om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal

(5417/2006 – C6-0072/2006 – 2006/0803(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (5417/2006)(1),

– med beaktande av artikel 44 i rådets akt av den 3 december 1998 om antagande av tjänsteföreskrifter för anställda vid Europol (hädanefter kallade ”tjänsteföreskrifterna”),

– med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0072/2006),

– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Demokratisk kontroll över Europol (KOM(2002)0095),

– med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 30 maj 2002 om Europols framtida utveckling och fullständiga integration i Europeiska unionens institutionella system(2),

– med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 10 april 2003 om Europols framtida utveckling(3),

– med beaktande av sin ståndpunkt av den 7 juli 2005 om Storhertigdömet Luxemburgs initiativ inför antagandet av rådets beslut om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal(4),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0278/2006), och av följande skäl:

A. Europaparlamentet har varken rådfrågats eller informerats om de operativa och organisatoriska åtgärderna som rör Europol eller Europols nuvarande verksamhet och framtida program för att bemöta EU:s och medlemsstaternas behov. Bristen på information gör att parlamentet inte kan bedöma hur relevant eller lämpligt förslaget till beslutet är. Europol måste snarast omvandlas till ett EU-organ för att bidra till ökad insyn och förbättrad kontroll. Rådet gynnar inte denna strävan med sin blockerande inställning.

1.  Europaparlamentet förkastar Republiken Österrikes initiativ.

2.  Europaparlamentet uppmanar Republiken Österrike att dra tillbaka sitt initiativ.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen och Republiken Österrikes regering parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 187 E, 7.8.2003, s. 144. (3) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 588. (4) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 450.

Europaparlamentet har rådfrågats om Republiken Österrikes initiativ om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal för perioden 1 juli 2005–1 juli 2006.

Syftet med detta förslag till beslut som grundas på det österrikiska initiativet är att justera grundlöner och tillägg för Europols personal mot bakgrund av styrelsens översyn. Styrelsen har tagit hänsyn till förändrade levnadskostnader i Nederländerna liksom förändrade löner inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna. Denna översyn motiverar en höjning med 1,6 procent av lönen för perioden 1 juli 2005–1 juli 2006.

Europaparlamentet förstår mycket väl att den berörda organisationen behöver ändra och uppdatera personalens löner i förhållande till förändringar som har att göra med ökade levnadskostnader, och har ingenting att invända mot detta.

Europaparlamentet anser dock att samrådet med parlamentet om ett dokument med den här typen av finansiella konsekvenser är ganska provocerande till sin karaktär. Det är allmänt känt att Europol är en mellanstatlig institution som finansieras av Europeiska unionens medlemsstater. Europaparlamentet har inget inflytande över Europols budget och har därför ingen roll i administrativa beslut som rör denna organisation. Att parlamentet rådfrågas om ett dokument som har finansiella konsekvenser tycks således vara en ren formalitet, samtidigt som inget samråd krävs när det gäller antagandet av Europols budget.

Föredraganden skall i det följande framhålla de viktigaste frågor som måste lösas innan Europaparlamentet kan yttra sig i finansiella frågor.

1. Europaparlamentets kontroll över Europol

Det är mycket viktigt att påpeka att samråd med Europaparlamentet om verksamheten i Europol, som är ett mellanstatligt organ, endast är nödvändigt om detta medverkar till att öka organets öppenhet och ansvarsskyldighet.

Europols arbete är för närvarande varken föremål för Europaparlamentets övervakning eller rättslig tillsyn av EG-domstolen.(1)

Enligt artikel 39 i EU-fördraget skall rådet höra parlamentet innan det antar lagligt bindande åtgärder, som rambeslut, beslut och konventioner, men detta verktyg är inte tillräckligt för att trygga den demokratiska kontrollen. Europaparlamentet skall dessutom medverka till vissa beslut om Europols utveckling, till exempel när det gäller ändringar av konventionen men däremot inte när det gäller prioriteringar i Europols verksamhet.(2)

Europaparlamentet har vid olika tillfällen(3) hävdat att den befintliga parlamentariska kontrollordningen är alltför ohanterlig och ineffektiv, vilket är ett resultat av den mellanstatliga karaktären på beslutsförfarandena inom området polissamarbete.

När det framför allt gäller den parlamentariska kontrollen har parlamentet redan bett rådet att stärka Europaparlamentets demokratiska kontrollmakt över Europol.(4) Dessa förfrågningar har ännu inte uppfyllts.

1.1 Man bör komma ihåg att EU:s konstitution, trots dess öde, tydligt syftade till att förbättra situationen, vilket framgår av artikel III-276(5). Om konstitutionen hade antagits skulle parlamentet – genom medbeslutande med rådet – ha kunnat reglera ”Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområden och uppgifter” och fastställa ”närmare föreskrifter […] för den kontroll av Europols verksamhet som utförs av Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten”.

Att denna artikel infördes i utkastet till konstitution visar tydligt medlemsstaternas allmänna samförstånd om att stärka Europols öppenhet och Europaparlamentets roll i kontrollen av byråns verksamhet.

2. Europol som ett EU-organ

Europol bör omvandlas till ett EU-organ genom att huvuddelen av personalen blir fast anställda, i stället för att som nu i första hand bestå av tjänstemän som förflyttas från medlemsstaterna. Denna förändring skulle motverka den höga personalomsättningen, som gör det svårt att upprätthålla en konsekvent linje i utvecklingen av Europols verksamhet. Om omvandlingen genomfördes skulle Europols verksamhet till fullo finansieras direkt genom EU:s budget, och det skulle bli mycket lättare för Europaparlamentet att kontrollera byråns verksamhet. Föredraganden ger sitt helhjärtade stöd till idén att inrätta ett gemensamt organ tillsammans med de nationella parlamenten för kontroll av Europols verksamhet. Reformen av Europol skulle också innebära att Europolkonventionen och dess tre ännu inte genomförda protokoll ersätts med ett beslut av ministerrådet. Föredraganden stöder tydligt omstruktureringen av Europol och omvandlingen till ett EU-organ, eftersom detta gör att parlamentsledamöterna kan kontrollera dess verksamhet. Först då kan ett samråd om löner och tillägg för Europols personal betraktas som logiskt och ha ett visst värde.

Slutsatser

Europaparlamentet är helt klart övertygat om att Europols utveckling behöver stödjas, eftersom byrån är ett effektivt redskap i bekämpningen av den organiserade brottsligheten i Europa. Parlamentet uttrycker därför en stark önskan om att omvandla byrån till ett fullfjädrat EU-organ. Föredraganden menar att ett yttrande från Europaparlamentet om finansiella frågor rörande Europols personal skulle anses relevant först när en sådan omvandling genomförts.

Av detta skäl och enligt parlamentets etablerade praxis föreslår föredraganden att detta initiativ, som parlamentet rådfrågas om, förkastas.

(1) Bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet; polissamarbete i EU: Europols roll, inlägg av Jens Henrik Højbjerg, biträdande direktör för Europol, vid det gemensamma parlamentariska mötet den 18 oktober 2005, s. 1. (2) Bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet; polissamarbete i EU: Europols roll, Bryssel den 27 september 2005. (3) CNS/2005/0803 Europol: justering av grundlöner och tillägg för personalen från och med juli 2004. Initiativ av Luxemburg, föredragande: Claude Moraes. CNS/2004/0817 Euron: Europol utses till centralbyrå för bekämpning av förfalskning av euron. Initiativ av Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Förenade kungariket och Nordirland, föredragande: Agustín Díaz de Mera García Consuegra. CNS/2004/0806 Europol: justering av grundlöner och tillägg från och med juli 2002. Initiativ av Irland, föredragande: Maurizio Turco. CNS/2002/0822 Europol: tjänsteföreskrifter, ändringar. Initiativ av Danmark, föredragande: Maurizio Turco. CNS/2002/0814 Europeiska polisbyrån, Europol: protokoll till konventionen, penningtvätt. Initiativ av Danmark, föredragande: Christian Ulrik von Boetticher. (4) Se rekommendation 4: Parlamentarisk kontroll, i Europaparlamentets rekommendation till rådet om Europols framtid, 10 april 2003, P5_TA(2003)0186. (5) Artikel III-276: ”1. Europols uppgift skall vara att stödja och stärka medlemsstaternas polismyndigheters och andra brottsbekämpande organs insatser samt deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som är föremål för unionens politik. 2. Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområden och uppgifter skall regleras i europeiska lagar. Dessa uppgifter kan omfatta a) insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information, särskilt från medlemsstaternas myndigheter eller från tredjelands myndigheter eller från utomstående organ, b) samordning, organisering och genomförande av utredningar och operativa insatser tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom gemensamma utredningsgrupper, i förekommande fall i samverkan med Eurojust. I dessa europeiska lagar skall även närmare föreskrifter meddelas för den kontroll av Europols verksamhet som utförs av Europaparlamentet under medverkan av de nationella parlamenten. 3. Alla Europols operativa insatser skall genomföras i samverkan och samförstånd med myndigheterna i den eller de medlemsstater vars territorium berörs. Tvångsåtgärder får genomföras endast av de behöriga nationella myndigheterna.”