Betänkande - A6-0216/2006Betänkande
A6-0216/2006

BETÄNKANDE om nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005–2009

22.6.2006 - (2006/2004(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: Miloslav Ransdorf

Förfarande : 2006/2004(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0216/2006

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005–2009

(2006/2004(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”Nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005–2009” (KOM(2005)0243),

 med beaktande av den gemensamma rapporten från Royal Society och Royal Academy of Engineering av den 29 juli 2004 med titeln ”Nanoscience and nanotechnologies: opportunities and uncertainties”,

 med beaktande av slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) den 24 september 2004,

 med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden[1],

 med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för rättsliga frågor (A6‑0216/2006), och av följande skäl:

A. Kommissionen har antagit en handlingsplan för omgående tillämpning av en säker, integrerad och ansvarsfull strategi för nanovetenskap och nanoteknik.

B. Nanovetenskap och nanoteknik kan – som tvärvetenskapliga sektorer – ge samhället enorma fördelar genom att nya produkter, material, tillämpningar och tjänster utvecklas och därmed ökar produktiviteten och livskvaliteten i EU som helhet.

C. Rådet erkänner nanoteknikens viktiga roll på många områden och betonar att det är viktigt att fortsätta att få fram ny vetenskaplig och teknisk kunskap om nanoteknik och att uppmuntra till användning av dessa industriellt.

D. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att EU kan dra nytta av nanotekniken för att driva på genomförandet av Lissabonmålen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan, vari en serie konkreta och sammanlänkande åtgärder definieras för att man omgående kall kunna börja tillämpa nanovetenskap och nanoteknik utifrån prioriterade områden som fastställs efter kommande behov.

2.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som nanovetenskap och nanoteknik kan spela genom att möjliggöra genombrottstekniker för att stimulera uppfyllandet av EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. Parlamentet erkänner att nanoteknik kan uppfylla medborgarnas behov (i fråga om folkhälsa, energi, hållbar utveckling osv.) och samtidigt bidra till att uppfylla EU:s mål för konkurrenskraft och hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet noterar att teknikplattformar, rådgivande expertgrupper och handlingsplaner är användbara instrument för att utveckla gemensamma forskningsplaner och utvecklingsstrategier för nanoteknik och nanovetenskap och därigenom för att skapa nya arbetstillfällen och öka den ekonomiska tillväxten.

4.  Europaparlamentet stöder de mål och initiativ som beskrivs i kommissionens ovannämnda meddelande. Parlamentet välkomnar den tydliga inriktningen i meddelandet och i handlingsplanen.

5.  Europaparlamentet betonar samtidigt behovet av att öka de offentligt finansierade investeringarna i forskning och utveckling (FoU). Parlamentet inser att den europeiska forskningens fragmentariska karaktär speglar den nanovetenskapliga forskningens lättillgänglighet och relativt låga kostnad. Parlamentet är emellertid samtidigt medvetet om att det måste reserveras medel för att upprätthålla och underhålla omfattande nödvändiga resurser som rengöringsrum, litografiprocesser och mycket dyra analysförfaranden. Parlamentet är därför bekymrat över den nuvarande nivån på de offentliga investeringarna i nanovetenskap och nanoteknik inom EU och rekommenderar att de ambitioner som beskrivs i handlingsplanen åtföljs av lämpliga ekonomiska villkor. Parlamentet stöder kommissionens vilja att kraftigt öka forskningsanslagen på detta område, något som är oerhört viktigt för Europas utveckling.

6.  Europaparlamentet anser att EU behöver ett sammanhängande system av en FoU‑infrastruktur i världsklass för att kunna bibehålla sin konkurrenskraft inom nanovetenskap och nanoteknik. På grund av områdets tvärvetenskapliga och komplexa karaktär måste FoU‑infrastrukturen för nanoteknik uppnå en kritisk massa av resurser som går utöver vad lokala myndigheter och näringsliv kan erbjuda för att kunna utnyttja eventuella ”stordriftsfördelar”. Parlamentet erkänner å andra sidan att en småskalig nationell FoU‑politik ofta har bättre möjligheter att reagera på ett lämpligt sätt på ändrade möjligheter och utvecklingen på marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förstärka och samordna sina FoU‑insatser inom detta område. För att nå detta mål rekommenderar parlamentet att varje medlemsstat, baserat på landets särdrag, bör skapa en minimal kritisk massa av infrastruktur och vetenskapsmän med särskild expertis inom nanovetenskap och nanoteknik. I slutändan kunde detta leda till inrättandet av särskilda kompetenscenter i vissa länder som kunde samordnas på EU‑nivå.

7.  Europaparlamentet lyfter särskilt fram nanomedicinen som ett lovande tvärvetenskapligt område med genombrottstekniker som molekylär avbildning och diagnostik, som kan få stor betydelse för tidig diagnos och intelligent och kostnadseffektiv behandling av sjukdomar som cancer, hjärt‑ och kärlproblem, diabetes, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Parlamentet uppmanar kommissionen och nationella och regionala myndigheter att öka sina FoU‑investeringar på detta område och att samordna sina insatser med hjälp av den europeiska teknikplattform för nanomedicin som föreslogs i det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling samt med hjälp av andra instrument, inklusive de kunskapsregioner som föreslås i det sjunde ramprogrammet, så att en kritisk massa på detta område uppnås.

8.  Europaparlamentet betonar nanovetenskapens och nanoteknikens stora betydelse för molekylärbiologins utveckling.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att sektorsövergripande nanovetenskap och nanoteknik bör styras mot utvecklandet av väteenergi, inklusive utvecklandet av nya och effektiva metoder för att lagra väte och effektiva bränsleceller, samt informationsbärande tekniker med mycket större kapacitet än dagens.

10.  Europaparlamentet betonar de stora framsteg som har gjorts i EU när det gäller nanoteknik, baserat på ett uppifrånperspektiv, särskilt på områden som slitage – och korrosion – korrekturbestrykning och skikt, tillverkning av katalysatorer och fotodioder, inklusive s.k. blå laser, samt på områdena nanomedicin, nanokosmetika och nanodiagnos av sjukdomar.

11.  Europaparlamentet anser att det tack vare grundforskningsnivån i EU går att hitta tekniska hjälpmedel som kan göra att det går använda sig av ett underifrånperspektiv, särskilt inom nanoelektronik.

12.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att skynda på den tekniska utvecklingen måste kompletteras med politiska åtgärder för att se till att befintlig teknik förs ut på marknaden. Parlamentet noterar att standarder kan leda till rättvisa spelregler för marknader och internationell handel och att de är en förutsättning för rättvis konkurrens, jämförbara riskbedömningar och regleringsåtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att undanröja eventuella hinder i form av avsaknad av standarder och av otydlig lagstiftning som i onödan håller tillbaka införandet av nanoteknik och nanovetenskap i EU, och att göra detta utan att införa några nya byråkratiska hinder.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa den ”kunskapstriangel” som behövs för att inrätta det europeiska området för forskningsverksamhet. Parlamentet anser att för att åstadkomma en nödvändig samverkan mellan forskning, utbildning och innovation krävs det en omfattande kunskapsöverföringsmetod samt personalutveckling över sektorsgränserna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utveckla metoder för att förbättra kunskapsöverföringen och att lösa problemet med kompetensbristen genom att större vikt läggs vid naturvetenskaplig utbildning och att fler studenter lockas till nanovetenskap och forskningsrelaterade, tvärvetenskapliga ämnesområden. Parlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att stödja forskningsutbildningsnätverk inom nanoteknik och uppmanar medlemsstaterna att både enskilt och i nära samarbete med varandra skapa tvärvetenskapliga nätverk som kombinerar nanoteknik med ett brett spektrum av forskningsområden, i syfte att utveckla ny hybridteknik.

14.  Europaparlamentet anser att företag, forskningsinstitut och finansinstitut bör arbeta tillsammans för att se till att högkvalitativ forskning och utveckling inom nanovetenskap och nanoteknik överförs till nya produkter och processer. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör påskynda och stimulera denna process genom att inrikta sig på att förbättra företagsklimatet inom nanoteknikområdet i sitt land, särskilt i fråga om nystartade företag, små och medelstora företag och innovationsföretag. Parlamentet anser i sammanhanget att skyddet av den immateriella äganderätten är nödvändig för innovationer, både för att locka investeringar initialt och för att trygga kommande intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta normer för att skydda immateriella rättigheter och modeller för licensavtal.

15.  Europaparlamentet beklagar att patenteringen av nanovetenskapliga och nanotekniska uppfinningar går så långsamt i Europa och uppmanar EU att inrätta ett patentövervakningssystem för nanovetenskap och nanoteknik som leds av Europeiska patentverket.

16.  Europaparlamentet uppmanar till en allmän reform av det europeiska patentsystemet för att minska kostnaderna för patentering och förbättra tillgången till patent för små- och medelstora företag. Parlamentet understryker vikten av större öppenhet och klara gränser för patentskyddet.

17.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s möjligheter att befinna sig, nu och framöver, i framkanten på detta område bygger på dess samordningsförmåga. Parlamentet upprepar behovet av en enda gemenskapskontaktpunkt för samordning och hur viktigt det är att EU talar med en enda röst på den internationella arenan, framför allt mot bakgrund av utmaningarna från patentskyddet i Kina. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta mekanismer för att effektivt samordna åtgärderna inom detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av politiken beakta all verksamhet inom OECD (exempelvis definitioner, nomenklatur och riskhantering) och Unesco (etik).

18.  Europaparlamentet medger att det är grundläggande för en ansvarsfull strategi att samhälls-, hälso- och säkerhetsaspekter integreras i den tekniska utvecklingen av nanovetenskap och nanoteknik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och industrin i Europa att inleda en effektiv dialog med alla berörda parter för att styra utvecklingen på ett hållbart sätt.

19.  Europaparlamentet insisterar på att de tekniska riskerna (från planeringsstadiet till bortskaffandet eller återvinningen) för folkhälsan, konsumenterna, arbetstagarna och miljön skall utvärderas under hela livscykeln för de nanobaserade produkterna.

20.  Europaparlamentet rekommenderar att det i förteckningen över vad konsumentprodukter består av skall anges om material av tillverkade nanopartiklar har tillsatts.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av att slå vakt om höga etiska principer och välkomnar de planerade utredningarna av frågeställningar som bl.a. icke-terapeutisk behandling för att förbättra människan och kopplingar mellan nanovetenskap och nanoteknik samt skyddet av individens privatliv. Parlamentet förväntar sig att dessa utredningar offentliggörs och att de omfattar en ingående analys av nanomedicin.

22.  Europaparlamentet stöder inrättandet av etiska kommittéer, som genom att avge oberoende vetenskapliga yttranden skulle bidra till god information till allmänheten och skapa förtroende för de eventuella riskerna och fördelarna med utnyttjandet av upptäckter på nanoteknikområdet.

23.  Europaparlamentet välkomnar de samråd som ägt rum i samband med detta förslag och uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att tillmötesgå kraven på en förbättrad lagstiftning.

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ta fram ett lämpligt flerspråkigt informationsmaterial för olika åldersgrupper för att öka kunskapen om nanovetenskapens och nanoteknikens utveckling och dess förväntade fördelar. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att göra detta i nära samarbete med medlemsstaterna. För att göra människor mer medvetna om de enorma möjligheter som finns inom nanotekniken och stilla deras oro bör kommissionen utarbeta en kommunikationsstrategi. Som en del av denna kommunikationsstrategi bör kommissionen även använda sig av idéer som en turné (med en nanotekniklastbil) eller ett nanoteknikpris.

25.  Europaparlamentet uppmanar näringslivet att vara delaktigt i de gemensamma ansträngningarna och uppmanar det att delta i utvecklandet av nanotekniker, med tanke på de mer övergripande ekonomiska, samhälleliga, hälso‑ och säkerhetsrelaterade och miljörelaterade följderna och att agera i enlighet med principerna om företags sociala ansvar. Europaparlamentet vidhåller i detta avseende att företagen bör bidra till att sprida objektiv information om de vetenskapliga rönen på området för nanovetenskap och nanoteknik, vad de skall användas till samt deras risker och fördelar för samhället.

26.  Europaparlamentet påminner om att samtliga nanorelaterade tillämpningar och användningar måste uppfylla de höga skyddskrav för folkhälsan, konsumenterna, arbetstagarna och miljön som EU föreskrivit och framhåller att det behövs en kodifiering av nanomaterial. Detta kommer att leda till att det utarbetas standarder, vilket i sin tur kommer att öka insatserna för att identifiera eventuella risker. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra detta.

27.  Europaparlamentet understryker vikten av att miniatyrisera produkterna i syfte att bidra till en minskad avfallsmängd och bättre energianvändning.

28.  Europaparlamentet betonar att kunskapen om de möjliga hälso- och miljöskadorna till följd av nya syntetiska nanopartiklar fortfarande är begränsad och att effekterna av nanopartiklar som är svårupplösliga eller föga biologiskt nedbrytbara därför bör undersökas i enlighet med försiktighetsprincipen innan sådana partiklar börjar tillverkas och släppas ut på marknaden.

29.  Europaparlamentet anser att man inom ramen för EU:s nya lagstiftning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH) bör behandla nanoformer av befintliga material som nya ämnen på grund av deras unika egenskaper. Man bör särskilt undersöka frågan om huruvida de tröskelnivåer för tillverkning och import som fastställs i detta ramverk även kan tillämpas på nanopartiklar.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av nanovetenskap och nanoteknik i de nya medlemsstaterna, genom att göra det möjligt för dem att definiera sina egna forskningsprofiler, och samtidigt ytterligare stärka de viktigaste europeiska forskningsplatsernas framkantsposition i syfte att ge Europa en ledande global roll.

31.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med internationellt samarbete inom nanovetenskap och nanoteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stärka de redan utmärkta förbindelserna med i synnerhet ryska vetenskapsmän och undersöka möjligheterna och gränserna för samarbete inom detta område med Förenta staterna, Japan, Kina och Indien. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det internationella samarbetet för att harmonisera patentansökningsförfarandet inom de nanovetenskapliga och nanotekniska områdena mellan EU, Förenta staterna och Japan. Parlamentet understryker att dialogen bör intensifieras i enlighet de skyldigheter som föreskrivs av Världshandelsorganisationen.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

  • [1]  EUT C 157, 28.6.2005, s. 22, och INT/277 – CESE 1237/2005.

MOTIVERING

Inledning

Nanoteknik innebär manipulering eller självorganisering av enskilda atomer, molekyler eller makromolekyler till strukturer som bildar material och föremål som har nya eller helt annorlunda egenskaper. Prefixet nano härrör från ett grekiskt ord för ”vätte” eller ”dvärg”. I mer tekniska termer är nano lika med en miljarddel och en nanometer är alltså en miljarddel av en meter. Som illustration är 1 nanometer ungefär 1/80 000 av ett hårstrå från en människa, ett virus är ungefär 100 nanometer långt och ett ark papper är 100 000 nanometer tjockt.

I denna miniatyrskala visar komponenter och strukturer upp omvälvande nya fysiska, kemiska och biologiska egenskaper. Till exempel är material av kolnanotuber hundra gånger starkare än stål, men sex gånger lättare. Silvernanopartiklar på ytor på kylskåp, luftkonditioneringsapparater och tvättmaskiner är bakterie- och svamphämmande. På det biomedicinska området tillverkas artificiella benkompositer som är starkare än rostfritt stål. Andra nya produkter som bygger på nanovetenskap är graffitisäker färg, batterier med lång drifttid, självrengörande textiler, avancerade lacker och flexibla bildskärmssystem. Nanoteknikforskare undersöker också metoder för hur nya mediciner kan upptäckas och tillföras kroppen och hur nya säkerhetstekniker kan bidra till att förebygga brott.

Nanotekniken kombinerar olika tekniska områden (mikroelektronik, mikrosystemteknik, kemi, fysik och bioteknik) till ett enda tvärfackligt område. När dessa tekniker möts går det alltså att närma sig tekniska hinder från olika vinklar och en rad nya möjligheter kan utvecklas. Nanotekniken är därför en fantastisk tvärfacklig arena som öppnar en ny värld av möjligheter och lösningar inom alla slags områden och branscher.

Nanovetenskap och nanoteknik förväntas få betydelse för nästan alla industribranscher och anses därför vara ett av de viktigaste teknikområden för tjugohundratalet. Man har redan beräknat dess marknadspotential till flera hundra miljarder euro och Förenta staternas nationella vetenskapsstiftelse (National Science Foundation) bedömer att den globala marknaden för nanoteknik kommer att uppgå till en biljon US‑dollar inom 10–15 år[1].

Kommissionens meddelande

I kommissionens handlingsplan, som antogs den 7 juni 2005, beskrivs konkret hur den strategi för nanoteknik som kommissionen antog 2004 skall genomföras[2]. I handlingsplanen definieras en serie sammanlänkade åtgärder för att omgående inleda en säker, integrerad och ansvarsfull strategi för nanoteknik och nanovetenskap på EU‑nivå.

Kommissionen kommer att

· arbeta för att mer medel anslås till nanoteknik i det sjunde ramprogrammet,

· utveckla konkurrenskraftig infrastruktur för forskning och kompetenscentrum av världsklass,

· skapa gynnsamma förutsättningar för EU:s näringsliv för att omsätta forskningen i användbara produkter och tjänster,

· se till att etiska principer alltid efterlevs och att medborgarnas farhågor och förväntningar beaktas,

· ta upp risker för folkhälsa, säkerhet och miljö så tidigt som möjligt,

· se över befintlig EU‑lagstiftning,

· stödja upprättandet av ett öppet arkiv med vetenskapliga publikationer inom området,

· främja tvärfacklig utbildning av forskare och ingenjörer,

· stärka den internationella dialogen om gemensamma frågor.

Insatser

Föredraganden stöder de mål och åtgärder som beskrivs i handlingsplanen. Nanovetenskap och nanoteknik är ett område med mycket lovande framtidsutsikter. Framgångsrika innovationer inom detta område öppnar för tillämpningar som uppfyller medborgarnas behov och bidrar till EU:s mål för konkurrenskraft och hållbar utveckling.

Samtidigt betonar föredraganden att det behövs en beslutsam insats för (att samordna) investeringar i forskning och innovationer. Eftersom nanovetenskap och nanoteknik är tvärfackligt, komplext och dyrt, måste infrastrukturen för FoU och innovationer uppnå en kritisk massa av resurser som går utöver vad regionala, eller ens nationella, myndigheter och näringsliv kan tillföra. Samtidigt bör dock medlemsstaterna på den nationella nivån se till att politiken för FoU inom nanoteknik gör det möjligt att reagera snabbare på ändrade möjligheter än vad som är möjligt inom ramen för de EU‑omfattande programmen. För närvarande är forskningen inom det nanovetenskapliga området alltför utspridd inom EU, utan en tydlig samordning av resurserna. FoU inom nanovetenskap och nanoteknik bör därför förstärkas och samordnas på både gemenskaps- och medlemsstatsnivå för att uppnå de stordriftsfördelar som krävs, utan att förlora den flexibilitet som behövs.

På global nivå beräknas satsningarna på FoU inom det nanovetenskapliga och nanotekniska området uppgå till omkring 8 miljarder euro per år, varav omkring 37 procent satsas i Förenta staterna, 28 procent i Japan och 24 procent i Europa. De offentliga investeringarna per capita i EU‑25 uppgick år 2004 till 3 euro, jämfört med 4,5 euro i Förenta staterna och 6 euro i Japan. När det gäller de privata investeringarna släpar EU efter ännu mer, med omkring 1,5 euro per capita i privata investeringar, jämfört med nästan 6 euro i Förenta staterna och över 12 euro i Japan.[3]

Kommande satsningar kommer inte att ändra denna bild på något dramatiskt sätt. Det belopp som föreslås i sjunde ramprogrammet för ”Nanovetenskap, nanoteknik, material och ny produktionsteknik” uppgår till 4 270 miljoner euro för sju år (det vill säga 610 miljoner euro per år). Som jämförelse avser Förenta staternas regering att anslå över en miljard US‑dollar enbart under 2006 för forskning och utveckling på nanoteknikområdet. Ytterligare nedskärningar i FoU‑finansieringen inom EU kommer att göra det ännu svårare för EU att uppfylla Lissabonmålen.

Föredraganden anser att en FoU‑infrastruktur i världsklass och kompetenscentrum är avgörande för att EU skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft inom detta mycket lovande område. Men det räcker inte. Näringslivet i Europa, FoU‑organisationerna, universiteten och de finansiella instituten bör samarbeta för att se till att forskning i världsklass omsätts i kommersiellt gångbara och säkra produkter och processer. Utan denna kommersialisering av kunskap kommer EU inte att kunna utnyttja samverkan mellan utbildning, forskning och innovation fullt ut – denna ”kunskapstriangel”, som är så avgörande för forskningen i Europa. Bristande kunskapsöverföring inverkar negativt både på näringslivets finansiering av akademisk forskning och på företagsstarter.[4]

För att fullt ut dra nytta av synergierna mellan utbildning, forskning och innovation måste problemen med bristande kompetens och bristen på utbildad personal lösas, genom att i högre grad lyfta fram den naturvetenskapliga utbildningen och locka fler studenter till vetenskapsrelaterade och tvärfackliga ämnen. Dessutom är det viktigt att förbättra företagsklimatet ytterligare för nanoteknikföretag genom att stärka marknaden för riskkapital och att definiera marknader genom en tydlig rättslig ram och ett gott skydd för den immateriella äganderätten.[5]

Standarder innebär rättvisa spelregler för marknaderna och den internationella handeln och är en förutsättning för rättvis konkurrens, för jämförbara riskbedömningar och regleringsåtgärder. Innovationer är beroende av att den immateriella äganderätten skyddas, både för att stimulera investeringar initialt och för att garantera kommande intäkterna. Dessutom krävs en tydlig lagstiftning för att förstärka innovationerna. Alla tillämpningar och all användning av nanovetenskap och nanoteknik måste naturligtvis uppfylla dagens höga skyddskrav för folkhälsa, säkerhet, konsumenter och arbetstagare samt för miljön. Men den otydliga lagstiftningen i fråga om toxikologi och ansvar är ett onödigt hinder för införandet av nanoteknik i EU.

Dessutom behövs internationellt samarbete inom nanovetenskap och nanoteknik, både med ekonomiskt och industriellt utvecklade länder och med mindre långt komna länder för att garantera att de får tillgång till kunskap och undvika en ”nanoklyfta” eller ett kunskapsgap. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt samarbetet med länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och med de länder som har löpande avtal om forsknings- och tekniksamarbete med EU.

Allmänhetens farhågor

Nanotekniken övervinner de tekniska hindren, men denna teknik kan bara få ett genomslag om den vinner konsumenternas förtroende. Just de aspekter som gör nanovetenskapen så spännande – nya egenskaper som framträder i denna skala och möjligheten att på ett subtilt och exakt sätt förändra dessa egenskaper – väcker frågor om hur dessa nya ämnen kommer att bete sig i miljön, och även i människokroppen. Allmänhetens farhågor i fråga om inverkan på hälsa, säkerhet och miljö kan begränsa tillgången på kapital och förhindra företagen från att lansera produkter som bygger på nanoteknik. De kommande åren blir därför avgörande för att visa att forskarna och näringslivet tar dessa farhågor på allvar.

En ansvarsfull strategi för nanovetenskap och nanoteknik är att inte bara integrera ekonomiska och miljömässiga aspekter, utan att också integrera samhälls-, hälso- och säkerhetsaspekter i den nanotekniska utvecklingen. Näringslivet bör uppmuntras att ta hänsyn till de mer övergripande följderna av dess nanorelaterade kommersiella verksamhet och att agera i enlighet med tankarna om företags sociala ansvar och rapportering som tar hänsyn till tre resultatområden enligt standarden Global Reporting Initiative. En fungerande dialog bör föras med alla berörda parter, så att dessa hålls underrättade om utvecklingen och om de väntade fördelarna, och så att man kan ta hänsyn till förväntningar och farhågor, både realistiska och ogrundade, och styra upp utvecklingen så att negativa samhällseffekter undviks.

Ett lämpligt flerspråkigt informationsmaterial måste tas fram för olika åldersgrupper för att öka kunskapen om nanovetenskap och nanoteknik och för att ytterligare utveckla dialogen med allmänheten på en lämplig nivå, särskilt via medierna.

Internationellt

I dag är Förenta staterna den erkända ledaren inom nanoteknisk forskning och utveckling på global nivå, med en årlig offentlig satsning och privata investeringar på 3 miljarder US‑dollar, vilket motsvarar mer än en tredjedel av världens investeringar. Förenta staterna ligger också främst i fråga om antalet nystartade företag, publikationer och patent. Under femårsperioden från slutet av 2000 och fram till i dag har Förenta staternas federala regering investerat mer än 4 miljarder US‑dollar i nanoteknik och för 2006 kommer årsbeloppet att uppgå till mer än 1 miljard US‑dollar.

I Japan satsades motsvarande omkring 630 miljoner euro år 2003, varav 73 procent anslogs av utbildningsministeriet och 21 procent av ministeriet för ekonomi, handel och industri. Forskningen är främst inriktad på nanomaterial, till exempel tillämpningar av nanokarbonmaterial inom energi-, miljö- och IT-områdena samt det biomedicinska området. När det gäller riskkapital för nanoteknik har Mitsui beslutat att investera nästan 700 miljoner euro under de kommande fyra åren, medan Critical Technology Fund kommer att satsa omkring 30 miljarder euro på forskning på det nanovetenskapliga och nanotekniska området.

Den snabba utvecklingen av Kinas nanoteknikindustri under de senaste 5–10 åren beror till stor del på den centrala regeringens insatser. Nanoteknik fördes upp på listan över prioriterade teknikområden i slutet av 1990‑talet och har sedan dess fått statlig finansiering genom en nationell FoU‑plan, vilket har lett till avsevärda investeringar i nanoteknikprojekt från både centrala och lokala myndigheter, främst för nanomaterial. Bland de pågående projekten finns massproduktion av täckmaterial av nanodiamant, kolnanotuber och nanoledningar, sensornätverkssystem för säkerhetsövervakning, energibesparande nanomaterial, självrengöring, kemiska och biologiska sensoriska system och nätverk för miljöövervakning och sjukdomsdiagnostik. Enligt de kinesiska myndigheterna[6] är landet bland de ledande i världen i fråga om registrering av nya nanotekniska företag, publikationer och patent, med en inre marknad för nanotekniska produkter och system som beräknas uppgå till över 4,5 miljarder euro, och som förväntas växa till över 120 miljarder euro fram till 2015. Industrin befinner sig emellertid fortfarande på ett tidigt stadium och har stora svårigheter när det gäller kommersialisering av forskning, infrastruktur och personal.

  • [1]  Roco, C., och Sims Bainbridge, W. (red.), ”Societal implications of nanoscience and nanotechnology”, National Science Foundation, 2001.
  • [2]  Mot en europeisk strategi för nanoteknik (KOM(2004)0338).
  • [3]  ” Some figures about Nanotechnology R&D in Europe and beyond”, arbetsdokument från Europeiska kommissionen, december 2005.
  • [4]  It’s ours to lose: An analysis of EU Nanotechnology funding and the sixth Framework Programmes, European Nanobusiness Association, 2002.
  • [5]  ”The 2005 European NanoBusiness Survey”, European Nanobusiness Association, 2005.
  • [6]  Beijing Report 2005 on Nanotech Development to 2010–2015.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (30.5.2006)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005–2009
(2006/2004(INI))

Föredragande: Philippe Busquin

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet betonar de framsteg som utvecklingen av nanovetenskap och nanoteknik kan medföra på ett antal viktiga politikområden vilka direkt påverkar medborgarna (folkhälsa, energi, transport, hållbar utveckling osv.).

2.   Europaparlamentet stöder kommissionens vilja att kraftigt öka forskningsanslagen på nanoområdet, något som är oerhört viktigt för Europas framtida utveckling.

3.   Europaparlamentet understryker vikten av att skapa förutsättningar för en verklig dialog mellan alla parter som berörs av nanovetenskap och nanoteknik, liksom mellan dessa och den breda allmänheten.

4.   Europaparlamentet insisterar på att det behövs omfattande och välavvägda informationskampanjer för att öka informationen till allmänheten med målet att skapa ökad förståelse för utmaningarna och konsekvenserna i samband med nanovetenskap och nanoteknik.

5.   Europaparlamentet stöder inrättandet av etiska kommittéer, som genom att avge oberoende vetenskapliga yttranden skulle bidra till god information till allmänheten och skapa förtroende för de eventuella riskerna och fördelarna med utnyttjandet av upptäckter på nanoteknikområdet.

6.   Europaparlamentet vidhåller att företagen har ett socialt ansvar och bör bidra till objektiv information om de vetenskapliga rönen på nanoområdet, vad de skall användas till samt deras risker och fördelar för samhället.

7.   Europaparlamentet påminner om att samtliga nanorelaterade tillämpningar och användningar måste uppfylla de höga skyddskrav för folkhälsan, konsumenterna, arbetstagarna och miljön som EU fastställt och framhåller att det behövs en kodifiering av nanomaterial. Detta kommer att leda till att det utarbetas standarder, vilket i sin tur kommer att öka insatserna för att identifiera eventuella risker. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra detta.

8.   Europaparlamentet betonar att kunskapen om de möjliga hälso- och miljöskadorna till följd av nya syntetiska nanopartiklar fortfarande är begränsad och att effekterna av nanopartiklar som är svårupplösliga eller föga biologiskt nedbrytbara därför bör undersökas i enlighet med försiktighetsprincipen innan sådana partiklar börjar tillverkas och släppas ut på marknaden.

9.   Europaparlamentet insisterar på att de tekniska riskerna (från planeringsstadiet till bortskaffandet eller återvinningen) för folkhälsan, konsumenterna, arbetstagarna och miljön skall utvärderas under hela livscykeln för de nanobaserade produkterna.

10. Europaparlamentet anser att man inom ramen för EU:s nya lagstiftning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH) bör behandla nanoformer av befintliga material som nya ämnen på grund av deras unika egenskaper. Man bör särskilt undersöka frågan om huruvida de tröskelnivåer för tillverkning och import som fastställs i detta ramverk även kan tillämpas på nanopartiklar.

11. Europaparlamentet understryker vikten av att miniatyrisera produkterna i syfte att bidra till en minskad avfallsmängd och bättre energianvändning.

12. Europaparlamentet stöder kommissionens önskan att ta itu med problemen på ett tidigt stadium i en strävan efter att utveckla denna framtidsteknik.

13. Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar att delta och tala med en enda röst i den internationella debatten för att på så sätt säkra en välavvägd debatt om nanovetenskap och nanoteknik.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005‑2009

Referensnummer

2006/2004(INI)

Ansvarigt utskott

ITRE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

ENVI
19.1.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Philippe Busquin
7.2.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

3.5.2006

30.5.2006

 

 

 

Antagande

30.5.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

5

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Marie Anne Isler Béguin, Caroline Jackson, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Urszula Krupa, Aldis Kušķis, Marie-Noëlle Lienemann, Caroline Lucas, Jules Maaten, Linda McAvan, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Guido Sacconi, Karin Scheele, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Jonas Sjöstedt, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Dariusz Maciej Grabowski, Jiří Maštálka, Miroslav Mikolášik, Ria Oomen-Ruijten, Alojz Peterle, Bart Staes

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (31.5.2006)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005–2009
(2006/2004(INI))

Föredragande: Piia-Noora Kauppi

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och understryker att det krävs en ny syn på forskning och utveckling inom nanovetenskap och nanoteknik.

2.  Europaparlamentet understryker nanovetenskapens och nanoteknikens betydelse för Lissabonstrategin och att denna vetenskap och teknik kan bidra till att förbättra EU:s konkurrenskraft och att uppnå målen för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet betonar att det är viktig att öka förståelsen för nanovetenskap och nanoteknik bland allmänheten i syfte att öka intresset inom EU för naturvetenskapliga ämnen särskilt bland unga studenter.

4.  Europaparlamentet välkomnar de samråd som ägt rum i samband med detta förslag och uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att tillmötesgå kraven på en förbättrad lagstiftning.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av att slå vakt om höga etiska principer och välkomnar de planerade utredningarna av frågeställningar som bl.a. icke-terapeutisk behandling för att förbättra människan och kopplingar mellan nanovetenskap och nanoteknik samt skyddet av individens privatliv. Parlamentet förväntar sig att dessa utredningar offentliggörs och att de omfattar en ingående analys av nanomedicin.

6.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning om att skyddet av immateriella rättigheter inom områdena nanovetenskap och nanoteknik är väsentligt för innovation både när det gäller att intressera investerare initialt och för att säkra framtida intäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta normer för att skydda immateriella rättigheter och modeller för licensavtal.

7.  Europaparlamentet beklagar att patenteringen av nanovetenskapliga och nanotekniska uppfinningar går så långsamt i Europa och uppmanar EU att inrätta ett patentövervakningssystem för nanovetenskap och nanoteknik som leds av Europeiska patentverket.

8.  Europaparlamentet uppmanar till en allmän reform av det europeiska patentsystemet för att minska kostnaderna för patentering och förbättra tillgången till patent för små- och medelstora företag. Parlamentet understryker vikten av större öppenhet och klara gränser när det gäller patentskydd.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det internationella samarbetet för att harmonisera patentansökningsförfarandet inom de nanovetenskapliga och nanotekniska områdena mellan EU, Förenta staterna och Japan. Parlamentet understryker att dialogen bör intensifieras i enlighet de skyldigheter som föreskrivs av Världshandelsorganisationen.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005‑2009

Referensnummer

2006/2004(INI)

Ansvarigt utskott

ITRE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

JURI
19.1.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Piia-Noora Kauppi
30.1.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

21.3.2006

19.4.2006

 

 

 

Antagande

30.5.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Berger, Rosa Díez González, Monica Frassoni, Piia-Noora Kauppi, Kurt Lechner, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio López-Istúriz White, Hans-Peter Mayer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Gabriele Stauner, Diana Wallis, Rainer Wieland, Nicola Zingaretti, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Alexander Alvaro, Hiltrud Breyer, Brian Crowley, Janelly Fourtou, Manuel Medina Ortega, Michel Rocard

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Nanovetenskap och nanoteknik: En handlingsplan för Europa 2005‑2009

Förfarandenummer

2006/2004(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

ITRE
19.1.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ENVI
19.1.2006

IMCO
19.1.2006

JURI
19.1.2006

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

IMCO
21.2.2006

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

nej

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Miloslav Ransdorf
23.11.2005

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

20.2.2006

20.3.2006

18.4.2006

20.6.2006

 

Antagande

20.6.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Šarūnas Birutis, Jan Březina, Renato Brunetta, Jerzy Buzek, Joan Calabuig Rull, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, András Gyürk, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Anne Laperrouze, Vincenzo Lavarra, Eugenijus Maldeikis, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Umberto Pirilli, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Andres Tarand, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras Roca, Dominique Vlasto

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

María del Pilar Ayuso González, Peter Liese, Vittorio Prodi, John Purvis, Esko Seppänen

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

 

Ingivande

22.6.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)