om naturkatastrofer (bränder, torka och översvämningar) – miljöaspekter

(2005/2192(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 5 september 2002 om översvämningarna i Europa(1), av den 14 april 2005 om torkan i Portugal(2), av den 12 maj 2005 om torkan i Spanien(3) och av den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa denna sommar(4),

–   med beaktande av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar från den 11 december 1997 och gemenskapens ratificering av Kyotoprotokollet den 31 maj 2002,

–   med beaktande av sin resolution om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(5),

–   med beaktande av sin resolution om klimatförändringar efter den elfte konferensen för parterna till konventionen i Montreal(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2152/2003 av den 17 november 2003 om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen (Forest Focus)(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om genomförandet av en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen(8) och kommissionens meddelande om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen (KOM(1998)0649),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(9), för närvarande under översyn,

–   med beaktande av kommissionens meddelanden och förslag om rymdprogrammet GMES (Global övervakning för miljö och säkerhet) (KOM(2004)0065), om förstärkning av EU:s katastrof- och krishantering i tredjeländer (KOM(2005)0153) och om bedömning och hantering av översvämningar (KOM(2006)0015),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av ett snabbinsats- och beredskapsinstrument för allvarliga olyckshändelser (KOM(2005)0113) och förslaget till rådets beslut om gemenskapens räddningstjänstmekanism (KOM(2006)0029), omarbetning av rådets beslut (2001/792/EG) om inrättande av en gemenskapsindustri för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten(10),

–   med beaktande av forskningsprojektet om hantering av översvämningsrisker inom ramen för Europeiska unionens sjätte ramprogram för forskning och teknisk utveckling (2002-2006),

–   med beaktande av resolutionen och bilagan av den 26 mars 2006 från arbetsgruppen inom parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet om civilskydd och förebyggande av naturkatastrofer och ekologiska katastrofer(11),

–   med beaktande av den vetenskapliga rapport om klimatförändringar och den europeiska vattendimensionen som Institutet för miljö och hållbar utveckling vid kommissionens gemensamma forskningscenter har utarbetat(12),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0149/2006), och av följande skäl:

A. Klimatförändringen orsakar och intensifierar extrema väderförhållanden och de naturkatastrofer (översvämningar, extrem torka och bränder) som har inträffat allt oftare världen över och som lett till stora skador i form av förlorade människoliv, försämrad miljö och minskad ekonomisk verksamhet.

B.  Vid den senaste FN-konferensen om klimatförändringar, som ägde rum i december 2005 i Montreal, Kanada, gjordes betydande framsteg på internationell nivå för att finna sätt att bekämpa klimatförändringen och stärka respekten för och genomförandet av Kyotoprotokollet, och parterna visade prov på framsynthet när det gäller den andra åtagandeperioden efter 2012.

C. Skogarna och jordbruket har en grundläggande betydelse för bevarandet av miljön när det gäller den balans som skapas i såväl kolcykeln som den hydrologiska cykeln, och som utgör ett helt ovärderligt bidrag till att bromsa takten i den globala uppvärmningen genom att undvika erosion, förebygga effekterna av häftiga regn och mildra växthuseffekten.

D. Extrem torka och skogsbränder har blivit vanligare och mer omfattande i södra Europa, och trots att dessa företeelser förvärras av klimatförändringen är de till viss del både oförutsebara och oundvikliga, vilket innebär att relevant vetenskaplig forskning måste utvecklas ytterligare och ökade medel måste avsättas för denna forskning, i syfte att förbättra riskbedömningsmekanismerna, systemen för förebyggande samt verktygen för att bekämpa dessa företeelser.

E.  Syftet med Forest Focus-programmet är att främja informationsutbyte om skogar inom gemenskapen för att stödja åtgärder för dess bevarande och skydd. Forest Focus omfattar integrerade program för att skydda skogarna från bränder och för att bekämpa ökenspridningen.

F.  Förordningen om Europeiska unionens solidaritetsfond innehåller förhandsvillkor, vilket gör det svårt att utnyttja fonden vid vissa katastrofsituationer. Detta rör inte bara beloppet på och typen av kvalificerade utgifter, utan rör även oflexibla tidsfrister och förfaranden.

G. Naturkatastrofer förvärrar problemen med erosion, försaltning och ökenspridning, urholkar ekosystemen och den biologiska mångfalden, påverkar den hållbara utvecklingen och äventyrar den sociala sammanhållningen.

H. Naturkatastrofer kan även leda till betydande omflyttningar och förluster av vilda djur och tamdjur, vilket orsakar problem för både de lokala samhällena och deras tamdjur, och det finns få insatsmekanismer för att hantera detta.

I.   I FN:s internationella strategi för katastrofminskning hävdas att bättre tätortsplanering i områden som är i farozonen och bevarande av ekosystem kan minska naturkatastrofernas effekter.

J.   Kommissionen har undertecknat FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning. Denna företeelse ökar, vilket nämns i FN:s millennieförklaring, och 2006 har utnämnts till det internationella året för öknar och ökenspridning.

K. De åtgärder som för närvarande är i kraft inom Europeiska unionen har visat sig vara otillräckliga eller olämpliga för att effektivt bemöta naturkatastrofer, och mångfalden av olika mekanismer och lösningar på nationell och regional nivå, samt bristande samordning mellan dessa, bidrar inte till att skapa effektiva åtgärder.

L.  Förebyggande åtgärder och åtgärder för att förbereda och utbilda släckningsgrupper är viktiga för brandsläckningsarbetet, och detta gäller även samordningen av materiella och mänskliga resurser för släckning av bränder.

M. Antalet och omfattningen av översvämningar i Europa, inklusive centrala och östra Europa, har ökat avsevärt. Det krävs insatser för att förbättra prognoserna och förebyggandet – däribland förnyelse av poldrar och kustvåtmarker – och system för att varna befolkningen för annalkande översvämningar och se till att människor evakueras.

1.  Europaparlamentet välkomnar att allmänhetens kunskap om och stöd till miljöåtgärder har ökat när det gäller att förhindra allvarligare katastrofsituationer. Parlamentet föreslår att åtgärder för att garantera en mer hållbar, rationell och effektiv användning av vatten skall vidtas inom EU, och särskilt inom de värst drabbade områdena och regionerna, och att stora vattenkonsumenter inom jordbruket, turismen, i tätorterna och inom industrin skall omfattas av dessa åtgärder. Parlamentet förespråkar att principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar” skall tillämpas för att garantera en mer rationell vattenanvändning samt bättre övervakning och inspektioner av avloppsvatten.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja kampanjer som ökar kunskapen om förebyggande, införande av goda metoder samt offentliggörande av de förfaranden som skall tillämpas vid katastrofsituationer, såsom bränder och översvämningar och som skall finansieras av Europeiska socialfonden eller inom ramen för specifika program som Forest Focus. När det gäller åtgärderna för att informera allmänheten påpekar parlamentet att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att utbilda unga människor, med början i skolåldern.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt samarbete när det gäller räddningstjänster på EU-nivå för att garantera att ytterligare resurser finns tillgängliga för snabbt agerande för att bemöta nödsituationer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa utgifter för byggande av infrastruktur och förvärv av teknisk brandsläckningsutrustning, däribland luftburen utrustning, bland de utgifter som är kvalificerade för gemenskapsfinansiering.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan (FLEGT) för att bekämpa illegal avverkning, och det nya finansiella instrumentet för miljön (Life+-programmet), som är av grundläggande vikt för att skydda Europas skogar och förebygga försämringar av alla slag, inklusive bränder.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fundera på skogarnas roll inom Europeiska unionen som en del av en systematisk uppsättning åtgärder för markanvändning, däribland säkerhetsåtgärder i händelse av översvämningar som koncentreras på effektivare vattenhållning och geologiska säkerhetsåtgärder som är utformade för att stabilisera sluttningar och återplantera skog där detta är möjligt. Parlamentet föreslår att en offentlig debatt om skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska roll inleds, och att denna debatt utnyttjas för att öka kunskapen om befintliga skillnader mellan Europas skogar och särskilt den specifika karaktären hos skogarna i Medelhavsområdet. Parlamentet anser att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden måste utnyttjas bättre för strukturella åtgärder för att förhindra torka, som är den huvudsakliga förvärrande faktorn vid naturkatastrofer. Parlamentet anser att incitament bör tillhandahållas till åtgärder för bevarande av skogar och förvaltning av landsbygden för att fastställa en mängd olika användningsområden (skogsbruk, betesmark, odlingsbara grödor, konstbevattning osv.) Parlamentet vidhåller att monokulturer endast bör odlas i tydligt avgränsade områden som är särskilt väl lämpade för de berörda grödorna och den relaterade ekonomiska verksamheten, och att det är nödvändigt att dessa system bygger på sunt förnuft och att ägare och producenter utövar sitt ansvar ytterst noggrant.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp allvarligt menade, solidaritetsbaserade mål inom ramen för den gemensamma lagstiftningen om hantering och förebyggande av naturkatastrofer, och särskilt att anta den nya förordningen om Solidaritetsfonden och direktivet om bedömning och hantering av översvämningar, och att kommissionen dessutom, inom ramen för den kommande översynen av Forest Focus-programmet, skall öka finansieringen och göra tillämpningsbestämmelserna mer flexibla.

8.  Europaparlamentet begär stöd för att de drabbade områdena skall kunna återbeskogas, utan att deras bioklimat eller ekologiska särdrag skadas, och hoppas att återställandet av landsbygds- och stadslandskapen kommer att behandlas som en fråga av särskild vikt, med vederbörlig hänsyn till specifika lokala särdrag.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillhandahålla tillräckliga medel för att nätverket Natura 2000 skall kunna behållas.

10. Europaparlamentet anser att återställande av de områden inom Natura 2000-nätverket som har skadats av översvämningar, torka eller bränder bör finansieras med medel från gemenskapens fonder, med tanke på att dessa områden utgör en viktig del av Europas grönområden som garanterar den biologiska mångfalden och bevarandet av arter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella skogsfonder för förebyggande av naturkatastrofer i skogsområden och för förnyelse av skogar.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att även tamdjur och vilda djur beaktas i framtida diskussioner om katastrofbistånd och räddningstjänstmekanismer.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en strategi mot torka som skall utgöra grunden för en europeisk politik för riskförebyggande och hantering av torka.

13. Europaparlamentet begär att allvarlig torka skall omfattas av Solidaritetsfondens stödmekanismer, eftersom torka är ett oregelbundet förekommande naturfenomen som utvecklas långsamt och är av varierande varaktighet och medför allvarliga och långvariga återverkningar på levnadsvillkoren och den socioekonomiska stabiliteten i de berörda regionerna. Parlamentet rekommenderar att möjligheten att stödja lokaliserade krissituationer (av regional karaktär) skall behållas, samt att både offentliga och privata skador skall bli stödberättigade.

14. Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas ett europeiskt observationsorgan för torka, ökenspridning, översvämningar och andra effekter av klimatförändringarna i syfte att samla in information och garantera en effektivare respons.

15. Europaparlamentet rekommenderar att förebyggande åtgärder skall genomföras inom ramen för hanteringen av risker för torka, däribland strategier för att minimera effekterna av torka, och att dessa strategier skall inbegripas i förvaltningsstrategier för avrinningsområden.

16. Europaparlamentet medger behovet av att undersöka och utveckla nya former av förebyggande och upptäckt av bränder samt brandsläckningshjälp genom användning av satelliter och annan spjutspetsteknik. Parlamentet anser att det är nödvändigt att tillämpa ny informationsteknik (t.ex. det geografiska informationssystemet) för hantering av bränder och översvämningar. Parlamentet betonar den centrala roll som ny teknik för att upptäcka sådana företeelser spelar för att förebygga naturkatastrofer.

17. Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att skydda skogar mot bränder, särskilt insamlande och återanvändning av spill av skogsbiomassa, för förbud mot ändrad användning av eldhärjad mark, och skärpta straff för brottsliga handlingar som skadar miljön, särskilt orsakande av skogsbränder. Parlamentet anser att insamling av spill av biomassa bör regleras för att förhindra att detta påskyndar ökenspridningen genom att organiska ämnen förbrukas och marken försämras, vilket gör marken mer sårbar för riskerna för torka och häftiga översvämningar.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om förebyggande och hantering av skogsbränder. Detta bör omfatta regelbunden insamling av uppgifter, utarbetande av kartor och identifiering av områden som befinner sig i farozonen samt utarbetande av hanteringsplaner för brandrisker, och medlemsstaterna bör identifiera anslagna medel och tillgängliga resurser. Dessutom är det nödvändigt att samordna förvaltningarna, inrätta minimikrav för utbildning av brandsläckningsgrupper och fastställa miljöansvar och påföljder.

19. Europaparlamentet ber kommissionen att rekommendera medlemsstaterna att utarbeta kartor för brandrisker och översvämningsrisker, och att de skall beaktas i markplaneringsförvaltningen.

20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 471. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0139. (3) Antagna texter, P6_TA(2005)0187. (4) Antagna texter, P6_TA(2005)0334. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0433. (6) Antagna texter, P6_TA(2005)0019. (7) EUT L 324, 11.12.2003, s. 1. (8) Antagna texter, P6_TA(2005)0068. (9) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3. (10) EGT L 297, 15.11.2001, s. 7. (11) http://www.europarl.eu.int/intcoop/empa/committee_cult/wg_tsunami_res26mars_en.pdf (12) Internet: http://ies.jrc.cec.eu.int.

1.  Inledning

De omfattande naturkatastrofer som inträffade sommaren 2005, med allvarliga översvämningar i centrala Europa, allvarlig torka i södra Europa och bränder som förstörde tusentals hektar skog i Portugal och Spanien, var ämnet för ett formellt uttalande av talman Josep Borell Fontelles vid öppnandet av Europaparlamentets höstsession, då en tyst minut hölls för offren.

I sin resolution av den 8 september 2005 gav parlamentet uttryck för sin övertygelse om att den ökade förekomsten och omfattningen av dessa naturföreteelser kan tillskrivas klimatförändringarna, och medgav att Kyotoprotokollet är det viktigaste verktyget i den globala miljöstrategin för att motverka dem. Europaparlamentet gav uttryck för sin solidaritet med de regioner som drabbats och upprepade på nytt behovet av att förstärka räddningstjänstmekanismerna samt att användningen av EU-fonderna skall göras mer flexibel, särskilt Sammanhållningsfonden, strukturfonderna och Solidaritetsfonden, för att mildra de ekonomiska och sociala skador som tillfogas lokalbefolkningar och det lokala näringslivet samt produktion och turism.

Som svar på punkt 22 i resolutionen har utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling fått i uppgift att utarbeta tre kompletterande initiativbetänkanden för att behandla jordbruksaspekten respektive miljöaspekten och den territoriella aspekten. Det beslutades också att delegationer skulle sändas till de drabbade områdena, och att utskotten skulle genomföra en gemensam utfrågning om problemen med bränder, torka och översvämningar. Det är mot denna bakgrund som detta betänkande har utarbetats, som inriktas på miljöaspekten, tiden före och efter naturkatastrofer och på EU:s agerande på räddningstjänstområdet.

2.  Delegationerna

De tre delegationerna besökte regioner i Spanien (Castilla La Mancha och Andalusien) och i Portugal (Alentejo och Pampilhosa da Serra) som härjats av bränder eller drabbats av torka, regioner i Tyskland (Bayern) och i Österrike (Tyrolen), som drabbats av översvämningar och jordskred, samt regioner i Frankrike (Gironde och Var) och i Italien (Lombardiet), som också har drabbats av skogsbränder och översvämningar. Trots varje regions specifika karaktär och de olika katastrofer som hade inträffat, strukturerades delegationernas program i princip på samma sätt. Programmen omfattade kontakter med drabbade lokalbefolkningar och lokal teknisk personal. De nationella, regionala eller lokala organen eller myndigheterna förklarade situationen och respektive organisationsmodeller, katastrofbekämpningsmekanismer och resurser och de åtgärder som vidtagits, och delegationerna lyssnade till åsikter från icke-statliga organisationer, sammanslutningar och fackföreningar som var involverade i att hjälpa offren eller i själva katastrofbekämpningsarbetet. På de olika platser som besöktes inspekterade delegationerna antingen det återhämtningsarbete som redan utförts och framstegen med detta, eller förhörde sig om de orsaker som hindrade sådant arbete.

Sammanfattning av besöken

För att bättre förstå konsekvenserna av bränderna, den allvarliga torkan och översvämningarna på plats, deltog föredraganden i alla tre delegationerna och lyssnade till de förslag och förhoppningar som de nationella, regionala och lokala myndigheterna, lokalbefolkningen och de lokala organisationerna hade att komma med, vilkas beredvillighet att bistå och samarbeta med delegationerna skall betonas.

Delegationerna fick ta del av en rad olika situationer. I en del regioner inriktade man sig på möjligheten att snabbt utnyttja Solidaritetsfonden, omedelbart efter varje storskalig brand eller vid långvarig torka. Lokalbefolkningen ansåg att de hade blivit svikna och klagade över den bristande solidariteten på EU-nivå. I andra regioner fanns det däremot ett mycket tydligt motstånd mot EU:s ”inblandning”, och man var inte alls inriktad på att införa samordningsåtgärder och åtgärder för att hantera risker för översvämningar på EU-nivå. I en del regioner fanns redan system för att förebygga översvämningar, översvämningsbenägna områden hade redan kartlagts, befolkningar hade förflyttats och miljöskyddsåtgärder och åtgärder för att främja strandaktiviteter för turister hade redan vidtagits.

Torka

Torka kan betraktas som ett strukturellt problem som inträffar var tionde eller tolfte år, men som ökar. Allvarlig eller extrem torka är emellertid ytterst ovanligt förekommande och bör behandlas som en naturkatastrof, vars effekter varar mycket längre än själva torkan. Till skillnad från andra naturkatastrofer är följderna av torka svåra att kvantifiera och påverkar inte infrastrukturerna, men inverkar däremot på produktionen, miljön och lokalbefolkningens liv. Man beräknar att klimatförändringen kommer att leda till minskad nederbörd, högre temperaturer och mer ofta förekommande värmeböljor och torka, vilket innebär att skogsbränderna kommer att bli svårare och mer omfattande.

Torka är dessutom inte bara ett ”problem för jordbrukare”. I länderna i södra Europa drabbas vattenkraftsproduktionen mycket hårt under år med torka, och länderna tvingas använda fossila bränslen för att kompensera produktionsförlusterna. Detta medför allvarliga miljöeffekter i form av ökade utsläpp av koldioxid, som med all sannolikhet överskrider de gränser som fastställs i de relevanta nationella utsläppsrättsplanerna.

En annan konsekvens av torka är problemet med dricksvattenreserverna, vare sig det är för bofasta eller besökare. Torka är ett sommarfenomen, och förvärras följaktligen av turism, intensiv ekonomisk verksamhet i hela Medelhavsområdet och på Iberiska halvöns Atlantkust, och närvaron av ett större antal besökare än bofasta.

Bränder

Bränder utgör det största naturliga hotet mot skogarna i Medelhavsområdet. Över 90 procent av den yta som förstörs av bränder i Europa finns på Iberiska halvön. Skogsbränder förstör offentlig och privat egendom, leder till minskad ekonomisk livskraft och förvärrar situationen ännu mer för de bräckliga ekonomierna och samhällena i de krisdrabbade och avfolkade regionerna i det inre av länderna. De klimatförhållanden som registrerades under sommaren 2005 var exceptionella i det att de extremt torra atmosfäriska förhållandena som orsakades av den långvariga torkan kombinerades med mycket höga temperaturer, vilket gjorde att bränderna spred sig mycket snabbare och drabbade skogsområden som ansågs vara exemplariska när det gäller förvaltning, underhåll, brandgator och återplantering med lämpliga arter.

Många av bränderna startades avsiktligt av brottsliga skäl, vilket endast kan bekämpas genom konstant övervakning av skogarna och skärpta straff. Andra bränder uppstod dock helt enkelt till följd av bristande förståelse för att skogen är en ovärderlig kollektiv egendom, och att användningen av skogarna måste styras av strikta bestämmelser. De nationella lagstiftningarna måste omfatta flexibel förvaltning, och anpassas för att det skall vara möjligt att bemöta exceptionella omständigheter. Spanska experter säger att skogarna vid Medelhavet ”samexisterar” med bränderna och att skogarnas förnyelsekapacitet beror på detta. Delegationen besökte ett område på omkring 34 000 hektar som brandhärjades 2004 och som man, efter en period av självförnyelse, nu hade börjat arbeta med genom att röja bort all död skog för att förebygga spridning av sjukdomar och bygga hinder för att förhindra att jorden spolas bort av regn. Problemet med de splittrade ägandeförhållandena kringgicks genom associering som gjorde det möjligt att tillämpa ett samordnat tillvägagångssätt, så att man kunde arbeta samtidigt med den största delen av den brandhärjade skogen.

Översvämningar

I centrala Europa blir katastrofartade sommaröversvämningar allt vanligare, även om hanteringen av översvämningar i några regioner, särskilt i Bayern, har förbättrats avsevärt, vilket en jämförelse mellan 2005 och 2002 avslöjar. Detta beror på att man har identifierat översvämningsbenägna områden, byggt dammar för uppsamling av vatten, byggt ett sektionsindelat dammsystem osv.

Av de naturkatastrofer som behandlas i detta betänkande är endast översvämningar föremål för ett gemenskapsdirektiv, vars syfte är att minska och hantera riskerna för människors hälsa, miljön, infrastrukturer och egendom. Gränsöverskridande samarbete är ett av skälen till direktivets existensberättigande, med tanke på att de flesta av Europas floders tillrinningsområden delas av flera medlemsstater. Samordning av detta slag fanns redan inom ramdirektivet om vattenkvalitet.

När delegationen besökte de översvämningsdrabbade områdena fick dess ledamöter både höra lovord om direktivets mest positiva aspekter och vissa farhågor. När det gäller förebyggande åtgärder hoppas man å ena sidan att det blir möjligt att utöva påtryckningar på de minst samarbetsvilliga medlemsstaterna, men å andra sidan fruktar man administrativ överbelastning. Det är sant att fastställande och avgränsande av områden kan få betydande ekonomiska konsekvenser på regional nivå, med hänsyn till värdet på mark för bebyggelse som belastas av tätortsexpansionen, men att identifiera översvämningsbenägna områden är fullständigt berättigat eftersom markens vattenabsorberande förmåga minskar när den görs tillgänglig för bebyggelse, vilket i sin tur ökar risken för översvämningar.

3.  Några forskningsresultat

Det är vetenskapligt bevisat att det finns ett starkt samband mellan naturkatastrofer och klimatförändringar. Den utsträckning i vilken det är möjligt att identifiera historiska förändringar i extrema händelser och koppla dem till klimatförändringen varierar efter händelsen och platsen i fråga:

– Värmeböljor har blivit mycket vanligare i Europa, de extrema temperaturerna sommaren 2003 beräknas till 75 procent ha berott på mänsklig påverkan. Förhöjda temperaturer förvärrar läget vid torka.

– Nederbördsförhållandena blir allvarligare på grund av klimatförändringarna. Kraftigare regnfall och ändringar i nederbördsmönstren har ökat sannolikheten både för plötsliga översvämningar och för torka. När det gäller omfattande översvämningar kan situationen vara oförändrad.

– Stormarna i Europa kanske inte har ökat under det senaste århundradet, men orkanintensiteten har ökat med 70 procent under de senaste 50 åren. Det är svårt att finna belägg för klimatförändringens påverkan inom ramen för mer omfattande naturliga cykler, men de observerade förändringarna överensstämmer med de beräknade effekterna av utsläpp av växthusgaser.

Beräkningarna tyder på att fortsatta ökningar av koncentrationerna av växthusgaser kommer att leda till ökad klimatförändring och mer extrema väderförhållanden i framtiden:

– Värmeböljor av det slag som inträffade 2003 kan förekomma vartannat år i Europa i slutet av århundradet.

– Nederbördsförändringarna kommer att leda till fler översvämningar, särskilt plötsliga översvämningar, men även till torka (som också ökar på grund av de förhöjda temperaturerna).

– Mer intensiva vindstormar skulle överensstämma med beräkningarna, men det är inte möjligt att göra några klara prognoser. Ökande orkanintensitet kan leda till en ökning på 30 procent av de mest intensiva stormarna till år 2100.

Flera allvarliga händelser har väckt oro över extrema väderkatastrofer under de senaste åren. Rekordkraftiga stormar, översvämningar, torka och värmeböljor har alla lett till långtgående konsekvenser (Europeiska miljöbyrån, 2004; Jha, 2005):

– Orkanerna i slutet av 1999 var bland de mest dramatiska i Europas historia: Anatol, Lothar och Martin drabbade Skandinavien, Frankrike, Tyskland och grannländer. Dessa stormar dödade nästan 150 personer och orsakade omfattande förluster (6,7 miljarder euro i försäkrade förluster på grund av Lothar och Martin, 500 miljoner euro i ekonomiska förluster på grund av Anatol). I Frankrike blåste en timmermängd motsvarande tre gånger årsskörden ned under stormarna.

– Den största översvämningen under de senaste åren, och den mest ekonomiskt destruktiva katastrofen i Europas historia, inträffade 2002. Översvämningar uppstod längs floderna Donau och Elbe, och drabbade en stor del av Centraleuropa. Även Förenade kungariket och Frankrike drabbades av omfattande översvämningar. Antalet drabbade uppgick till 600 000 personer och 80 personer dödades i elva länder. De ekonomiska förlusterna uppgick till minst 15 miljarder euro.

– En stor del av södra Europa har drabbats av allvarlig torka i minst ett år, den värsta torkan som registrerats någonsin. Sommaren 2005 rådde svår torka i 97 procent av Portugal. Frankrike övervägde att stänga kärnkraftverk och i hela EU minskade spannmålsproduktionen med minst 28 miljoner ton – omkring 10 procent av den totala mängden.

– Värmeböljan sommaren 2003 orsakade många dödsfall – minst 22 146 personers död har hänförts till hettan.

Även om dessa händelser är de främsta typexemplen i Europa bör man komma ihåg att situationen i andra delar av världen är mycket värre. Med sammanlagt 6 700 dödsfall på grund av översvämningar 1993–2002 hamnar Europa långt bakom den förkrossande totalsiffran i Asien: nästan 1,4 miljoner dödsfall. Den siffra på 6 655 dödsfall som tillskrivits europeiska orkaner under denna period verkar lika obetydlig jämfört med de 18 000 dödsfallen i Nord- och Sydamerika och de 275 000 döda i Asien.

4.  Räddningstjänster

År 2001 inrättade Europeiska unionen en räddningstjänstmekanism för att hantera katastrofer när de drabbade länderna inte kan kontrollera dem själva. Enligt subsidiaritetsprincipen är det i första hand det berörda landets uppgift att hantera sådana situationer. Men på begäran kan EU agera mer aktivt och ingripa genom att samordna stöd och se till att medel och speciell räddnings- och sökutrustning görs tillgänglig i god tid.

Det ständigt operativa övervaknings- och informationscentrets uppgift är att emot varningar och larm, och styra den begärda hjälpen rätt. Hjälpgrupperna ansvarar för att utvärdera situationen i fråga och samarbeta med lokala myndigheter med att organisera nödhjälpsarbete, vilket skedde flera gånger sommaren 2005, både i Europa och på andra håll (Förenta staterna och Pakistan). De vunna erfarenheterna visar att den prioriterade frågan nu måste vara att inrätta ett system för tidig varning, men utan att försumma andra uppgifter, särskilt inte uppbyggandet av kapaciteten för informationsutbyte.

5.  Solidaritetsfonden

Solidaritetsfonden, som inrättades efter översvämningarna i Centraleuropa 2002 (rådets förordning (EG) nr 2012/2002), har inte lyckats leva upp till förväntningarna och ses därför över för närvarande. Av de åtgärder som föreslagits för den nya fonden är utökandet av den tematiska räckvidden värt att betona, som har utformats för att omfatta allvarliga kriser (såsom torka), industriella och tekniska katastrofer, hot mot folkhälsan och terroristhandlingar. Den lägre gränsen för den skadeomfattning som krävs för att aktivera fonden sänks. En annan intressant punkt är möjligheten att få omedelbar tillgång till en del av utbetalningarna, som sedan kommer att dras av från den övergripande utvärderingen av stödberättigande. Det är emellertid beklagligt att katastrofer på regional nivå undantas.

6.  Slutsatser

Europeiska unionen har utrustat sig med flera rättsliga mekanismer för att förebygga och hantera naturkatastrofer, minska deras effekter och kostnader, och öka de drabbades livskvalitet.

På räddningstjänstområdet strävar EU efter att förstärka verksamheten, att ta fram ett eget finansiellt instrument på detta område och att inrätta ett snabbinsats- och beredskapsinstrument för allvarliga olyckshändelser.

Syftet med det nya direktivet om bedömning och hantering av översvämningar är att minska och hantera översvämningsrelaterade risker, både på folkhälso- och miljöområdet och när det gäller skydd av offentlig och privat egendom.

Den pågående översynen av EU:s Solidaritetsfond (och det påföljande upphävandet av den tidigare lagstiftningen) ger nytt hopp om att det kommer att bli möjligt att effektivt bistå befolkningar i regioner som drabbas av naturkatastrofer med hjälp av denna fond.

För att kunna vidta effektivare åtgärder för att förebygga skogsbränder har EU observationsmekanismer som EFFIS (European Forest Fire Information System, som inrättats genom Forest Focus-programmet) till sitt förfogande, som skall kunna lämna tämligen exakt information om brandrisknivån i ett specifikt område eller en viss region, och det förebyggande arbetet understöds även av ett mycket modernt och avancerat satellitobservationssystem, som ständigt uppgraderas.

Men hur många rättsliga instrument som EU än antar, måste det finnas en politisk vilja att tillämpa dem i praktiken om det skall bli möjligt att på ett solidariskt sätt hantera de mest oroväckande och rentav desperata situationer som uppkommer i samband med naturkatastrofer.