal förlorade arbetstillfällen och många företagskonkurser i EU. Parlamentet kritiserar skarpt att den nya EU-förordningen om hedgefonder och riskkapitalbolag syftar till att standardisera och skapa en rättslig säkerhet för dessa farliga produkter snarare än att inskränka dem.

9.   Europaparlamentet understryker att reglerna för kreditvärderingsinstituten måste stärkas och att övervakningen av kreditvärderingsinstitut runtom i världen måste förbättras. Parlamentet vill därför se att ett offentligt europeiskt kreditvärderingsinstitut inrättas för att man ska kunna övervinna de intressekonflikter som hindrar kreditvärderingsarbetet.

10. Europaparlamentet fördömer att kommissionen och en majoritet av medlemsstaterna avvisar alla former av skatt på finansiella transaktioner. Parlamentet anser att skatt på valutatransaktioner (Tobinskatt) och börstransaktioner (inklusive otc-transaktioner) måste införas på EU-nivå.

Europeisk plattform mot fattigdom

11. Europaparlamentet beklagar djupt att ”Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning” under 2010 inte nådde några större resultat. Parlamentet noterar att den nya strategin endast omfattar ett enkelt mål om att minska antalet personer som lever i fattigdom med 20 miljoner men att den inte innehåller förslag på effektiva politiska insatser. Parlamentet kritiserar skarpt att kampen mot fattigdom bara är ett prestigeprogram som kommer att förlita sig på den så kallade öppna samordningsmetoden.

Sammanhållningspolitiken och strukturfonderna

12. Europaparlamentet tycker att det är bekymmersamt att kommissionen i sitt arbetsprogram endast nämner sammanhållningspolitiken som en underordnad del av sitt flaggskeppsinitiativ ”Resurssnålt Europa” och i samband med anpassningen av EU:s finansiella ram.

13. Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att sammanhållningspolitiken inte får underordnas prioriteringarna i den nyliberala EU 2020-strategin där man betonar ”konkurrenskraft”, ”avreglering”, ”anpassningsförmåga” och ”företagaranda”. Parlamentet betonar att konkurrenskraft inte får vara ett substitut för konvergens i medlemsstater och regioner som släpar efter i utvecklingen.

14. Europaparlamentet betonar att regionalpolitiken är ett ovärderligt verktyg för att främja ekonomisk och social sammanhållning och ska ha som huvudmål att minska regionala skillnader, främja verklig konvergens och stödja tillväxt och sysselsättning. Parlamentet kräver att sammanhållningspolitiken måste fortsätta och förstärkas efter 2013 och bör alltid vara en oberoende politik som syftar till att nå en hållbar (ekonomisk, social, miljömässig och territoriell) utveckling, minska skillnaderna mellan regionerna och eftersläpningen i fattigare regioner.

15. Europaparlamentet anser att den befintliga EU-finansieringen och EU:s nuvarande resurser för sammanhållningspolitiken inte är tillräckliga för att kunna nå verklig konvergens och motverka de regionala skillnaderna, den höga arbetslösheten, de ojämna inkomsterna och fattigdomen i EU. Parlamentet påpekar att EU:s budget för sammanhållningspolitiken måste ökas samt betonar betydelsen av att territoriell förvaltning och planering fortsätter att vara en del av de enskilda medlemsstaternas ansvarsområde.

16. Europaparlamentet anser att BNP bör fortsätta att vara huvudkriteriet när man avgör om en region är behörig att få stöd men att BNP även måste kompletteras med andra indikatorer, däribland de behov som finns rörande utplåning av fattigdomen och den sociala utslagningen, jämställdhet mellan kvinnor och män och rättvisa och jämlikhet för alla (inklusive styrning mellan olika europeiska regioner och överbryggande av ojämlikheterna vad gäller inkomst och förmögenhet), energi, användning av naturtillgångar och ekosystem.

17. Europaparlamentet rekommenderar att sammanhållningspolitiken anpassas till de yttersta randområdena genom att man vidtar specifika åtgärder i enlighet med artikel 349 i EUF‑fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder som permanent och med ordentlig finansiering kan anpassas till behoven i respektive yttersta randområde och hjälpa dem att möta de ständiga svårigheter som finns där.

Direktivet om utstationering

18. Europaparlamentet noterar att kommissionen planerar att ta fram ett lagstiftningsinstrument med regler om efterlevnaden och genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare. Parlamentet betonar dock att detta direktiv behöver en grundlig revidering för att säkerställa att principerna om lika lön för lika arbete och likvärdigt arbete på samma arbetsplats tillämpas, samt för att tydliggöra att dess bestämmelser om minimilön är ett minimikrav och inte får tolkas som maximala nivåer, såsom EU-domstolen har gjort i sin rättspraxis.

19. Europaparlamentet kräver, med hänsyn till debatten om ytterligare förändringar av fördraget i samband med nästa utvidgning, att en klausul om sociala framsteg införs i EU:s primärlagstiftning, där det fastställs att grundläggande rättigheter i allmänhet och rätten till strejk, stridsåtgärder och kollektivförhandlingar osv. alltid har företräde framför de ”grundläggande friheterna” på den inre marknaden.

Översyn av arbetstidsdirektivet

20. Europaparlamentet uttrycker stor oro för kommissionens avsikt att föreslå en översyn av arbetstidsdirektivet för att ”anpassa arbetsdirektivet till förändringar i omvärlden” samt att förtydliga ”hur direktivet ska genomföras i fråga om jourtid”. Parlamentet påminner kommissionen om att parlamentet motsatte sig kommissionens och rådets förslag om att försvaga det nuvarande arbetstidsdirektivet och att detta ledde till att ett förlikningsförfarande om detta lagförslag av förståeliga skäl misslyckades under föregående valperiod. Parlamentet varnar kommissionen för alla försök att urvattna arbetstidsdirektivet när den lägger fram förslag till en ny översyn av detta direktiv.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av arbetstidsdirektivet med målet att förena arbete med privatliv, vilket bland annat innebär åtminstone

· att man inför en tydlig gräns för arbetsveckans maximala längd på EU-nivå (med en sänkning från 48 till 40 timmar i ett första steg och med borttagning av alla avvikelser och kryphål i det nuvarande direktivet); en sådan gräns skulle ge medlemsstaterna incitament att minska arbetstiden på nationell nivå och därmed även bidra till att bekämpa arbetslösheten,

· att man avskaffar alla möjligheter till undantag från direktivet och från skyldigheten att fullt ut följa EU-domstolens domar (jourtid på arbetsplatsen måste ses som arbetstid och kompensationstid för vila måste ges omedelbart efter jourtid),

· att om en anställd har mer än ett kontrakt måste åtgärder vidtas för att säkerställa att den anställdes arbetstid anses vara summan av den arbetstid som har utförts under vart och ett av kontrakten.

Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen

22. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över direktiv 2004/37 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet. Parlamentet betonar att omfattningen av detta direktiv bör utvidgas till att omfatta nya riskfaktorer och reproduktiva toxiner och att nivån på skyddet och de förebyggande åtgärderna måste förbättras kraftigt genom att man inför mer restriktiva gränsvärden för exponering för bensen, vinylkloridmonomer och trädamm från lövträd och genom att man definierar ett mycket större antal carcinogener än i det nuvarande direktivet, framför allt kristallint kisel.

23. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa ett gemenskapsinstrument om arbetsrelaterade muskel- och skelettsjukdomar. Parlamentet kritiserar dock att kommissionen föreslår ett smalt tillvägagångssätt genom en ”omarbetning” av bestämmelserna i direktiv 90/269/EEG och 90/270/EEG till ett enda lagstiftningsinstrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt direktiv som bygger på principerna om förebyggande åtgärder såsom anges i ramdirektiv 89/391/EEG om hälsa och säkerhet i arbetet och är utformat för att täcka alla arbetssituationer i ett helhetsperspektiv, i syfte att redan från början ta bort alla risker för muskel- och skelettsjukdomar. Parlamentet påpekar att det inte bara finns biomekaniska begränsningar utan att även arbetets innehåll och organisation, den fysiska och psykiska miljön och känslomässiga och emotionella begränsningar måste beaktas, inklusive könsperspektivet eftersom riskerna för muskel- och skelettskador är olika för kvinnor och män.

24. Europaparlamentet anser att den nya gemenskapsstrategin för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för 2013–2020 måste bryta med tillvägagångssättet i den föregående strategin (2007–2012) där hälsa på arbetsplatsen framför allt sågs som en variabel som påverkar företagets produktivitet och konkurrenskraft. Parlamentet påpekar att man i den nya strategin bör fokusera på att utnyttja Reachs potential att förbättra arbetstagarnas skydd mot farliga kemiska ämnen, att göra ett nytt försök att förhindra arbetsrelaterade sjukdomar och förbättra arbetstagarnas livskvalitet på arbetsplatsen, att förstärka yrkesinspektionernas övervaknings- och efterlevnadsansvar och arbetstagarnas deltagande i utformningen och övervakningen av genomförandet av förebyggande åtgärder, att förbättra erkännandet av arbetsskador samt att vidta åtgärder när flexibilitet, osäkerhet, och underleverantörskontrakt osv. utgör hinder mot bra förebyggande åtgärder.

Information till och samråd med arbetstagare

25. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att se över direktiv 2001/86/EG (om stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande) och 2003/72/EG (om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande). Parlamentet påpekar att redan kommissionens avsikt ”att förenkla fastställande av en ordning för arbetstagarinflytande” kan ses som en antydan om att den är beredd att ge efter för branschlobbyn (”arbetstagarinflytande” är en börda för SE‑bolag). Parlamentet betonar att SE-lagstiftningen inte planerades bli – och inte heller får bli – ett verktyg för att ställa nationella regler om arbetstagarinflytande och medbeslutande mot varandra. Kommissionen uppmanas att återta sitt förslag till Europabolagsordning, då denna skulle innebära att arbetstagarnas rätt till inflytande inskränks ytterligare.

Vitbok om pensioner och översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut

26. Europaparlamentet anser att den Vitbok om pensioner som kommissionen avser att lägga fram eventuellt endast kommer att bli en propagandaplattform för ytterligare nedskärningar i de lagstadgade pensionssystemen. Parlamentet kritiserar skarpt att man redan i kommissionens grönbok om pensioner antydde att den del av pensionen som täcks av statliga pensionssystem kan komma att behöva minskas under de kommande åren på grund av budgetunderskotten, demografiska förhållanden och långsammare tillväxt än förväntat och att arbetslivet bör förlängas.

27. Europaparlamentet kritiserar skarpt kommissionens inställning att fondsystemen ska ges ytterligare hjälp genom en förstärkning av den inre marknaden för pensioner – inte bara för yrkespensionssystem utan även för en rad olika privata pensionsfonder, livförsäkringar och liknande – vilket uppenbarligen ska tjäna som underlag vid översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut. Parlamentet kritiserar skarpt att man genom direktivet för tjänstepensionsinstitut öppnade för konkurrens mellan yrkespensionsprogram och införde kraftigt liberaliserade bestämmelser om tillsynsreglering.

28. Europaparlamentet understryker de katastrofala följderna av liberaliseringspolitiken och delprivatiseringen av pensionssystemen. Fondsystemen kunde inte uppfylla de tidigare löftena om högre avkastning och säkra pensionsutbetalningar, vilket bekräftas av de stora förlusterna (minst 20 procent av tillgångarna) under finanskrisen, som ledde till de pågående räddningsaktionerna från medlemsstaterna, högre premier och minskade förmåner från dessa system.

29. Europaparlamentet förespråkar en stegvis återintegrering av fondsystemens tillgångar till de statliga pensionssystemen – såsom har skett i Argentina – i syfte att öka omdisponeringen och därmed främja det dubbla målet om att förhindra fattigdom på ålderns höst och bevara levnadsstandarden när det gäller de delar av pensionssystemen som är inkomstrelaterade.

Agendan för ny kompetens och nya arbetstillfällen

30. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att införa en ”kompetenskartläggning i EU” vartannat år. Parlamentet anser dock att kompetensutvecklingen genom livet bäst främjas genom att man utgår från människors rättigheter när det gäller arbetsmarknadspolitik och livslångt lärande, heltäckande hälso- och säkerhetssystem på arbetsplatsen, allomfattande och jämlika sociala och arbetsmässiga rättigheter för alla, balans mellan arbete och privatliv och förenlighet mellan arbetsliv och privatliv, förbättring av anställningskvaliteten samt välbefinnandet på arbetet, istället för det smala synsättet att främja rörligheten i arbetslivet och stödja flexicurity. Parlamentet kräver att agendan för kompetens och arbetstillfällen ska knytas tätt samman med genomgripande åtgärder på tillgångs- och efterfrågesidan för att främja en grön och social ekonomi och en motsvarande industri- och regionpolitik för en hållbar miljö, snarare än bara en strategi för att ”förutse förändringar”.

Unga på väg

31. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att ändra förordning 1612/68 (EURES) så att den inkluderar ett EU-övergripande program för unga arbetstagares rörlighet. Parlamentet kräver att unga arbetstagares rörlighet ska vara deras eget val och får inte tvingas på dem genom villkorade krav.

32. Europaparlamentet anser att ett fokus på att enbart främja rörligheten för unga personer är för smalt för att effektivt bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet föreslår därför att kommissionen lägger fram ett förslag om en EU-garanti för ungdomar som säkrar rätten för varje ung människa inom EU att omedelbart när han eller hon ställs inför arbetslöshet erbjudas ett lämpligt, välavlönat jobb som motsvarar hans eller hennes kvalifikationer och kompetens, en lärlingsplats, extra utbildning eller en kombination av arbete och utbildning.

Kvinnors rättigheter och jämställdhetspolitik

33. Europaparlamentet kräver att EU:s nya jämställdhetsstrategi ska utgöra en agenda för åtgärder och politiska åtaganden på grundval av handlingsplanen från Peking och dess resultat, och att man ska ha i åtanke att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter utgör en oskiljaktig, odelbar och integrerad del av de universella mänskliga rättigheterna.

34. Europaparlamentet kräver att man snarast vidtar konkreta åtgärder för att bekämpa lönediskrimineringen, antingen genom en översyn av det befintliga direktivet, genom att upprätta branschövergripande stegplaner med tydliga mål – såsom att minska lönegapet till mellan noll och fem procent till 2020 – som syftar till att stoppa alla direkta och indirekta diskrimineringsformer, eller genom att främja kollektivavtal och utbildning av jämställdhetsrådgivare som kan ta upp frågan om den ojämlika fördelningen av obetalt arbete mellan kvinnor och män och upprätta jämställdhetsplaner för fabriker och andra arbetsplatser.

35. Europaparlamentet betonar betydelsen av att bekämpa stereotyper inom alla livets skeden eftersom dessa tillhör de viktigaste orsakerna till ojämlikhet mellan män och kvinnor och påverkar deras val av utbildning och arbete, uppdelningen av hushålls- och familjeansvar, deltagandet i det offentliga livet och deltagandet och representationen i beslutsprocesser, samt deras val på arbetsmarknaden. Parlamentet vill se ett direktiv som motverkar våld mot kvinnor.

Den inre marknaden

36. Europaparlamentet anser att all politik som rör den inre marknaden ska sätta de sociala rättigheterna och de europeiska invånarnas intressen först. Parlamentet avvisar kommissionens förslag om en inremarknadsakt som inriktas på konkurrenskraft och en ökad liberaliseringstakt. Parlamentet vill som ett första steg se ett stopp för all liberaliseringspolitik och uppmanar kommissionen att genomföra undersökningar tillsammans med de berörda aktörerna om de ekonomiska och sociala följderna av liberaliseringspolitiken.

37. Åtstramningspolitiken gör att Europaparlamentet ser stor anledning till oro för de offentliga tjänsternas framtid i EU. Parlamentet understryker de offentliga tjänsternas betydelse för att främja social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i EU. Parlamentet kritiserar skarpt den negativa inställningen till staten som tillhandahållare av tjänster av allmänintresse och vill se att offentliga varor administreras genom den offentliga sektorn. Parlamentet kräver att statens roll för att reglera, delta i och ingripa på marknaden förstärks och betonar behovet av att se över tjänstedirektivet i detta syfte.

38. Europaparlamentet anser att kommissionens politik när det gäller statligt stöd inte får äventyra tjänster av allmänintresse och tjänster som ligger i medlemsstatens allmänna ekonomiska intresse. Parlamentet anser att statligt stöd till företag, på både nationell nivå och EU-nivå, måste knytas till långsiktiga åtaganden från deras sida vad gäller regional utveckling och sysselsättning och att inget stöd får ges om det kan användas för att främja utflyttningar. Parlamentet vill se en förstärkt roll för arbetstagarnas representanter i företagens styrelser och vid strukturella ledningsbeslut.

39. Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har lagt fram några förslag på konsumentskyddsområdet, trots att priserna på basvaror stiger. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå grundläggande förändringar i priskontrollen så att länderna får möjlighet att i allmänhetens intresse kontrollera priserna på basvaror.

40. Europaparlamentet betonar att det finns ett fortsatt behov av att skapa rättvisa konkurrensvillkor för små och medelstora företag eftersom de fortfarande ställs inför konkurrensnackdelar på vissa marknader, till exempel när det gäller offentliga upphandlingar.

Klimatförändringar

41. Europaparlamentet understryker att den globala ekonomiska krisen varken kan eller får användas som en ursäkt för att inte skapa klimaträttvisa. Parlamentet upprepar att skapandet av en hållbar ekonomi är en förutsättning på vägen ut ur den nuvarande krisen och vill därför se grön innovation som en grund för att förändra industrin så att den kan nå en hållbar tillväxt, främja miljövänlig teknik, minska energiberoendet och säkerställa sysselsättning och social och ekonomisk sammanhållning i både utvecklade länder och utvecklingsländer.

42. Europaparlamentet kräver att man snarast vidtar ambitiösa åtgärder vad gäller klimatet och energin för att undvika ytterligare kostnader på grund av klimatförändringarna, genom ett kommissionsinitiativ om att gå längre än 40 procents minskning av växthusgaserna till 2020 och minst 80–95 procents minskning till 2050 jämfört med 1990 års nivåer, för att på så sätt begränsa den globala temperaturstegringen till 1,5 C jämfört med nivåerna före industrialiseringen.

43. Europaparlamentet vill att EU:s vägledande mål på 20 procents bättre energieffektivitet år 2020 ändras till ett obligatoriskt mål och att 20 procent av EU:s energiförbrukning ska komma från förnybara källor. Parlamentet efterlyser konkreta, bindande åtgärder med riktlinjer för hur man ska öka energieffektiviteten från förnybara källor. Parlamentet beklagar djupt att endast ett av kommissionens initiativ på energiområdet omfattar lagstiftning och uppmanar kommissionen att anta detta lagstiftningsförslag senast i slutet av juni 2011.

44. Europaparlamentet efterlyser ett initiativ från kommissionen om att se över mekanismen för ren utveckling och systemet för handel med utsläppsrätter då dessa kraftigt försämrar möjligheterna att nå de europeiska och globala målen för koldioxidminskningar. Parlamentet kräver att man ska sträva efter effektiva inhemska minskningar utan att förlita sig på marknadsinstrument och flexibla mekanismer.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå projekt som genom ett tillräckligt ekonomiskt och tekniskt kapacitetsbyggnadsstöd ger EU och den utvecklade världen möjlighet att hjälpa utvecklingsländerna att införa en hållbar och effektiv teknik, utan att binda dem till att förvärva dyra patent och samtidigt som man antar ambitiösa begränsningsmål.

46. Europaparlamentet understryker behovet av att främja innovativa och nya finansieringskällor för klimatåtgärder genom ett globalt avtal om internationella skatter på finansiella transaktioner och finansiering från luft- och sjöfart. Parlamentet betonar att fullständiga och transparenta bestämmelser för klimatfinansiering kommer att vara en nyckelfaktor för ett nytt och utvidgat bidrag utöver de befintliga offentliga utvecklingsbistånden, med en balanserad uppdelning mellan anpassning och begränsning.

47. Europaparlamentet pekar på behovet av att lägga fram ett klimatförändringssystem med tydliga regler om markanvändning, förändrad markanvändning, bevarande, hållbart skogsbruk och förstärkning av koldioxidsänkorna i utvecklingsländer som kan säkerställa att programmet REDD+ genomförs på ett bra sätt.

Energipolitik

48. Europaparlamentet noterar att kommissionen prioriterar energifrågor. Parlamentet anser att alla framtida strategier bör syfta till att uppnå målen om energieffektivitet och energibesparingar, utveckling av nya, förnybara energiformer, främjande av energinätverk och tryggande av tillgången. Parlamentet kräver att EU:s energipolitik bidrar till rimliga priser som gynnar alla konsumenter, främjar förnybara energikällor inom ramen för en hållbar energiproduktion och utvecklar sammankopplade, integrerade, driftkompatibla och smarta energinät. Parlamentet avvisar förslaget om att en tryggad energiförsörjning ska ges prioritet i utrikespolitiken.

49. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om hantering av uttjänt bränsle och radioaktivt avfall och anser att kommissionen bör skynda på processen för att anta de högsta säkerhetsstandarderna i kärnkraftsbranschen. Parlamentet uppmanar kommissionen att även inkludera förordningen om rapportering om överföring av kärntekniska produkter inom gemenskapen i sitt arbetsprogram för 2011.

50. Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsinitiativ om att skapa en ram för införandet av smarta nätverk för att öka energieffektiviteten och andelen elektricitet från förnybara källor, samt uppmanar kommissionen att anta denna lag under 2011.

51. Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete på forsknings- och innovationsområdet men kräver en tydlig uppdelning mellan forsknings- och innovationspolitik. Parlamentet påpekar att social innovation bör förstärkas inom EU:s innovationspolitik.

Transport

52. Europaparlamentet avvisar alla ytterligare privatiseringar och liberaliseringar inom transportsektorn. Parlamentet uttrycker särskilt sin oro för kommissionens planer i järnvägs- och flygbranscherna.

53. Europaparlamentet uttrycker sin oro för flygplatspaketet, som har som mål att öka konkurrensen. Parlamentet anser att erfarenheterna har visat att privatisering och konkurrens inte medför förbättrad säkerhet eller utvidgade passagerarrättigheter utan istället leder till mindre säkerhet och försämrade sociala rättigheter för de människor som arbetar i denna bransch.

54. Europaparlamentet avvisar idén om att skapa ett gemensamt europeiskt järnvägsområde som, med den inre marknaden som förevändning och genom en omarbetning av direktivet, syftar till att öppna kollektivtrafik för konkurrens, främja privatiseringar och separera olika kompetensområden inom järnvägssektorn, vilket kommer att innebära en fragmentering av arbetstillfällen och tillhörande järnvägssäkerhetskunskap.

55. Europaparlamentet kritiserar skarpt att kommissionen, utan att ha genomfört en uttömmande utvärdering av de sociala och ekonomiska följderna av redan genomförd avreglering, kräver att kollektivtrafiken delas upp i affärsområden, såsom stationer, rullande material, underhållsverkstäder och leveransenheter vilket flerdubblar den administrativa bördan och försvagar säkerhetsbestämmelserna och kundernas möjlighet att förlita sig på tjänsterna.

Miljöpolitik

56. Europaparlamentet kräver att förordning (EG) nr 2152/2002 om avfallsstatistik ses över i syfte att förenkla förordningen och anpassa den till andra rapporteringsskyldigheter inom gemenskapens avfallslagstiftning. Denna översyn fanns med i kommissionens arbetsprogram för 2010 men har inte fått någon konkret uppföljning.

57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ytterligare utveckling av programmet LIFE+ (finansiellt instrument för miljön). Parlamentet noterar med oro att antalet projekt som finansieras genom LIFE+ varje år ligger under den vägledande fördelningen i flera medlemsstater. Parlamentet ber kommissionen utvärdera orsakerna till detta underutnyttjande och vid behov föreslå förändringar till de regler som styr programmet, i synnerhet vad gäller samfinansieringsnivåerna.

58. Europaparlamentet kräver en utvärdering av Reachförordningen, vilket bör leda till ett lagstiftningsförslag enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, inklusive en översyn av Reachförordningens omfattning (till 2012), en utvärdering av möjligheten att utvidga de hårdare tillståndskraven till att omfatta endokrinstörande ämnen (till 2013) och en utvärdering av kravet på att genomföra en säkerhetsutvärdering och ta fram en säkerhetsrapport för vissa kemiska carcinogena substanser, mutagena ämnen eller reproduktiva toxiner (till 2014).

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till ett direktiv om asbestsanering som även ska omfatta kontrollerat avlägsnade av asbestfibrer och sanering eller avskaffande av utrustning som innehåller asbestfibrer för att fullständigt utradera dem. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin resolution om Reach från den 7 maj 2009 och då framför allt punkt 8 i denna resolution.

60. Europaparlamentet kräver en översyn av förordning 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har lagt fram något lagförslag efter rapporten om hur den officiella kontrollen fungerar (KOM(2010)441).

61. Europaparlamentet kräver att Europaparlamentets resolutioner om kvaliteten på inomhusluften följs upp snarast. Parlamentet påminner om sin resolution av den 4 september 2008 om handlingsplanen för miljö och hälsa, i synnerhet punkt 14, och sin resolution av den 10 april 2008 om gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, i synnerhet punkt 11. Parlamentet beklagar att kommissionen vägrade att ta hänsyn till dessa begäranden när den la fram sitt förslag till lagstiftning.

62. Europaparlamentet beklagar att flera uppföljningsrapporter som omnämns i en rad olika lagar inom utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhets område saknas, såsom förslaget att ändra rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet), översynen av undantaget från förbudet mot kadmium i bärbara batterier och ackumulatorer för användning i sladdlösa elektriska handverktyg, ett förslag till direktiv om kväveoxidutsläpp från flygplan och en omarbetning av direktiven om plastmaterial och plastprodukter till en kommissionsförordning.

63. Europaparlamentet kräver en omedelbar uppföljning av meddelandet om vattenbrist och torka och en mer ambitiös hållning än vad som angavs i kommissionens arbetsprogram för 2011. Eftersom torka, skogsbränder och ökenspridning är sammankopplade uppmanas kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv liknande direktivet om översvämningar, som kan främja antagandet av en EU-politik om vattenbrist, torka och anpassning till klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna lägga fram och genomföra lagstiftningsförslag och lagstiftningsinitiativ inom skogsskydds- och brandskyddsområdet. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett direktiv om vatteneffektivitet i byggnader i samband med planen för att bevara Europas vattenresurser (som planeras till 2012).

Den gemensamma jordbrukspolitiken

64. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste reformeras så att framför allt små och medelstora jordbrukare och familjejordbruk kan ta ut skäliga priser, och att stödet i största möjliga omfattning måste vara knutet till produktionen och fördelas rättvist över producenter, produkter och länder, samt att stödet ska ha ett tak och kunna justeras. Huvudsyftet är att öka livsmedelsproduktionen inom EU-ländernas hela territorium i syfte att uppnå livsmedelssäkerhet och livsmedelssuveränitet.

Fiskeripolitiken

65. Europaparlamentet betonar att den nya gemensamma fiskeripolitiken även ska främja en modernisering och en hållbar utveckling inom fiskeribranschen genom att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade livsvillkor för arbetstagarna i fiskesektorn.

66. Europaparlamentet kräver åtgärder för att höja priset på fisk i det första försäljningsledet och inkomsterna för arbetstagarna inom fiskeribranschen samt åtgärder rörande bidrags- eller kompensationsmekanismerna för de arbetstagare inom fiskesektorn som ställs inför ekonomiska och sociala svårigheter på grund av återhämningsplanerna. Parlamentet kräver också en flerårig förvaltning och fleråriga åtgärder för att skydda ekosystemen.

67. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa den nationella suveräniteten i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner och över deras fiskeresurser, vilket skulle öppna för en närbelägen förvaltning. Parlamentet anser att tolv sjömil bör behållas som en zon med exklusivt tillträde för respektive medlemsstats nationella flotta och föreslår att man överväger möjligheten att utvidga detta till angränsande områden som motsvarar kontinentalsocklarna.

68. Europaparlamentet avvisar alla former av privatisering av fiskeresurser, däribland möjligheten att överföra fiskekvoter som skulle skapa kvotmarknader i medlemsstaterna och utgöra ett stort hinder för det traditionella fisket.

Stockholmsprogrammet

69. Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att åtgärder som har antagits och genomförts inom området för frihet, säkerhet och rättvisa och inom Stockholmsprogrammet har lett till ett överdrivet säkerhetstänkande som inskränker grundläggande rättigheter som skydd för privatlivet och yttrandefrihet. Parlamentet avvisar de oproportionerliga säkerhetsåtgärder som har medfört ännu mer övervakning och profilering samt brott mot människans integritet på både personlig och gemensam nivå men utan att beröra själva grundorsakerna till våldshandlingarna.

Asyl och migration

70. Europaparlamentet efterlyser ett verkligt och ambitiöst EU-övergripande vidarebosättningsprogram för flyktingar som säkerställer kvaliteten och effektiviteten i vidarebosättningen och innehåller specifika riktlinjer för en ny prioriteringsmodell, incitament för fler medlemsstater att ta emot flyktingar, konsekvens mellan vidarebosättningen och EU:s övriga asylpolitik samt standarder för mottagningsvillkor och uppföljningsåtgärder som ska tillämpas vid varje vidarebosättningsinitiativ.

71. Europaparlamentet bekräftar sitt motstånd mot det begränsande synsättet i EU:s invandringspolitik. Parlamentet vill därför se nya initiativ som lägger större fokus på legala ankomstvägar för migranter och på införandet av en stadga med rättigheter för alla migranter, samtidigt som man förbättrar registreringsmöjligheterna för de migranter som redan bor och arbetar i EU.

72. Europaparlamentet vill se att man lägger fram ett specifikt direktiv som innehåller, och i lagstiftningen inför, bestämmelserna från den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990.

73. Europaparlamentet anser att utvecklingen och stärkandet av Eurojust bör göras på grundval av stärkta demokratiska kontroller, rätten till information, skydd av personuppgifter samt respekt för mänskliga och grundläggande rättigheter.

Personuppgiftsskydd

74. Europaparlamentet välkomnar förslaget till en ny, heltäckande rättslig ram för EU om skydd av personuppgifter, och betonar att man bör använda denna för att avskaffa de befintliga skillnaderna i personuppgiftsskyddet mellan de tidigare pelarstrukturerna och samtidigt återbekräfta grundprinciperna för personuppgiftsskyddet, såsom begränsning till syftet, proportionalitet, öppenhet, självbestämmande över information, uppgiftsminimering, uppgiftsbevaring och rätt till tillgång.

75. Europaparlamentet understryker att avtalet mellan EU och USA om det framtida allmänna personuppgiftsskyddsdirektivet bör ses som ett så kallat paraplyavtal som ska tillämpas retroaktivt och alltså omfatta alla befintliga och framtida multilaterala och bilaterala avtal mellan EU och/eller dess medlemsstater och USA, och att avtalet inte under några omständigheter får betraktas som en rättslig grund för den faktiska utlämningen av personuppgifter.

76. Europaparlamentet anser att detta avtal fullt ut och i sin helhet ska följa stadgan om de mänskliga rättigheterna och de europeiska standarderna för personuppgiftsskydd.

Yttre förbindelser

77. Europaparlamentet kritiserar att insynen i planerna för yttre åtgärder har försämrats kraftigt sedan den Europeiska utrikestjänsten infördes. Parlamentet uppmanar EU:s utrikesrepresentant/kommissionens vice ordförande att från och med nästa år lägga fram den politiska agendan för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för parlamentet, parallellt med kommissionens arbetsprogram.

78. Europaparlamentet noterar med oro att 2010 har visat att det inte har skett någon förbättring av den demokratiska kontrollen och den föregående rådfrågningen av Europaparlamentet i frågor som rör EU:s utrikestjänst. Parlamentet uppmanar EU:s utrikesrepresentant/kommissionens vice ordförande att förbättra samarbetet med parlamentet.

Internationell handel

79. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att lägga fram ett meddelande om handel och utveckling. Parlamentet kräver att huvudmålet med EU:s internationella handelspolitik ska vara att bidra till en hållbar social och ekonomisk utveckling som ger högsta möjliga hälso- och miljöstandard, bidrar till att skapa jobb, följer sociala standarder och respekterar mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa dess åtagande om att garantera att EU:s internationella handelspolitik följer ovannämnda mål om delat ansvar i kampen mot klimatförändringar och utrotning av fattigdomen.

80. Skapandet av bra arbetstillfällen och industriskydd som ger högsta möjliga hälso- och säkerhetsnivå måste vara en integrerad del av en hållbar handelspolitik i EU. Europaparlamentet betonar därför att dessa frågor måste tas upp och ingå i handelsavtal.

81. Europaparlamentet betonar betydelsen av att alla handelsavtal som förhandlas fram under 2011 och följande år innehåller kapitel som framhåller hållbarhetens betydelse. Parlamentet betonar betydelsen av att respektera internationella arbetsorganisationens samtliga standarder. Parlamentet vill se en frysning av alla handelsavtal med länder som bryter mot grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter och arbetsrättigheter.

82. Europaparlamentet beklagar djupt att befintliga internationella handelsförhandlingar och handelsavtal nästan uteslutande fokuserar på konkurrensförhållandet gentemot USA och på att förbättra de europeiska företagens och investerarnas ställning på världsmarknaden. Parlamentet förväntar sig att det meddelande om stöd till små och medelstora företag på marknader utanför EU som kommissionen planerar att lägga fram följer EU:s internationella handelspolitik.

83. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att lägga fram ett lagförslag om tillträde till EU-marknaden för offentlig upphandling för företag och produkter från tredjeland. Parlamentet oroas över att detta allvarligt skulle kunna underminera det politiska utrymmet att ge statligt stöd till små och medelstora företag och till fattigare regioner samt möjligheterna att verka för skälig lön, höga miljökrav och krav på arbetsförhållandena vid offentlig upphandling. Parlamentet oroas över att detta lagstiftningsförslag kommer från uppgörelser om regler för offentlig upphandling som kommissionen har gjort i samband med de nyligen framförhandlade frihandelsavtalen.

84. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen äntligen kommer att lägga fram den kraftigt försenade förordningen om tillämpning av Allmänna preferenssystemet. Parlamentet kräver att denna nya förordning ska innehålla parlamentets krav från Markovbetänkandet från den 5 juni 2008, i synnerhet vad gäller insyn och demokratisk kontroll, ändrade ursprungsregler och kompletterande tekniskt stöd.

Utvecklingspolitik

85. Europaparlamentet välkomnar det faktum att effektivitet i utvecklingsstödet utgör ett huvudmål i kommissionens arbetsprogram för 2011. Parlamentet påminner om att detta endast är möjligt genom att öka konsekvensen mellan alla EU:s politiska åtgärder och om unionen tar hänsyn till utvecklingsmålen när man bedriver politik som kan förväntas påverka utvecklingsländer.

86. Europaparlamentet beklagar djupt att det inte finns någon uppgift om hur kommissionen planerar att hantera den allvarliga minskningen av EU:s och medlemsstaternas offentliga utvecklingsbidrag, för att säkerställa att Europa fortsätter arbetet med att nå 0,7 procent av BNI år 2015, oberoende av finanskrisens följder.

87. Europaparlamentet fördömer de avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) som har införts hittills. Parlamentet vill se ett nytt mandat för EPA-förhandlingarna där fokus ligger på solidarisk utveckling och inrättande av mekanismer som skyddar lokala och regionala marknader i syfte att gynna lokala producenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt som står i dess makt för att se till att detta nya mandat inte ger någon möjlighet att använda utvecklingsbiståndet som utpressning eller att utöva påtryckningar genom att ställa tids- eller kostnadsvillkor samt att man i avtalet respekterar AVS-ländernas suveräna jämlikhet.

Katastrofinsatser

88. Europaparlamentet välkomnar avsikten att stärka EU:s civilskyddskapacitet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna och kommissionen att betrakta katastrofinsatser som en rent civil uppgift och att genomföra dem utifrån detta synsätt. Parlamentet insisterar på att katastrofer aldrig får leda till att man använder militärt våld, varken i eller utanför EU. De erforderliga resurserna måste i stället ges till civilskyddet så att detta kan hantera uppgifterna på rätt sätt och på egen hand.

Smart lagstiftning

89. Europaparlamentet betonar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna utgör nyckelprinciper i primärlagstiftningen och att de till varje pris måste respekteras inom de områden där EU inte har exklusiv lagstiftningsrätt. Dessa principer är nödvändiga för att ge legitimitet till lämpligheten och omfattningen av EU:s insatser, eftersom de gör det möjligt för de nationella parlamenten att utöva sina egna lagstiftningsbefogenheter och därmed medför att den allmänna suveräniteten respekteras och rättssäkerheten säkerställs.

90. Europaparlamentet fördömer kommissionens användning av icke-bindande regler när dessa bara tjänar som ett surrogat för lagstiftning. Parlamentet varnar för att låta smart lagstiftning stå tillbaka, bara för att EU:s verkställande organ effektivt ska kunna lagstifta genom icke-bindande instrument och därmed eventuellt äventyra den demokratiska ordningen, undvika att det folkvalda Europaparlamentet och de folkvalda nationella parlamenten deltar i lagstiftningsprocessen, undvika EU-domstolens juridiska granskning och frånta medborgarna deras möjligheter att få rättslig upprättelse.

91. Europaparlamentet är tveksamt till lämpligheten i att uppmuntra självreglering och samreglering då detta bara skulle uppmuntra påtryckningsgrupper och mäktiga aktörer på den ekonomiska scenen.

Översyn av budgeten       

92. Europaparlamentet anser att en tydlig och transparent presentation av EU:s budget är ett absolut måste med hänsyn till behovet av att informera invånarna i Europa om hur EU:s pengar används och hur EU kommer att använda sin nya behörighet. Parlamentet beklagar djupt att kommissionens förslag till budgetöversyn inte omfattar en prioritering av social sammanhållning och främjar integration med hänsyn till de behov som uppstår till följd av den rådande sociala, ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet förespråkar konsekvens mellan politiska prioriteringar och budgetprioriteringar.

93. Europaparlamentet upprepar sin skarpa kritik av den budgetöversyn som kommissionen har lagt fram. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen varken prioriterar eller tillhandahåller medel för att finansiera verklig konvergens och initiativ för att bekämpa den stora arbetslösheten, utrota fattigdomen och den sociala utestängningen, uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, skapa rättvisa och jämlikhet för alla och stödja forskning, innovation och utbildning samt all politik och alla program som skapar och främjar sysselsättning.

94. Europaparlamentet understryker att parlamentet till fullo måste delta i budgetöversynen och processen för att ta fram den nya fleråriga budgetramen, när det gäller att fastställa både utgifter och intäkter.

95. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.