Betänkande - A6-0031/2006Betänkande
A6-0031/2006

BETÄNKANDE om omstruktureringar och sysselsättning

9.2.2006 - (2005/2188(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Jean Louis Cottigny


Förfarande : 2005/2188(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0031/2006
Ingivna texter :
A6-0031/2006
Antagna texter :

EUROPAPARLAMENTETS FÖRSLAG TILL RESOLUTION

om omstruktureringar och sysselsättning

(2005/2188(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2005 med titeln ”Omstruktureringar och sysselsättning – Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll” (KOM(2005)0120) och yttrandet från EESK av den 14 december 2005 (CESE 1495/2005),

–       med beaktande av stadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989 och tillhörande åtgärdsprogram,

–       med beaktande av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare[1],

–       med beaktande av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar[2],

–       med beaktande av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter[3],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen[4],

–       med beaktande av sina resolutioner av den 28 oktober 1999[5], den 17 februari 2000[6] och den 15 februari 2001[7] om omstruktureringar av europeiska företag,

–       med beaktande av rådets rekommendation 92/443/EEG av den 27 juli 1992 om främjande inom medlemsstaterna av arbetstagares möjlighet att ta del av företagsvinster och resultat (inklusive andelsägande genom aktieförvärv)[8],

–       med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 och Europaparlamentets resolutioner, bland annat resolutionen av den 15 mars 2000 i ämnet och av den 9 mars 2005 om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin[9],

–       med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin” (KOM(2005)0024),

–       med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22 och 23 mars 2005 och sin resolution av den 13 april 2005[10],

–       med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU” (KOM(2004)0274) och sin resolution av den 9 juni 2005[11],

–       med beaktande av initiativyttrandet från EESK av den 29 september 2005 med titeln ”Den sociala dialogen och arbetstagarnas delaktighet – Lösningar för att förutse och hantera industriell omvandling” (CESE 1073/2005),

–       med beaktande av kommissionens meddelande om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033) och sin resolution av den 26 maj 2005[12] om den socialpolitiska agendan 2006–2010[13],

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram” (KOM(2005)0330),

–       med beaktande av kommissionens initiativ att utnämna år 2006 till året för arbetstagarnas rörlighet samt genomförandet av Lissabonstrategin[14],

–       med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Bygga en gemensam framtid –Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013” (KOM(2004)0101), kommissionens meddelande med titeln ”Budgetplanen 2007–2013” (KOM(2004)0487) och sin resolution av den 8 juni 2005[15] om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013 ,

–       med beaktande av Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt den 15 och 16 december 2005 i Bryssel om budgetplanen 2007–2013,

–       med beaktande av förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)0492),

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden (KOM(2004)0493),

–       med beaktande av artikel 87.3 och artiklarna 127, 136 och 158 i EU‑fördraget,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6‑0031/2006), och av följande skäl:

A.     Den ekonomiska och sociala strategin med avseende på riskerna är den huvudsakliga beståndsdelen i den europeiska sociala modellen, och den finns även med i de olika nationella politiska strategier som syftar till att bygga ett välfärdssamhälle grundat på solidaritet och social trygghet.

B.     Om dessa risker inte förutses kan de drabba och skada arbetstagarna, för vilka arbetet är en av de faktorer som är avgörande för frihet och värdighet, och även arbetsgivarna och deras produktionsmedel, som utvecklas i den konkurrenssituation som råder i en öppen ekonomi.

C.     De ekonomiska förändringarna kan inte undvikas vare sig de beror på förutsägbar utveckling, oväntade omvälvningar, planerad politik eller genomgångna kriser. Dessa förändringar drabbar alla europeiska stater, oberoende av ekonomisk utvecklingsnivå och grad av social trygghet, även om de utmaningar de möter kan variera och de specifika svar som ges beror på deras produktionsmedel, strategiska investeringsval och långsiktiga forskning, samt i ännu högre grad på deras ekonomiska och politiska historia på senare tid.

D.     Omstruktureringar är en särskild form av ekonomisk förändring som kan vara snabb och framtvingad av krav på ett företag att anpassa sig till utvecklingen av konsumenternas behov liksom till vissa globala ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för företaget att behålla eller återvinna sin konkurrenskraft. Företagen och arbetstagarna måste dock kontinuerligt anpassa sig för att skapa tillväxt och sysselsättning.

E.     Det finns olika nivåer av omstrukturering (omstruktureringar mellan branscher, omstruktureringar inom branscher, omstruktureringar av hela företag och omstruktureringar på arbetstagarnivå). I fråga om omstruktureringar av hela företag finns det olika former (ändrade tillverkningsprocesser, outsourcing av verksamhet, utlokalisering, stängning av anläggningar, personalnedskärningar, sammanslagningar/förvärv osv.). Omstruktureringar på arbetstagarnivå sker när kraven på arbetstagarnas kompetens ökar. De olika nivåerna av omstrukturering och former för den ger upphov till olika reaktioner.

F.     Ökad koncentration, ombildningar och framväxten av nya stora internationella koncerner, ibland inom sektorer av väsentligt strategiskt intresse, är en av globaliseringens följder och synsättet på stöd till företagen bör därför inte längre enbart ligga på landsnivå och lokal nivå, utan även på internationell nivå. De små och medelstora företagen är också beroende av denna globalisering och bör därför i detta avseende ägnas samma uppmärksamhet som de stora koncernerna.

G.     Svårigheter för företag som leder till omstruktureringar beror oftast på att den internationella handeln öppnats, och också på företagens förmåga att förbereda sig och sin personal på moderniseringar och omstruktureringar. Man bör stödja kommissionens synsätt enligt vilket det är konsekvent att unionen, tillsammans med medlemsstaterna, på lagstiftningsnivå åtar sig kostnaderna och följderna av den politik unionen bedriver. Man bör uppmana kommissionen att beakta de sociala konsekvenserna innan industrisektorerna öppnas för den internationella marknaden.

H.     Omstruktureringarnas följder motverkar ibland Lissabonmålen, det vill säga de som rör främjandet av full sysselsättning, arbetets kvalitet, social och territoriell sammanhållning och hållbar utveckling. Arbetstagarna måste garanteras möjlighet till kompetensutveckling och livslångt lärande.

I.      Det är nödvändigt att erkänna att ekonomisk och social förnyelse står i centrum för Lissabonstrategin. Omstrukturering är också grundläggande för att skapa välfärd och höja levnadsstandarden.

J.      Arbetsmarknadens parter och de offentliga myndigheterna bör spela en avgörande roll i samband med omstruktureringar, både på övergripande nivå genom att skapa nya arbetstillfällen och på individuell nivå genom att ge de berörda arbetstagarna möjlighet att anpassa sig till en ny verksamhet, särskilt genom utbildningsåtgärder, men också i ett förberedande skede och i sökandet efter alternativa lösningar när detta är möjligt.

K.     I Europa är rörligheten alltför svag vilket leder till att den tillgängliga arbetspotentialen inte utnyttjas i tillräckligt hög utsträckning, och de arbetstagare som vill utnyttja möjligheten till rörlighet kan i många fall inte utöva sin verksamhet utomlands på grund av administrativa och språkliga hinder. Nationella insatser för utbildning och livslångt lärande utnyttjas i för liten utsträckning.

L.     Den svaga tillväxten i Europa och företagens svaga konkurrenskraft beror delvis på de ringa investeringarna i produktion och forskning. Unionen bör främja och stödja företagens investeringsförmåga liksom forskning och utveckling.

M.    Europaparlamentet anser att företagen som ett sätt att ta ansvar för lämpliga förebyggande insatser bör garantera bästa möjliga villkor för fortbildning av sina anställda

–  vid praktikperioder under grundutbildning och lärlingskap,

–  vid fortbildning av de egna anställda,

–  vid erkännandet och godkännandet av yrkeserfarenhet.

Arbetstagarna kan inte dra någon verklig nytta av genomgången fortbildning om de inte får möjlighet att omedelbart tillämpa sina nya kunskaper. För att motsvara målen bör företagen utarbeta planer och sammanfattningar över de anställdas kompetens inför fortbildning och kompetensutveckling som skall förhandlas fram av å ena sidan arbetsmarknadens parter och å andra sidan de instanser som erbjuder yrkeskvalifikationer.

N.     Europeiska stiftelsen för förbättring av levnads‑ och arbetsvillkor, som i sin tur leder ERM (European Restructuring Monitor), är den främsta informationskällan på EU‑nivå. Denna källa bör optimeras, framför allt vad gäller informationens synlighet och tillgänglighet på samtliga unionsspråk.

O.     En av orsakerna till svårigheterna för de europeiska företagen är att det inte finns tillräckliga regler på internationell nivå för att skydda immateriella rättigheter och effektivt bekämpa förfalskning.

1.      Europaparlamentet gläds över att kommissionen har valt ett globalt och ämnesövergripande synsätt vid behandlingen av en fråga som är lika viktig för företagen som för de anställda, deras sociala omgivning och deras arbetsmiljö.

2.      Europaparlamentet är överens med kommissionen om att omstruktureringar inte behöver vara liktydigt med social tillbakagång och ekonomiska förluster, dock under förutsättning att de har förberetts på rätt sätt, att företagen effektivt och snabbt kan styra dem genom en dialog med fackföreningarna, att företagens förebyggande åtgärder och de offentliga insatserna bidrar till att de kan genomföras på goda villkor och att företagen ser till att de föregås av vidareutbildning av arbetstagarna. Parlamentet anser att dessa förutsättningar inte alltid finns.

3.      Europaparlamentet anser att omstruktureringar av företag endast skall genomföras om de är motiverade, det vill säga, för att rädda arbetstillfällen eller förbättra företagens konkurrenskraft och ekonomiska utveckling, och att de inte får genomföras för att öka lönsamheten genom uppsägningar eller av renodlade finansiella eller spekulativa skäl, t.ex. för att öka värdet på pensionsfonder eller aktier. Kommissionen bör utnyttja möjligheten till medling av ett oberoende organ på europeisk nivå vid fall av omoraliska åtgärder som vidtas enbart i vinstsyfte.

4.      Europaparlamentet konstaterar att kontinuerlig anpassning till förändrade allmänna förhållanden är nödvändigt för företagens utveckling. I detta hänseende är det viktigt att, som den europeiska arbetsmarknadens parter anger i sitt gemensamma dokument med titeln ”Orientations for reference in managing change and its social consequences”, i god tid förklara för arbetstagarna eller deras företrädare att förändringarna är nödvändiga samt att beakta arbetstagarnas intressen.

5.      Europaparlamentet anser, i likhet med vad som står i Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ovan nämnda yttrande av den 29 september 2005, att en omstrukturerings framgång naturligtvis skall mätas i företagens konkurrenskraft och innovationsförmåga, men också lika mycket i bibehållna arbetstillfällen och god social hantering av negativa konsekvenser.

6.      Europaparlamentet anser att unionen har främjat en öppen marknad och därmed även är skyldig att ta fram de ekonomiska resurser som krävs för att bättre förbereda inför och följa upp omstruktureringarna och deras sociala konsekvenser och också främja innovation, nya möjligheter för att starta företag och ett upprätthållande av arbetsvillkoren.

7.  Europaparlamentet anser att unionen är skyldig att möta de globala utmaningarna såsom omstruktureringar genom att förbättra den europeiska ekonomins och företagens konkurrenskraft och åstadkomma bättre samordning och större samstämmighet i användningen av gemenskapens fyra befintliga styrinstrument, nämligen

 konkurrenspolitiken, särskilt frågan om statligt stöd,

 politiken för den inre marknaden, särskilt inrättandet av Societas Europea och gemenskapspatentet,

 företagspolitiken, särskilt stödet till små och medelstora företag,

–    solidaritetspolitiken, särskilt genom omfördelning av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden till regioner som drabbats av omstruktureringar eller genom planer för förberedande åtgärder.

8.      Europaparlamentet delar kommissionens synsätt enligt vilket ESF och, i viss mån, ERUF i de alltför ofta bortglömda fall som rör omstruktureringar av små och medelstora företag, har en överordnad roll i förberedelserna inför och hanteringen av omstruktureringar, och föreslår att de finansieringsprogram som diskuteras för åren 2007–2013 framöver skall riktas in på förebyggande arbete och hanteringen av omstruktureringar, särskilt i områden med hög koncentration inom en viss sektor, samt att fonderna får anslag anpassade för detta ändamål.

9.      Europaparlamentet anser att det, med hänsyn till att vissa omstruktureringar inte går att förutse och att deras inverkan på regionen kan vara svår att beräkna samt med hänsyn till unionens ansvar för politiken i sammanhanget, är nödvändigt att skapa en fond för anpassning till tillväxten och reserver för oförutsedda händelser. Parlamentet är mycket nöjt med den gemensamma ståndpunkt rådet enats om i denna fråga. Parlamentet önskar dessutom att även företagen kunde bidra med medel till denna fond.

10.    a)       Europaparlamentet begär att storleken på det företag som omstrukturerats och dess geografiska placering inom unionens territorium inte får fungera som de enda urvalskriterierna för eventuell hjälp från unionen samt att även de små och medelstora företagens intressen vederbörligen skall beaktas.

         b)     Europaparlamentet begär att det beaktas om ett företag i sin företagsplan inkluderar anpassningsåtgärder, särskilt om det engagerar sig i yrkesutbildning och vidareutbildning.

11.    Europaparlamentet hävdar att unionen är en mycket viktig partner när det gäller att följa upp omställningen för de regioner som har drabbats av omstruktureringar (industriella, inom tjänstesektorn, mellan sektorer, inom sektorer m.m.).

12.    Europaparlamentet begär att unionen skall stödja geografisk rörlighet och rörlighet för sysselsättningen för att uppvärdera den arbetskraft som finns tillgänglig i varje kategori, särskilt ungdomar, kvinnor och personer över 45 år. Parlamentet uppmanar unionen att främja avskaffandet av administrativa och språkliga hinder för rörlighet.

13.    Europaparlamentet föreslår att miljödimensionen bör beaktas i samband med att EU ger stöd vid omstruktureringar, bland annat genom att främja industriell omställning eller omställning av jordbruk till metoder som är mindre förorenande och därmed mindre farliga för befolkningen i området och arbetstagarna.

14.    Europaparlamentet konstaterar dessutom att de första offren för omstrukturering är de arbetstagare som friställs och att man i varje enskilt fall först och främst bör hjälpa dessa, liksom ta hänsyn till verksamheter som är ekonomiskt beroende av det omstrukturerade företaget, i synnerhet små och medelstora företag som är underleverantörer. Man måste ta större hänsyn till ”de dolda effekterna” av omstruktureringar, såsom effekterna på arbetstagarnas hälsa. Det har visat sig att sjukdomar och psykiska problem har upptäckts bland personer som direkt hotas av uppsägning, och dödstalet bland sådana arbetstagare är dubbelt så högt (som bland personer som inte är sagts upp) under de fem första åren efter deras uppsägning. Parlamentet drar därmed slutsatsen att man inte bör begränsa det finansiella stödet till omstruktureringarnas strukturella aspekt, utan att man måste ta hänsyn till den mänskliga dimensionen i omstruktureringarna och prioritera det individuella stödet till arbetstagarna.

15.    Bland omstruktureringarnas dolda effekter fördömer Europaparlamentet också åtgärden att förtidspensionera arbetstagare som på grund av sin ålder tillhör de minst anställningsbara, eftersom detta medför stora kostnader för samhället och leder till att deras yrkeskompetens går förlorad samt till en absurd risk för brist på arbetskraft.

16.    Europaparlamentet begär att användningen av medel från gemenskapens fonder måste kunna kontrolleras och spåras på ett bättre sätt så att man kan garantera ett effektivare utnyttjande av dem och utesluta att de används för andra närliggande, spekulativa eller administrativa ändamål och för att utesluta att de kan bidra till att finansiera omlokaliseringar. Särskilt kräver parlamentet att företag, som erhåller stöd från unionens fonder och som helt eller delvis flyttar sin produktion inom den, inte på nytt får beviljas gemenskapsstöd under en viss tid och kan bli ombedda att betala tillbaka stödet, för att undvika en bidragsturism.

17.    Europaparlamentet bekräftar den viktiga roll som gemenskapens regelverk har på det sociala området och särskilt betydelsen av de befintliga rättsliga instrumenten, som bör tillämpas till fullo och kontrolleras bättre av medlemsstaterna, som har ansvar för att bestämmelserna införlivas i lagstiftningen och tillämpas. Detta gäller framför allt :

–       rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd,

–       rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om kollektiva uppsägningar,

–       rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter,

–       Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare.

18.    Europaparlamentet beklagar att den andra samrådsfasen om det europeiska företagsrådet endast är ett litet avsnitt i ett större meddelande från kommissionen och uppmanar kommissionen att, om den har för avsikt att se över det gällande direktivet om det europeiska företagsrådet, se till att det blir en ordentlig andra samrådsfas där arbetsmarknadens parter ges möjlighet att förhandla i enlighet med artikel 138 i EG‑fördraget och där öppenhetsprincipen beaktas.

19.    Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att den europeiska arbetsmarknadens parter bör ha en central roll i samband med och i styrningen av omstruktureringar, för att gynna arbetstagarnas rörlighet i Europa och uppmuntra till fortbildning genom hela livet närhelst detta behövs.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta verka för en gemenskapsram för skyddet av arbetstagarnas rättigheter vid omstruktureringar. Parlamentet noterar i detta hänseende det arbete som redan genomförts av arbetsmarknadens parter och uppmanar dem att hitta metoder för tillämpningen av den goda praxis de har definierat.

21.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i Lissabonstrategins anda införa en ”öppen samordningsmetod” för att sprida allmänna riktlinjer för omstruktureringar till medlemsstaterna.

22.    Europaparlamentet begär en reform av de statliga stöden så att de fullt ut kan omdirigeras till de områden som innebär högst bidrag till tillväxt och sysselsättning. Parlamentet anser att man därmed kan undvika att stöden enbart används för att finansiera omotiverade omlokaliseringar eller omstruktureringar. Dessutom bör statliga stöd beviljas lättare för svaga sektorer som behöver särskilda regler eller övergångsregler, om stöden inte skapar snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

23.    Europaparlamentet föreslår att en rättslig ram införs inom vilken företag för att erhålla gemenskapsstöd måste uppfylla villkoren för skydd av de berörda befolkningarnas och regionernas intressen samt skapa fler och bättre arbetstillfällen.

24.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder som är anpassade till traditionen i var medlemsstat, vilket när så krävs kan ta form av fasta enheter för omställningsfrågor för att följa de arbetstagare som berörs av omstruktureringar och garantera en jämlik behandling, oavsett arbetstagarens nationalitet, kön eller ålder. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att snarast se till att bestämmelser om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis från yrkesutbildningar antas, samt att det införs intyg för atypiska kvalifikationer och bestämmelser om erkännande av erfarenhet. Slutligen måste åtgärdsprogram antas för att stödja friställda arbetstagare. Parlamentet anser att det bland annat bör beviljas stöd till vidareutbildning och omskolning så snart som möjligt.

25.    Europaparlamentet anser att de anställdas delägande i sina företag kan vara ett lämpligt sätt att göra dem mer delaktiga i beslutsfattandet inför omstruktureringar. Parlamentet uppmanar därför arbetsmarknadens parter, kommissionen och medlemsstaterna att gå vidare i denna debatt, och att åter ta upp denna punkt på dagordningen i samband med den stora debatt om det sociala Europas framtid som det brittiska ordförandeskapet inledde 2005.

26.    Europaparlamentet uppmanar unionen att utvärdera de svårigheter som företagen erfar då de försöker att etablera sig starkare på den inre marknaden och ingå internationella handelsavtal, så att konsekvenserna av unionens politik kan förutses.

27.    Europaparlamentet anser att man bör utnyttja alla tillgängliga verktyg för att ta fram aktuella branschanalyser och permanent följa och utvärdera varje bransch i Europas näringsliv. Därigenom kan man skapa bättre beredskap och möjlighet att följa de svårigheter som företagen kan ställas inför. Parlamentet gläds därför över den vilja som uttrycks i det ovan nämnda meddelandet av den 31 mars 2005 om att stärka EMCC:s (European Monitoring Centre) roll och betonar behovet av bättre tillgång till centrets arbete för unionens medborgare.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en gemensam europeisk kontaktpunkt för samtliga medborgare, lokala myndigheter, arbetsmarknadsparter och berörda företag så att de kan få information om problemen i samband med omstruktureringar, om vilka möjligheter som finns för att förbereda sig och styra en omstrukturering på bästa sätt och om deras rättigheter (däribland tillgången till olika typer av stöd) och skyldigheter.

29.    Europaparlamentet stöder behovet av uppföljande analyser av genomförda omstruktureringar för att kunna få kunskap om deras konkreta inverkan på det aktuella företaget och därmed få bättre beredskap inför framtida omstruktureringar.

30     Europaparlamentet kräver att unionens handelspartner inför lagar om skydd av immateriella rättigheter och att medlemsstaterna gör allt vad som står i deras makt för att effektivt bekämpa förfalskning.

31.    Parlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Omstruktureringar har de senaste åren blivit ett vanligt fenomen i näringslivet och får ofta direkta konsekvenser på sysselsättning, arbetsvillkor och lokala ekonomier.

Detta fenomen kan dock betraktas på olika nivåer och på olika sätt, och i realiteten finns det inte bara en typ av omstrukturering. Därför bör EU varje gång ha kapacitet att så snabbt som möjligt kunna bemöta händelserna på ett sätt som är anpassat till de givna förhållandena.

En första nivå på omstruktureringar gäller dem som sker mellan branscher: dessa omvandlingar av stora branscher, till exempel tillväxten inom tjänstesektorn, har i hög grad blivit synliga i länderna i Västeuropa och berör i dag de nya medlemsstaterna i Central‑ och Östeuropa.

En andra nivå på omstruktureringar gäller de omstruktureringar och den utveckling som sker inom branscher.

Den tredje nivån omfattar hela företag där olika typer av omstruktureringar kan ske, såsom ändrade tillverkningsprocesser, outsourcing av verksamhet, omflyttningar, stängning av anläggningar, personalnedskärningar, sammanslagningar/förvärv osv.

Generellt sett finns det två kategorier av utlösande faktorer bakom omstruktureringar: en allmän utlösande faktor som hör samman med den internationella handelsutvecklingen och den nuvarande globaliseringen samt en andra utlösande faktor som hör samman med företagets strategi.

Dessa två utlösande faktorer är inbördes sammanbundna. Företagets strategi motsvarar i själva verket ofta behovet av anpassning till utvecklingen av marknaden och verksamheten.

Europeiska kommissionen behandlar i sitt meddelande av den 31 mars 2005, ”Omstruktureringar och sysselsättning – Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll” problemen och de negativa konsekvenserna av omstruktureringar, omflyttningar och sammanslagningar. Konsekvenserna går ofta i motsatt riktning som Lissabonmålen, närmare bestämt de mål som gäller främjandet av full sysselsättning, arbetets kvalitet, social sammanhållning och hållbar utveckling.

Europeiska unionen har sedan länge utvecklat politiska åtgärder och instrument för omstruktureringar. Tidigare har även unionen spelat en avgörande roll för omstruktureringen av stål‑ och varvsektorn, men den senaste krisen inom textilbranschen visade att de befintliga instrumenten inte längre var tillräckliga för att bemöta så omfattande omvälvningar. Det åligger därför Europeiska unionen att stärka åtgärderna och utveckla resurser som kan mobiliseras vid kris, men också att se över införandet av nya verktyg som gör det lättare att förutse och därmed också hantera omstruktureringar.

Unionens insatser får dock inte enbart inriktas på branscher med svårigheter. De senaste åren har därför sektorsinriktade grupper på hög nivå tillsatts för att definiera de strategiska utsikterna för ett antal branscher. Ur ett horisontellt perspektiv har för övrigt många av EU:s politiska åtgärder redan bidragit till målet att förutse och följa omstruktureringar: direktiven om information till och samråd med arbetstagare (även om man bör övervaka att de tillämpas korrekt), dialogen mellan arbetsmarknadens parter på EU‑nivå, sysselsättningspolitiken, ekonomiska stödinstrument, industri‑ och företagspolitiken, politiken för landsbygdsutvecklingen osv.

Europeiska unionen är skyldig att framgångsrikt kunna bemöta de utmaningar som globaliseringen och de snabba förändringarna för med sig vilka drabbar ekonomin och samhället i allmänhet. I detta syfte bör man utveckla ett strategiskt och förebyggande tillvägagångssätt för att möta omstruktureringarna. I detta hänseende är det viktigt att tänka sig ett sammanhang med delat ansvar mellan arbetsgivare, offentliga myndigheter, arbetsmarknadens parter och arbetstagare för att inleda en debatt om förberedelser, uppföljning och anpassning. Förberedelserna, hanteringen och uppföljningen av omstruktureringsprocesser kräver aktiv medverkan av alla berörda parter och måste bygga på tydliga synergier mellan politiska, rättsliga, avtalsmässiga och finansiella instrument. Åtgärderna bör vidtas på samtliga relevanta nivåer, däribland EU‑nivå.

Det är viktigt att genom kommissionens meddelande och detta betänkande föra upp frågan om omstruktureringar på EU:s agenda, liksom dess samband med sysselsättningen och övriga politiska åtgärder på området, dialogen mellan arbetsmarknadens parter i fråga om företagens sociala ansvar, oavsett om det gäller på EU‑nivå eller nationell nivå.

Det finns en konsekvens i att Europeiska unionen på det rättsliga planet tar på sig kostnaderna och följderna av den politik den driver och vi kan beklaga bristen på politisk vilja från medlemsstaternas sida att arbeta i denna riktning. Kommissionens meddelande är, med några undantag, olyckligtvis mycket luddigt i fråga om vilka åtgärder som bör vidtas. Därför fyller den resolution som vi lägger fram behovet av konkretisering.

–    Finansiella resurser måste finnas tillgängliga när debatten om budgetplanen har avslutats, både inom strukturfonderna och i genomförandet av en fond för anpassning till tillväxten. Detta är det pris unionen måste betala för de öppna marknaderna. Fonden är också ett sätt att kunna bemöta oförutsedda händelser som påverkar regioner eller branscher och får konsekvenser för sysselsättningen och miljön. Utnyttjandet av dessa fonder måste dock kunna begränsas.

–    Den roll arbetsmarknadens parter skall spela måste stärkas så att de bättre kan förutse omstruktureringar, men också undvika dem när detta är möjligt. Detta kan ske genom en ändring av direktivet om europeiska företagsråd, iakttagande av befintliga bestämmelser och konsolideringen av olika bestämmelser om information till och samråd med arbetstagare. Genom dessa åtgärder kan arbetstagarnas rättigheter stärkas och därmed bli mer verkningsfulla.

–    De arbetstagare som först drabbas av omstruktureringar måste stå i centrum för all uppmärksamhet, vara de första som beviljas stöd, tas om hand och följs upp. Anpassad fortbildning skall alltid kunna föreslås dem för att de skall kunna möta förändringar och få sysselsättning av hög kvalitet.

–    Relevanta analysinstrument måste inrättas branschvis för att få bättre kunskap om fenomenet med omstruktureringar och därmed också kunna förutse dem och anpassa bemötandet av dem.

Den harmonisering som så småningom beräknas ske av medlemsstaternas system på skatteområdet och det sociala området kommer också att innebära en mer verkningsfull kamp mot de olika former av social dumpning inom gemenskapen som är en av orsakerna till omlokaliseringar och omstruktureringar.

Här finns några av de medel som gör att unionen på ett effektivt sätt kan ingripa för att omstruktureringar inte blir liktydigt med sociala bakslag och ekonomiska förluster.

Vi måste ständigt värna om att behålla den europeiska sociala modellen och vi måste ha modet att i varje beslut sträva mot det bästa.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Omstruktureringar och sysselsättning

Förfarandenummer

2005/2188(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 45

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

EMPL
27.10.2005

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

IMCO
27.10.2005

ITRE
27.10.2005

ECON
27.10.2005

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

IMCO
21.11.2005

ITRE
17.1.2006

ECON
16.11.2005

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

nej

 

 

 

 

Resolutionsförslag som
återges i betänkandet

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Jean Louis Cottigny
20.4.2005

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

5.10.2005

23.11.2005

25.1.2006

 

 

Antagande

26.1.2006

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

34

5

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Roselyne Bachelot-Narquin, Jean-Luc Bennahmias, Emine Bozkurt, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Harlem Désir, Harald Ettl, Richard Falbr, Carlo Fatuzzo, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Stephen Hughes, Karin Jöns, Jan Jerzy Kułakowski, Sepp Kusstatscher, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Ana Mato Adrover, Maria Matsouka, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Jacek Protasiewicz, José Albino Silva Peneda, Kathy Sinnott, Jean Spautz, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Dieter-Lebrecht Koch, Lasse Lehtinen, Jamila Madeira, Marianne Mikko, Dimitrios Papadimoulis, Luca Romagnoli, Leopold Józef Rutowicz, Elisabeth Schroedter, Barbara Weiler, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A6-nummer

9.2.2006

A6‑0031/2006