GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Zimbabwe, särskilt Farai Maguwus fall
7.7.2010
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
EFD (B7‑0415/2010)
ALDE (B7‑0439/2010)
S&D (B7‑0440/2010)
Verts/ALE (B7‑0441/2010)
PPE (B7‑0442/2010)
GUE/NGL (B7‑0443/2010)
ECR (B7‑0444/2010)
Alain Cadec, Michael Gahler, Mario Mauro, Cristian Dan Preda, Filip Kaczmarek, Bernd Posselt, Lena Kolarska-Bobińska, Eija-Riitta Korhola, Tunne Kelam, Thomas Mann, Monica Luisa Macovei, Sari Essayah, Csaba Sógor, Martin Kastler för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, Michael Cashman för S&D-gruppen
Frédérique Ries, Ramon Tremosa i Balcells, Marietje Schaake, Sonia Alfano för ALDE-gruppen
Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen
Geoffrey Van Orden, Charles Tannock, Nirj Deva, Michał Tomasz Kamiński, Adam Bielan, Ryszard Antoni Legutko, Tomasz Piotr Poręba, Ryszard Czarnecki, Jacek Olgierd Kurski, Jacek Włosowicz för ECR-gruppen
Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Fiorello Provera för EFD-gruppen
Europaparlamentets resolution om Zimbabwe, särskilt Farai Maguwus fall
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina många tidigare resolutioner om Zimbabwe och, nu senast, sin resolution av den 17 december 2008[1],
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2010/92/Gusp av den 15 februari 2010[2] om förlängning av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom gemensam ståndpunkt 2004/161/Gusp[3], till och med den 20 februari 2011, och kommissionens förordning (EG) nr 1226/2008 av den 8 december 2008[4], om ändring av den gemensamma ståndpunkten,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikesfrågor) möte den 22 februari 2010 om Zimbabwe och slutsatserna från den tionde politiska dialogen på ministernivå mellan EU och Sydafrika, som hölls den 11 maj 2010 om Zimbabwe,
– med beaktande av FN:s tidigare resolutioner om konfliktdiamanter och i synnerhet FN:s säkerhetsråds resolution 1459(2003) om Kimberleyprocessen,
– med beaktande av Kimberleyprocessens certifieringssystem, som ålägger de deltagande parterna att säkerställa att rådiamanter inte används för att finansiera väpnade konflikter,
– med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Zimbabwe är en fullvärdig medlem av,
– med beaktande av kommunikén från det sjunde plenarsammanträdet för Kimberleyprocessens certifieringssystem, som hölls i Swakopmund i Namibia den 5 november 2009, och särskilt punkterna 13, 14 och 22 i denna,
– med beaktande av Kimberleyprocessens extramöte, som hölls i Tel Aviv i Israel den 21‑23 juni 2010,
– med beaktande av partnerskapsavtalet från Cotonou mellan EU och AVS-länderna, som undertecknades den 23 juni 2000,
– med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Zimbabwe har frivilligt valt att ansluta sig till Kimberleyprocessens certifieringssystem, ett system som gör det möjligt för de deltagande parterna att sälja rådiamanter på den lagliga internationella marknaden, under förutsättning att deras handel inte finansierar väpnade konflikter.
B. Kimberleyprocessen omfattar i dagsläget inte människorättskränkningar.
C. Det uppskattas att Zimbabwe kan bli en av världens största producenter av diamanter inom de närmaste åren om diamantfältet i Marange i Chiadzwa-distriktet i provinsen Manicaland utvecklas fullt ut, vilket skulle kunna ge vinster på flera miljarder euro.
D. I november 2009 i Swakopmund i Namibia åtog sig Zimbabwe att vidta en rad åtgärder för att se till att Kimberleyprocessens certifieringssystem efterlevs i samband med diamantutvinningen i Marange.
E. Vid det extramöte som hölls i Tel Aviv den 21–23 juni 2010 lyckades de deltagande parterna i Kimberleyprocessen inte nå enighet i frågan om huruvida människorättsfrågor eventuellt borde införas i Kimberleyprocessen eller ej.
F. Flera internationella icke-statliga organisationer (däribland Human Rights Watch, Global Witness och Partnership for Africa-Canada) har uttryckt allvarlig oro över människorättssituationen i Chiadzwa, i synnerhet över de människorättskränkningar som begåtts av medlemmar i Zimbabwes säkerhetsstyrkor.
G. Farai Maguwu, en zimbabwisk medborgare och grundare av/chef för centrumet för forskning och utveckling (en människorättsorganisation med säte i Manicaland), har rapporterat om de allvarliga människorättskränkningar som begåtts av Zimbabwes statliga säkerhetsstyrkor vid flera av landets diamantfält, framför allt vid dem som är belägna i Chiadzwa.
H. Farai Maguwu greps den 3 juni 2010 av de zimbabwiska myndigheterna för att ha spridit information som ansågs skada den zimbabwiska staten, och han har sedan dess suttit häktad under svåra förhållanden, vägrats nödvändiga läkemedel och nekats rätten att få sitt fall prövat av en domare inom 48 timmar efter gripandet samt rätten att försättas på fri fot mot borgen.
1. Europaparlamentet kräver att Farai Maguwu omedelbart och villkorslöst friges och fördömer de förhållanden under vilka han greps och hålls fången.
2. Europaparlamentet understryker att Zimbabwes myndigheter måste respektera de åtaganden som man gjorde vid mötet i Swakopmund inom ramen för Kimberleyprocessen och att man måste avmilitarisera diamantfältet i Marange samt fastställa lämpliga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning som respekterar lokalbefolkningens rättigheter.
3. Europaparlamentet kräver en översyn av Kimberleyprocessen, så att vederbörlig hänsyn tas till människorättsprinciperna.
4. Europaparlamentet insisterar på att Zimbabwes regering använder de betydande intäkter som diamantutvinningen i Chiadzwa förväntas generera till att få ordning på landets ekonomi och till att finansiera hälso- och sjukvård, utbildning och sociala tjänster, som för närvarande finansieras genom bidrag från internationella givare. I detta syfte uppmanas regeringen att upprätta en statsägd förvaltningsfond för diamanter som ska ställas till allmänhetens tjänst.
5. Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att garantera och upprätthålla fullständig yttrandefrihet i Zimbabwe så att icke-statliga organisationer (såsom Farai Maguwus centrum för forskning och utveckling) kan uttrycka sig fritt utan rädsla för förföljelse eller fängelsestraff.
6. Europaparlamentet uppmanar de deltagande parterna i Kimberleyprocessen att säkerställa att Monitor for Zimbabwe agerar helt självständigt samt med integritet och respekt för de mänskliga rättigheterna.
7. Europaparlamentet uppmanar Sydafrika och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap att, i sitt eget intresse och i intresse av Zimbabwe och regionen södra Afrika i stort, vidta aktiva åtgärder för att återupprätta demokratin i Zimbabwe samt respekten för rättsstatsprincipen och det zimbabwiska folkets mänskliga rättigheter. Parlamentet är medvetet om att Robert Mugabe och hans nära anhängare fortsätter att utgöra ett hinder för den politiska och ekonomiska återuppbyggnaden och för försoningen i Zimbabwe, då de för egen räkning plundrar landet på dess ekonomiska resurser.
8. Europaparlamentet ser positivt på att EU:s lista över bannlysta personer och grupper med kopplingar till Mugaberegimen nyligen uppdaterats (februari 2010), och betonar att dessa restriktioner endast avser delar av landets regim och inte på något sätt kommer att påverka landets befolkning som helhet.
9. Europaparlamentet framhåller betydelsen av en dialog mellan Europeiska unionen och Zimbabwe och välkomnar de framsteg som har gjorts i detta avseende.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Zimbabwes och Sydafrikas regeringar och parlament, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, Afrikanska unionens institutioner, inklusive Panafrikanska parlamentet, FN:s generalsekreterare, generalsekreteraren för Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Kimberleyprocessens roterande ordförandeskap (Israel) samt Brittiska samväldets generalsekreterare.
- [1] Antagna texter, P6_TA(2008)0640.
- [2] EUT L 41, 16.2.2010, s. 6.
- [3] EUT L 50, 20.2.2004, s. 66.
- [4] EUT L 331, 10.12.2008, s. 11.