Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0174/2011

Ingivna texter :

B7-0174/2011

Debatter :

PV 09/03/2011 - 6
CRE 09/03/2011 - 6

Omröstningar :

PV 10/03/2011 - 9.2
CRE 10/03/2011 - 9.2

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 123kDOC 69k
7.3.2011
PE459.717v01-00
 
B7-0174/2011

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 I arbetsordningen


Södra grannskapet, och i synnerhet Libyen, bland annat humanitära aspekter


Miguel Portas, Marie-Christine Vergiat, Gabriele Zimmer, Willy Meyer, Helmut Scholz, Rui Tavares, Patrick Le Hyaric, Jean-Luc Mélenchon, Takis Hadjigeorgiou, Marisa Matias, Eva-Britt Svensson för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om södra grannskapet, och i synnerhet Libyen, bland annat humanitära aspekter  
B7‑0174/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970/2011 av den 26 februari 2011,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 1 mars 2011 i vilken Libyen enhälligt utesluts ur FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av resolution S-15/2 av den 25 februari 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av rådets beslut av den 28 februari 2011 att införa ett vapenembargo och riktade sanktioner mot Libyen,

–   med beaktande av sin rekommendation av den 20 januari 2011 till rådet med de avgörande villkoren för förhandlingarna om ramavtalet mellan EU och Libyen,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter årtionden av förtryck, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska friheterna, korruption och en försämrad social situation för det stora flertalet av befolkningen, kräver folket i många arabländer nu djupgående politiska, ekonomiska och sociala förändringar och har gett sig ut på gatorna i protest mot de förtryckande regimerna.

B.  Europeiska unionen, i synnerhet regeringarna i några medlemsstater, och Förenta staterna har i årtionden stöttat dessa regimer och har ett stort ansvar med hänsyn till den aktuella krisen.

C. Regimerna i Tunisien och Egypten har fallit, men de övriga regimerna fortsätter att med våld bekämpa sina befolkningar och deras legitima politiska protester. Regimen i Libyen motsätter sig det libyska folkets och det internationella samfundets krav på att omedelbart avgå och stoppa blodsutgjutelserna. Enligt flera olika källor har den libyska regimen inlett luftangrepp mot civila och utnyttjat legosoldater till att skjuta utan åtskillnad.

D. FN:s säkerhetsråd införde genom antagandet av sin resolution 1970/2011 sanktioner mot Libyska arabiska Jamahiriya.

E.  Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har nästan 150 000 personer flytt från Libyen till Tunisien och Egypten under de senaste dagarna, och ytterligare tusentals flyktingar och utländska arbetstagare försöker under dramatiska förhållanden lämna Libyen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med folket i Nordafrika och Mellanöstern, lovordar deras mod och beslutsamhet och stöder helhjärtat deras legitima strävan efter demokrati. Parlamentet fördömer skarpt våldet mot demonstranterna, särskilt från Gaddafiregimens sida, och beklagar det stora antalet dödade och skadade sedan protesterna inleddes.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd till det libyska folkets kamp för frihet, för demokratiska, ekonomiska och sociala reformer samt för att få ett slut på den auktoritära regimen. Parlamentet uppmanar EU att komma befolkningen till hjälp och att tillgodose dess grundläggande humanitära behov, däribland sjukvård.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över situationen i Libyen och fördömer skarpt det brutala förtrycket av demonstranterna, bland annat i form av urskillningslösa väpnade angrepp på civila, vilket har orsakat tusentals civila dödsoffer och ett stort antal skadade. Parlamentet fördömer den uppmaning till våld mot civilbefolkningen som framförts på högsta regimnivå av Muammar Gaddafi och hans son Saif al-Islam.

4.  Europaparlamentet understryker folkets rätt att bestämma över sin framtid utan extern inblandning.

5.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över den humanitära kris som möter de tusentals människor som flyr konfliktområdena och som förvärrar den redan nu mycket svåra situationen för över en miljon afrikanska flyktingar, asylsökande och migranter som sitter fast i Libyen. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och vice ordföranden/unionens höga representant att bistå UNHCR och andra relevanta organ, såsom IOM, Världslivsmedelsprogrammet och Internationella rödakorskommittén, i syfte att säkra skydd och katastrofbistånd till alla hjälpbehövande.

6.  Europaparlamentet fördömer det stöd som Europeiska unionen och framför allt vissa av medlemsstaternas regeringar i årtionden har beviljat dessa regimer. Parlamentet fäster uppmärksamheten vid Förenta staternas och Europeiska unionens tysta medgivande av och delaktighet i dessa regimers gynnade ställning med förevändningen att man därmed erbjuder ett skydd mot islamism.

7.  Europaparlamentet förkastar alla utländska militära ingripanden för att lösa krisen i Libyen.

8.  Europaparlamentet stöder helt och fullt FN:s säkerhetsråds resolution 1970, i vilken man fördömer de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen och beslutar att hänskjuta situationen i landet till Internationella brottmålsdomstolen, samtidigt som det införs ett vapenembargo mot landet och Muammar Gaddafi och hans familj beläggs med reseförbud och deras tillgångar fryses.

9.  Europaparlamentet stöder det beslut som fattats i UNHRC om att sända en oberoende internationell undersökningskommission till Libyen för att utreda kränkningar av internationell människorättslagstiftning.

10. Europaparlamentet kritiserar skarpt EU-medlemsstaternas intensiva vapenhandel med Libyen, Egypten och andra repressiva regimer. Parlamentet påminner om att det enligt oberoende källor under 2009 levererats lätta vapen till Libyens regering från Italien till ett värde av 79 miljoner euro och att dessa vapen dagligen använts av libysk polis och militär för att slå ned den libyska befolkningens fredliga demonstrationer. Parlamentet framhåller att Belgien, Bulgarien, Portugal, Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket också har sålt vapen till Libyen, allt ifrån handeldvapen och lätta vapen till flygplan, elektronisk störningsutrustning och teknik för hantering av folksamlingar.

11. Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende rådet att kontrollera huruvida EU:s uppförandekod för vapenexport följts och att anta rigorösa åtgärder för att se till alla medlemsstater fullt ut följer koden.

12. Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 28 februari 2011 om att förbjuda leveranser till Libyen av vapen, ammunition och liknande materiel.

13. Europaparlamentet upprepar sin kritik mot förhandlingarna om ett ramavtal med Libyen. Parlamentet noterar det nyligen fattade beslutet att avbryta förhandlingarna.

14. Europaparlamentet fördömer det bilaterala avtalet mellan Italien och Libyen om vänskap, partnerskap och samarbete. Parlamentet betonar att detta avtal strider mot internationella konventioner, framför allt i fråga om respekten för asylförfaranden, och uppmanar med kraft Italien att omedelbart upphäva det.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i EU upprätta ett nätverk av öppna mottagningscentrum för människor som nu flyr från Nordafrika, även med stöd av lämpliga EU-medel. Dessa mottagningscentrum bör erbjuda åtminstone grundläggande humanitärt bistånd, värdiga levnadsvillkor och all nödvändig social och rättslig rådgivning till de personer som tas emot, oavsett deras rättsliga ställning.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förteckna sin respektive mottagningskapacitet i enlighet med direktiv 2001/55/EG om tillfälligt skydd samt att tillsammans med andra EU-medlemsstater påta sig ansvaret för omplacering av personer som åtnjuter skydd enligt detta direktiv. Parlamentet påminner om att den gemensamma asyl- och migrationspolitiken ska styras av principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, också i fråga om dess ekonomiska konsekvenser.

17. Europaparlamentet betonar att EU inte kan reagera på den humanitära krisen med repressiva åtgärder och att Frontex inte är lösningen. Parlamentet påminner om att Frontex insatser till havs och dess insatser för återsändande inte får leda till att personer återsänds till Libyen eller till andra länder där de riskerar livet, i enlighet med principen om non-refoulement i artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker att folkrätten strikt måste följas, särskilt av Frontex.

18. Europaparlamentet påminner om att parlamentet i maj 2010 med stor majoritet antog två betänkanden om inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU och om den föreslagna ändringen av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013, enligt vilka EU:s medlemsstater särskilt fick en möjlighet att förbereda nödfallsåtgärder i fall av oförutsedda humanitära omständigheter. Dessa nödfallsåtgärder skulle man redan ha kunnat vidta med hänsyn till den humanitära situationen i Libyen. Parlamentet uppmanar bestämt rådet att utan dröjsmål slutföra detta medbeslutandeförfarande.

19. Europaparlamentet anser att den södra grannskapspolitiken har misslyckats och kräver en djupgående ändring av denna politik. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att skapa ett verkligt partnerskap av ömsesidigt intresse för alla dimensioner av utveckling och för samarbetsformer som främjar sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning, i stället för ett associeringsavtal som i huvudsak bygger på inrättandet av frihandelsområden utformade till förmån för de multinationella företagen och det privata kapitalet genom exploatering av en arbetskraft utan verkliga sociala rättigheter. Parlamentet kräver samstämda europeiska insatser gentemot sina grannar i södra Medelhavsområdet för att garantera att EU:s mål att främja mänskliga rättigheter och demokrati respekteras. Parlamentet betonar att EU:s uppförandekod för vapenexport strikt måste genomföras.

20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas parlament och regeringar, FN, Arabförbundet, Afrikanska unionen och till regeringarna i Libyens grannländer.

Senaste uppdatering: 10 mars 2011Rättsligt meddelande