Förfarande : 2011/2616(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0171/2011

Ingivna texter :

B7-0171/2011

Debatter :

PV 09/03/2011 - 6
CRE 09/03/2011 - 6

Omröstningar :

PV 10/03/2011 - 9.2
CRE 10/03/2011 - 9.2

Antagna texter :

P7_TA(2011)0095

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 141kDOC 79k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0169/2011
7.3.2011
PE459.714v01-00
 
B7-0171/2011

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen


om EU:s grannländer i söder och särskilt Libyen, även ur humanitär synvinkel


Kristiina Ojuland, Marielle De Sarnez, Marietje Schaake, Sonia Alfano, Leonidas Donskis, Edward McMillan-Scott, Alexandra Thein, Ramon Tremosa i Balcells för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om EU:s grannländer i söder och särskilt Libyen, även ur humanitär synvinkel  
B7‑0171/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och dess protokoll av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning,

–   med beaktande av Afrikanska unionens konvention om flyktingar i Afrika från september 1969, vilken Libyen varit part i sedan den 17 juli 1981,

–   med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter och dess protokoll om inrättandet av en afrikansk domstol för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, vilka ratificerats av Libyen den 26 mars 1987 respektive den 19 november 2003,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 19.2,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007, vilken uppmanar till ett moratorium mot tillämpning av dödsstraffet och dess resolution 63/168 av den 18 december 2008, vilken uppmanar till genomförande av generalförsamlingens resolution 62/149 från 2007,

–   med beaktande av det samförståndsavtal som gemensamt undertecknades av kommissionsledamoten Ferrero-Waldner och sekreteraren för Europafrågor El Obeidi den 23 juli 2007,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 15 oktober 2007 och det officiella inledandet av förhandlingarna om ett ramavtal mellan EU och Libyen den 12‑13 november 2008,

–   med beaktande av rådets slutsatser av 21 februari 2011 om händelseutvecklingen i EU:s grannländer i söder,

–   med beaktande av de påpekanden som EU:s höga representant Catherine Ashton gjort den 22 februari 2011 mot slutet av sitt Egyptenbesök, då hon tillkännagett att förhandlingarna med de libyska myndigheterna om ett ramavtal mellan EU och Libyen inställts tills vidare,

–   med beaktande av EU:s höga representant Catherine Ashtons förklaring om Libyen den 23 februari 2011, hennes randanmärkningar i samband med det informella försvarsministermötet den 25 februari 2011, hennes uttalande på Europeiska unionens vägnar den 27 februari 2011 om FN:s säkerhetsråds resolution om Libyen och den senaste tidens händelseutveckling i landet samt hennes tal inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna den 28 februari 2011,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande om Libyen den 22 februari 2011 och FN:s säkerhetsråds enhälligt antagna resolution om Libyen den 26 februari 2011 (UNSCR 1970/2011),

–   med beaktande av Europeiska unionens råds beslut av den 28 februari 2011 om att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution UNSCR 1970/2011,

–   med beaktande av Europeiska unionens råds beslut av den 2 mars 2011 om att anta en förordning om genomförande av sitt beslut av den 28 februari om sanktioner mot Libyen, vilket trätt i kraft samma dag det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, den 3 mars 2011,

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandes beslut av den 1 mars 2011 om att sammankalla Europeiska rådet till ett extra möte fredagen den 11 mars 2011 mot bakgrund av händelseutvecklingen i EU:s grannländer i söder och särskilt Libyen,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 17 juni 2010 om avrättningar i Libyen, och sin rekommendation av den 20 januari 2011 till rådet om förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen (2010/2268(INI), och av följande skäl:

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Efter demonstrationer i grannländerna för frihet och genomgripande reformer tog protester sin början i staden Benghazi den 15 februari och spred sig genom hela landet till al Bayda, al-Quba, Darnah och Az Zintan. De protesterande tog över ett flertal städer, framför allt i östra Libyen.

B.  De flesta demonstrationer som samlat personer som protesterade mot regeringen slogs brutalt ned av regimens styrkor, bland annat genom att stridsplan och helikoptrar från Libyens flygvapen angrep demonstranterna och legosoldater, utländska soldater och frisläppta fångar sattes in mot protestvågorna.

C. Allt intill denna dag har regimföreträdare på högsta nivå upprepade gånger piskat upp en hatstämning med hjälp av offentliga uttalanden, hotat demonstranterna, anordnat motdemonstrationer och varnat för blodbad om protesterna skulle fortsätta.

D. Den 22 februari 2011 utestängde Arabförbundet tillfälligt de libyska delegationerna från sina sammanträden och fördömde det våld som Muammar Gaddafis styrkor utsatt befolkningen för.

E.  Regimens våldsamma och brutala reaktion mot Libyens befolkning ledde inte bara till att många soldater hoppade av utan också till att medlemmar av regimen avgick.

F.  Vid sin femtonde särskilda session den 25 februari antog FN:s råd för de mänskliga rättigheterna enhälligt en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen. I resolutionen fördömdes de grova och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna i Libyen och påtalades att somliga av dem kunde innebära brott mot mänskligheten. Efter det att resolutionen antagits beslutade FN:s generalförsamling den 2 mars 2011 att tills vidare avstänga Libyen från medlemskap i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, såsom det rekommenderats från detta råds sida.

G. FN:s säkerhetsråd beslutade i sin resolution om Libyen av den 26 februari 2011 att hänskjuta situationen i landet till Internationella brottmålsdomstolen. Efter detta inledde Internationella brottmålsdomstolens åklagare den 3 mars 2011 en undersökning av de brott mot mänskligheten vilka hävdades ha begåtts i Libyen, också av Muammar Gaddafi och medlemmar av den inre kretsen kring honom. I FN:s säkerhetsråds resolution 1970 bemyndigades samtidigt FN:s alla medlemsstater att beslagta och bortskaffa förbjuden krigsmateriel.

H. Europeiska unionens råds beslut av den 28 februari 2011 innebär ytterligare begränsande åtgärder, framför allt ett viseringsförbud och en frysning av tillgångar, för dem som bar ansvaret för de våldsamma övergreppen mot Libyens civilbefolkning. Med beslutet genomförs således FN:s säkerhetsråds resolution om Libyen av den 26 februari.

I.   Förenta staterna har sänt två av sina egna örlogsfartyg, bland dem ett landsättningsfartyg för amfibieförband, för att bevaka händelseutvecklingen i Libyen.

J.   Det våld och brutala förtryck som nu pågår i Libyen leder till att allt flera människor flyr landet över gränsen mellan Libyen och Tunisien. Det överväldigande flertalet av dessa är migrerande arbetstagare från Egypten och från Nordafrika och Afrika söder om Sahara, samt libyska medborgare. Det hävdas i olika källor att Libyen är värdland för ungefär 80 000 pakistanier, 50 000 bangladeshier och 2 000 nepaleser. Avsevärt flera väntas lämna landet under de kommande dagarna och veckorna. Italien, Frankrike, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Belgien har tillkännagett en plan att sända flottans fartyg och flygplan till gränsen mellan Tunisien och Libyen, främst för att underlätta evakueringen av egyptiska medborgare till Egypten.

K. Europeiska rådet förväntas vid sitt extra möte fredagen den 11 mars 2011 grundligt gå igenom rapporten från unionens höga representant och kommissionen om en snabb anpassning av EU:s instrument, tillsammans med den höga representantens rapport om stöd till övergången och omvandlingsprocesserna.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över situationen i Libyen och fördömer skarpt att fredliga demonstrationer brutalt slagits ned, också genom urskillningslösa väpnade anfall på civila, vilket lett till tusentals civila dödsoffer och ett stort antal skadade. Parlamentet uttalar sin förkastelsedom över att det hetsats till fientlighet mot civilbefolkningen, något som uttryckts på högsta regimnivå av Muammar Gaddafi och hans son Saif al-Islam.

2.  Europaparlamentet stöder helt och fullt FN:s säkerhetsråds resolution 1970 i vilken man fördömer de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen och beslutar att hänskjuta situationen i landet till Internationella brottmålsdomstolen, samtidigt som det utlyses ett vapenembargo mot landet och Muammar Gaddafi och hans familj beläggs med reseförbud och deras tillgångar frystes. Parlamentet uttalar sitt starka stöd för att Internationella brottmålsdomstolens åklagare inlett en undersökning av de brott mot mänskligheten vilka hävdas ha begåtts av Muammar Gaddafi och medlemmar av den inre kretsen kring honom.

3.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att inom ramen för FN:s säkerhetsråds resolution 1970 och FN:s säkerhetsråds resolution 1674 om ansvaret för att skydda befolkningen noga överväga att i samarbete med FN, Arabförbundet och Afrikanska unionen införa en zon med flygförbud för att regimen inte ska ta invånarna som måltavla.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd till det libyska folkets kamp för frihet, demokratiska reformer och ett slut på den auktoritära regimen. Parlamentet uppmanar EU att inleda en dialog med oppositionens krafter och stödja dem inom det område som befriats för att undsätta befolkningen och tillgodose dess grundläggande humanitära behov, också läkarvård.

5.  Europaparlamentet stöder helt och fullt såväl beslutet från FN:s råd för de mänskliga rättigheterna att sända ut en oberoende internationell undersökningskommission till Libyen för att utreda kränkningar av internationell människorättslagstiftning som FN:s generalförsamlings beslut av den 2 mars 2011 om att tills vidare avstänga Libyen från medlemskap i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna.

6.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte reagerat snabbt på Libyens våldsamma framfart, framför allt inte genom att samordna evakueringen av unionsmedborgare och tillgodose det akuta behovet av humanitärt bistånd till Libyens invånare, samt att rådet inte heller antagit lämpliga målinriktade sanktioner. Parlamentet noterar i detta hänseende de åtgärder och initiativ som nyligen vidtagits av somliga EU-medlemsstater för att bidra till att evakuera egyptiska migrerande arbetstagare till Egypten.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat av den allt värre humanitära krisen, då över 170 000 migranter flyr från våldet i Libyen och många av dem sitter fast, dels utmed gränsen mellan Libyen och Tunisien och dels i flyktingläger i Tunisien, Egypten och Niger. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s institutioner och medlemsstater att uppbåda lämpliga resurser för att bemöta denna krissituation och reagera korrekt till stöd för dem som flyr undan död och förföljelse och dem som kämpar för frihet och demokrati i Libyen.

8.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 28 februari 2011 om att förbjuda leveranser till Libyen av vapen, ammunition och liknande materiel och påtalar att det enligt oberoende källor under 2009 levererats lätta vapen till Libyens regering från Italien till ett värde av 79 miljoner euro och att dessa vapen dagligen används av libysk polis och militär för att slå ned den libyska befolkningens fredliga demonstrationer. Parlamentet framhåller att Belgien, Bulgarien, Portugal, Frankrike, Tyskland och Storbritannien också sålt vapen till Libyen, alltifrån eldhandvapen och lätta vapen till flygplan och elektronisk störningsutrustning och att dessa leveranser strider mot vissa av kriterierna i EU:s uppförandekod.

9.  Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende rådet att se efter om det brutits mot EU:s uppförandekod för vapenexport och anta rigorösa åtgärder för att alla medlemsstater helt och hållet ska följa koden.

10. Europaparlamentet välkomnar samtidigt beslutet om frysning av tillgångarna för Libyens diktator Muammar Gaddafi och fem av hans familjemedlemmar samt för 20 andra personer bland dem som bär ansvaret för de våldsamma övergreppen mot Libyens civilbefolkning sedan den 15 februari. Parlamentet vill att dessa tillgångar snabbt och exakt ska spåras och noggrant inventeras.

11. Europaparlamentet anser att när en gång den provisoriska regeringen fått kontroll på läget bör vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen hjälpa de libyska myndigheterna att grunda en förvaltningsfond för alla intäkter från försäljningen av olja och gas, med klara och öppna regler för hur fonden ska förvaltas för att bli till nytta för hela befolkningen.

12. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att förbättra samordningen med medlemsstaterna för att EU:s åtgärder gentemot Libyen ska bli effektivare och onödigt dubbelarbete undvikas.

13. Europaparlamentet påpekar att en demokrati måste ha starka inslag i form av val och statsförfattning för att kunna bli stabil. Parlamentet erinrar om att EU har en avsevärd erfarenhet av att stödja framväxten av statsförfattningsstrukturer och rättsstat genom sina krishanteringsuppdrag, framför allt i Kosovo och Afghanistan, och att EU övervakat och stött flera val. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att börja förbereda EU:s medverkan vid och stöd till framväxten av en rättsstat samt av de förutsättningar på statsförfattningens och valens område som utgör förutsättningar för en stabil demokrati i regionen.

14. Europaparlamentet stöder Förenta staternas förslag om att överväga en eventuell exil för Muammar Gaddafi och uppmanar medlemsstaterna att utvärdera hur lämpligt det vore att lägga fram ett sådant förslag.

15. Europaparlamentet välkomnar EU:s beslut att tills vidare inställa förhandlingarna med Libyen om ett ramavtal, där det också ingår samarbete i migrations- och asylfrågor.

16. Europaparlamentet fördömer skarpt det bilaterala avtalet mellan Italien och Libyen om vänskap, partnerskap och samarbete och påpekar att detta avtal stred mot internationella konventioner, framför allt i fråga om respekten för asylsökningsförfaranden, samt uppmanar med kraft Italien att så fort som möjligt omförhandla detta avtal med Libyens provisoriska myndigheter så det kommer att stämma överens med internationell rätt.

17. Europaparlamentet kritiserar skarpt att somliga EU-regeringar motsatt sig att det snabbt antas sanktioner mot den libyska regimen och uppmanar de länder som haft mycket nära förbindelser med regimen att använda sina privilegierade förbindelser till att utöva påtryckningar på Gaddafi så att han omedelbart avgår från makten.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att utveckla en genomgående förnyad dialog om migrationsfrågor med partnerländerna i Medelhavsområdet för att anta en rörlighetspakt mellan Europa och Medelhavsområdet, med hänsyn tagen till att den europeiska migrationspolitiken av princip inte kan vara hänvisad till samarbete med auktoritära regimer. Parlamentet framhåller att en sådan reviderad politik skulle kunna ytterligare förbättra EU:s stöd till den pågående demokratiseringsprocessen.

19. Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att stå till tjänst med alla resurser som behövs för att stödja myndigheterna i Tunisien och Egypten så att de kan klara av den aktuella humanitära kris som framför allt drabbar de invånare som flyr från Libyen till gränserna mot Egypten och Tunisien. Parlamentet uppmanar i anslutning till detta kommissionen att stödja internationella och civila organisationer i deras humanitära arbete.

20. Europaparlamentet uppmanar rådet till snabba framsteg för att EU ska få ett effektivt asylsystem som bygger på internationell rätt, god förvaltning och solidaritet.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förteckna sin respektive mottagningskapacitet för att aktivera direktiv 2001/55/EG om tillfälligt skydd samt tillsammans med andra EU-medlemsstater dela ansvaret för utplacering av personer som åtnjuter skydd enligt detta system samt uppmanar rådet att utan ytterligare dröjsmål anta EU:s gemensamma bosättningsprogram och vidta åtgärder för att genomföra det bosättningssystem som föreskrivs. Parlamentet erinrar om att den gemensamma politiken för asylfrågor, immigration och övervakning av de yttre gränserna ska styras av principerna om solidaritet och rättvis ansvarsdelning mellan medlemsstaterna, också i fråga om dess ekonomiska konsekvenser.

22. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att stå beredda att möta krissituationer och uppbåda lämpliga resurser både på europeisk och nationell nivå och samtidigt undvika att risken för en massiv flyktingström förstoras upp utöver alla rimliga proportioner som ett sätt att utverka EU-medel för hantering av den nuvarande situationen, som kan bli en attraherande faktor, skapa vettlös hysteri och urarta till ett exempel på brist på verkligt stöd till dem som kämpar för demokrati och flyr undan död och förföljelse i Libyen. Parlamentet anser att EU i en sådan krissituation inte bör kriminalisera de olagliga invandrare som flytt från kaos, förföljelse och död och yrkar på att sådana metoder ska upphöra att tillämpas.

23. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att, i enlighet med principen om ”non‑refoulement” som inskrivits i artikel 19.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, se till att Frontex operationer, också nationella operationer, till sjöss inte kan leda till att personer återsänds till Libyen eller något annat land där de är utsatta för livsfara. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta en översyn av Frontex uppdrag så att Frontex tjänstemän utbildas enkom i lagstiftning om skydd, både på EU‑nivå och inom internationell rätt.

24. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inför den strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken anta nödvändiga åtgärder och finansiering för att Libyen helt och fullt ska kunna tas med i denna politik och dela Europa‑Medelhavsprocessens värden, grundläggande principer och syften.

 

Senaste uppdatering: 9 mars 2011Rättsligt meddelande