BETÄNKANDE om det ändrade förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

19.6.2006 - (8174/2006 – KOM(2005)0503 – C6‑0129/2006 – 2003/0196(CNS)) - *

(Nytt samråd)
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Jean-Marie Cavada
(Förenklat förfarande – artikel 43.1 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om det ändrade förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

(8174/2006 – KOM(2005)0503 – C6‑0129/2006 – 2003/0196(CNS))

(Samrådsförfarandet – nytt samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förslag (8174/2006),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag till rådet (KOM(2005)0503)[1],

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt av den 13 januari 2004²,

–   med beaktande av artiklarna 62.2 och 63.3, artiklarna 66 och 179 och artikel 181a, och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   på nytt hört av rådet i enlighet med artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, (C6‑0129/2006),

–   med beaktande av artikel 51, artikel 43.1, artikel 55.3 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0215/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

• [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Bakgrund

Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot människohandel och människosmuggling har sitt ursprung i FN:s generalförsamlings resolution 53/111 av den 9 december 1998. I denna talades det om inrättande av en mellanstatlig kommitté som skulle ha i uppdrag att utarbeta en internationell konvention, kompletterad av tilläggsprotokoll, mot den organiserade brottsligheten.

Kommissionen har i nära samarbete med EU-medlemsstaterna deltagit i förhandlingar som för konventionen avslutades i juli 2000, och för de två protokollen om människosmuggling och människohandel i oktober 2000. I december 2000 hölls en högnivåkonferens i Palermo då konventionen och ovannämnda protokoll skulle undertecknas. Gemenskapen signerade då officiellt de tre dokumenten, varav ett, nämligen konventionen, trädde i kraft den 29 september 2003 sedan det fyrtionde ratifikationsdokumentet deponerats. Protokollet mot människosmuggling trädde i kraft den 28 januari 2004.

Konventionens syfte

Konventionen syftar till att göra det möjligt för signatärstaterna att samarbeta effektivt för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Detta genom att definitionerna av brott i de olika nationella rättssystemen harmoniseras, så att en gärning som utgör ett brott i ett land som är part i konventionen även skall erkännas som ett brott i andra länder som undertecknat konventionen. Det är det första världsomspännande instrumentet mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, och genom det görs allmängiltiga definitioner av vissa grundläggande straffrättsliga begrepp för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Det är även Förenta nationernas första juridiskt bindande instrument på området.

Genom konventionen införs en skyldighet för signatärstaterna att betrakta fyra slags allvarliga brott som förbrytelser mot strafflagen: medverkan i organiserad brottslighet, penningtvätt, gärningar som innebär att någon försöker hindra rättvisan och korruption. Konventionen innehåller även bestämmelser för att förbättra samarbetet mellan länderna, bland annat när det gäller ömsesidig rättslig hjälp, gemensamma utredningar och utlämning. Dessutom finns det särskilda bestämmelser för att se till att tvättade pengar kan spåras, för att beslagta och förverka vinning av brott och för att skydda brottsoffer och vittnen. De två protokollen innehåller stränga bestämmelser syftande till bekämpning av människosmuggling och handel med människor – särskilt kvinnor och barn – genom att dessa personer skyddas mot slaveri, sexuellt utnyttjande och svartarbete. Här kan noteras att protokollet mot människohandel innehåller föreskrifter om åtgärder för att hjälpa de drabbade, såväl rättsligt som materiellt. Genom artikel 6 åläggs signatärstaterna till exempel att informera om de rättsliga och administrativa förfarandena, men även att tillse att åtgärder vidtas för att de som utsatts för människohandel skall återfå sin fysiska och psykiska hälsa.

Föredragandens ståndpunkt

Föredraganden godkänner utan förbehåll att gemenskapen tillträder denna folkrättsliga konvention och de protokoll som utarbetats i FN-regi, och som i sig utgör det enda möjliga svaret på vissa globala fenomen. Inför mycket välorganiserade nätverk som utnyttjar alla brister i de nationella rättssystemen är det viktigt att få till stånd ett så brett samarbete som möjligt, grundat på gemensamma förfaranden och viss harmonisering av de juridiska bestämmelserna. Det finns i detta sammanhang anledning att välkomna att 121 stater, utöver Europeiska gemenskapen medlemmar, har undertecknat konventionen. Dock är det att beklaga att sju av EU:s medlemsstater ännu inte har ratificerat konventionen.[1]

Sedan gemenskapen undertecknade konventionen i december 2000 har EU:s vilja att gå vidare i arbetet med att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa tagit sig uttryck i utarbetandet av flera dokument som har samband med konventionens tillämpningsområde. Det rör sig till exempel om den europeiska arresteringsordern och bestämmelser om penningtvätt, människohandel och bekämpning av illegal invandring, för att bara ta några exempel. Genom att anta dessa texter har EU kunnat gå längre än FN. Detta eftersom EU har färre antal medlemsländer, eftersom det i stort råder ett ömsesidigt förtroende mellan dessa länder och eftersom medlemsländernas juridiska system och rättsförfaranden är relativt likartade. Europeiska unionen har även varit tvungen att gå längre eftersom de inre gränserna slopats, vilket fungerat som en kraftfull uppmaning att undanröja alla hinder för ett förstärkt gränsöverskridande samarbete.

• [1]  Den 1 maj 2006 hade följande medlemsstater ännu inte ratificerat konventionen: Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Republiken Tjeckien, Tyskland och Ungern.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Ändrat förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet
Referensnummer	8174/2006 - KOM(2005)0503 – C6-0129/2006 – 2003/0196(CNS)
Parlamentets ståndpunkt – P-nummer	13.1.2004		P4_TA(2004)0006
Begäran om nytt samråd med parlamentet	7.4.2006
Ansvarigt utskott                Tillkännagivande i kammaren	LIBE 15.5.2006
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	FEMM 15.5.2006
Inget yttrande avges   Beslut	FEMM 9.6.2006
Föredragande   Utnämning	Jean-Marie Cavada 1.6.2006
Förenklat förfarande – beslut	1.6.2006
Behandling i utskott
Antagande	19.6.2006
Ingivande	19.6.2006