Gemensamt förslag till resolution - RC-B7-0047/2012Gemensamt förslag till resolution
RC-B7-0047/2012

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om avtalet mellan EU och Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter och fiskeriprodukter

13.2.2012

i enlighet med artikel 110.4 i arbetsordningen
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
Verts/ALE (B7‑0047/2012)
GUE/NGL (B7‑0055/2012)

José Bové, Yannick Jadot, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Paul Murphy, Willy Meyer, Jacky Hénin, Patrick Le Hyaric, Younous Omarjee, Kartika Tamara Liotard, Marisa Matias, Takis Hadjigeorgiou, Søren Bo Søndergaard, Marie-Christine Vergiat, Miguel Portas, Helmut Scholz, Kyriacos Triantaphyllides, Sabine Lösing för GUE/NGL-gruppen

Förfarande : 2012/2522(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
RC-B7-0047/2012
Ingivna texter :
RC-B7-0047/2012
Antagna texter :

Europaparlamentets resolution om avtalet mellan EU och Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter och fiskeriprodukter

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (15975/2010),

–   med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter, om ersättande av protokoll nr 1, 2 och 3 och deras bilagor samt om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (15974/2010),

–   med beaktande av FN:s resolutioner 1754, 1783, 1813 och 1920 samt alla tidigare FN‑resolutioner där konflikten i Västsahara framställs som ett avkolonialiseringsproblem, vars lösning måste baseras på Saharawifolkets rätt till självbestämmande,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Barcelonaprocessen, som inleddes 1995, utmynnade i associeringsavtal mellan Europeiska unionen och ett dussintal länder i södra Medelhavsområdet.

B.  Barcelonaprocessens mål skulle vara att stärka dialogen och samarbetet och därmed inrätta ett område med fred, säkerhet och stabilitet.

C. Färdplanen från Rabat, som infördes 2005, fokuserade på att främja antagandet av frihandelsavtal och ytterligare liberaliseringar framför en balanserad utveckling i regionen till förmån för arbetstagare, småbrukare och fattiga.

D.  Västsahara är inte en del av Marocko och ska varken explicit eller implicit inbegripas i något avtal som EU undertecknar med Konungariket Marocko. EU-domstolen har bekräftat att unionen är bunden av internationell rätt i all verksamhet, och inbegripandet av Västsahara i avtalet skulle strida mot internationell rätt.

E.  Förenta staternas frihandelsavtal med Marocko inbegriper inte Västsahara, vilket bekräftades av Förenta staternas handelsrepresentant Robert Zoellick i ett brev till representanthuset den 20 juli 2004.

F.  Den senaste utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern har framhävt det totala misslyckandet av EU:s politik när det gäller länderna i södra Medelhavsområdet.

G. De centrala riktlinjerna för EU:s handelspolitik gentemot södra Medelhavsområdet måste vara att främja fred, social säkerhet och social stabilitet genom regional integration, samt att nå en hållbar utveckling och ekonomisk diversifiering i länderna i syfte att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen.

H. Den arabiska vårens revolutioner visade att de demokratiska bristerna måste behandlas först inom alla politikområden mellan EU och länderna i södra Medelhavsområdet.

I.   Livsmedelssuveränitet och en tryggad livsmedelsförsörjning, bevarandet av ekosystemen och stärkandet av den ekonomiska och sociala strukturen i primärsektorn, både i EU och i tredjeländer, kräver en ändring av den internationella handeln, bort från den konkurrenslogik som leder till de multinationella företagens ekonomiska dominans och till en koncentration av tillgångarna i deras händer.

J.   Det är nödvändigt att inom ramen för handelsförbindelserna med Marocko beakta landets behov av ekonomisk utveckling och landsbygdsutveckling, framför allt små och medelstora producenters behov både i Marocko och i EU. Parlamentet erkänner därför den viktiga roll som innehas av familjejordbruken och det småskaliga fisket liksom behovet av att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar fiskeverksamhet och att skydda naturresurserna, landsbygden, den marina miljön och fiskbestånden, särskilt genom en sund vattenförvaltning och genom att undvika stora monokulturer.

K. Landgrabbing av utländska investerare har ökat väsentligt under de senaste åren, vilket har fått negativa konsekvenser för de lokala samhällena.

L.  Varaktiga arbetstillfällen måste främjas inom Marockos jordbruk, fiske och dithörande sektorer, genom att man framhäver familjejordbrukens och det småskaliga jordbrukets viktiga roll, respekterar arbetstagarnas rättigheter, samt strävar efter att bredda livsmedelsindustrin och därmed öka möjligheterna till mer kvalificerade, tryggare och bättre betalda arbetstillfällen där arbetstagarna är anslutna till fackföreningar.

M. Jämställdhetsprincipen bör särskilt uppmärksammas genom att man säkrar ordentliga jobb för kvinnor och främjar möjligheterna att förena familjeliv och arbete för kvinnor och män.

N. Sektorn för frukt och grönsaker är oerhört viktig i många landsbygdsområden i EU:s sydliga länder, särskilt i Spanien, Portugal, Grekland och Frankrike där den ekonomiska och sociala krisen har nått alarmerande nivåer.

O. Enligt en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling, som GD TRADE beställde av universitetet i Manchester, skulle en fullt utvecklad frihandelszon i Medelhavsområdet leda till växande sociala problem och en ohållbar miljöpåverkan, i synnerhet under de första tio åren.

P.  Europaparlamentet avvisade den 14 december 2011 en förlängning av protokollet till EU:s fiskeavtal med Marocko.

1.  Europaparlamentets motsätter sig avtalet mellan EU och Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter och fiskeriprodukter, liksom alla insatser för att ingå frihandelsavtal med länderna i Medelhavsområdet. Parlamentet anser att ingåendet av frihandelsavtal kommer att inverka negativt på småjordbrukare, arbetstagare, ungdomar och miljö, både i södra Medelhavsområdet och i EU.

2.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inleda nya förhandlingar för att uppfylla målen om en hållbar ekonomisk och social utveckling, livsmedelssuveränitet och tryggad livsmedelsförsörjning, både i Marocko och i EU, genom att garantera ömsesidiga fördelar och undvika konkurrens mellan producenter på båda sidor om Medelhavet.

3.  Europaparlamentet insisterar på att insatserna måste fokusera på att stärka det nord-sydliga och syd-sydliga utvecklingssamarbetet och den regionala integrationen inom ramen för ekonomiska och handelsrelaterade beslut samt på att stärka mervärdeskedjorna inom de olika länderna, för att göra det möjligt att skapa rimliga produktions- och konsumtionsmönster.

4.  Europaparlamentet anser att förhandlingar på jämställd fot och med deltagande av alla viktiga aktörer, fackföreningar, jordbruksorganisationer för små och medelstora jordbruksföretag och organisationer för det småskaliga fisket är centrala aspekter för framgångsrika handelsförbindelser i arbetstagarnas, småjordbrukarnas, fiskarnas och ungdomarnas intresse. Parlamentet betonar därför att skyddet av naturresurserna, tillräckliga betalningar till producenterna, skäliga löner och hållbar sysselsättning som stabiliserar de lokala marknaderna och skyddar miljön är nyckelfaktorer som måste vägas mot resultatet av alla handelsförhandlingar.

5.  Europaparlamentet är bekymrat över att, enligt Unicefs senaste rapport, 1,5 miljoner barn i skolålder i Marocko fortfarande nekas sin rätt till utbildning, att barnarbete fortfarande utnyttjas, särskilt på landsbygden, och att en allt mer exportinriktad produktion riskerar att motarbeta alla försök att hejda denna olagliga verksamhet.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av nya, noga genomförda oberoende bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling, i vilka alla viktiga aktörer, fackföreningar, jordbruksorganisationer för små och medelstora jordbruksföretag och organisationer för det småskaliga fisket involveras, i syfte att undvika eventuella negativa konsekvenser för folket i södra Medelhavsområdet och i EU:s svagaste ekonomier.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att Västsahara i enlighet med internationell rätt inte kan omfattas av tillämpningsområdet för något avtal EU ingår med Konungariket Marocko. Parlamentet vill samtidigt öppna dörren för separata avtal med det västsahariska folket, via deras legitima företrädare, om de önskar detta.

8.  Europaparlamentet upprepar att Marockos suveränitet över Västsahara aldrig har erkänts genom internationell rätt, vilket Internationella domstolen i Haag framhöll i sitt yttrande från oktober 1975. Parlamentet anser att Marocko illegalt ockuperar Västsaharas territorium och därför inte har någon suveränitet över dess naturresurser, samt uppmanar EU att kräva att Konungariket Marocko respekterar internationell rätt i samband med utnyttjandet av Västsaharas naturresurser.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, medlemsstaterna, FN:s specialkommitté för avkolonisering, Marockos regering och Demokratiska sahariska arabrepublikens (SADR) regering.