om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG – ”Television utan gränser” – ändrat genom direktiv 97/36/EG, för perioden 2001–2002

(2004/2236(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av resultatet av kommissionens offentliga samråd om tillämpningen av artiklarna 4 och 5,

– med beaktande av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television(1), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997(2),

– med beaktande av Europarådets konvention från 1989 om gränsöverskridande television,

– med beaktande av kommissionens meddelande om framtiden för europeisk lagstiftning på det audiovisuella området (KOM(2003)0784),

– med beaktande av kommissionens meddelande om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran (KOM(1999)0657),

– med beaktande av artiklarna 151 och 157 i EG-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Amsterdamprotokollet (offentliga sändningssystem),

– med beaktande av sin resolution av den 4 september 2003 om ”Television utan gränser”(3),

– med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2001 om den tredje rapporten från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv 89/552/EEG – ”Television utan gränser”(4),

– med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2002 om kommissionens meddelande om vissa rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion(5),

– med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 februari 2004 om Europaparlamentets och rådets förslag till ändring av rådets beslut 2000/821/EG av den 20 december 2000 om genomförande av ett program för att stimulera utveckling, distribution och marknadsföring av europeiska audiovisuella verk(6),

– med beaktande av sin resolution av den 26 september 2002 om en handlingsplan för framgångsrikt införande av digital-TV i Europa(7),

– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0202/2005), och av följande skäl:

A.  Lissabonstrategin syftar till att stärka den europeiska industrins innovationskapacitet och göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi.

B.  Den audiovisuella sektorn kännetecknas dels av teknisk innovation, dels av sin sociala, ekonomiska och kulturella betydelse.

C.  Att inom Världshandelsorganisationen (WTO) värna om kulturprodukters särart, till vilka de audiovisuella produktionerna hör, är ett prioriterat mål för EU. Det är beklagligt att kommissionen inte har följt denna linje genom att föreslå att den audiovisuella sektorn skall införlivas i tillämpningsområdet för direktivet om tjänster på den inre marknaden.

D.  Spridningen av europeiska produktioner och av produktioner av oberoende programföretag är mycket viktig för att främja kulturell mångfald, yttrandefrihet och pluralism.

E.  Direktiv 89/552/EEG tillkom i samband med skapandet av den inre marknaden och bör i högre grad beakta strävanden som hänför sig till ett gemensamt rättsligt område, medborgarskapet och en politisk union.

F.  Direktivet är föråldrat med tanke på den nya teknik som snabbt håller på att utvecklas och som i snabb takt kommer att leda till ett obegränsat utbud på det europeiska audiovisuella området, och bestämmelserna i direktiv 89/552/EEG måste därför anpassas till den tekniska utvecklingen.

G.  Direktivets tillämpning faller under medlemsstaternas och deras behöriga nationella myndigheters befogenhet, men kommissionen har en viktig utvärderings- och övervakningsfunktion, till vilken det är nödvändigt att knyta Europaparlamentet, de nationella parlamenten, de nationella regleringsorganen och den allmänna opinionen.

H.  Direktiv 89/552/EEG är en flexibel ram som har gjort det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa ett regelverk och för den audiovisuella industrin att själv reglera sin verksamhet. Direktivet spelar också en viktig roll genom att fastställa minimiregler.

I.  Det är oroande att vissa bestämmelser i direktivet (sändningskvoter, reklam m.m.) inte tillämpas och efterlevs i tillräcklig utsträckning på grund av att det saknas en lämplig kontroll i vissa medlemsstater.

J.  En ökning och diversifiering av utbudet av tjänster bör samtidigt innebära att alla ges möjlighet att få tillgång till detta utbud.

Tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet

1.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt meddelande om framtiden för europeisk lagstiftning på det audiovisuella området lyfter fram de positiva resultaten och att indikatorerna med några få undantag visar en ökning av sändningstiden för europeiska produktioner. Parlamentet noterar att sändningskvoterna för europeiska produktioner och program av oberoende programföretag i stort sett har följts och att kommissionen anser att direktivets mål har uppnåtts, men uppmuntrar ändå medlemsstaterna att öka sina insatser i fråga om utsändningar av europeiska och oberoende program.

2.  Europaparlamentet beklagar att andelen oberoende produktioner har minskat med 3,48 procent på fyra år under den referensperiod som analyseras i kommissionen sjätte rapport om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 (sidan 7 i rapporten).

3.  Europaparlamentet noterar att det finns stora skillnader i sätten att tillämpa och tolka bestämmelserna i direktiv 89/552/EEG och att det därför inte går att ge någon rättvisande lägesbeskrivning, något som framkommit vid de oberoende granskningarna. Parlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta och översända ett mer standardiserat frågeformulär till medlemsstaterna, som gör det möjligt att få fram jämförbara resultat, och understryker det brådskande behovet av att analysera resultaten från de nya medlemsstaterna. Vidare föreslår parlamentet att detta standardiserade frågeformulär även skall inbegripa uppgifter om tjänster för funktionshindrade personer.

4.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av en 10-procentig kvot baserad på värdet (och inte på antalet sändningstimmar) skulle ge en mer konsekvent indikator för att mäta efterlevnaden av artikel 5, varvid skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om vad som betraktas som sändningstimmar dessutom skulle undanröjas.

5.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater fortfarande inte har lämnat all information, särskilt i fråga om satellit- och kabel-TV-kanaler, som ofta utelämnas i de nationella rapporterna. Parlamentet anser att det ankommer på kommissionen att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter och att dess uppgifter inte bör begränsas till att betona att uppgiftsskyldigheten gäller samtliga TV-program inom en medlemsstats jurisdiktion. Parlamentet uppmanar kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna att införa tydliga sanktioner vid upprepade överträdelser av skyldigheten att efterleva relevanta bestämmelser eller skyldigheten att översända information.

6.  Europaparlamentet beklagar att tillämpningen av sändningskvoter i vissa medlemsstater beräknas per radioprogramföretag i stället för per kanal, vilket är en överträdelse av direktivets principer. Detta är särskilt allvarligt i de medlemsstater där det finns en stark koncentration av radioprogramföretag.

7.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaternas frihet att tillämpa artikel 4 åtminstone skall kompenseras genom rapportering av öppet redovisade, exakta och genomblickbara indikatorer.

8.  Europaparlamentet anser att de tolkningsskillnader som finns mellan medlemsstaterna i fråga om begreppen ”europeiska verk” och ”oberoende producent” skulle kunna upphävas om kommissionen i samband med översynen av direktivet preciserade definitionen av ”oberoende producent”, ”europeiska verk” och ”temakanaler”. Parlamentet menar att detta skulle leda till en ökad rättslig säkerhet i samband med direktivets genomförande.

9.  Europaparlamentet noterar att sändningskvoterna för europeiska verk till största delen fylls av nationella program och stöder frivilliga initiativ för ytterligare icke-nationella europeiska verk.

10.  Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att främja Media-programmet, vars inrättande och fortsatta existens har och bör ha som mål att stödja självständiga producenter och små och medelstora företag.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av att förstärka Media-programmet som ett viktigt instrument för EU:s audiovisuella yrkesutbildningspolitik och för stöd till spridning och distribution av biofilm. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öppna sina utbildningssystem för kunskap om det europeiska filmarvet och för de europeiska folkens språk, kulturer, traditioner, historia och erfarenheter.

12.  Europaparlamentet erinrar om att europeiska samproduktioner och gemensamma marknadsföringsstrategier är viktiga för spridningen av europeiska produktioner. Parlamentet noterar att bristen på en integrerad och globaliserad europeisk industri gör att vårt audiovisuella område utnyttjas mer effektivt av amerikanska producenter än av européerna själva, trots att européerna är mer produktiva inom dokumentärfilm och fiktion. Parlamentet anser att den ojämna spridningen av audiovisuella produktioner hotar den kulturella mångfalden.

13.  Europaparlamentet anser att Europa bör satsa mycket mer på marknadsföring för att den europeiska audiovisuella sektorn skall kunna konkurrera med den amerikanska.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att det med tanke på olika produktionsgruppers offensiv på de europeiska marknaderna är mycket viktigt att ge ökat stöd till en europeisk särprägel i innehållet och att utveckla denna genom att skapa finansieringsmöjligheter.

15.  Europaparlamentet påminner om behovet av att så många EU-medborgare som möjligt på så många olika språk som möjligt ges tillgång till kanaler med en alleuropeisk dimension, som Arte och Euronews och andra initiativ av denna typ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja information om och spridning av europeiska kulturevenemang på europeisk nivå genom att även tillhandahålla format som kan tillgås av funktionshindrade personer (dvs. ljudbeskrivning, undertextning och tolkning till teckenspråk).

16.  Europaparlamentet understryker att metoder för att göra kvalitetsanalyser av kulturinnehåll i den europeiska audiovisuella produktionen måste prioriteras och erinrar om betydelsen av ramprogrammet för forskning och utveckling.

Översyn av direktivet

17.  Europaparlamentet vill understryka att den audiovisuella sektorn bidrar till teknisk innovation, ekonomisk tillväxt och skapandet av sysselsättning. Vidare är den ett viktigt instrument för den gemensamma marknadens funktion och har även en avgörande betydelse för en välfungerande demokrati, förutsatt att den ger utrymme för olika bidrag och åsikter, pluralism och kulturell mångfald. Parlamentet anser att man just för att kunna slå vakt om dessa medborgerliga demokratiska värden och yttrande- och åsiktsfriheterna måste reglera skyddet av människors rätt till integritet och värdighet.

18.  Europaparlamentet slår fast att den europeiska audiovisuella modellen skall bygga på jämvikt mellan en stark och oberoende public service och en dynamisk kommersiell sektor, vilka båda genererar direkta och indirekta arbetstillfällen. Parlamentet anser att det med tanke på produktionens vitalitet och kvalitet är nödvändigt att denna modell får förbli permanent och att det krävs en lagstiftningsram för att säkerställa att EU-medborgarnas rättigheter respekteras.

19.  Europaparlamentet understryker att allmänhetens universella tillgång till programinnehåll av hög kvalitet är ännu mer avgörande mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen och den tilltagande koncentrationen och i en alltmer konkurrensutsatt och globaliserad miljö. Parlamentet anser att public service-baserad radio och TV är av stor betydelse för en demokratisk åsiktsbildning och för en levande kulturell mångfald och kunskapen om den. Parlamentet anser även att public service-företagen skall ha lika möjligheter till prioriterad tillgång till marknaden, även när det gäller nya tjänster.

20.  Europaparlamentet anser att det finns ett behov av en översyn av direktiv 89/552/EEG för att bemöta strukturomvandlingen och att man vid denna översyn inte bör ifrågasätta det nuvarande direktivets grundläggande principer – fri rörlighet för europeiska televisionssändningar, fri tillgång till särskilda evenemang, gynnande av europeiska produktioner och nyproduktioner av oberoende producenter, skydd för minderåriga och den allmänna ordningen, konsumentskydd samt rätt till genmäle – men dock anpassa dem till dagens utmaningar utan att åsidosätta kvalitetskravet och sektorns ekonomiska bärkraft.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att det införs en skyddsklausul som uttryckligen fastställer att medlemsstaternas behörighet på kultur- och medieområdet skall respekteras.

22.  Europaparlamentet anser att översynen av direktiv 89/552/EEG bör främja utvecklingen av ny teknik och nya tjänster för att garantera ekonomisk tillväxt i EU i enlighet med Lissabonstrategin.

23.  Europaparlamentet noterar att kommissionen sedan några år genomför ett offentligt samråd med sikte på ett nytt direktiv som den planerar att lägga fram i slutet av 2005. Parlamentet har informerats om att rådets brittiska ordförandeskap kommer att anordna en konferens i Liverpool om översynen av direktivet. Parlamentet kräver att fullt ut få medverka i alla etapper av detta arbete.

24.  Europaparlamentet befarar att debatten och samrådet om denna så viktiga fråga kommer att styras av ekonomiska överväganden och uppgörelser mellan regeringarna. Parlamentet är medvetet om att marknaden ensam inte kommer att lösa problemen och att EU:s institutioner måste bemöta EU-medborgarnas oro angående televisionens kulturella innehåll.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att självständiga producenter har möjlighet att behålla rättigheterna till sina produktioner och bättre kan försvara sina immaterialrättigheter, så att deras möjligheter att locka privata investeringar kan utökas.

26.  Europaparlamentet är oroat över de påtryckningar som utövas för att minska regleringen av sektorn och påminner om att direktivet fastställer miniminormer som inte har lyckats förhindra att programkvaliteten försämras.

27.  Europaparlamentet noterar reklamens roll för finansieringen av vissa allmänna TV-kanaler och dess inflytande över programutbudet. Parlamentet konstaterar emellertid att tillämpningen av artiklarna om kontroll av den sändningstid som avsätts för reklam i vissa länder alltjämt är så bristfällig att det blivit svårt att säkra en strikt åtskillnad mellan reklam och programinnehåll, vilket går ut över programmens kulturella integritet.

28.  Europaparlamentet insisterar på att man måste fastställa innehållet och reklamreglerna på ett tydligt sätt, i synnerhet när det gäller alkoholreklam, vars påverkan är särskilt skadlig för barn och sårbara personer. Parlamentet påminner om att skyddet av minderåriga bör utgöra ett prioriterat mål för politiken på det audiovisuella området och en grundläggande princip som bör utsträckas till alla audiovisuella tjänster som står till allmänhetens förfogande.

29.  Europaparlamentet understryker att översynen av direktivet bör göra det möjligt att befästa de juridiska skyldigheterna och en stark politisk vilja att göra en strikt åtskillnad mellan å ena sidan publicistiskt och konstnärligt innehåll och å andra sidan säljfrämjande åtgärder.

30.  Europaparlamentet begär att man i det nya direktivet skall ålägga medlemsstaterna och deras behöriga organ att införa effektivare mekanismer för efterlevnad och kontroll av lagstiftningen och att tillämpa de fastställda sanktionerna, särskilt i fråga om kvoter och reklam.

31.  Europaparlamentet konstaterar att digitalisering och interaktiva medier innebär möjligheter för industri och konsumenter, men att ökade valmöjligheter inte med nödvändighet medför ökad kvalitet, och inte heller en ökad mängd europeiska produktioner. Parlamentet noterar risken för att den audiovisuella sektorn klyvs i två delar som utvecklas olika snabbt.

32.  Europaparlamentet konstaterar att det har uppkommit nya former av television, till exempel via ADSL-näten, på internet och i mobiltelefoner. Parlamentet anser att man i samband med översynen av direktiv 89/552/EEG måste klargöra hur direktivet skall tillämpas på dagens olika former av television i syfte att förhindra eventuell snedvridning av konkurrensen mellan dem.

33.  Europaparlamentet slår fast att en utvidgning av tillämpningsområdet för direktiv 89/552/EEG inte får förhindra att den europeiska modellen stärks, med utgångspunkt i fri rörlighet, kvalitet, public service, allmänintresset och respekten för europeiska värden.

34.  Europaparlamentet understryker behovet av en europeisk lagstiftning som, så långt det är möjligt, är oberoende av den audiovisuella tekniken. Parlamentet kräver att en sådan lagstiftning tydliggör att public service-aktörerna har rätt att använda all ny teknik och nya medieformer, som till exempel internet- och WAP-tjänster, utan att det strider mot reglerna på den inre marknaden.

35.  Europaparlamentet välkomnar mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, som bl.a. innebär en tilltagande konvergens och digitalisering, kommissionens förslag att inom ramen för sin översyn av direktivet föreslå en utvidgning av dess tillämpningsområde så att det omfattar alla tjänster på grundval av olika hög grad av reglering.

36.  Europaparlamentet anser att man för att trygga den kulturella mångfalden bör vidta åtgärder för att främja europeiska verk inom de nya tjänsterna, bland annat beställvideo.

37.  Europaparlamentet understryker det trängande behovet av att, med tanke på den digitala tekniken, på ett grundläggande sätt förändra den strategi som hittills gällt för gemenskapens lagstiftning och som grundat sig på en åtskillnad mellan innehåll och ”infrastruktur”.

38.  Europaparlamentet poängterar att man dels måste stärka kontrollen över kanaler som är etablerade utanför gemenskapen och som enligt artikel 2 i direktiv 89/552/EEG lyder under medlemsstaternas jurisdiktion och sänder program som uppmanar till rashat och religiöst hat, dels måste förbättra samordningen mellan medlemsstaterna på detta område.

39.  Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt att programmen skall vara tillgängliga för hörsel- och synskadade personer. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna varje år skall lämna in uppgifter till kommissionen om hur många procent av det totala antalet program som erbjuder hjälptjänster för funktionshindrade personer (dvs. undertextning, ljudbeskrivning och tolkning till teckenspråk), i såväl public service-kanaler som privata kanaler, samt ta fram nationella handlingsplaner för att öka tillgången till sådana tjänster och göra dem lättare att tillgå via TV-utrustning.

40.  Europaparlamentet framhåller den betydelse som arbetsgruppen för nationella regleringsorgan har och kräver att Europaparlamentet skall knytas till arbetet som observatör.

41.  Europaparlamentet föreslår att ett europeiskt år för audiovisuella medier skall organiseras med deltagande av EU:s institutioner, politiska partier, det civila samhället och den audiovisuella sektorn, i syfte att ta fram en ”europeisk pakt för innovation” som skall garantera jämvikten mellan konkurrenskraft, kvalitet, kultur och mångfald.

Mångfald och mediekoncentration

42.  Europaparlamentet är oroat över den ökande mediekoncentrationen inom EU – både horisontellt och vertikalt – som hotar demokratin och utgör en risk för den kulturella mångfalden och som kan förstärka tendenserna till extrem kommersialisering av den audiovisuella sektorn och vissa nationella produktioners dominans i förhållande till länder som hör till mindre utvecklade språkområden och som har en mindre omfattande produktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta befintliga studier om mediekoncentration och medieägande, i synnerhet mot bakgrund av den nyligen genomförda utvidgningen.

43.  Europaparlamentet betonar att man, i syfte att garantera åsiktsmångfald och variation när det gäller sändningstjänster, vid utarbetandet av reglerna för den digitala övergången på gemenskapsnivå eller nationell nivå särskilt bör se till att majoriteten av de nystartade digitala sändningstjänsterna inte hamnar i de stora, kapitalstarka multinationella mediegruppernas ägo, eller under stort inflytande av dessa, i synnerhet när det gäller de grupper som har intressen utanför EU.

44.  Europaparlamentet understryker att konkurrens och konkurrenslagstiftning inte är tillräckligt för att garantera mångfald i medierna. Mångfalden bygger enligt parlamentet på att olika uppfattningar respekteras och främjas i samtliga medier genom att det publicistiska oberoendet erkänns både inom public service och i den kommersiella sektorn och genom att regleringsorganen är starka och oberoende.

45.  Europaparlamentet är oroat över fenomenet med ökad koncentration på reklammarknaden i vissa medlemsstater.

46.  Europaparlamentet understryker att det förhållande att den audiovisuella marknaden inom EU är uppdelad i nationella marknader inte minskar riskerna för mediekoncentration på europeisk nivå och att kränkningar av yttrandefriheten och av respekten för pluralism och mångfald till följd av mediekoncentration i en medlemsstat även utgör en riskfaktor för gemenskapens institutionella och demokratiska ordning.

47.  Europaparlamentet uppmanar både de gamla och de nya medlemsstaterna, som upplever en snabb utveckling inom denna sektor, att se över och om nödvändigt skärpa sina nationella bestämmelser och åtgärder för att bekämpa ägarkoncentrationen inom medierna och att säkerställa regleringsmyndigheternas oberoende. Parlamentet anser att kommissionens roll inom området för övervakning, informationsutbyte och jämförelse av lagstiftning bör förstärkas. Parlamentet påminner kommissionen om sin begäran att det skall utarbetas en grönbok om mediekoncentrationen inom EU, vilken skulle göra det möjligt att inleda en bred debatt i denna fråga, och om sitt önskemål att det i samband med översynen av direktiv 89/552/EG skall göras ett åtagande till förmån för ett varierat ägarskap och mediekontroll.

48.  Europaparlamentet konstaterar att kulturell mångfald, frihet och pluralism inom media är de viktigaste beståndsdelarna i den europeiska audiovisuella modellen och att dessa tre värden är absoluta förutsättningar för kulturutbyten och demokrati. Parlamentet anser därför att direktiv 89/552/EEG bör innehålla bestämmelser som syftar till att trygga och skydda åsiktsfriheten och mångfalden i medierna.

°

°       °

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23. (2) EGT L 202, 30.7.1997, s. 60. (3) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 453. (4) EGT C 87 E, 11.4.2002, s. 221. (5) EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 176. (6) EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 603. (7) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 311.

1.  Kommissionens meddelande om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet ”Television utan gränser”

I artikel 4.3 i direktivet ”Television utan gränser” föreskrivs att en särskild rapport skall utarbetas om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet. Enligt dessa båda artiklar, som behandlar främjande av distribution och produktion av TV-program, skall programföretagen när så är möjligt reservera en övervägande del av sin sändningstid för europeiska produktioner och 10 procent av sin sändningstid – eller 10 procent av sin programbudget – för europeiska produktioner skapade av producenter som är oberoende av programföretagen. Kommissionen övervakar tillämpningen av artiklarna 4 och 5 och hjälper medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter i fråga om uppföljning.

Kommissionen ger i denna sjätte rapport sin syn på de statistiska uppgifter som de femton medlemsstaterna presenterat för referensperioden 2001–2002. De tio nya medlemsländerna kommer att beaktas i nästa tillämpningsrapport.

När det gäller tillämpningen av artikel 4 noterar kommissionen tämligen positiva resultat. Med några få undantag tyder indikatorerna på att andelen europeiska produktioner ökat jämfört med föregående period. Kommissionen anser att de mål som anges i direktivet har uppnåtts.

När det gäller artikel 5 kan man för första gången konstatera en genomsnittlig minskning av andelen europeiska produktioner skapade av producenter som är oberoende av programföretagen. Siffrorna ligger dock fortfarande på nivåer som överstiger den lägsta tillåtna andelen på 10 procent.

Kommissionen förklarar sig nöjd med resultaten, men vid en mer ingående granskning visar sig verkligheten mer komplex:

•   Målen i artiklarna 4 och 5 har visserligen uppnåtts, men man bör notera att det finns stora skillnader i sätten att tillämpa och tolka bestämmelserna, med följd att det inte går att ge någon rättvisande lägesbeskrivning. Föredraganden föreslår att man skall utarbeta och översända ett mer likformigt frågeformulär till medlemsstaterna, som gör det möjligt att få fram mer enhetliga resultat.

•   Medlemsstaternas frihet att tillämpa artikel 4 (”där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt”) borde åtminstone kompenseras genom en tillfredsställande rapportering med utgångspunkt i öppet redovisade indikatorer som skall vara exakta, genomblickbara och objektiva.

•   Vissa medlemsstater har fortfarande inte lämnat all information, särskilt i fråga om satellit- och kabel-TV-kanaler, som ofta förbigås i de nationella rapporterna.

•   Föredraganden betonar också behovet av en bättre uppföljningsmetod för rapporterna och av att de används för att göra en samlad bedömning av direktivet.

•   En noggrann granskning av kvoterna visar att de till största delen fylls av nationella produktioner. Det är positivt med tanke på direktivet, men otillräckligt för inrättandet av det europeiska audiovisuella område som fortfarande väntar på att byggas upp.

•   I det perspektivet vore det även av intresse att vissa begrepp preciserades, framför allt begreppen ”oberoende programföretag” och ”europeisk produktion”.

•   Distribution och spridning av europeiska produktioner förutsätter att man utvecklar europeiska samproduktioner och gemensamma marknadsföringsstrategier. Det europeiska audiovisuella området existerar förvisso för den amerikanska marknaden, men inte för européerna själva, trots att de har en större produktion av dokumentärfilm och fiktion. Detta har mindre att göra med språkliga och kulturella barriärer än med det förhållande att vår europeiska TV-industri varken är integrerad eller globaliserad.

•   Föredraganden noterar vidare att det finns ett trängande behov av att få information om hur direktivet tillämpas i de nya EU-länderna.

2.  Artiklarna 4 och 5 ingår i ett större sammanhang

I ekonomiskt hänseende präglades 80-talet av att de offentliga TV- och radiomonopolen upphörde och av att de privata TV-kanalerna slog igenom.

På det politiska och rättsliga området framhöll Europarådet televisionens sociala och kulturella betydelse (utbildning, tillgång till kultur, fri opinionsbildning, demokrati, främjande av rättsstaten och jämlikhet) i sin konvention om gränsöverskridande television från 1989. Jämsides med denna utveckling tillerkände EG-domstolen gradvis EU behörighet inom området för gränsöverskridande television, som kom att ses som en tjänsteprestation.

Direktivet om television utan gränser tillkom mot bakgrund av byggandet av den gemensamma marknaden, och främjade etableringsfrihet och kulturell mångfald med utgångspunkt i gemensamma bestämmelser, åtgärder för att skydda mänsklig värdighet, konsumentskydd, skydd av minderåriga och rätt till genmäle.

På 90-talet kom betal-TV, och den nya tekniken utvecklades (kabel- och satellitsändningar, teknisk konvergens, digital-TV).

På det politiska planet utvecklade gemenskapen ett rättsligt område, medborgarskapet samt en politisk union. Amsterdamprotokollet betonade ånyo behovet av en radio och television som kunde svara mot sociala, demokratiska och kulturella behov.

I stadgan om de grundläggande rättigheterna och förslaget till konstitution för Europa betonades sedan den offentliga och privata audiovisuella industrins viktiga roll, utan att nya några befogenheter överfördes till EU.

För att ligga i fas med de pågående förändringarna framhöll Europaparlamentet först 2001 och sedan 2003 att det krävdes en översyn av direktivet. Sedan ett antal månader tillbaka för kommissionen en dialog och genomför ett offentligt samråd om utarbetandet av ett nytt direktiv. Kommissionen planerar att lägga fram ett förslag till översyn i slutet av 2005.

Dagens situation

Det handlar i dag om att förena två dimensioner som kan synas stå i motsättning till varandra – att förstärka den europeiska konkurrenskraften på en globaliserad audiovisuell marknad och att värna om programmens kvalitet och tillgänglighet.

Den europeiska audiovisuella modellen bygger på en fruktbar balans mellan två hörnpelare – en stark och oberoende public service i flertalet länder och en dynamisk kommersiell sektor. Dessa båda områden genererar i hög grad direkta och indirekta sysselsättningstillfällen. Modellen är en absolut förutsättning för att upprätthålla en vital produktion av god kvalitet och för att åstadkomma en bättre spridning av europeiska produktioner, men den kräver ett regelverk.

Föredraganden är övertygad om att ett övergripande reflektionsarbete om översynen av direktivet inte kan undvaras om man vill lägga fram seriösa förslag om artiklarna 4 och 5, särskilt i fråga om produktion och spridning av europeiska produktioner.

Europaparlamentet måste spela en central roll inom detta område. I denna för medborgarna så viktiga fråga finns det nämligen en mycket stor risk för att debatten och samrådet domineras av TV-industrin och att besluten i slutändan styrs av ekonomiska överväganden och uppgörelser mellan regeringarna.

Parlamentet företräder och ger röst åt det civila samhället och medborgarna, åt föräldrasammanslutningar och konsumenter. Demokrati och insyn måste vägleda våra val.

Det finns legitima frågor att ställa, och dessa måste diskuteras öppet. Svaren får inte enbart komma från experter, utan även från politiska företrädare och från oss alla i egenskap av mediekonsumenter.

En hearing i utskottet för kultur och utbildning kommer att ägnas åt direktivet och alla dessa frågor sammantagna den 13 september, en vecka före Liverpoolkonferensen som anordnas av det brittiska ordförandeskapet.

Detta möte måste bli ett forum för att lägga upp strategin för den europeiska televisionen. Vi måste förse Europeiska rådet med ett fullödigt bidrag. En politisk signal full av engagemang, förslag och ambitionen att skapa en television av hög kvalitet, som borgar för mångfald och demokrati.

3.  Översynen av direktivet om television utan gränser

Föredraganden anser att parlamentet har uträttat ett mycket intressant arbete under föregående mandatperioder. Det gäller i synnerhet Ruth Hieronymis och Roy Perrys initiativbetänkanden.

Hieronymi och Perry nämnde bland annat följande punkter, som fortfarande är aktuella och relevanta:

– Det krävs en översyn av direktivet, för att beakta den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen på den audiovisuella marknaden. Denna översyn av direktivet, eller av ”rampaketet” om audiovisuellt innehåll, skall grunda sig på det nuvarande direktivets övergripande principer (fri rörlighet för europeiska televisionssändningar, fri tillgång till särskilda evenemang, gynnande av europeiska produktioner och nyproduktioner av oberoende programföretag, skydd för minderåriga och den allmänna ordningen och konsumentskydd genom tydlig märkning och insyn i reklamen samt rätt till genmäle).

– I den digitala tidsåldern måste regelverket för den audiovisuella sektorn ta hänsyn till synergieffekter och interaktion mellan traditionell television och de nya systemen för bild- och ljudöverföring.

– När det gäller reklam konstaterades redan här att det i vissa europeiska länder fanns stora brister i tillämpningen av direktivets artiklar om kontroll av reklam.

– Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de funktionshindrades tillgång till TV-program.

– Programmet Media Plus bör få en förstärkt roll för att stödja produktionen av europeiska TV-program.

4.  Föredragandens synpunkter

•   Det finns ett starkt samlat tryck från industrin, reklambranschen och vissa medlemsstater om att lätta upp regelverket inom det audiovisuella området. De normer som fastställs i direktivet ligger redan nu på en miniminivå och har inte alltid lyckats förhindra kommersiella avarter i vissa medlemsstater, ofta på bekostnad av programkvaliteten.

•   Att direktivets tillämpningsområde utökas till att omfatta nya former av television får under inga omständigheter rubba det bräckliga tillstånd av status quo som med stor möda skapats kring nuvarande bestämmelser, även om det är nödvändigt att förutse hur det audiovisuella landskapet kommer att se ut 2010, då detta nya direktiv i bästa fall har trätt i kraft.

•   Det nya direktivet måste beakta alla nya former av television utifrån en konstant strävan att hitta balansen mellan för lite och för mycket lagstiftning. För lite lagstiftning – för att det inte skall vara möjligt att utan bromsande regelverk kringgå gällande lagstiftning om ”traditionell” TV. För mycket lagstiftning – för att man inte får förhindra de nya televisionsformernas tekniska och ekonomiska utveckling. En lagstiftning på olika nivåer kan därför vara ett alternativ, om den föregås av en strikt klassificering av de nya medierna. Man måste för övrigt i sammanhanget ställa sig frågande till det rimliga i den strategi som hittills har följts i gemenskapslagstiftningen och som bygger på en åtskillnad mellan innehåll och ”infrastruktur”.

•   Att bereda allmänheten tillgång till ett innehåll av hög kvalitet blir än mer angeläget mot bakgrund av teknikomvandlingen. Det får därför en avgörande betydelse att public service-företagen även inom de nya medierna kan fullgöra sitt uppdrag, som finns förankrat i fördragen.

•   ”Digital kompetens”. Ökningen och diversifieringen av tjänsteutbudet måste mötas genom att alla ges möjlighet att utnyttja dessa tjänster. Det är en nyckelfråga, som hänger samman med frågan om medborgarnas rättigheter.

•   Vi måste även reflektera över mediekoncentrationen. I de båda föregående betänkandena uppmanades kommissionen att se övervakningen av mediekoncentrationen som en av sina centrala uppgifter på det audiovisuella området. Trenden går också mot ökad ägarkoncentration inom medierna, såväl ”horisontellt” som ”vertikalt”. Utan denna övervakning och i brist på en skärpt antitrustlagstiftning på nationell nivå, kan man fråga sig om inte en sådan utveckling riskerar att skada mediernas mångfald, yttrandefriheten och den fria tillgången till information.

•   Föredraganden förordar att förslaget om en stadga för allmännyttiga tjänster på det audiovisuella området tas upp till ny diskussion.

•   Föredraganden föreslår att ett europeiskt år för television skall anordnas i syfte att formulera en europeisk pakt för audiovisuella medier som garanterar balansen mellan konkurrenskraft, innovation, kvalitet, kultur och mångfald.