om förhandlingarna om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet

(2006/****2193(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

– med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet av Sophia in 't Veld för ALDE-gruppen om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet (B6-0382/2006),

– med beaktande av artikel 114.3 och artikel 94 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0252/2006), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har tidigare avgett resolutioner om passageraruppgifter(1), i vilka det från början uttryckte

- sin vilja att bevilja offentliga myndigheter tillgång till passagerares personuppgifter för säkerhetsändamål när detta krävs för identifiering och kontroll mot en förteckning över farliga personer eller kända brottslingar och terrorister (på samma sätt som sker i EU i samband med Schengenkonventionen eller enligt direktiv 2004/82/EG(2), vilken ger tillgång till identifieringsuppgifter som flygbolag hanterar via APIS-systemet), och

- sin djupa oro över offentliga myndigheters systematiska tillgång till uppgifter såsom kreditkortsnummer, e-postadress, information om särskild grupptillhörighet och uppgifter om bonusprogram rörande beteendet hos ”vanliga” passagerares (dvs. personer som inte i mottagarlandet har registrerats som farliga eller kriminella) för att mot ett uteslutande teoretiskt mönster kontrollera om en sådan passagerare skulle kunna utgöra ett ”potentiellt” hot mot flygningen, mot destinationslandet eller mot ett land som han eller hon skall resa igenom.

B.   Även om systematisk tillgång till uppgifter om ”beteende” inte accepteras i EU är detta något vissa länder, bland annat Förenta staterna, Kanada och Australien, i nuläget kräver för att skydda sin inre säkerhet. Följande bör emellertid påpekas:

- När det gäller Kanada och Australien medger den inhemska lagstiftningen tillgång till uppgifter med vissa begränsningar när det gäller omfattning, tid och antalet uppgifter, och lagstiftningen kontrolleras av en rättslig myndighet. Av denna anledning anser parlamentet och de nationella dataskyddsmyndigheterna i EU att systemen är lämpliga.

- När det gäller Förenta staterna finns det, trots långa förhandlingar med kommissionen och en del välvilja som intygas i ”åtagandeförklaringen”, fortfarande inget rättsligt uppgiftsskydd i Förenta staterna när det gäller flygtrafik. Alla passageraruppgifter är tillgängliga, med undantag endast för ”känsliga” uppgifter, och kan lagras i flera år efter det att säkerhetskontrollen har genomförts. Det finns heller inget rättsligt skydd för personer som inte är amerikanska medborgare.

C.  Efter de fruktansvärda händelserna den 11 september har en rad enskilda säkerhetsåtgärder vidtagits världen över, vilka ofta omfattar systematisk insamling och kontroll av personuppgifter från alla medborgare, särskilt uppgifter om penningöverföring, telekommunikation och passageraruppgifter. Eftersom det inte finns någon sammanhållen säkerhetspolitik inom EU riskerar den enskilde medborgarens ställning gentemot staten att undermineras.

D.  Parlamentet beslutade att vidta rättsliga åtgärder inför EG-domstolen för ett upphävande av rådets beslut 2004/496/EG(3) om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater som förhandlats fram på grundval av kommissionens beslut 2004/535/EG(4) om ”adekvat skydd”, då beslutet saknade såväl rättslig grund som rättslig klarhet och eftersom den insamling av personuppgifter som tilläts enligt avtalet var orimlig i förhållande till det som krävs för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism.

E.   Det är positivt att domstolen ogiltigförklarade rådets beslut 2004/496/EG och kommissionens beslut 2004/535/EG(5).

F.   Det är dock beklagligt att domstolen inte tog hänsyn till parlamentets kritik av avtalets rättsliga struktur och innehållets förenlighet med de principer om uppgiftsskydd som fastställs i artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

G.  Domstolen konstaterade att rådets beslut 2004/496/EG inte kunde antas rättsenligt på grundval av artikel 95 i EG-fördraget i förbindelse med direktiv 95/46/EEG(6), eftersom överföringen av passageraruppgifter till Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet (CBP) och denna myndighets användning av dem avser sådan uppgiftsbehandling som rör allmän säkerhet och statens verksamhet på det straffrättsliga området, något som inte omfattas av direktiv 95/46/EEG och första pelaren.

H.  Kommissionen och rådet är villiga att bedriva ett nära samarbete med parlamentet för att garantera full överensstämmelse med domstolens dom.

I.    Europaparlamentet stöder det yttrande som artikel 29-arbetsgruppen antog den 14 juni 2006 om den nödvändiga uppföljningen av domstolens dom(7).

J.    Frågan är så pass viktig att EU under alla omständigheter bör nå en uppgörelse med Förenta staterna om ett reellt internationellt avtal där det, med vederbörlig respekt för de grundläggande rättigheterna, fastställs

(a)  vilka uppgifter som är nödvändiga för identifiering och som bör överföras systematiskt och automatiskt (APIS-systemet) och vilka uppgifter om passagerarnas ”beteende” som kan överföras beroende på en bedömning från fall till fall när det gäller personer som på grund av brottslig verksamhet eller terrorism registrerats som ”farliga” på förteckningar för allmän säkerhet,

(b)  en förteckning över grova brott i fråga om vilka ytterligare en begäran kan framföras,

(c)  en förteckning över myndigheter och organ som kan utbyta uppgifter och vilka villkor för uppgiftsskydd som skall respekteras,

(d)  vilka lagringsperioder som gäller för de bägge slagen av uppgifter, efter att det klart framgått att uppgifter i anslutning till förebyggande av grova brott skall utbytas i enlighet med avtalet mellan EU och Förenta staterna om rättsligt samarbete och utlämning,

(e)  vilken roll flygbolagen, Congressional resarch service (CRS) och privata organisationer (t.ex. SITA och AMADEUS) bör ha när det gäller överföring av uppgifter om flygpassagerare och de därmed förbundna medlen (APIS, PNR m.m.) på området för allmän säkerhet,

(f)  vilka garantier som skall ställas upp för flygpassagerarnas möjlighet att ändra de uppgifter som rör dem eller får möjlighet att förklara sig om uppgifterna i ett reseavtal inte stämmer överens med uppgifterna i identitetshandlingar, visum, pass och andra officiella handlingar,

(g)  vilket ansvar flygbolagen har gentemot flygpassagerarna och de offentliga myndigheterna i händelse av fel vid avläsning eller kodning och skydd av behandlade uppgifter,

(h)  vilka möjligheter det finns att överklaga till en oberoende myndighet samt vilka mekanismer för prövning som finns i händelse av att passagerares rättigheter kränkts.

1.   Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Allmänna principer

a)   Rådet uppmanas att se till att det inte uppstår någon rättslig lucka på europeisk nivå från och med den 1 oktober 2006 för överföring av passageraruppgifter och att se till att passagerarnas rättigheter och friheter skyddas i större utsträckning än vad som i dagsläget sker inom ramen för den ensidiga ”åtagandeförklaring” som den amerikanska regeringen lagt fram.

b)   Rådet uppmanas att basera alla eventuella nya avtal inom detta område på EU:s principer om uppgiftsskydd, som bygger på artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Förhandlingarna

c)   Rådet uppmanas att inom ramen för tidsbegränsningarna förhandla fram

- ett nytt kortsiktigt internationellt avtal som skall täcka perioden mellan den 1 oktober 2006 och november 2007 (den period som ursprungligen omfattades av det avtal mellan Förenta staterna och EG som domstolen ogiltigförklarade),

- på medellång till lång sikt, en mer samordnad strategi inom ramen för Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) för utbytet av passageraruppgifter för att säkerställa både flygsäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna på global nivå.

d)   Rådet uppmanas att ge ordförandeskapet i uppdrag att med bistånd av kommissionen informera parlamentet om förhandlingarna om avtalet och att involvera företrädare för det berörda utskottet som observatörer i dialogen med den amerikanska regeringen.

Innehållet i det kortsiktiga avtalet

e)   Rådet uppmanas först och främst att få bukt med de brister som fastslogs i EU:s och Förenta staternas första gemensamma översyn av avtalet(8) och att beakta rekommendationerna från Europeiska datatillsynsmannen och artikel 29-arbetsgruppen(9).

f)    Rådet uppmanas att infoga innehållet i ”åtagandeförklaringen” i själva avtalet så att den kan bli juridiskt bindande, vilket får till följd att de båda parterna måste upprätta eller ändra eventuellt befintlig lagstiftning och att rättsväsendet måste skydda personer som omfattas av avtalet.

g)   Rådet uppmanas att omedelbart införliva följande åtaganden – som fortfarande, två år efter det att avtalet trädde i kraft, inte har genomförts fullt ut – i det nya avtalet som ett bevis på den amerikanska regeringens goda vilja:

- En strikt begränsning av syftet, som tidigare föreskrevs i åtagandeförklaring 3, så att uppgifter om beteende inte får användas för att kontrollera ekonomisk brottslighet eller för att förebygga fågelinfluensa. En sådan begränsning bör också fastställas för att föra sådana uppgifter vidare.

- En övergång till ett push-system (som föreskrivs i åtagandeförklaring 13), som i gemenskapens avtal med Kanada och Australien, eftersom alla tekniska krav är uppfyllda och en sådan redan håller på att genomföras av exempelvis SITA.

- Information till passagerarna om bestämmelserna om passageraruppgifter, och införande av lämpliga rättsliga förfaranden för överklagande, som fastställs i åtagandeförklaringarna 36–42 och i avtalen med Kanada och Australien om passageraruppgifter.

- Lämpliga instruktioner och lämplig utbildning av den personal som hanterar uppgifterna samt säkerställande av IT-systemen.

- En garanti för att den årliga gemensamma översyn som föreskrivs i åtagandeförklaring 43 verkligen sker årligen, utförs i samarbete med de nationella dataskyddsmyndigheterna och offentliggörs fullt ut samt för att inte bara genomförandet av åtagandeförklaringen utvärderas utan även resultaten av avtalet i fråga om undanröjande av terrorism och brottslighet.

Innehållet i det medellångsiktiga avtalet

h)   Rådet uppmanas att ge EU en tydlig rättslig ram genom att omedelbart anta förslaget till rambeslut om skydd av uppgifter.

i)    Rådet uppmanas att undvika den artificiella uppdelningen i ”pelare” med hjälp av en följdriktig pelarövergripande ram för uppgiftsskydd inom unionen genom att aktivera övergångsklausulen i artikel 42 i EU-fördraget och således säkerställa att det nya avtalet tecknas i samarbete med parlamentet och omfattas av domstolens kontroll.

j)    Rådet uppmanas att begränsa antalet uppgifter som får begäras och att filtrera känsliga uppgifter vid källan i enlighet med artikel 8 i direktiv 95/46/EG. Lufttrafikföretagen är endast skyldiga att lämna de uppgifter som de har tillgång till, vilket i praktiken innebär att Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet, CBP (Bureau of Customs and Border Protection), sällan får in alla de 34 typer av uppgifter som den begär. Parlamentet drar därför slutsatsen att det för avtalets syfte, nämligen att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inbegripet organiserad brottslighet, skulle räcka med bara APIS-uppgifter. Parlamentet uppmanar rådets ordförandeskap och kommissionen att ta upp den här frågan i förhandlingarna.

2.   Europaparlamentet upprepar sitt tidigare krav att det nya avtalet bör garantera europeiska passagerare samma nivå av uppgiftsskydd som det som gäller för amerikanska medborgare.

3.   Europaparlamentet betonar sin tidigare ståndpunkt att Europeiska unionen bör förhindra att det indirekt skapas ett europeiskt system för passageraruppgifter genom att Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet överför relevanta uppgifter till medlemsstaternas polismyndigheter och rättsliga myndigheter. Parlamentet anser att sådan systematisk insamling av uppgifter om ”vanliga” medborgare som inte omfattas av ett rättsligt förfarande eller en polisutredning fortfarande bör vara förbjuden inom Europeiska unionen och att uppgifter bör utbytas vid behov i enlighet med det befintliga avtalet mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättshjälp och utlämning.

4.   Europaparlamentet föreslår att det under 2006 inleds en dialog mellan EU, Förenta staterna, Kanada och Australien, med deltagande av företrädare för parlamenten, i syfte att gemensamt förebereda 2007 års översyn och fastställa en internationell standard för överföring av passageraruppgifter om det bedöms vara nödvändigt.

5.   Europaparlamentet rekommenderar å det starkaste att parlamentet anordnar ett gemensamt sammanträde med Förenta staternas kongress för att, i egenskap av de berörda medborgarnas demokratiskt företrädande institutioner, inleda en dialog om kampen mot terrorism och dess följder för de medborgerliga fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.

o

o o

6.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1) Resolution om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar (den 13 mars 2003) dok. P5_TA(2003)0097, resolution om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar: förhandlingsläget med Förenta staterna (den 9 oktober 2003) dok. P5_TA(2003)0429 och resolution om förslaget till kommissionens beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (2004/2011(INI)) (den 31 mars 2004) dok. P5_TA(2004)0245. (2) EUT L 261, 6.8.2004, s. 24. (3) EUT L 183, 20.5.2004, s. 83. (4) EUT L 235, 6.7.2004, s. 11. (5) Domen av den 30 maj 2006 i de gemensamma målen C-317/04 och 318/04. (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EEG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (7) (se: http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/privacy/workinggroup/wpdocs/2006_en.htm) (8) ”Joint Review of the implementation by the U.S. Bureau of Customs and Border Protection of the Undertakings set out in Commission Decision 2004/535/EC of 14 May 2004” (ny version av den 12.12.2005) (9) (se: http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/privacy/workinggroup/wpdocs/2006_en.htm)

Efter domstolens dom: ett nytt avtal mellan EU och Förenta staterna?

1.  Ett europeiskt avtal istället för 25 bilaterala avtal är fortfarande att föredra. (Det ligger dessutom i EU-medborgarnas intresse, vilket är det vi borde intressera oss för.) Ett enat EU har självklart mer ”tyngd” än de enskilda medlemsstaterna för sig. Det finns redan exempel på detta sedan tidigare (jfr det tidigare avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och straffrättsligt samarbete) och andra avtal som för närvarande håller på att förhandlas fram, t.ex. förhandlingarna om lika behandling av viseringar (jfr programmet för viseringsundantag).

2.  Varje europeiskt avtal måste emellertid vara ett reellt internationellt avtal och inte bara ett ”kuvert” som innehåller ensidiga, icke-bindande åtagandeförklaringar, som i det avtal som just ogiltigförklarats. I detta avseende räcker det inte med enbart en hänvisning till ”åtagandeförklaringar” eftersom det väcker tvivel i fråga om deras karaktär av bindande, rättsakter. (Märk väl att åtagandeförklaringar av rent administrativ natur från Förenta staternas sida inte skulle uppfylla kravet på att vara stadgade i lag enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som medlemsstaterna – och EU:s institutioner – skall respektera både när det gäller inhemsk lagstiftning och internationella avtal.)

3.  Eftersom det skulle röra sig om ett internationellt avtal som påverkar ett område som omfattas medlemsstaternas behörighet och rör grundläggande rättigheter måste det ratificeras av de nationella parlamenten. Tekniskt sett måste detta krav ställas av de nationella parlamenten själva tillsammans med deras regeringar genom den förklaring som föreskrivs i artikel 24.5 i EU-fördraget.

4.  Det skulle vara nödvändigt att göra en rättslig bedömning av om avtalet skulle kunna tillämpas provisoriskt om det bara ratificeras av några medlemsstater. Den situation som kommer att uppstå kommer att vara densamma som när det gäller avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och straffrättsligt samarbete.

Innehållet

5.  I kommissionens och regeringarnas förslag till uppdrag har det föreskrivits att det avtal som skall förhandlas fram minst måste garantera samma nivå av skydd som det avtal som just har ogiltigförklarats.

Detta håller varken politiskt eller logiskt. Efter två års tillämpning medger både kommissionen och Förenta staternas regering att avtalet skulle kunna förbättras. Artikel 29-arbetsgruppen hänvisar till att det kommande avtalet måste föreskriva minst samma nivå av uppgiftsskydd som formellt åberopas i det avtal som just har ogiltigförklarats.

Förbättringar kan framför allt göras på följande områden:

- En bättre definition av i vilket syfte uppgifterna samlas in. I början var det fråga om att bekämpa terrorism, sedan var det att bekämpa ”gränsöverskridande” brottslighet och nyligen att få bukt med fågelinfluensan ... Skall vi förvänta oss att det i framtiden kommer att finnas en allmän säkerhetskontroll och att flygresande ger rätt att kontrollera passagerarna i fråga om alla slags brott, t.ex. skattebrott eller fängelse för innehav och bruk av narkotika? En sådan situation skulle vara svårförenlig med kravet att endast i undantagsfall göra avsteg från uppgiftsskyddet enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som såväl medlemsstaterna som EU måste följa. En bestämmelse som ger utrymme för så många undantag för att förebygga all slags brottslighet skulle inte kunna tillämpas effektivt.

- Antalet uppgifter som skall behandlas. (Det skulle nu vara enkelt att kontrollera om de uppgifter, av de 34 typerna av passageraruppgifter, som faktiskt används rör passagerarnas identitet, dvs. uppgifter som medlemsstaterna redan använder i samband med direktivet för att kontrollera illegal invandring.) Vad är det för vits med att fortsätta att samla in och i flera år lagra miljarder av uppgifter som inte ens kommer att användas?

- Radering av uppgifter när säkerhetskontrollen har gjorts (enligt det kanadensiska och australiensiska systemet som har godkänts av Europaparlamentet). I ett samhälle som ger sig ut för att vara ”demokratiskt” är det svårt att motivera lagring av uppgifter om personer som inte utgör ett säkerhetsproblem (ett underförstått villkor enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

- De filter som skall införas för att undvika tillgång till känsliga uppgifter. Detta innebär att uppgifterna måste filtreras vid källan (push-systemet) och inte av de myndigheter som tar emot uppgifterna.

- Möjlighet till rättsliga förfaranden vid övergrepp. (Inte heller här har europeiska passagerare samma rättigheter som amerikanska passagerare. Vad är det för vits med ett internationellt avtal med en bundsförvant om vi inte får samma skydd för våra egna medborgare?)

Försiktighetsprincipen

6.  Det är helt uppenbart att avtalet mellan EU och Förenta staterna på det här området kommer att bli referensnorm för både EU:s lagstiftning och i världen. Artikel 29-arbetsgruppens förståndiga förslag till strategi att bara låta det nya avtalet omfatta den återstående perioden av det avtal om passageraruppgifter som ogiltigförklarats av domstolen (november 2007) verkar därför fullkomligt rimlig.

Innan man omvandlar strategin som Förenta staternas regering försöker införa på det här området till en internationell standard skulle det vara mycket angeläget att föra en ingående diskussion inom organ som Internationella civila luftfartsorganisationen och en demokratisk debatt i de nationella parlamenten. Bestämmelser som medför en så påtaglig förändring av relationerna mellan medborgarna och de offentliga myndigheterna och som påverkar flera hundra miljoner människor varje år förtjänar mycket mer än en sådan ”snabblösning” som medlemsstaterna och kommissionen föreslår även efter domstolens dom.

Vidare måste hoten om ekonomiska repressalier mot flygbolag och passagerare analyseras noggrant eftersom de om de skulle tillämpas godtyckligt (t.ex. i frånvaro av personer som klassas som farliga) skulle ställa Förenta staternas regering till svars inför Världshandelsorganisationen för att ha ändrat villkoren för luftfarten på ett oriktigt sätt och ha gjort att deras egna flygbolag fått lida ekonomiska förluster. Ur denna synvinkel ger de uppgifter som den amerikanska kongressen för närvarande utreder med avseende på effektiviteten hos en sådan förebyggande kontroll upphov till tvivel när det gäller kostnadseffektiviteten.

i enlighet med artikel 114.1 i arbetsordningen

från Sophia in 't Veld för ALDE-gruppen

om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av domstolen dom av den 30 maj 2006 i de gemensamma målen C 317/04 och 318/04,

–   med beaktande av artikel 114.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Domstolen ogiltigförklarade (i sin dom av den 30 maj 2006 i de gemensamma målen C 317/04 och 318/04) beslut 2004/496/EG, som gav rådets ordförande rätt att underteckna avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om PNR samt det beslut om adekvat skydd som kommissionen antog den 14 maj 2004 i denna fråga.

B. Domstolen reagerade inte på parlamentets kritik av avtalets rättsliga struktur och dess bristande överensstämmelse med de principer om uppgiftsskydd som fastställs i artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

A. Rådet uppmanas att

a)  förhindra att det uppstår en rättslig lucka på europeisk nivå från och med den 1 oktober 2006 för överföring av passageraruppgifter samt se till att passagerarnas rättigheter och friheter skyddas i ännu större utsträckning än i dagsläget mot bakgrund av den ensidiga ”åtagandeförklaring” som den amerikanska regeringen avgett,

b) snarast anta förslaget till rambeslut om uppgiftsskydd, eftersom EU snarast behöver en tydlig rättslig ram,

c)   se till att EU:s principer om uppgiftsskydd ligger till grund för alla eventuella nya avtal inom detta område,

d)   undvika den artificiella uppdelningen i ”pelare” med hjälp av en följdriktig pelarövergripande ram för uppgiftsskydd inom unionen genom att aktivera övergångsklausulen i artikel 42 i EU-fördraget och således säkerställa att det nya avtalet tecknas i samarbete med parlamentet och omfattas av domstolens kontroll.

B. På grund av tidsbegränsningen måste rådet

a)   förhandla fram ett nytt kortsiktigt internationellt avtal som skall täcka perioden mellan den 1 oktober 2006 och november 2007 (den period som ursprungligen omfattades av det avtal mellan Förenta staterna och EG som domstolen ogiltigförklarade),

b)   få bukt med de brister som fastslogs i EU:s och Förenta staternas första gemensamma översyn av avtalet och att beakta rekommendationerna från Europeiska datatillsynsmannen och artikel 29-arbetsgruppen,

c)   vid behov utarbeta en mer samordnad strategi inom ramen för Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) på medellång till lång sikt för utbytet av passageraruppgifter för att säkerställa både flygsäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna på global nivå.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och till Europeiska rådet.

ÄRENDETS GÅNG