om förslaget till rådets beslut om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel

(KOM(2006)0250 – C6-0186/2006 – 2006/0080(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2006)0250)(1),

– med beaktande av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel,

– med beaktande av artikel 133 och artikel 175.1 jämförda med artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

– med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0186/2006),

– med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0239/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C ... / Ännu ej offentliggjort i EUT.

Den 24 oktober 2002 godkände Europaparlamentet rådets beslut om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel(1) (betänkande A5-0290/2002). Kommissionen hade föreslagit att rådets beslut skulle grunda sig på artikel 133 i EG-fördraget. Parlamentet föreslog emellertid att den rättsliga grunden för beslutet skulle ändras till artikel 175 i EG-fördraget. Rådet godtog enhälligt denna ändring.

Rådets beslut om godkännande av konventionen på grundval av artikel 175 antogs den 19 december 2002 (beslut 2003/106/EG(2)). Ratifikationsinstrumentet samt Europeiska gemenskapens behörighetsförklaring deponerades hos Förenta nationernas generalsekreterare den 20 december 2002. Rotterdamkonventionen trädde i kraft den 24 februari 2004.

Kommissionen motsatte sig dock ändringen av den rättsliga grunden och den 28 februari 2003 väckte kommissionen talan vid EG-domstolen, i enlighet med artikel 230 i EG-fördraget, och begärde att rådets beslut skulle upphävas. Eftersom frågan om den rättsliga grunden även angick parlamentet tog parlamentet ställning i domstolen på rådets sida.

I generaladvokatens yttrande av den 26 maj 2005 sade hon: ”Sammanfattningsvis gäller alltså följande. Om man beaktar innehållet i och syftet med konventionen samt det sammanhang i vilket den antogs kan det konstateras att dess huvudsakliga beståndsdel är miljöpolitiken, inte den gemensamma handelspolitiken. […] Jag delar i detta avseende rådets och intervenienternas uppfattning att konventionen såvitt avser den rättsliga grunden för dess godkännande har större likhet med Cartagenaprotokollet om biosäkerhet än med Energy-Star-avtalet. Det var alltså riktigt att godkänna konventionen med stöd av artikel 175 EG och inte med stöd av artikel 133 EG.”(3)

Det var därför en överraskning för såväl rådet som för kommissionen, parlamentet och fördraganden att informeras om att EG-domstolen den 10 januari 2006 i sin dom(4) ogiltigförklarat rådets beslut om godkännande av konventionen: Istället meddelade domstolen att det borde ha funnits två rättsliga grunder, omfattande både artikel 133 och 175.1, i stället för enbart artikel 175 eller enbart artikel 133, vilket kommissionen begärt.

Eftersom det inte finns någon möjlighet att överklaga domstolens dom måste den lagstiftande myndigheten börja om förfarandet som leder till ett rådsbeslut, och denna gång tillämpa den rättsliga grund som domstolen bestämt.

Ogiltigförklarandet av rådets beslut 2003/106/EG påverkar inte gemenskapens ursprungliga ratificering av konventionen, utan EG fortsätter att vara en part till den i enlighet med Wienkonventionen om traktaträtten. Ett nytt rådsbeslut måste emellertid antas med ovan nämnda två rättsliga grunder, tillsammans med en ändrad behörighetsförklaring som återger förändringen av den rättsliga grunden. För att undvika en lucka i lagen föreslås att det nya beslutet får retroaktiv effekt, med verkan från datumet för antagandet av det föregående rådsbeslutet.

Det nuvarande förslaget från kommissionen avser att ersätta rådets ogiltigförklarade beslut med ett nytt, grundat på den korrekta rättsliga grunden. Föredraganden rekommenderar att kommissionens förslag antas utan ändringar.

(1) EUT C 300, 11.12.2003, s. 443-607 E. (2) EUT L 63, 6.3.2003, s. 27. (3) Generaladvokatens yttrande, punkt 45, i mål C-94/03, lämnat den 26 maj 2005. (4) Mål C 94/03.