FÖRSLAG TILL RESOLUTION om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU
24.10.2017 - (2017/2897(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Ska Keller, Ulrike Lunacek, Florent Marcellesi, Terry Reintke, Judith Sargentini, Ernest Urtasun, Monika Vana, Molly Scott Cato för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0576/2017
B8‑0577/2017
Europaparlamentets resolution om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 2 och 3 i Fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 8, 19, 157, 216 och 218,
– med beaktande av artiklarna 21, 23, 24, 25, 26 och 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplattform som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),
– med beaktande av FN:s instrument om mänskliga rättigheter, särskilt de som avser kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw) och dess protokoll,
– med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),
– med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska unionens råd den 7 mars 2011[1],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet[2],
– med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster[3], som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF[4],
– med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015[5],
– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015[6],
– med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,
– med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet[7],
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Sexuellt utnyttjande, sexuella trakasserier och hot i olika sammanhang, exempelvis i arbetet, är våldshandlingar mot kvinnor. Våld mot kvinnor är en brutal form av diskriminering och en kränkning av mänskliga och grundläggande rättigheter.
B. En av tre kvinnor har upplevt fysiskt eller sexuellt våld under sitt vuxna liv. Upp till 55 % av alla kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier i EU. 32 % av alla drabbade i EU uppgav att gärningsmannen var en chef, kollega eller kund. 75 % av alla kvinnor inom yrken som kräver kvalifikationer eller kvinnor med ledande befattningar har utsatts för sexuella trakasserier. 61 % av alla kvinnor som arbetar inom tjänstesektorn har utsatts för sexuella trakasserier, och 20 % av alla unga kvinnor mellan 18 och 29 år i EU-28 har utsatts för trakasserier på nätet. Var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller stalkning med hjälp av ny teknik.
C. Det är mycket få fall av sexuella trakasserier och mobbning som anmäls. Många gånger låter kvinnor bli att anmäla könsrelaterat våld och sexuella trakasserier. Av de kvinnor som inte anmäler sexuellt våld till polisen är det 25 % som väljer att inte göra det på grund av skam. 20 % vill inte att någon ska veta och 10 % tror att polisen inte kan eller inte skulle göra någonting.
D. Tolerans och acceptans av sexuella trakasserier och övergrepp fortsätter på alla nivåer. Den allmänna tendensen att skylla på brottsoffret är oroväckande.
E. I Istanbulkonventionen definieras könsrelaterat våld som våld som riktas mot en kvinna på grund av att hon är kvinna eller som drabbar kvinnor oproportionerligt hårt.
F. I direktiv 2004/113/EG definieras sexuella trakasserier som någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.
G. Trakasserier och sexuella trakasserier strider mot principen om likabehandling av kvinnor och män och utgör en könsdiskriminering.
H. Könsstereotyper, sexism, sexuella trakasserier och övergrepp har fysiska, sexuella, känslomässiga och psykologiska konsekvenser för offret.
I. Den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män, könsstereotyper och sexism, inklusive sexistisk hatpropaganda, offline och online, är de underliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor.
J. Mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i privatlivet och på offentliga platser samt i det politiska livet är både orsaken till och följden av könsrelaterat våld, bristande jämställdhet och könsstereotyper.
K. Jämställdhet mellan könen är ett ansvar som alla individer i ett samhälle har och kräver aktiv medverkan från både kvinnor och män. Myndigheterna bör åta sig att driva utbildningskampanjer som riktar sig till män och yngre generationer för att få män och pojkar att engagera sig och delta, så att alla typer av könsrelaterat våld gradvis förhindras och utplånas och kvinnors egenmakt främjas.
L. Våld och trakasserier i det politiska livet drabbar kvinnor på ett oproportionerligt sätt. Sådant våld utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland skyldigheten att säkerställa att kvinnor fritt kan delta i den politiska representationen.
M. Enligt Istanbulkonventionen ska sexuella trakasserier mot kvinnor kriminaliseras och undanröjas, och parterna ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att alla former av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas, är föremål för straffrättsliga eller andra rättsliga sanktioner.
N. Samtliga EU-medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men hittills har endast 15 ratificerat den.
O. Uppdelade uppgifter måste samlas in för att lämpliga politiska strategier mot sexuella trakasserier ska kunna utformas och deras effektivitet övervakas.
Nolltolerans och bekämpande av sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i EU
1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av sexuellt våld och fysiska eller psykiska trakasserier, och beklagar att de alltför ofta tolereras, trots att de i verkligheten utgör en strukturell kränkning av de grundläggande rättigheterna och ett allvarligt brott som måste bestraffas. Straffriheten måste upphöra genom att se till att förövarna lagförs.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra Istanbulkonventionen, bl.a. genom att inrätta ett system för insamling av uppdelade uppgifter som inbegriper uppgifter uppdelade efter gärningsmännens ålder och kön och efter förhållandet mellan gärningsmannen och offret samt inkluderar sexuella trakasserier.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera alla former av sexuella trakasserier och engagera sig i förebyggande insatser, utbildning och informationskampanjer för att säkerställa att nolltolerans blir norm.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att häva blockeringen av direktivet om kvinnor i styrelser. Parlamentet betonar kommissionens ansvar att göra allt som står i dess makt för att åstadkomma framsteg på detta område. Parlamentet påpekar att en brist på mångfald och en diskriminerande arbetskultur ökar risken för sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att öka andelen kvinnor på alla beslutsfattande nivåer.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram ett förslag till direktiv om våld mot kvinnor som sätter mänskliga rättigheter och skyddet av alla offer i centrum.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utbildning och kapacitetsuppbyggnad för stöd till offer då det rör sig om trakasserier, både online och offline, inom polisen och rättsväsendet samt för psykologiskt stöd i rättsfall som avser denna fråga.
7. Europaparlamentet framhåller den centrala roll som alla män spelar när det gäller att ändra och sätta stopp för alla former av trakasserier och sexuellt våld, genom att bekämpa förhållanden och strukturer som, även passivt, möjliggör ett beteende som leder till sådana handlingar och genom att anmäla alla överträdelser och olämpliga beteenden.
8. Europaparlamentet framhåller att utbildningssystemen och medierna har ett stort inflytande över skillnaderna mellan könen och, på motsvarande sätt, över valen och tillgången till rättigheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra betydligt mer för att avskaffa stereotyperna och främja ett icke-stereotypt tillträde för alla till utbildning och sysselsättning. Parlamentet påpekar att reklam kan vara ett effektivt verktyg för att utmana och bemöta stereotyper samt för att motverka rasism, sexism och diskriminering, vilket är oerhört viktigt i dagens mångkulturella samhälle.
9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra information om sexuellt samtycke och sexuella trakasserier till obligatoriska moment i sina utbildningssystem.
Sexuella trakasserier i Europaparlamentet
10. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av sexuellt våld och fysiska eller psykiska trakasserier. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att visa ledarskap genom att lägga fram en handlingsplan för nolltolerans och införa nolltolerans mot alla former av trakasserier, inklusive starka och hållbara strukturer till stöd för alla som tvingats uppleva någon form av trakasserier.
11. Europaparlamentet fördömer de fall av sexuella trakasserier som har avslöjats i medierna och uttrycker sitt starka stöd för de som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp. För att tas på allvar måste EU:s institutioner ta tydlig ställning mot all form av diskriminering på grund av kön eller mot handlingar som hindrar jämställdhet.
12. Europaparlamentet efterlyser en kommitté bestående av oberoende experter som ska sammankallas med uppdrag att undersöka sexuella trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet och parlamentet är fast beslutet att inleda en opartisk utredning av rapporterade fall och att vid behov utdela de strängaste påföljderna och samtidigt ge rättsligt stöd och rådgivning till offren om ärendet kan medföra ett straffbart beteende.
13. Europaparlamentet uppmanar parlamentets berörda organ att utvärdera och vid behov se över hur den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter fungerar. Parlamentet anser att den rådgivande kommittén om mobbning och förebyggande av mobbning på arbetsplatsen bör stärkas och att det bör inrättas en särskild arbetsgrupp för sexuella trakasserier, bestående av en juridisk rådgivare och företrädare för vårdpersonal. Denna arbetsgrupp bör utreda fall som lämnats in formellt, föra ett konfidentiellt register över ärenden över tiden, och anta de bästa åtgärderna för att säkerställa nolltolerans på alla nivåer inom institutionen.
14. Europaparlamentet åtar sig att fullt ut stödja offer i förfaranden inom institutionen och/eller med den lokala polisen, för att vidta nödåtgärder eller skyddsåtgärder när så är nödvändigt, och att fullt ut genomföra artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna och se till att fallen utreds grundligt och att disciplinära åtgärder tillämpas.
15. Europaparlamentet är fast beslutet att införa obligatorisk utbildning för all personal och alla ledamöter i respekt och värdighet på arbetsplatsen för att se till att nolltolerans blir norm. Parlamentet uppmanar institutionen att engagera sig fullt ut i upplysningskampanjer, där alla ledamöter och administrativa avdelningar deltar, med särskilt fokus på grupper med svagast ställning, t.ex. praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter och kontraktsanställda. Parlamentet anser att det bör inrättas ett institutionellt nätverk av förtroendemän med uppgift att stödja och bistå offer, något som finns i kommissionen.
°
° °
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till de nationella parlamenten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt Europarådets parlamentariska församling.
- [1] EUT C 155, 25.5.2011, s. 10.
- [2] EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
- [3] EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
- [4] EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
- [5] EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
- [6] Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
- [7] Antagna texter, P8_TA(2017)0329.