EuropaparlamentetChoisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska (vald)
| Förfarande : 2006/0247(CNS) |
|
Dokumentgång i plenum
| Dokumentgång : A6-0083/2007 | ||||||
Ingivna texter : A6-0083/2007 |  | Debatter : |  | Omröstningar : PV 26/04/2007 - 8.2Röstförklaringar |  | Antagna texter : P6_TA(2007)0158 |
| BETÄNKANDE * |
| |||||||||||||||
| 28 mars 2007 |
| |||||||||||||||
|
om förslaget till rådets förordning om införande av ett kompensationssystem för extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion under perioden 2007–2013 (KOM(2006)0740 – C6-0505/2006 – 2006/0247(CNS)) | ||||||||||||||||
| ||||||||||||||||
 | ||||||||||||||||
| ||||||||||||||||
 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
om förslaget till rådets förordning om införande av ett kompensationssystem för extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion under perioden 2007–2013 (KOM(2006)0740 – C6-0505/2006 – 2006/0247(CNS)) (Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0740)(1), – med beaktande av artiklarna 37 och 299.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0505/2006), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A6-0083/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| MOTIVERING |
| |||
|
Inledning Sedan 1992 beviljar Europeiska unionen stöd till produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter i de yttersta randområdena, i syfte att kompensera för extra kostnader för avsättningen av fiskeriprodukter från dessa områden på den europeiska kontinenten. Detta kompensationssystem, som inrättade 1992 och förlängdes 1994, 1995, 1998 och 2002, beviljades från början Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, och utvidgades 1998 till att även omfatta Franska Guyana och Réunion. Syftet med detta förslag till rådets förordning är att förlänga detta stödsystem som är i kraft fram till den 31 december 2006 enligt rådets förordning (EG) nr 2328/2003. Enligt förslaget skall det gälla från den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013. Allmän bakgrund till förslaget – Enligt detta förslag fastställs ett stödsystem för de yttersta randområdena för perioden 2007–2013, vilket syftar till att kompensera för de extra kostnader som uppstår för aktörerna vid saluföring av vissa av de fiskeriprodukter som fastställs i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000. – Stödet kan betalas ut till · fiskproducenter · redare och ägare till fiskefartyg · aktörer inom sektorn för beredning eller saluföring av fisk – Varje berörd medlemsstat skall för sina stödberättigade regioner upprätta en förteckning över de fiskeriprodukter samt kvantiteter av dessa produkter som berättigar till kompensation. Varje berörd medlemsstat skall även för sina regioner fastställa den kompensationsnivå som skall gälla för varje fiskeriprodukt. Kompensationsnivån kan differentieras för enskilda regioner eller mellan regioner i en och samma medlemsstat. – Det totala kompensationsbeloppet per år får inte överstiga följande belopp: a) Azorerna och Madeira 4 283 992 euro b) Kanarieöarna 5 844 076 euro c) Franska departementen Guyana och Réunion 4 868 700 euro – De berörda medlemsstaterna får, för att kunna ta hänsyn till ändrade villkor, anpassa förteckningen över stödberättigande fiskeriprodukter och kvantiteter av dessa samt kompensationsnivåerna, förutsatt att de totala belopp som fastställts iakttas. – Eftersom det inte handlar om en strukturåtgärd kommer stödet från EU att finansieras via Europeiska jordbruksfondens garantidel till ett belopp som uppgår till 15 miljoner euro per år. – Varje berörd medlemsstat skall upprätta en årlig rapport om genomförandet av kompensationen och meddela kommissionen denna senast den 30 april varje år. De yttersta randområdenas särdrag Gemenskapens yttersta randområden släpar efter i den sociala och ekonomiska utvecklingen på grund av den avlägsenhet, ökaraktär, ringa storlek samt besvärliga terräng- och klimatförhållanden som de kännetecknas av. Det sociala och ekonomiska livet påverkas av att regionerna är ekonomiskt beroende av några få produkter på små marknader och att de har en dubbel natur, dvs. de är EU-regioner och samtidigt omgivna av utvecklingsländer. Detta gäller även för fiskesektorn. Eftersom de lokala marknaderna är begränsade måste denna sektor klara av att täcka de extra kostnader som uppstår vid avsättningen av dessa produkter på den europeiska kontinenten. I detta sammanhang måste man beakta vissa grundläggande fakta relaterade till dessa regioners ekonomiska och sociala situation: – BNP per capita understiger genomsnittet i gemenskapen. – Arbetslösheten är hög i vissa regioner och anställningarna präglas ofta av stor osäkerhet. – Primärsektorn är mycket beroende av de traditionella produktionssektorer där merparten av befolkningen är verksam. Familjeföretagen spelar en stor roll, särskilt inom fiskesektorn. – Extra kostnader uppstår vid försörjning, transport och logistik för företag verksamma inom fångst- och beredning av fisk. Dessutom är de lokala marknaderna små och det är svårt att få tillträde till de marknader där regionens produkter saluförs. Kompensationssystemets betydelse för det yttersta randområdena Trots att inga kvantitativa uppgifter om hur samtliga berörda randområden påverkas finns att tillgå torde man kunna konstatera att systemet medför gynnsamma villkor för en fortsatt verksamhet för de ekonomiska aktörerna inom sektorn, vilket i sin tur genererar socioekonomiska vinster för den lokala befolkningen. Genom att upprätthålla verksamheten inom fiskesektorn garanterar man sysselsättning i regioner där alternativa sysselsättningar så gott som saknas. De fiskeriprodukter som omfattas av systemet utgör faktiskt en viktig del av de yttersta randområdenas export. Systemet gynnar sålunda lokal produktion, beredning och saluföring, och gör det möjligt för företag med anknytning till fiskeriprodukter att konkurrera med motsvarande gemenskapsföretag på kontinenten. Resultaten av den undersökning som kommissionen offentliggjort visar att systemet som helhet har hjälpt fiskerisektorn att bemöta den ökade konkurrensen från gemenskapens marknad som alltmer öppnar sig mot tredjeländer, i synnerhet mot AVS-länderna. Kompensationen ger stödmottagarna möjlighet att utnyttja stordriftsfördelar och uppnå en betydande ekonomisk avkastning tack vara att de på rättvisa villkor kan konkurrera med företagen på den europeiska kontinenten. Stödmottagarna har tack vare detta system kunnat bibehålla en marknadsandel som annars skulle ha erövrats av konkurrenterna. Kompensationssystemet har även gjort det lättare att utveckla och förbättra vissa verksamheter. Vattenbrukssektorn på Kanarieöarna, som i första hand producerar för den kontinentala marknaden, har till exempel dragit stor nytta av systemet. Detsamma kan sägas om tonfiskkonserveringsindustrin på Azorerna, tonfiskfilé- och dolkfiskindustrin på Madeira samt räkindustrin på Guyana. Allt detta har bidragit till att stabilisera och till och med öka sysselsättningen. Särskilda situationer – Azorerna och Madeira – När det gäller Azorerna och Madeira är det viktigt att betona att den lokala konserveringsindustrin står för en produktionsvolym som motsvarar nästan hälften av exporten. En stor del av den aktiva befolkningen är sysselsatt inom beredningsindustrin. Dessa produkter avsätts i första hand på den portugisiska kontinenten, i Italien och på vissa marknader som för närvarande verkar utvecklas i Centraleuropa. De särskilda villkor som råder i dessa regioner till följd av deras ringa storlek och geografiska läge, och som beaktas i artikel 299.2 i fördraget, ger upphov till extra kostnader för produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter. Denna situation försvagar konkurrenskraften i regionerna i förhållande till motsvarande företag på den europeiska kontinenten. Dessa regioners ökaraktär och avlägsna belägenhet i förhållande till gemenskapens kontinentala territorium orsakar extra kostnader relaterade till – höga transportkostnader, – extra utgifter för råvaror (salt, oljor, konservburkar m.m.), – högre energiutgifter, – transportförsäkringar m.m. Dessutom bör man komma i håg att Azorerna är en av de trettio regioner inom EU som är mest beroende av fiske! – Kanarieöarna Allt som sagts om den portugisiska övärlden gäller även för sektorerna för tonfisk, sardiner, makrill, bläckfisk och vattenbruksprodukter på Kanarieöarna. De extra kostnaderna för dessa produkter är även i detta fall relaterade till råvaror, energi och transportkostnader. – Guyana och Réunion Även departementen Guyana och Réunion brottas med liknande problem som ytterligare förvärras av faktorer såsom – bristen på maritim kredit för finansiella kostnader, – behovet av att hålla stora lager av reservdelar för fartygen, – högre fartygspriser än på kontinenten, – konkurrerande export från vissa tredjeländer i Syd- och Centralamerika. Föredragandens synpunkter Allmänna synpunkter Föredraganden gläder sig över att kommissionen i sitt förslag äntligen fastställt artikel 299.2 som rättslig grund. Genom artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen införde man i Europeiska unionens primärrätt begreppet yttersta randområde (avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter). Artikeln är den rättsliga grund som ger rådet möjlighet att på förslag från kommissionen och efter samråd med parlamentet anta specifika åtgärder som skall tillämpas på de yttersta randområdena. De yttersta randområdenas särdrag har genom förklaring nummer 26 till Amsterdamfördraget (den redan nämnda artikel 299.2), och införandet av en särskild rättslig grund, erkänts av författarna till det fördraget. De yttersta randområdenas särdrag bekräftades nyligen i det konstitutionella fördraget och de utgör grund för gemenskapens åtgärder för en särbehandling av dessa regioner i syfte att lindra de bestående handikapp som deras avlägsna belägenhet orsakar och förbättra deras utveckling och konvergens mot övriga områden inom EU. Föredraganden stöder rådets strategiska synsätt som även bekräftats av Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén som anser att man måste anta en särskild strategi för stöd till och utveckling av de yttersta randområdena, i synnerhet inom fiskerisektorn, i enlighet med kommissionens meddelande om ett starkare partnerskap med de yttersta randområdena (KOM(2004)0543). Trots en stegvis avreglering av handelshindren på den gemensamma marknaden, vilket i hög grad bidragit till bättre stordriftsfördelar, försvagar de naturliga handelshinder som fortfarande förekommer i de yttersta randområdena ställningen för företagen i området i förhållande till de företag som åtnjuter fullt tillträde till gemenskapens marknad. Företagen i de yttersta randområdena bedriver sin verksamhet på en begränsad, fragmenterad och avlägset belägen lokal marknad som inte ger dem möjlighet att på lika villkor utnyttja stordriftsfördelar. Den särskilda situationen för fisket: Föredraganden anser att det för fiskerisektorns fortlevnad i de yttersta randområdena är mycket viktigt att det kompensationssystem som enligt detta förslag skall införas tar hänsyn till marknadens nuvarande särdrag. Föredraganden föreslår därför vissa ändringar till den grundtext som kommissionen lagt fram. Föredraganden anser följande: – Posei-programmet för fiske (särskilt program för fisket inriktat på de yttersta randområdenas avlägsna läge och ökaraktär) bör, i likhet med Posei-programmet för jordbruk, utgöra ett permanent och inte tidsbegränsat system eftersom de geografiska och strukturella begränsningarna som tillämpningen grundar sig på inte kommer att ändras. – Kompensationen bör inte grundas endast på transportkostnaderna och inte begränsas av ett tak på 75 procent av dessa kostnader (för Posei-programmet för jordbruk finns inget tak), även om principen om att undvika överkompensation respekteras. – Det måste vara tillåtet att utnyttja import om flottorna i de yttersta randområdena inte fiskar kvantiteter som räcker till för att garantera lönsamhet inom beredningssektorn i dessa regioner. I sin rapport KOM(2006)0734 (s. 9) avslöjar kommissionen för övrigt att ”importen är nödvändig för vissa företag, med tanke på stordriftsfördelar och för att hela företagskapaciteten skall kunna utnyttjas”. – Det stöd som beviljas i enlighet med detta system bör utvidgas till fler områden och inte endast riktas in på kostnader direkt relaterade till de transportkostnader som uppstår vid saluföring av fiskeriprodukter. Det uppstår även andra extra kostnader som hänför sig till försörjning och logistik i samband med fångst, beredning och utsläppande på slutmarknaderna. Även dessa kostnader bör uppmärksammas. – Extra kostnader relaterade till användning av råmaterial såsom oljor, salt m.m. bör även vara stödberättigande. – Inom ramen för det årliga anslag som de berörda regionerna tilldelats bör det vara möjligt att anpassa kompensationsbeloppen mellan regioner inom en viss medlemsstat och mellan olika medlemsstater, som ett sätt att optimera utnyttjandet av dessa belopp. – Europeiska kommissionen bör inrätta en undantagsordning för de yttersta randområdena när det gäller statligt stöd till fiskesektorn, i likhet med det stöd som nyligen godkändes i samband med översynen av Posei-programmet för jordbruk. – Föredraganden stöder även kommissionens förslag om ökad flexibilitet för medlemsstaterna, vilket innebär att dessa för sina regioner får fastställa och anpassa de stödberättigande fiskeriprodukterna och kvantiteterna av dessa samt motsvarande kompensationsnivåer inom ramen för det totala årliga belopp som de berörda regionerna beviljats. | ||||
| YTTRANDE från budgetutskottet (21.3.2007) |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
KORTFATTAD MOTIVERING Under åren 2003–2006 omfattade gemenskapens budget i linje med artikel 299.2 i EG-fördraget om särskilda åtgärder för de yttre randområdena och rådets förordning nr 2328/2003 ett kompensationssystem för extra kostnader för avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion. Syftet med detta förslag till rådets nya förordning är att förlänga tillämpningen av kompensationssystemet för dessa kostnader under perioden 2007–2013 och införa vissa ändringar. Enligt kommissionen är det generella syftet med de ändringar som föreslås i den nya förordningen jämfört med den föregående att strama upp villkoren för att bevilja kompensationsstöd och samtidigt ge medlemsstaterna en viss flexibilitet att fastställa vilka arter och kvantiteter som skall berättiga till kompensationsstöd. Det bästa exemplet på uppstramningen av villkoren är taket för kompensationsstödet som fastställs till 75 % av de verkliga kostnaderna för transport. Detta kommer att utgöra en tydligare grund för att fastställa de beviljade stödbeloppen än tidigare och måste välkomnas. Det kan förefalla överraskande att fiskeriprodukter som fångats av fartyg som seglar under venezuelansk flagg (artikel 4.4 a) är berättigade till kompensation, men enligt den information som lämnats av kommissionen finns det för närvarande 45 venezuelanska fartyg som har tillstånd att fiska i franska Guyanas vatten. Eftersom de måste landa 50–75 % av sina fångster i Guyana och kompensation endast beviljas beredningsanläggningar som är baserade i Guyana (och inte till fartygsägarna) förefaller denna bestämmelse acceptabel. Generellt sett kan föredraganden godkänna förslaget. Stödet till de yttersta randområdena är en vedertagen åtgärd som bekräftas i fördraget. Den största delen av det fiske som bedrivs i dessa vatten och den fisk som landas där är resultatet av ett lokalt, relativt småskaligt fiske och bör därför beviljas stöd för att transporteras till marknaderna på den europeiska kontinenten. Det är emellertid oerhört viktigt att garantera att anslagen från EU:s budget används i linje med de mål som fastställs i fördraget. En hamn, Las Palmas på Gran Canaria, som är allmänt känd för att vara en bekvämlighetshamn fungerar som inkörsport till EU för olagligt fångad fisk. Det lokala fiske som bedrivs i Kanarieöarnas vatten förtjänar att erhålla stöd från de anslag som föreslås av kommissionen, men det olagliga fisket får inte under några omständigheter ta del av detta stöd. Kommissionen har beslutat att kampen mot det olagliga fisket skall vara en av de viktigaste prioriteringarna för 2007 och håller för närvarande på att utarbeta en ny handlingsplan som skall åtföljas av omfattande och ambitiösa lagstiftningsförslag. En av de viktigaste beståndsdelarna i förslaget kommer att vara en utökning av kontrollerna i hamnarna för att hålla det olagliga fisket borta från EU. Detta förslag för de yttersta randområdena inbegriper därför som villkor att kompensation inte får beviljas till fiskeriprodukter som kommer från ”olagligt, orapporterat och oreglerat (IUU) fiske” (artikel 4.4 d). Föredraganden stöder till fulla detta. Kommissionen understryker kampen mot det olagliga fisket. Två ändringsförslag har lagts fram i linje med detta, varav båda syftar till att komplettera detta förträffliga mål och garantera att kommissionens budget inte används för att stödja olagliga fiskeriprodukter. Enligt artikel 7 skall de berörda medlemsstaterna meddela kommissionen en kompensationsplan med information om stödberättigande fiskeriprodukter och kvantiteter av dessa samt av kompensationsbelopp. Enligt ändringsförslaget skall medlemsstaterna skall ange vilka kontroller som kommer att utföras för att garantera att endast lagligen fångad fisk, enligt den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser (artikel 4.3), erhåller det kompensationsstöd som föreskrivs i denna förordning. Enligt artikel 10 skall medlemsstaterna anta lämpliga bestämmelser för att säkerställa förenligheten med de krav som fastställs i denna förordning. Eftersom kampen mot det olagliga fisket är så viktig och med hänsyn till de åtgärder kommissionen vidtagit på detta område föreslås några klargöranden beträffande den typ av kontroller som medlemsstaterna bör planera för att hålla det olagliga fisket borta från EU. ÄNDRINGSFÖRSLAG Budgetutskottet uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
ÄRENDETS GÅNG
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (21.3.2007) |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
KORTFATTAD MOTIVERING Det förslag till förordning som detta yttrande handlar om är en uppföljning av den genomföranderapport som kommissionen med viss fördröjning lade fram den 30 november 2006 i enlighet med artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 2328/2003 av den 22 december 2003 om att upprätta ett kompensationssystem för de extra kostnader vid avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion som är en följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden(1). Till grund för genomföranderapporten ligger en extern studie från mitten av september 2006, där slutsatsen är att kompensationssystemet för perioden 2003–2006 bidragit till att minska de extra kostnaderna till följd av läget i gemenskapens yttersta randområden och underlättat utvecklingen och stabiliseringen av ekonomiska uppströms- och nedströmsverksamheter. Därigenom har sysselsättningen stabiliserats och till och med ökat i områden där det finns få andra alternativ. Ett exempel är konserveringsindustrin av tonfisk på Azorerna, av tonfiskfiléer och dolkfisk på Madeira samt räkindustrin i Guyana. Stöd beviljas sedan 1992 till producenter, fartygsägare och redare som är registrerade i hamnar på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna samt aktörer inom berednings- eller saluföringssektorn. Stödet utvidgades senare till att omfatta de franska departementen Guyana 1994 och Réunion 1998 och förlängdes första gången 2003 genom förordning (EG) nr 2328/2003 som löpte ut den 31 december 2006. Under denna period uppgick stödet till 60 miljoner euro, omkring 15 miljoner euro per år, varav en hög andel – omkring 85 procent – beräknas ha utnyttjats, trots en bristande flexibilitet vid tillämpningen av förordning (EG) nr 2328/2003. Den sociala och ekonomiska utvecklingen i gemenskapens yttersta randområden(2) hämmas av dessas avlägsna belägenhet, ökaraktär, små lokala marknader, geografiska spridning, ringa storlek och besvärliga terräng- och klimatförhållanden, något som också har en negativ inverkan på fisket som är huvudnäring i vissa av dessa områden. Dessa hinder för utvecklingen är strukturella och permanenta. Det är positivt att man i förslaget till förordning behåller det nuvarande kompensationssystemet och tillför ändringar som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa det mer flexibelt, men med tanke på artikel 299.2 i EG-fördraget och de yttersta randområdenas läge är det ändå obegripligt varför systemet inte förblir öppet, dvs. utan tidsgräns, i likhet med stödet till jordbruk i Posei-programmet. Ifrågasättas kan även taket på kompensationen för extra kostnader som (bara) är 75 procent av transportkostnaderna och andra kostnader liksom den alltför stora inriktningen på transportkostnader, när man snarare borde se till helheten och även ta hänsyn till kostnaderna för produktion och saluföring i de yttersta randområdena. Med tanke på de ökade kostnaderna, särskilt för transporter sedan 2003 och den flexibilitet som det nya systemet erbjuder, krävs det därför en ökning av anslagen samtidigt som fördelningen mellan medlemsstaterna bibehålls. Föredraganden vill också påpeka att man, i fråga om stödberättigande fiskeriprodukter, i den kommande förordningen bör fortsätta att tillåta att fisk som fångats av ett gemenskapsfartyg används när fångsterna från lokala fartyg inte räcker till för att förse den lokala beredningsindustrin. ÄNDRINGSFÖRSLAG Utskottet för regional utveckling uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
ÄRENDETS GÅNG
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ÄRENDETS GÅNG |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Senaste uppdatering: 12 april 2007 | Rättsligt meddelande |