om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal

(2006/2035(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(1), av den 15 november 2001 om övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika(2) och av den 26 september 2002 om Mercosur(3),

–   med beaktande av de deklarationer som antagits vid de fyra toppmötena mellan stats- och regeringschefer från Latinamerika och Västindien (LAC) och Europeiska unionen (EU), i Rio de Janeiro (28-29 juni 1999), Madrid (17-18 maj 2002), Guadalajara (28-29 maj 2004) och Wien (11-13 maj 2006),

–   med beaktande av Luxemburgdeklarationen, som antogs vid det tolfte ministermötet mellan Riogruppen och Europeiska unionen den 27 maj 2005 i Luxemburg,

–   med beaktande av kommissionens strategiska meddelande till rådet och Europaparlamentet om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (KOM(2005)0636), som lades fram vid det fjärde toppmötet mellan Europeiska unionen och länderna i Latinamerika och Västindien (EU-LAC-toppmöte) den 12-13 maj 2006 i Wien,

–   med beaktande av Wienförklaringen, som antogs vid det fjärde toppmötet mellan Europeiska unionen och länderna i Latinamerika och Västindien (EU-LAC-toppmöte) den 12–13 maj 2006 i Wien,

–   med beaktande av slutakten från den sjuttonde interparlamentariska konferensen mellan Europeiska unionen och Latinamerika i Lima den 14–16 juni 2005,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0302/2006), och av följande skäl:

A. Det råder oro över bristen på framsteg i såväl de aktuella förhandlingarna om ett associeringsavtal med Mercosur som kring WTO-förhandlingarna i Doharundan.

Osäkerheten kring de aktuella förhandlingarna om ett associeringsavtal med Mercosur såväl som kring WTO-förhandlingarna i Doharundan.

B.  Såväl EU som Mercosur är fast övertygade om att regional integration är hörnstenen i befolkningens ekonomiska och sociala utveckling, liksom ett grundläggande verktyg för att befästa demokratin och minska fattigdomen och ojämlikheten samt för att stärka de två områdenas ställning på den globala arenan.

C. EU och Mercosur bekänner sig till ett multilateralt system med fri och rättvis handel som gynnar utbyten och bidrar till såväl en hållbar utveckling som en effektiv hantering av globaliseringen till allas fördel.

D. EU och Mercosur är drivande aktörer i WTO-förhandlingarna i Doharundan och båda har skrivit under åtagandet från WTO:s ministerkonferens i Hongkong om att under 2006 slutföra de förhandlingar som inleddes i Doha, på grundval av ett ambitiöst och välbalanserat resultat på alla förhandlingsområden.

E.  Den 10 juli 2006 godkände förhandlingsgruppen om standarder en ny WTO-mekanism för insyn för alla regionala handelsavtal så att dessa kan bli grundpelare för världshandeln.

F.  Ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur är av avgörande betydelse för att gå vidare, på grundval av särskilda kulturella och historiska band, med det gemensamma åtagandet att främja och stärka gemensamma värderingar såsom respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, social och ekonomisk sammanhållning, fred och stabilitet genom ett strategiskt biregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika.

G. En stärkning och förbättring av handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Mercosur genom ett associeringsavtal i enlighet med principerna för WTO:s multilaterala dagordning kan leda till ett ömsesidigt förstärkande av dessa två kompletterande processer.

H. Ett framgångsrikt avslutande av Doharundan liksom införandet av frihandelsområdet mellan EU och Mercosur är nödvändigt för att åstadkomma ett verkligt öppnande av marknaderna, förbättra de multilaterala standarderna och på så sätt stimulera den ekonomiska tillväxten, utvecklingen och sysselsättningen i hela världen och samtidigt bidra effektivt till att integrera utvecklingsländerna i världsekonomin.

I.   Slutandet och det framgångsrika genomförandet av associeringsavtalen mellan EU och Mexiko och mellan EU och Chile visar på den strategiska vikten och det ekonomiska, politiska och sociala intresset av biregionala förbindelser mellan EU och Latinamerika på grundval av associeringsavtal som omfattar frihandel.

J.   Upprättandet av ett frihandelsområde med Mercosur fortsätter att vara en viktig och prioriterad fråga med hänsyn till uppkomsten av nya handelsintressen, särskilt i Asien.

K. Till skillnad från förhandlingarna om att upprätta ett frihandelsområde för hela Amerika (FTAA) är det tänkt att EU och Mercosur skall ingå ett globalt strategiskt partnerskap som täcker mer än rena handelsaspekter.

L.  Venezuelas framtida anslutning till Mercosur innebär en avsevärd förändring för det kommande associeringsavtalet, särskilt när det gäller energimarknaden.

M. När associeringsavtalet mellan EU och Mercosur väl har slutits bör det bidra till ekonomisk tillväxt och en minskning av fattigdomen och på så sätt syfta till att förverkliga millennieutvecklingsmålen, i synnerhet de som gäller fattigdomsminskning, en rättvis fördelning av resurserna, skapandet av stabila och kvalitativa arbetstillfällen samt social integration av marginaliserade grupper.

N. EU är Mercosurs främsta investerings- och handelspartner och handeln mellan de båda regionerna har sedan 2000 successivt utvecklas från ett jämviktsläge till ett överskott för Mercosur på 10 miljarder EUR 2004.

O. Mercosur omfattas för närvarande av EU:s generella preferenssystem för låginkomstländer.

P.  Europeiska unionen och Mercosur bör inom ramen för sitt partnerskap och vidare inom ramen för globalt styre åta sig att främja internationella och multilaterala standarder när det gäller handel, sociala frågor och miljö.

Q. Det är positivt och nödvändigt att alla WTO:s medlemsstater, särskilt G-20 i vilken Mercosurs medlemmar deltar och G-90, är delaktiga i WTO:s beslutsprocesser.

1.  Europaparlamentet understryker att ett associeringsavtal med Mercosur, som skulle upprätta det största regionala frihandelsområdet i världen, är ett prioriterat strategiskt mål för EU:s yttre förbindelser i ett internationellt sammanhang präglat av ett ökat ömsesidigt beroende, ekonomisk tillväxt och uppkomsten av nya ekonomiska stormakter samt ett ökande antal globala utmaningar som överskrider nationsgränserna, såsom säkerhet, globalt ekonomiskt styre, miljö och fattigdomsminskning.

2.  Europaparlamentet betonar på nytt att EU så snabbt som möjligt bör sluta ett associeringsavtal med Mercosur. Avtalet bör vara fullständigt, ambitiöst och välbalanserat samt grundat på tre pelare: ett politiskt och institutionellt kapitel för att stärka den demokratiska dialogen och det politiska samrådet, ett samarbetskapitel för att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling samt ett handelskapitel för att inrätta ett ledande frihandelsområde som omfattar ett stort antal sektorer. Det skall omfatta allt från ömsesidig liberalisering av handel med varor och tjänster till aspekter i samband med investeringar, offentlig upphandling, upphovsrättsskydd, samarbete i konkurrensfrågor, såväl som handelsskyddsåtgärder, underlättande av handeln och en bindande tvistlösningsmekanism.

3.  Europaparlamentet beklagar att det inte gick att uppnå ett ambitiöst mandat vid toppmötet i Wien för att återuppta och avsluta förhandlingarna mellan EU och Mercosur. Parlamentet betonar allt sedan dess nödvändigheten att främja ett övergripande förhandlingsförfarande som är effektivt och öppet. Parlamentet kräver också mer politiskt engagemang och incitament på högsta nivå samt fastställandet av en definitiv tidsplan som gör det möjligt att avsluta förhandlingarna inom kortast möjliga tid.

4.  Europaparlamentet anser att ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur på medellång sikt kraftigt skulle stimulera upprättandet av det allmänna interregionala partnerskap för det euro-latinamerikanska området som parlamentet föreslår i sin resolution av den 27 april 2006.

5.  Europaparlamentet betonar att handel och förhandlingar om ett långtgående frihandelsområde, som täcker alla områden och dessutom är ett effektivt instrument för ekonomisk tillväxt, också är ett ändamålsenligt sätt för att uppnå ett större ömsesidigt beroende och ett närmare samarbete på alla nivåer.

6.  Europaparlamentet gläder sig åt att regional integration fortsätter att prioriteras i stödet till Latinamerikas utveckling i kommissionens meddelande om ett förstärkt partnerskap mellan EU och Latinamerika. Parlamentet begär att dialogens uppdelning i moduler inte skall skymma den helhetsvision som den regionala integrationen förutsätter, särskilt när det gäller Mercosur, för att de regionala integrationsprocesserna inte skall börja vackla.

EU:s intresse av ett frihandelsområde med Mercosur

7.  Europaparlamentet påminner om att Mercosur är en region med stor tillväxtpotential inklusive nya marknader, som omfattar 45 procent av Latinamerikas befolkning, och utgör den största marknaden med 45 procent av BNP. Parlamentet understryker därför att ett frihandelsområde mellan EU och Mercosur, som skulle bli det största frihandelsområdet mellan regioner i världen, skulle öppna upp för stora möjligheter för handel och ekonomisk tillväxt och skulle förbättra de två marknadernas internationella konkurrenskraft.

8.  Europaparlamentet betonar att upprättandet av ett frihandelsområde för EU och Mercosur är nödvändigt för att stärka EU:s ställning som Mercosurs viktigaste investerare och handelspartner och för att förstärka den interkontinentala integrationen, och insisterar därför på att detta frihandelsområde måste genomföras med hänsyn till det förslag till kontinental integration som lagts fram av det amerikanska frihandelsområdet (FTAA). Parlamentet påpekar att FTAA:s initiativ till liberalisering av handeln på de amerikanska kontinenterna och Mercosurs expansion och öppning mot de asiatiska och sydafrikanska marknaderna eller marknaderna inom Gulfstaternas samarbetsråd är av gemensamt geopolitiskt intresse för de båda kontinenterna.

9.  Europaparlamentet påminner om att i motsats till situationen i Latinamerika, där importen från Förenta staterna är tre gånger större än importen från EU, ligger EU:s andel i Mercosur på cirka 25 procent jämfört med 20 procent för Förenta staterna.

10. Europaparlamentet värdesätter dessutom det avgörande bidrag som ett frihandelsområde mellan EU och Mercosur skulle ge för konsolideringen av Mercosur som en gemensam marknad och tullunion, en global integrationsprocess och en modell för andra integrationsprocesser i Latinamerika.

Kostnaden för ett uteblivet avtal

11. Europaparlamentet understryker att de i konsekvensanalyser för upprättandet av ett frihandelsområde för EU och Mercosur som har genomförts av Mercosurprofessuren vid institutet för politiska studier i Paris för MEBF (Mercosur UE Business Forum), uppskattar man kostnaden för ett uteblivet avtal till minst 3,7 miljarder euro per år för handel med varor och till mer än 5 miljarder euro om investeringar och tjänster tas med i beräkningen.

Förhandlingarna om ett frihandelsområde med Mercosur

Principer, räckvidd och samband med Doharundan

12. Europaparlamentet betonar på nytt behovet av att åstadkomma ett unikt och odelbart handelsavtal som sträcker sig mycket längre än respektive skyldigheter inom ramen för WTO och i vilket vissa produkters särskilda känslighet beaktas på minsta möjliga restriktiva sätt.

13. Europaparlamentet beklagar att tidsplanen för förhandlingarna med Mercosur på grund av förseningar har blivit beroende av utvecklingen och avslutandet av Doharundan trots att parlamentet rekommenderat att förhandlingarna om ett avtal med Mercosur skall frikopplas från WTO-förhandlingarna i Doharundan. Parlamentet anser att de två processerna inte utesluter utan kompletterar varandra.

14. Europaparlamentet betonar att ett frihandelsområde med Mercosur, liksom avslutandet av WTO:s Doharunda, inte uteslutande bör styras av förhandlingar om jordbruksfrågor utan att alla områden bör bli föremål för förhandlingar och att dessa bör föras parallellt. Ambitionerna skall vara höga och områdena skall omfatta utbyte av varor och tjänster, investeringar, offentlig upphandling och andra handelshinder.

15. Europaparlamentet anser att EU och Mercosur, såsom privilegierade handelspartner, måste samarbeta mer vid multilaterala handelsförhandlingar, särskilt i WTO, där vi ofta har gemensamma intressen av en ytterligare liberalisering av världshandeln.

Särskild och differentierad behandling

16. Europaparlamentet anser att förhandlingarna endast kan gå framåt på grundval av ett kriterium som grundar sig på en rimlig värdering av respektive sidas eftergifter, och betonar därför att det är nödvändigt att faktiskt erkänna principerna om ”mindre än fullständig ömsesidighet” och ”särskild och differentierad behandling” beroende på utvecklingsnivåerna och sektoriell konkurrenskraft i de båda regionerna och inte i globala eller absoluta termer som ligger lång från varje marknads särskilda situation.

Jordbruket

17. Europaparlamentet understryker att kommissionen har framhållit att erbjudandet till Mercosur på jordbruksområdet är det mest ambitiösa som någonsin har lagts fram i en bilateral förhandling och att EU är den störste importören av jordbruksprodukter från Mercosur. EU stod för 48 procent av importen från regionen år 2005. Parlamentet anser att EU i detta sammanhang har rätt att vänta sig att dess partner Mercosur skall komma med ett lika ambitiöst erbjudande.

18. Europaparlamentet påminner om att i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) 2003 sänkte EU de nationella subventioner som störde handelsutbytet betydligt, och inom ramen för Doharundan har EU begärt konkreta åtaganden i detta avseende från andra handelspartners sida.

19. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid en punkt av stort intresse för Mercosur, nämligen Europeiska unionens viktiga erbjudande inom ramen för Doharundan att avskaffa sitt system för exportbidrag före 2013, och insisterar på att det är nödvändigt för andra WTO-medlemmar att göra detsamma när det gäller exportkrediter, statliga handelsföretag och livsmedelshjälp. Parlamentet betonar dock att motsvarande framsteg måste göras när det gäller internt stöd och marknadstillträde.

20. Europaparlamentet anser att flexibilitetsgraden i EU:s svar på kraven från Mercosur när det gäller marknadstillträde för jordbruksprodukter måste följa de framsteg som görs på andra områden, såsom marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter och tjänster, liksom när det gäller andra jordbruksfrågor, såsom avtalet om vin och sprit, effektivt skydd av ursprungsmärkning, avskaffandet av ogrundade handelsskyddsåtgärder och tillämpningen av sanitära normer och djurskydds- och växtskyddsnormer.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara vaksam när det gäller den begäran om förmånsbehandling för tillträde till gemenskapens marknad för bioetanol som våra partner inom Mercosur framfört inom ramen för EU:s biregionala förhandlingar med detta område.

22. Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att tillämpa en balanserad strategi i handelsförhandlingar med länder som producerar etanol och bibehålla villkoren för import av biobränsle till unionen för att förena den europeiska industrins intresse med unionens handelspartners, samt målen med gemenskapspolitiken, särskilt minskningen av det externa energiberoendet

Marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter

23. Europaparlamentet begär att förhandlingarna om marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter skall leda till ambitiösa och välbalanserade resultat, som garanterar nya och faktiska möjligheter för marknadstillträde på alla områden för handelsutbyte, med lämplig flexibilitet avseende tidsplanen för ett gradvis avskaffande av tullavgifter. Detta innefattar också bevarande och utökande av fiskeverksamhet.

24. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om den betydelse fiskesektorn och dess bearbetade produkter, såsom tonfiskkonserver, har för EU.

Tjänster

25. Europaparlamentet understryker att ett ambitiöst och mycket öppet avtal skulle ge stora vinster både för Mercosur och EU, där tjänstesektorn är den som bidrar mest till BNP, med återverkningar såväl på liberaliseringsåtagandena inom olika sektorer, inbegripet ”mode 4”, som på nivån av rättssäkerhet och förutsägbarhet inom tjänstesektorn.

26. Europaparlamentet anser att tillväxtpotentialen för ömsesidiga handelsförbindelser är som störst inom tjänstesektorn. Mercosurmedlemmarna återhämtar sig långsamt men stadigt från en djup ekonomisk kris, som i framtiden skulle kunna undvikas genom ett hållbart ekonomiskt samarbete mellan de båda handelsblocken.

27. Europaparlamentet understryker särskilt behovet av att uppnå konkreta förbättringar när det gäller hittills gjorda åtaganden om liberalisering, och även behovet av att ha tillgång till ett tydligt och stabilt regelverk när det gäller fri rörlighet för kapital och framför allt finansiella tjänster men även verksamheter som är förknippade med telekommunikationer och sjö- och luftfart.

28. Europaparlamentet uppmärksammar de ständigt ökade möjligheterna för turistsektorn i Mercosurländernas ekonomier, och betonar vikten av att främja turism mellan de båda regionerna.

Investeringar

29. Europaparlamentet betonar att europeiska investeringar har inriktats på tjänster som är grundläggande för Mercosurs ekonomiska utveckling och till produktionssektorer med långsiktig inriktning som genererar sysselsättning och rikedom.

30. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att förhandla om ett investeringskapitel, som säkerställer ett tydligt och stabilt regelverk för att främja och skydda utländska investeringar utan diskriminering utifrån nationalitet och med den rättssäkerhet som krävs i tillämpningen av investeringsavtal.

31. Europaparlamentet betonar behovet av att investeringar åtföljs av infrastrukturer, vilka driver på den ekonomiska utvecklingen.

32. Europaparlamentet betonar att en successiv konsolidering och fördjupning av Mercosur, särskilt genom slutandet av en tullunion och utvecklingen av den gemensamma marknaden, inbegripet inrättandet av en gemensam utrikeshandelspolitik och en faktisk fri rörlighet för importerade produkter, är avgörande för att minska hindren för de ekonomiska aktörerna och stimulera ömsesidig handel och investeringar mellan de båda regionerna.

33. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att bestämt gå vidare med harmoniseringen av räkenskaps- och revisionsstandarder för att kunna öka handeln.

34. Europaparlamentet betonar att skuld- och lånefrågan fortsätter att vara ett av de viktigaste hindren för sanering av den offentliga administrationen och Mercosurs ekonomiska utveckling, och denna fråga borde utgöra ett centralt kapitel för samarbetet mellan de båda regionerna.

35. Europaparlamentet konstaterar att den svaga monetära situationen, med olika sydamerikanska valutor som är svaga och framför allt starkt beroende av dollarn, ofta utgör ett hinder för europeiska investeringar. Parlamentet begär en större acceptans för euron och en större användning av euro i betalningarna i den ömsesidiga importen och exporten.

Offentlig upphandling

36. Europaparlamentet understryker att eftersom inget av medlemsländerna i Mercosur är anslutet till WTO:s multilaterala avtal om offentlig upphandling, är ett avtal om offentlig upphandling en nödvändig förutsättning för en säkrare och mer förutsägbar miljö utan diskriminering och med öppenhet och insyn för de ekonomiska aktörerna.

Immateriella rättigheter

37. Europaparlamentet begär att handelsavtalet mellan EU och Mercosur skall gå mycket längre än WTO-avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs-avtalet). Parlamentet påpekar dock att alla TRIPs-plusavtal inte får utelämna de garantier för folkhälsa som är tillängliga för WTO-medlemmar enligt TRIPs, eftersom detta skulle begränsa tillgången till mediciner till rimliga priser i utvecklingsländerna.

Sanitära och fytosanitära åtgärder

38. Europaparlamentet anser att ett kapitel om sanitära och fytosanitära åtgärder i avtalet skulle bidra till att motverka att dessa utnyttjas som dolda skyddsinstrument och skulle förbättra tillgången till respektive marknad.

Andra handelshinder

39. Europaparlamentet betonar att en tillnärmning av systemen för standarder och certifiering mellan de båda regionerna skulle leda till ett bättre ömsesidigt marknadstillträde, särskilt för handel med industriprodukter.

40. Europaparlamentet rekommenderar ett mer omfattande och närmare samarbete mellan respektive organ för standardisering, ackreditering, certifiering och metrologi samt specifikt tekniskt bistånd från EU:s sida för att förbättra Mercosurs kapacitet på detta område och att så långt det är möjligt främja harmoniseringen av dessa tekniska aspekter mellan de olika länderna i Mercosur.

Tvistlösning

41. Europaparlamentet framhåller att avtalet bör innehålla ett institutionaliserat instrument för tvistlösning som skall vara bindande för att lösa konflikter som kan tänkas uppkomma inom någon av de regioner som omfattas av frihandelsområdet.

Samarbete mellan EU och Mercosur

42. Europaparlamentet påminner om att EU med stor marginal är den största givaren av utvecklingsbistånd till Mercosur och den enda som har infört en samarbetsstrategi som är inriktad på regional integration.

43. Europaparlamentet påminner om att Mercosurs medlemsstater förutom regionalt samarbete åtnjuter bilateralt samarbete med EU och är stora förmånstagare för lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) och övergripande samarbetsprogram för Latinamerika såsom @LIS, ALBAN, AL-INVEST, URB-AL, ALURE och ALFA.

44. Europaparlamentet påpekar att samarbetsstrategin mellan EU och Mercosur grundas på gemensamma värderingar om skydd av demokratin, respekt för rättsstaten, garantier för grundläggande fri- och rättigheter och solidaritet mellan de båda regionerna. Parlamentet insisterar på att den geostrategiska vikten av det ekonomiska partnerskapet mellan de båda regionerna bidrar till att sprida dessa gemensamma värderingar till resten av världen och på så sätt främja multilateralism som det enda sättet att möta de utmaningar avseende säkerhet, politisk stabilitet och ekonomisk tillväxt som det internationella samfundet står inför.

45. Europaparlamentet anser att den politiska dialogen i det nuvarande samarbetsavtalet stärks med mer detaljerade mekanismer och att kravet att respektera de mänskliga rättigheterna och god förvaltning lyfts fram, men betonar att man fortfarande måste se till att varje förhandlingskapitel är effektivt när det gäller fattigdomsutrotning och överensstämmer med EU:s övriga utvecklingspolitiska instrument i Latinamerika. Parlamentet betonar behovet av att upprätthålla jämvikten mellan handel och utveckling i det slutliga avtalet, så att handelskapitlen inte motsäger kapitlen om utveckling.

46. Europaparlamentet betonar att god förvaltning, mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande delar i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”(4), och att ytterligare insatser krävs för att ta itu med dåliga styrelseformer inom kommersiella och offentliga tjänster.

47. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att se till att standardklausulen om de mänskliga rättigheterna ingår i avtalet.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka budgetmedlen för den nya regionala samarbetsstrategin med Mercosur för perioden 2007–2013, för att göra det möjligt att beslutsamt ta itu med institutionaliseringen och fördjupningen av Mercosur, ett snabbt och fullständigt genomförande av det framtida associeringsavtalet, särskilt i fråga om fullbordandet av tullunionen och den gemensamma marknaden, och stärkandet av det civila samhällets deltagande för att förbättra de ömsesidiga kunskaperna och göra samarbetet synligare.

49. Europaparlamentet påminner om att EU, i enlighet med ”Europeiskt samförstånd om utvecklingspolitiken” och med stöd av sin egen erfarenhet och sin exklusiva behörighet på handelsområdet, har en komparativ fördel att ge stöd till partnerländer så att de integrerar handel i sina nationella utvecklingsstrategier och stöder regionalt samarbete.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa operativa stödåtgärder till förmån för företag och deras anställda och företrädare, särskilt små och medelstora företag, när det gäller de ekonomiska och sociala förbindelserna mellan EU och Mercosur.

51. Europaparlamentet anser att Mercosur absolut bör gynnas av ett samarbete och ett utvecklingsbistånd som inriktar sig på att bekämpa fattigdom och ojämlikhet, men som också beaktar det ekonomiska samarbetets grundläggande roll för att uppnå utvecklingsmålen och säkra en mer rättvis förmögenhetsfördelning och för att hjälpa länderna i Mercosur att utveckla konkurrenskraftiga ekonomier och säkra en effektiv integration i det multilaterala handelssystemet.

52. Europaparlamentet påpekar att såväl samarbetskapitlet i associeringsavtalet med Mercosur som det nya instrumentet för finansiering av samarbete och utveckling, i detta sammanbang bör främja och underlätta samarbetet mellan Mercosurländerna genom ambitiösa åtgärder som är inriktade på underlättande och främjande av handel och investeringar, stöd till den privata sektorn och små och medelstora företag, förbättring av den vetenskapliga och tekniska potentialen och de institutionella och ekonomiska ramarna, miljöskydd och åtgärder för att etablera kontakter mellan icke-statliga organisationer och företag.

53. Europaparlamentet betonar att samarbetet med Mercosur bör främja tillämpningen av de viktiga internationella avtalen på miljöområdet, särskilt konventionen om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och konventionen om biologisk mångfald.

54. Europaparlamentet stöder oförbehållsamt uppfattningen att samarbetsinstrumenten och de ekonomiska instrumenten också bör användas för att garantera bevarandet av miljön i Mercosurländerna, med särskilt fokus på Amazonskogen, och betonar att utvecklingen av hållbart jordbruk i Mercosurländerna också borde vara av intresse för EU-samarbetet samt att rättvis handel och organisk produktion borde uppmuntras, till exempel genom att man förhandlar fram en särskild EU-tull för rättvis handel och/eller organiska produkter.

Energi

55. Europaparlamentet anser att samarbetsdelen i associeringsavtalet med Mercosur bör bana väg för ett närmare regionalt samarbete på energiområdet, särskilt med tanke på Venezuelas framtida anslutning, i syfte att främja försörjningstryggheten och effektiviteten samt en tilltagande användning av förnybara energikällor.

Informations- och kommunikationsteknik

56. Europaparlamentet rekommenderar, i enlighet med förslagen från kommissionens generaldirektorat för informationssamhället och medier, att samarbetet med Mercosurländerna stärks på informations- och kommunikationstekniksområdet, som är en sektor med stor potential för att förbättra konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen i de båda regionerna.

Andra samarbetsområden

57. Europaparlamentet betonar vikten av grundläggande arbetsvillkor och anständigt arbete för utvecklingen av Mercosur. Parlamentet påpekar därför att ett avtal måste omfatta en agenda för anständigt arbete som är skräddarsydd för Mercosurs medlemsstater och ett åtagande från EU:s sida att erbjuda allt stöd som behövs för att genomföra denna agenda.

58. Europaparlamentet anser att man i avtalet, vid sidan av den repressiva aspekten i fråga om kampen mot narkotika, också borde betona vikten av att ge bistånd till jordbrukare för att hjälpa dem att inleda ny alternativ produktion.

59. Europaparlamentet inser i fråga om illegal invandring att inte bara återtagandeavtal bör upprättas, utan att det också är viktigt att beakta världssamfundets aktuella uppfattning.

60. Europaparlamentet anser att när avtalet väl trätt i kraft bör trepartssamarbete eller biregionalt samarbete – främst med Västindien – främjas, såväl som Mercosurs syd-syd-avtalspolitik.

61. Europaparlamentet erinrar om att man bestämt efterlyst inrättandet av en biregional solidaritetsfond sedan antagandet av ovannämnda resolution av den 15 november 2001, och att denna begäran upprepats ett flertal gånger, senast i resolutionen av den 27 april 2006.

62. Europaparlamentet anser att en sådan fond skulle vara ett användbart verktyg för det biregionala samarbetet, som också skulle kunna gagna förbindelserna mellan EU och Mercosur; den skulle utgöra ett konkret genomförande av EU:s åtagande att öka sitt externa samarbetsbistånd och bättre förvalta detta, och betraktas som ett instrument för fattigdomsbekämpning; den skulle fokusera EU-samarbetet på kärnfrågor, som till exempel social sammanhållning och regional integration.

Europaparlamentets roll

63. Europaparlamentet uppmanar Mercosur att fullfölja förberedelserna för att inrätta ett framtida Mercosurparlament med företrädare för de olika nationella parlamenten. Parlamentet anser att inrättandet av en interparlamentarisk delegation bestående av ledamöter från Mercosurparlamentet och från Europaparlamentet skulle kunna bidra till att öka Europaparlamentets insatser för att driva på dessa förhandlingar. Parlamentet påpekar dessutom att kontakterna mellan EU och Mercosur på detta sätt skulle intensifieras och att integrationsprocessen skulle påskyndas, samtidigt som det civila samhällets deltagande tryggas, bland annat via arbetsmarknadens parter och de ekonomiska och sociala aktörerna från de båda regionerna, vilket skulle ge processen större legitimitet.

64. Europaparlamentet anser att alla EU-institutioner bör samordna sina insatser för att uppnå tillfredsställande resultat i förhandlingarna med Mercosur. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att samråda med parlamentet och att ge det korrekt och regelbunden information om EU:s strategi i förhandlingarna med Mercosur. Parlamentet uppmanar kommissionen att i slutet av varje viktig förhandlingsomgång eller möte skicka ett dokument till parlamentet med en redogörelse över det resultat som nåtts, med respekt för gällande sekretessbestämmelser.

0

0 0

65. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till det aktuella ordförandeskapet i Mercosur.

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0155. (2) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. (3) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 293. (4) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

Inledning

Att avsluta förhandlingarna om ett associeringsavtal med Mercosur som har pågått i åratal med långa perioder av stagnation, ett avtal som kommer att upprätta det största frihandelsområdet i världen områden emellan, är det huvudsakliga målet för detta betänkande som består av fyra delar.

I den första delen analyseras anledningarna till varför det är viktigt med ett associeringsavtal och EU:s intresse av ett frihandelsområde med Mercosur uppmärksammas särskilt, liksom det nuvarande läget i förhandlingarna och dess samband med Doha-rundan. I den andra delen undersöks särskilt de huvudsakliga beståndsdelarna i handelsförhandlingarna medan den tredje delen behandlar samarbetsdelen av det framtida avtalet och i synnerhet det ekonomiska samarbetet. Även om samarbetskapitlet i avtalet praktiskt taget är avslutat fortsätter samarbetet att vara en mycket känslig fråga eftersom förhandlingarna om nya finansiella samarbetsinstrument pågår för fullt och kommissionen lägger sista handen vid nya strategidokument om samarbete med tredjeländer för perioden 2007–2013. Den fjärde och sista delen handlar om parlamentets roll i förhandlingarna om ett avtal.

Bakgrund till förhandlingarna om ett associeringsavtal

När det gäller att utvärdera de pågående förhandlingarna med Mercosur är det nödvändigt att börja med att understryka den strategiska betydelsen, som går mycket längre än de rent handelsmässiga aspekterna, av ett associeringsavtal med Mercosur för EU:s yttre förbindelser i ett internationellt sammanhang präglat av ett tilltagande ömsesidigt beroende, uppkomsten av nya ekonomiska stormakter och ett ökande antal globala utmaningar som överskrider nationsgränserna såsom säkerhet, globalt ekonomiskt styre, miljö och fattigdomsbekämpning.

Förutom dessa gemensamma utmaningar är såväl EU som Mercosur fast övertygade om att regional integration är hörnstenen i befolkningens ekonomiska och sociala utveckling, såväl som ett grundläggande verktyg för att befästa demokratin, minska fattigdomen och ojämlikheten samt för att stärka de två områdenas ställning på den globala arenan.

Det var med de djupgående kulturella och historiska banden mellan de två områdena och den strategiska potentialen i denna förbindelse i åtanke, som några fick idén att förhandla om ett övergripande associeringsavtal mellan EU och Mercosur, med ett frihandelsområde, under det första toppmötet mellan stats- och regeringschefer från EU och Mercosur i Rio de Janeiro i juni 1999. Detta associeringsavtal mellan EU och Mercosur är också absolut nödvändigt för att gå vidare med det gemensamma åtagandet att stärka det biregionala strategiska samarbete mellan EU och Latinamerika som parlamentet förespråkar och som godkänts vid olika toppmöten mellan EU och Latinamerika.

De institutionella förbindelserna mellan EU och Mercosur har hittills reglerats av ett interregionalt samarbetsramavtal som undertecknades i december 1995. Detta avtal förespråkar en gradvis och ömsesidig liberalisering av alla handelsutbyten, vilket har lett till att de två parterna planerar att skriva in upprättandet av ett frihandelsområde i associeringsavtalet.

Sedan ett förhandlingsmandat godkändes i juni 1999 har sexton förhandlingsomgångar ägt rum. Efter flera års förhandlingar pekade allt på att man skulle kunna ro avtalet i hamn i september 2004, men parterna lyckades inte komma överens och förhandlingarna blockerades på ”teknisk nivå”.

För inte så länge sedan, vid Världsekonomiskt forum i Davos (i januari 2005), uttryckte Brasiliens president och EU-kommissionens ordförande båda en önskan om att förhandlingarna om associeringsavtalet skulle slutföras innan Doha-rundan avslutades. Denna önskan har inte förverkligats. Ministermötet mellan EU och Mercosur som ägde rum vid toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Wien den 12–13 maj 2006, tycks ha bekräftat tanken på att göra handelsförhandlingarna med Mercosur avhängiga av avslutningen av Doha-rundan. Eftersom dessa förhandlingar drog ut på tiden och det brådskade att hitta rättvisa och gemensamma parametrar för de känsliga delarna av avtalet, tog sig föredraganden friheten att betona behovet av ett större engagemang och en större politisk drivkraft på högsta nivå, samt behovet av att fastställa en definitiv tidsplan som gör det möjligt att slutföra förhandlingar på kortast möjliga tid.

EU:s intresse av ett frihandelsområde med Mercosur

Innan den aktuella situationen för handelsförhandlingarna om ett avtal med Mercosur tas upp understryker föredraganden vilka EU:s huvudsakliga intressen, utöver de utrikespolitiska strategiska aspekterna, är i ett frihandelsområde såväl som de principer som bör styra förhandlingarna.

Ett frihandelsområde med Mercosur, som utgör den största marknaden i Latinamerika med 45 procent av BNP, skulle bli det största frihandelsområdet i världen områden emellan och skulle leda till stora möjligheter för handel och ekonomisk tillväxt för båda parter, vilket samtidigt skulle förbättra de två marknadernas internationella konkurrenskraft. Detta frihandelsområde skulle dessutom stärka EU:s ställning som ledande medinvesterare och handelspartner till Mercosur inför initiativet till ett frihandelsområde för Nord-, Latin- och Sydamerika med en liberalisering av handeln på de amerikanska kontinenterna och möjligheten att Mercosur vidgar sig och öppnar sig mot de asiatiska marknaderna. Till skillnad från Latinamerika som helhet där importen från Förenta staterna är tre gånger större än den är från EU, är EU:s andel när det gäller Mercosur, en marknadsandel som måste konsolideras och utvidgas, kring 25 procent medan Förenta staternas marknadsandel är 20 procent. Föredraganden understryker också med stöd av erfarenheter från associeringsavtalen med Mexiko och Chile att ett frihandelsområde är grundläggande för att förbättra den europeiska närvaron och undvika att Mercosur inriktar sig på andra marknader.

Mer konkret, enligt konsekvensanalyserna för upprättandet av ett frihandelsområde för EU och Mercosur, som har genomförts av Mercosurprofessuren vid institutet för politiska studier i Paris för MEBF, uppskattas kostnaden för ett uteblivet avtal till minst 3,7 miljarder euro per år för handel med varor och till mer än 5 miljarder euro om investeringar och tjänster tas med i beräkningen.

Förhandlingarna om ett frihandelsområde med Mercosur

Handelsavtalet med Mercosur, som är ett ambitiöst och mycket öppet avtal, bör sträcka sig mycket längre än respektive skyldigheter inom ramen för WTO och vissa produkters särskilda känslighet bör beaktas på minst möjliga restriktiva sätt utan att någon sektor utesluts.

Trots parlamentets rekommendationer om att förhandlingarna om ett avtal med Mercosur skulle frikopplas från WTO-förhandlingarna i Doha-rundan har tidsplanen för förhandlingarna med Mercosur på grund av förseningar blivit beroende av utvecklingen och avslutandet av Doha-rundan. Det är emellertid på sin plats att understryka att förhandlingarna om ett frihandelsområde för EU och Mercosur och Doha-rundan inte är processer som utesluter utan som kompletterar varandra.

Föredraganden understryker att om förhandlingarna skall återupptas eller föras med framgång måste de återupptas på den högsta nivå som hade nåtts 2004, inbegripet de muntliga förbättringar som gjordes efter erbjudandena i maj 2004, och inte på grundval av de nedslående erbjudandena från september samma år. Samtidigt bör förhandlingarna med Mercosur för att bli framgångsrika inte endast inriktas på jordbruksfrågor utan alla områden bör bli föremål för parallella förhandlingar.

När väl en gång principerna preciserats, räckvidden och sambandet mellan avtalet mellan EU och Mercosur med Doha-rundan avhandlats, tar föredraganden på ett konkret sätt upp de centrala kapitlen i förhandlingarna och utfärdar specifika rekommendationer för att åstadkomma ett omfattande avtal inom följande områden: särskild och differentierad behandling, jordbruket, marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter, tjänster, investeringar, offentlig upphandling, immaterialrätt, hygien- och växtskyddsåtgärder samt andra handelshinder och tvistlösningsmekanismen.

När det gäller jordbrukskapitlet, som är avgörande för framgången i förhandlingarna eftersom Mercosur vill förbättra sitt tillträde till den europeiska marknaden, anser föredraganden att det var nödvändigt att påminna om de bindande åtaganden som EU gjort inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och under förhandlingarna i Doha-rundan eftersom dessa är viktiga. Föredraganden föreslår på grundval av överenskommelsen i WTO att EU svarar på Mercosurs krav när det gäller en liberalisering av handelsutbytet för jordbruksprodukter samtidigt som EU strävar efter att åstadkomma en betydande, verklig och effektiv förbättring med avseende på tillträdet för jordbruksprodukter från Mercosur till EU-marknaden. EU bör också sträva efter framsteg inom andra kapitel såsom marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter och tjänster såväl som när det gäller andra jordbruksfrågor som till exempel avtalet om vin och sprit och effektivt skydd av ursprungsmärkning.

När det gäller de andra delarna av handelskapitlet betonar föredraganden nödvändigheten av att uppnå ett ambitiöst och öppet avtal som sträcker sig mycket längre än respektive skyldigheter inom ramen för WTO och som kan tillfredsställa båda parters huvudintressen (huvudsakligen jordbruket och ”mode 4” för Mercosur och marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter, investeringar och finansiella tjänster, telekommunikationer och sjöfart för EU) genom att visa prov på nödvändig flexibilitet i till exempel en icke ömsesidig tidsplan för tillämpning.

Föredraganden anser därutöver att aspekter i samband med immaterialrätt och offentlig upphandling skulle tillföra ett stort mervärde till avtalet eftersom det handlar om två områden på vilka liberaliseringen och ett bilateralt samarbete kan bidra till att överskrida gränserna för det multilaterala sammanhanget.

Utöver det som gäller förhandlingarna mellan de två parterna är det viktigt att understryka att det är grundläggande med en gradvis konsolidering och fördjupning av Mercosur, framför allt genom tullunionen och utvecklingen av den gemensamma marknaden, inbegripet en faktisk fri rörlighet för importerade produkter, för att riva ned hindren och sätta fart på handelsutbytet och investeringarna mellan två regioner.

Frihandelsområdet för EU och Mercosur bör utrustas med en tvistlösningsmekanism som gör det möjligt att undvika att man vänder sig till WTO i onödan och som garanterar rättssäkerheten på alla avtalets tillämpningsområden.

Samarbete mellan EU och Mercosur

I det avsnitt som ägnas åt samarbetet mellan EU och Mercosur uppmanar föredraganden kommissionen att öka budgetmedlen för den nya regionala samarbetsstrategin med Mercosur för perioden 2007–2013 för att göra det möjligt att beslutsamt bemöta de många utmaningarna, särskilt med avseende på institutionaliseringen och fördjupningen av Mercosur och en snabb och fullständig tillämpning av det kommande associeringsavtalet och ge en särskild betydelse åt förverkligandet av tullunionen och den gemensamma marknaden.

I ett sammanhang som präglas av osäkerhet och förvirring kring reformen av EU:s finansiella instrument för samarbete under perioden 2007–2013, anser föredraganden det på sin plats att precisera att samarbetsstrategin för Mercosur bör vara inriktad på att bekämpa fattigdom och ojämlikhet utan att man samtidigt glömmer bort den grundläggande funktionen i det ekonomiska samarbetet, som är att hjälpa länderna i Mercosur att utveckla konkurrenskraftiga ekonomier och integrera sig i det multilaterala handelssystemet.

Föredraganden betonar dessutom att såväl samarbetsdelen av associeringsavtalet med Mercosur som det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete i detta sammanhang bör stimulera och underlätta samarbetet med Mercosur genom ambitiösa åtgärder på områdena för ekonomiskt samarbete, energi, forskning och teknik.

Parlamentets roll

I sista avsnittet tas de demokratiskt valda parlamentsledamöternas grundläggande roll i handelsförhandlingar i allmänhet och med Mercosur i synnerhet upp. Mer konkret uppmanas rådet och kommissionen att samråda med parlamentet och ge det korrekt och regelbunden information. Parlamentet uppmanar kommissionen att i slutet av varje omgång eller möte skicka ett dokument till parlamentet där en högt uppsatt förhandlare kommenterar resultatet och att detta skall ske i enlighet med gällande sekretessregler.

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur avskilts från WTO-förhandlingarna i Doha, vilket parlamentet eftertryckligt begärde i sitt förslag av den 1 mars 2001(1) till rekommendation om ett förhandlingsmandat om ett interregionalt associeringsavtal med Mercosur och vilket godkändes av ordförande José Manuel Barroso och president Luiz Inácio Lula da Silva i Davos i januari 2005.

2.  Europaparlamentet anser att den politiska dialogen i det nuvarande samarbetsavtalet stärks med mer detaljerade mekanismer och att kravet att respektera de mänskliga rättigheterna och god förvaltning lyfts fram, men betonar att man fortfarande måste se till att varje förhandlingskapitel är effektivt när det gäller fattigdomsutrotning och hänger samman med EU:s övriga utvecklingspolitiska instrument i Latinamerika. Europaparlamentet betonar behovet att upprätthålla jämvikten mellan handel och utveckling i det slutliga avtalet, så att handelskapitlen inte motsäger kapitlen om utveckling.

3.  Europaparlamentet konstaterar att parlamenten, genom ett associeringsavtal, deltar inom den institutionella ramen, och kräver därför att en parlamentarisk associeringskommitté skall inrättas med Europaparlamentets ledamöter och Mercosurs parlamentsledamöter.

4.  Europaparlamentet påpekar att även om Mercosur från utvecklingssynpunkt inledningsvis varit framgångsrikt när det gällt att stimulera den interregionala tillväxten, har det på andra utvecklingsområden visat sig mindre framgångsrikt: Mercosurländernas ekonomier är redan relativt öppna och liberaliserade, i enlighet med Washingtonkonsensusen som de noga följt. Europaparlamentet konstaterar att syftet med Mercosur var att påskynda den ekonomiska utvecklingen tillsammans med social rättvisa och att liberaliseringen ansågs leda till exportledd ekonomisk tillväxt, vilket i sin tur skulle bidra till att minska fattigdomen, men det finns vissa brister på fattigdomssidan.

5.  Europaparlamentet betonar att god förvaltning, mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande delar i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”(2), och att ytterligare insatser krävs för att ta itu med dåliga styrelseformer inom kommersiella och offentliga tjänster (huvudsakligen korruption och ineffektivitet). Parlamentet kräver därför att EU vidtar åtgärder mot de institutionella och rättsliga bristerna.

6.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att se till att standardklausulen om de mänskliga rättigheterna ingår i avtalet.

7.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av global solidaritet som en vägledande princip för EU:s olika politiska linjer, och välkomnar också att denna globala solidaritet kommer att inspirera till EU-åtgärder på området för utveckling och humanitärt bistånd. Europaparlamentet anser att ett införande av solidaritet på global nivå kommer att bidra till att garantera världsomfattande fred och stabilitet.

8.  Europaparlamentet betonar att EU-samarbetet, i enlighet med det befintliga avtalet, stöder institutionaliseringen inom Mercosur och anser att denna bör uppmuntras och stärkas.

9.  Europaparlamentet välkomnar användningen av politisk dialog som ett verktyg för att lösa tvister mellan Mercosurs medlemmar.

10. Europaparlamentet påpekar att EU-samarbetet borde stärka stödet till Mercosurmedlemmarnas sociala utveckling (framför allt genom utbildning) och på så vis se till att ojämlikheterna minskar: de fyra Mercosurländernas ekonomi förbättras, men deras sociala utveckling borde intensifieras, med tanke på att deras ekonomiska resultat inte har åtföljts av någon betydande minskning av ojämlikheterna och fattigdomen fortfarande är ett problem som kan lösas, att regionens inkomstfördelning fortfarande är bland de mest ojämna i världen, och att utgifterna för utbildning och sociala frågor dessutom har skurits ned.

11. Europaparlamentet anser att EU-samarbetet borde stödja små producenter och små och medelstora företag i allmänhet, och förespråkar investeringar i små företag, eftersom öppnandet av EU:s marknader främst kommer att gynna de största producenterna, som kan följa EU:s normer för sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS).

12. Europaparlamentet betonar behovet av att investeringar åtföljs av infrastrukturer, vilka driver på den ekonomiska utvecklingen.

13. Europaparlamentet ger sitt bestämda stöd till åsikten att samarbetsinstrumenten och de ekonomiska instrumenten också bör användas för att garantera bevarandet av miljön i Mercosurländerna, med särskilt fokus på Amazonas skogar, och betonar att utvecklingen av hållbart jordbruk i Mercosurländerna också borde vara av intresse för EU-samarbetet och att rättvis handel och organisk produktion borde uppmuntras, till exempel genom att man förhandlar fram en särskild EU-tull för rättvis handel och/eller organiska produkter.

14. Europaparlamentet understryker att turismen är den största verksamhetssektorn i världen och en drivkraft för ekonomisk utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortlöpande uppmärksamma projekt för utveckling av hållbar turism i Mercosurländerna som så många människor som möjligt kan dra nytta av.

15. Europaparlamentet anser att man i avtalet, vid sidan av den repressiva aspekten i fråga om kampen mot narkotika, också borde betona att ge bistånd till jordbrukare, för att hjälpa dem att börja med ny alternativ produktion.

16. Europaparlamentet förstår, när det gäller illegal invandring, att inte bara återtagandeavtal bör upprättas, utan att det också är viktigt att beakta världssamfundets aktuella uppfattning om sambandet mellan migration och utveckling.

17. Europaparlamentet anser att när avtalet väl trätt i kraft, bör trepartssamarbete eller biregionalt samarbete – främst med Västindien – främjas, såväl som Mercosurs syd-syd-avtalspolitik.

18. Europaparlamentet erinrar om att det eftertryckligt begärt att en biregional solidaritetsfond skall inrättas alltsedan dess resolution om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika av den 15 november 2001(3), och att denna begäran upprepats ett flertal gånger, senast i betänkandet om ett förstärkt samarbete mellan Europeiska unionen och Latinamerika som antogs av utskottet för utrikesfrågor den 13 mars 2006(4).

19. Europaparlamentet anser att en sådan fond bland annat skulle

- vara ett användbart verktyg för det biregionala samarbetet, som också skulle kunna gynna förbindelserna mellan EU och Mercosur,

- innebära ett konkret genomförande av EU:s åtagande att öka sitt externa samarbetsbistånd och bättre förvalta detta, och betraktas som ett instrument för fattigdomsbekämpning,

- inrikta EU-samarbetet på kärnfrågor som till exempel social sammanhållning och regional integration.

ÄRENDETS GÅNG

(1) EGT C 277, 1.10.2001, s. 21. (2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (3) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. (4) A6-0047/2006.