Betänkande - A6-0383/2005Betänkande
A6-0383/2005

BETÄNKANDE om miljöaspekter på hållbar utveckling

1.12.2005 - (2005/2051(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Anne Ferreira


Förfarande : 2005/2051(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0383/2005

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om miljöaspekter på hållbar utveckling

(2005/2051(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2001 om miljöpolitik och hållbar utveckling: förberedelse inför Europeiska rådets möte i Göteborg[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 28 februari 2002 om strategin för hållbar utveckling inför toppmötet i Barcelona[2],

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 maj 2002 inför världstoppmötet om hållbar utveckling 2002[3],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Integrering av miljöhänsyn i andra politikområden – en inventering av Cardiffprocessen” (KOM(2004)0394),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”2005 års översyn av EU:s strategi för hållbar utveckling: Inledande inventering och riktlinjer för framtiden” (KOM(2005)0037),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Göteborg (15‑16 juni 2001), Barcelona (15‑16 mars 2002) och Bryssel (16‑17 juni 2005),

–   med beaktande av den ändrade Lissabonstrategin, som antogs av Europeiska rådet vid mötet den 22‑23 mars 2005,

–   med beaktande av kommissionens strategiska mål för perioden 2005–2009: välstånd, solidaritet och säkerhet (KOM(2005)0012),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[4] och de temainriktade strategierna för programmet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6‑0383/2005), och av följande skäl:

A. Vid toppmötet i Johannesburg i september 2002 angavs följande fem huvudområden inom vilka konkreta resultat måste nås: hälsa, energi, jordbruk och biologisk mångfald, förvaltning av ekosystem samt vatten och sanitet.

B.  Trots de åtaganden som gjordes vid toppmötena i Rio 1992 och Johannesburg 2002 har signatärstaterna inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att vända den nuvarande tendensen till överutnyttjande av naturresurser och förorening av den naturliga miljön. De minskande naturresurserna och klimatförändringen är de mest påtagliga bevisen för detta misslyckande.

C. Antalet klimatrelaterade katastrofer i Europa har mer än fördubblats sedan 1990‑talet och klimatuppvärmningen väntas fortsätta. Effekterna på våra ekonomiers och ekosystems hållbarhet och på folkhälsan blir allt fler och allt mer påtagliga.

D. Det krävs en ny definition av tillväxtbegreppet, grundad på en ansvarsfull och effektiv användning av naturresurserna och på förändrade produktions‑ och konsumtionsmönster.

E.  Hållbar utveckling är en fråga om solidaritet mellan generationer, men även mellan länderna i Nord och Syd. Europeiska unionen står därför inför ett utvecklingspolitiskt vägval som handlar om att ge befolkningen i utvecklingsländerna möjlighet till ett bättre liv samtidigt som jordens miljö bevaras.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utvärdering av strategin för hållbar utveckling i enlighet med sitt åtagande och de riktlinjer för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i juni 2005. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att översynen av strategin skall kunna genomföras snarast möjligt på grundval av dessa riktlinjer och uppmanar det österrikiska ordförandeskapet att vidta nödvändiga åtgärder för att översynen skall kunna antas under första halvåret 2006.

2.  Europaparlamentet beklagar att översynen av strategin för hållbar utveckling inte kunde genomföras samtidigt som översynen efter halva tiden av Lissabonstrategin. Parlamentet önskar att den reviderade strategin för hållbar utveckling skall bli en långsiktig strategi för Europa, att man i denna strategi fastställer vilket det bästa politiska projektet är för att inom 50 år nå målet om en hållbar värld och att unionens övriga politiska processer på medellång sikt, som Lissabonstrategin, skall ligga i linje med denna långsiktiga strategi.

3.  Europaparlamentet bekräftar – med beaktande av de begränsade ekonomiska resurserna – behovet av ett enhetligt och effektivt förfarande för att kontinuerligt och systematiskt kunna följa upp och se över de båda strategierna.

4.  Europaparlamentet beklagar att flertalet av riktlinjerna i den andra delen av kommissionens meddelande inte står i paritet med de stora utmaningar som beskrivs i den första delen av meddelandet. Parlamentet understryker att vissa riktlinjer är otillräckliga, särskilt när det gäller att stävja ohållbara tendenser.

Förvärring av ohållbara tendenser

5.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens konstaterande att de tendenser som motverkar en hållbar utveckling har förvärrats. Det gäller såväl överutnyttjande och förorening av naturresurser som minskad biologisk mångfald och allvarligare klimatförändringar samt orättvisor, fattigdom och ackumulerade skulder inom den offentliga sektorn, både inom och utanför EU.

6.  Europaparlamentet stöder kommissionens krav om fastställande av mål för bekämpande av dessa negativa tendenser. Parlamentet anser att man som mål på medellång sikt bör betona dessa krav i Europeiska konstitutionen: ”Europas hållbara utveckling som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”. Parlamentet anser att detta centrala mål skall leda till konkreta mål på medellång sikt.

7.  Europaparlamentet anser att en strategi för hållbar utveckling måste vara flexibel och göra det möjligt att vidta allmänna åtgärder och föra en allmän politik som är anpassad till den lokala utvecklingens krav samt till begränsningarna och villkoren i regionerna och förhållandena i det samhälle som berörs av denna strategi.

Klimatförändringar, transporter, ren energi och kontrollerad energiförbrukning

8.  Europaparlamentet konstaterar att EU, trots den lagstiftning som antagits och de tekniska framsteg som gjorts i EU för att begränsa luftföroreningar och minska utsläppen av växthusgaser, riskerar att inte uppnå Kyotoprotokollets mål för 2012 eftersom lämpliga åtgärder saknas för att bromsa den ökande vägtrafiken.

9.  Europaparlamentet är också oroat över den kraftiga och snabba ökningen av luftfarten och utsläppen av föroreningar från denna sektor. Om man inte snabbt vidtar åtgärder äventyras målet att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående vidta åtgärder för att minska klimatpåverkan från flygtrafiken, genom att inrätta ett försökssystem för handel med utsläppsrätter för flygtrafiken under perioden 2008‑2012 som omfattar alla flygningar till och från flygplatser inom EU, och samtidigt se till att det inrättas instrument som kan ta itu med flygtrafikens totala klimatpåverkan.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka sina ansträngningar, anpassa den befintliga lagstiftningen till de senaste vetenskapliga rönen och presentera lösningar för att uppnå en väsentlig minskning av luftföroreningarna och utsläppen av växthusgaser med mellan 15 och 30 procent till 2020 och med 80 procent till 2050 i förhållande till 1990 års nivåer, med gemensamt men differentierat ansvar, eftersom nyligen genomförda studier bekräftar att det krävs en kraftigare minskning av utsläppen i Europa och globalt för att bromsa klimatförändringarna.  

11. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att överföra en stor del av vägtransporterna till mer miljövänliga transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådets olika konstellationer och Europeiska rådet att snabbt vidta åtgärder för att stabilisera fördelningen mellan transportsätten på 1998 års nivå och detta senast 2010. Parlamentet anser generellt sett att det krävs en djupgående politisk förändring för att få till stånd en miljövänligare transportpolitik.

12. Europaparlamentet beklagar att Europas användning av naturresurserna för närvarande utgör mer än det dubbla av den biologiska kapaciteten enligt vissa studier, vilket innebär att Europa upptar en oproportionerligt stor andel av naturresurserna på land och till havs.

13. Europaparlamentet beklagar att flertalet medlemsstater fortfarande har ett mycket stort oljeberoende i sin energiförsörjning. Parlamentet stöder målen på medellång och lång sikt avseende de förnybara och rena energikällornas andel av marknaden. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen dragit tillbaka förslaget till rådets direktiv vad gäller möjligheten att tillämpa nedsatta punktskatter på vissa mineraloljor som innehåller biobränslen och på biobränslen, trots att parlamentet uttalat sig för dessa bestämmelser.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram en handlingsplan för biomassa för att främja användningen av biobränslen som alternativ till fossila energislag. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som möjliggör lösningar för att utveckla odlingen av energigrödor i EU.

Förvaltning av naturresurser

15. Europaparlamentet erkänner att framstegen inom vattenpolitiken sker långsamt och ojämnt och kommer att bli synligare på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater, särskilt länderna i Väst- och Sydeuropa, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa vattenförsörjningen för hushåll, ekonomisk verksamhet och jordbruk, bevarande av ekosystem av särskilt värde och produktion av förnybar el. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta med de nödvändiga insatserna inom vattenpolitiken i syfte att förebygga vattenbrist och minska föroreningarna (nitrater, bekämpningsmedel, farliga och bioackumulativa ämnen och ämnen som stör det endokrina systemet) och vid behov åtgärda dessa problem.

16. Europaparlamentet uppmanar EU att förverkliga sitt ambitiösa mål att fram till 2010 hejda förlusten av biologisk mångfald i Europa och globalt. Parlamentet beklagar att de beslut och åtgärder som antagits på europeisk och internationell nivå inte är tillräckliga för att målet skall kunna nås inom utsatt tid och att det stora antalet växt‑ och djurarter hotas av utrotning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en ny och ambitiös europeisk handlingsplan som är sammanhängande och har tillräcklig finansiering för att målen att skydda och återställa ekosystemen och den biologiska mångfalden inom och utanför EU skall kunna nås. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder måste till för att fullt ut integrera biologisk mångfald i alla EU:s berörda politikområden, i synnerhet när det gäller jordbruk, regional utveckling, fiske och utveckling. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att tillräckliga medel anslås till nätverket Natura 2000 och uppmanar kommissionen att föreslå ett vattenmiljöprogram med utgångspunkt i Natura 2000.

17. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att i enlighet med de principer som fastställdes i Johannesburg och som ingår i övrig europeisk politik, införliva bevarandet av den naturliga miljön och tillgångar i form av landskap, stadsmiljöer och historiska miljöer som utgör en del av människors vardagliga omgivning och som ofta är en källa till rikedom i begreppet hållbar utveckling.

18. Europaparlamentet beklagar att den totala avfallsmängden ökar, särskilt mängden förpackningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den temainriktade strategin för avfall innehåller nya bestämmelser för att minska avfallsproduktionen vid källan på medellång och lång sikt.

Markanvändning

19. Europaparlamentet begär att utbyggnaden av stadsområden och förbättringen av infrastrukturer (trafikleder, järnvägar, hamnar, flygplatser, kanaler, gasledningar, oljeledningar m.m.) genomförs med respekt för odlingsbar mark, skogar och skyddsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om den anser det nödvändigt, förstärka den nuvarande lagstiftningen för att garantera miljökonsekvensbedömningar, de transeuropeiska nätens hållbarhet och förverkligandet av målet att bevara den biologiska mångfalden fram till 2010.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva markskydd i gemenskapens åtgärder på miljöområdet. Parlamentet påpekar återigen att slutfasen vid all utarmning av jorden är ökenspridning, ett fenomen som drabbar stora områden i EU och vars konsekvenser i form av ökad fattigdom, förlust av biologisk mångfald, sämre vattenkvalitet samt klimatförändringar är uppenbara. Parlamentet erinrar om skogarnas grundläggande betydelse för att bevara marken, undvika erosion, absorbera koldioxid och förebygga översvämningar.

21. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att föreslå en temainriktad strategi för stadsmiljö som skall syfta till att förbättra livskvaliteten i stadsområdena och tillförsäkra europeiska stadsbor en sund livsmiljö, främst när det gäller luftkvaliteten i stadsområdena. I detta avseende anser parlamentet att följande tre områden är prioriterade: att utveckla offentliga transporter som använder ren eller mindre förorenande teknik, att främja ett hållbart byggande med hög miljökvalitet samt en hållbar stadsplanering, bland annat i syfte att förhindra ekonomisk och social segregering och krympande grönområden i städerna.

22. Europaparlamentet konstaterar att EU trots sina åtaganden ännu inte har lyckats frikoppla tillväxten från utnyttjandet av naturresurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till åtgärder och bestämmelser i syfte att fram till 2010 fyrdubbla och fram till 2025 tiodubbla effektiviteten i utnyttjandet av naturresurser och energi inom produktion och förbrukning.

23. Europaparlamentet understryker att minskningen, föroreningen och den allt sämre tillgången på naturresurser och råvaror utgör ett hot mot skyddet av den biologiska mångfalden och kommer att leda till prishöjningar, som mer eller mindre genomgripande kommer att destabilisera de ekonomiska och sociala systemen inom och utanför EU med risk att skapa konflikter. Parlamentet beklagar därför att kommissionen och EU inte sätter in några motåtgärder som motsvarar situationens allvar.

Folkhälsa

24. Europaparlamentet beklagar glappet mellan utvärderingen av miljöförstöringens negativa hälsoeffekter och de blygsamma åtgärder som kommissionen föreslår i sin europeiska handlingsplan för miljö och hälsa 2004–2010 (KOM(2004)0416). Parlamentet anser inte att denna hållning överensstämmer med en verklig politik för hållbar utveckling i syfte att minska hälsoriskerna och se till att våra system för social trygghet och hälsa är hållbara.

25. Europaparlamentet ser mycket positivt på REACH‑förslaget som dels syftar till att förbättra skyddet av folkhälsan och miljön, dels till att upprätthålla konkurrenskraften genom att främja innovation inom EU:s kemiska industri. Parlamentet hoppas att det nya systemet skall träda i kraft som planerat den 1 januari 2007 och inte försenas.

Internationellt

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta fler utvecklingsländer omfattas av skuldavskrivningar. Parlamentet anser att detta program för skuldavskrivning bör kombineras med miljöskyddsåtgärder och mekanismer för överföring av miljövänlig teknik.

27. Europaparlamentet uppmanar EU att respektera sina åtaganden inom ramen för olika internationella konventioner och att ta de initiativ som behövs för att staterna och det internationella samfundet skall uppfylla de åtaganden och förpliktelser som de förbundit sig till under de internationella förhandlingar som nyligen ägt rum och som direkt eller indirekt hör samman med strategin för hållbar utveckling (Kyoto, Monterrey, Doha, Johannesburg).

28. Europaparlamentet understryker att man i den ändrade strategin tydligt bör slå fast att strategin syftar till att reformera Världshandelsorganisationen (WTO) genom att göra handeln underordnad målen för hållbar utveckling och internationella miljöskyddsåtaganden samt respekten för internationella konventioner på det sociala området, bland annat de sociala standarder som fastställts av Internationella arbetsorganisationen ILO. Parlamentet uppmanar EU att verka för att försiktighetsprincipen erkänns och tillämpas öppet inom WTO.

29. Europaparlamentet begär att en större insikt om EU:s inflytande vad gäller konsumtionen av världens resurser – EU:s ”ekologiska fotspår” – skall åstadkommas. Enligt vissa studier svarar EU för 17 procent av mänsklighetens totala resursefterfrågan trots att EU bara utgör 7 procent av jordens befolkning.

30. Europaparlamentet begär att den externa dimensionen av EU:s strategi för hållbar utveckling skall vara den övergripande ram som skapar konsekvens i all EU-politik med betydelse för miljöresurserna och hållbarhetspolitiken i EU:s partnerländer. Parlamentet anser vidare att strategin bör innehålla en särskild utvärdering av hur EU:s politik kan hjälpa utvecklingsländerna att uppnå millennieutvecklingsmålen före 2015.

31. Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på kommissionens förslag om EU:s kommande tematiska strategi för miljön och naturresurserna, som bör omfatta samtliga EU:s partnerländer (Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete) så att initiativ inom ramen för den externa dimensionen av strategin för hållbar utveckling kan tas upp i nästa budgetplan för 2007–2013.

32. Europaparlamentet framhåller att det finns ett nära samband mellan fattigdom och miljö och noterar att insatserna för att minska fattigdomen främst genom ekonomisk tillväxt sällan tar hänsyn till de fattigas beroende av miljön. Parlamentet rekommenderar därför att det tas särskilda initiativ där detta nära samband mellan fattigdom och miljö inom olika politikområden och program studeras samt påpekar att man måste bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring genom att främja hållbar konsumtion och produktion om man vill lösa problemen med tillgång och efterfrågan i utvecklingsländerna.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att främja erkännandet av naturresurser, i synnerhet vatten, som globala kollektiva nyttigheter inom internationella forum, företrädesvis i FN.

Att skapa resurser för att agera

34. Europaparlamentet välkomnar det brittiska EU‑ordförandeskapets tillkännagivande av att Cardiffprocessen skall återupptas. Parlamentet uppmanar rådet att med kommissionens hjälp anta konkreta åtgärder för att införliva miljöskyddet i övriga politikområden.

35. Europaparlamentet betonar att det är av stor vikt att begreppet hållbar utveckling införlivas i samtliga offentliga politikområden på nationell, regional och lokal nivå, samt av företagen, organisationerna och de icke-statliga sammanslutningarna på privat nivå.

36. Europaparlamentet erinrar om att städerna genom Aalborgstadgan har blivit centrala aktörer för hållbar utveckling. För att förbättra Europeiska unionens miljöprestanda är det därför mycket viktigt att främja en hållbar och konsekvent stadsförvaltning och se till att god praxis sprids på lokal nivå, bland annat genom nätverk för utbyte mellan städer.

37. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har infört konsekvensbedömningar av alla sina beslut och lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge dessa konsekvensbedömningar en starkare miljöprofil och en social dimension som hädanefter skall beaktas i större utsträckning. Parlamentet påminner om att detta verktyg är ett stöd i det politiska beslutsfattandet som varken får eller bör ersätta detta.

38. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och Eurostat har antagit cirka 150 indikatorer och delat in dessa i tre nivåer för att utvärdera genomförandet av strategin för hållbar utveckling och det gradvisa förverkligandet av de fastställda målen. Parlamentet uppmanar kommissionen och Eurostat att fortlöpande utvärdera indikatorerna för att vid behov kunna anpassa dem så att de i högre grad tar hänsyn till den förändrade problembilden och miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att större hänsyn tas till miljön i förteckningen över de fjorton indikatorer som skall användas för att utvärdera framstegen i Lissabonstrategin och anser att även denna förteckning borde innehålla en indikator om biologisk mångfald.

Stimulansåtgärder med hjälp av marknadsbaserade instrument

39. Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att komplettera traditionella lagstiftningsåtgärder med marknadsbaserade instrument såsom internalisering av kostnader, miljöskatter, subventioner och system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.

40. Europaparlamentet stöder kommissionens begäran om att marknadspriserna skall avspegla den ekonomiska verksamhetens verkliga kostnader, särskilt för miljön, så att produktions‑ och konsumtionsmönster ändras. Parlamentet anser att denna typ av åtgärder måste vidtas och snabbt börja tillämpas inom vägtransportsektorn för att främja användningen av kollektiva transportsätt.

41. Europaparlamentet framhåller att ett sådant tillvägagångssätt måste beakta olika inkomstlägen och se till att behov och grundläggande fri‑ och rättigheter går bättre ihop med miljöhänsyn.

42. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen i sina framtida förslag skall stödja sig på parlamentets betänkande om nya utsikter och utmaningar för en hållbar europeisk turism.

43. Europaparlamentet betonar att villkoren för att bevilja bidrag och stöd från EU, i synnerhet på den gemensamma jordbrukspolitikens område, måste innebära att politiken för hållbar utveckling förverkligas. Parlamentet begär att all subventionering av icke‑hållbar verksamhet så snart som möjligt skall upphöra, framför allt på energi- och jordbruksområdet.

44. Europaparlamentet konstaterar att den ökande erosionen samt utarmningen av jorden och den brukbara marken i längden utgör ett hot mot vår förmåga att garantera medborgarnas livsmedelsförsörjning och menar därför att det inom ramen för den nya reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör läggas fram förslag om att återställa jämvikten mellan olika odlingsmetoder och ta hänsyn till de experiment som bedrivs på detta område i andra länder. Parlamentet anser att genetiskt modifierade växter och organismer för närvarande inte utgör en tillfredsställande lösning på problemen i samband med jordbrukets kemikalieanvändning.

45. Europaparlamentet stöder införandet av miljöskatter på gemenskapsnivå. Parlamentet betonar att dessa i likhet med övriga marknadsbaserade instrument utgör ett nödvändigt verktyg för en effektiv politik för minskade föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag och medlemsstaterna att anta den första europeiska miljöskatten senast år 2009.

46. Europaparlamentet understryker att marknadsinstrumenten alltjämt kan skapa reella möjligheter på miljöskyddsområdet och uppmanar kommissionen att ta fram konkreta förslag.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att både i EU och tredjeländer samt inom internationella organisationer erkänna, uppmuntra och stödja utvecklingen av nya mer hållbara ekonomiska modeller, såsom social och solidarisk ekonomi och rättvis handel.

Innovation

48. Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens förslag om att investera i innovation på området för miljövänlig teknik, eftersom miljö‑ och samhällsproblem måste beaktas i den vetenskapliga och tekniska forskningen. Parlamentet beklagar dock att kommissionen inte anger hur stor andel av BNI som skall utgöras av investeringar för att stödja utvecklingen av ny miljöteknik.

49. Europaparlamentet begär att det sjunde ramprogrammet för forskning skall användas på ett sådant sätt att en hållbar utveckling säkerställs på så många områden som möjligt och högkvalitativa arbetstillfällen skapas.

50. Europaparlamentet understryker att miljötekniska innovationer är den starkaste drivkraften för en hållbar utveckling på miljöområdet och att statligt riktade åtgärder för att förändra produktions- och konsumtionsmönstren kan vara lämpliga som ”starthjälp”.

51. Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sina ansträngningar och fatta beslut som gör att unionen blir världens mest ekonomiska samhälle i fråga om resurs- och energianvändning. Parlamentet betonar att om dessa mål förverkligas skulle ett större oberoende och en större säkerhet när det gäller att tillhandahålla naturtillgångar och energi bli möjlig och man skulle kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från naturresursutnyttjande.

Tillämpning av principerna för hållbar utveckling

52. Europaparlamentet påminner om att principen om att förorenaren skall betala och försiktighetsprincipen skall slås fast som styrande principer i den offentliga politiken för folkhälsa, livsmedelssäkerhet, konsumentskydd och miljö.

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att mer ingående studera substitutionsprincipen, som kan vara ett intressant instrument för att stimulera forskning om och utveckling av ny och mer miljövänlig och hälsosam teknik.

Information och mobilisering av medborgare och företag

54. Europaparlamentet anser att skyddet av miljön kräver gemensamma insatser för att informera, medvetandegöra och utbilda. Parlamentet menar att strategin bör utarbetas genom en öppen process som EU:s medborgare deltar i och att detta kräver att man till fullo tillämpar Århuskonventionen[5] om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta främja ett livslångt lärande inom området för miljö och låta detta ingå i grundutbildningen samt införa program för att informera och medvetandegöra vuxna.

56. Europaparlamentet begär att man skall utvärdera arbetskraftens möjligheter att genom ett livslångt lärande komma in på arbetsmarknaden, oavsett ålder och kön, i syfte att stärka insatserna för en hållbar utveckling.

57. Europaparlamentet ser gärna att det livslånga lärandet främjas och att möjligheterna att utveckla produktionsteknik och produktionssätt inom yrkesutbildningen beaktas i större utsträckning. Parlamentet betonar att detta är viktigt för samtliga arbetstagare, i synnerhet anställda, att tillägna sig ny teknik och därigenom anpassa sig till en föränderlig arbetsmarknad.

58. Europaparlamentet beklagar svagheterna i förslagen om fattigdomsbekämpning, social utslagning och ökande ojämlikhet och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta åtgärder och initiativ så att väsentliga framsteg uppnås på dessa områden före 2010. Parlamentet förväntar sig också att medlemsstaterna fattar beslut och vidtar konkreta åtgärder för att snabbt och påtagligt minska fattigdomen, den sociala utslagningen, arbetslösheten och ojämlikheterna. Parlamentet anser att liberaliseringsåtgärder inte utgör en lösning på dessa problem.

59. Europaparlamentet betonar att en hållbar finansiering av de sociala trygghetssystemen enbart kan genomföras genom ökad solidaritet mellan generationerna. Parlamentet understryker särskilt vikten av att öka medborgarnas medvetande om sociala frågor och miljöfrågor. Parlamentet kräver att skatterna på arbete skall sänkas i medlemsstaterna. Parlamentet förordar en bättre samordning inom medlemsstaterna för att minska social utslagning och för att bättre garantera samtliga unionsmedborgares sociala trygghet och uppnå lika hög ekologisk standard överallt.

60. Europaparlamentet förväntar sig ett starkt och beslutsamt engagemang från EU:s sida för att förstärka den europeiska sociala modellen och betonar att en finansiering som garanterar socialförsäkringssystem av hög kvalitet inte kan åstadkommas utan ökad solidaritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla utvärderingsindikatorer för den sociala situationen och att integrera dessa i analyserna av den allmänna utvecklingen i unionen.

Temainriktade strategier

61. Europaparlamentet gläds åt att den första temainriktade strategin nu äntligen har antagits. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla temainriktade strategier som aviserats kan antas så snart som möjligt och senast sommaren 2006.

62. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att olika gemenskapsrättsakter har antagits och setts över, framför allt på miljöskyddsområdet. Parlamentet anser att många av dessa rättsakter, i synnerhet reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och fiskeripolitiken, inte i tillräckligt hög grad beaktar målen om hållbar utveckling och fortfarande främjar intensiva produktionsmetoder.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt förslag om en översyn av strategin för hållbar utveckling lägga fram mer ambitiösa förslag när det gäller uppföljningen av denna strategi. Parlamentet betonar att den reviderade strategin bör utvärderas varje år i enlighet med Europeiska rådets beslut i Göteborg 2001. Parlamentet begär att denna utvärdering efter halva tiden vid behov skall kunna kompletteras med åtgärder och förslag som syftar till att nå de ursprungliga målen och gläds åt att parlamentet skall medverka vid denna utvärdering.

Slutsatser

64. Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att vidta olika åtgärder till stöd för en hållbar utveckling. Parlamentet ser dock med oro på glappet mellan de aviserade planerna och förslagen till politiska åtgärder. På grund av den förvärrade miljösituationen anser parlamentet att man vid översynen av strategin för hållbar utveckling inte i första hand bör prioritera samordningsåtgärder och kunskapshöjande åtgärder, utan förslag till tydliga insatser och mål på medellång och lång sikt, till instrument samt till ett system för fortlöpande kontroll, uppföljning och utvärdering.

65. Europaparlamentet är fast övertygat om att hållbar utveckling är ett grundläggande och avgörande instrument för EU som främjar ekonomiska och sociala framsteg, förbättrar medborgarnas livskvalitet och levnadsstandard och möjliggör en ny syn på politiken som gagnar människors frigörelse.

66. Europaparlamentet kräver att tillräckliga medel avsätts i budgetplanen 2007–2013 för att man på olika nivåer och på lämpligt sätt skall kunna motverka sådana icke-hållbara trender som fattigdom, social utslagning och följderna av den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen. Parlamentet betonar att hållbar utveckling således måste bli en vägledande princip för Europeiska unionens politik inom samtliga områden. Parlamentet rekommenderar att det i budgetplanen avsätts tillräckliga medel för att främja full sysselsättning och social integration, för att utrota fattigdomen och stärka den sociala, territoriella och ekonomiska sammanhållningen.

67. Europaparlamentet är tvunget att understryka att den förändrade strategin framför allt kräver en genomgripande förändring av våra produktions‑ och konsumtionsmönster och en reflektion över den ekonomiska verksamhetens syften.

68. Europaparlamentet ser det som sin skyldighet att påminna om att underlåtenhet att handla kommer att leda till allt större direkta kostnader och konsekvenser samt ytterligare försvåra genomförandet och förverkligandet av EU:s mål om framsteg på det sociala området och inom hälsa och miljö samt leda till en orimlig skuld gentemot kommande generationer.

69. Europaparlamentet begär att bli formellt rådfrågade om kommissionens förslag om översynen av strategin för hållbar utveckling när denna offentliggörs.

70. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1]  EGT C 47 E, 21.2.2002, s. 223.
  • [2]  EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 84.
  • [3]  EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 507 och 517.
  • [4]  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
  • [5]  EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

MOTIVERING

Hållbar utveckling är ett grundläggande mål för Europeiska unionen, men det är också en global utmaning.

Strategin för hållbar utveckling kännetecknas av målen om full sysselsättning, välstånd för alla, internationell solidaritet och god miljö och kräver en långsiktig politisk vision på högsta nivå.

När de olika parterna som deltog vid toppmötet i Johannesburg 2002 enades om att stödja politiska ståndpunkter som skulle tjäna som vägkarta för signatärstaternas företrädare kunde man glädjas åt de uttalade ambitionerna att genomföra en politik inriktad på miljöskydd och solidaritet mellan generationerna och framför allt det starka engagemanget i kampen mot fattigdomen.

Några år senare måste vi böja oss inför det uppenbara. Resultatet är dåligt och avsiktsförklaringarna har inte följts av handling.

Vi befinner oss i en kritisk situation där jordens tillstånd hela tiden försämras till följd av klimatförändringar, försämrad luft‑ och vattenkvalitet, minskade naturresurser, en allt mer hotad biologisk mångfald, överkonsumtion av energi, växande fattigdom, eskalerande våld, psykisk ohälsa och krigets ständiga närvaro. En rad ekonomiska och finansiella intressen drar vinning av dessa förhållanden.

I första hand måste uppmärksamheten också riktas mot hur klimatcykler och hydrologiska cykler samverkar med människors ingrepp, mot avfallshanteringskapacitet och näringscirkulation, pollinering av grödor, bevarande av den genetiska mångfalden och mot alla omvandlingsprocesser som påverkar ekosystemens inre mekanismer och den funktionella mångfalden, eftersom varje minskning av denna yttrar sig i form av försämrad föryngringskapacitet.

För en hållbar utveckling måste följande tre utmaningar bemötas:

1) Sociala utmaningar

Inkomsterna för 1 procent av de mest förmögna motsvarar inkomsterna för 57 procent av de fattigaste, och 20 procent av befolkningen förbrukar 80 procent av naturresurserna.

2,4 miljarder människor saknar tillgång till grundläggande sanitär infrastruktur.

1,2 miljarder har mindre än en dollar om dagen att leva på.

1,2 miljarder saknar tillgång till dricksvatten.

900 miljoner är undernärda.

17 miljoner dör varje år till följd av infektions‑ och parasitsjukdomar som går att bota.

2) Miljömässiga utmaningar

De rika ländernas utveckling bygger till stor del på en överkonsumtion som äventyrar jordens och biosfärens ekologiska balans, förstör eller utarmar naturresurserna, skapar allt fler större föroreningskällor, påverkar klimatet och allvarligt skadar den biologiska mångfalden.

Enligt statistik från IUCN (Internationella naturvårdsunionen) är en av åtta fågelarter och en av fyra däggdjursarter utrotningshotade.

Naturkatastroferna blir allt fler, översvämningar och skogsbränder har också i sommar drabbat flera europeiska länder och orkanen Katrina har vållat enorma skador i Förenta staterna.

3) Demokratiska utmaningar

Befolkningarna måste tillsammans kunna omdefiniera de grundläggande värderingarna och mänsklighetens gemensamma tillgångar.

Varför detta glapp mellan ord och handling?

Det finns utan tvekan en medvetenhet om vilken risk vi utsätter jorden och mänskligheten för. Även om vi tillstår att vi måste förändra våra produktions‑ och konsumtionsmönster har vi ännu inte lyckats förändra den rådande ekonomiska modellen i någon större utsträckning. Genom denna ekonomiska modell har ett ökat ”generellt välstånd” i industriländerna världen över skapats, men vi har inte förmått korrigera dess negativa konsekvenser genom effektiva mekanismer. Jakten på tillväxt är fortfarande det huvudsakliga målet och vi utgår inte från några nya indikatorer på mänsklig utveckling.

Akut behov av en klimatpolitik

Det faktum att naturkatastroferna blir allt fler och är av en sådan omfattning kan inte lämna oss likgiltiga. Det är bråttom att agera eftersom vår egen framtid är avhängig av vår förmåga att vända klimatutvecklingen. Inom detta område har EU engagerat sig starkt, både vid internationella konferenser och inom ramen för genomförandet av sin sektorspolitik. Genom att åta sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 procent i förhållande till 1990 års nivå har EU visat prov på beslutsamhet och vilja. Med hjälp av direktiv om utsläppsminskningar har utsläppen från industrin minskat. Strängare bestämmelser för bilar har lett till att fordonen blivit mer energieffektiva och miljövänliga. Tendensen på transportområdet är dock alarmerande, eftersom den ökade vägtrafiken inte bara har ett socialt och miljömässigt pris, utan därtill ett ekonomiskt. En politik grundad på frivillighet är helt nödvändig inom detta område. EU måste agera beslutsamt för att överföra vägtransporter till andra transportsätt, järnvägar och vattenvägar. Detta är en tydlig illustration av den paradox EU står inför, med å ena sidan helt fri rörlighet för varor och å andra sidan konsekvenserna av denna gränslösa frihet, nämligen att föroreningarna och uttaget av energitillgångar ökar. Man skall veta att vissa baslivsmedel kan transporteras hundratals kilometer för att bearbetas till en lägre kostnad innan de kommer tillbaka till ursprungsmarknaden. Detta gäller i synnerhet vissa mjölkprodukter och grönsaker.

En politik grundad på frivillighet är helt nödvändig på transportområdet. Den bör leda till minskad förbrukning av fossila och förorenande energikällor. En sådan politik kan också bidra till att göra oss energimässigt oberoende och förbättra européernas hälsa, som påverkas allt mer av luftföroreningar.

För att åstadkomma detta måste transportkostnaden bakas in i produkternas inköpspris eller så måste transporter beskattas på grundval av deras miljöpåverkan. Mer övergripande måste frågan om rörlighet omfattas av ambitiösa politiska åtgärder och det är lämpligaste att exempelvis inrätta transeuropeiska järnvägsnät på EU‑nivå. Forskning och teknisk innovation är också viktiga instrument. Budgeten för det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling måste vara avpassad för dessa utmaningar.

Jordbruk och vattenanvändning

Den allmänna vattenkvaliteten fortsätter att försämras. Reningsmetoderna för att göra vattnet drickbart blir allt mer avancerade. Nya kemiska molekyler används i grödor innan de sätts ut i den naturliga miljön, i synnerhet inom jordbruket, och detta bidrar kraftigt till eutrofieringen i sjöar, vattendrag och kustvattnen samt till föroreningen av grundvattnet med nitrater. Hur vattensituationen utvecklas hänger direkt samman med EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Det är helt nödvändigt att i första hand tillämpa, och därefter stärka bestämmelserna om miljövillkor såsom dessa definieras inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. En god förvaltning av vatten‑ och energiresurserna kräver nya produktionsmetoder och en anpassning av befintlig produktion. Hållbara produktionssystem måste vara ett villkor för stöd och bidrag från EU.

Biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden hotas allt mer av vårt produktionssystem. Den ekonomiska verksamheten och hetsjakten på tillväxt tär på ekosystemen. De intensiva produktionsmetoderna har under de senaste årtiondena vållat stora skador på cirka en tredjedel av jordens odlingsbara mark, och bestånden i de stora fiskeområdena har minskat och ibland i det närmaste utplånats. Till följd av detta överutnyttjande sker en oavbruten reducering av den biologiska mångfalden med allvarliga konsekvenser. Kemiska föreningar och gener, ibland okända sådana, förstörs med följd att forskningen aldrig mer får tillgång till dessa beståndsdelar. Enligt Montrealkonventionen som undertecknades 1992 är varje land ansvarigt för den biologiska mångfalden inom landets territorium. Problemet måste dock hanteras på global nivå, och det internationella samfundet måste stödja utvecklingsländerna. För att bättre kunna skydda och återställa vissa naturliga miljöer måste vi få tillgång till mer exakta indikatorer och få till stånd en bättre samordning mellan institutionerna. När det gäller havsmiljön måste ansträngningarna för att förverkliga Johannesburgmålen fortsätta så att ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna kan åstadkommas till 2015. I likhet med nätverket Natura 2000, ett europeiskt ekologiskt nät av särskilda skyddsområden, är det nödvändigt att förteckna den biologiska mångfalden i havsmiljön, i enlighet med EU:s åtaganden enligt OSPAR‑konventionen (för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten).

Hälsa och miljö

Miljöns inverkan på vår hälsa kan inte förnekas och märks i form av en ökning av antalet allergiker, förtida dödsfall till följd av luftföroreningar, fertilitetsproblem och cancerrelaterade dödsfall. Det brådskar att genomföra en handlingsplan med tillräckliga resurser och kvantifierbara mål.

Som vi sade redan i samband med kommissionens förslag till handlingsplan för miljö och hälsa krävs det konkreta åtgärder och tillräcklig finansiering.

Utvecklingsbistånd

När det gäller utvecklingsbistånd är det nödvändigt att utarbeta program som utgår från en övergripande syn på stora problem som påverkar hela regioner, snarare än att satsa ekonomiska resurser på projekt som fördelas utan konsekvens och utan beaktande av synergieffekter. Genom denna strategi kan vissa fällor undvikas. Ett exempel på fälla är när stödet till Tanzania för anpassning till gällande bestämmelser av anläggningar för beredning av fisk avsedd för export har fått negativa konsekvenser för lokalbefolkningens tillgång till denna livsmedelskälla. All fisk säljs nämligen till utlandet vilket utgör ett hot mot Tanzania där tillgången till livsmedel är otillräcklig, problem med undernäring uppstår eller rentav hungersnöd. Vi måste också vara uppmärksamma på genomförandet av Doha‑avtalen och kontrollera att målet att ge utvecklingsländerna tillgång till läkemedel verkligen uppfylls.

Den rättvisa handeln, som visserligen ännu är begränsad, erbjuder ett produktions‑ och konsumtionssystem som till fullo bidrar till en hållbar utveckling och som vi måste uppmuntra på EU‑nivå.

Hur kan instrumenten för att få till stånd en hållbar utveckling förstärkas?

Lagstiftningsprocessen måste påskyndas. För att garantera ett effektivt genomförande av en hållbar utveckling måste kvantifierade mål ställas upp inom varje område enligt en fastlagd tidtabell, med effektiva uppföljningsmekanismer och regelbundna utvärderingar. En effektiv kontroll måste inrättas med möjlighet att utdöma sanktioner. En nystart för Cardiffprocessen är mycket viktig för att samtliga sektorer skall införliva begreppet hållbar utveckling. Hållbar utveckling skall bygga på tvärvetenskaplig grund, så att nya kunskapsfält öppnas.

Att EU är dynamiskt när det gäller miljötekniska innovationer är väl känt, men begreppet hållbar utveckling måste införlivas i all forskning och innovation.

Medlemsstaternas forsknings‑ och utvecklingsverksamhet och deras tillämpning av miljönormer måste beaktas i budgetplanen.

Det gäller att skapa nya styrelseformer på internationell och lokal nivå och försäkra sig om att alla parter deltar. WTO måste reglera kapitalmarknaderna och handeln för att undvika all social och miljömässig dumpning.

Slutsatser

Vårt produktionssystem medger visserligen tillväxt, men förstör miljön. Enbart vetenskapliga och tekniska framsteg är inte i sig tillräckliga för att denna miljöförstöring skall kunna hejdas. Utöver verklig politisk vilja är det dessutom nödvändigt att medborgaren tar sitt ansvar. Medborgaren måste bli medveten om denna utveckling och anpassa sitt sätt att leva därefter och kunna överlämna en välbevarad värld till kommande generationer. De offentliga myndigheterna och det civila samhället måste därför samordna sitt agerande. En hållbar utveckling kräver ett globalt perspektiv som är överordnat vardagsbekymmer och särintressen.

14.7.2005

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

om miljöaspekter på hållbar utveckling

(2005/2051(INI))

Föredragande: Sepp Kusstatscher

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott införliva följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att förbättringar för att förverkliga den hållbara utvecklingen endast kan nås om alla tre dimensioner i den hållbara utvecklingen (miljömässiga, sysselsättningsmässiga/sociala och ekonomiska aspekter) tas i betraktande i samma omfattning.

2.  Europaparlamentet ger uttryck för sin oro över att det i den inledande inventeringen i översynen av strategin för hållbar utveckling konstateras att stora grupper av europeiska medborgare fortfarande lider av svåra ekonomiska och sociala problem, t.ex. fattigdom, arbetslöshet, social utslagning och otillräckliga medel och mekanismer för mer rättvis fördelning av resurserna, problem som väsentligen försämrar alla försök att genomföra denna strategi. Parlamentet vill dessutom ge uttryck för sin stora oro över förekomsten och den förutspådda ökningen av fenomen som den dramatiska demografiska utvecklingen i EU och i de mindre utvecklade länderna i syd, även om den där går i motsatt riktning.

3.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att Göteborgsstrategin för hållbar utveckling och Lissabonstrategin kompletterar varandra; tyngdpunkten för bägge är förbättrad konkurrensförmåga, ökad sysselsättning, ökad social integration, miljövård och riskförebyggande. Parlamentet bekräftar – med beaktande av de begränsade ekonomiska resurserna – behovet av ett enhetligt och effektivt förfarande för att kontinuerligt och systematiskt följa och granska de båda strategierna.

4.  Europaparlamentet kräver att den europeiska sociala modellen utvecklas på ett följdriktigt sätt samt att rekommendationer om handlingssätt ges till medlemsstaterna för att på grundval av denna modell bekämpa icke-hållbara tendenser såsom fattigdom och social utslagning samt den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen. Parlamentet anser att indikatorer för att kartlägga den sociala situationen måste utarbetas och att de skall ingå i konsekvensbedömningen av hållbar utveckling. Parlamentet betonar att Europa behöver en makroekonomisk ram som kan stödja en hållbar utveckling och öka miljövänlig intern efterfrågan, sysselsättning och social sammanhållning.

5.  Europaparlamentet beklagar att det saknas konkreta förslag för att lösa problemen med fattigdom, social utslagning och orättvis inkomstfördelning. Parlamentet uppmanar kommissionen enträget att ta fram konkreta initiativ och effektiva genomförandeåtgärder för att de eftersträvade målen verkligen skall kunna uppnås, och anser att de föreslagna riktlinjerna inte är tillräckligt bindande för att man skall kunna få till stånd en ändring av de befintliga tendenserna. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till kommissionens initiativ om att analysera de problem som sammanhänger med den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen, vilket bör leda till konkreta lösningar under medverkan av de politiska nivåerna i EU och det civila samhället.

6.  Europaparlamentet erinrar om att medlemsstaterna har en central roll i frågor om sociala trygghetssystem, fattigdom och social utslagning, men påpekar samtidigt att det också krävs alleuropeiska mål och handlingsplaner och att det inom ramen för dessa måste föreskrivas en särskild roll för den verksamhet som bedrivs av samhällsorganisationer, frivilligorganisationer och ekonomiska sammanslutningar samt för de europeiska medborgarnas deltagande i stort. Kommissionen uppmanas att inom ramen för den öppna samordningsmetoden konkret fastslå hur dessa riktlinjer och planer skall se ut och hur varje medlemsstats framsteg eller steg tillbaka skall kunna övervakas kontinuerligt och klart dokumenteras.

7.  Europaparlamentet betonar att en hållbar finansiering av de sociala trygghetssystemen enbart kan genomföras genom ökad solidaritet mellan generationerna. Parlamentet understryker vikten av att medborgarna skall fostras till ansvar i sociala frågor och miljöfrågor. Parlamentet kräver en avlastning för faktorn arbete i medlemsstaternas skattesystem. Parlamentet förordar en bättre samordning inom medlemsstaterna för att minska social utslagning och för att bättre garantera samtliga unionsmedborgares sociala säkerhet och överlag uppnå lika hög ekologisk standard.

8.  Europaparlamentet kräver att tillräckliga medel skall avsättas i budgetplanen 2007–2013 för att man på olika nivåer på lämpligt sätt skall kunna motverka sådana icke-hållbara trender som fattigdom, social utslagning och följderna av den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen. Parlamentet betonar att hållbar utveckling således måste bli en vägledande princip för EU:s politik inom samtliga områden. Parlamentet rekommenderar att det i budgetplanen avsätts tillräckliga medel för att främja full sysselsättning och social integration och för att utrota fattigdomen och stärka den sociala, territoriella och ekonomiska sammanhållningen.

9.  Europaparlamentet kräver – just med tanke på de begränsade ekonomiska resurserna – att konsekvensbedömningarna av hållbar utveckling skall förbättras ytterligare och att de gjorda erfarenheterna skall genomföras konsekvent.

10.  Europaparlamentet stöder kommissionens krav om fastställande av mål för bekämpande av negativa trender. Parlamentet anser att man som mål på medellång sikt bör betona dessa krav i Europeiska konstitutionen: ”Europas hållbara utveckling som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”. Parlamentet anser att konkreta etappmål skall härledas från detta övergripande mål.

11.  Europaparlamentet begär att det sjunde ramprogrammet för forskning skall användas på ett sådant vis att en hållbar utveckling säkerställs på så många områden som möjligt och så att det skapas arbetstillfällen med hög kvalitet.

12.  Europaparlamentet begär att man skall utnyttja förhoppningarna om att skapa full sysselsättning för befolkningen i yrkesaktiv ålder, oavsett ålder och kön, genom att använda sig av livslångt lärande i syfte att stärka insatserna för en hållbar utveckling.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Miljöaspekter på hållbar utveckling

Förfarandenummer

2005/2051(INI)

Ansvarigt utskott

ENVI

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

EMPL
12.5.2005

Föredragande av yttrande Utnämning

Sepp Kusstatscher

15.3.2005

Behandling i utskott

24.5.2005

14.6.2005

 

 

 

Antagande av förslag

12.7.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

34

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Roselyne Bachelot-Narquin, Philip Bushill-Matthews, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Proinsias De Rossa, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Stephen Hughes, Sepp Kusstatscher, Jean Lambert, Bernard Lehideux, Mary Lou McDonald, Thomas Mann, Mario Mantovani, Jan Tadeusz Masiel, Jiří Maštálka, Maria Matsouka, Ria Oomen-Ruijten, Pier Antonio Panzeri, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz, Anne Van Lancker

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Mihael Brejc, Dieter-Lebrecht Koch, Roberto Musacchio, Elisabeth Schroedter, Marc Tarabella, Anja Weisgerber, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Miljöaspekter på hållbar utveckling

Förfarandenummer

2005/2051(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 45

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

ENVI
12.5.2005

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ITRE
12.5.2005

EMPL
12.5.2005

ECON

12.5.2005

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

ITRE
21.6.2005

ECON

10.5.2005

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Resolutionsförslag som
återges i betänkandet

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Anne Ferreira
24.5.2005

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

3.10.2005

22.11.2005

 

 

 

Antagande

22.11.2005

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

38

3

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Irena Belohorská, Johannes Blokland, Hiltrud Breyer, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Karl-Heinz Florenz, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Mary Honeyball, Marie Anne Isler Béguin, Caroline Jackson, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Urszula Krupa, Marie-Noëlle Lienemann, Peter Liese, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Carl Schlyter, Richard Seeber, Jonas Sjöstedt, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Anja Weisgerber, Åsa Westlund

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Margrete Auken, David Casa, Christofer Fjellner, Genowefa Grabowska, Erna Hennicot-Schoepges, Anne Laperrouze, Robert Sturdy, Andres Tarand

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A[6]-nummer

1.12.2005

A6‑0383/2005