Förfarande : 2012/2694(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0376/2012

Ingivna texter :

B7-0376/2012

Debatter :

Omröstningar :

PV 05/07/2012 - 13.5

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 150kWORD 83k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0373/2012
27.6.2012
PE491.991v01-00
 
B7-0376/2012

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen


om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem  (2012/2964(RSP))


Kyriacos Triantaphyllides, Patrick Le Hyaric, Willy Meyer, Nikolaos Chountis, Jacky Hénin, João Ferreira, Sabine Lösing för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem  (2012/2964(RSP))  
B7‑0376/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN-stadgan,

–   med beaktande av FN:s resolutioner om hithörande frågor, framför allt FN:s generalförsamlings resolution 181 (1947) och FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967), 252 (1968), 338 (1973), 476 (1980), 478 (1980), 1397 (2002), 1515 (2003) och 1850 (2008),

–   med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,

–   med beaktande av Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 9 juli 2004 om de rättsliga konsekvenserna av den mur som håller på att byggas på de ockuperade palestinska områdena,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 29 september 2011 om situationen i Palestina och av den 10 september 2010 om situationen gällande Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 8 december 2009, den 18 juli 2011, den 23 maj 2011 och den 14 maj 2012 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–   med beaktande av det tal om den senaste utvecklingen i Mellanöstern och i Syrien som hölls av Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 12 juni 2012,

–   med beaktande av uttalanden av Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, särskilt om utvidgningen av bosättningarna (8 juni 2012), om de israeliska myndigheternas beslut avseende statusen för bosättningarna i Sansana, Rechelim och Bruchin på de ockuperade palestinska områdena (25 april 2012) och om israeliska godkännanden av bosättningar (22 februari 2012),

–   med beaktande av rapporten från EU:s beskickningschefer om östra Jerusalem från januari 2012,

–   med beaktande av rapporten från EU:s beskickningschefer ”Area C and Palestinian State Building” från juli 2011,

–   med beaktande av den tvååriga planen för statsbyggand ”Palestine, Ending the Occupation, Establishing the State” som lades fram av den palestinska premiärministern Salam Fayyad i augusti 2009,

–   med beaktande av interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan av den 18 september 1995,

–   med beaktande av förklaringen om principerna för provisoriska självstyrelseförfaranden (Osloavtalen) av den 13 september 1993,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Västbanken och östra Jerusalem samt Gazaremsan är ockuperade områden. Internationell humanitär rätt, inbegripet den fjärde Genèvekonventionen, kan tillämpas fullt ut på dessa områden. I egenskap av ockupationsmakt är Israel bl.a. skyldig att i god tro garantera att den ockuperade palestinska befolkningens behov tillgodoses, administrera sin ockupation på ett sätt som kommer den lokala befolkningen till godo, skydda och bevara civil egendom samt undvika att Israels egen befolkning flyttas till de ockuperade områdena och att befolkningen i de ockuperade områdena flyttas till sitt territorium.

B.  Palestiniernas oförytterliga rätt till självbestämmande och en egen stat är obestridlig, liksom Israels rätt att existera inom säkra gränser. Att stödja det palestinska folkets strävan efter en egen stat, samt både israelers och palestiniers längtan att få utvecklas i en säker omgivning, är av avgörande betydelse för varaktig fred, stabilitet och välstånd i regionen.

C. De israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt och utgör ett stort hinder för fredsansträngningarna. Byggandet och utvidgningen av bosättningar, som Israels regering planerat och leder, utgör ett allvarligt hot mot tvåstatslösningens genomförbarhet, vilket också påpekas i två färska rapporter från EU:s beskickningschefer om område C och byggandet av en palestinsk stat samt om östra Jerusalem, som båda har läckt ut i pressen.

D. Den pågående utvidgningen av de olagliga bosättningarna och våldet från bosättarnas sida, restriktioner i fråga om markanvändning och den därav följande akuta bristen på bostäder, rivningar av bostäder, avhysningar och fördrivningar, beslagtagande av mark, svårigheten att få tillgång till vatten och andra naturresurser, bristen på grundläggande samhällstjänster och stöd osv. har en mycket negativ effekt på palestiniernas levnadsförhållanden på Västbanken, särskilt i område C och i östra Jerusalem. Den ekonomiska situationen i dessa områden, som förvärrats till följd av restriktionerna avseende tillträde, rörlighet och markanvändning, är fortfarande mycket oroväckande.

E.  Enligt ILO:s årliga rapport är 53,5 procent av unga kvinnor och 32,3 procent av unga män i åldrarna 15 till 24 år på Västbanken arbetslösa, huvudsakligen som en följd av de villkor som ockupationen har medfört.

F.  Osloavtalet från 1993 delade upp Västbanken i tre zoner: områdena A, B och C. Område C, som är under israelisk civil kontroll och säkerhetskontroll, utgör 62 procent av Västbankens territorium och är det enda sammanhängande området med den största arealen bördig och resursrik mark på Västbanken. I interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan från 1995 fastställs det att område C gradvis kommer att överföras till palestinsk jurisdiktion, men detta har ännu inte skett.

G. Den palestinska närvaron i område C har underminerats av den israeliska regeringens politik. Som en följd av denna politik bor endast 5,8 procent av den palestinska befolkningen på Västbanken i område C. Samtidigt är antalet israeliska bosättare, som uppskattas till 310 000, mer än dubbelt så högt som det uppskattade antalet palestinier som bor i område C. Därför är det ytterst viktigt att skydda den palestinska befolkningen och dess rättigheter i område C och på så sätt bevara tvåstatslösningens genomförbarhet.

H. I sin Jerusalem-lag från 1980 tillkännagav Israel, i strid med internationell rätt, att Jerusalem i sin helhet var landets förenade huvudstad. I FN:s säkerhetsråds resolution 478 (1980) fastställs det att alla de rättsliga och administrativa åtgärder som vidtagits av Israel, i dess egenskap av ockupationsmakt, vilka har ändrat eller förmodas ändra staden Jerusalems karaktär och ställning, i synnerhet Jerusalem-lagen, är ogiltiga och måste omedelbart upphävas. I rådets slutsatser av den 14 maj 2012 upprepas det att man genom förhandlingar måste finna ett sätt att lösa frågan om Jerusalems ställning som framtida huvudstad för de båda staterna.

I.   Den aktuella utvecklingen i östra Jerusalem gör att det förefaller allt mer osannolikt att Jerusalem i framtiden kan bli huvudstad för de båda staterna, vilket underminerar tvåstatslösningen; detta betonas också i rapporten från EU:s beskickningschefer. Östra Jerusalem åtskiljs alltmer från Västbanken samtidigt som Jerusalems historiska bäcken i allt större utsträckning skiljs från övriga delar av östra Jerusalem, med palestinier i stadsdelar som Silwan och Sheikh Jarrah, vilka ständigt hotas av fördrivning och expropriering.

J.   Det sammanhängande landområdet splittras ytterligare genom anläggande av vägar som uteslutande får användas av bosättarna. Detta leder till ytterligare uppdelning av palestinskt land och berövar den ockuperade befolkningen tillträde till sitt land, vatten och andra resurser samt till närliggande samhällen, vilket allvarligt påverkar deras vardag.

K. Trots att de palestinier som är bosatta i östra Jerusalem utgör 37 procent av Jerusalems befolkning och står för 36 procent av kommunens skatteintäkter, används endast 10 procent av kommunens budget i östra Jerusalem och tillhandahållandet av tjänster är högst otillräckligt. De flesta palestinska institutioner i östra Jerusalem, däribland Orient House, har stängts av israeliska myndigheter, vilket skapar ett institutionellt tomrum och ett ledarskapstomrum för den lokala palestinska befolkningen; detta är synnerligen oroande. Israeliska myndigheter för en politik och använder taktik som syftar till att utradera palestinsk närvaro i Jerusalem, till exempel förvisas medlemmar av det palestinska lagstiftande rådet från Jerusalem.

L.  De palestinier som bor i östra Jerusalem har rättslig ställning som varaktigt bosatta, och denna ställning kan endast på vissa villkor överföras på barn. Den kan inte automatiskt överföras genom äktenskap, vilket utgör ett hinder för makar och barn till många palestinier som är varaktigt bosatta i östra Jerusalem att leva tillsammans med sina familjmedlemmar. Samtidigt bor cirka 200 000 israeliska bosättare i och kring östra Jerusalem.

M. Palestinsk närvaro i område C och östra Jerusalem har underminerats av den israeliska regeringens politik. En viktig beståndsdel i denna politik är byggandet och utvidgningen av bosättningarna. De israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt och utgör ett stort hinder för fredsansträngningarna eftersom de subventionerats av den israeliska regeringen genom betydande incitament i fråga om beskattning, bostäder, infrastruktur, vägar, tillgång till vatten, utbildning, hälso- och sjukvård etc. Utvidgningen av bosättningarna i Jerusalem-området 2011 var den största sedan 1967. Våld från bosättares sida och trakasserier mot den palestinska civilbefolkningen, under israeliskt militärt skydd, har resulterat i allvarliga incidenter och dödsfall. Eftersom det saknas en effektiv EU-kontrollmekanism, fortsätter israeliska produkter från bosättningarna att nå EU:s marknad i enlighet med ordningen för förmånstullar.

N. Den separationsmur som Israel har byggt, och som inte följer den gröna linjen, isolerar stora delar av de palestinska områdena både på Västbanken och i östra Jerusalem och separerar samhällen och familjer, barn från sina skolor, vuxna från sin ekonomiska verksamhet. Internationella domstolen förklarade, i ett rådgivande yttrande från 2004 om de rättsliga konsekvenserna av uppförandet av en mur på det ockuperade palestinska området, att den mur som Israel i egenskap av ockupationsmakt håller på att uppföra på det ockuperade palestinska området, även i och omkring östra Jerusalem, och den ordning som hänför sig till denna, strider mot internationell rätt.

O. Artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Israel fastställer att förhållandet mellan EU och Israel ska baseras på respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna, vilka ska genomsyra parternas inrikes- och utrikespolitik och utgöra en central del av avtalet.

P.  Mer än 4000 palestinska fångar, bland dem kvinnor och barn och vissa som hållits fångna i över 20 år, däribland 27 ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet och över 300 administrativt frihetsberövade palestinier befinner sig alltjämt i israeliska fängelser och förvarsenheter.

Q. Vattenbristen för den palestinska befolkningen på Västbanken, framför allt i område C och i östra Jerusalem, är allvarlig. Palestinska jordbrukare lider allvarlig brist på vatten för bevattning, eftersom detta vatten till största delen används av Israel och israeliska bosättare på Västbanken. Tillräckliga vattenresurser är av avgörande betydelse för en framtida fungerande palestinsk stat.

R.  Blockaden av och den humanitära krisen i Gazaremsan fortgår trots ett stort antal uppmaningar från det internationella samfundet om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst öppnande av gränsövergångarna för flödet av humanitärt bistånd, kommersiella varor och personer till och från Gaza, vilket också upprepades i rådets slutsatser av den 14 maj 2012.

S.  De arabiska beduinerna är en ursprungsbefolkning som sedan länge är bosatta och lever ett traditionellt jordbruksliv på sina förfäders marker och eftersträvar ett formellt och permanent erkännande av sin unika situation och ställning. Den arabiska beduinbefolkningen, som hotas av den israeliska politiken som underminerar deras försörjning och inbegriper tvångsförflyttningar, är en särskilt sårbar befolkning både på de ockuperade palestinska områdena och i Negev (Naqab). Den israeliska armén har beslutat att utfärda en rivningsorder mot Jahalin-folkgruppen (2 300 personer, varav två tredjedelar barn) i bosättningen Ma’ale Adumim vilket troligtvis leder till att mer än 90 procent av hus och andra byggnader förstörs, däribland två skolor i Khan al-Ahmar och Wadi Abu Hindi där ungefär 200 Jahalin-barn går, vilket på ett mycket effektivt sätt utestänger dem från utbildningssystemet. Den israeliska planen är att flytta folkgruppen till ett område som bara ligger 300 meter ifrån en soptipp i närheten av den palestinska staden Abu Dis.

T.  EU är den största biståndsgivaren till den palestinska myndigheten. Det humanitära bistånd och det utvecklingsbistånd som tillhandahålls av det internationella samfundet, särskilt av EU och dess medlemsstater, befriar inte ockupationsmakten Israel från dess skyldigheter enligt internationell rätt. Fler än 60 projekt som finansierats av EU eller dess medlemsstater har skadats eller förstörts av israeliska styrkor sedan januari 2011, och fler än 100 liknande projekt hotas av rivning.

U. EU har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för tvåstatslösningen, där staten Israel och en sammanhängande självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat lever tillsammans sida vid sida i fred och säkerhet, samt efterlyst ett återupptagande av de direkta fredssamtalen mellan parterna och förklarat att inga andra ändringar av gränserna före 1967 – inte heller vad beträffar Jerusalem – kommer att erkännas, än sådana som parterna själva har samtyckt till.

1.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sitt starka stöd för tvåstatslösningen, som baserar sig på 1967 års gränsdragning. Denna lösning går ut på att Jerusalem ska bli huvudstad för båda staterna och att staten Israel och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livsduglig palestinsk stat ska leva sida vid sida i fred och säkerhet. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern av den 14 maj 2012 och upprepar att EU inte kommer att erkänna några ändringar av 1967 års gränsdragning – inte heller vad beträffar Jerusalem – än sådana som parterna själva samtycker till, samt uppmanar EU att omedelbart erkänna en självständig palestinsk stat.

2.  Europaparlamentet betonar än en gång att israeliska bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem är olagliga enligt internationell rätt. Parlamentet efterlyser ett omedelbart, fullständigt och permanent stopp av all byggnads- och utvidgningsverksamhet av de israeliska bosättningarna, vilka ändrar förutsättningarna på marken och den demografiska sammansättningen och därför utgör ett hot mot tvåstatslösningens genomförbarhet, och efterlyser också en avveckling av samtliga kontroller vid gränsövergångar som upprättats sedan mars 2001. Parlamentet välkomnar och stöder helt och fullt punkterna 6 och 7 i rådets slutsatser av den 14 maj 2012, vilka är inriktade på bosättningarna, östra Jerusalem och område C. Parlamentet begär att dessa israeliska överträdelser tas upp på högsta politiska nivå, däribland på sammanträdena inom associeringsrådet EU-Israel.

3.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att skydda den palestinska befolkningen och dess rättigheter i område C och östra Jerusalem – ett krav enligt internationell rätt och internationell humanitär rätt. Detta är avgörande för att hålla tvåstatslösningen vid liv.

4.  Europaparlamentet fördömer med kraft alla typer av handlingar från bosättarnas sida i form av extremism, våld och trakasserier mot palestinska civila och uppmanar Israels regering och myndigheter att upphöra med dessa handlingar, ställa gärningsmännen inför rätta och hålla dem ansvariga, eftersom bristande ansvarsskyldighet ger upphov till ett klimat av straffrihet.

5.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om ett omedelbart, varaktigt och förbehållslöst upphävande av blockaden av Gazaremsan och efterlyser åtgärder som leder till återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning i detta område. Parlamentet understryker vikten av att återupprätta de politiska banden och kommunikationen mellan Gazaremsan och Västbanken.

6.  Europaparlamentet efterlyser ett omedelbart, fullständigt och permanent stopp för associeringsavtalet mellan EU och Israel i linje med artikel 2. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att en liknande säkerhetsklausul och mekanism infogas i reglerna för deltagande i Horisont 2020 (efterföljaren till sjunde ramprogrammet). Parlamentet motsätter sig helt Israels deltagande i Europeiska försvarsbyråns program och militära projekt. Medlemsstaterna uppmanas uppfylla bestämmelserna i EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenhandel – här föreskrivs att den importerande statens efterlevnad av internationell humanitär rätt ska beaktas före exportlicenser godkänns för staten i fråga.

7.  Europaparlamentet begär att befintlig EU-lagstiftning ska upprätthållas fullt ut och i grunden när bilaterala avtal mellan EU och Israel ingås, samt att kommissionen inrättar en lämplig och effektiv EU-kontrollmekanism för att undvika att israeliska produkter från bosättningarna importeras till EU:s marknad enligt ordningen för förmånstullar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa korrekt och lämplig märkning.

8.  Europaparlamentet uppmanar den israeliska regeringen och de israeliska myndigheterna att uppfylla sina skyldigheter i egenskap av ockupationsmakt, särskilt genom att

–   omedelbart stoppa rivningar av hus, vräkningar och tvångsförflyttningar av palestinier,

–   underlätta palestinsk planerings- och byggnadsverksamhet liksom genomförandet av palestinska utvecklingsprojekt,

–   underlätta tillträde och rörlighet,

–   upphäva förbudet mor familjeåterföreningar i östra Jerusalem,

–   omedelbart upphöra konfiskeringen av palestinsk mark i område C som är avsedd för bosättning eller annan byggnation,

–   underlätta palestiniernas tillträde till jordbruks- och betesmarker,

–    garantera en rättvis distribution av vatten, som tillgodoser den palestinska befolkningens behov,

–   förbättra den palestinska befolkningens tillgång till tillfredsställande samhällstjänster och stöd, särskilt inom områdena för utbildning (tillräckligt med skolor) och folkhälsa, och

–   underlätta humanitära insatser i område C och östra Jerusalem.

9.  Europaparlamentet kräver att de palestinska institutionerna i östra Jerusalem, särskilt Orient House, öppnas igen.

10. Europaparlamentet begär att de israeliska myndigheterna upphör med de administrativa frihetsberövandena av palestinier och att alla palestinska politiska fångar och administrativt frihetsberövade personer omedelbart ska släppas fria.

11. Europaparlamentet kräver att den arabiska beduinbefolkning som lever på det palestinska området och i Negev (Naqab) ska skyddas. Parlamentet kräver ett omedelbart stopp på alla tvångsförflyttningar av, fördrivningar av eller förstörelse mot denna befolkning och att deras levnadsförhållanden ska förbättras genom att de tillhandahålls passande tjänster på sina förfäders mark. Parlamentet begär i detta sammanhang att den israeliska regeringen upphäver Prawer-planen.

12. Europaparlamentet understryker ånyo vikten av att åstadkomma en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier. Parlamentet uppmanar Israel att omedelbart upphöra med bosättningsverksamheten i syfte att återuppta direkta fredssamtal mellan de två parterna.

13. Europaparlamentet fortsätter att stödja president Abbas politik för fredligt motstånd och uppmuntra till intern palestinsk försoning och palestinskt statsbyggande där president- och parlamentsval utgör en viktig del av processen.

14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta stödja och bistå palestinska institutioner och utvecklingsprojekt i område C och i östra Jerusalem, i syfte att skydda och stärka den palestinska befolkningen. Parlamentet begär också att Israel ska hållas ekonomiskt ansvarig för rivning av projekt som finansierats av EU och dess medlemsstater i de ockuperade palestinska områdena. Parlamentet understryker att man måste sätta press på Israel så att landet upphör med att hålla inne de tull- och skatteinkomster som tillhör den palestinska myndigheten.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att kräva av de israeliska myndigheterna att de fullt ut genomför FN:s konvention om barnets rättigheter (1990) för palestinska barn såväl i Israel som på Västbanken och i östra Jerusalem, med särskild tonvikt på artikel 37 om bestraffning, arrestering och frihetsberövande av barn.

16. Europaparlamentet uppmanar alla ledamöter av Europaparlamentet och nationella parlament att tillsammans med sina kolleger i Knesset ta upp frågan om de israeliska övergreppen i de ockuperade palestinska områdena.

17. Europaparlamentet riktar åter en gång en stark uppmaning till EU och dess medlemsstater att spela en mer aktiv roll i arbetet med att få till stånd en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier.

18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet.

Senaste uppdatering: 29 juni 2012Rättsligt meddelande