om EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna 2004 och EU:s politik på detta område

(2004/2151(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument på området för de mänskliga rättigheterna,

–       med beaktande av att Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft den 1 juli 2002 och av parlamentets resolutioner om den internationella brottmålsdomstolen(1),

–       med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–       med beaktande av protokoll 13 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om dödsstraffets fullständiga avskaffande,

–       med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(2),

–       med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–       med beaktande av AVS-EG:s partnerskapsavtal(3),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern(4),

–       med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om det 61:a mötet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève(5),

–       med beaktande av EU:s sjätte årsrapport om de mänskliga rättigheterna,

–       med beaktande av den första och andra rapporten från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, om utvecklingen i arabvärlden,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0086/2005), och av följande skäl:

A.     Denna resolution strävar inte efter att omfatta allt, utan att i två huvuddelar lyfta fram dels de viktigaste utvecklingslinjerna på området för mänskliga rättigheter utanför EU enligt geografisk uppdelning, dels åtta olika tematiska frågor av betydelse för EU under kommande år.

Frågor i olika länder

1.      I syfte att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i grannländerna och i Medelhavsområdet anser Europaparlamentet att det bör inrättas oberoende institutioner, öppna för det civila samhällets deltagande, i de berörda länderna, vilket skulle kunna garantera ett effektivt genomförande av de rättigheter som följer av undertecknade bilaterala och multilaterala överenskommelser.

2.      Europaparlamentet begär fortsatt ökad respekt för kvinnors och minoritetsgruppers rättigheter samt för frihet och mångfald inom mediesektorn, att de mänskliga rättigheterna skall respekteras i kriminalvårdssystemet samt att tortyr och dödsstraff skall avskaffas i länder med vilka EU har ingått associeringsavtal och förhandlar om handlingsplaner.

3.      Europaparlamentet betonar att länderna i området måste göra framsteg på området för mänskliga rättigheter, särskilt beträffande samarbetet med den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien, genomförande av en verksam strategi för flyktingars och tvångsförflyttade personers återvändande, respekt för minoritetsgruppers rättigheter samt genomförande av aktiva strategier mot människohandel.

4.      Europaparlamentet uppmanar alla länder som på grund av sin geografiska närhet till EU har politiska, handelsrelaterade och sociala kontakter med EU att erkänna att den ekonomiska och sociala reformprocessen kräver en grundval bestående av politiska riktlinjer som främjar mänskliga rättigheter och en demokratisk nivå som överensstämmer med internationell människorätt.

Kandidatländer

5.      Europaparlamentet påminner om resultaten i sina särskilda utredningsrapporter om anslutnings-/kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet och lyckönskar dessa länder till de framsteg de gjort beträffande de mänskliga rättigheterna men påminner dem om att mycket arbete fortfarande återstår. Länderna uppmanas därför att fortsätta och öka insatserna på detta område.

Västra Balkan

6.      Europaparlamentet bör ytterligare verka för att mänskliga rättigheter i såväl Vojvodina som i Kosovo garanteras.

7.      Europaparlamentet uppmanar Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro att garantera rättvisa krigsförbrytarrättegångar. Länderna påminns om sina skyldigheter att samarbeta fullt ut med den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien.

8.      Europaparlamentet påminner Serbien och Montenegro om vikten av att garantera de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Det är särskilt viktigt att fördöma och bestraffa all intolerans och allt våld mot andra etniska grupper.

EU:s närområde

9.      Europaparlamentet välkomnar den tydliga markering om att upprätthålla en god människorättsstandard som Ukrainas nyvalde president gjorde i sitt tal inför kammaren i Strasbourg i februari 2005. Parlamentet gläder sig över att rättsstatsprincipen upprätthölls i Ukraina i samband med presidentvalet och uppmanar Ukraina att välja öppenhet och demokrati, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna garantera alla medborgare mänskliga rättigheter i ordens vidaste bemärkelse. Parlamentet uppmanar den nya regeringen att genomföra rättsliga och politiska reformer som kan garantera press- och mediefrihet i hela Ukraina, få ett slut på tortyr och misshandel som brottsbekämpande aktörer gör sig skyldiga till, garantera omedelbar tillgång till juridisk rådgivning direkt efter ett anhållande och motverka korruption.

10.    Europaparlamentet uppmanar Vitryssland att bevilja alla medborgare medborgerliga och politiska rättigheter. Det vitryska myndigheterna uppmanas att omedelbart upphöra med avrättningar av politiskt oppositionella och godtyckliga gripanden och kvarhållanden. Parlamentet ger sitt stöd till det vitryska journalistförbund som tilldelades Sacharovpriset 2004 för sin kamp för att ge de vitryska medborgarna opartisk information och balanserad nyhetsrapportering. De vitryska myndigheterna uppmanas att möjliggöra utvecklingen av en adoptionspolitik gentemot EU-länderna och ett viseringssystem som gör det möjligt att fortsätta med rekreationsprogrammen för barn som drabbats av kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl.

11.    Europaparlamentet erkänner det nyligen genomförda valet i Moldavien men noterar rådets farhågor om att valet inte riktigt uppfyllde vissa krav som kan ställas på en valprocess i fullständig konkurrens, särskilt när det gäller lika utrymme i massmedier och opartisk rapportering om valkampanjerna. Moldaviens nya regering uppmanas att utreda uppgifter om polistortyr och misshandel, bland annat av underåriga, och att förbättra förhållandena i fängelserna. Reformer är nödvändiga för att stärka rättsstaten och komma åt korruptionen inom institutionerna. Moldavien uppmanas att förebygga varje form av människohandel, särskilt när det gäller kvinnor och barn, däribland kvinnor som utnyttjas som sexslavar och när det gäller handel med mänskliga organ för transplantationer. Myndigheterna uppmanas att se till att det råder politisk balans i de statligt kontrollerade medierna. Gripanden av parlamentsledamöter som tillhör oppositionen och andra åtgärder mot fredliga demonstrationer utgör uppenbara kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter såsom yttranderätten, förenings- och mötesfriheten. Parlamentet uppmanar den så kallade Dnestrrepubliken att frige alla eventuella återstående politiska fångar.

12.    Europaparlamentet uppmanar Ukraina och Moldavien att ta i med hårdhandskarna mot smugglingen till, från och genom Transnistrien samt att ta fram antikorruptionsprogram för tull-, gränskontroll och skattemyndigheter samt för polisen.

13.    Europaparlamentet välkomnar Marockos ansträngningar för att hantera den svåra situation som offer för tidigare människorättskränkningar befinner sig, särskilt inrättandet av rättvise- och försoningskommittén. Utvecklingen har också varit positiv när det gäller förbudet mot tortyr och ersättningen till dem som tidigare har utsatts för tortyr. Parlamentet stöder fortsatta rättsliga reformer såsom den familjebalk som antogs av Marockos parlament i januari 2004 och lagförslaget om att kriminalisera tortyr (december 2004). Parlamentet erkänner att terroristattackerna i Casablanca i maj 2004 var avskyvärda, men påminner de marockanska myndigheterna om att alla åtgärder för att motverka terrorismen måste vidtas i enlighet med internationell människorätt. Marocko uppmuntras att upprätthålla sin dialog med EU för att försöka förhindra illegal invandring och människohandel och underlätta återvändandet. Ett oroväckande stort antal människor mister livet i försöken att nå Europas kust från Marocko. Parlamentet uppmanar de marockanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet.

14.    Europaparlamentet konstaterar att det kommer oroväckande rapporter om kränkningar av Saharawifolkets mänskliga rättigheter i Västsahara när det gäller yttrandefriheten och rätten att röra sig fritt och uppmuntrar alla parter att gå vidare på grundval av den internationellt erkända Bakerplanen.

15.    Europaparlamentet uppmuntrar Marocko och Algeriet att ta emot migranter på ett humant sätt och understryker att alla åtgärder i detta avseende måste vidtas i full överensstämmelse med internationell humanitär rätt och flyktingrätt.

16.    Uppmanar Algeriet att inte negligera sina människorättsskyldigheter i samband med hanteringen av terroristhot och att gå vidare med reformprocessen. Parlamentet ser med oro på rapporterna om misshandel och tortyr i fängelser och konstaterar att det kommer oroväckande rapporter om bristande mediefrihet. Parlamentet stöder en fortsatt dialog mellan Algeriets regering och EU när det gäller illegal invandring. Algeriet uppmanas att tillmötesgå FN:s arbetsgrupp om framtvingade och ofrivilliga försvinnanden i dess begäran att prioritera frågan om försvunna personer.

17.    Europaparlamentet uppmanar Libyen att, i sin strävan efter internationell respekt, frige alla politiska fångar. Parlamentet ser med stor oro på den libyska lagstiftning som förbjuder oberoende politiska partier, sammanslutningar och medier. Det är av yttersta vikt att internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och humanitära frågor respekteras. EU uppmanas att anmoda de libyska myndigheterna att låta internationella människorättsorganisationer resa in i Libyen och genomföra undersökningar.

18.    Europaparlamentet uppmanar enträget Tunisien att tillåta bildandet av oberoende människorättsorganisationer och uppmanar Tunisien att omedelbart frigöra alla blockerade EU-medel som har anslagits till Tunisien i form av stöd till människorättsorganisationer, särskilt anslagen till det tunisiska människorättsförbundet.

19.    Europaparlamentet uppmanar Tunisien att respektera grundläggande fri- och rättigheter, som åsiktsfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa de kvarstående bristerna så att landet uppfyller dels kraven i de olika människorättskonventionerna, dels klausulen om mänskliga rättigheter i associeringsavtalet. Parlamentet uttrycker sin oro över att människorättsförsvarare fortfarande förföljs, hotas, förtalas samt utsätts för godtyckliga gripanden och fysiskt våld. EU uppmanas därför att beakta alla dessa aspekter i samband med handlingsplanen inom den europeiska grannskapspolitiken och med jämna mellanrum noggrant bedöma de framsteg som görs för de mänskliga rättigheterna på dessa områden.

20.    Europaparlamentet uppmuntrar till en fortsatt dialog mellan EU och Egypten för att främja stabilitet och utveckling i Europa-Medelhavsområdet. Parlamentet kritiserar de gripanden som skett på politiska grunder och ser med oro på rapporterna om tortyr i fängelser. Frihetsberövandet av en ledamot av det egyptiska parlamentet utgör ett brott mot andan och bokstaven i samarbetsavtalet mellan Egypten och EU. Parlamentet uppmanar Egypten att häva undantagstillståndet.

21.    Europaparlamentet anser att det palestinska ledarbytet har öppnat nya möjligheter att finna en positiv väg framåt i regionen och stöder ”färdplanen för fred” som grunden för en varaktig lösning. Parlamentet anser att helhjärtat politiskt stöd från Förenta staterna och EU är av avgörande betydelse för att man skall kunna nå fram till en sådan varaktig lösning.

22.    Europaparlamentet uppmanar den nya palestinska ledningen att fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för terrordåden mot Israel, med särskild tonvikt på att sätta stopp för självmordsbombandet och det konkreta och moraliska stödet till detta. Parlamentet ger sitt stöd till de uppmuntrande insatser och framsteg som den palestinska ledningen hittills har gjort i detta syfte.

23.    Europaparlamentet noterar Israels insatser för att reagera på det nya förhållande som råder mellan den palestinska och den israeliska ledningen. Parlamentet välkomnar särskilt de åtgärder som vidtagits för att bygga upp förtroendet, till exempel frisläppande av fångar, uttalanden om att sätta stopp för militära angrepp, slut på strategin att förstöra palestinska hus och fortsatt främjande av strategin för tillbakadragande från Gazaremsan. Parlamentet påminner Israel om att eventuella anti-terroråtgärder måste vara förenliga med de mänskliga rättigheterna.

24.    Europaparlamentet uttrycker oro över existensen av och omfattningen på den skyddsbarriär som löper genom stora delar av Västbanken och hur den påverkar lokalbefolkningens mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att den internationella domstolen har lämnat sitt avgörande i frågan om säkerhetsbarriären. Parlamentet noterar även avgörandet från Israels högsta domstol (juni 2004) och den israeliska regeringens beslut från februari 2005.

25.    Europaparlamentet uppmanar Syrien att respektera de mänskliga rättigheterna och ser med oro på anklagelserna om att terroristorganisationer erhåller medel från Syrien. Syrien uppmanas att dra tillbaka sina trupper från Libanon i enlighet med FN:s resolution nr 1559.

26.    Europaparlamentet uppmanar Syriens regering att utan dröjsmål släppa de politiska fångarna och definitivt häva undantagstillståndet. Parlamentet hoppas att Syrien föregår med gott exempel och i praktiken lever upp till sina åtaganden för mänskliga fri- och rättigheter, särskilt när det gäller att upphöra med diskrimineringen av kurder och när det gäller jämställdhet för och ett slut på våldet mot kvinnor. Parlamentet understryker att det förekommer ett stort antal godtyckliga gripanden och fängslanden och att tortyr och misshandel, inte minst av barn, är vanligt förekommande.

27.    Europaparlamentet beklagar att dödsstraffet för närvarande tillämpas regelbundet i Saudiarabien och uppmanar regeringen att sätta stopp för detta. Många grundläggande rättigheter skyddas tyvärr inte i saudisk lagstiftning, och yttrandefriheten är fortfarande ytterst begränsad.

28.    Europaparlamentet välkomnar de nyligen genomförda lokala valen och ser dem som ett steg mot demokrati, men fördömer könssegregeringen i Saudiarabien och den allvarliga diskrimineringen av kvinnor, vars frihet är kraftigt begränsad, inklusive avsaknaden av kvinnlig rösträtt. Kvinnor i Saudiarabien behöver fortfarande skriftligt tillstånd från en manlig anhörig för att resa, och när kvinnor misshandlas av manliga anhöriga har de ofta ingen möjlighet att få upprättelse.

29.    Europaparlamentet noterar de svårigheter som möter de nya irakiska myndigheterna i deras ansträngningar för att etablera lag och ordning med hjälp av de militära styrkor som är stationerade där. Det nuvarande läget är oroväckande. Parlamentet välkomnar den beslutsamhet och det mod som det irakiska folket visade under valkampanjen och själva valdagen, något som ger dem och landet utsikter om en bättre, demokratisk framtid. Det nuvalda irakiska parlamentet har parlamentets stöd, och förhoppningsvis kan en ny demokratisk författning snart tas fram i samarbete med minoritetsgrupperna. Kommissionen uppmanas att ge ökat stöd till de irakiska myndigheterna, och FN uppmanas att öka sitt engagemang och sin närvaro i Irak. Parlamentet ser med oro på rapporterna om fortsatt tortyr och misshandel av fångar i irakiska fängelser. Journalister utsätts fortfarande för stora risker i Irak, och parlamentet beklagar de pågående kidnappningarna. Alla kidnappade personer måste friges omedelbart, och parlamentet fördömer de barbariska gisslantagningarna, avrättningarna och självmordbombningarna. Parlamentet fördömer återigen all tortyr och all grym, omänsklig eller förnedrande behandling som irakiska myndigheter eller utländsk militär personal utsätter fångar för.

30.    Europaparlamentet uppmanar Iran att inta en mer ambitiös hållning i dialogen om mänskliga rättigheter med EU. Parlamentet ser med stor oro att läget när det gäller mänskliga rättigheter har förvärrats avsevärt under de senaste två åren, och uppmanar de iranska myndigheterna att på allvar försöka vända denna utveckling. Parlamentet fördömer de drastiskt ökade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt det ökade antalet rapporter om offentliga avrättningar, bland annat av underåriga, amputationer och spöstraff, den kringskurna press- och mediefriheten, det stora antalet gripanden, särskilt av kvinnor och ungdomar, på grundval av oklara eller försumbara anklagelser. Det är i högsta grad oroväckande att en underårig nyligen avrättades för felaktigt sexuellt beteende, trots att Iran formellt utlovat ett moratorium för dödsstraff i form av stening till döds för äktenskapsbrott. Parlamentet fördömer Irans eländiga sätt att gripa och fängsla journalister och Internetdissidenter. Iran uppmanas att upphöra med sitt stöd till terroristorganisationer.

31.    Europaparlamentet begär att få delta fullt ut i den uttömmande översyn av Europa-Medelhavspartnerskapet som skall föreläggas utrikesministrarna vid nästa Europa-Medelhavsmöte i Luxemburg.

32.    Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga parter i associeringsavtalen mellan EU och Medelhavsområdet att se människorättsklausulen som utgångspunkt för ett handlingsprogram för att stärka och främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att lägga fast former för en regelbunden utvärdering av huruvida artikel 2 i de respektive associeringsavtalen uppfylls.

33.    Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter måste spela en avgörande roll för att främja EU:s grundläggande värderingar i Barcelonaprocessen. Parlamentet anser därför att dess verksamhet i partnerländerna i Medelhavsområdet bör utökas för att stödja utvecklingen och befästandet av de civila samhällena och de oberoende icke-statliga aktörerna.

Ryssland som granne

34.    Europaparlamentet beklagar och fördömer de fasansfulla terrordåden i Ryssland 2004, särskilt det tragiska och oförglömliga terrordåd i Beslan som drabbade barn.

35.    Europaparlamentet inser att det föreligger terrorhot från extremister mot Ryssland och stöder de ryska insatserna för terrorbekämpning, men insisterar på att de mänskliga rättigheterna måste respekteras i detta sammanhang.

36.    Ryssland uppmanas att omedelbart vidta åtgärder för att stoppa de utomrättsliga avrättningar, de försvinnanden och den tortyr i fängsligt förvar som det ofta rapporteras om från Tjetjenien. Parlamentet uppmanar Ryssland att låta humanitära organisationer, journalister och observatörer resa runt obehindrat i Tjetjenien. Parlamentet vädjar återigen om en varaktig politisk lösning på problemen i Tjetjenien, vilket måste inbegripa respekt för de mänskliga rättigheterna och ett erkännande av Rysslands territoriella integritet.

37.    Europaparlamentet påminner Ryssland om landets skyldigheter enligt internationell humanitär rätt. Ryssland har nyligen antagit vissa lagar som sannolikt kommer att inskränka de mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheterna, till exempel avskaffandet av direkta guvernörsval, utvidgningen av statens faktiska kontroll av de flesta tevebolag, lagar för att begränsa demonstrationsrätten och den retroaktiva tillämpningen av lagar om äganderätt och investerares rättigheter.

38.    Europaparlamentet påminner Ryssland om att landet, i egenskap av part i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, har åtagit sig att följa och främja demokratiska principer och rättsstatsprincipen, till exempel genom att hålla fria och rättvisa val, se till att det råder en sund mångfald i politiken, se till att det finns alternativa informationskällor, upprätthålla föreningsfriheten och yttrandefriheten samt garantera öppen och icke-diskriminerande lagtillämpning genom ett oberoende rättsväsende.

39.    Europaparlamentet kräver att Ryssland gör det lättare för observatörer från människorättsorganisationer att besöka alla delar av landet.

40.    Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att skydda alla människorättsförsvare och -organisationer som hotas av förföljelse från lokala myndigheter i alla republiker i norra Kaukasien.

41.    Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att garantera rättsväsendets oberoende och att rätta sig efter de principer som möjliggör förekomsten av en rättvis företagssektor utan politisk styrning, på samma sätt som i de demokratiska EU-länderna.

Asien

42.    Europaparlamentet gläder sig över att Kazakstans regering har infört ett moratorium mot avrättningar och att Kirgizistan har förlängt sitt moratorium. Båda ländernas regeringar uppmanas att formellt avskaffa dödsstraffet. Båda regeringarna uppmanas att förbättra möjligheterna för politiska partier att registrera sig och delta i val. Båda länderna uppmanas att tillåta balans bland massmedier och pressfrihet.

43.    Europaparlamentet uppmanar Uzbekistans regering att efter utfästelserna om att avskaffa dödsstraffet också ta påtagliga steg i den riktningen, till exempel genom att införa ett moratorium mot dödsdomar och avrättningar. Uzbekistan uppmanas att frige politiska fångar och att förbjuda tortyr och misshandel i fängsligt förvar. Ett oberoende rättsväsende måste inrättas. Det är glädjande att regeringen nyligen har lovat att genomföra genomgripande reformer, bland annat att stärka rättsväsendets oberoende och att upphöra med tidningscensuren.

44.    Europaparlamentet uppmanar Tadzjikistans regering att upphöra med sina försök att konsolidera makten inför parlamentsvalen senare i år och göra det möjligt för oppositionspartier att registrera sig för valen.

45.    Europaparlamentet uppmanar Turkmenistan att ge alla medborgare verklig politisk frihet, även yttrandefrihet. Turkmenistan uppmanas att sätta stopp för godtyckliga kvarhållanden och fängslanden och att upphöra med att trakassera politiska motståndare.

46.    Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av valet i Afghanistan och uppmanar Hamid Karzais nya regering att fortsätta med sin moderniserings- och omstruktureringspolitik, med särskild tonvikt på mänskliga rättigheter för alla medborgare. Parlamentet fördömer med eftertryck sådana barbariska handlingar som tagande av gisslan och avrättningar av oskyldiga människor.

47.    Europaparlamentet välkomnar de olika positiva steg som tagits för de mänskliga rättigheterna i Pakistan: en gemensam valkrets för minoritetsgrupper har inrättats, lagen om informationsfrihet har antagits och kvinnor har tagit plats i nationalförsamlingen. Parlamentet inser att Pakistan har ett särskilt ansvar att agera mot terroristverksamhet och att detta medför särskilda svårigheter, men de mänskliga rättigheterna får inte negligeras i samband med åtgärder mot terrorismen, särskilt inte när det gäller att häkta eller sätta någon i fängelse. Det är beklagligt att president Musharraf inte går vidare med sitt åtagande att skilja regeringens och militärens roller åt, eftersom en sådan åtskillnad är kännetecknet på en normal demokrati, där militären står i den demokratiskt valda regeringens tjänst.

48.    Europaparlamentet erkänner att Indien är världens största fungerande demokrati och stöder de framsteg som gjorts när det gäller mänskliga rättigheter. Det är emellertid oroväckande att det fortfarande förekommer diskriminering i det indiska samhället, på grundval av kast eller på social eller religiös ställning. Främst rör det sig om ett socialt problem i landsbygdsområden, men detta är ett område där den indiska regeringen måste verka för sociala förändringar.

49.    Europaparlamentet hyser fortfarande oro med anledning av rapporter om att indisk militär och polis kränker de mänskliga rättigheterna i Kashmir. Indiens regering uppmanas att se till att alla rapporter om sådana kränkningar utreds skyndsamt av en rättslig myndighet. Parlamentet fördömer kraftfullt alla terror- och våldshandlingar i området och understryker att massmedier och människorättsorganisationer måste få röra sig fritt i hela Kahmir.

50.    Europaparlamentet välkomnar det förbättrade läget för de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka men uttrycker samtidigt oro över att den tamilska befrielserörelsen LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) dödar och kidnappar medlemmar av andra tamilska politiska grupperingar samt rekryterar barn.

51.    Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro över att Laos och Vietnam förblir enpartistater som fortsätter att förtrycka såväl etniska och religiösa minoriteter som demokrati- och människorättsförsvare. Parlamentet uppmanar regeringarna i båda länderna att upprätthålla yttrande- mötes- och religionsfriheten.

52.    Europaparlamentet beklagar att montagnardfolket i Vietnam utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och uppmanar regeringen att undanröja alla former av diskriminering, oavsett minoritetsgrupp.

53.    Europaparlamentet anser att beslutet att häva Sam Rainsys, Cheam Channys and Chea Pochs parlamentariska immunitet utgör en allvarlig kränkning av demokratins principer, och uppmanar de kambodjanska myndigheterna att upphöra med all förföljelse av landets demokratiska opposition. Kambodja uppmanas dock att ge de mänskliga rättigheterna en ram genom att genomföra verkliga demokratiska reformer i syfte att rätta till de allvarliga brister som kvarstår. Parlamentet uppmanar Kambodja att påskynda arbetet med att reformera sitt rättssystem och intensifiera kampen mot handeln med kvinnor och barn.

54.    Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma att, som ett första steg på vägen mot att etablera en stat grundad på folkviljan, sluta att undertrycka legitim och demokratisk politisk verksamhet. Regeringen uppmanas att omedelbart släppa Aung San Suu Kiy, tidigare mottagare av Sacharovpriset, liksom hennes rådgivare, den 75-åriga journalisten Win Tin.

55.    Europaparlamentet gläder sig över att Kina deltar i en dialog om de mänskliga rättigheterna med EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, kommissionen och Kina att se denna dialog som en möjlighet att åstadkomma verklig förändring i den kinesiska inrikespolitiken, där det fortfarande råder stora människorättsliga brister, särskilt när det gäller dödsstraffets användning och den avskaffade förenings- och religionsfriheten. Reformer på området för de mänskliga rättigheterna måste vara ett villkor för en positiv utveckling av handelsförbindelserna. Parlamentet uttrycker oro för kommissionens nyligen ändrade politiska kurs avseende embargot mot vapenförsäljning till Kina och rekommenderar med eftertryck att vapenembargot inte hävs förrän större framsteg har gjorts på området för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att officiellt ompröva händelserna på Himmelska fridens torg och offentliggöra en förteckning över de politiska fångarna samt frige dessa ovillkorligen. Parlamentet ser med oro hur människor behandlas i Tibet och Xinjiang när det gäller förenings- och religionsfrihet.

56.    Europaparlamentet fördömer kung Gyanendras och den nepalesiska arméns maktövertagande 1 februari 2005 och likaså den stränga censurlagen. Parlamentet ser med oro på det ökade antalet rapporter om försvinnanden i hela landet och om attacker mot människorättsförsvare, journalister, politiska oppositionsgrupper och grupper från det civila samhället. Parlamentet fördömer de allvarliga övergrepp som gerillan begått sedan den konflikt som härjat landet inleddes 1999 och uppmanar kungen att återupprätta ett demokratiskt styre och kommunikationsförbindelser, att frige alla politiska ledare och människorättsförsvare och att respektera yttrande- och mötesfriheten.

57.    Europaparlamentet välkomnar Indonesiens första direkta presidentval någonsin, som hölls i september 2004. Oroväckande rapporter lämnas om den indonesiska arméns och rebellgruppers övergrepp mot civilbefolkningen i provinserna Papua och Aceh. Det är parlamentets förhoppning att återuppbyggnadsprocessen efter tsunamins förödande effekter kan utnyttjas för att främja försoning och få fredsprocessen att gå vidare för att därigenom få ett slut på den långvariga Acehkonflikten. De indonesiska myndigheterna uppmanas att noggrant utreda de mord och andra brott som begåtts mot människorättsaktivister och ställa de ansvariga inför rätta samt att se till att den förklaring om skydd av människorättsförsvare som FN:s generalförsamling antog i december 1998 respekteras i Indonesien.

58.    Europaparlamentet uppmanar Nordkorea att erkänna den extremt svåra situationen för landets befolkning, som lider under regimens förtryck, och att inleda en verklig förändringsprocess på alla nivåer i syfte att genomföra reformer som leder till att man erkänner att de mänskliga rättigheterna måste respekteras. Parlamentet påpekar att Nordkorea ligger på sista plats i det internationella pressfrihetsindex som presenteras årligen. Europaparlamentet beklagar att den nordkoreanska regimen förklarat sin avsikt att dra sig ur den multilaterala ramen för dialog (sexpartssamtalen).

Afrika

59.    Europaparlamentet lyfter fram den svåra situationen för många medborgare i länder över hela Afrika som är smittade med hiv/aids. Framsteg har gjorts i vissa afrikanska länder, till exempel Uganda. Kommissionen uppmanas att hjälpa FN att i samarbete med Afrikanska unionen utveckla en övergripande strategi för att hejda och minimera virusets spridning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att både politiskt och ekonomiskt prioritera kampen mot den växande världsepidemin hiv/aids.

60.    Europaparlamentet anser det ytterst angeläget att ett övergripande synsätt på hiv/aids får genomslag i Afrika söder om Sahara om spridningen av aids skall kunna stoppas och utvecklingen vändas till 2015.

61.    Europaparlamentet beklagar djupt att vissa brott mot de mänskliga rättigheterna förblir ostraffade i olika delar av Afrika och att personer i ledande ställning tillåts agera ostraffat. Afrikanska unionen uppmanas att engagera sig i sådana fall och ha ett nära samarbete med den internationella brottmålsdomstolen för att förbättra situationen (se avsnittet om den internationella brottmålsdomstolen).

62.    Europaparlamentet oroas över den försämrade situationen i Gambia, som bl.a. kommit till uttryck genom ett flertal kränkningar av pressfriheten, och kräver en utredning om mordet på journalisten Deyda Hydara i december 2004.

63.    Europaparlamentet uttrycker verklig oro med anledning av de senaste händelserna i Elfenbenskusten. De stridande parterna i Elfenbenskusten uppmanas att respektera samtliga medborgares mänskliga rättigheter.

64.    Europaparlamentet hyser stor oro med anledning av den statskupp som gjorde det möjligt att i strid med alla demokratiska regler utnämna Gnassingbe Eyadema till Togos president efter hans faders död. De togolesiska myndigheterna uppmanas att rätta sig efter författningens spelregler och respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket är en förutsättning för att samarbetet med EU skall kunna återupptas.

65.    Europaparlamentet gläder sig över att antalet dödsstraff som utdöms av Shariadomstolar i Nigeria minskar, men det är fortfarande bekymmersamt att många domstolar som arbetar i enlighet med Sharialagarna inte följer internationella normer. Istället borde Nigeria följa internationella normer.

66.    Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Eritreas regering fortsätter att förfölja kristna minoritetsgrupper i hela regionen. Det är också mycket bekymmersamt att Eritrea fortfarande är en enpartistat och att inga val ännu är planerade. Alla politiska fångar och journalister som hålls fängslade i landet måste friges omedelbart. De eritreanska myndigheterna uppmanas att förbättra den försämrade situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna.

67.    Europaparlamentet konstaterar med oro att sedan september 2001 har tio oberoende journalister arresterats i Asmara. En av dem, Davit Isaak, är svensk medborgare. Trots att han inte åtalats för något brott sitter han fortfarande fängslad. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att frige de fängslade journalisterna och upphäva förbudet mot den privata pressen.

68.    Europaparlamentet uppmärksammar och ger sitt stöd till undertecknandet av ett nytt fredsavtal mellan styrkorna i södra respektive norra Sudan för att få ett slut på tjugo års inbördeskrig med fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar samtliga parter att respektera alla protokoll till fredsavtalet.

69.    Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att omedelbart avbryta allt samarbete med den arabiska milisen – den så kallade Janjaweed-milisen – som begår ständiga övergrepp mot stora folkgrupper i Darfurregionen i västra Sudan, inklusive brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet välkomnar rapporten från FN:s undersökningskommission och stöder dess slutsatser och rekommendationer. Sudans regering, tillsammans med Afrikanska unionen, måste vidta bestämda och definitiva åtgärder för att få ett slut på angreppen mot obeväpnad civilbefolkning från samtliga parter sida och för att avväpna Janjaweed-milisen. Parlamentet uppmanar Sudans regering att visa vilja att förhandla fram ett fredsavtal med rebellstyrkorna i Darfur.

70.    Europaparlamentet uppmanar EU att besluta om riktade sanktioner mot Sudans regering tills det finns hållbara bevis för att den inte längre bedriver en politik som går ut på etnisk rensning och massmord. Parlamentet uppmanar EU att ge sitt stöd till att FN:s säkerhetsråd hänvisar frågan om situationen i Darfur till den internationella brottmålsdomstolen som det bästa sättet att se till att offren ges rättvisa, få ett slut på det klimat av straffrihet som råder och förhindra att ytterligare övergrepp begås.

71.    Europaparlamentet är fortfarande oroat över det stora antalet incidenter i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, särskilt i Ituri, Norra och Södra Kivu, Maniema och norra Katanga. Parlamentet fördömer med kraft de regeringsstyrkor och stridande rebeller som gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser i staden Bukavu i Södra Kivu i juni 2004.

72.    Europaparlamentet välkomnar den positiva rehabiliterings- och försoningsprocessen i Rwanda. Parlamentet uppmanar Rwanda att göra ännu större insatser för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och få till stånd en varaktig fred i Centralafrika. En källa till oro är de allt vanligare attackerna mot organisationer i det civila samhället, mot kyrkor och mot skolor, och likaså de så kallade rättsliga reformer som innebär att många domare och annan personal inom rättsväsendet tvingas att begära avsked.

73.    Europaparlamentet fördömer med eftertryck massakern i flyktinglägret i Gatumba i Burundi och uppmanar Burundis myndigheter och världssamfundet att göra sitt yttersta för att gripa de ansvariga och ställa dem inför rätta. Parlamentet stöder övergångsprocessen i Burundi och välkomnar det planerade valet som ett viktigt steg i övergångsprocessen.

74.    Europaparlamentet är djupt oroat över den fasansfulla humanitära situationen i norra Uganda, där en mycket stor andel av befolkningen till följd av handlingar som begås av rebelledaren Joseph Konys motståndsrörelse Lord's Resistance Army fortfarande befinner sig i läger för fördrivna personer. Parlamentet fördömer de fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat omfattande bortföranden, stympningar och våldtäkter av barn som rebeller från Lord's Resistance Army begått i regionen.

75.    Europaparlamentet välkomnar meddelandet från Angolas regering om att parlamentsval kommer att hållas i slutet av 2006. Parlamentet uttrycker oro över den väpnade konflikten i Cabinda och rapporterna om den statliga arméns övergrepp mot civila.

76.    Europaparlamentet protesterar mot de åtgärder som vidtagits av regeringen i Zimbabwe och kritiserar dess politik, som främjar rassegregering och ekonomisk misskötsel. En sådan politik leder landet in i en djup katastrof. Den senaste tidens kraftiga minskning av livsmedelsproduktionen är oroväckande, och de icke-statliga organisationerna har stora svårigheter att nå fram till de nödställda. Regeringen uppmanas att upphöra med sitt förtryck av den politiska oppositionen, garantera mediefrihet och se till att fria och rättvisa val hålls i närvaro av erkända internationella observatörer.

77.    Europaparlamentet konstaterar med fortsatt oro att politiska fångar i Ekvatorialguinea sitter fängslade på grundval av erkännanden som framtvingats genom tortyr och att medlemmar i oppositionen fängslas utan vare sig åtal eller rättegång.

Den amerikanska kontinenten

78.    Europaparlamentet uppmanar Kubas regering att acceptera mötesfriheten och yttrandefriheten och att omedelbart återinföra sitt inofficiella moratorium mot dödsstraff. Parlamentet fördömer på nytt den dödsdom som avkunnats mot tre kapare och fängslandet av politiska meningsmotståndare och begär att de omedelbart skall släppas fria. De kubanska myndigheterna uppmanas att göra det möjligt för Sacharovpristagaren Oswaldo Payá att tacka ja till inbjudan att komma till Europaparlamentet. Parlamentet fördömer rådets plötsligt ändrade strategi och dess beslut att häva sanktionerna.

79.    Europaparlamentet uppmanar Jamaicas regering att vidta effektiva åtgärder för att stoppa säkerhetsstyrkornas utomrättsliga dödande.

80.    Europaparlamentet delar den uppfattning som uttrycks av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR), som i oktober 2004 slog larm om situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna och de humanitära förhållandena i Haiti.

81.    Europaparlamentet uttrycker oro över det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Guatemala och uppmanar med kraft myndigheterna att noggrant utreda dessa brott och förhindra ytterligare våldshandlingar.

82.    Europaparlamentet delar de mexikanska myndigheternas oro för det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Ciudad Jarez (Mexiko) och stöder de mexikanska myndigheternas, särskilt de särskilt utsedda domarnas, ansträngningar för att utreda och få klarhet i dessa brott och förhindra ytterligare mord.

83.    Europaparlamentet bekymrar sig fortfarande över det oroande antalet angrepp och hot som riktas mot guatemalaner som söker rättvisa för att deras mänskliga rättigheter kränkts. Detta gäller i första hand försvarare av de mänskliga rättigheterna, tjänstemän inom rättsförvaltningen och journalister. Parlamentet välkomnar den positiv signal som ges av den fällande domen från februari 2005 mot en före detta paramilitär och en före detta borgmästare för att de 2003 kidnappade fyra journalister.

84.    Europaparlamentet uppmanar Venezuela att vidta effektiva åtgärder mot poliskårens tortyr och dödande, liksom åtgärder för att trygga yttrandefriheten och informationsfriheten. Det krävs samarbete med grannländerna så att de tillsammans kan arbeta för stabilitet i regionen.

85.    Europaparlamentet beklagar att illegala väpnade grupper använder sig av barnsoldater i konflikten i Colombia, inklusive flera tusen barn under 15 år. Hoten mot människorättsförsvare i landet är fortfarande oroande. En annan källa till oro är de svåra förhållanden för ett stort antal tillfångatagna colombianer, däribland underåriga, soldater och poliser, som kidnappades för över sju år sedan, kongressledamöter som Jorge E. Gechem, Oscar Tulio Lizcano och Luis Eladio Pérez, ledamöter av den regionala församlingen i Valle, f.d. ministern Fernando Araujo och den f.d. presidentkandidaten Ingrid Betancourt. Parlamentet ställer sig bakom slutsatserna i förklaringen från det internationella samarbets- och samordningsmötet i Colombia, vilken antogs i Cartagena som en uppföljning till rekommendationerna från Londonmötet, i närvaro av bland annat FN, och likaså rekommendationerna från FN:s människorättskommissariat i Colombia.

86.    Europaparlamentet stöder de åsikter om Colombia som FN:s särskilda sändebud Ambey Libago gett uttryck för, vilken rekommenderat regeringen att officiellt olagligförklara och upplösa alla milisgrupper och inleda rättsliga förfaranden mot alla ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, oavsett politisk tillhörighet.

87.    Europaparlamentet uppmanar Ecuador att omedelbart avskaffa polisdomstolarna så att de personer i säkerhetsstyrkorna som har anklagats för misshandel verkligen kan ställas inför en opartisk civil domstol.

88.    Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet attacker mot journalister i Peru och i synnerhet över morden på två välkända journalister 2004. Antalet rapporterade fall av tortyr och dödsfall bland misstänkta i Perus fängelser är oroande högt.

89.    Europaparlamentet konstaterar att gatuvåldet i Brasiliens städer fortfarande har en oroväckande omfattning och drar till sig störst uppmärksamhet, men påpekar att våldsamheterna på landsbygden och markkonflikterna ökade under 2004, särskilt i Roosevelt-reservatet i delstaten Rondônia, där ursprungsfolket cintas largas bor.

90.    Europaparlamentet uppmanar med kraft USA att styra sin utveckling i riktning mot att avskaffa dödsstraffet. Att dödsstraffet fortfarande tillämpas i USA stämmer illa med bilden av ett land som strävar efter att etablera normer för mänskliga rättigheter, frihet och rättvisa världen över. Ny statistik visar glädjande nog att dödsstraffets tillämpning stadigt minskar i USA.

91.    Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att se till att alla dess fångar, även de i Guantánamo-lägret, behandlas med respekt för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med internationell människorättslagstiftning och ges rättvisa rättegångar. USA uppmanas att omedelbart klargöra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret och på andra platser med respekt för internationella människorättsnormer och humanitär rätt. Parlamentets ståndpunkt när det gäller den svåra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret är fortfarande densamma och har upprepats i flera resolutioner.

92.    Europaparlamentet uppmanar USA att rapportera till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna angående landets uppfyllande av kraven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).

Tematiska frågor

I.      Kriget mot terrorismen och respekten för de mänskliga rättigheterna

93.    Europaparlamentet tar fullständigt avstånd från alla former av terrorism.

94.    Europaparlamentet inser att den globala terrorism som är riktad mot demokratier är ett nytt fenomen som har tagit uttryck som brutala och dödliga angrepp mot ett stort antal offer. Parlamentet inser att dessa angrepp syftar till att påverka den demokratiska processen, och konstaterar att denna terrorism utgör ett nytt och våldsamt hot mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

95.    Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att den första uppgiften för demokratiska regeringar för att kunna möta detta moderna hot är att skydda sina medborgare med beslutsamhet, vidta kraftåtgärder för att bekämpa terrorismen och att spåra upp och omintetgöra terroristnät. Parlamentet insisterar på att som ett led i detta, och för att kunna åtala de misstänkta gärningsmännen, måste regeringarna själva hålla sig till lagen och till sina åtaganden att respektera internationella människorättsnormer, härunder den humanitära rätten och flyktingrätten.

96.    Europaparlamentet inser att EU solidariskt måste möta det hot som terrorismen utgör. Parlamentet anser att det är av största vikt att övergripande strategier utarbetas som kan bidra till att undanröja orsakerna till den extrema fattigdom, osäkerhet, upplösning av statsapparaten och framväxt av fundamentalism som kan ge upphov till terroristverksamhet.

97.    Europaparlamentet noterar den rapport som FN:s högnivåpanel om hot lagt fram, i vilken det betonas att de globala insatserna mot terrorismen i vissa fall inneburit att just de värdegrunder som är terroristernas mål har urholkats: de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

98.    Europaparlamentet stöder de försök som görs av enskilda stater för att stärka såväl den egna lagstiftningen som det regionala och internationella samarbetet för att förhindra terrordåd men framhåller att detta inte får ske på bekostnad av internationell människorätt, humanitär rätt eller flyktingrätt och att alla stater måste se till att säkerhetslagstiftningen inte tillämpas mot människorättsförsvare för att på så sätt förhindra deras människorättsarbete. Parlamentet inser offrens lidande och förtvivlan och uppmanar medlemsstaterna och alla myndigheter att vidta åtgärder för att kunna tillhandahålla rättsligt och socialt skydd. Kommissionen uppmanas att verka för en internationell FN-konvention om skydd och bistånd till terrorismens offer.

99.    Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att se till att stärka samarbetet mellan de olika rådsarbetsgrupper som ansvarar för EU:s terroristbekämpningsåtgärder, härunder samarbetet med tredjeländer i samband med genomförandet av relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter (COHOM). Vidare uppmuntrar parlamentet till ett nära samarbete mellan EU:s samordnare för terroristbekämpning och den särskilde representant för de mänskliga rättigheterna som nyligen utnämnts av rådets generalsekreterare/höge representant för GUSP.

100.  Europaparlamentet inser att det behövs ett kraftfullt och samordnat svar på terrorismen och framhåller att terrordåd aldrig kan rättfärdigas. Parlamentet konstaterar att särskilda åtgärder måste vidtas mot varje enskild terroristorganisation. Rådet uppmanas att regelbundet informera parlamentet om den uppdaterade förteckningen över terroristorganisationer och om skälen till förändringarna.

101.  Europaparlamentet påminner samtliga medlemsstater att de har en skyldighet att respektera och skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna för de personer som befinner sig inom deras befogenhetsområden.

102.  Europaparlamentet erkänner den Berlindeklaration som den internationella juristkommissionen (ICJ) antagit och som parlamentet ser som ett försök att staka ut en godtagbar kurs mellan kampen mot terrorismen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

103.  Europaparlamentet uppmanar alla stater som är i färd med att vidta terroristbekämpningsåtgärder att upprätthålla legalitets-, nödvändighets-, proportionalitets- och ickediskrimineringsprinciperna.

104.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte kriminalisera lagligt utnyttjande av grundläggande fri- och rättigheter, och understryker att straffansvaret för terrordåd inte får vara kollektivt utan måste vara individuellt.

105.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater som utnyttjar rätten att upphäva en viss rättighet med hänvisning till en rådande krissituation att se till att denna åtgärd är tillfällig, nödvändig, i rimlig proportion till ett specifikt hot och att den inte utgör diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, religion, språk, politisk eller annan åskådning, nationalitet, socialt eller etnisk ursprung, tillgångar, födelseort eller ställning i övrigt.

106.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte gripa någon i hemlighet men att upprätthålla ett register över alla gripna, och att omgående ge alla personer som berövats sin frihet tillgång till advokat och, vid behov, läkarvård.

107.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att se till att påstådda gärningsmän alltid och under alla omständigheter ställs inför rätta inför en oberoende och opartisk domstol som upprättats enligt lag, och att de garanteras en rättvis rättegång som bl.a. omfattar rätten att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats, rätten att pröva bevismaterial, rätten att försvara sig, rätten till juridiskt biträde och rätten att överklaga.

108.  Europaparlamentet betonar att när stater vidtar terroristbekämpningsåtgärder måste de respektera och skydda grundläggande fri- och rättigheter, härunder yttrandefriheten (utom i fall då den utnyttjas för att uppvigla till hat eller våld), rätten till religion, tro eller övertygelse, förenings- och mötesfriheten samt rätten till ett privatliv, en rättighet som inom ramen för säkerhetstjänsternas uppgiftsinsamling och -spridning kräver särskild aktsamhet.

109.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att varken utvisa, återbörda, överlämna eller utlämna en person som misstänks eller dömts för att ha begått terrordåd till en stat där personen i fråga riskerar att utsättas för allvarlig kränkning av hans eller hennes mänskliga rättigheter, inbegripet tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ofrivilligt försvinnande, rättslig eller utomrättslig avrättning eller en avsiktligt orättvis rättegång.

110.  Europaparlamentet understryker att under väpnad konflikt eller ockupationstillstånd måste alla stater respektera de principer som ligger till grund för såväl den internationella humanitära rätten som folkrätten avseende de mänskliga rättigheterna.

111.  Europaparlamentet uppmanar stater att inte överlåta utfrågningen av fångar till länder där tortyr kan förekomma. Parlamentet uppmanar enträget stater att inte förlita sig på bevismaterial som tillskaffats genom tvång eller tortyr, och påminner stater som håller misstänkta terrorister i fängsligt förvar att respektera FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kasta sökljuset på de stater som använder terroristhotet som ursäkt för att införa en repressiv politik, särskilt i fråga om åtgärder för att begränsa mediernas frihet. Parlamentet betonar särskilt att i kampen mot terrorismen får säkerhetslagar inte användas för att legitimera förföljelse av människorättsförsvarare.

113.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna i synnerhet att ta upp frågan om de brister i förhållande till respekten för de mänskliga rättigheterna som kan påvisas i FN:s förhållningssätt till terroristbekämpning, bland annat genom att se till att de åtgärder som säkerhetsrådets utskott för terroristbekämpning (”Counter-Terrorism Committee”, CTC) rekommenderar att staterna vidtar är förenliga med internationella människorättsnormer.

II.     Barns rättigheter

114.  Europaparlamentet påpekar att vart tolfte barn i världen utsätts för de värsta formerna av tvångsarbete, sexuellt utnyttjande eller påtvingad militärtjänstgöring.(6)

115.  Europaparlamentet stöder den definition av barn som ges i FN:s konvention om barnets rättigheter(7) och i konventionen om Afrikas barn(8), enligt vilken alla personer under 18 år är barn, utan undantag.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om barns rättigheter och EU:s utvecklingspolitik.

117.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att frågan om barns rättigheter ägnas särskild uppmärksamhet såsom en grundläggande princip och ett mål i sig i behandlingen av EU:s omarbetade förklaring om utvecklingspolitiken.

118.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att fler barn lever i fattigdom i dag än någonsin i historien. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att sätta barnen och deras rättigheter i centrum för EU:s ansträngningar för att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

119.  Europaparlamentet erkänner att det faktum att nästan alla stater ratificerat 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter inte nödvändigtvis innebär att den också genomförs(9). Parlamentet uppmanar samtliga stater att ta steget från att acceptera konventionen utan förbehåll till att tillämpa den utan förbehåll.

120.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att respektera barnkonventionens övervaknings- och rapporteringsmekanismer. Parlamentet anser att genomförandet av konventionen är ett viktigt sätt att hålla regeringarna ansvariga.

121.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om involvering av barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

122.  Europaparlamentet uppmanar USA att snarast möjligt ratificera barnkonventionen eftersom det är ett av två länder som ännu inte gjort detta. Det andra landet är Somalia, som dock saknar en fungerande regering.

123.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att miljontals barn ännu dör varje år av sjukdomar som är möjliga att förhindra och förvägras sin rätt till liv och hälsa, och att miljontals barn är drabbade av hiv/aids, antingen själva smittade eller föräldralösa.

124.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att omkring 104 miljoner skolbarn, de flesta av dem flickor, förvägras rätten till utbildning, och uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt Världsbankens så kallade Fast Track Initiative och aktivt driva utbildningsfrågor med AVS-länderna.

125.  Europaparlamentet är djupt oroat över det växande antalet barn som fångas upp i den världsomspännande människohandeln. Parlamentet ser detta som ett nederlag för hela världssamfundet, och understryker behovet av brådskande åtgärder och lagar för att straffa de ansvariga och skydda deras offer.

126.  Europaparlamentet stöder åtgärder på regional och internationell nivå för att bekämpa alla former av barnarbete.

127.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att upphöra med att rekrytera barnsoldater och använda barn under 18 år i väpnade konflikter.

128.  Europaparlamentet fördömer kategoriskt det barbariska utnyttjandet av barnsoldater i konflikter och krig. Berörda länder uppmanas eftertryckligen att rätta sig efter den allmänt erkända lagstiftningen när det gäller mänskliga rättigheter.

III.   Konflikters inverkan på kvinnor och barn

129.  Europaparlamentet framhåller att massvåldtäkter under pågående krigshandlingar på senare år har rapporterats från ett flertal länder, däribland Kambodja, Liberia, Peru, Bosnien och Hercegovina, Sierra Leone, Rwanda, Demokratiska republiken Kongo, Somalia och Uganda. Parlamentet oroar sig över det mönster av systematiska och olagliga angrepp mot civila, inbegripet våldtäkt, som enligt beskrivningar lämnade av tvångsförflyttade personer i Darfur, västra Sudan, under den senaste tiden har begåtts av regeringsunderstödd arabisk milis och sudanesiska regeringstrupper. Parlamentet erkänner att i sådana situationer måste särskild uppmärksamhet ägnas samhällets svagaste grupper, i första hand kvinnor, barn, funktionshindrade och äldre.

130.  Europaparlamentet fördömer den barbariska användningen av våldtäkt som ett medel i krigföringen, och insisterar på att det internationella samfundet måste anstränga sig ytterligare för att klargöra att användning av våldtäkt som medel i krigföringen är ett brott mot såväl den internationella humanitära rätten som internationella konventioner. Parlamentet kräver att rättssamhället beivrar dessa brott på ett kraftfullt sätt genom åtal. Parlamentet konstaterar att i Romstadgan, varigenom den internationella brottmålsdomstolen inrättades 2000, klassificeras våldtäkt ett brott mot mänskligheten.

131.  Europaparlamentet konstaterar att massvåldtäkter innebär att kvinnor utsätts för risken att infekteras av hiv/aids.

132.  Europaparlamentet fördömer det faktum att de som gjort sig skyldiga till sexuellt våld och våldtäkt under pågående konflikt i många fall varken anmäls eller straffas.

133.  Europaparlamentet ser med oro på anklagelserna om att FN-personal brukat sexuellt och fysiskt våld i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Bosnien och Kosovo.

134.  Europaparlamentet uttrycker oro över att barn fortsätter att spela rollen som ”beväpnade slavar” i mer än 20 länder runt om i världen. Parlamentet påpekar att enligt 2004 års ”Global Report on Child Soldiers” användes barnsoldater i väpnade konflikter av regeringarna och de väpnade rebellstyrkorna i Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Guinea, Liberia, Myanmar, Rwanda, Sudan och Uganda och av rebellstyrkor i Sri Lanka. Parlamentet uppmanar med kraft alla regeringsstyrkor och andra väpnade styrkor att omgående frige alla barnsoldater.

135.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om barns inblandning i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

136.  Europaparlamentet konstaterar att det främst är pojkar som används som barnsoldater men påpekar att det allt oftare förekommer att flickor deltar som soldater eller prostituerade i väpnade konflikter.

137.  Europaparlamentet understryker att barnrekryter som utnyttjas av väpnade styrkor tvingas utföra olika uppgifter som budbärare, spioner, kockar, bärare o.s.v., och att samtliga dessa uppgifter utsätter barnen för fara. Parlamentet vill uppmärksamma att flickor är särskilt utsatta för våld och sexuellt utnyttjande i rollen som ofrivilliga sexslavar och/eller makor.

138.  Europaparlamentet uppmanar FN och det internationella samfundet i stort att ägna större uppmärksamhet åt konfliktsituationers inverkan på kvinnor och barn, i synnerhet när dessa tillhör etniska, språkliga och/eller religiösa minoriteter och särskilt när dessa grupper utsätts för risker som led i en krigsstrategi.

139.  Europaparlamentet välkomnar antagandet 2003 av EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter. Parlamentet ber rådet och kommissionen att regelbundet var sjätte månad lägga fram en lägesrapport om genomförandet och effekten av dessa riktlinjer. Parlamentet uppmuntras av positiva signaler på kommissionens beredvillighet att samarbeta om detta.

IV.   Avskaffande av dödsstraffet

140.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Parlamentet konstaterar att mer än hälften av världens länder, 118 i allt, nu har avskaffat dödsstraffet, om inte i lag så i praktiken. Parlamentet oroar sig dock fortfarande att 78 länder ännu håller fast vid att behålla dödsstraffet.

141.  Europaparlamentet lovordar Bhutan, Samoa, Senegal och Turkiet vilka under 2004 avskaffade dödsstraffet för samtliga brott.

142.  Europaparlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att stoppa verkställandet av dödsstraff, och att i alla händelser respektera de tilltalades rättsliga och processrättsliga minimigarantier. Landets myndigheter uppmanas särskilt att ompröva EU-medborgaren och spanjoren Francisco Larrañagas fall, vilken dömdes till döden i en rättegång som var fullspäckad med oegentligheter, utan några som helst rättsliga och processrättsliga garantier.

143.  Europaparlamentet uppmuntrar alla stater att ratificera det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som strävar efter att avskaffa dödsstraffet.

144.  Europaparlamentet uppmanar EU att på multilateral nivå, exempelvis inom ramen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter, uppmuntra alla stater att ratificera och följa de internationella instrument för människorätt som rör dödsstraffet, och att fortsätta sina ansträngningar att framlägga en resolution till UNCHR om dödsstraffets avskaffande, införa ett moratorium för alla avrättningar och uppmana alla stater som håller fast vid dödsstraffet att respektera FN:s miniminormer.

145.  Europaparlamentet välkomnar den resolution 2004/67 som FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog den 21 april 2004 vid kommissionens årliga sammanträde i Genève och vari samtliga stater som håller fast vid dödsstraffet uppmanades att avskaffa det helt och fullt och under tiden införa ett moratorium för avrättningar. Parlamentet erkänner den roll som EU och alla dess medlemsstater spelade genom att stödja resolutionen. Parlamentet uppmanar alla stater att respektera FN-resolutionen och att om inte annat införa ett moratorium för avrättningar.

146.  Europaparlamentet uppmanar samtliga länder som infört ett moratorium att gå vidare med att avskaffa dödsstraffet helt och fullt.

147.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Asien är den kontinent idag där flest människor avrättas. Parlamentet är djupt oroat över att Kina genomför fler avrättningar än något annat land i världen, med tusentals avrättningar rapporterade under 2004. Parlamentet uppmanar Kina att släppa officiella siffror över antalet avrättningar under 2004.

148.  Europaparlamentet ser med oro att Sri Lanka har återupptagit dödsstraffet efter ett 27 år långt moratorium för avrättningar, vilket går stick i stäv med den internationella trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Landets myndigheter uppmanas därför att finna andra sätta att angripa brottsligheten.

149.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett moratorium för dödsstraffet i Ryssland med att dödsstraffet ännu inte har avskaffats i den ryska lagstiftningen. Ryssland uppmanas att omedelbart ratificera protokoll nr 6 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna om avskaffande av dödsstraffet och att underteckna protokoll nr 13 om dödsstraffets fullständiga avskaffande.

150.  Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet personer som avrättas i Iran, och särskilt minderåriga, och över Irans vägran att släppa officiell statistik över dödsstraffet.

151.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, inom ramen för sin dialog med Kina respektive Iran om de mänskliga rättigheterna, utöva påtryckningar för att förmå dessa stater att införa moratorium för dödsstraffet, vilket också skulle genomföras i praktiken och leda fram till en lagändring.

152.  Europaparlamentet uppmanar Iraks nya regering att inte återinföra dödsstraffet, särskilt med hänsyn till att den provisoriska författningen saknade hänvisning till dödsstraffet.

153.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Afghanistan i april 2004 genomförde den första avrättningen sedan Talibanregimens fall. Parlamentet uppmanar det nyligen valda ledarskapet i Afghanistan att införa ett moratorium för dödsstraffet.

154.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som det tadzjikistanska parlamentets andra kammare fattade i juni 2004 då den röstade för en lag om att upphäva dödsstraffet.

155.  Europaparlamentet uttrycker oro över att den vietnamesiska regeringen numer betraktar rapportering om och frisläppande av statistik över dödsstraffets användning som en statshemlighet. Parlamentet förblir mycket oroat över det stora antalet avrättningar som genomfördes i Vietnam i fjol.

156.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att användningen av dödsstraffet fortsätter att minska i Afrika. Parlamentet välkomnar i synnerhet att Zambia har begärt en översyn av alla brottmål som resulterade i dödsdomar och föreslagit att det nationella parlamentet avskaffar dödsstraffet. Parlamentet välkomnar liknande initiativ i Malawi där presidenten i april 2004 även omvandlade 79 dödsdomar.

157.  Europaparlamentet uppmanar staterna i västra Afrika, och särskilt Guinea som håller fast vid dödsstraffet, att agera gemensamt för att avskaffa dödsstraffet helt och fullt.

158.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att dödsstraffet har avskaffats nästan helt i Europa, och uppmanar Vitryssland att se till att det avskaffas helt och fullt. Parlamentet tar tillfället i akt att uppmana samtliga de medlemsstater i EU (Frankrike, Italien, Luxemburg och Spanien) och Europarådet som ännu inte ratificerat protokoll 13 till Europakonventionen för mänskliga rättigheter, om dödsstraffets fullständiga avskaffande, att göra detta.

159.  Europaparlamentet fördömer återigen att Kuba återgått till att använda dödsstraffet efter att ha upphävt det under många år.

160.  Europaparlamentet välkomnar det förslag som Mexikos president presenterat om att avskaffa dödsstraffet helt och fullt(10).

161.  Europaparlamentet uppmanar USA att avskaffa dödsstraffet och välkomnar den positiva trend i USA som består i att antalet personer som dömts till döden har minskat. Parlamentet konstaterar att sedan 1999 har antalet dödsdomar minskat med 54 procent, antalet avrättningar med 40 procent och antalet personer fängslade i avvaktan på avrättning med 6 procent(11).

162.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla sin roll som amicus curiae(12) i mål inför amerikanska federala domstolar som rör minderåriga och mentalsjuka personer som dömts till döden, såsom den gjorde under 2001.

163.  Europaparlamentet uppmanar EU att i sina förbindelser med tredjeland kontinuerligt främja de riktlinjer om dödsstraffet som antogs 1998.

164.  Europaparlamentet uppmanar alla stater som håller fast vid dödsstraffet att inte utdöma dödsstraff till personer som ännu inte fyllt 18 år då brottet begicks eller till havande kvinnor eller personer med mentala störningar och insisterar på att dödsstraff endast utdöms för de allra grövsta brotten.

165.  Europaparlamentet uppmanar de stater som utdömer dödsstraff till personer som anklagas för att ha haft sexuella förbindelser med samtyckande personer av samma kön att avskaffa sådan lagstiftning och rättspraxis.

V.     Handel med människor och mänskliga organ – sexindustri och barnarbete

166.  Europaparlamentet erkänner den definition av människohandel som ges i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, antagen av FN:s generalförsamling i november 2000(13).

167.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och barn är särskilt utsatta för vad som kan utvecklas till en modern form av slaveri.

168.  Europaparlamentet påpekar att artikel 4 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter förbjuder slaveri(14).

169.  Europaparlamentet understryker att alla former av människohandel utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och förbjuds enligt artikel 5.3 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

170.  Europaparlamentet konstaterar att handel med kvinnor och barn i syfte att utnyttja dem sexuellt utgör en form av organiserad internationell brottslighet med svåra konsekvenser för offrens säkerhet, välfärd och mänskliga rättigheter.

171.  Europaparlamentet påpekar att de kvinnor och barn som utsätts för handel med sexuellt utnyttjande som syfte ofta utsätts för sexuellt våld och berövas såväl sin rörelsefrihet som sin egen identitet.

172.  Europaparlamentet understryker att människohandel och påtvingad prostitution erkänns internationellt som kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor uttryckligen kräver att stater motverkar all slags handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnlig prostitution (artikel 6).

173.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kvinnor och barn som rest in i ett land utan giltiga identitetshandlingar eller som utsatts för människohandel och har berövats sina identitetshandlingar ofta är oförmögna att få rättslig prövning av de kränkningar de tvingats utstå.

174.  Europaparlamentet understryker att handel med kvinnor och barn är ett globalt problem och uppmuntrar alla stater att agera i samförstånd för att stärka det internationella polissamarbetet för att beivra detta brott.

175.  Europaparlamentet understryker behovet att på EU-nivå utbilda dels poliser i tekniker för att utreda ligor som sysslar med människohandel, dels gränspoliser i tekniker för att identifiera människohandlare och deras offer.

176.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med människor inte är begränsad till sexindustrin utan även inbegriper handel med kvinnor och barn som utsätts för tvångsarbete.

177.  Europaparlamentet påpekar att enligt Unicef befinner sig mer än 20 000 barn i slaveri som en följd av gränsöverskridande människosmuggling i västra och centrala Afrika.

178.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med mänskliga organ utgör en väl organiserad form av internationell brottslighet vars konsekvenser är allvarliga och skadliga. För att bekämpa detta gissel efterlyser parlamentet ett mer samlat och målmedvetet svar från det internationella samfundets sida.

179.  Europaparlamentet uppmanar de enskilda staterna att stärka sina straffrättsliga motåtgärder för att bemöta denna handel, genom lagändringar, insatser för att öka medvetenheten och utbildning. Parlamentet understryker behovet att stödja och skydda offer som avger vittnesmål om denna handel.

180.  Europaparlamentet välkomnar med eftertryck Europarådets förslag till konvention mot människohandel (januari 2005). Parlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av rådet se till att Europarådets förslag till konvention säkerställer den högsta möjliga nivån för mänskliga rättigheter till skydd för de människor som utsatts för handel.

181.  Europaparlamentet uppmuntras av kommissionens åtagande att utarbeta ett meddelande om att förebygga och bekämpa människohandel.

182.  Europaparlamentet ger erkännande åt kommissionens ansträngningar, särskilt inom ramen för Tacis- och Cards-programmen, att utveckla åtgärder för att bekämpa människohandel, men understryker att den måste agera med större kraft i viktiga transitländer som Moldavien, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

VI.   Internationell företagsamhet och dess betydelse för de mänskliga rättigheterna

183.  Europaparlamentet uppmuntrar företag verksamma på internationell nivå att betrakta mänskliga rättigheter som en måttstock för verksamhetsplanen, att beakta de skyldigheter de påtagit sig inom ramen för åtaganden om företagens sociala ansvar och att utifrån dessa normer införa minimistandarder. Parlamentet uppmanar enträget företag att införa tydliga mekanismer för att på ett effektivt sätt övervaka att alla moment i verksamheten överensstämmer med uppförandekoder och internationella människorättsnormer.

184.  Europaparlamentet konstaterar att företag verksamma på den globala marknaden kan ha goda möjligheter att påverka regeringsbeslut. Företagen uppmuntras att främja, skydda och slå vakt om sina anställdas rättigheter och likaså de rättigheter som tillkommer anställda hos leverantörer, underleverantörer och handelspartner, även om dessa rättigheter inte skyddas enligt den nationella lagstiftningen i landet i fråga.

185.  Europaparlamentet uppmanar företag att se till att deras produkter inte används för att kränka mänskliga rättigheter.

186.  Europaparlamentet konstaterar att vissa företag har på senare år varit föremål för såväl konsumentkampanjer som kampanjer organiserade av människorättsgrupper som alla syftat till att skapa större lyhördhet hos företagsledningen för frågor som rör de mänskliga rättigheterna, men att dessa kampanjer ibland skadat sin egen sak som följd av allt för högt ställda krav. Parlamentet uppmanar berörda företag att införa vissa miniminormer för att stilla allmänhetens oro.

187.  Europaparlamentet erkänner den första och andra principen som stadfästs i FN:s globala överenskommelse, enligt vilka företag inom ramen för sitt inflytande bör stödja och respektera åtgärder för att skydda internationellt erkända mänskliga rättigheter samt se till att de inte själva medverkar till att kränka de mänskliga rättigheterna, liksom principerna tre till sex, enligt vilka företagen uppmanas försvara sina anställdas grundläggande rättigheter.

188.  Europaparlamentet ser fram emot den kommande rapporten från FN:s kommission för mänskliga rättigheter om FN:s normer, och hoppas att FN kommer att fortsätta sitt samråd på bred basis om FN:s normer, med beaktande av normernas betydelse som måttstock för att fastställa företagens ansvar i fråga om mänskliga rättigheter(15).

189.  Europaparlamentet uppmanar företag att i lämpliga fall arbeta med lokala frivilligorganisationer för att främja och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.

190.  Europaparlamentet uppmanar företag att inte bedriva verksamhet i stater som underlagts unilaterala och regionala sanktioner eller handelsembargon på grund av bristande hänsyn till de mänskliga rättigheterna.

191.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta en uppförandekod för europeiska företag verksamma i tredjeland, särskilt utvecklingsländer, i stil med Europeiska initiativet för etisk produktion och konsumtion.

192.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja tanken på en internationell uppförandekod för företag i fråga om mänskliga rättigheter.

VII.  Straffrihet och den internationella brottmålsdomstolens roll

193.  Europaparlamentet är övertygat om att en hållbar fred inte är möjlig om de som gjort sig skyldiga till illdåd inte ställs till svars för sina handlingar, och anser det av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och brott mot de mänskliga rättigheterna, så att respekten för rättsstatsprincipen, fred och demokrati kan återupprättas.

194.  Europaparlamentet anser att inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen (ICC), såsom ett komplement till de nationella rättsordningarna, utgör del av ett system för internationell rätt där nationella domstolar, internationella och blandade domstolar samt ICC arbetar tillsammans för att effektivt avskaffa straffrihet för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och därmed avskräcka från att de begås.

195.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att i samband med programplaneringen av utvecklingsbistånd till länder som nyligen genomlidit krig medverka till att stärka dessa länders förmåga att åtala allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

196.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att bistå den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien, den internationella krigsförbrytardomstolen för Rwanda och den särskilda domstolen för Sierra Leone att framgångsrikt fullfölja sitt mandat, i första hand genom att vidta åtgärder för att se till att berörda statliga parter samarbetar med domstolarna och att åtalade personer överlämnas till dem, häribland Mladic, Karadzic, Gotovina och Taylor.

197.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och EU:s medlemsstater att i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om ICC (från juni 2003) och den handlingsplan som antogs som följd av denna (i januari 2004), fortsätta med de energiska strävandena för att förmå alla stater att ratificera Romstadgan och anta lagstiftning för att genomföra denna, öka antalet framställningar och vidta andra åtgärder för att försvara domstolen när denna angrips och se till att staterna samarbetar med domstolen på ett effektivt sätt. Parlamentet begär att varje EU-ordförandeskap rapporterar till Europaparlamentet om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

198.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Uganda och Demokratiska republiken Kongo har hänskjutit två ärenden till högste åklagaren vid den internationella brottmålsdomstolen(16).

199.  Europaparlamentet noterar att uppskattningsvis 5 000–8 000(17) olagliga avrättningar har utförts i Demokratiska republiken Kongo sedan den 1 juli 2002. Parlamentet välkomnar med eftertryck det beslut som den högste åklagaren vid den internationella brottmålsdomstolen fattat att undersöka krigsförbrytelser i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet anser att denna undersökning utgör en tydlig markering att straffrihet inte längre kommer att råda för krigsförbrytelser.

200.  Europaparlamentet välkomnar åklagarens beslut (i juli 2004) att undersöka uppgifter om att civila angripits av rebeller från Lord's Resistance Army i norra Uganda och att tusentals barn har förts bort.

201.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att vidta alla lämpliga åtgärder för att samarbeta helt och full med ICC så att dess undersökningar blir framgångsrika. Parlamentet uppmanar särskilt alla EU:s medlemsstater att underteckna överenskommelser med domstolen om vittnesskydd genom omflyttning och att låta domstolen ta del av alla relevanta uppgifter som de har till förfogande. Parlamentet uppmanar EU att ingå samarbetsavtal med ICC så att EU kan samarbeta med domstolen på ett effektivt sätt och bistå den att utföra framgångsrika undersökningar.

202.  Europaparlamentet välkomnar Centralafrikanska republikens beslut att hänskjuta ett ärende till åklagaren (i januari 2005).

203.  Europaparlamentet välkomnar EU:s förklaring till stöd för innehållet i den rapport om Darfur som FN:s undersökningskommission lagt fram(18), och rekommenderar starkt att FN:s säkerhetsråd hänvisar frågan om situationen i Darfur till den internationella brottmålsdomstolen.

204.  Parlamentet oroar sig över att de regler som finns för krigföring och skydd av offren för konflikter fortsätter att åsidosättas. Parlamentet kräver att denna onda cirkel av straffrihet bryts och ger sitt stöd åt den internationella brottmålsdomstolen såsom den lämpliga mekanismen för att ta itu med de kränkningar av mänskliga rättigheter som begås i ett internationellt sammanhang som led i en konflikt.

205.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga åtgärder för att förmå USA att inta en mer positiv attityd gentemot den internationella brottmålsdomstolen.

206.  Europaparlamentet påminner de stater som har ratificerat Romstadgan att de agerar i strid med stadgans anda om de ingår överenskommelser om immunitet mot åtal i den internationella brottmålsdomstolen med en stat som inte undertecknat Romstadgan. Parlamentet uppmanar särskilt Förenta staterna att ratificera Romstadgan och att avstå från att förhandla om en särskild ställning för amerikansk militär, vilka annars skulle få ett slags internationell immunitet. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja stater som utsätts för påtryckningar och ekonomiska sanktioner på grund av sin vägran att underteckna sådana överenskommelser.

207.  Europaparlamentet anser det av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och brott mot de mänskliga rättigheterna, så att respekten för rättsstatsprincipen, fred och demokrati kan återupprättas.

208.  Europaparlamentet anser att vart och ett av de fyra relevanta instrumenten för externa förbindelser (19)bör innehålla ett uttalat, enhetligt och konkret åtagande att ha som grundläggande och prioriterad målsättning att främja utvecklingen av de mänskliga rättigheterna.

209.  Europaparlamentet kräver att det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) bevaras och förbättras, med ett utökat åtagande att se till att EU ägnar större uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter och demokrati.

VIII. Institutionella och handlingspolitiska utvecklingar

210.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla förbindelser med tredjeland och på alla andra politikområden stärka omsorgen om de mänskliga rättigheterna.

211.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna i juni 2004. EU måste ge konsekvent stöd och bistånd till människorättsförsvarare och journalister som utsätts för risker med anledning av att antalet angrepp på och gripanden av journalister och människorättsförsvarare ökade under 2004. Rådet uppmanas i detta hänseende att ge fullt utrymme åt människorättsförsvararnas situation i politiska dialoger med tredje land.

212.  Europaparlamentet uppmanar EU att eftersträva större enhetlighet när det gäller människorättspolitiken och säkerställa ett bättre informationsflöde. Ekonomiska hänsyn får under inga omständigheter leda till att EU negligerar eller bagatelliserar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

213.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tala med en stämma när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, där EU tidigare inte har haft tillräcklig tyngd i beslutsprocessen på grund av att det inte funnits någon konsensus mellan EU:s medlemsstater.

214.  Europaparlamentet upprepar att respekten för de mänskliga rättigheterna, enligt vad som anges i EU:s avtal med tredje land, utgör en hörnpelare i dessa avtal. Kommissionen uppmanas därför att skapa tydliga ramar för genomförandet av människorättsklausulen i EU:s avtalsreglerade förbindelser med tredje land och att mot bakgrund av detta se över nuvarande och framtida avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att med sikte på tioårsdagen av Barcelonaprocessen ta fram en offentlig rapport om mänskliga rättigheter i Medelhavsländerna, som sedan kan ligga till grund för en vidareutveckling av partnerskapen.

215.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att underutskott om mänskliga rättigheter bör upprättas inom ramen för associeringsavtalen. Syftet bör vara att ge struktur åt dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati och klargöra vilka områden som kräver särskilda insatser inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken. När det gäller övervakningen av människorättssituationen betonar parlamentet betydelsen av att det civila samhället hörs – och deltar i det arbete som bedrivs – av dessa underutskott. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i underutskottens arbete och dess uppföljning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang än en gång kommissionen att utarbeta en framstegsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i de tredjeländer som omfattas av EU:s grannskapspolitik.

216.  Europaparlamentet rekommenderar att en utvärdering görs av rådets och kommissionens verksamhet såsom den beskrivs i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheter. Utvärderingen bör avse de länder och teman som uppmärksammats i parlamentets tidigare resolutioner och syftet bör vara att bedöma vilka konsekvenser denna verksamhet haft och hur effektiv den varit.

217.  Europaparlamentet välkomnar EU:s höge representant för GUSP Javier Solanas utnämning av Michael Matthiessen som sin särskilde representant för frågor om mänskliga rättigheter(20).

218.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att denna post förblir oberoende och inbjuder den nye representanten att inleda ett nära samarbete med Europaparlamentet, redogöra för sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt och arbeta i nära samspel med berörda utskott. Parlamentet uppmanar rådet att utöka den del av personalen vid rådets sekretariat som arbetar med människorättsfrågor, för att se till att den särskilde representanten för de mänskliga rättigheterna får det stöd han behöver för att kunna fullfölja sitt uppdrag.

219.  Europaparlamentet tar del av de slutsatser rådet antog i december 2004 om genomförandet av EU:s riktlinjer om dialogerna om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i genomförandet av dessa riktlinjer, vilket i det minsta förutsätter att det informeras av rådet två gånger årligen. Parlamentet uppmärksammar särskilt EU:s strukturerade dialoger med Kina och Iran, och uppmanar i detta sammanhang rådet att utveckla ett närmare samarbete med parlamentet. I ett bredare perspektiv uppmanas rådet att regelbundet underrätta parlamentet om genomförandet och uppföljningen av EU:s riktlinjer om människorättsfrågor och att lägga fram en lägesrapport om det praktiska genomförandet av dessa riktlinjer.

220.  Europaparlamentet välkomnar rekryteringen av personal med ansvar för kontakter med det civila samhället vid kommissionens delegationer i tredje land och uppmanar delegationerna att skydda människorättsförsvarare när nödsituationer uppstår.

221.  Europaparlamentet stöder i detta hänseende alla initiativ som rådet, trojkan och ordförandeskapet tar för att skapa klarhet kring och åtgärda eventuella missförhållanden som rör situationen för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. Rådet uppmanas att två gånger årligen rapportera till parlamentet om resultaten av den arbetsplan som varje ordförandeskap föreslår till främjande av gemensamma strategier. Rådet uppmanas att systematiskt översända förklaringar och framställningar som rör de mänskliga rättigheterna till parlamentet, så att parlamentet hålls underrättat i alla avseenden. Parlamentet anser att man bör göra allt för att göra EU:s åtgärder mer samstämmiga och konsekventa.

222.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att kommissionen ser till att undervisning om mänskliga rättigheter anordnas i var och en av EU:s delegationer i tredjeländer och att riktlinjerna tillämpas klart och tydligt.

223.  Europaparlamentet vill se en sanningsenlig och objektiv bedömning av vilka konkreta följder och förbättringar som parlamentets arbete när det gäller de mänskliga rättigheterna i världen gett upphov till, eftersom detta arbete för närvarande inte förefaller leda till några konkreta eller påtagliga effekter.

224.  Europaparlamentet noterar rådets beslut att upprätta en fullfjädrad byrå för grundläggande och mänskliga rättigheter(21). Parlamentet förväntar sig att byråns främsta uppgift kommer att vara att bistå kommissionens arbete för att undanröja de skillnader som råder mellan EU:s inre och yttre politik i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att byråns föreslagna geografiska verksamhetsområde inte inbegriper tredjeland och uppmuntrar rådet att låta kandidatländerna och de länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik ingå i byråns ansvarsområde.

225.  Europaparlamentet konstaterar att beslutet att låta EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ingå i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa visar att EU menar allvar med sitt åtagande att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras inom EU:s gränser, och föreslår därför att byråns ansvarsområde utvidgas till att omfatta alla de områden för vilka stadgan och de relevanta bestämmelserna i konstitutionsfördragets första del äger giltighet, som ytterligare ett exempel på EU:s åtagande att se till att dessa rättigheter verkligen respekteras.

226.  Europaparlamentet anser att byrån inte bör dubblera det arbete som Europarådet redan utför. Parlamentet föreslår därför att byrån bör utveckla ett fast samarbete med Europarådet och dess institutioner samt med Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och att den därutöver bör beakta OSSE:s och FN:s arbete.

227.  Europaparlamentet föreslår att byrån bör inleda en meningsfull dialog med såväl representanter för det civila samhället som nationella experter och att den bör etablera kontakter med akademiska institutioner.

228.  Europaparlamentet betonar starkt att byrån måste vara oberoende och rapportera regelbundet till parlamentet om den på ett effektivt och trovärdigt sätt skall kunna övervaka hur de grundläggande rättigheterna respekteras inom EU.

229.  Europaparlamentet anser det hög tid att FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter antas. Den arbetsgrupp som utarbetat utkastet till deklaration bör därför återuppta sitt arbete omgående. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att ge sitt helhjärtade stöd åt ursprungsbefolkningarnas strävanden och därtill beakta slutsatserna i denna deklaration.

230.  Europaparlamentet välkomnar de föreslagna ändringar av EU:s uppförandekod för vapenexport som framlagts under Luxemburgs ordförandeskap, och uppmanar rådet att vidta åtgärder för att se till att medlemsstaterna tillämpar dessa bestämmelser till punkt och pricka, att nödvändiga resurser för övervakning och efterlevnad finns att tillgå och att ytterligare insatser görs för att främja arbetet för att ta fram en global konvention om vapenhandel.

231.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och anslutningsländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet, OSSE samt regeringarna i de länder som nämns i denna resolution och ledande icke-statliga människorättsorganisationer med huvudkontor i EU.

(1) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265, EGT C 262, 18.9.2001, s. 262, EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88, EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 576. (2) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (4) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610. (5) P6_TA-PROV(2005)0051. (6) UNICEF:s rapport om barnarbete från 2005. (7) Antagen 1989 och ratificerad av alla stater utom USA och Somalia. (8) Antagen 1990 av Afrikanska enhetsorganisationen. (9) FN-konventionen om barnets rättigheter är det enda människorättsavtal som täcker hela spektrumet av civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. (10) Artikel 22 i den mexikanska grundlagen anger villkor för när dödsstraff får utdömas men förbjuder det inte helt. Enligt mexikansk lag får dödsstraff utdömas enligt den militära strafflagen. Inga avrättningar har dock utförts på mer än femtio år. (11) The Death Penalty in 2004: Year End Report, Death Penalty Information center, december 2004. (12) Amicus curiae avser en utomstående person eller instans som inte är part i målet men som kan tillhandahålla kunskap i rättsliga aspekter. Amicus curiae-systemet används ofta som ett sätt att utöva påtryckningar på USA:s högsta domstol. (13) Med människohandel menas med denna definition alla former av rekrytering, transport, överföring, inhysning eller mottagning av personer, genom hot eller våld eller andra former av tvång, bortrövande, bluff, bedrägeri, maktmissbruk, missbruk av annans utsatthet eller givande eller mottagande av betalning eller annan förmån för att få samtycke av en person med makt över en annan person, i exploateringsssyfte. (14) Artikel 4: ”Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna”. (15) FN-rapporten kommer att läggas fram för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i mars 2005 i Genève. (16) Åklagaren har vid upprepade tillfällen meddelat att han i bägge fallen kommer att undersöka alla påstådda våldsbrott, inbegripet sexuellt våld som våldtäkter. Dock kommer inte den internationella brottmålsdomstolen att åtala barnsoldater eftersom åtalade, enligt domstolens stadgar, måste vara 18 år. (17) Siffran är beräknad på grundval av uppgifter från åklagarmyndigheten vid den internationella brottmålsdomstolen, oktober 2004. (18) Rapport till FN:s generalsekreterare från den internationella undersökningskommissionen om Darfur, 25 januari 2005. (19) Instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet och instrumentet för stöd inför anslutningen. (20) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004 (avsnitt 52). (21) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004. Meddelande från kommissionen: Byrån för mänskliga rättigheter: Offentligt samråd (SEK(2004)1281, Bryssel, 25.10.2004, KOM(2004)0693.