Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 av den 26 februari 2011,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 1 mars 2011 i vilken Libyen enhälligt utesluts ur FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av resolution S-15/2 av den 25 februari 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av rådets beslut av den 28 februari 2011 att införa ett vapenembargo och riktade sanktioner mot Libyen,

–   med beaktande av sin rekommendation av den 20 januari 2011 till rådet med de avgörande villkoren för förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 24 oktober 2005 (resultaten från världstoppmötet 2005) om skyldigheten att skydda befolkningar från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten, och av FN:s generalförsamlings resolution av den 7 oktober 2009 om skyldigheten att skydda befolkningar,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 28 april 2006, vars punkt 4 bekräftar bestämmelserna i punkterna 138 och 139 i slutdokumentet från världstoppmötet 2005 om skyldigheten att skydda befolkningar från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Gaddafis diktatoriska regim, som har styrt Libyen de senaste 41 åren, slår ner legitima politiska protester med våld och vägrar att hörsamma det libyska folkets och världssamfundets krav att omedelbart avgå och stoppa blodbadet. Den libyska militären har bombat städer som az-Zawiya, Sabratha, Marsa al-Burayqa och Ajdabiya.

B.  Världssamfundet har visat upp en fullständigt enad front i FN:s säkerhetsråd, som införde sanktioner mot den libyska arabiska Jamahiriya-regimen genom antagandet av sin resolution 1970/2011. Åtskilliga ledare i världen har sedan upproret inleddes upprepade gånger uppmanat Gaddafi att lämna sin post.

C. Gaddafis regim genomför luftangrepp mot civila och beordrar legosoldater att öppna eld utan urskillning.

D. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har över 200 000 människor flytt från Libyen till de angränsande länderna Tunisien, Egypten och Niger under de senaste dagarna, och ytterligare hundratusentals flyktingar och utländska gästarbetare försöker under dramatiska förhållanden fly undan konflikten eller lämna Libyen.

E.  De senaste händelserna i Libyen, Egypten och Tunisien belyser hur bråttom det är att reformera EU:s yttre åtgärder gentemot Medelhavsområdet.

F.  Den 22 februari 2011 stängde Arabförbundet av Libyen, och den 3 mars förklarade generalsekreteraren att förbundet kan införa en flygförbudszon över Libyen i samordning med Afrikanska unionen, om striderna fortsätter i Libyen.

G. Det nationella libyska övergångsrådet i Benghazi har begärt ett utländskt ingripande för att stoppa regeringens luftangrepp mot rebellerna, och krävde i ett uttalande från den 5 mars 2011 att världssamfundet uppfyller sina skyldigheter att skydda det libyska folket från vidare folkmord och brott mot mänskligheten, utan direkt militärt ingripande på libyskt territorium.

H. Enligt den tolfte årliga rapporten, artikel 8.2 i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (2011/C 9/01), som släpptes i januari, har medlemsstater i EU enbart under 2009 beviljat licenser för vapenexport till Libyen till ett värde av 343 miljoner euro.

I.   Trots att Gaddafis regim övergav sitt program för massförstörelsevapen 2004 finns det fortfarande kvar ett lager på 9,5 ton senapsgas.

J.   Det amerikanska finansministeriet har frusit libyska tillgångar på 30 miljarder US-dollar, den största summan någonsin.

K. Tre nederländska jägarsoldater hålls fångna i Libyen efter att ha försökt hjälpa till att evakuera utländska medborgare.

L.  Den 29–30 november 2010 hölls det tredje toppmötet mellan EU och Afrika i Tripoli, vilket föregicks av ett parlamentariskt sammanträde med EU och Panafrikanska parlamentet (PAP). Vid båda tillfällena underströks betydelsen av mänskliga rättigheter, demokrati och förebyggande av konflikter.

M. Förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen har avbrutits, enligt vad vice ordföranden/den höga representanten tillkännagav den 22 februari 2011.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det libyska folket, berömmer dess mod och beslutsamhet och stöder helhjärtat dess legitima strävan efter demokrati. Parlamentet fördömer skarpt Gaddafiregimens kriminella våldsanvändning mot demonstranterna och beklagar djupt det okända men stora antalet personer som har dödats och skadats i Libyen sedan de fredliga protesterna inleddes. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens familjer och sin oro för de skadade.

2.  Europaparlamentet understryker att Gaddafis regim saknar legitimitet och därför omedelbart måste träda tillbaka eller avsättas, så att ett nytt och representativt ledarskap kan bildas och det libyska folkets legitima krav på frihet, demokrati, säkerhet och gott styre tillgodoses.

3.  Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 och de åtgärder som redan vidtagits av säkerhetsrådet för att genomföra den, nämligen vapenembargot, förbudet mot utrustning för internt förtryck samt restriktionerna för mottagande av och frysning av tillgångar för personer som är inblandade i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat angrepp mot civilbefolkningen.

4.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste upprätthålla skyldigheten att skydda, för att rädda den libyska civilbefolkningen från storskaliga väpnade angrepp. Därför kan inget av alternativen i FN-stadgan uteslutas. Parlamentet understryker att alla åtgärder från EU och medlemsstaterna bör rymmas inom ett FN‑mandat och eftersträva en samordning med Arabförbundet och Afrikanska unionen där dessa organisationer uppmanas att ta ledningen för de internationella insatserna.

5.  Europaparlamentet understryker att legosoldatsverksamhet utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet samt ett brott mot mänskligheten, och denna verksamhet måste därför stoppas. Parlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att sända starka varningssignaler till alla regeringar som skickar legosoldater, militär eller militär utrustning för att stödja Gaddafiregimens förtryck av det libyska folket. Rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att pressa på för ett antagande av ett verkningsfullt internationellt rättsinstrument som förbjuder legosoldatsverksamhet på global nivå, inbegripet anlitande av privata militära företag och säkerhetsföretag i konfliktområden.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över den humanitära kris som möter de tusentals människor som flyr Libyen och som förvärrar den farofyllda och svåra situationen för de sex miljoner libyerna och de över en miljon utlänningar som fortfarande är strandsatta i Libyen, i synnerhet dem som kommer från länderna söder om Sahara och som riskerar förföljelse då de tas för legosoldater. Parlamentet är särskilt bekymrat för dem som av säkerhetsskäl eller politiska skäl inte kan återvända till sina ursprungsländer, exempelvis eritreaner, somalier, etiopier och sudaneser, och uppmanar EU:s medlemsstater att hjälpa till att få ut dem och omplacera dem på säkra ställen.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att ställa alla medel till buds som behövs för en kraftfull internationell humanitär insats, med handräckning till UNHCR och andra relevanta organ såsom Internationella organisationen för migration, Världslivsmedelsprogrammet, Internationella röda korset/Röda halvmånen och Internationella rödakorskommittén, i syfte att snabbt komma på plats i tillräcklig omfattning vid Libyens gränser och öppna säkra korridorer för att kunna hjälpa inne i Libyen och ge skydd och katastrofbistånd åt alla behövande. Parlamentet vädjar till EU och medlemsstaterna att bistå med luft- och sjötransport för att hjälpa till att återbörda eller omplacera migranter, asylsökande och flyktingar från Libyen och ge ekonomiskt stöd som svar på den gemensamma appellen från UNHCR och Internationella organisationen för migration, som kom den 3 mars 2011.

8.  Europaparlamentet anser att EU måste vägledas av ett humanitärt tänkesätt när man hanterar tillströmningen av personer som försöker fly konflikten i Libyen, och aktivt bidra med katastrofbistånd och skydd till de behövande i Libyen och de grannländer som påverkas. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och Libyens grannländer att utan åtskillnad släppa in människor som flyr förföljelse och våld i Libyen. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag angreppen på biståndsarbetare och betonar de sårades och sjukas rätt till medicinskt bistånd.

9.  En konsekvent Europa–Medelhavsstrategi kräver en integrerad invandringspolitik som bygger på principerna om bördefördelning och solidaritet. Europaparlamentet anser att ingen enskild medlemsstat på egen hand kommer att kunna hantera utmaningarna med sådana strömmar av människor från Nordafrika och Mellanöstern.

10. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna måste respektera principen om ”non-refoulement”. Frontex är inte rustat för och kan inte vara huvudverktyget för att hantera migrationsflödena som kan tänkas bli följden av den politiska och humanitära krisen i Nordafrika. Parlamentet anser att EU behöver ett snabbt och samordnat svar som en del av en konsekvent och långsiktig strategi för att hantera de politiska omvälvningarna i Nordafrika där man går till botten med de grundläggande orsakerna till migrationsflödena från regionen.

11. Inför Europeiska rådets extra möte om situationen i Nordafrika den 11 mars 2011 uppmanar Europaparlamentet EU att

•   i enlighet med solidaritetsklausulen i artikel 80 i EUF-fördraget ta full hänsyn till svårigheterna för de medlemsstater som får ta emot ett oproportionerligt stort inflöde av fördrivna personer, eventuellt genom tillämpning av bestämmelserna i direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta,

•   om nödvändigt inrätta en särskild solidaritetsfond för att bemöta den humanitära krisen,

•   ta fram en handlingsplan för bördefördelning i syfte att hjälpa till att vidarebosätta flyktingar från regionen, utifrån principen om solidaritet mellan medlemsstaterna,

•   snarast gå vidare med antagandet av det gemensamma asylsystemet för EU, i vilket ingår rättvisa och effektiva förfaranden för internationellt skydd.

12. Europaparlamentet uppmanar rådet att slutföra medbeslutandeförfarandena om inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU respektive om Europeiska flyktingfonden för perioden 2008 till 2013, enligt parlamentets rekommendation från maj 2010, så att förfarandena för nödsituationer snabbt ska kunna införas mot bakgrund av den humanitära krisen i Libyen.

13. Europaparlamentet ställer sig bakom FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 om att Gaddafi och alla som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Libyen ska ställas inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen, och välkomnar att domstolens åklagare beslutat att inleda en undersökning. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att samarbeta fullt ut och ge all hjälp som domstolen och dess åklagare behöver. Parlamentet påminner om att Gaddafis regim har en lång räcka allvarliga och massiva människorättskränkningar mot det libyska folket på sitt samvete och har stött internationella terrorgrupper som har mördat hundratals utländska medborgare.

14. Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 och att införa ytterligare restriktiva åtgärder mot dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar och brott mot mänskligheten i Libyen.

15. Europaparlamentet beklagar djupt att vapen, militär utrustning och säkerhetsutrustning har sålts till den libyska regeringen av medlemsstater i EU efter 2004 trots att Gaddafiregimen sedan länge präglats av diktatur och terror, vilket går stick i stäv med EU:s principer och mål. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart inleda en översyn av genomförandet av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel och att rapportera om detta till parlamentet.

16. Europaparlamentet påminner om att EU och de afrikanska ledarna i den gemensamma EU–Afrikastrategin från 2007 lovade att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att olagligt förvärvade tillgångar, däribland ekonomiska medel, utreds och återlämnas till sina ursprungsländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla detta löfte och att i enlighet med FN:s konvention mot korruption se till att frysta tillgångar återlämnas till det libyska folket i framtiden. Parlamentet betonar att det krävs samordnade EU-insatser för att frysa tillgångar som Gaddafis familj och kända anförvanter innehar i Europa eller i europeiska finansinstitut som verkar i skatteparadis, och för att se till att EU:s banker iakttar kraven på vederbörlig granskning med avseende på eventuella olagliga överföringar av medel från Libyen. Parlamentet betonar att alla eventuella åtgärder bör omfatta alla tillgångar, inbegripet de statliga placeringsfonder som förvaltas av den libyska investeringsmyndigheten och som uppskattas till 60–80 miljarder US-dollar världen över. Parlamentet kräver att frysningen av tillgångarna ska omfatta intäkterna från försäljningen av olja och gas. Rådet och medlemsstaterna uppmanas att fullständigt offentliggöra uppgifterna om alla frysta tillgångar.

17. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart etablera kontakter med de nya politiska krafterna i Libyen, det vill säga de nationella råd som bildats i Benghazi och i andra områden, i syfte att uppmuntra övergången till demokrati, säkerställa medverkan av ett brett urval av företrädare för det libyska samhället och stärka kvinnors och minoriteters inflytande i övergångsprocessen. Parlamentet uppmanar EU att bidra till demokratiska reformer och rättsstatliga institutioner i Libyen genom att stödja utvecklingen av fria medier och oberoende organisationer i det civila samhället, framför allt demokratiska politiska partier, så att demokratiska val kan hållas i framtiden.

18. Europaparlamentet betonar att de folkliga upproren i Libyen och i andra länder i regionen är en avgörande faktor för att dessa folk ska garanteras sina grundläggande friheter samt för övergången till demokrati, säkerhet och framsteg. Detta är avgörande även för Europas egen säkerhet, stabilitet och välstånd. Parlamentet framhåller att det är hög tid att ta fram mer långtgående och verkningsfulla strategier och instrument från EU:s sida och att förse dem med större anslag, i syfte att uppmuntra och stödja politiska, ekonomiska och sociala reformer i EU:s södra grannskap. Parlamentet poängterar att den pågående strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste återspegla händelseutvecklingen i regionen och innehålla förslag på nya och bättre sätt att möta behoven och strävan efter demokrati hos folken i regionen.

19. Europaparlamentet kräver en översyn av och bättre samordning och konsekvens i EU:s politik gentemot unionens grannländer i södra Medelhavsområdet, så att det säkerställs att denna inte strider mot målen att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet upprepar sitt krav på att EU ska se över sin politik till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och inrätta en mekanism för genomförande av människorättsklausulen i alla avtal med tredjeländer, alltså även i ett framtida ramavtal mellan EU och Libyen. I den europeiska grannskapspolitiken måste man prioritera de kriterier som rör respekten för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, jämställdhet mellan könen, rättsväsendets oberoende, åsiktsmångfald och mediefrihet samt bekämpning av korruption.

20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN, Arabförbundet, Afrikanska unionen, regeringarna i Libyens grannländer samt till de nationella råd som företräder de nya krafterna i Libyen.