om den externa dimensionen av kampen mot terrorism

(2006/2032(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

– med beaktande av artiklarna 6 och 7 och avdelning V i EU-fördraget,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, undertecknad den 10 december 1948,

– med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950,

– med beaktande av Europarådets europeiska konvention om bekämpande av internationell terrorism, undertecknad i Strasbourg den 27 januari 1977,

– med beaktande av de tretton befintliga FN-instrumenten – och de fyra instrumenten som antogs 2005 men som ännu inte trätt i kraft – om förebyggande och bekämpning av internationell terrorism, Säkerhetsrådets resolutioner 1368 och 1373 (2001) och resolution 1267 (1999), samt Generalförsamlingens resolution av den 8 september 2006 om FN:s övergripande strategi för att bekämpa terrorism, och den bifogade handlingsplanen,

– med beaktande av slutsatserna om terrorism från FN:s världstoppmöte 2005,

– med beaktande av rapporten "Alliansen av civilisationer" som FN:s generalsekreterare lade fram den 13 november 2006,

– med beaktande av EU:s säkerhetsstrategi – Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs samma datum,

– med beaktande av rapporten ”A Human Security Doctrine – The Barcelona Report of the Study Group on Europe’s Security Capabilities” som framlades för EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken den 15 september 2004,

– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel den 25–26 mars 2004,

– och i synnerhet Europeiska rådets förklaring av den 25 mars 2004 om kampen mot terrorism, som innehöll en solidaritetsklausul,

– med beaktande av EU:s omarbetade handlingsplan/arbetsplan för bekämpande av terrorism som antogs vid Europeiska rådets möte den 17–18 juni 2004,

– med beaktande av EU:s strategi för att bekämpa terrorism, som antogs vid Europeiska rådets möte den 14–15 december 2005, och EU:s strategi mot radikalisering och rekrytering av terrorister som antogs av Europeiska rådet samma datum,

– med beaktande av de slutsatser som antogs vid det världstoppmöte om demokrati, terrorism och säkerhet som anordnades i Madrid den 8–11 mars 2005,

– med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 27 april 2006 om gemensam kamp mot terrorismen och rekommendationer för en global strategi mot terrorismen (A/60/825),

– med beaktande av rapporten från FN:s högnivåpanel om hot, utmaningar och förändringar från 2005 samt av rapporten från FN:s generalsekreterare inför världstoppmötet 2005 om FN-reform: ”In larger freedom: towards development, security and human rights for all” (”Större frihet: på väg mot utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter för alla”),

– med beaktande av Europa-Medelhavsområdets uppförandekod för kampen mot terrorism, som antogs vid Europa-Medelhavsområdets toppmöte i Barcelona den 27-28 november 2005,

– med beaktande av förklaringarna från EU och Förenta staterna om kampen mot terrorism och om ett starkare samarbete när det gäller icke-spridning av massförstörelsevapen och kampen mot terrorism, av den 26 juni 2004 och den 20 juni 2005, och med djupa farhågor om CIA:s hemliga fängelseprogram som president Bush bekräftade den 6 september 2006,

– med beaktande av rapporten ”A more secure world: our shared responsibility” (”En säkrare värld: vårt delade ansvar”) från FN:s högnivåpanel om hot, utmaningar och förändringar, av den 2 december 2004(1),

– med beaktande av färdplanen för att skapa ett gemensamt område för yttre säkerhet mellan Europeiska unionen och Ryssland, vilken undertecknades den 10 maj 2005 i samband med det 15:e toppmötet mellan EU och Ryssland,

– med beaktande av EU:s och ASEAN:s gemensamma förklaring om samarbete i kampen mot terrorism, vilken undertecknades den 27 januari 2003 i samband med den 14:e ministerkonferensen mellan EU och ASEAN,

– med beaktande av EU:s och Afrikanska enhetsorganisationens gemensamma förklaring om terrorism, som undertecknades 2001,

– med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som antogs den 17 juli 1998 av FN:s befullmäktigandekonferens,

– med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism genom bättre samarbete på nationell nivå och större öppenhet i den icke vinstdrivande sektorn, inklusive en rekommendation till medlemsstaterna” (MEMO/05/460, den 1 december 2005),

– med beaktande av sin rekommendation av den 7 juni 2005 till Europeiska rådet och rådet om EU:s handlingsplan för bekämpande av terrorism(2),

– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0441/2006), och av följande skäl:

A.     Den internationella terrorismen och dess ideologi utgör för närvarande ett av de allvarligaste hoten mot det internationella samfundets säkerhet, fred, stabilitet och demokratiska värderingar, och den utgör i synnerhet ett direkt hot mot gemenskapsmedborgarna, EU:s medlemsstater, samt demokratin och rättsstatsprincipen, som är några av de värden som den Europeiska unionen grundar sig på.

B.     Terrorismen, de organisationer som utövar terrorism och de stater samt icke-statliga aktörer som skyddar, finansierar och utövar terrorism för egna syften har diffus utbredning. Terrorism kan plötsligt och oförutsägbart dyka upp och fenomenet förutsätter en tydlig känsla för när det är lämpligt (i synnerhet när det gäller den terrorism som utövas av de radikala grupper som säger sig försvara islam). Europeiska unionen måste utveckla en politik som inte endast är åtgärdande utan även förebyggande, för att bekämpa terrorismen.

C.     Från att i huvudsak ha tjänat som operationsbas har Europa blivit ett av huvudmålen för planerade attentat.

D.     Kampen mot terrorism utgör en av Europeiska unionens prioriteringar och är en viktig del av EU:s yttre åtgärder i enlighet med den europeiska säkerhetsstrategin.

E.     Arbetet för att höja säkerheten utanför EU:s gränser bör utgå från de principer för en doktrin om mänsklig säkerhet som presenteras i den så kallade Barcelonarapporten från 2004 av gruppen som undersökt EU:s säkerhetsresurser. Dessa principer ger företräde åt de mänskliga rättigheterna, kraven på multilateralism, ett nedifrån-och-upp-förfarande som utgår från kunskap om omständigheterna på platsen, en regional inriktning och fastställandet av ett tydligt och legitimt politiskt ansvar.

F.     Europeiska unionen har en egen strategi mot terrorism, som bör införlivas i en multilateral strategi och förankras i en förbehållslös respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Därvidlag skall beaktas att terrorismen just utgör ett direkt angrepp mot båda dessa begrepp och att varje agerande utanför denna ram utgör ett misslyckande för demokratin.

G.     Terrorism är alltid, under alla omständigheter och avsett var den begås eller av vem, en kriminell och oförsvarlig handling som aldrig någonsin får användas för att uppnå politiska syften.

H.     Terrorismens offer är en moralisk referenspunkt för våra samhällen och för demokratin. Offentliga myndigheter bör lyssna till offren och garantera att deras åsikter beaktas då beslut fattas för att bekämpa de personer som gjort offren till huvudpersoner mot deras vilja.

I.      Extrem fattigdom, brist på respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, kollektiv frustration, avsaknad av tillgång till utbildning samt social utslagning utnyttjas av terroristgrupperna för deras rekryterings- och indoktrineringsstrategier.

J.      Dessutom finner terrorismen en idealisk grogrund i samhällen som präglas av omfattande politisk, social, ekonomisk, etnisk, religiös och annan diskriminering och avsaknad av demokrati och mänskliga rättigheter.

K.     För en effektiv kamp mot terrorism krävs ingående kännedom om den terroristgrupp man bekämpar, dess ideologi och de sociala, politiska, ekonomiska och religiösa miljöer som den vuxit fram ur och som gynnar dess ledare och anhängare.

L.     Särskilda åtgärder bör vidtas för att bekämpa varje enskild terroristorganisation, eftersom var och en av dem har egna mål, strukturer och tillvägagångssätt. Särskilda åtgärder bör dessutom vidtas mot organisationen al-Qaida.

M.    Terroristhotet är inte begränsat till vissa geografiska områden, utan det finns terroristgrupper såväl innanför som utanför våra gränser och de har redan visat ett flertal prov på att de kan genomföra attentat och våldshandlingar på vilken kontinent som helst och mot flera olika länder på samma gång.

N.     Såväl enskilda medlemsstater som EU och dess institutioner har redan utgjort och kan återigen komma att utgöra direkta mål för den internationella terrorismen.

O.     De tragiska händelser som drabbat oss fram till idag visar att ingen av medlemsstaterna är i stånd att hantera terroristhotet på egen hand. Det är därför av grundläggande betydelse att EU dels bedriver en gemensam politik i kampen mot terrorism, genom vilken man använder rättsstatens och EU:s samtliga instrument och resurser, dels bedriver ett effektivt internationellt samarbete under demokratisk kontroll i kampen mot den internationella terrorismen.

P.     För en effektiv bekämpning av terrorismen är det nödvändigt att förstärka det transatlantiska samarbetet och samordningen. I detta syfte måste EU:s och Förenta staternas förklaring från 2004 om terroristbekämpning tillämpas fullt ut, liksom EU:s och Förenta staternas gemensamma förklaring om en intensifiering av samarbetet när det gäller icke-spridning och bekämpning av terrorism av den 20 juni 2005 samt hela den förklaring som EU och Förenta staterna utarbetade vid toppmötet i Wien den 21 juni 2006.

Q.     Kampen mot den internationella terrorismen kräver en stark koppling mellan interna och externa säkerhetsaspekter, och EU måste ha som ambition att möta denna utmaning på ett övergripande och enhetligt sätt som omfattar samtliga pelare.

R.     Terrorismens globala dimension kräver att man finner globala lösningar som beaktar problemets alla aspekter, det vill säga såväl säkerhetsrelaterade aspekter som politiska, ekonomiska, sociala och kulturella lösningar.

S.     EU grundar sig på en värdegemenskap som bland annat kommer till uttryck i Köpenhamnskriterierna, och dessa värden bör spridas överallt i världen som det enda sättet att på sikt förebygga terrorism.

T.     Terrorismbekämpningens externa och interna dimensioner är sammankopplade och oskiljbara.

U.     Förebyggande åtgärder och därmed även ett fullständigt uppmärksammande av underrättelsetjänsternas rapporter är av avgörande betydelse för terrorismbekämpningen, vilket har visat sig vid flera tidigare attentat.

V.     För att EU:s verksamhet i kampen mot terrorism skall bli effektiv krävs ett bättre samarbete och ett bättre informationsutbyte mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och deras respektive underrättelsetjänster, samt EU:s specialiserade organ (såsom Europol och Eurojust).

W.    EU:s samordnare spelar en avgörande roll i kampen mot terrorism och han måste därför få ökade resurser och befogenheter.

X.     EU måste utveckla en förebyggande, skyddande och repressiv politik och inte bara en åtgärdande sådan, när det gäller att effektivt bekämpa den internationella terrorismen.

Y.     För att bedriva en effektiv kamp mot den internationella terrorismen och dess ideologi måste man kunna stödja sig på en verklig övertygelse och beslutsamhet inom EU och i medlemsstaterna, och kunna räkna med stöd från en allmänhet som är medveten och välinformerad om problemet.

Z.     Medlemsstaterna får inte dröja med att uppfylla alla de åtaganden som kampen mot terrorism medför, och de måste se till att samarbeta i denna kamp såväl inom EU som internationellt.

AA.  Det är ett kontraproduktivt misstag att i samband med kampen mot terrorism demonisera en kultur, civilisation eller religion, vilken det än må vara.

AB.  Även muslimer räknas bland offren för islamisk terrorism som i sig är kopplad till inneboende konflikter i den muslimska världen och till kampen om makt och resurser, inte minst olja.

De grundläggande principerna för den externa dimensionen av kampen mot internationell terrorism

1.      Europaparlamentet stöder behovet av ett strategiskt mål när det gäller att bekämpa terrorismen globalt, under fullständigt beaktande av de mänskliga rättigheterna, för att i slutändan uppnå större säkerhet i Europeiska unionen så att EU-medborgarna verkligen kan få uppleva ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Dessutom delar parlamentet rådets ståndpunkt om att det, oaktat andra former av terrorism, är hotet från de våldsamma radikala grupper som säger sig försvara Islam, bland annat nätverket al-Qaida och grupper som står al-Qaida nära eller som låter sig inspireras av dess idéer, som för närvarande utgör det allvarligaste hotet mot Europa.

2.      Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen och dess medlemsstater måste grunda sin globala strategi mot terrorism på de grundprinciper som även utgör riktlinjer för FN, och se till att det förs en konstruktiv och seriös dialog mellan olika folk och nationer, samt kulturer, religioner och civilisationer, där man tar hänsyn till respektive uppfattningar och intressen, och tar fullständig hänsyn till internationell rätt.

3.      Europaparlamentet beklagar att man vid FN:s världstoppmöte 2005 inte lyckades nå en överenskommelse om en bred definition av terrorism, och betonar vikten av att man kommer fram till en allmänt accepterad definition av internationell terrorism. Därför uppmanas rådet att anta en gemensam ståndpunkt innehållande en definition av terrorism, som grundar sig på rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002(3) och som beaktar den definition som föreslagits av FN:s generalsekreterare Kofi Annan.

4.      Europaparlamentet framhåller att man så snart som möjligt, på ett korrekt sätt och i full utsträckning måste genomföra de politiska åtgärder som antagits på högsta politiska nivå inom ramen för EU:s strategi mot terrorism, handlingsplanen och EU:s strategi mot radikalisering och rekrytering av terrorister. Detta är nödvändigt för att se till att de långtgående mekanismer och övriga förslag som fastställs i dessa dokument så snabbt som möjligt kan omsättas i praktiken genom konkreta och effektiva åtgärder som sätts in i kampen mot terrorism.

5.      Europaparlamentet välkomnar att Generalförsamlingen nyligen antog FN:s strategi för att bekämpa terrorism, och den bifogade handlingsplanen. Parlamentet betonar behovet av att i enlighet med FN-stadgan och säkerhetsrådets resolution 1624(2005) bekämpa terrorismen i alla dess former och uttryck, med alla medel, och anser det oroväckande att antagandet av den övergripande konventionen om internationell terrorism försenats. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att outtröttligt fortstätta att arbeta för att uppnå internationell enighet så att man dels kan anta den övergripande konventionen, dels kan genomföra de åtgärder som tas upp i nämnda strategi och handlingsplan.

6.      Europaparlamentet beklagar att några medlemsstater, trots det bevisliga terroristhot som råder, fortfarande inte har undertecknat och/eller ratificerat vissa av FN:s 16 övergripande instrument om kampen mot terrorism. För närvarande har endast två länder ratificerat 13 konventioner och 78 länder har ratificerat eller samtyckt till 12 av dem. Det är emellertid särskilt oroväckande att 33 länder har ratificerat eller samtyckt till endast 6 av nämnda internationella konventioner.

7.      De av Europeiska unionens medlemsstater och dess partnerländer som ännu inte har gjort det uppmanas att anta de nationella lagar som krävs för ett effektivt genomförande av de 13 konventionerna, och uppmanas att i god tid informera FN:s behöriga organ om detta.

8.      Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska unionen i sina yttre åtgärder använder sig av lämpliga medel för att uppmana länder att ansluta sig till samtliga övergripande instrument mot terrorism och att i förekommande fall anta nödvändig nationell lagstiftning för genomförande av bestämmelserna i dessa konventioner och protokoll, även med hjälp av FN:s tekniska expertis.

9.      Europaparlamentet anser att EU:s yttre åtgärder i fråga om kampen mot internationell terrorism i första hand måste inriktas på förebyggande åtgärder för att få radikala grupper eller extremistgrupper och stater att avstå från att tillgripa eller stödja terroristhandlingar för att uppnå sina mål. Medlemsstaterna uppmanas att skaffa sig ökad institutionell kapacitet för att bekämpa terrorismen. Parlamentet anser att de förebyggande målsättningar som fastställs i EU:s strategi för att bekämpa terrorism i stort sett inriktar sig på det slutmålet.

10.    Europaparlamentet uppmanar de länder som EU har inlett ansökningsförhandlingar med eller som meddelat att de har för avsikt att ansluta sig till EU att vidta direkta åtgärder för att upplösa nationalistiska och fanatiska extremistorganisationer vars syften direkt strider mot unionens demokratiska principer och som underblåser patos och rashat.

11.    Europaparlamentet upprepar att man i alla sammanhang måste förmedla budskapet att terrorism utförd av statliga och icke-statliga aktörer, vilka de än är, alltid och inom varje kultur är oacceptabelt och oförsvarligt, oberoende av vilka politiska, filosofiska, ideologiska, rasmässiga, etniska, religiösa eller andra skäl som det må hänvisas till för att motivera terrorismen. Man måste också eliminera de faktorer som kan utnyttjas av terrorister, såsom avhumanisering av offren, våldsamma konflikters utbrott och varaktighet, bristfälligt styre, avsaknad av medborgerliga rättigheter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, diskriminering på grund av religion eller etnisk bakgrund, politisk uteslutning och social och ekonomisk marginalisering.

12.    Europaparlamentet anser det vara av avgörande vikt att EU:s yttre åtgärder i kampen mot den internationella terrorismen, med beaktande av tillämplig rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, i högre grad inriktas på att förhindra att terroristerna får tillgång till de resurser som krävs för att genomföra terroristhandlingar. I detta syfte måste man göra det omöjligt för terroristerna att resa, få tillgång till kommunikationsmedel, värva nya anhängare, använda Internet för sina ändamål, ta emot finansiellt stöd, få tillgång till konventionella vapen, kärnvapen samt biologiska, kemiska och radiologiska vapen, samt deras möjligheter att lätt kunna uppnå de önskade målen och effekterna.

13.    Europaparlamentet anser att de skyddsåtgärder som fastställs i EU:s strategi mot terrorism förvisso har denna inriktning, men att deras effektivitet är mycket varierande och att det finns flera andra alternativ bland EU:s yttre åtgärder.

14.    Europaparlamentet upprepar att man måste bekämpa flödena av illegalt kapital och penningtvätten inom EU (genom att direktiv 2005/60/EG genomförs före december 2007) och utanför EU, och utöva en effektiv kontroll över olika muslimska välgörenhetsorganisationer.

15.    Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har övervakningsskyldighet och rekommenderar att man verkligen använder de instrument mot överträdelser av denna internationella skyldighet som EU förfogar över inom ramen för de yttre åtgärderna, för att få berörda länder att avstå från att stödja terroristgrupper och att organisera, finansiera, uppmuntra eller på annat sätt stödja terroristhandlingar, vare sig man tar till sanktionsåtgärder eller tvångsåtgärder.

16.    Europaparlamentet stöder förbehållslöst utvecklandet av berörda länders förmåga att förebygga terrorism genom att främja rättssamhället, respekten för de mänskliga rättigheterna och upprättandet av effektiva straffrättsliga system, och genom att främja kvalitativ utbildning samt religiös och kulturell tolerans. I detta syfte uppmanas alla medlemmar i det internationella samfundet att genom lagstiftning förbjuda anstiftan till terroristhandlingar och hindra sådana handlingar, i enlighet med FN:s globala strategi mot terrorism (60/288) som antogs av generalförsamlingen den 20 september 2006.

17.    Europaparlamentet anser att för att förbättra förebyggandet av terrorism måste länderna även i enad front motsätta sig att finansiera terroristorganisationer, genom att införa konkreta bestämmelser, se till att transporter är säkra (såsom föreskrivs i det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur), främja möjligheterna att använda Internet i kampen mot terrorism och förbättra skyddet av de eventuella målen för terrorismen, förmågan att bemöta attentaten samt ländernas förmåga att hindra terroristerna från att införskaffa konventionella vapen eller kärnbränsle samt biologiska, kemiska eller radiologiska ämnen.

18.    Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att med alla de internationella instrument som finns tillgängliga fortsätta att försvara de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna i kampen mot terrorism. Detta med tanke på att de mänskliga rättigheterna är av allmängiltigt värde och en självklar del av EU:s yttre åtgärder, samt att en försvagning av de mänskliga rättigheterna de facto innebär en försämring av möjligheterna att bekämpa terrorismen och ett misslyckande för demokratin. Parlamentet anser därför att de enda effektiva instrumenten i kampen mot internationell terrorism är rättsliga medel och att all verksamhet som inte genomgår en oberoende internationell granskning, såsom extraordinära överlämnanden eller fängelser som drivs utanför den internationella rättsliga ramen, måste förbjudas enligt internationell rätt.

19.    Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att man avsätter de mänskliga resurser och budgetmedel som behövs för att bekämpa terrorismen. Parlamentet stöder kommissionens olika förslag i detta hänseende och föreslår att en eventuell insats för att bekämpa terrorismen inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken helt och hållet finansieras med gemenskapsmedel. Parlamentet stöder skapandet av en internationell fond som skall förse de fattigare länderna med ekonomiska medel för att de skall kunna uppfylla sina skyldigheter i fråga om kampen mot terrorism.

20.    Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av ett gemensamt tillvägagångssätt för förvaltningen av EU:s yttre gränser kan vara ett element i kampen mot terrorism, och är därför bekymrat över att gränsövervakningsmyndigheternas tekniska utrustning inte är enhetlig och håller dålig kvalitet.

21.    Europaparlamentet betonar det civila samhällets och icke-statliga organisationers avgörande roll när det gäller att främja interkulturell och interreligiös förståelse genom en konstruktiv dialog.

22.    Europaparlamentet anser att utvecklingen av en interkulturell dialog och av andra förtroendeskapande åtgärder inom och utanför EU är nödvändig, varvid man inom EU först och främst måste komma fram till en gemensam definition av begreppet ”interkulturell dialog”. Parlamentet anser det också vara nödvändigt att utreda vilka faktorer som bidrar till radikalisering och rekrytering av muslimer inom och utanför EU.

EU:s möjligheter att bekämpa terrorism inom ramen för de yttre åtgärderna

23.    Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen har mycket varierande yttre åtgärder att ta till i kampen mot terrorism. Det är nödvändigt för medlemsstaterna att förena och på ett samordnat sätt använda de politiska, förebyggande och repressiva instrumenten, möjligheterna till rättsligt och polisiärt samarbete, underrättelse- och informationsinstrumenten samt alla andra möjligheter som begärts och förordats av FN, och som kan ingå i en multilateral strategi.

24.    Europaparlamentet upprepar därför sitt förslag om att se till att den politik mot terrorism som EU bedriver gentemot tredjeländer blir mer samstämd och effektiv, genom att

a) stärka den politiska dialogen i dessa frågor, i synnerhet med de länder med vilka EU och/eller dess medlemsstater har ingått eller inlett förhandlingar om att ingå ett associerings- eller samarbetsavtal,

b) ge de moderata muslimska länderna politiskt stöd samt stöd för deras handel och utveckling, såväl när det gäller terroristbekämpning som när det gäller de politiska, ekonomiska och sociala reformer som genomförs i dessa länder,

c) utöka dialogen och samarbetet avseende kampen mot terrorism med EU:s viktigaste partnerländer (Israel, Japan, Australien, Kanada, Ryssland etc.), och i synnerhet med Förenta staterna som går i bräschen för kampen mot terrorism, utan att detta någonsin får inverka på skyddet för de mänskliga rättigheterna,

d) främja en internationella överenskommelse om att anta den övergripande konventionen om internationell terrorism, och utveckla den strategi för att bekämpa terrorism som antagits av Generalförsamlingen,

e) kräva av samtliga tredjeländer som EU har förbindelser med att de undertecknar och ratificerar FN:s 16 övergripande instrument för kampen mot terrorism, och även det fakultativa protokollet till FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

f) fullt ut tillämpa anti-terroristklausulen och tillämpa människorättsklausulen i avtalen med tredjeländer, utan några ”tillfälliga” ändringar som gör klausulerna verkningslösa,

g) avbryta de politiska förbindelserna och handelsförbindelserna med de länder som fortsättningsvis underlåter att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter gentemot FN:s kommitté mot terrorism,

h) upprätta den interinstitutionella uppförandekod för EU:s yttre förbindelser som Europaparlamentet föreslog redan 2002,

i) stärka samarbetet med de internationella och regionala organisationer som spelar en viktig roll när det gäller upprätthållandet av världsfreden, i första hand FN (och i synnerhet Säkerhetsrådet och dess kommitté mot terrorism samt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå), OSSE, Europarådet och Nato,

j) främja och fullt ut tillämpa FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004), som syftar till att förbjuda icke-statliga enheter eller stater som inte undertecknat fördraget om icke-spridning av kärnvapen att införskaffa kärnvapen eller kemiska eller biologiska vapen, för att följa EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, stödja och utveckla nya initiativ om kärnvapennedrustning och få igång FN:s nedrustningskonferens,

k) stärka samarbetet i fråga om informationsutbyte, inklusive militär underrättelseverksamhet, och samarbetet mellan olika säkerhets- och underrättelsetjänster samt mellan medlemsstaternas polisiära och rättsliga myndigheter samt tullmyndigheter, inklusive Europeiska unionens gemensamma lägescentral, gränsförvaltningsbyrån Frontex, Europol, Interpol och Eurojust, och respektive behöriga myndigheter på EU-nivå, det vill säga samordnaren för kampen mot terrorism Gijs De Vries och kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet Franco Frattini; stärka säkerhetsprotokoll och kompatibilitet genom att hålla underrättelsebyråer och brottsbekämpande organ strikt åtskilda i enlighet med vad som föreskrivs i många nationella konstitutioner och under förutsättning att parlament och rättsväsende utövar tillsyn,

l) organisera regelbundna sammanträden, minst en gång om året, med medlemsstaternas ansvariga ministrar, kommissionens ledamot med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet och EU:s samordnare av terroristbekämpningen samt direktörerna vid Europol, Eurojust, EU:s gemensamma lägescentral och Frontex, för att på ett enhetligt sätt ta itu med kampen mot den internationella terrorismen,

m) arbeta för ett globalt samförstånd om behovet av att stoppa bankverksamhet belägen off-shore och andra former av skatteparadis utan insyn, som terrorister använder för att dölja ekonomiska transaktioner,

n) tillämpa protokollet om illegal tillverkning av och handel med skjutvapen, vapendelar och ammunition och FN:s handlingsprogram mot handeldvapen och lätta vapen,

o) förbättra de terroristbekämpande militära enheterna genom utbildning och andra åtgärder,

p) utöka Europols befogenheter för att effektivisera dess roll i terroristbekämpningen,

q) stärka samarbetet med Förenta staterna när det gäller informationsutbyte och samarbete mellan säkerhets- och underrättelsetjänster samt polisiära och rättsliga myndigheter och tullmyndigheter,

r) stärka samarbetet mellan medlemsstaternas specialstyrkor och specialstyrkor från länder utanför EU.

25.    Europaparlamentet välkomnar de olika initiativen för att främja dialog, tolerans och förståelse mellan olika kulturer, civilisationer och religioner. Idén att skapa ett EU-Medelhavsmedborgarskap ser parlamentet som ett exempel på breda och konkreta initiativ som kan bidra till utarbetandet av lösningar för områdets gemensamma framtid.

26.    Europaparlamentet betonar att samarbetet och samordningen med Förenta staterna i kampen mot internationell terrorism måste förbättras, samtidigt som de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter måste skyddas.

27.    Europaparlamentet betonar behovet av att öka de befogenheter och resurser EU:s samordnare har för kampen mot terrorismen så att uppgiften får ökad tyngd och syns utåt, särskilt med tanke på de otillräckliga medel han för närvarande förfogar över.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i syfte att göra Internationella brottmålsdomstolen mer acceptabel och realistisk, inkludera terroristhandlingar i dess rättsområde, eftersom de utgör brott mot mänskligheten.

29.    Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar att följa upp förbudet mot terroristorganisationer med praktiska och verkningsfulla åtgärder.

30.    Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att främja ökad stabilitet utanför EU med hjälp av samtliga instrument, program och resurser som finns att tillgå inom ramen för de yttre åtgärderna, till exempel

a) det nya stabilitetsinstrumentet som skall utgöra en ny rättslig grund för ett långsiktigt stöd på områden såsom bekämpning av terrorism, icke-spridning av massförstörelsevapen, bekämpning av organiserad brottslighet, konventionell nedrustning och mänsklig säkerhet; parlamentet påminner om kommissionens förklaring om åtgärder mot terrorism, som bifogades till stabilitetsinstrumentet, i vilken kommissionen utlovar att alla åtgärder mot terrorism som finansieras under det instrumentet kommer att respektera alla skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och humanitär rätt och att kommissionen kommer att övervaka att mottagarländerna uppfyller kraven,

b) stöd för den biståndsstrategi som utarbetats av kommissionen för att, genom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet och införlivande av terroristbekämpningshjälp i alla stödprogram i enlighet med Europeiska rådets begäran, stödja tredjeländer som hotas av terrorism,

c) utökande av nämnda biståndsstrategi, så att den inbegriper samtliga områden som berörs av EU:s yttre åtgärder liksom samtliga omfattande utvecklingsprogram, bortsett från de åtgärder som avser humanitär hjälp, som alltid är förbehållslösa till sin karaktär,

d) utökad användning av en snabb mekanism för civil och militär krishantering,

e) säkerställande, från rådets och kommissionens sida, av att terroristoffren får en betydande roll i EU:s politik på detta område, det vill säga att de verkligen uppmärksammas genom att man lyssnar på dem, informerar dem och ger dem all den hjälp de behöver,

f) inrättande av ett liknande kontor inom ramen för FN:s nya strategi mot terrorismen, för att tillhandahålla stöd till samtliga terroristoffer, oavsett vilket land de är medborgare i.

31.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett meddelande som i korthet redogör för de befintliga stödmekanismer och biståndsprogram som avser att minska och motverka de säkerhetshot som EU och medborgarna är utsatta för, och som i synnerhet innehåller förslag och rekommendationer för att göra EU:s biståndsprogram effektivare och mer samstämda.

32.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad bidra till en integrerad och EU-omfattande bedömning av hot genom att öka informationsflödet till lägescentralen vid rådets sekretariat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka lägescentralens personal och resurser och att allt mer använda sig av lägescentralens unika och sammanslagna bedömningar av terroristhot, vilka inkluderar information om yttre hot och information från interna säkerhetstjänster och Europol.

33.    Europaparlamentet rekommenderar att man antar bestämmelser som leder till en ny sammansättning av ministerrådet, så att både utrikesministrarna och inrikesministrarna är samlade när man behandlar kampen mot terrorism.

34.    Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar EU-fördragets bestämmelser om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och föreskrifterna i Europeiska rådets förklaring av den 25 mars 2004 om bekämpning av terrorismen, Europeiska rådets handlingsplan av den 21 september 2001 samt den strategi för att bekämpa terrorismen som Europeiska rådet antog den 14–15 december 2005, och vidtar åtgärder som att

a) utarbeta gemensamma beredskapsplaner för att uppnå en effektiv tillämpning av solidaritetsklausulen för ömsesidigt stöd, som godkändes av Europeiska rådet den 25 mars 2004,

b) vid behov genomföra särskilda polisiära och/eller militära insatser inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som en del av EU:s reaktion mot terrorism,

c) se till att det permanenta strukturerade samarbetet och de ”stridsenheter” som avses i protokoll 23 anpassas efter de nya uppgifterna,

d) avskaffa enhällighetsregeln när det gäller vissa områden inom polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet.

Den parlamentariska kontrollen av EU-institutionernas verksamhet i kampen mot terrorism

35.    Europaparlamentet betonar den avgörande vikt som de förebyggande åtgärderna spelar i samband med kampen mot internationell terrorism, och behovet av att de uppgifter som inhämtats omedelbart översänds till övriga medlemsstater och institutioner, detta med hjälp av trovärdiga och effektiva informationssystem och en ingående och professionell utvärdering av de rapporter som utarbetats av de olika polismyndigheterna och underrättelsetjänsterna.

36.    Europaparlamentet uppmanar rådet att se över och uppdatera det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet i fråga om säkerhets- och försvarspolitiken(4), för att förbättra det befintliga förfarandet för att översända känsliga uppgifter och garantera att man till Europaparlamentet även översänder samtliga uppgifter som finns tillgängliga i fråga om kampen mot internationell terrorism, samt att Europaparlamentet aldrig skall kunna nekas tillgång till sådana uppgifter som internt har eller borde ha översänts till de nationella parlamenten av respektive regering i medlemsstaterna, eller de internationella organisationer som de är medlemmar i.

37.    Europaparlamentet uppmanar rådet att i sin årsrapport om GUSP inte bara beskriva EU:s verksamhet när det gäller kampen mot terrorism, utan att även, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget, se till att höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och grundläggande valmöjligheterna i fråga om denna kamp, som utgör en prioritet för den europeiska säkerhetsstrategin, EU:s yttre åtgärder och GUSP som helhet. Parlamentet anser det absolut nödvändigt att det informeras och hörs i samband med en massiv terrorattack, vid behov genom den särskilda kommitté som avses i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002.

38.    Europaparlamentet anser att den politiska dialog på hög nivå i fråga om kampen mot terrorism, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen bedriver två gånger per år, är ett bra exempel på de möjligheter som det ovärderliga samarbetet mellan institutionerna erbjuder i kampen mot terrorism. Parlamentet föreslår att dessa möten hålls minst tre gånger per år och att ordförandena för de ständiga utskott som är ansvariga för de tre stora områden som berör yttre åtgärder (utrikesfrågor, internationell handel och utvecklingssamarbete) skall ingå i Europaparlamentets delegation.

39.    Europaparlamentet begär att de rapporter som utarbetas av lägescentralen (SitCen) för rådets räkning även översänds regelbundet till Europaparlamentet, under förutsättning att detta är enligt bestämmelserna i nämnda interinstitutionella avtal.

40.    Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att Europaparlamentet i hög grad görs delaktigt i genomförandet av den solidaritetsklausul vars införande godkändes av Europeiska rådet den 25 mars 2004, framför allt i de fall där de beslut som fattats påverkar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

41.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den europeiska samordnaren för kampen mot terrorism att inför Europaparlamentet lägga fram en årsrapport om hur deras verksamhet utvecklats på detta område, och att de tar hänsyn till Europaparlamentets kommentarer och rekommendationer i detta hänseende.

42.    Europaparlamentet uppmanar ånyo rådet att informera parlamentet om den regelbundna uppdateringen av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP av den 27 december 2001 om tillämpningen av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism(5) (förteckning över terroristgrupper och terroristorganisationer), och om hur förteckningen förändrats sedan 2001.

43.    Europaparlamentet åtar sig att inleda en fördjupad dialog med de nationella parlamenten rörande kampen mot den internationella terrorismen, i syfte att garantera en gemensam parlamentarisk kontroll av de olika säkerhets- och underrättelsetjänsterna, och med hänsyn till att Europaparlamentet, som är Europeiska unionens folkliga företrädare, skall genomföra en offentlig och öppen kontroll av de åtgärder som EU vidtar i kampen mot terrorism, inbegripet den verksamhet som bedrivs av den europeiska samordnaren för kampen mot terrorism och inom de olika organ som arbetar med dessa frågor.

44.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, Europarådet samt FN och dess specialorgan.

(1) A/59/565. (2) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 241. (3) EGT L 164, 22.6.2002, s. 3. (4) EGT C 298, 30.11.2002, s. 1. (5) EGT L 344, 28.12.2001, s. 93.

Kampen mot terrorismen måste grundas på vissa värderingar, i annat fall kommer vi att förlora kampen.

Den internationella terrorismen är idag den största utmaningen mot de värderingar som är allmänt vedertagna bland medborgarna. Den är det största hotet mot fred och stabilitet i öppna samhällen och det allvarligaste hotet mot frihet, säkerhet och mänsklig värdighet.

Till skillnad från årtiondena innan järnridån föll har vi idag inte att göra med en känd och igenkännbar fiende inom ett visst geografiskt område, mot vilken man kan införa tydliga bestämmelser och skyddsåtgärder och med vilken man kan hålla kommunikationskanaler öppna. Den nutida fienden är osynlig, ofta obestämbar, diffus och utan någon klar statstillhörighet - även om vissa länder figurerar särskilt ofta i dessa sammanhang. Den nutida fienden finns överallt, såväl utanför som innanför våra gränser, men har tillgång till konventionella vapen och olaglig finansiering och har eller kan få tillgång till massförstörelsevapen och kan skapa total panik och förlamning.

Detta är ett ytterligare skäl till att strategin för att bekämpa terrorism måste vara global, multilateral och utgå från FN:s system. Samtliga ensidiga åtgärder som inte överensstämmer med internationell rätt är dömda att misslyckas oavsett hur mäktigt det land som vidtar dessa åtgärder är. För strategin för att bekämpa terrorism är det särskilt viktigt att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) respekterar både principen om effektiv multilateralism och FN.

Det internationella samfundet har inte kommit överens om en allmänt accepterad definition av terrorism, men det råder enighet om att man skall göra åtskillnad mellan motstånd mot ockupation, liksom väpnad kamp för befrielse från en tyrann, och terrorism som sådan. Terrorism är aldrig motiverad. Det är inte heller nödvändigt att diskutera om länder kan eller inte kan göra sig skyldiga till terrorism, eftersom ett lands avsiktliga nyttjande av väpnade styrkor mot en civilbefolkning är förbjudet, vilket redan klart och tydligt framgår av internationell rätt. I vilket fall som helst är terrorism alltid oacceptabelt och kan inte motiveras av något som helst skäl.

Just därför att terrorismen angriper och avser att förstöra själva grunden för, och de grundläggande värderingarna hos det internationella samfund som försvaras av FN, är det nödvändigt att man i kampen mot detta fenomen alltid respekterar de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Inte bara för att det handlar om okränkbara principer och svårvunna historiska segrar, utan även därför att de är just det som terroristerna vill förstöra. Om vi ger upp och offrar dessa värderingar eller tillåter undantag från dem låter vi terroristerna vinna och sänker oss till deras nivå.

Respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna utgör inte bara begränsningar för denna kamp, utan även själva orsaken till den. Vid de tillfällen då dessa värderingar har kränkts som ett led i kampen mot terrorism har idén och filosofin bakom den kampen underminerats, försvagats och förlorat sin moraliska styrka, och det har uppmuntrat terroristernas medbrottslingar och sympatisörer och förbättrat deras möjligheter att rekrytera nya medhjälpare.

Genom att inkräkta på de grundläggande rättigheterna skapar man inte större säkerhet bland befolkningen, utan snarare mer rädsla. Och rädslan hindrar människorna från att agera, den gör dem fega och kraftlösa. Vi behöver fria samhällen som är självsäkra, har fullständiga rättigheter och som beslutat sig för att besegra terrorismen med rättsliga medel. Rädslan förstör grunden för ett sådant samhälle. Ett samhälle som präglas av rädsla har förlorat striden i förväg.

Författaren Juan Goytisolo säger mycket riktigt att våldets rätt måste bekämpas med förnuft (”A la razón de la fuerza hay que oponer la fuerza de la razón”). Terrorismen måste bekämpas med intelligens, uthållighet och ihärdighet, lämpligen i kombination med förebyggande och hämmande åtgärder. Först och främst måste informations- och underrättelsetjänsterna i samtliga EU-länder stärkas, och de måste samarbeta och samordna sin verksamhet sinsemellan och med sina motsvarigheter i tredjeländer, i synnerhet Förenta staterna. Erfarenheterna från attentaten den 11 september 2001 och den 11 mars 2004 visar att man, för att förhindra nya attentat, måste vara mer uppmärksam på rapporterna om ”sovande” terroristgruppers och terroristcellers verksamhet, och kunna tolka dem rätt. EU måste vara medveten om att informations- och underrättelsetjänsterna måste tilldelas materiella och mänskliga resurser för att förbättra sina specialist- och yrkeskunskaper, och detta betänkande handlar om just detta och tar upp förslag i detta hänseende.

Ändå är det så att såväl de förebyggande åtgärderna som de hämmande eller de polisiära och rättsliga åtgärderna för att bekämpa terrorism kräver ett aktivt stöd från allmänhetens sida. Att öka medvetenheten bland befolkningen och mobilisera den har visat sig vara av avgörande betydelse för att omintetgöra vissa terroristgrupper, först moraliskt, genom att förstöra deras prestige, och därefter politiskt, vilket leder till deras undergång. I de europeiska länder som plågats av terrorismens gissel är medvetenheten större, men det tog många år innan man nådde dit. Denna mentalitet måste spridas till de länder som inte har varit direkt drabbade av terrorism, och de måste övertygas om att hotet är globalt och att faran hänger över oss alla. Genom sina externa åtgärder måste Europeiska unionen också öka medvetenheten beträffande kampen mot terrorism i tredjeländerna, inte bara bland deras ledare utan även bland deras folk. I de moderata muslimska länderna lyckas i många fall inte de politiska och intellektuella kretsarna samt mediakretsarna sprida kunskap till och påverka den allmänna opinionen. Därför måste vi hjälpa dem med detta.

Vi bekämpar inte en religion eller övertygelse, utan mot fanatiker, extremister och dogmatiker. Vi respekterar alla religioner och filosofier, men försvarar människans, samhällets och statens oberoende av någon som helst religion.

När vi talar om internationell terrorism tänker vi i första hand på handlingar som begås av terrorister som själva betraktar sig som muslimer och som säger sig handla i Guds namn för att försvara Islam. Samtidigt skulle vi begå ett allvarligt misstag om vi trodde att samtliga muslimer, eller ens ett stort antal av dem, stöder denna fanatism eller är villiga att bli terrorister. Islam är en respektabel och respekterad religion med 1,3 miljarder troende i hela världen, vilka lever, arbetar och ber under fredliga former. I västvärlden tenderar man också att tro att de värsta terroristattackerna har ägt rum i Förenta staterna eller i Europa, medan det i själva verket är muslimska länder eller muslimska medborgare som drabbats av de flesta allvarliga attentaten och de flesta dödsoffren för internationell terrorism. Det är därför vi måste förebygga och bekämpa alla former av islamofobi. Uttryck som ”ondskans axel”, manikeiska begrepp som ”god och ond” och övertygelsen att ”Gud är med oss” kommer endast att uppmuntra extremister av olika slag och leda till att kampen mot terrorism misslyckas.

Här har Civilisationernas allians en viktig roll att spela. Alliansen inleddes av Spaniens och Turkiets premiärministrar, och backas upp av FN och i synnerhet dess generalsekreterare Kofi Annan, samt nu även av ett stort antal länder i världen. Vissa föredrar att kalla den en värde- eller kulturallians, men innebörden är densamma, det vill säga att motarbeta en så kallad civilisationskrock, att främja dialog, samlevnad, förståelse och tolerans mellan olika folk och övertygelser, samt att uppmuntra till möten och utbyten på samtliga nivåer för att på så sätt isolera dem som förespråkar våld och se till att deras argument inte får gehör.

Terrorismen och dess förberedelser måste bekämpas med kraft och terroristerna själva måste bestraffas enligt gällande lagstiftning. Samtidigt måste man vidta åtgärder mot själva grogrunden för terrorismen, det vill säga det som felaktigt brukar kallas orsakerna till terrorismen. Många muslimer känner sig, mer eller mindre berättigat, kränkta av vad de betraktar som maktmissbruk från västvärldens sida. Geografiskt begränsade konflikter, såsom konflikten mellan palestinier och israeler, är en tagg i sidan på det internationella samfundet, och särskilt på den muslimska världen, vilket även gäller det våld som pågår i Irak sedan invasionen, samt konflikten i Tjetjenien. Miljontals unga muslimer, bland annat boende inom Europeiska unionen, känner sig utstötta och marginaliserade även om de omges av välstånd på nära håll, och de har inget hopp inför framtiden, vilket gör dem till lätta måltavlor för jihadismens tal om frigörelse och överlägsenhet, som erbjuder dem ett lyckligt och evigt liv (även om ordet ”jihad” har olika betydelser inom islam och inte nödvändigtvis behöver innebära krig eller heligt krig, eller ens våld). Europeiska unionen måste med större beslutsamhet och resurser utveckla en politik som kan ge dessa ungdomar en plats och en framtid.

Somliga betraktar dialog och försiktighet som tecken på feghet och en upptakt inför kapitulationen. Istället är de tecken på beslutsamhet, självsäkerhet och moralisk styrka. Historien visar tydligt och klart att användningen av ett militärt språkbruk (”globalt krig mot terrorismen”) retat upp de muslimska massorna, vilket i sin tur har lett till våldsamma attentat mot västländska ambassader och omfattande våld mot europeiska medborgare.

Just med tanke på att vi står vid en vulkan vars eventuella utbrott kan få oförutsägbara konsekvenser, måste vi vara förnuftiga och försiktiga i våra handlingar och uttalanden. Självklart har sådana reaktioner i samtliga fall varit oproportionerliga och irrationella, vilket utgör ännu ett skäl till att fortsättningsvis inta en särskilt förnuftig hållning. Gripandet och ställandet inför rätta av enskilda personer och terroristceller som bevisligen är skyldiga väcker inte kraftiga reaktioner i den muslimska världen, vilket däremot är fallet när man i politikers yttranden eller artiklar i medierna kan uppfatta en demonisering av eller ett förakt mot Islam.

Vi försvarar förbehållslöst yttrandefriheten, som är en hörnsten i fria och öppna samhällen, och vi motsätter oss att myndigheterna vidtar några som helst hämmande åtgärder mot medierna. Vi förespråkar inte heller självcensur. Däremot anser vi att de som utnyttjar yttrandefriheten dagligen måste utöva den under ansvar och med förnuft.

Sist men inte minst en fråga som också tas upp i den normativa delen i detta betänkande, nämligen terrorismens offer. Erfarenheten visar att uppmärksammandet av terrorismens offer och deras anhöriga liksom inrättandet av föreningar och stiftelser för offren, vilka kan se till att offrens röster hörs i alla sammanhang, inte bara handlar om rättvisa och kompensation, utan är en mycket viktig aspekt av bekämpningen av terrorism, och EU-institutionerna är skyldiga att ge dem hjälp och stöd.

GUE/NGL-gruppen

Adamos Adamou, André Brie, Jaromír Kohlíček, Tobias Pflüger och Kyriacos Triantaphyllides

· påpekar att Europeiska unionens inte har någon strategi för att bekämpa terrorism som skiljer sig från kriget mot terrorismen, och bekräftar att strategin bör ”förankras i en förbehållslös respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen”,

· påpekar att Europeiska unionen saknar en tydlig definition av terrorism, och att varken statsterrorism eller skillnaden mellan terrorister och politiska rörelser tas upp i betänkandet,

· påpekar att betänkandet inte tar upp de grundläggande orsakerna till terrorism, vilka i huvudsak är av ekonomisk och social karaktär,

· påpekar att den befintliga strategin för att bekämpa terrorism har försämrat den internationella säkerheten, vilket bland annat framgår av situationen i Irak och Afghanistan,

· beklagar att man som ett led i kampen mot terrorismen – särskilt i det så kallade kriget mot terrorismen - har tillgripit krig som ett verktyg för den internationella politiken, vilket hotar våra civilisationer och vår demokratiska nivå,

· kritiserar att den befintliga strategin för att bekämpa terrorism snabbar på militariseringen av EU:s såväl inhemska som utrikes frågor på bekostnad av de mänskliga rättigheterna,

· begär att man upphör med det så kallade kriget mot terrorismen och istället ser till att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut.

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Definition av terrorism

1. Europaparlamentet uppmanar EU att snarast, officiellt och i ett gemensamt uttalande, stödja den definition av terrorism som FN:s expertpanel på hög nivå för hantering av hot, utmaningar och förändringar föreslagit och som Kofi Annan uttalat sitt stöd för, där terrorism definieras som ”alla handlingar med uppsåt att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, när målet är att terrorisera en befolkning eller förmå en regering eller internationell organisation att handla eller avstå från att handla på ett visst sätt”.

2. Europaparlamentet påminner om att den föreslagna FN-definitionen av terrorism utgår från att statsterrorism regleras i tillräcklig mån inom ramen för internationell rätt och att rätten att motsätta sig en ockupation inte kan inbegripa rätten att med berått mod döda eller lemlästa civila och att definitionen bör utgöra ett komplement till handlingar som redan är förbjudna enligt befintliga konventioner, detta för att se till att begreppet klart och tydligt skiljer sig från begreppen krig och konflikt och inte kan tolkas på ett sätt som begränsar räckvidden av Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och principerna om frihet, demokrati, jämlikhet och solidaritet som ingår i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

3. Vid FN:s millennietoppmöte 2005 om reformeringen av FN lyckades man inte enas om den föreslagna definitionen av terrorism och inte heller om att man absolut måste förutsätta att det internationella samarbetet skall användas till att bekämpa terrorism. Europaparlamentet anser därför att det senaste uttalandet om kampen mot terrorism från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) – ett uttalande som till övervägande delar utformades inom stängda dörrar under det att man inte alls, eller också mycket knapphändigt, hörde icke-statliga parter som arbetar med bistånd – tenderar att underminera de effektiva strategier som rekommenderats i tidigare bakgrundsdokument(1).

4. Europaparlamentet uppmanar EU att bygga sin terroristbekämpande verksamhet på detaljerade, transparenta och regelbundet uppdaterade analyser av faktiska hot mot medborgare på det norra och södra jordklotet, och i synnerhet ge medborgarna möjlighet att vara på sin vakt mot alla former av manipulerad information, samt att utveckla och genomföra proportionerliga sätt att reagera på hot som identifierats.

Respekt för mänskliga rättigheter

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i alla överenskommelser med tredje länder införa en klausul om mänskliga rättigheter för konsekvent tillämpning, och inte låta förekomsten av en tillfällig klausul om bekämpning av terrorism inverka på hur denna människorättsklausul tillämpas, så att det, i namn av kampen mot terrorism, leder till en tolerantare hållning mot att mänskliga rättigheter kränks, något som redan kunnat konstateras i förbindelserna med ett flertal utvecklingsländer.

6. Europaparlamentet anser att en framgångsrik terroristbekämpningsstrategi som respekterar mänskliga rättigheter endast kan drivas under förutsättning att respekten för dessa rättigheter ständigt övervakas och att de direkta och indirekta konsekvenserna av alla åtgärder och instrument som antagits i kampen mot terrorism granskas systematiskt samt att rätten till rättsmedel och skadestånd säkerställs för personer som fallit offer för och skadats genom antiterroriståtgärder.

7. Europaparlamentet erinrar om kommissionens förklaring om terroristbekämpningsåtgärder vilken bifogats till stabilitetsinstrumentet, där kommissionen försäkrar att alla terroristbekämpningsåtgärder som finansieras med medel ur instrumentet kommer att respektera förpliktelser i anslutning till mänskliga rättigheter och humanitär rätt avseende mänskliga rättigheter, och att kommissionen kommer att övervaka hur mottagarländerna efterlever detta.

8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att strategier som är avsedda att främja goda styrelseformer och förebygga konflikter är samstämda, samordnade, baserade på ett multilateralt synsätt och kompatibla med de människorättsstandarder som fastställts.

9. Europaparlamentet uppmanar EU att inte främja tendensen där terrorism förväxlas med konflikt, en tendens som blir allt synligare och som redan resulterat i att det varit lättare för vissa länder på det södra halvklotet att anta och genomföra lagar som uppenbart strider mot respekten för mänskliga rättigheter och det europeiska samförståndet om utveckling(2).

10. Europaparlamentet betonar att försvarare av medborgerliga friheter har påpekat att många stater som antagit hårdföra säkerhetslagar redan tidigare haft tillräckliga befogenheter på det rättsliga området för att bekämpa terrorism, baserade på befintliga internationella konventioner eller instrument. Parlamentet uppmanar EU att se till att dess politik för utvecklingssamarbete inte används som ett instrument för att driva målsättningar som unionen inte ställer sig bakom, till exempel i syfte att stärka det militära eller polisiära maskineriet eller stödja kväsandet av interna konflikter.

11. Europaparlamentet uppmanar EU att inom alla internationella organ anta hållningen att utbytet av underrättelser skall vara avhängigt av att det finns oberoende myndigheter som har i uppgift att skydda personuppgifter, och av ett erkännande att individuella rättigheter väger tyngre än övervakares rättigheter.

Biståndets effektivitet

12. Europaparlamentet vill uppmärksamma de rekommendationer som ingår i dess betänkande om effektiviteten i det europeiska utvecklingssamarbetet och framhåller särskilt – med tanke på genomförandet av utvecklingssamarbetet – att om man här inbegriper ett stort antal målsättningar som endast indirekt hör samman, eller inte överhuvudtaget hör samman, med den strategi som utstakas i Europeiskt samförstånd om utveckling och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen (som enligt FN:s bedömning skulle förutsätta ett tilläggsbistånd om 50 miljarder dollar per år) så kommer det att bli märkbart svårare att aktivt bekämpa fattigdom.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en terroristbekämpningspolitik där man vinnlägger sig om att inte underminera det europeiska utvecklingssamarbetets bidrag till att ta fram och genomföra strategier för effektiv fattigdomsbekämpning och förhindrande av våldsamma konflikter – vilka i växande mån tenderar att bli utdragna – särskilt i Afrika.

14. Europaparlamentet understryker att det sätt som man inom EU enas om för att reagera på terrorism på ett proportionerligt och korrekt sätt bör fokusera på kampen mot terrorism med beaktande av att de mest effektiva åtgärderna i bekämpningen av nya former av terrorism, tills bevis om motsatsen föreligger, måste anses bestå av effektiva tjänster inom ramen för underrättelseverksamhet och polis, det vill säga legitim verksamhet. Denna verksamhet hänför sig emellertid varken till politiken för utvecklingssamarbete eller till arbetet för att bekämpa fattigdom.

Finansiering av kampen mot terrorism

15. Europaparlamentet beklagar att ett stort antal åtgärder som medlemsstaterna godkänt, och som inte direkt hänför sig till politiken för att bekämpa fattigdom i länder på det södra halvklotet, för närvarande redan håller på att införlivas med det offentliga utvecklingsbiståndet, till exempel finansiering av vissa lån och militära investeringar.

16. Europaparlamentet anser att ett införlivande med det offentliga utvecklingsbiståndet av en rad åtgärder i anslutning till terrorism endast är ägnat att ytterligare underminera det offentliga utvecklingsbiståndskonceptet och dess primära syfte som är att avskaffa fattigdom.

17. Europaparlamentet insisterar på att samtliga EU-program för att utveckla samarbete på området för bekämpning av terrorism, övervakningsteknik och informationsutbyte bör inbegripa en finansiell klausul genom vilken en del av budgeten reserveras för frågor som rör grundläggande rättigheter och för en efterföljande oberoende konsekvensutvärdering.

18. Europaparlamentet vänder sig till medlemsstaterna och konstaterar att ingenting kan rättfärdiga att bistånd omdirigeras från länder som går in för att bekämpa fattigdom och arbetar för att uppnå millennieutvecklingsmålen till länder som är direkt inblandade i kriget mot terrorismen.

19. Europaparlamentet understryker att kompletterande ekonomiska resurser, som frigjorts till följd av att innovativa finansiella instrument genomförts, inte får ersätta åtaganden som redan ingåtts inom ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet anser att dessa nya resurser, när de blir tillgängliga, inte bör användas för att finansiera åtgärder för att förhindra eller bekämpa terrorism på bekostnad av åtgärder för att bekämpa fattigdom, och att de ovillkorligen och uttryckligen bör användas för bekämpning av fattigdom.

Förbindelser med folk i förskingringen

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att vissa grupper av människor som lever i förskingringen på olika håll i Europa inte stigmatiseras, detta i synnerhet genom att stödja olika politiska strategier som bekämpar främlingsfientlighet och kränkande av de mänskliga rättigheterna riktat mot invandrar- och flyktinggrupper, och stödja utvecklingsbiståndsprojekt som drivs av invandrare eller invandrarorganisationer.

Medier

21. Europaparlamentet uppmanar EU att se till att de åtgärder som vidtas för att bekämpa terrorism inte hindrar medier i länder på det södra halvklotet från att på ett oberoende sätt behandla frågor som har att göra med fattiga och utsatta människors rättigheter, inte minst med tanke på att tillgången till denna information är av grundläggande betydelse när det gäller att avgöra vilket konkret bistånd som skall riktas till dessa länder.

ÄRENDETS GÅNG

(1) DAC:s riktlinjer: Helping Prevent violent Conflict, OECD 2001. (2) Gemensam förklaring av rådet och företrädare för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd” (EUT C 46, 24.2.2006, s. 1).

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Att främja demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, rättvisa och säkerhet är en viktig del av EU:s utrikespolitik. Det bör bekräftas att kampen mot terrorismen måste bygga på full respekt för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprinciperna, vilket är en grundsten i kampen mot terrorismen.

B.  Kampen mot terrorismen måste även fortsättningsvis vara en prioriterad uppgift för unionen och ett centralt inslag i dess externa åtgärder. Terrorismen måste betraktas som ett allvarligt hot mot unionsmedborgarna och mot demokratin och rättsstaten.

C. Varje gång som man inom EU har försökt bekämpa terrorismen med hjälp av utomrättsliga åtgärder som strider mot EU:s rättskultur har man stärkt terrorismen och dess attraktionskraft.

D. De extraordinära överlämnanden som har ägt rum på EU:s territorium och som berört unionsmedborgare eller personer med uppehållstillstånd i EU måste betraktas som oacceptabla handlingar som går på tvärs mot EU:s rättskultur och som har bidragit till att urholka rättsstaten.

E.  Denna interna och externa prioritering bör avspeglas i de förbindelser som EU har på olika nivåer med tredjeländer. Terrorhotet bör bemötas med hjälp av en proaktiv och förebyggande strategi där man fördjupar det operativa samarbetet mellan domstols- och polismyndigheter, tar hårdare tag mot penningtvätt och finansiering av terrorism, bekämpar fattigdomen och dess följder, förhindrar indoktrinering och värvande av proselyter och främjar de grundläggande rättigheterna och rättsstaten.

F.  Internationellt samarbete och stöd är absolut nödvändigt i kampen mot terrorismen, för att förstöra dess ideologiska, finansiella, operativa och logistiska strukturer. Vanligtvis uppstår internationellt samarbete när flera parter upplever att de står inför ett gemensamt hot. Så länge några länder anser att terrorismen inte påverkar dem kommer det internationella samarbetet dock att vara fruktlöst.

G. Terrorismbekämpningsåtgärderna bör omfattas av en fullständig parlamentarisk kontroll och en rättslig granskning.

H. Den utförliga dialogen med tredjeländerna bör stärkas i syfte att främja ett antagande av konkreta åtgärder, och EU bör systematiskt och på ett övergripande sätt bevilja stöd på detta område, så att det blir möjligt för dessa länder att bättre angripa problemet i alla dess dimensioner, både när det gäller förebyggande och ”konsekvenshantering”. Tredjeländerna bör säkerställas effektivt stöd genom katastrofplaner som bygger på ett konkret, snabbt och effektivt stöd vid attentat.

I.   Det är särskilt viktigt att höra terrorismens offer vid utformandet av strategier för att förebygga och bekämpa terrorism. Prioritet bör därför ges åt åtgärder som ger dessa offer skydd och ett erkännande. Terroristerna börjar nämligen förlora sin makt när deras offer talar ut och samhället lyssnar på dem.

J.   Det bör övervägas att inrätta höga ombud för terrorismens offer. Dessa ombud skall, i enlighet med slutsatserna från Madridagendan, tillvarata offrens rättigheter och medverka till att rättvisa skipas, att ett adekvat rättsligt skydd tryggas och att full ersättning utbetalas.

K. Hittills har de flesta offren för den islamistiska terrorismen varit muslimer.

L.  EU-samarbetet med tredjeländer bör vid behov kopplas till genomförandet av strukturella och institutionella reformer som kommer att lugna ner och förbättra det politiska läget och möjliggöra ett pluralistiskt samhälle. Syftet bör vara att motverka all användning av våld.

M. Det är viktigt att i kampen mot terrorismen tillvarata den pedagogiska dimensionen genom att främja interkulturell utbildning, respekt för andra människors värderingar, ömsesidig förståelse och dialog mellan religioner. Detta är särskilt viktigt när terrorismen bygger på vantolkningar, desinformation och manipulation av historiska och religiösa texter, vilket ofta är fallet. Inom de olika formerna av EU-samarbetet bör särskild vikt fästas vid unionens förmåga att utveckla ett grundutbildningssystem. Allt ekonomiskt stöd bör dras in från de organisationer som skulle kunna sprida eller rättfärdiga budskap som präglas av hat, intolerans och våld.

N. Kampen mot terrorismen bör inte på olämpligt sätt kopplas till religiösa skillnader.

O. Om FN beslutar att föra upp en person på sin sanktionslista över personer som anses finansiera terrorism (i enlighet med säkerhetsrådets resolution 1267/1999) har denna person knappast några möjligheter att överklaga beslutet.

P.  Medlemsstaterna och rådet bör genomföra en grundlig undersökning av de effekter som i vissa fall kan uppstå till följd av att tredjeländer tillhandahåller privat eller offentligt stöd till utbildning och indoktrinering i vissa moskéer i EU. Det är angeläget att bedöma de eventuella negativa effekter som denna finansiering kan få för samlevnaden, respekten för människors värdighet och skyddet av de grundläggande rättigheterna.

Q. Medlemsstaterna bör uppmuntras att föreslå åtgärder som – på grundval av en full respekt för religionsfriheten och separationen mellan stat och religion – kommer att uppmuntra bästa tänkbara förhållande mellan religionsutbildning och grundläggande värden såsom samlevnad och respekt mellan kulturer.

R.  Gemenskapens politik för terrorismbekämpning bör vara förenlig med den europeiska säkerhetsstrategin, som fastställts av rådet. Det bör finnas en regelbunden övervakning av de åtgärder som tredjeländerna vidtagit på detta område som ett led i samarbetet med EU. Dessutom bör man systematiskt ta reda på vad som kännetecknar de hot som unionens partnerländer står inför.

S.  Det är angeläget att förenkla, samordna och underlätta åtgärder inom de olika instrument som står till EU:s förfogande (Europol, Eurojust, Frontex, CEPOL, SitCen) och som fastställts för att upptäcka och förhindra kopplingar mellan terrorism och andra former av organiserad brottslighet.

T.  Medlemsstaterna bör uppmanas att fästa särskild uppmärksamhet vid att främja interkulturella förbindelser och stärka dialogen mellan religioner bland alla medlemmar av det civila samhället, för att förbättra samlevnaden, toleransen och förståelsen.

U. Det är nödvändigt att utveckla en intern EU-politik, särskilt när det gäller kampen mot terrorismen, så att en extern politik på detta område kan ta form.

V. Det är viktigt att fortsätta att begära att alla medlemsstater undertecknar och ratificerar de aktuella internationella konventionerna och rekommendationerna när det gäller kampen mot terrorismen, och att begära att alla tredjeländer som EU samarbetar med gör detsamma.

W. Arbetet bör nu inriktas på att förhindra en radikalisering genom att ta bort grogrunden för terrorismen och fokusera på utbildning, medborgarskap, social integration och deltagande.

X. Det bästa försvaret mot terrorismen är att över hela världen främja demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Om dessa principer inte efterlevs kommer budskapets trovärdighet att raseras i grunden.

MOTIVERING

Terroristhotet vilar som en mörk skugga över människors liv, de mänskliga rättigheterna och mångfalden i de demokratiska samhällena. Att bemöta detta hot står därför mycket högt på dagordningen inom EU-politiken, vars externa dimension har blivit allt viktigare på senare år. I den europeiska säkerhetsstrategin och (den reviderade) handlingsplanen mot terrorism konstateras att terroristhotet inte är begränsat till vissa geografiska områden utan i stället baserar sig på internationella och gränsöverskridande nätverk. Därför är det nödvändigt att EU gör övergripande insatser och utnyttjar alla de åtgärdsinstrument som står till dess förfogande, inte minst de externa åtgärdsinstrumenten.

Med tanke på att terroristhotet är svåröverskådligt och att det på senare år har ändrat ansikte till följd av uppsvinget för den islamistiska extremistiska fundamentalismen har unionen en skyldighet att bedriva en politik som fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som utgör en central del av våra gemensamma värden. Unionen måste även göra allt som står i dess makt för att garantera EU-medborgarna den höga säkerhetsnivå som de har rätt till enligt artikel 29 i EU-fördraget.

För att kunna tillförsäkra medborgarna denna säkerhet är det nödvändigt att ta fram en proaktiv och förebyggande politik där denna prioritering införlivas i allt det samarbete som unionen har med tredjeländer, särskilt samarbetet i polisiära och rättsliga frågor och i informationsfrågor. Det finns också ett behov av att stärka den politiska dialogen med drabbade tredjeländer och/eller med terroristernas ursprungsländer, så att det blir möjligt med en effektivare gemensam hantering av problemet. Syftet bör vara att på en och samma gång förebygga attacker och säkerställa en god konsekvenshantering.

Det måste finnas en bättre kontroll av de strukturer – särskilt på utbildnings-, rekryterings- och finansieringsområdena – som gör det möjligt att producera och sprida budskap av hat och intolerans, och som underblåser terroristiskt våld genom att bidra med ett logistiskt stöd. EU bör slå fast att man inte stöder tredjeländer som underlåter att genomföra strukturreformer och institutionella reformer. Det yttersta målet bör vara att helt få slut på terrorismen och/eller användningen av alla former av våld eller kränkningar av mänskliga rättigheter.

Dessutom är det viktigt att de medlemsstater och tredjeländer som ännu inte har undertecknat och ratificerat de internationella konventionerna och rekommendationerna på området för terrorismbekämpning gör detta. En förstärkning av en gemensam lagstiftning är det bästa sättet att säkra efterlevnaden av de grundläggande friheter som fastställs i folkrätten.

ÄRENDETS GÅNG