Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer i internationell järnvägstrafik

Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer

Motivering

Vid första behandlingen stödde Europaparlamentet med stor majoritet föredragandens förslag om att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till alla tågresenärer.

(1) Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det viktigt att slå vakt om rättigheterna för de tågresenärer i internationell järnvägstrafik som reser mellan medlemsstaterna och att förbättra kvaliteten och effektiviteten hos den internationella persontrafiken mellan medlemsstaterna för att bidra till en ökning av järnvägstrafikens andel i förhållande till andra transportsätt.

(1) Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det viktigt att slå vakt om rättigheterna för tågresenärer och att förbättra kvaliteten och effektiviteten hos persontrafiken för att bidra till en ökning av järnvägstrafikens andel i förhållande till andra transportsätt.

Motivering

Se föregående ändringsförslag.

(6) En förstärkning av rättigheterna för tågresenärer i internationell järnvägstrafik bör bygga på befintliga internationella rättsregler i detta sammanhang enligt bihang A – enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 (Vilniusprotokollet).

(6) En förstärkning av rättigheterna för tågresenärer bör bygga på befintliga internationella rättsregler i detta sammanhang enligt bihang A – enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 (Vilniusprotokollet).

Det är emellertid önskvärt att utvidga tillämpningsområdet och inte skydda enbart resenärer i internationell trafik utan även resenärer i nationell trafik.

Motivering

I den mån det är möjligt bör vi överta bestämmelserna från CIV. CIV är en bra utgångspunkt för denna förordning. CIV gäller emellertid endast för internationell järnvägstrafik. Föredraganden önskar, med stöd från Europaparlamentet vid första behandlingen, att denna förordning skall gälla för alla tågresenärer.

(7) Järnvägsföretagen bör samarbeta för att göra det lättare för tågresenärer i internationell järnvägstrafik att övergå från en verksamhetsutövare till en annan genom att när så är möjligt tillhandahålla direktbiljetter.

(7) Järnvägsföretagen bör samarbeta för att göra det lättare för tågresenärer att övergå från en verksamhetsutövare till en annan genom att när så är möjligt tillhandahålla direktbiljetter.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(8) Tillhandahållandet av information och biljetter till tågresenärer i internationell järnvägstrafik bör underlättas genom att datoriserade system anpassas till en gemensam specifikation.

(8) Tillhandahållandet av information och biljetter till tågresenärer bör underlättas genom att datoriserade system anpassas till en gemensam specifikation.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(10) Den internationella persontrafiken på järnväg bör gagna allmänheten. Personer med nedsatt rörlighet bör därför, oavsett om deras nedsatta rörelseförmåga beror på handikapp, ålder eller andra faktorer, ha möjligheter att resa med tåg som kan jämföras med andra medborgares. Personer med nedsatt rörlighet har samma rätt som alla andra medborgare till fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bland annat åt att informera personer med nedsatt rörlighet om deras möjligheter att utnyttja järnvägsförbindelserna, förutsättningarna för att kunna ta sig in och ut ur vagnarna och om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen. För att lämna resenärer med sensorisk funktionsnedsättning bästa möjliga information om förseningar bör visuella och hörbara system användas. Personer med nedsatt rörlighet bör ges möjlighet att utan extra kostnad köpa biljett ombord på tåget.

(10) Persontrafiken på järnväg bör gagna allmänheten. Personer med nedsatt rörlighet bör därför, oavsett om deras nedsatta rörelseförmåga beror på handikapp, ålder eller andra faktorer, ha möjligheter att resa med tåg som kan jämföras med andra medborgares. Personer med nedsatt rörlighet har samma rätt som alla andra medborgare till fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bland annat åt att informera personer med nedsatt rörlighet om deras möjligheter att utnyttja järnvägsförbindelserna, förutsättningarna för att kunna ta sig in och ut ur vagnarna och om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen. För att lämna resenärer med sensorisk funktionsnedsättning bästa möjliga information om förseningar bör visuella och hörbara system användas. Personer med nedsatt rörlighet bör ges möjlighet att utan extra kostnad köpa biljett ombord på tåget.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(10a) Järnvägsföretag och stationsförvaltare bör genom att uppfylla de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet för personer med nedsatt rörlighet ta hänsyn till behoven hos funktionshindrade personer eller personer med nedsatt rörlighet i syfte att, i enlighet med den gällande gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling, garantera tillgänglighet till alla byggnader och all rullande materiel genom att stegvis avskaffa de fysiska och funktionella hindren i samband med nyanskaffningar, nykonstruktioner eller betydande renoveringar.

Motivering

Det är viktigt att tillgängligheten för funktionshindrade personer eller personer med nedsatt rörlighet ständigt förbättras för att man skall kunna garantera att järnvägssystemet är fördelaktigt för samtliga användare. Det är omöjligt att anpassa all rullande materiel och alla byggnader omedelbart.

I detta skäl understryker man att behoven för personer med nedsatt rörlighet skall beaktas i samband med inköp av ny rullande materiel, byggnad av stationer och renovering eller ombyggnad av befintliga stationer i enlighet med de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) för personer med nedsatt rörlighet. TSD för personer med nedsatt rörlighet är en av de TSD som krävs i direktivet om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (96/48) och för konventionella tåg (2001/16).

(11) Järnvägsföretag bör ha skyldighet att vara försäkrade eller vidta likvärdiga åtgärder så att de vid en olyckshändelse kan infria sitt skadeståndsansvar gentemot tågresenärer i internationell järnvägstrafik. Minimiförsäkringsbeloppet för järnvägsföretag bör ses över senare.

(11) Järnvägsföretag bör ha skyldighet att vara försäkrade eller vidta likvärdiga åtgärder så att de vid en olyckshändelse kan infria sitt skadeståndsansvar gentemot tågresenärer. Det är önskvärt att fastställa ett minimiförsäkringsbelopp för järnvägsföretag.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

Det bör vara möjligt att redan nu fastställa ett minimiförsäkringsbelopp för järnvägsföretag.

(12) Förstärkt rätt till ersättning och assistans vid försening, missad anslutning eller inställd internationell förbindelse torde medföra incitament för den internationella persontrafikmarknaden till gagn för resenärerna.

(12) Förstärkt rätt till ersättning och assistans vid försening, missad anslutning eller inställd förbindelse torde medföra incitament för persontrafikmarknaden till gagn för resenärerna.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(15) Det är av intresse för tågresenärer i internationell järnvägstrafik att lämpliga åtgärder vidtas med de offentliga myndigheternas samtycke för att garantera resenärernas personliga säkerhet på järnvägsstationerna och ombord på tågen.

(15) Det är av intresse för tågresenärer att lämpliga åtgärder vidtas med de offentliga myndigheternas samtycke för att garantera resenärernas personliga säkerhet på järnvägsstationerna och ombord på tågen.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(16) Tågresenärer i internationell järnvägstrafik bör kunna framföra klagomål mot varje järnvägsföretag eller biljettutfärdare som berörs när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning och ha rätt att få svar inom rimlig tid.

(16) Tågresenärer bör kunna framföra klagomål mot varje järnvägsföretag eller biljettutfärdare som berörs när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning och ha rätt att få svar inom rimlig tid.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

(17) Järnvägsföretag bör fastställa, sköta och övervaka tjänstekvalitetsnormer för internationell persontrafik på järnväg.

utgår

Motivering

Föredraganden anser att det inte är till särskilt stor nytta att ålägga järnvägsföretagen att fastställa kvalitetsnormer för sig själva, normer som de själva sedan måste sköta och kontrollera. Det är snarare tredje part (konsumentorganisationer, media, universitet osv.) som skall bedöma kvaliteten på järnvägsföretagen.

(21) Eftersom målen med förordningen nämligen att utveckla gemenskapens järnvägar och införa vissa rättigheter för tågresenärer i internationell järnvägstrafik inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den internationella persontrafikens betydande internationella dimensioner och dess krav på internationell samordning, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21) Eftersom målen med förordningen nämligen att utveckla gemenskapens järnvägar och införa vissa rättigheter för tågresenärer inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Motivering

Denna förordning bör gälla för alla tågresenärer. Europeiska medborgare reser, bor och arbetar alltmer i en annan medlemsstat. Redan därför är det viktigt att det i alla medlemsstater gäller lika rättigheter för resenärer såväl för internationella som nationella tågförbindelser. Ett utökat tillämpningsområde är således helt förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.

(22) Ett syfte med denna förordning är att stödja gränsöverskridande integration i områden där medborgare i två eller flera angränsande medlemsstater i betydande omfattning arbetar och är bosatta i den andra medlemsstaten. Medlemsstaterna bör därför ges möjlighet att tillfälligt bevilja dispenser för enskilda gränsöverskridande förbindelser. Dessa förbindelser kan tillhandahålla transporter antingen i en agglomeration eller region som sträcker sig över två eller flera medlemsstater, i regioner där en betydande del av trafiken sker utanför gemenskapen, där en liten del av sträckan går genom en annan medlemsstat eller där sträckan endast har sin slutstation i en annan medlemsstat.

(22) Ett syfte med denna förordning är att införa rättigheter för resenärer i nationell och internationell järnvägstrafik. Ett antal bestämmelser i denna förordning kommer att kräva stora anpassningar i vissa medlemsstater. Därför bör medlemsstater som befinner sig i en undantagssituation ha möjlighet att tillfälligt bevilja dispenser från vissa åtgärder i denna förordning för nationella resor på det egna territoriet eller en del av detta.

I ett antal medlemsstater förekommer avtal om offentliga tjänster som innehåller ett system med lämplig ersättning som skall betalas till myndigheterna vid försening. De medlemsstater som har avtal om offentliga tjänster med ett sådant system bör ha möjlighet att få tillfällig dispens från bestämmelserna i denna förordning avseende ersättning vid försening.

Motivering

Rådet begränsar i hög grad tillämpningsområdet för denna förordning och inför dessutom möjligheten att bevilja tillfälliga dispenser. Detta går stick i stäv mot Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.

Föredraganden förstår väl de svårigheter som vissa, framför allt nya, medlemsstater kan ställas inför om de måste införa alla bestämmelser omedelbart på sin nationella persontrafik. Tillfälliga dispenser i enlighet med vad föredraganden föreslagit ger dem möjlighet att anpassa sig utan att göra avkall på det slutgiltiga målet om att överallt i unionen ha lika rättigheter för tågresenärer. Det bör vara möjligt att tillfälligt fortsätta med avtal om offentliga tjänster som innehåller bestämmelser om böter till myndigheterna vid förseningar.

(23) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(23) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Kommissionen bör särskilt ha befogenhet att vidta åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning eller komplettera den genom tillägg av nya icke väsentliga delar. Dessa åtgärder bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll enligt artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Motivering

Det måste säkras att det föreskrivande förfarandet med kontroll tillämpas.

e) Fastställandet och övervakningen av tjänstekvalitetsnormer för internationell trafik, hanteringen av risker för resenärernas personliga säkerhet och handläggningen av klagomål.

e) Hanteringen av risker för resenärernas personliga säkerhet och handläggningen av klagomål.

Motivering

Föredraganden anser att det inte är till särskilt stor nytta att ålägga järnvägsföretagen att fastställa kvalitetsnormer för sig själva, normer som de själva sedan måste sköta och kontrollera. Det är snarare tredje part (konsumentorganisationer, media, universitet osv.) som skall bedöma kvaliteten på järnvägsföretagen. Det måste också här göras klart att denna förordning gäller alla tågresenärer.

1. Denna förordning skall, med beaktande av punkterna 2, 3 och 4 gälla inom hela gemenskapen för internationella resor med utnyttjande av nationella och internationella förbindelser som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag med tillstånd i enlighet med rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag.

1. Denna förordning skall gälla alla tågresor och tågtjänster i hela gemenskapen som tillhandahålls av ett eller flera järnvägsföretag med tillstånd i enlighet med rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag.

Även i avtal om offentliga tjänster måste minst den skyddsnivå som fastställs i denna förordning garanteras.

Motivering

Tillämpningsområdet som föreskrivs i rådets gemensamma ståndpunkt är mycket begränsat och samtidigt mycket komplext. Huruvida man omfattas av förordningen eller inte beror på var man stiger på och på vilket tåg man sitter, i kombination med vilket problem (försening, nedsatt rörlighet) det rör sig om.

I enlighet med Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen föreslår föredraganden att denna förordning i princip bör gälla för alla tågresenärer och tågtjänster i gemenskapen, inbegripet sådana som tillhandahålls med stöd av avtal om offentliga tjänster, så att alla tågresenärer på den inre marknaden, oavsett var de befinner sig, kan åtnjuta samma minimiskydd.

1a. Denna förordning gäller inte för järnvägsföretag och tjänsteleverantörer som inte har tillstånd enligt direktiv 95/18/EG.

Motivering

Förordningen bör inte gälla för resor eller tjänster som tillhandahålls av järnvägsföretag eller tjänsteleverantörer som inte har tillstånd enligt rådets direktiv 95/18/EG, exempelvis tunnelbanetrafik, som kännetecknas av relativt korta och billiga resor inom ramen för kollektivtrafiksystem i stadsområden och som skiljer sig mycket från andra järnvägsresor och tjänster.

2. Kapitel IV och artikel 25 i denna förordning skall endast gälla internationella resor med utnyttjande av internationella förbindelser.

utgår

Motivering

Kapitel IV gäller bestämmelser avseende förseningar, missade anslutningar och inställd trafik. Rådet vill att dessa bestämmelser endast skall gälla för internationella resor vid utnyttjande av internationella förbindelser. Föredraganden anser att denna begränsning går för långt. Det måste dock finnas en möjlighet om att få tillfällig dispens för viss nationell trafik. Kompensationssystemet vid förseningar kan vara ett problem för nationell trafik, framför allt i de nya medlemsstaterna. Därför lägger föredraganden fram ett ändringsförslag för artikel 2.4.

3. Kapitel V skall även gälla nationella resor med utnyttjande av internationella förbindelser.

utgår

Motivering

Kapitel V gäller rättigheterna för personer med nedsatt rörlighet. Även om rådet tänkt sig ett något vidare tillämpningsområde tillmötesgås inte Europaparlamentets ståndpunkt från första behandlingen om att ge alla tågresenärer samma minimirättigheter.

4. En medlemsstat får på klara, tydliga och icke-diskriminerande grunder under högst 5 år bevilja en tillfällig dispens, som kan förnyas, från tillämpningen av bestämmelser i denna förordning när det gäller särskilda internationella förbindelser eller internationella resor som har undantagskaraktär genom att

4. Under exceptionella förhållanden som förhindrar att denna förordning genomförs omedelbart eller på kort sikt på grund av de omfattande investeringsbehoven och de konkreta svårigheterna med att anpassa järnvägsstruktur och modernisera rullande materiel får en medlemsstat på klara, tydliga och icke-diskriminerande grunder under högst 10 år bevilja en tillfällig dispens från tillämpningen av bestämmelser i denna förordning, i synnerhet bestämmelserna om resehandlingar och systemen för information i artiklarna 8 och 9 och bestämmelserna om ersättningar i artiklarna 14 och 15 när det gäller särskilda förbindelser eller särskilda sträckor.

a) den internationella förbindelsen tillhandahåller persontrafik som tillgodoser kommunikationsbehoven i en agglomeration eller region som sträcker sig över två eller flera medlemsstater, eller att

b) en betydande del av den internationella förbindelsen, inklusive minst en planerad hållplats, tillhandahålls utanför gemenskapen, eller att

c) den internationella förbindelsen börjar och slutar i samma medlemsstat och en del av sträckan går genom en annan medlemsstat, med eller utan kommersiella hållplatser, över en sträcka som är kortare än 100 km, eller att

d) den internationella tjänsten överskrider en medlemsstats gräns och slutar vid den station som ligger närmast gränsen,

Medlemsstaterna skall anmäla en sådan dispens till kommissionen. Kommissionen skall avgöra om en dispens överensstämmer med denna artikel.

Motivering

Denna förordning bör i princip tillämpas på alla tåg och alla resenärer i gemenskapen. I vissa medlemsstater eller regioner kan det vara mycket problematiskt och kräva omöjliga investeringar om man för alla tåg omedelbart inför de system med ersättning vid förseningar och biljettförsäljning som fastställs i förordningen. Kommissionen bör emellertid följa upp situationen.

4a. I de medlemsstater där det genom gällande avtal om offentliga tjänster redan införts ett system för ersättning i händelse av förseningar, missade anslutningar och/eller inställd trafik, får järnvägsföretagen beviljas en tillfällig dispens på högst tio år från bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 i denna förordning, och dispensen skall begränsas till den levererade tjänsten och den berörda sträckan. Detta undantag är tillåtet för system som erbjuder ett likvärdigt skydd för passagerarnas rättigheter som denna förordning, men det får inte tillämpas på avtal om offentliga tjänster som ingåtts efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Motivering

Denna förordning bör i princip tillämpas på alla tåg och alla resenärer i gemenskapen. I vissa medlemsstater finns det emellertid redan system för motsvarande ersättning i avtal om offentliga tjänster, som är resultatet av varierande och långt framskridna erfarenheter. Dessa system bör bevaras om de faktiskt medför ett likvärdigt skydd av passagerarna, bland annat för att undvika att avtalet mellan myndigheten och företaget måste omförhandlas, något som ofta är en utdragen och komplicerad process. Kommissionen kommer naturligtvis att vid behov följa upp sådana arrangemang.

4b. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om en sådan dispens beviljats. Kommissionen skall fastställa om beviljandet av dispens är förenligt med denna artikel och således inte strider mot Europeiska gemenskapens intressen.

Motivering

Kommissionen skall i enlighet med fördraget övervaka att reglerna tillämpas korrekt och bedöma systemets sammanlagda effekter.

15a. abonnemang: ett transportavtal som ger innehavaren rätt att regelbundet resa under en viss period på en viss rutt.

Motivering

Jämför Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen. Det måste även finnas rätt till ersättning för innehavare av abonnemang vid upprepade förseningar (se artikel 15.1a). Därför är det nödvändigt att definiera vad man menar med begreppet ”abonnemang”.

17. person med nedsatt rörlighet: en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk störning eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla passagerare.

17. person med funktionshinder eller person med nedsatt rörlighet: en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk störning eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla passagerare.

Motivering

Föredraganden har konstaterat att den i juli 2006 antagna förordningen om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (förordning (EG) nr 1107/2006) och denna förordning har olika definitioner på ”person med nedsatt rörlighet”. Då parlamentet diskuterade detta förslag vid första behandlingen fanns ännu inte den i juli antagna förordningen. Den definition som rådet återger är den som använts i förordning (EG) nr 261/2004 (assistans till passagerare vid nekad ombordstigning). Då texterna har samma målsättning är det är logiskt att nu vid andra behandlingen bringa texterna i överensstämmelse.

Ingående och genomförande av transportavtal och tillhandahållande av information och biljetter skall ske enligt bestämmelserna i avdelning II och avdelning III i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel skall iakttas.

Ingående och genomförande av avtal om transport av personer och deras bagage, barnvagnar, rullstolar, cyklar och sportutrustning och tillhandahållande av information och biljetter skall ske enligt bestämmelserna i avdelning II och avdelning III i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel skall iakttas.

Skyldighet att informera om att en internationell trafiktjänst upphör

Skyldighet att informera om att en tågtrafiktjänst upphör

Järnvägsföretagen skall på lämpligt sätt, och innan beslutet genomförs, offentliggöra att de upphör att tillhandahålla en internationell förbindelse.

Järnvägsföretagen skall på lämpligt sätt, och innan beslutet genomförs, offentliggöra att de upphör att tillhandahålla en tågförbindelse.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

1. Järnvägsföretag och biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för ett eller flera järnvägsföretags räkning skall på begäran, utan att bestämmelserna i artikel 9 påverkas, ge resenären åtminstone den information som avses i del I av bilaga II om de internationella resor för vilka ett transportavtal erbjuds av det berörda järnvägsföretaget. Biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för egen räkning, och researrangörer, skall lämna denna information om den finns tillgänglig.

1. Järnvägsföretag och biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för ett eller flera järnvägsföretags räkning skall på begäran, utan att bestämmelserna i artikel 9 påverkas, ge resenären åtminstone den information som avses i del I av bilaga II om de resor för vilka ett transportavtal erbjuds av det berörda järnvägsföretaget. Biljettutfärdare som erbjuder transportavtal för egen räkning, och researrangörer, skall lämna denna information om den finns tillgänglig.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

2. Järnvägsföretagen skall under den internationella resan lämna resenären åtminstone den information som avses i del II av bilaga II.

2. Järnvägsföretagen skall under resan lämna resenären åtminstone den information som avses i del II av bilaga II.

Motivering

Denna förordning bör gälla alla tågresenärer.

3. Den information som avses i punkterna 1 och 2 skall lämnas i den mest lämpliga formen.

3. Den information som avses i punkterna 1 och 2, inbegripet elektroniska försäljningsautomater, skall lämnas i en form som är tillgänglig och förståelig. Särskild hänsyn skall tas till personer med hörsel- och/eller synskada.

1. Järnvägsföretag och biljettutfärdare skall erbjuda biljetter, direktbiljetter och bokningar när sådana finns att tillgå. Utan att tillämpningen av punkt 2 påverkas skall järnvägsföretagen distribuera biljetter till resenärerna via åtminstone följande försäljningsställen.

1. Järnvägsföretag och biljettutfärdare skall erbjuda biljetter, direktbiljetter och bokningar när sådana finns att tillgå.

1a. Utan att tillämpningen av punkt 2 påverkas skall järnvägsföretagen distribuera biljetter till resenärerna via åtminstone följande försäljningsställen.

a) Biljettkontor eller biljettautomater.

a) Biljettkontor eller biljettautomater.

b) Telefon/Internet eller via annan allmänt tillgänglig informationsteknik.

b) Telefon/Internet eller via annan allmänt tillgänglig informationsteknik.

c) Ombord på tågen.

c) Ombord på tågen.

1b. Utan att tillämpningen av punkterna 2 och 2a påverkas skall järnvägsföretagen inom ramen för avtal om offentliga tjänster distribuera biljetter till resenärerna via åtminstone följande försäljningsställen:

a) Biljettkontor eller biljettautomater.

b) Ombord på tågen.

2. Järnvägsföretagen skall erbjuda möjlighet att erhålla biljetter för respektive förbindelse ombord på tåget om inte detta begränsas eller vägras av säkerhetsskäl, enligt en policy mot bedrägerier, på grund av obligatorisk platsbokning eller på skäliga kommersiella grunder.

2. Järnvägsföretagen skall erbjuda möjlighet att erhålla biljetter för respektive förbindelse ombord på tåget om inte detta begränsas eller vägras av säkerhetsskäl, enligt en policy mot bedrägerier, på grund av obligatorisk platsbokning eller på skäliga kommersiella grunder.

2a. Om det inte finns något biljettkontor eller någon biljettautomat på avgångsstationen skall resenärerna på järnvägsstationen åtminstone informeras om:

– möjligheten att köpa biljett per telefon, via Internet eller på tåget samt hur detta skall göras,

– den närmaste järnvägsstationen eller platsen där det finns tillgängliga biljettkontor och/eller biljettautomater.

Motivering

Rådets bestämmelser gäller endast ett försäljningssystem för internationella biljetter. Föredraganden utvidgar tillämpningsområdet för denna förordning till alla tågresenärer och alla tågresor. Rådets förslag måste alltså anpassas. Till exempel kan biljetter inom ramen för avtal om offentliga tjänster inte endast vara tillgängliga via Internet.

2. Kommissionen skall senast … förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om fastställande av den lägsta försäkringsnivån för järnvägsföretag. Om så är lämpligt skall rapporten åtföljas av lämpliga förslag eller rekommendationer.

2. Den lägsta försäkringsnivån för järnvägsföretag uppgår till XXX EUR.

Motivering

Det bör vara möjligt att redan nu fastställa ett belopp för den lägsta försäkringsnivån för järnvägsföretag.

Artikel 11a

Skadestånd vid dödsfall eller personskada

1. Det får inte finnas någon ekonomisk gräns vad gäller järnvägsföretagets ansvar vid resenärers dödsfall eller kroppsskada.

2. Järnvägsföretaget skall inte ha möjlighet att undandra sig eller begränsa sitt ansvar för skada som inte överstiger 120 000 EUR per resenär. Vid högre belopp skall järnvägsföretaget inte vara ansvarigt för skadan om det kan bevisa att det inte handlat försumligt eller begått något fel.

Motivering

När det gäller järnvägsföretagens ansvarighet vid resenärers dödsfall eller kroppsskada hänvisar rådet till CIV. Ovanstående aspekter av denna ansvarighet behandlas dock inte i CIV. Föredraganden anser att dessa bestämmelser inte får saknas i förordningen.

Det belopp som föredraganden föreslår är en anpassning till det som gäller inom luftfarten (jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2002 av den 13 maj 2002 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (EGT L 140, 30.5.2002, s. 2.)).

1. Om en resenär avlider eller skadas skall järnvägsföretaget omgående, och under inga omständigheter senare än femton dagar efter det att den ersättningsberättigade fysiska personens identitet har fastställts, göra de förskottsutbetalningar som behövs för att täcka omedelbara ekonomiska behov, i proportion till den skada som lidits.

1. Om en resenär avlider eller skadas skall järnvägsföretaget i enlighet med artikel 56.1 i bilaga I omgående, och under inga omständigheter senare än femton dagar efter det att den ersättningsberättigade fysiska personens identitet har fastställts, göra de förskottsutbetalningar som behövs för att täcka omedelbara ekonomiska behov, i proportion till den skada som lidits.

Motivering

Kravet att göra förskottsutbetalningar bör endast gälla det ansvariga järnvägsföretaget och inte flera successiva järnvägsföretag. Den föreslagna ändringen ger önskad rättslig klarhet genom att uttryckligen hänvisa till artikel 56.1 i COTIF-CIV.

Järnvägsföretagens skadeståndsansvar när det gäller tågförsening, utebliven tåganslutning och tåginställelse skall regleras genom kapitel II i avdelning IV i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel skall iakttas.

Järnvägsföretagens skadeståndsansvar när det gäller tågförsening, utebliven tåganslutning och tåginställelse skall regleras genom kapitel II i avdelning IV i bilaga I, varvid bestämmelserna i detta kapitel skall iakttas. Artikel 32.2 i bilaga I skall även tillämpas på artiklarna 14 och 15 i denna förordning.

Motivering

Ändringsförslaget klargör att bestämmelserna om skadeståndsansvar enligt förordningens bilaga I även skall tillämpas på ersättningar för biljettpriset.

1. Resenärer som drabbas av en försening, för vilken biljettpriset inte har ersatts i enlighet med artikel 14, får, utan att därmed avsäga sig rätten till transport, begära ersättning för en sådan försening från järnvägsföretaget. Den minsta ersättningen vid förseningar skall vara

1. Resenärer som drabbas av en försening mellan den avrese- och ankomstort som anges på biljetten, för vilken biljettpriset inte har ersatts i enlighet med artikel 14, får, utan att därmed avsäga sig rätten till transport, begära ersättning för en sådan försening från järnvägsföretaget. Den minsta ersättningen vid förseningar skall vara

Motivering

Det krävs en uppgift om avrese- och ankomstort på biljetten för att förhindra missbruk med så kallade öppna biljetter. Biljetter utan fast avrese- och ankomstort, t.ex. dygnsbiljetter, weekendbiljetter eller regionala biljetter, gäller en viss tid och begränsas inte till en viss järnvägstransporttjänst. En resenär kan ha utnyttjat sådana biljetter inom det geografiska och tidsmässiga giltighetsområdet för alla slags transporttjänster till önskad destination. I samband med ersättning vid försening kan resenärerna därför missbruka sådana biljetter genom att i efterhand hävda att de utnyttjat en försenad förbindelse, trots att de i själva verket inte alls har gjort det.

Resenärer som har ett abonnemang och som under dess giltighetstid upprepade gånger drabbats av förseningar eller inställd trafik får begära ersättning. Denna ersättning kan utgå antingen genom en prisreduktion i samband med köp av ett nytt abonnemang eller genom förlängning av abonnemangets giltighetstid.

Järnvägsföretagen skall på förhand fastställa, och i nära samarbete med användarnas företrädare eller den ansvariga myndigheten i samband med avtal om offentliga tjänster, de kriterier som skall gälla för tillämpningen av denna punkt när det gäller att fastställa den berörda tjänstens punktlighet och tillförlitlighet.

De skall även fastställa genomförandebestämmelserna, särskilt vad gäller beviset för att innehavaren av abonnemanget verkligen utnyttjade de försenade tjänsterna.

Motivering

Förutom ett kompensationssystem för engångsförseningar är det önskvärt att införa kompensation för resenärer med ett abonnemang (pendlare) om de drabbas av upprepade korta förseningar under en viss tidsperiod. Hur detta system skall se ut i detalj skall inte bestämmas i denna förordning utan är en fråga för medlemsstaterna.

Ersättningen för förseningar skall alltid beräknas i proportion till det pris som resenären verkligen erlagt för den försenade tjänsten. Om transportavtalet avser en biljett som berättigar till resa på flera sträckor, skall ersättningen beräknas i proportion till priset för en enda sträcka.

Motivering

Det måste tydligt framgå att ersättningen i samband med förseningar måste beräknas med utgångspunkt i det pris som verkligen har erlagts för biljetten. Resenärer som erhåller rabatter, kan inte räkna med att ersättas för en biljett till normalpris.

Detsamma gäller för biljetter som berättigar till ett bestämt antal tågresor inom ett visst område. Det gäller ofta rabatterade biljetter för särskilda kategorier av resenärer (t.ex. ungdomar och pensionärer).

Vid beräkning av förseningsperioden skall hänsyn inte tas till en försening som järnvägsföretaget påvisar ha inträffat utanför en medlemsstats territorium.

Vid beräkning av förseningsperioden skall hänsyn inte tas till en försening som järnvägsföretaget påvisar ha inträffat utanför Europeiska unionens territorium.

Motivering

Förtydligande.

2. Ersättningen för biljettpriset skall erläggas inom 14 dagar efter begäran om ersättning. Ersättningen får erläggas i form av kuponger och/eller andra tjänster om villkoren är flexibla (särskilt vad gäller giltighetstid och bestämmelseort). Ersättningen skall på resenärens begäran betalas kontant om kuponger eller andra tjänster saknar värde för denne.

2. Ersättningen för biljettpriset skall erläggas inom en månad efter begäran om ersättning. Ersättningen får erläggas i form av kuponger och/eller andra tjänster om villkoren är flexibla (särskilt vad gäller giltighetstid och bestämmelseort). Ersättningen skall på resenärens begäran betalas kontant.

Motivering

Vid första behandlingen stödde Europaparlamentet detta förslag om att få en något mer realistisk tidsperiod för utbetalning av ersättning.

Man bör överlåta valet mellan kontant betalning eller kuponger och/eller tjänster åt användaren, och därmed undvika den förvirrande uppgiften att bevisa att ”något saknar värde”.

Resenärerna måste få avgöra formen på ersättningen, och detta får inte leda till att de senare eventuellt skall bevisa att en kupong inte har något värde eller är relevant, och att de därmed föredrar kontant ersättning.

a) måltider och förfriskningar, om dessa finns att tillgå ombord på tåget eller på stationen, som står i skälig proportion till väntetiden,

a) måltider och förfriskningar, om dessa finns att tillgå ombord på tåget eller på stationen eller kan tillhandahållas, som står i skälig proportion till väntetiden,

Motivering

Måltider finns inte alltid att tillgå ombord på alla tåg respektive på alla stationer. I vissa fall borde måltider därför kunna tillhandahållas.

Information till personer med nedsatt rörlighet

Rätten till transport

1. Järnvägsföretaget, biljettutfärdaren eller researrangören skall på begäran informera personer med nedsatt rörlighet om hur järnvägsförbindelserna kan utnyttjas, förutsättningarna för att kunna ta sig in i och ut ur vagnarna och om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen.

1. Utan att det påverkar reglerna för befordran i punkterna 2 och 2a får järnvägsföretag, biljettutfärdare eller researrangörer inte vägra en bokning eller att utfärda en biljett på grund av en resenärs nedsatta rörlighet. Personer med nedsatt rörlighet skall utan extra kostnad erbjudas bokningar och biljetter.

2. Järnvägsföretaget skall fastställa icke-diskriminerande regler för befordran av personer med nedsatt rörlighet, så att tillämpliga, i lag fastställda, säkerhetskrav uppfylls. Järnvägsföretagen, biljettutfärdarna och/eller researrangörerna skall på begäran omedelbart tillhandahålla dessa regler.

2. Järnvägsföretag och stationsförvaltare skall, med aktivt deltagande av de organisationer som företräder personer med nedsatt rörlighet, särskilt funktionshindrade personer, fastställa icke-diskriminerande regler för befordran av personer med nedsatt rörlighet, så att tillämpliga, i lag fastställda, säkerhetskrav uppfylls.

2a. Järnvägsföretag, biljettutfärdare eller en researrangör får vägra att godta en bokning av eller att utfärda en biljett till en person med nedsatt rörlighet eller begära att en sådan person åtföljs av en annan person endast om detta är strikt nödvändigt för att uppfylla de regler för befordran som avses i punkt 2.

Motivering

Föredraganden har ändrat ordningsföljden på artiklarna 17 och 18. Rätten till transport kommer först. Vi måste dock ta hänsyn till vissa tillträdesregler som kan vara följden av säkerhetskrav. Det är endast i dessa fall då en begränsning av rätten till transport för personer med nedsatt rörlighet kan övervägas.

De organisationer som företräder personer med nedsatt rörlighet bör involveras i utarbetandet av tillträdesrättigheterna eftersom det är de som främst berörs.

Rätten till transport

Information till personer med nedsatt rörlighet

1. Järnvägsföretag, biljettutfärdare och researrangörer får inte på grund av en resenärs nedsatta rörlighet vägra en bokning eller att utfärda en biljett. Personer med nedsatt rörlighet skall utan extra kostnad erbjudas bokningar och biljetter.

1. Järnvägsföretaget, biljettutfärdaren eller researrangören skall på begäran informera personer med nedsatt rörlighet om hur järnvägsförbindelserna kan utnyttjas, förutsättningarna för att kunna ta sig in i och ut ur vagnarna i enlighet med reglerna om befordran i artikel 17.2 och om vilka hjälpmedel som finns ombord på tågen.

2. Ett järnvägsföretag, en biljettutfärdare och/eller en researrangör får trots vad som sägs i punkt 1 vägra att godta en bokning av eller att utfärda en biljett till en person med nedsatt rörlighet eller begära att en sådan person åtföljs av en annan person, i överensstämmelse med de regler för befordran som avses i artikel 17.2.

3. Ett järnvägsföretag, en biljettutfärdare och/eller en researrangör som använder sig av undantaget enligt punkt 2 skall på begäran skriftligt informera den berörda personen med nedsatt rörlighet om sina skäl härtill inom fem arbetsdagar från det att en bokning eller utfärdandet av en biljett vägrats eller kravet på en medföljande person meddelats.

2. Ett järnvägsföretag, en biljettutfärdare och/eller en researrangör som använder sig av undantaget enligt artikel 17.2 skall på begäran skriftligt informera den berörda personen med nedsatt rörlighet om sina skäl härtill inom fem arbetsdagar från det att en bokning eller utfärdandet av en biljett vägrats eller kravet på en medföljande person meddelats.

Motivering

Se motiveringen för föregående ändringsförslag.

Artikel 18a

Järnvägsföretaget och stationsförvaltaren skall se till att stationer, perronger, rullande materiel och andra lokaler och faciliteter är tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet.

När tillgängligheten för personer med nedsatt rörlighet ännu inte kan garanteras, skall järnvägsföretaget och/eller stationsförvaltaren se till att:

a) stationer, perronger och andra lokaler och faciliteter som genomgår en omfattande renovering görs tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet,

b) allt nytt rullande materiel som köps in är tillgängligt för personer med nedsatt rörlighet.

Motivering

Genom detta ändringsförslag återinförs Europaparlamentets ståndpunkt från första behandlingen (ändringsförslagen 88 och 89). Järnvägsföretag och stationsförvaltare skall se till att rullande materiel, stationer, perronger och andra lokaler och faciliteter är tillgängliga för personer med nedsatt rörlighet. Det är dock omöjligt att anpassa allt rullande materiel och alla stationer samtidigt, men om järnvägsföretag och stationsförvaltare genomför renoveringsarbeten eller köper in nytt rullande materiel, måste de se till att tillgängligheten för personer med nedsatt rörlighet garanteras.

1. Stationsförvaltaren skall vid avresa från, tågbyte vid eller ankomst till en bemannad järnvägsstation lämna personer med nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans, så att de kan stiga på avgående tåg, byta till anslutande tåg eller stiga av ett ankommande tåg till vilket de köpt biljett, utan att tillämpningen av reglerna för utnyttjande enligt artikel 17 därför påverkas. Vid tillämpningen av denna artikel skall en station anses vara obemannad om den tjänstgörande personalens arbetsuppgifter för trygghet, säkerhet, biljettförsäljning eller skydd av intäkterna gör att personalen inte kan erbjuda denna assistans.

1. Stationsförvaltaren skall vid avresa från, tågbyte vid eller ankomst till en bemannad järnvägsstation lämna personer med nedsatt rörlighet kostnadsfri assistans, så att de kan stiga på avgående tåg, byta till anslutande tåg eller stiga av ett ankommande tåg till vilket de köpt biljett, utan att tillämpningen av reglerna för utnyttjande enligt artikel 17.2 därför påverkas. Vid avresa från, tågbyte vid eller ankomst till en obemannad station för en person med nedsatt rörlighet skall järnvägsföretaget och stationsförvaltaren göra alla rimliga ansträngningar för att assistera denna person eller erbjuda alternativa möjligheter eller vidta andra åtgärder för att garantera en likvärdig eller bättre tillträdesnivå så att resan blir möjlig.

Motivering

Järnvägsföretag bör, ibland i samarbete med de lokala, regionala eller nationella myndigheterna, kunna erbjuda alternativa lösningar så att personer med nedsatt rörlighet kan resa. Till exempel kan tjänster efter särskild förfrågan eller kostnadsfria taxiresor från bemannade stationer till den funktionshindrade personens bostad visa sig mycket effektiva.

2a. När det gäller obemannade stationer skall järnvägsföretaget och stationsförvaltaren se till att information om närbelägna, bemannade stationer och de mest allmänna formerna av assistens omedelbart görs lätt tillgänglig för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet inom och utanför järnvägsstationen.

Motivering

På en obemannad station kan järnvägsföretagen och stationsförvaltarna inte garantera ett perfekt resultat på grund av de begränsade möjligheterna med avseende på personalen, men det är ändå viktigt att funktionshindrade personer eller personer med nedsatt rörlighet är medvetna om olika alternativ i fråga om transport och resevillkor.

En person vars rörlighet är nedsatt i sådan omfattning att han eller hon inte oberoende och tryggt kan utnyttja samma tjänster ombord på tåget som övriga resenärer skall vid tillämpningen av denna artikel erbjudas assistans ombord så att han eller hon kan utnyttja tjänsterna i fråga.

Vid tillämpningen av denna artikel skall assistans ombord innebära alla rimliga ansträngningar för att erbjuda assistans till en person med nedsatt rörlighet så att han eller hon kan utnyttja samma tjänster ombord på tåget som övriga resenärer. En person vars rörlighet är nedsatt i sådan omfattning att han eller hon inte oberoende och tryggt kan utnyttja dessa tjänster skall ha rätt att ledsagas av en person som skall resa kostnadsfritt. Om det inte finns personal ombord på tågen kan järnvägsföretagen i samma syfte erbjuda alternativa lösningar eller vidta andra åtgärder.

Motivering

Assistans ombord är i praktiken inte möjligt. Servicen ombord omfattar till exempel restaurangtjänster (restaurangvagn) eller tillgång till toaletter. Avsaknaden av kvalificerad personal och den fysiska omöjligheten att förflytta sig i rullstol på vissa tåg gör det omöjligt att erbjuda assistans för tillträde till all service. En sådan skyldighet omfattar särskilda kvalifikationer och särskilt ansvar som personalen ombord på tågen inte har. En person som ledsagar en person med funktionshinder kan dock erbjuda sådan assistans ombord.

Skillnad måste göras i linje med de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet för personer med nedsatt rörlighet som antogs av kommissionen och medlemsstaterna i juni i år, mellan tillträde, som skall garanteras alla med nedsatt rörlighet, och assistans, som endast måste erbjudas kostnadsfritt till personer som är funktionshindrade från födseln eller till följd av en olycka.

När det gäller tåg utan personal ombord kan järnvägsföretagen i samma syfte erbjuda andra alternativ. Till exempel kan de erbjuda en person med nedsatt rörlighet att kostnadsfritt ta med sig en assistent.

d) Stationsförvaltaren skall, utan att andras förfoganderätt över områden utanför järnvägsstationen åsidosätts, utse platser inom och utanför järnvägsstationen där personer med nedsatt rörlighet kan anmäla sin ankomst till järnvägsstationen och, om så behövs, begära assistans.

d) Stationsägaren eller en annan person som befullmäktigats av denne skall, utan att andras förfoganderätt över områden utanför järnvägsstationen åsidosätts, utse platser inom och utanför järnvägsstationen där personer med nedsatt rörlighet kan anmäla sin ankomst till järnvägsstationen och, om så behövs, begära assistans.

Motivering

Detta ändringsförslag syftar till att klargöra fördelningen av behörighet mellan infrastrukturförvaltaren och stationsförvaltaren. Vissa tjänster, bland dem till exempel assistansen till passagerarna, kan tillhandahållas bättre av järnvägsföretaget än infrastrukturförvaltaren. Om stationsförvaltaren är oberoende av infrastrukturförvaltaren bör den som äger järnvägsnätet ansvara för förvaltningen av stationens interna och externa utrymmen.

e) Assistansen skall lämnas under förutsättning att personen i fråga anländer till den utsedda platsen

e) Assistansen skall lämnas under förutsättning att personen i fråga anländer till den utsedda platsen senast 30 minuter före

– vid den tidpunkt i förväg som föreskrivits av järnvägsföretaget, vilken får ligga högst 90 minuter före offentliggjord avgångstid, eller

– offentliggjord avgångstid, eller

– om ingen tidpunkt föreskrivits, senast 30 minuter före offentliggjord avgångstid.

– den tidpunkt då resenärerna uppmanats att inställa sig.

Motivering

Detta är ett förslag från rådet. I princip är det logiskt att personer med nedsatt rörlighet som har behov av assistans måste anlända till stationen i god tid. De 90 minuter som rådet föreskriver verkar överdrivna, särskilt som personer med nedsatt rörlighet redan i förväg måste anmäla sitt behov av assistans. Föredraganden föreslår därför att den berörda personen i vart fall måste anlända en halvtimme före avgångstiden eller den tidpunkt då andra resenärerna förväntas anlända till stationen.

Om järnvägsföretaget är skadeståndsskyldigt för förlust, helt eller delvis, eller skada på rörlighetshjälpmedel eller annan särskild utrustning som används av personer med nedsatt rörlighet, får ingen finansiell begränsning tillämpas.

Om järnvägsföretaget är skadeståndsskyldigt för förlust, helt eller delvis, eller skada på rörlighetshjälpmedel eller annan särskild utrustning som används av personer med nedsatt rörlighet skall det vara skyldigt att betala ersättning till den berörda resenären i proportion till den skada som orsakats.

Motivering

Ersättningsnivån bör vara i linje med den förlust som orsakats och täcka kostnaderna för att köpa ny utrustning eller reparera skadad utrustning.

2. Resenärerna får framföra klagomål till vilket som helst av de berörda järnvägsföretagen eller till den berörda biljettutfärdaren. Det organ till vilket klagomålet riktar sig skall inom 20 dagar antingen avge ett motiverat svar eller, när så är berättigat, informera resenären om vid vilken tidpunkt inom mindre än tre månader från det att klagomålet framfördes ett svar kan förväntas.

2. Resenärerna får framföra klagomål till vilket som helst av de berörda järnvägsföretagen eller till den berörda biljettutfärdaren. Det organ till vilket klagomålet riktar sig skall inom en månad antingen avge ett motiverat svar eller, när så är berättigat, informera resenären om vid vilken tidpunkt inom mindre än tre månader från det att klagomålet framfördes ett svar kan förväntas.

Motivering

En månad är en mer realistisk frist för att avge ett svar till resenären.

När det gäller klagomål är det realistiskt med en frist på en månad för att avge ett motiverat svar till passagerarna. Järnvägsföretagens praxis bygger de facto på en sådan tidsfrist (man bör notera att det inte finns några bestämmelser om klagomål i förordningen om luftfart).

En månad är en mer realistisk frist för att avge ett motiverat svar till resenären. Det är också vad som oftast tillämpas av järnvägsföretagen (inga bestämmelser om klagomål ingår i luftfartsförordningen).

Det är dock sannolikt att avsikten bakom rådets ståndpunkt var 20 arbetsdagar (dvs. 4 veckor). Att föreslå en månad är i linje med den standardfrist som föreslås av föredraganden när det gäller utbetalning av ersättning (ändringsförslag 31 från föredraganden).

3a. I samband med konflikter eller oenighet om klagomål mellan järnvägsföretag och resenärer kan resenärerna för att lösa konflikten vända sig till ett oberoende förlikningsorgan som inrättats för detta syfte.

Motivering

I händelse av konflikter eller oenighet om klagomål bör resenärerna ha rätt att lösa konflikten via ett oberoende förlikningsorgan som inrättats för detta syfte.

Artikel 25

utgår

Kvalitetsnormer

1. Järnvägsföretagen skall fastställa kvalitetsnormer för internationell trafik och införa ett system för kvalitetsstyrning för att upprätthålla tjänstekvaliteten. Kvalitetsnormerna skall åtminstone omfatta de punkter som anges i bilaga III.

2. Järnvägsföretagen skall följa sin verksamhet mot bakgrund av kvalitetsnormerna. Järnvägsföretagen skall varje år, tillsammans med årsrapporten, offentliggöra en rapport om verksamhetens kvalitet. Resultaten skall även offentliggöras på järnvägsföretagens webbplats på Internet.

Motivering

Jämför Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.

Artikel 25a

Regresskrav

Järnvägsföretaget har rätt att av infrastrukturförvaltaren återkräva den ersättning som det betalat till resenärerna. Detta skadeståndsansvar från infrastrukturförvaltarens sida skall inte påverka tillämpningen av verksamhetsstyrningen enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG. Den ersättning som avses i kapitel IV i denna förordning skall stå i proportion till priset på tågläget om denna verksamhetsstyrning inte sker genom ett ersättningssystem.

Motivering

Ersättningar som regleras i denna förordning uttrycks i procent av biljettpriset. Priset på tågbiljetten står inte alltid i förhållande till den ersättning som infrastrukturförvaltaren erhåller för bruk av tågläget. Vid ovanstående regresskrav är det önskvärt att hänsyn också tas till intäkter som denna erhållit för tågläget.

KONTROLL AV EFTERLEVNAD

INFORMATION OCH KONTROLL AV EFTERLEVNAD

Artikel 25b

Information till resenärerna om deras rättigheter

1. Järnvägsföretag, stationsförvaltare och researrangörer skall informera resenärerna om de rättigheter och skyldigheter som de har enligt denna förordning. Kommissionen skall tillhandahålla en sammanfattning av denna förordning till järnvägsföretag, stationsförvaltare och researrangörer på ett språk som förstås av resenärerna.

2. Järnvägsföretag och stationsförvaltare skall se till att resenärerna på stationen och i tåget informeras på ett lämpligt sätt om kontaktuppgifterna för den instans som medlemsstaterna anvisat enligt artikel 26.

Motivering

Jämför Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen. Kommissionen har gjort affischer med passagerarnas rättigheter inom luftfarten. De hänger nu på flygplatser. Föredraganden anser att affischer med jämförbar information bör hänga på stationer och på perronger.

Resenärer måste veta vart de skall vända sig med sina klagomål. Det är därför viktigt att information om den instans som är ansvarig för detta kan tillgås på ett lätt sätt.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1 till 5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Motivering

Det måste säkras att det föreskrivande förfarandet med kontroll tillämpas.

TRANSPORT AV HANDRESGODS, DJUR, INSKRIVET RESGODS OCH FORDON

TRANSPORT AV HANDRESGODS, DJUR, INSKRIVET RESGODS OCH FORDON SÅSOM BARNVAGNAR, RULLSTOLAR, CYKLAR OCH SPORTUTRUSTNING

1a. På alla tåg, medräknat internationella tåg och höghastighetståg, skall ett särskild anvisat utrymme ställas till förfogande så att resenärerna kan medföra barnvagnar, rullstolar, cyklar och sportutrustning.

1a. Även om järnvägsföretaget bestrider sitt ansvar för kroppsskada som har orsakats en resenär som färdas med företagets tåg, skall företaget vara resenärens enda motpart och den enda instans från vilken resenären kan begära skadestånd, utan att detta påverkar järnvägsföretagets möjlighet att väcka talan om regress gentemot en tredje part.

Motivering

Detta ändringsförslag återinför Europaparlamentets ståndpunkt från första behandlingen. Mot bakgrund av desintegrationen av järnvägsföretagen till följd av EU-direktiven och det ökande antalet aktörer inom järnvägssektorn (järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare, externa underhållsföretag osv.) förefaller det önskvärt och lämpligt med hänsyn till konsumentskyddet att konsumenten i samband med en olycka har endast en motpart, nämligen det aktuella järnvägsföretaget. Därefter står det järnvägsföretaget fritt att väcka talan om regress gentemot en tredje part.

Denna bilaga utgår.

Motivering

Jämför första behandlingen.