FÖRSLAG TILL RESOLUTION om obalanser i livsmedelskedjan (2011/2904(RSP))
16.1.2012
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
Alfreds Rubiks, Patrick Le Hyaric, João Ferreira, Nikolaos Chountis, Kartika Tamara Liotard, Marisa Matias, Willy Meyer, Jean‑Luc Mélenchon för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0006/2012
B7‑0013/2012
Europaparlamentets resolution om obalanser i livsmedelskedjan (2011/2904(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013, av den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning och av den 23 juni 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans,
– med beaktande av kommissionens meddelande om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591) och de arbetsdokument som utgör bilagor till meddelandet, liksom Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa,
– med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja (2010/C 210/03),
– med beaktande av de slutliga rekommendationerna av den 17 mars 2009 från högnivågruppen för livsmedelsindustrins konkurrenskraft och rådets slutsatser av den 29 mars 2010 om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa,
– med beaktande av uppgifter från Eurostat om konsumentprisindex för produktionsmedel inom jordbruket (insatskostnader) och konsumentprisindex för jordbruksprodukter (producentpriser),
– med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen kan utöva och sin resolution av den 26 mars 2009 om livsmedelspriserna i Europa,
– med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport från 2008 ”Low input farming systems: an opportunity to develop sustainable agriculture”,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Jordbrukarnas inkomstmöjligheter försämras hela tiden. Det pris som konsumenterna betalar för produkterna återspeglas inte i det pris som jordbrukarna får för sina produkter.
B. Livsmedelssystemen domineras av en modell med industrijordbruk som kontrolleras av några få multinationella livsmedelsföretag tillsammans med en liten grupp av mycket stora detaljhandlare. Denna modell, som är utformad för att generera vinst, misslyckas helt med att förse befolkningen med hälsosamma livsmedel till ett överkomligt pris och jordbrukarna med skäliga inkomster, och fokuserar i större utsträckning på produktion av råvaror som t.ex. agrobränslen, djurfoder och råvaruodling.
C. Jordbruksproducenterna och jordbruksindustrin får gradvis en allt sämre förhandlingsposition i förhållande till stora detaljhandlare i EU när det gäller prissättningen i värdekedjan – från primärproduktion och förädling till slutkonsumenten.
D. Livsmedelssuveränitet ger människor rätt att definiera sin jordbruks- och livsmedelspolitik utifrån befolkningens och miljöns behov och inte utifrån WTO:s internationella handelsbestämmelser.
E. Obalanserna mellan medlemsstater med produktionssystem som relativt sett har olika utvecklingsnivåer ökar, vilket gör att länder med mer sårbara produktionssystem upplever växande underskott och ett ökat livsmedelsberoende.
F. Jordbrukare är inte garanterade ett rimligt pris för sina produkter och många av dem väljer därför att lämna sektorn.
G. Kommissionen gör inget för att motverka missbruk från storköpares sida i livsmedelskedjan.
H. Förhållandet mellan producenter, detaljhandlare och leverantörer av livsmedel är klart obalanserat, med resultatet att den ena gruppen drabbas extra hårt vid nedgångar medan den andra gruppen behåller sina marginaler.
1. Europaparlamentet motsätter sig bestämt dagens maktkoncentration till detaljhandeln och storföretag, och efterlyser insatser för att stoppa och vända denna trend med hjälp av en ordentlig reglering av livsmedelskedjan.
2. Europaparlamentet erinrar om att livsmedelskedjan, jordbruket samt den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och livsmedelsdistributionen står för sju procent av EU:s sammanlagda sysselsättning och har ett årsvärde på 1 400 miljarder euro, vilket är mer än någon annan tillverkningsindustri i EU.
3. Europaparlamentet anser att rättvisa och skäliga löner för jordbrukare måste vara en av EU:s prioriteringar och kräver en betydligt starkare förhandlingsposition för jordbrukarna och deras organisationer.
4. Europaparlamentet anser att livsmedelskedjan bör präglas av rättvisa och öppenhet för att undvika missbruk från storköpares sida, och uppmanar kommissionen att göra det möjligt för jordbrukare att få fullständig information om tillverkares och handlares föreslagna priser.
5. Europaparlamentet kräver en tydlig, strikt och objektiv definition av otillbörlig och orättvis praxis.
6. Europaparlamentet anser att livsmedelsproduktionen bör återlokaliseras i så stor utsträckning som möjligt och kräver ett slut på de stora detaljhandlarnas och industrins järngrepp om livsmedelskedjan.
7. Europaparlamentet efterlyser effektiva regleringsmekanismer i livsmedelskedjan med målet att försvara producenterna, fastställa klara kontraktsförhållanden, särskilt för små och medelstora företag, skapa sysselsättning inom jordbruket och minska importen, både på nationell nivå och på EU-nivå.
8. Europaparlamentet kräver att jordbruksföretag omgående får skäliga och lönsamma priser för sina jordbruksprodukter, och efterlyser ett stärkt säkerhetsnät med flera nivåer, inklusive en skyddsmekanism ”i fall av kris”, för att minska volatiliteten i producentpriserna till följd av finansiell spekulation i jordbruksråvaror.
9. Europarlamentet efterlyser en decentralisering av livsmedelskedjan i syfte att främja diversifierade marknader som bygger på solidaritet och rättvisa priser, liksom korta distributionskedjor och tätare förbindelser mellan producenter och konsumenter i lokala näringsvävar för att motverka centrala inköpsavdelningars expansion och makt.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla systemet med produktionskvoter inom bland annat mjölk- och sockersektorerna. Kvotsystemet bör anpassas till varje lands behov och till deras produktionssystems utvecklingsnivå för att möjliggöra en relativ utveckling i medlemsstater med större underskott.
11. Europaparlamentet försvarar införandet av högsta tillåtna vinstmarginaler, särskilt för stormarknader och detaljhandeln och med producentpriset som referensvärde, för att främja en rättvis mervärdesfördelning längs hela livsmedelskedjan.
12. Europaparlamentet förordar att stöd beviljas till införandet och genomförandet av nationella system för att övervaka prisbildningen och prisutvecklingen inom detaljhandels- och stormarknadssektorerna.
13. Europaparlamentet fördömer stora distributionssektorers prismanipulering och priskombinationer och kräver omedelbara åtgärder för att få ett slut på denna situation och ge slutkonsumenterna insyn i prissättningen.
14. Europaparlamentet anser att vi för att trygga livsmedelsförsörjningen, garantera livsmedelssäkerheten, bevara ekosystemen och stärka den ekonomiska och sociala strukturen i primärsektorn i olika medlemsstater måste förkasta handelsliberaliseringar och ändra inriktningen inom den internationella handeln till ett synsätt som bygger på komplementaritet i stället för konkurrens.
15. Europaparlamentet understryker vikten av korta livsmedelskedjor och anser att EU aktivt bör stödja lokal och regional produktion samt lokala och regionala marknader. EU bör dessutom eftersträva kortare produktions- och användningscykler, eftersom detta är en förutsättning för social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet.
16. Europaparlamentet förordar omedelbara åtgärder för att stoppa dumping mellan medlemsstater, vilket förekommer inom bland annat mjölksektorn.
17. Europaparlamentet påminner om att jordbrukspolitiken måste göra det möjligt för små och medelstora jordbruksföretag, däribland familjejordbruk, att få en skälig inkomst, producera tillräckliga mängder mat av god kvalitet till priser som är överkomliga för konsumenterna, skapa arbetstillfällen, främja landsbygdsutveckling, skydda miljön och garantera hållbarhet.
18. Europaparlamentet efterlyser rättsliga ramar som garanterar stabila och rättvisa priser för livsmedelsproducenter, främjar ett miljövänligt jordbruk, internaliserar externa kostnader och inför jordreformer.
19. Europaparlamentet framför stark kritik mot kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och dess avregleringsmål. Parlamentet är av åsikten att detta kommer att förvärra de nuvarande och omfattande obalanserna i livsmedelskedjan. Parlamentet stöder en jordbrukspolitik som grundar sig på
– rätten till livsmedelstrygghet och livsmedelssuveränitet, för att tillgodose varje lands behov och ta hänsyn till deras specifika behov,
– marknadsreglerande instrument, för att bekämpa instabiliteten inom de produktionssektorer som påverkas av fluktuationer i produktionen och konsumtionen och för att garantera rättvisa priser för producenterna,
– en rättvis fördelning av stöd bland jordbrukare, producenter och medlemsstater, liksom stödordningar som anpassats på nationell, regional och sektoriell nivå.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående sätta stopp för spekulation i livsmedelssektorn och i råvarupriser, liksom i sektorn för biobränslen, eftersom denna sektor påverkar livsmedelskedjan mer än någonsin.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.