Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) av den 26 februari 2011,

–   med beaktande av rådets beslut av den 28 februari 2011 om genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution och om införande av ytterligare restriktiva åtgärder mot de ansvariga för de våldsamma övergreppen mot civilbefolkningen,

–   med beaktande av att förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen avbröts den 22 februari 2011,

–   med beaktande av vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashtons uttalanden om Libyen den 20, 23, 26 och 27 februari 2011,

–   med beaktande av det tal om de senaste händelserna i Nordafrika som Štefan Füle, kommissionsledamot med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik, höll i Europaparlamentets utrikesutskott i Bryssel den 28 februari 2011(1),

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Deltagarna vid den senaste tidens demonstrationer i flera arabstater i Nordafrika och Mellanöstern har krävt ett slut på de auktoritära regimerna och efterlyst politiska, ekonomiska och sociala reformer, frihet, demokrati och bättre levnadsvillkor för befolkningen.

B.  Sedan den 15 februari har de ursprungligen fredliga protesterna mot den libyska regimen attackerats med sällan skådad våldsamhet. Överste Gaddafi har använt den libyska militären och milisen för att brutalt slå ner protesterna, bland annat genom urskillningslös användning av kulsprutor, krypskyttar och stridsflygplan mot civila. Detta har lett till snabbt stigande dödssiffror och till ett stort antal skadade och gripna.

C. Efter flera dagars blodiga sammandrabbningar mellan demonstranter och regeringsstyrkor har demonstranterna nu tagit kontrollen över flera viktiga städer, bland annat Benghazi. Sedan den östra delen av landet befriats kommer upproret mot ledaren Muammar Gaddafi nu allt närmare huvudstaden Tripoli, där strider pågår.

D. Regimmotståndarnas styrkor har tagit kontrollen över de flesta av Libyens olje- och gasfält. Energisanktioner mot Libyen skulle därför motverka sitt syfte.

E.  Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR har över 140 000 människor flytt till grannländerna (särskilt Egypten och Tunisien) de senaste dagarna, och tusentals sitter fast vid gränsen i akut behov av hjälp. Detta skapar en humanitär nödsituation som kräver en snabb reaktion från EU:s sida.

F.  Enligt resolution 1970 (2011) från FN:s säkerhetsråd kan de systematiska och generaliserade attackerna mot civilbefolkningen i Libyen utgöra brott mot mänskligheten.

G. Genom sin resolution 1970 (2011) av den 26 februari 2011 har säkerhetsrådet i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan infört vapenembargo och sanktioner mot Muammar Gaddafi och de ansvariga för angreppen, samt hänskjutit situationen till Internationella brottmålsdomstolen.

H. Den 22 februari 2011 avbröt EU de pågående förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen samt alla samarbetsavtal med landet. Den 28 februari antog rådet ytterligare restriktiva åtgärder mot Libyen.

I.   Yttrandefriheten och rätten till fredliga sammankomster är oförytterliga mänskliga rättigheter som måste respekteras och skyddas.

J.   Samtidigt som upproret fortsätter, förvärras den humanitära situationen i Libyen av den tilltagande bristen på medicinska förnödenheter, bränsle och livsmedel. Enligt UNHCR har över 140 000 människor flytt från Libyen till grannländerna Tunisien och Egypten.

K. Den massiva och ohejdbara vågen av människor som tvingats på flykt har även lett till en dramatisk hälsosituation. De humanitära insatser som gjorts av vissa medlemsstater är ett effektivt sätt att tillgodose behoven hos den drabbade befolkningen.

L.  EU har stort intresse av ett demokratiskt, stabilt, välmående och fredligt Nordafrika.

M. De massiva protesterna i flera arabstater har visat att odemokratiska och auktoritära regimer inte kan garantera pålitlig stabilitet och att demokratiska värderingar inte kan hållas åtskilda från ekonomiska och politiska partnerskap.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det libyska folket och särskilt med landets ungdom, som har varit en drivkraft för demokrati och regimskifte, och stöder dem i deras legitima demokratiska, ekonomiska och sociala strävan. Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag de flagranta och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen, i synnerhet Gaddafiregimens våldsamma angrepp på fredliga demokratidemonstranter, journalister och människorättsförsvarare.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt det överlagda och oproportionerliga bruket av våld och beklagar djupt de många dödsoffren och det stora antalet skadade. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

3.  Europaparlamentet kräver därför ett omedelbart slut på överste Gaddafis brutala diktatoriska regim och uppmanar honom att avgå omedelbart för att förhindra ytterligare blodspillan och möjliggöra en fredlig politisk övergång. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att omedelbart upphöra med våldet och möjliggöra en fredlig lösning på situationen på ett sätt som motsvarar det libyska folkets legitima förväntningar. Vidare uppmanas de libyska myndigheterna att respektera de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt, undanröja alla inskränkningar av yttrandefriheten, även på Internet, och bevilja oberoende människorättsobservatörer och utländska medier omedelbart tillträde till landet.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att vidta varje tänkbar åtgärd för att fullständigt isolera Gaddafi och hans regim såväl nationellt som internationellt.

5.  Europaparlamentet vill att det tillsätts en oberoende internationell undersökningskommission som ska utreda de händelser som lett till att människor dödats, sårats och gripits i samband med oroligheterna i Libyen sedan den 15 februari 2011. Parlamentet understryker att förövarna av attackerna mot civila står under individuellt straffrättsligt ansvar i enlighet med folkrätten, att de måste ställas inför rätta och att straffrihet inte kan accepteras. Därför är det glädjande att säkerhetsrådet har hänskjutit situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen, och parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med domstolen och dess åklagare så att rättvisa kan skipas inom kort.

6.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings resolution av den 1 mars 2011 om att tills vidare upphäva Libyens medlemskap i FN:s människorättsråd, ett medlemskap som varit en paradox redan från början med tanke på de systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen.

7.  Europaparlamentet anser att situationens allvar i Libyen kräver beslutsamma och samfällda åtgärder från världssamfundet. Därför gläds parlamentet åt att säkerhetsrådet antagit resolution 1970 (2011) om vapenembargo, frysning av tillgångar och viseringsförbud för Muammar Gaddafi och andra personer som varit inblandade i det våldsamma undertryckandet av protesterna. EU var först med att införa de sanktioner som beslutats av säkerhetsrådet, och EU:s åtgärder går längre i och med införandet av egna sanktioner. Parlamentet välkomnar därför rådets beslut att förbjuda handel med Libyen avseende utrustning som kan användas för internt förtryck, liksom utvidgningen av förteckningen över personer som omfattas av frysta tillgångar och viseringsförbud.

8.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att den förvärrade situationen i Libyen kan komma att utlösa en oerhörd förflyttning av människor som flyr både i riktning mot den tunisiska och egyptiska gränsen och i riktning mot Europa.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Frontex att se till att alla nödvändiga åtgärder, bland annat i form av ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser, sätts in för att EU på lämpligt sätt ska kunna hantera en eventuell massmigration i enlighet med artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

10. Europaparlamentet kräver en kontinuerlig utvärdering av sanktionernas effektivitet och välkomnar i det sammanhanget diskussionerna om ytterligare EU-sanktioner, som innebär att frysning av tillgångar även ska omfatta företag med kopplingar till Gaddafiregimen.

11. Europaparlamentet uppmanar vice ordförande/den höga representanten och medlemsstaterna att fortsatt övervaka situationen noggrant och att göra förberedelser för att vara redo att i nära samarbete med FN vidta tuffare åtgärder, bland annat i form av flygförbudszoner och eventuellt andra militära åtgärder, och därigenom förhindra ytterligare blodspillan och isolera Gaddafiregimen.

12. Europaparlamentet är djupt oroat över den förvärrade humanitära situationen i Libyen och över flyktingarna inom och längs landets gränser. Tusentals människor sitter fast på den libyska och egyptiska sidan av gränsen med Tunisien och tillåts inte ta sig över, vilket skapar en humanitär nödsituation. Parlamentet uppmanar de nuvarande och framtida libyska myndigheterna att bevilja humanitära organisationer tillträde till landet och att garantera den humanitära personalens säkerhet. EU måste göra en akut bedömning av de humanitära behoven i Libyen och dess grannländer och snarast sätta in all nödvändig ekonomisk och mänsklig assistans. Parlamentet välkomnar alla åtgärder och ekonomiska medel som kommissionsledamoten Kristalina Georgieva och GD ECHO har satt in så här långt samt det humanitära bistånd som vissa medlemsstater tillhandahållit för att klara uppgiften.

13. Europaparlamentet gläds åt att Europeiska rådet kallats samman till ett extrainsatt möte den 11 mars om utvecklingen i Libyen och i det södra grannskapet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att ta fram en omfattande och sammanhängande strategi för den humanitära och politiska reaktionen på situationen i landet.

14. Europaparlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll även i den långsiktiga politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Libyen. Tonvikten bör läggas vid institutionsuppbyggnad och reformer till förmån för mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer, god samhällsstyrning samt ett pluralistiskt, demokratiskt och fredligt Libyen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att till fullo utnyttja EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder.

15. Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla en fortlöpande dialog med den libyska oppositionen.

16. Europaparlamentet anser att de omvälvande förändringarna i Nordafrika och Mellanöstern har tydliggjort att EU:s positiva inverkan och långsiktiga trovärdighet i regionen kommer att vara beroende av att EU lyckas bedriva en sammanhängande gemensam utrikespolitik som är värdebaserad och klart och tydligt står på de demokratiska krafternas sida. Parlamentet uppmanar än en gång EU att se över sin politik till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och att inrätta en mekanism för genomförande av människorättsklausulen i alla avtal med tredjeländer.

17. Europaparlamentet uppmanar sin begäran att bli nära knutet till arbetet i den arbetsgrupp som ska samordna EU:s reaktion på krisen i Libyen och på andra håll i Medelhavsområdet.

18. Europaparlamentet betonar än en gång att händelseutvecklingen i Libyen och i andra länder i regionen belyser att det är hög tid att ta fram ambitiösare och effektivare strategier och instrument för att uppmuntra och stödja politiska, ekonomiska och sociala reformer i EU:s grannländer i söder. Parlamentet poängterar att den pågående strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste avspegla den aktuella utvecklingen i regionen och innehålla förslag om hur man på ett nytt och bättre sätt kan uppfylla folkens behov och förväntningar. Översynen av grannskapspolitiken måste prioritera kriterierna för rättsväsendets oberoende, respekt för de grundläggande friheterna, mediemångfald, pressfrihet och bekämpning av korruption. Parlamentet efterlyser även en bättre samordning med unionens övriga politik gentemot dessa länder.

19. Europaparlamentet håller med om att unionen för Medelhavsområdet måste anpassa sig till den nya eran och de nya omständigheterna och snarast reflektera över, samt reagera på, den senaste tidens händelseutveckling genom att lägga fram förslag om hur man på bästa sätt kan främja demokrati och mänskliga rättigheter i Medelhavsunionens stater och i regionen, bland annat i Libyen, och om vilka reformer som kan genomföras för att Medelhavsunionens egen roll ska bli starkare och effektivare.

20. Europaparlamentet anser att korruptionsbekämpning och stärkande av rättsstatsprincipen i tredjeländer är grundförutsättningar för att man ska kunna uppfylla folkets förväntningar och locka externa investeringar.

21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaternas regeringar och parlament, Medelhavsunionens parlamentariska församling, de libyska myndigheterna samt den libyska oppositionen.

(1) http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=SPEECH/11/130&language=en