FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förändringarna av Schengen
4.7.2011
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Carlos Coelho, Manfred Weber, Roberta Angelilli, Giovanni La Via, Salvatore Iacolino för PPE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0392/2011
B7‑0393/2011
Europaparlamentets resolution om om förändringarna av Schengen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artiklarna 18, 20, 21, 67, 77 och 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Schengenkonventionen och kodexen om Schengengränserna,
– med beaktande av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier,
– med beaktande av artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av förslaget till förordning om inrättandet av en utvärderingsmekanism avsedd att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket (KOM(2010)0624),
– med beaktande av kommissionens meddelande om migration (KOM(2011)0248) av den 4 maj 2011,
– med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser av den 9 juni 2011,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 och 24 juni 2011,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Upprättandet av Schengenområdet i slutet av 1980- och början av 1990-talet, då kontrollerna avskaffades vid de medverkande ländernas gemensamma gränser och fri rörlighet infördes inom detta område, var en av de största framgångarna i Europas historia.
B. Det har inrättats en gemensam yttre gräns och olika kompensationsåtgärder har genomförts, bland annat en förstärkning av kontrollerna vid de yttre gränserna och av polis- och tullsamarbetet och det rättsliga samarbetet. Dessutom har Schengens informationssystem (SIS) och en gemensam viseringspolitik införts.
C. Avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna kräver ett fullständig ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna för varandras förmåga att till fullo genomföra de kompletterande åtgärder som behövs för att dessa kontroller ska kunna avskaffas.
D. Schengenavtalet är en milstolpe i den europeiska integrationen. Schengenområdet omfattar efter flera framgångsrika utvidgningar nu 25 länders territorier och har en befolkning som uppgår till 400 miljoner människor, och en yta på 4 312 099 km².
E. Schengenområdet omfattar samtliga EU-länder förutom Cypern, Bulgarien, Rumänien, Förenade kungariket och Irland. Bulgarien och Rumänien har redan avslutat sina utvärderingsförfaranden, fått ett positivt yttrande från Europaparlamentet och väntar nu på rådets slutliga beslut. Förenade kungariket och Irland befinner sig i en särskild situation. De är samarbetande länder som på grund av att de har ett undantag från Schengenregelverket, som de förhandlade sig till i Amsterdamfördraget, behåller sina inre gränser, men har senare valt att delta i bestämmelserna om det polisiära och rättsliga samarbetet.
F. Schengenområdet omfattar tre länder som inte är EU-medlemsstater: Island, Norge och Schweiz. Liechtenstein förväntas bli det fjärde associerade landet, efter att de utvärderingsbesök som pågår har avslutats.
G. Säkerheten i Schengenområdet beror på den omsorg som varje enskild medlemsstat ägnar åt att kontrollera sina yttre gränser, och hur effektiv denna kontroll är, liksom kvaliteten på den information som utbyts genom SIS och hur snabbt detta utbyte sker. Om någon av dessa funktioner skulle uppvisa sårbarhet eller brister skulle detta äventyra unionens säkerhet och Schengenområdets effektivitet.
H. Särskilt under det senaste året har oerhörda förflyttningar av människor från flera nordafrikanska länder ägt rum. Dessa händelser har ett ökat trycket på skydds- och mottagningssystemen i några av medlemsstaterna.
I. Systemet har den senaste tiden utsatts för press och några medlemsstater överväger att återinföra nationella gränskontroller med tanke på de plötsliga och enorma inflödena av migranter.
J. Den 4 maj 2011 presenterade EU:s kommissionsledamot med ansvar för inrikes frågor, Cecilia Malmström, flera initiativ för en mer strukturerad och omfattande strategi från EU:s sida, som kan garantera snabba insatser, för migrationens utmaningar och möjligheter, som särskilt tar hänsyn till den senaste tidens utveckling i Medelhavsområdet.
K. I Europeiska rådets slutsatser av den 23−24 juni 2011 uppmanas kommissionen lägga fram förslag till en skyddsmekanism så att man ska kunna reagera på exceptionella omständigheter som kan äventyra det övergripande Schengensamarbetet, utan att därigenom riskera principen om fri rörlighet för personer.
L. Den eventuella mekanismen bör omfatta en rad åtgärder som ska vidtas gradvis, på ett differentierat och samordnat sätt för att stödja en medlemsstat som står inför hårt tryck vid de yttre gränserna.
M. Som en allra sista utväg inom ramen för denna mekanism skulle en skyddsklausul kunna införas, för att undantagsvis tillåta ett återinförande av interna gränskontroller vid mycket kritiska situationer när en medlemsstat inte längre kan uppfylla sina skyldigheter enligt Schengenbestämmelserna. En sådan åtgärd skulle vidtas på grundval av specificerade och objektiva kriterier och en gemensam bedömning med en strikt begränsad räckvidd och tidsrymd, varvid hänsyn skulle tas till behovet av att kunna reagera i brådskande fall.
1. Europaparlamentet konstaterar att den fria rörligheten för personer över de europeiska gränserna är ett stort framsteg och faktiskt en av EU:s viktigaste pelare, som inte under några omständigheter kan upphävas, utan den bör snarare förstärkas.
2. Europaparlamentet inser det omedelbara behovet av en starkare gemensam asyl- och migrationspolitik, särskilt fullbordandet av ett gemensamt europeiskt system för asyl, som ska ha införts senast 2012.
3. Europaparlamentet betonar att det behövs dels en ordentlig och effektiv migrationshantering och dels en förstärkning av effektiva gränskontroller och ett effektivt återvändande av illegala migranter, för att ta itu med de förväntade bristerna på arbetskraft i många sektorer.
4. Europaparlamentet konstaterar att det behövs en starkare solidaritet och att det inte bara bör vara de medlemsstater som är belägna vid våra yttre gränser, och som ställs inför det största inflödet av migranter, som ska hantera dessa extraordinära situationer. Situationen kan inte hanteras enbart på nationell nivå, utan den kräver en mobilisering av samtliga medlemsstater på EU-nivå och användning av alla operativa och ekonomiska verktyg som EU förfogar över.
5. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna fortfarande ansvarar för att kontrollera sina egna yttre gränser.
6. Europaparlamentet rekommenderar starkt att förvaltningen av Schengensamarbetet förstärks för att säkerställa att alla medlemsstater faktiskt kontrollerar sin del av EU:s yttre gränser, i syfte att stärka det ömsesidiga förtroendet och bygga upp förtroendet för effektiviteten i EU:s system för migrationshantering.
7. Europaparlamentet anser att den nya utvärderingsmekanismen kommer att utgöra en del av ett svar på detta genom att man försöker förstärka den fria rörligheten för personer och effektivt övervaka varje försök att införa olagliga gränskontroller vid inre gränser, samt stärka det ömsesidiga förtroendet och säkerställa att alla medlemsstater faktiskt kontrollerar sin del av de yttre gränserna.
8. Europaparlamentet påminner om behovet att upphöra med dubbla standarder inom Schengenområdet, det vill säga att höga krav ställs på alla kandidatländer och att de länder som redan är medlemmar i Schengenområdet behandlas på ett mycket självbelåtet sätt.
9. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera att medlemsstaterna även efter anslutningen korrekt genomför och tillämpar Schengenregelverket. Detta kan göras genom att förstärka den nuvarande utvärderingsmekanismen, vilken bör bli ett EU-system, och därigenom möjliggöra en effektivare och mer ändamålsenlig övervakning och utvärdering, och genom att i ett tidigt skede hjälpa de medlemsstater som har problem med att komma till rätta med sina brister med hjälp av praktiskt stöd från de EU-organ som har särskild kompetens på dessa områden.
10. Europaparlamentet anser att systemets effektivitet bygger på möjligheten att tillämpa sanktioner om bristerna kvarstår och eventuellt kan äventyra Schengenområdets allmänna säkerhet.
11. Europaparlamentet påminner om att det främsta målet med dessa sanktioner är att de ska ha en avskräckande effekt och tvinga medlemsstaterna att iaktta Schengenbestämmelserna och att de på ett effektivt sätt ska skydda de yttre gränserna och samtidigt se till att de grundläggande rättigheterna iakttas, och att dessa är förenliga med tillgången till det internationella skyddet för flyktingar samt stöder detta.
12. Europaparlamentet förutser att det i syfte att skydda Schengenområdet och garantera dess stabilitet även kan bli nödvändigt att tillfälligt återinföra begränsade kontroller vid de inre gränserna under mycket exceptionella omständigheter, som en sista utväg och endast med EU-institutionernas samtycke och aldrig som en ensidig åtgärd.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i europeisk anda öka Schengenavtalets effektivitet.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.