om förslaget till rådets förordning om ändring av förordningarna (EG) nr 894/97, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 när det gäller drivgarn

(KOM(2006)0511 – C6-0327/2006 – 2006/0169(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0511)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0327/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0014/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Det finns ingen gällande bestämmelse som innehåller en definition av drivgarn. Följande förordningar begränsar likväl användningen av drivgarn:

–   rådets förordning (EG) nr 894/97 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1239/98 av den 8 juni 1998,

–   rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98,

–   rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98.

Syftet med kommissionens förslag är att införa en enhetlig definition av drivgarn i dessa tre förordningar för att underlätta kontrollen och tillämpningen av de restriktioner för användandet som fastställs i de tre förordningarna.

Den föreslagna definitionen av ”drivgarn” är följande: varje garn som flyter på vattenytan eller på en viss nivå under vattenytan med hjälp av flytanordningar, och som driver med strömmen antingen fritt eller med det fartyg vid vilket det är fäst. Det kan vara utrustat med anordningar för att stabilisera garnet eller begränsa dess drivförmåga.

kort sammanfattning av bakgrundEN

Oron kring användningen av drivgarn och konsekvenserna av denna ökade i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet både internationellt och inom gemenskapen, framförallt på grund av den okontrollerade ökade användningen av dessa redskap, deras bristfälliga selektivitet, deras påverkan på den marina miljön och det stora antalet oavsiktliga bifångster, bland annat av däggdjur och sjöfågel, som blir en följd deras användning.

Den 11 juli 1989 antogs under det tjugonde forumet för södra Stilla havet i Tarawa (Kiribati) Tarawa-förklaringen, som motsätter sig användningen av drivgarn. Den 24 november 1989 i Wellington antog länderna och territorierna i södra Stilla havet konventionen om förbud mot användning av drivgarn i södra Stilla havet. Resolutionerna i Förenta nationernas nationalförsamling 44/225 av den 22 december 1989, 45/197 av den 21 december 1990 och 46/215 av den 20 december 1991 uttryckte också ett motstånd mot användningen av denna typ av garn. I den sista av dessa resolutioner föreslog man till och med ett totalförbud mot användningen av dessa garn från den 31 december 1992, då djuphavsfiske i stor skala med drivgarn skulle garanteras upphöra. Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) antog redan i november 1990 en resolution som syftade till att hindra en utbredning av fiske med drivgarn i Atlanten och Medelhavet.

På gemenskapsnivå infördes genom förordning (EEG) nr 345/92 från januari 1992 (om ändring för elfte gången av förordning (EEG) nr 3094/86 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna) ett tillfälligt undantag fram till den 31 december 1993 för att göra det möjligt för ett begränsat antal fiskefartyg (det vill säga de som hade använt denna typ av garn för fiske av långfenad tonfisk i nordöstra Atlanten i minst två år innan förordningen i fråga trädde ikraft) att använda garn med en högsta längd av 5 kilometer för fångst av denna art (högsta tillåtna längd för resten av gemenskapsflottan var 2,5 kilometer).

I april 1994 lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om ändring för sextonde gången av förordning (EEG) nr 3094/86 (KOM(1994)0131). Man föreslog att drivgarn, oavsett längd, skulle förbjudas från och med den 31 december 1997. Alla medlemsstater var emellertid inte beredda att godta ett sådant förslag. Förordning (EG) nr 1239/98 antogs slutligen av rådet i juni 1998. Genom en ändring av förordning (EG) nr 894/97 infördes från och med den 1 januari 2002 ett förbud mot användning av drivgarn avsedda för fångst av de arter som anges i bilaga VIII i alla vatten under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion med undantag av Östersjön, Stora och Lilla Bält och Öresund. Utanför dessa vatten gäller restriktionerna alla gemenskapens fiskefartyg.

Europaparlamentet uttalade sig i frågan om drivgarn bland annat i sin resolution av den 11 oktober 1991(1) om kommissionens förslag till ändring för elfte gången av förordning (EEG) nr 3094/86 och i sin resolution av den 17 december 1993(2), i vilken parlamentet förklarade sig vara motståndare till denna typ av fiskeredskap och begärde ett totalförbud, men att man samtidigt godtog att kommissionen på begäran av en medlemsstat kunde tillåta en användning inom zonen på 12 sjömil. Denna ståndpunkt bekräftades återigen i lagstiftningsresolutionen av den 28 september 1994(3) om förslaget till rådets förordning om ändring för sextonde gången av förordning (EEG) nr 3094/86. I denna resolution begär Europaparlamentet ett förbud från och med den 31 december 1994 (i stället för 1997) mot att ha ombord och använda dessa fiskeredskap för fångst av vissa långvandrande arter och man begärde också kompensation och stöd till omställning åt de fiskare som berörs.

Genom rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98 utvidgades från och med 2008 förbudet mot att ha ombord eller använda drivgarn oavsett längd och målart till Östersjön, Bälten och Öresund. I rådets förordning (EG) nr 812/2004 fastställs också åtgärder för att minska den oavsiktliga fångsten av valar genom att fartyg på 12 meter eller mer förbjuds att använda vissa typer av fiskeredskap, bland annat drivgarn, i vissa områden och under vissa perioder om inte ljudskrämmare samtidigt används. Medlemsstaterna är skyldiga att införa övervakningsprogram för oavsiktlig fångst av valar.

Europaparlamentet uttryckte i sin resolution av den 10 februari 2004(4) sitt stöd till detta förslag till förordning (KOM(2003)0451, av den 24 juli 2003), men föreslog vissa ändringar, bland annat om nödvändigheten av att utarbeta en långsiktig strategi för att förhindra oavsiktlig valfångst, nödvändigheten av att studera och införa alternativa fiskemetoder för att förhindra att småvalar dödas oavsiktligt samt förstörande av drivgarnen för att hindra en eventuell export av dem till tredje land.

Det förbud som skall gälla från och med 2008 enligt rådets förordning (EG) nr 812/2004 liksom tillfälliga föreskrifter för tillämpningen av detta förbud inbegreps i rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98.

I sin lagstiftningsresolution av den 13 oktober 2005(5) stödde Europaparlamentet kommissionens förslag (KOM(2005)0086, av den 14 mars 2005), men föreslog en rad ändringar, som syftar till att förtydliga och komplettera vissa bestämmelser om fiskeredskap. Man föreslog till exempel att det införs en definition av ”förlängningsstycke”, en definition och ett tillståndsförfarande för trålare av typen T90, liksom en utvärdering före den 1 januari 2008 av effekterna på vattenlevande däggdjur av användningen av drivgarn och annan snärjande utrustning.

FÖREDRAGANDENS KOMMENTARER OCH SLUTSATSER

Föredraganden påpekar att en liknande definition som den som är föremål för detta förslag till betänkande redan fanns i det ursprungliga förslag från kommissionen som nämns i föregående stycke (artikel 2, led m), men den har emellertid strukits ur den slutliga text som antogs av rådet. Förordning (EG) nr 2187/2005 är en följd av en gemensam förklaring från rådet och kommissionen i vilken rådet uppmanar kommissionen att under 2006 lägga fram ett förslag till en enhetlig definition av ”drivgarn”, som kan tillämpas på alla gemenskapens vatten.

En liknande definition fanns för övrigt också i förslaget till rådets förordning om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet (KOM(2003)0589 av den 9 oktober 2003), i artikel 2, led 10. Under den nuvarande valperioden uttryckte Europaparlamentet efter en lång debatt sin ståndpunkt om hela förslaget i sin resolution av den 9 juni 2005(6). Föredraganden hade hellre sett att man vid den politiska överenskommelsen i jordbruks- och fiskeutskottet den 20–21 november 2006 hade behållit denna definition i den kommande förordningen. I rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 23 november 2006 förbinder sig emellertid rådet att under 2007 undersöka detta förslag till förordning och att fatta ett beslut i frågan. Föredraganden hoppas att den definition som ingår i detta förslag till betänkande med det snaraste kommer att läggas till i artikel 11 i förordning (EG) nr 894/97, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1239/98 av den 8 juni 1998 och att den kommer att tillämpas också på Medelhavet.

Den definition av drivgarn som ingår i kommissionens nuvarande förslag överensstämmer med den definition som bland annat används av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)(7) och den utökar inte tillämpningsområdet för restriktionerna eller villkoren för användningen av drivgarnen i gemenskapslagstiftningen.

Föredraganden anser att det är nödvändigt att införa en enhetlig definition av drivgarn i de tre nämnda förordningarna, under förutsättning att definitionen bidrar till att underlätta tillämpningen och genomförandet av gemenskapslagstiftningen på området och att man undviker att lagstiftningen kan kringgås genom att olika tolkningar görs på nationell nivå.

Utskottet ser alltså positivt på detta initiativ, som syftar till en större enhetlighet när det gäller de olika medlemsstaternas övervakningspraxis och samtidigt ger de berörda parterna en större förståelse för denna term. Förslaget stämmer för övrigt väl med den pågående förenklingen och förbättringen av den gemensamma fiskeripolitiken, framförallt när det gäller förtydligandet och reformeringen av den nuvarande lagstiftningen om tekniska åtgärder.

Av dessa skäl rekommenderar därför föredraganden att detta förslag från kommissionen skall godkännas.

(1) EGT C 280, 28.10.1991, s. 181–182, A3-0244/91, föredragande: Garcia. (2) B3-1791/93 och B3-1793/93, EGT C 20, 24.1.1994, s. 543. (3) EGT C 305, 31.10.1994, s. 83, A4-0009/94, föredragande: Carmen Fraga Estévez. (4) EUT C 972, 22.4.2004, s. 30–74, A5-0020/2004, föredragande: Heinz Kindermann. (5) EUT C 233, 28.9.2006, s. 17–92 E, A2-0265/2005, föredragande: Chmielewski. (6) EUT C 124, 25.5.2006, s. 421–527, A6-0112/2005, föredragande: Carmen Fraga Estévez. När det gäller föregående valperiod, se också protokollet från sammanträdet den 1 april 2004, punkt 4.21 samt betänkande A5-0159/2004, föredragande: Giorgio Lisi. (7) FAO ”Fisheries Technical Paper”, 222 (version 1), 1990.