om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer

(2007/2001(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av alla avtal mellan EU och tredjeländer och de klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati som ingår i dessa avtal,

–    med beaktande av artiklarna 177, 178, 300 och 310 i EG-fördraget och artiklarna 3, 6, 11, 19 och 21 i EU-fördraget,

–    med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer, i synnerhet EU:s riktlinjer för dialogen om mänskliga rättigheter, antagna den 13 december 2001, och utvärderingen av genomförandet av dessa riktlinjer, antagen den 9 december 2004,

– med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(1) och kommissionens uppföljning av den resolutionen,

– med beaktande av rådets dokument om integrationen av mänskliga rättigheter i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och andra politikområden inom EU, antaget den 7 juni 2006,

– med beaktande av ramavtalet av den 26 maj 2005 mellan Europaparlamentet och kommissionen,

– med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land(2),

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen,

– med beaktande av sina tidigare debatter och brådskande resolutioner om fall av kränkningar av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(3),

– med beaktande av slutsatserna från diskussionerna i Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter den 3 maj 2007 om de mänskliga rättigheterna i Kina och Uzbekistan och den 23 april 2007 om de mänskliga rättigheterna i Ryssland,

– med beaktande av sina resolutioner av den 10 maj 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Samara den 18 maj 2007(4), av den 26 april 2007 om aktuella ingripanden mot demonstranter i Ryssland(5), av den 18 januari 2007 om fängslandet av och rättegången mot fem bulgariska sjuksköterskor och en palestinsk läkare i Libyen(6), av den 16 november 2006 om Iran(7), av den 26 oktober 2006 om Uzbekistan(8) och av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina(9),

– med beaktande av slutsatserna om Centralasien från rådets (yttre förbindelser) 2796:e sammanträde i Luxemburg den 23 april 2007, av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Kirgizistan, Kazakstan och Uzbekistan, som redan har trätt i kraft, av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Tadzjikistan och Turkmenistan, som har undertecknats men ännu inte ratificerats, och av kommissionens strategidokument om Centralasien 2002–2006,

– med beaktande av artiklarna 8, 9, 96 och 97 i, och bilaga VII till, partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000, och ändrades i Luxemburg den 25 juni 2005 (Cotonouavtalet),

– med beaktande av resolutionerna från den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen och framför allt dess resolution som antogs i Haag den 25 november 2004 om den politiska dialogen inom AVS–EG-församlingen (artikel 8 i Cotonouavtalet)(10),

– med beaktande av den bilaterala handlingsplan som kommissionen antog den europeiska grannskapspolitiken med grannskapspolitikens partnerländer, med undantag av Algeriet, Vitryssland, Libyen och Syrien,

– med beaktande av kommissionens meddelande om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726) och Europaparlamentets kommande resolution om det meddelandet,

–    med beaktande av Europaparlamentets rekommendationer till rådet av den 15 mars 2007 om förhandlingsmandatet för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan(11) och mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och de centralamerikanska staterna å andra sidan(12),

–    med beaktande av sina resolutioner av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(13) och av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(14),

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0302/2007), och av följande skäl:

A.  Dialogerna om mänskliga rättigheter är ett av många instrument som EU kan använda för att genomföra sin politik på människorättsområdet, och de utgör en väsentlig del av den övergripande strategi inom Europeiska unionen som syftar till att främja hållbar utveckling, fred och stabilitet.

B.   De mänskliga rättigheterna är universella, individuella och odelbara, vilket innebär att inte bara de medborgerliga och politiska rättigheterna utan även de sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella rättigheterna måste upprätthållas och främjas. EU måste fortsätta att inrätta ändamålsenliga instrument i detta sammanhang.

C.  Alla beslut att inleda en dialog om mänskliga rättigheter grundas på vissa villkor antagna av rådet, varvid man särskilt beaktar de viktigaste frågorna för EU rörande situationen för de mänskliga rättigheterna på plats i landet, ett genuint åtagande från myndigheternas sida i det berörda landet vad avser en sådan dialog för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats och den positiva inverkan som en dialog om mänskliga rättigheter kan ha på situationen för de mänskliga rättigheterna.

D.  Enligt EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna skall alla frågor som gäller mänskliga rättigheter behandlas på ett adekvat och systematiskt sätt inom ramen för den övergripande politiska dialog som förs med tredjeländer på samtliga nivåer.

E.   Rådet beslutade 2004 att två gånger per år undersöka dialogernas allmänna status på grundval av en översikt och en uppdaterad tidsplan. Samtidigt underströk rådet att dialoger inte skulle föras på obestämd tid utan med ett bestämt slutdatum, och även med en strategi för hur man drar sig ur.

F.   Att dialogen och samråden om de mänskliga rättigheterna förs enligt en mängd olika strukturer, format och förfaranden, utan att någon riktig enhetlighet upprätthålls, kan leda till att trovärdigheten i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna undergrävs på den internationella scenen. En större öppenhet och demokratisk kontroll är önskvärd vid tillämpningen av Europeiska unionens riktlinjer för dialogen om mänskliga rättigheter.

G.  Rådets nuvarande rutiner är att rapportera om dagordningen och målen för den kommande omgången av strukturerade dialoger/samråd om mänskliga rättigheter och att inbjuda en tjänsteman från parlamentet att delta tillsammans med företrädare för icke-statliga organisationer.

H.  Cotonouavtalet har inriktats på hållbar utveckling och haft den enskilde som den förgrundsfigur som drar nytta av utvecklingspolitiken. Detta förutsätter respekt för och främjande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Översynen av detta avtal 2005 ledde till att den politiska dialogen, särskilt om mänskliga rättigheter, intensifierades inom ramen för artikel 8.

I.    Om en part underlåtit att fullgöra en förpliktelse med avseende på principen om respekten för de mänskliga rättigheterna, för demokratiska principer och för rättsstatsprincipen enligt artikel 9 i Cotonouavtalet inleds ett samrådsförfarande enligt artikel 96 för att avhjälpa situationen.

J.    Samtidigt som artikel 8 i Cotonouavtalet välkomnas, vilken föreskriver politisk dialog mellan AVS-länderna och EU, och även en regelbunden bedömning av respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer och rättsstatsprincipen samt för sunt styrelseskick, kvarstår oron att denna artikel används för att kringgå samrådsförfarandet enligt artikel 96 vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

K.  Som en kortfristig åtgärd i flera av den europeiska grannskapspolitikens handlingsplaner rekommenderas att ett underutskott inrättas enligt artikel 5 i associeringsavtalet i syfte att utveckla en strukturerad politisk dialog kring demokrati och rättsstatsprincipen. Det aktuella underutskottet har inga befogenheter att fatta beslut men kan lämna förslag till respektive associeringsutskott eller till organ på högre nivå inom den politiska dialogen.

L.   Genomförandet av handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken övervakas av flera underutskott, och enligt de bilaterala associeringsavtalen har EU inlett ett förfarande för att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter, demokratisering och styrelseskick i samtliga grannskapsländer. Hittills har sådana underutskott godkänts av Marocko, Jordanien och Libanon, och där har också möten hållits. Egypten har godkänt att ett underutskott inrättas, men ännu har inga möten hållits. Tunisiens process för att godkänna ett underutskott är under pågående.

M.  Genom reformeringen av de finansiella instrumenten för externt stöd har Europaparlamentet fått rätt att genomföra en demokratisk granskning av relevanta strategidokument och är samtidigt en av budgetmyndigheterna.

N.  Kvinnors och barns rättigheter utgör en omistlig, väsentlig och odelbar del av de allmänna mänskliga rättigheterna, såsom de fastställs i Pekingdeklarationen och handlingsplanen från 1995.

A. Ökad samordning och konsekvens i dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

1.   Europaparlamentet betonar att främjandet av de mänskliga rättigheterna är en grundläggande del av EU:s utrikespolitik, och uppmanar rådet och kommissionen att systematiskt inkludera frågor om mänskliga rättigheter i dagordningen för EU:s politiska dialoger och samråd med tredjeländer och att i högre grad integrera mänskliga rättigheter i all EU:s utrikespolitik, inklusive de externa aspekterna av EU:s interna politik, och insisterar på att alla tillgängliga instrument används för att uppnå de målen.

2.   Europaparlamentet anser att människorättsfrågor bör behandlas på högsta politiska nivå för att ge dessa frågor större politisk tyngd. Parlamentet påminner om att främjande och skydd av mänskliga rättigheter i tredjeländer inte får styras av geopolitiska och geostrategiska allianser. Parlamentet betonar att respekten för mänskliga rättigheter bör utgöra grunden för strategiska och privilegierade förbindelser med EU inom ramen för politiska, ekonomiska och kommersiella dialoger.

3.   Europaparlamentet uppmanar rådet att till fullo tillämpa Europeiska unionens riktlinjer för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter.

4.   Europaparlamentet ställer sig bakom slutsatserna från den första översynen av genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, i vilka fastslås att situationen för människorättsförsvarare och den miljö i vilken de verkar bör integreras systematiskt i EU:s politiska dialoger och samråd med tredjeländer, däribland de bilaterala dialoger och samråd som förs av EU:s medlemsstater.

5.   Europaparlamentet välkomnar rådets nyligen antagna beslut om att utarbeta EU-riktlinjer om barns rättigheter. Dessa riktlinjer skall vara klara under det portugisiska ordförandeskapet 2007. Parlamentet understryker därför att den nödvändiga samstämmigheten med de existerande riktlinjerna för barn i väpnade konflikter bör respekteras liksom behovet att beakta Parisöverenskommelserna om att skydda barn för olaglig rekrytering eller utnyttjande av beväpnade styrkor eller grupper.

6.   Europaparlamentet uppmanar rådet än en gång att systematiskt tillämpa klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i alla EU:s avtal och förbindelser med tredjeländer. Parlamentet upprepar sitt krav på att utarbeta öppna förfaranden för att granska situationen för de mänskliga rättigheterna och tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter. Parlamentet kräver att resultaten av sådana granskningar skall beaktas systematiskt i samband med dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter med tredjeländer och vice versa.

7.   Europaparlamentet framhåller att huvudsyftet med dialogen och samrådet är att i tredjeländer uppmuntra konsolideringen av demokrati, rättsstatsprincipen, gott styrelseskick och respekt för grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, något som inte enbart omfattar civila och politiska rättigheter utan också sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella rättigheter. Parlamentet betonar att man kommer att uppnå dessa mål genom att respektera de allmänna principerna som fastställts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra universella instrument för mänskliga rättigheter som antagits inom ramen för FN. Även millennieutvecklingsmålen kommer att beaktas.

8.   Europaparlamentet hävdar att en dialog om mänskliga rättigheter eller samråd med tredjeland måste leda till en systematisk integrering av mänskliga rättigheter i alla delar av EU:s samarbete med det berörda landet, inbegripet i gemenskapens utvecklingspolitik och ekonomiska, finansiella och tekniska samarbete med tredje länder, och att dialogen och samråden om de mänskliga rättigheterna inte får bli ett självändamål.

9.   Europaparlamentet välkomnar rådets ansträngningar att skapa enhetliga ramar för dialogen och samrådet om mänskliga rättigheter med hjälp av EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter som utarbetades 2001 och som granskades 2004. Parlamentet vidhåller att den flexibilitet och pragmatism som krävs för att garantera att dialogerna och samråden är effektiva inte får undergräva den konsekventa tillämpning som krävs för att förhindra att dialogerna och samråden reduceras till att bli frivilliga.

10. Europaparlamentet konstaterar att det finns en mängd olika dialoger och samråd som alla är baserade på olika strukturer, format, frekvenser och metoder, vilket grumlar bilden och skapar förvirring kring EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet beklagar att den eventuella information som kan finnas om agendor, syften, förebilder eller resultat i anslutning till dialoger och samråd baserade på avtal, ad hoc-dialoger och samråd, dialoger och samråd med likasinnade länder eller den politiska dialogen och det politiska samrådet inte gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att varken rådet eller kommissionen har utarbetat en metod för att organisera och systematisera dessa dialoger och samråd, och att det därför är omöjligt att granska resultaten ur ett helhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillämpa en systematisk strategi på dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter med tredjeländer och klassificera dem utifrån metod och ämne för att kunna skapa en grund för objektiv utvärdering och övervakning av situationen för mänskliga rättigheter, uppnådda resultat etc.

Ökad interinstitutionell samordning

11. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att hitta olika sätt att förbättra samordningen mellan de olika EU-institutionerna (rådet, kommissionen och Europaparlamentet) genom att upprätta ett interinstitutionellt trepartssamtal om den politiska dialogen samt dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter. Parlamentet vill också att man omedelbart undersöker olika sätt att förbättra den interna kommunikationen inom institutionerna.

12. Europaparlamentet välkomnar initiativet från rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter, COHOM, varigenom alla EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter regelbundet skall ses över i syfte att bevara ett helhetsperspektiv. Detta skall göras genom att man två gånger per år för diskussioner om ett uppdaterat allmänt ramverk och en tidsplan för pågående dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. Parlamentet vill att granskningen genomförs i vederbörlig ordning och att information rutinmässigt ges till övriga parter inom rådet, till kommissionen och dess delegationer i tredjeländer och till Europaparlamentet som ett led i ovannämnda interinstitutionella trepartssamtal.

Rekommendationer till rådet

13. Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa COHOM-mandatet för att säkra sambandet mellan dialogerna och samråden och EU:s övriga metoder för att främja de mänskliga rättigheterna i berörda länder (oavsett om de dialogerna och samråden är resultatet av arbete i internationella organ eller har sitt ursprung i skyldigheter som anges i EU:s egna instrument).

14. Europaparlamentet förnyar sin uppmaning till rådet att överväga att göra COHOM till en särskild arbetsgrupp med företrädare i Bryssel och att nära samarbeta med Europaparlamentets behöriga utskott. Parlamentet anser att detta skulle ge mer tid för sammanträden och garantera bättre samordning och därmed, förhoppningsvis, en noggrannare granskning av EU:s politik för mänskliga rättigheter i allmänhet och dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter i synnerhet, samt när det gäller att integrera de mänskliga rättigheterna för att göra EU:s politik mer enhetlig.

15. Europaparlamentet uppmanar rådet att ge enheten för mänskliga rättigheter inom rådets generalsekretariat ökad tyngd genom att låta den delta i genomförandet av de politiska dialogerna, inklusive de dialoger och samråd som baseras på samarbetsavtal under kommissionens ansvar, och att inrätta ett permanent samordningssystem för alla strukturerade dialoger eller samråd om mänskliga rättigheter inom enheten för mänskliga rättigheter. Syftet är att se till att de ämnen som tas upp i dialogerna och vid samråden förnyas och att kontinuiteten och ett relevant urval av deltagare säkras. Parlamentet anser att en sådan samordning bör bidra till att EU och det aktuella landet upprättar bilaterala nätverk av organisationer, institutioner och akademiker, så att man garanterar den nödvändiga integreringen av mänskliga rättigheter och demokrati i alla delar av EU:s politik, framför allt efter reformerna av de finansiella instrumenten för externt EG-stöd. Parlamentet kräver därför att nödvändiga åtgärder vidtas för att enheten skall kunna utföra ovanstående uppgifter, inklusive att ge den ökade finansiella resurser och mer personal.

16. Europaparlamentet uppmanar rådet att göra de bilaterala dialoger och samråd om mänskliga rättigheter som genomförs av enskilda medlemsstater och av EU mer enhetliga och att förstärka COHOM:s roll då arbetet i medlemsstaternas ambassader samordnas med det arbete som bedrivs i kommissionens delegationer.

Rekommendationer till kommissionen

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att de i varje landstrategidokument och andra strategidokument bör inkludera en särskild strategi för mänskliga rättigheter och demokratisering, en strategi som kan användas som utgångspunkt för den politiska dialogen.

18. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att se till att det i alla EU-delegationer i tredjeländer alltid finns en EU-tjänsteman som ansvarar för dialogen och samrådet om mänskliga rättigheter, och ber kommissionen se till att de personer som ansvarar för dessa frågor är närvarande så snart någon form av politisk dialog förs. Parlamentet kräver därför att nödvändiga åtgärder vidtas, inbegripet en ökning av kommissionens finansiella resurser och personal, för att göra det möjligt för den att slutföra denna uppgift.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera enhetligheten för olika valobservationsuppdrag (framför allt vad gäller eftervalsstrategin) och processen för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och berörda tredjeländer för tiden efter val inrätta ett system för övervakning av och stöd till demokratiseringsprocessen. Det civila samhället bör i alla skeden tas med i genomförandet av rekommendationerna för åtgärder efter val.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa och utnyttja resultaten från dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter i utarbetandet av årliga strategier på vilka man baserar genomförandet av projekt enligt det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) och att systematiskt koppla samman dessa båda verktyg.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att särskilt integrera resultaten från dialogen och samråden om mänskliga rättigheter i sina projekt och program för utvecklingsbistånd och tekniskt, kommersiellt och finansiellt samarbete.

Ökad överensstämmelse med andra stater och internationella organisationer

22. Europaparlamentet välkomnar rådets uttalande om att bilaterala dialoger och samråd om mänskliga rättigheter i sig inte skall bidra till att minska det internationella tryck som EU utövar vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett visst land, och påpekar att det är av avgörande betydelse att dialogerna och samråden stöds av lämpligt diplomatiskt och politiskt tryck på alla nivåer, vilket även omfattar FN:s organ och framför allt människorättsrådet.

23. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att analysera, stödja och samordna utarbetandet av kriterier för EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter tillsammans med åtgärderna från andra givare och internationella organisationer, med särskilt fokus på FN:s nuvarande mekanismer (rapporter från särskilda rapportörer, expertkommittéer, generalsekreteraren, människorättsrådet, den höge kommissionären för mänskliga rättigheter etc.). Europaparlamentet anser att rådet och kommissionen i sin övergripande strategi för att ta upp frågor som rör de mänskliga rättigheterna inom ramen för politisk dialog systematiskt bör hänvisa till de vallöften som medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter avgav.

24. Europaparlamentet rekommenderar att lämpliga system utarbetas för att göra det möjligt att harmonisera indikatorer och mål med andra tredjeländer och internationella organ som för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med ett visst land eller en viss grupp av länder. Parlamentet rekommenderar att sådana arrangemang utformas enligt Bernprocessen som infördes av Schweiz för förbindelserna med Kina, och att man i det syftet inrättar informella forum för utbyte av information och god praxis.

B.  Ökad öppenhet och större offentlighet för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

25. Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter bör genomföras på ett öppnare och mer samordnat vis, och uppmanar till undersökning av lämpliga metoder för att uppnå detta mål utan att dialogernas och samrådens resultat äventyras.

26. Europaparlamentet förstår att det behövs ett visst mått av sekretess i samband med dialogerna och samråden och kräver ett positivt svar på begäran att tillsammans med parlamentet inrätta ett system så att valda parlamentsledamöter kan ta del av information om sekretessbelagda aktiviteter i anslutning till dialogen och samråden om mänskliga rättigheter och tillhörande förfaranden. Parlamentet föreslår än en gång att systemet utformas på grundval av de kriterier som redan fastställts i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2006 om tillgång till känslig information från rådet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

27. Europaparlamentet uppmanar rådet att först samråda med alla berörda parter, framför allt Europaparlamentet och icke-statliga organisationer, innan EU utarbetar de specifika mål som skall uppnås genom dialogen och samrådet med ett visst land eller bestämmer kriterier för att analysera de framsteg som uppnåtts mot bakgrund av förutbestämda kriterier, samt kriterierna för en eventuell avbrottsstrategi.

28. Europaparlamentet anser att specifika mål bör fastställas för varje dialog och samråd på grundval av samtliga dokument som utarbetats av rådet, medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet samt på rapporterna från internationella och lokala människorättsorganisationer, i syfte att fastställa målsättningarna i dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter med ett tredjeland och kräver att de bästa handlingsplanerna för att uppnå konkreta resultat analyseras. Parlamentet anser att dialoger och samråd bör föras så att målen uppnås på ett effektivt sätt.

29. Europaparlamentet hävdar att dialogens och samrådets mål bör baseras på principen att mänskliga rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende och rekommenderar att de kriterier som ställs upp inte bara omfattar medborgerliga och politiska rättigheter utan även ekonomiska, sociala, ekologiska och kulturella rättigheter.

30. Europaparlamentet betonar att en delegation bestående av experter på hög nivå bör sändas från EU-trojkan till ett land som är aktuellt för att försöka inleda en dialog och samråd om mänskliga rättigheter. Dialogen och samrådet bör följas upp genom en rapport som läggs fram inför COHOM och parlamentet.

31. Europaparlamentet uppmanar rådet att fastställa tydliga kriterier för när en dialog eller ett samråd skall inledas, avbrytas eller avslutas, att göra en konsekvensanalys innan man motiverar ett inledande eller ett avbrytande (där uppehållets förväntade tidslängd och nödvändiga åtgärder för ett återupptagande av dialogen och samrådet behandlas) samt att se till att delegationen från det aktuella landet inte får intrycket av att EU betraktar dialogen och samrådet som ett mål i sig som till varje pris måste uppfyllas.

32. Europaparlamentet begär att rådet, då ett tredjeland vägrar att inleda eller fortsätta en dialog eller ett samråd om mänskliga rättigheter, skall överväga särskilda åtgärder avseende mänskliga rättigheter och demokratisering, särskilt genom stöd till det civila samhället.

33. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra dagordningen för dessa dialoger och samråd i så god tid i förväg att alla berörda intressenter, särskilt parlamentet och de icke-statliga organisationerna, kan bidra.

34. Europaparlamentet anser att ämnena för dialogerna och samråden på agendorna av effektivitetsskäl bör ha en tydligare avgränsning och en mer konkret inriktning samt att båda sidor bör medverka i utformningen. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om att utvecklingen av dialoger och samråd grundar sig på växelverkan och ömsesidig respekt.

35. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utöva kraftiga påtryckningar på myndigheterna i tredjeländer så att företrädare för de ministerier och andra offentliga institutioner som berörs av de ämnen som valts på dagordningen för dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter får rätt att delta.

36. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att under medverkan av parlamentet och icke-statliga organisationer utarbeta indikatorer för varje givet mål/riktmärke. Parlamentet anser att sådana indikatorer måste vara realistiska och syfta till att nå praktiska resultat som kan få stöd av andra politiska verktyg inom EU:s utrikespolitik. Parlamentet är övertygat om att det är viktigt att erkänna att resultaten av dialogerna och samråden bör utvärderas ur ett långsiktigt perspektiv.

37. Europaparlamentet noterar rådets ansträngningar att harmonisera nyckelområden för EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter så att dessa viktiga områden kan användas som en grund för riktmärkning för att mäta de framsteg som görs, detta i syfte att stärka samstämmigheten och följdriktigheten i förhållandet mellan dialoger och samråd om mänskliga rättigheter och alla instrument inom EU:s människorättspolitik.

38. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra de mål och riktmärken som fastställs under dialogerna och samråden, så att både de institutioner som arrangerar dialogerna och samråden och de institutioner eller icke-statliga aktörer som inte deltar kan analysera dem, och på så sätt se till att EU kan göras offentligt ansvarigt för resultatet och utvecklingen av dialogerna och samråden.

39. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att inrätta effektiva uppföljningsmekanismer för att behandla de frågor som tagits upp under dialogerna och samråden och i slutrekommendationerna. Rådet och kommissionen uppmanas att följa upp resultatet av dialogerna och samråden genom att inrätta och genomföra program och projekt som syftar till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i praktiken.

40. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra slutsatserna av varje dialog och samråd eller åtminstone en sammanfattning, om vissa förfaranden av effektivitetsskäl måste sekretessbeläggas.

41. Europaparlamentet anser att gemensamma offentliga meddelanden från båda parter bör utfärdas efter varje dialog- eller samrådsrunda för bättre effekt och ökad samstämmighet.

42  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka insynen i och ge ökad betydelse åt – dvs. förbättra – EU:s meddelanden om insatserna för mänskliga rättigheter. Den information om COHOM:s arbete som läggs ut på EU:s webbplats bör därför breddas.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att det civila samhället aktivt deltar i de olika etapperna av förberedelserna, uppföljningen och utvärderingen av dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter. Parlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom rådets beslut att involvera människorättsförsvarare i förberedelserna inför dialog- och samrådsmöten och att samråda med lokala människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer när de prioriterade människorättsfrågorna fastställs för politiska dialoger och samråd. Parlamentet rekommenderar att expertseminarier – ett arrangemang som används i samband med strukturerade dialoger och samråd – även bör anordnas för andra former och typer av dialoger och samråd.

44. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja samarbetet med människorättsförsvarare i det berörda landet för dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter i syfte att ge dem en plats och en röst i det fortsatta förfarandet, i enlighet med rådets riktlinjer och i enlighet med kampanjen till förmån för kvinnliga människorättsförsvarare.

45. Europaparlamentet betonar att som en garanti för yttrandefrihet bör det berörda landets myndigheter inte välja ut vilka icke-statliga organisationerna som skall delta.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kostnaderna för att företrädare från det civila samhället och icke-statliga organisationer deltar i expertseminarierna finansieras inom ramen för EIDHR.

C. Förstärkt roll för Europaparlamentet

47. Europaparlamentet uppmanar rådet att utarbeta informationsblad om människorättssituationen i tredjeländer samt att två gånger per år utvärdera varje dialog och samråd och vidarebefordra dem till parlamentet och dess behöriga utskott. Parlamentet uppmanar rådet att tydliggöra utvärderingarna genom att förklara hur riktmärkena skall tillämpas, fastställa tidsfrister för när riktmärkena skall uppnås och lägga tonvikten på trender snarare än på enstaka resultat. Om informationen innehåller sekretessbelagt material bör detta vidarebefordras till parlamentet i enlighet med systemet i punkt 26 i denna resolution.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet överlämna regelbundna utvärderingar av människorättssituationen i tredjeländer och att regelbundet informera om situationen för den politiska dialogen och samrådet om mänskliga rättigheter med tredjeländer eller regioner samt tidsplanerna och de frågor som tagits upp under förhandlingarna och i de fall denna information innehåller sekretessbelagt material skall parlamentet informeras på det sätt som beskrivs i punkt 26 i denna resolution.

49. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid varje tillfälle då en dialog- eller samrådsrunda ägt rum regelbundet hålla ett samrådsmöte och ett informationsmöte med parlamentsledamöter. Parlamentet upprepar sin begäran att få delta i besluten om huruvida en dialog eller ett samråd skall fortsätta eller avbrytas.

50. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att parlamentet medverkar i beslutet att inleda en ny dialog eller ett nytt samråd och att parlamentet bör få all information som behövs för detta. Parlamentet kräver att man beaktar dess synpunkter när det gäller mandatet, målen, omfattningen, tillvägagångssättet m.m. beträffande den planerade dialogen eller samrådet.

51. Europaparlamentet kräver att rådet och kommissionen låter parlamentets ledamöter närvara vid de expertseminarier som hålls i samband med de strukturerade dialogerna och samråden.

52. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda sitt inflytande till att se till att ledamöter från det berörda landets nationella parlament medverkar i den officiella dialogen och samrådet. Parlamentet anser att detta skulle ge själva dialogen och samrådet större legitimitet och göra det lättare för parlamentsledamöterna att delta.

53. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att öka de interparlamentariska församlingarnas och delegationernas inflytande under dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

54. Europaparlamentet rekommenderar att man till fullo följer riktlinjerna för Europaparlamentets delegationer med uppdrag i tredjeländer. Man bör därför rutinmässigt hålla informationsmöten med ledamöterna i både de ständiga och de tillfälliga parlamentsdelegationerna om den dialog och samråd om mänskliga rättigheter som förs med det aktuella tredjelandet, detta för att minska risken för bristande samstämmighet mellan institutionerna och för att förhandlingarna skall ge bättre resultat. Parlamentet anser att dess ledamöter bör inbjudas att delta i de platsbesök som anordnas i samband med vissa officiella dialoger och samråd.

55. Europaparlamentet uppmanar parlamentets avdelningar att förbättra den interna samordningen mellan olika parlamentsorgan genom att tillhandahålla uppdaterad information om situationen för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. I detta sammanhang begär parlamentet att dess människorättsenhet skall förses med större ekonomiska resurser och mer personal för att kunna utföra denna uppgift.

56. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att införliva rekommendationerna och slutsatserna i parlamentets resolutioner, framför allt de som rör mänskliga rättigheter, samt rapporterna från parlamentets delegationer med dagordningen för dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

Kvinnors rättigheter i dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter

57. Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter betraktas som en integrerad del av de mänskliga rättigheterna och uppmanar kommissionen att låta främjande och skydd av kvinnors rättigheter tydligt och systematiskt ingå i all dialog och alla samråd om mänskliga rättigheter som EU för respektive genomför med tredje länder. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att etablera ett öppet system för att övervaka människorättsklausulen, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter, i EU:s externa avtal och att vidta de nödvändiga åtgärderna i händelse av brott mot denna klausul.

58. Europaparlamentet påminner om det civila samhällets, särskilt icke-statliga organisationers betydelse, för att främja kvinnors rättigheter, och rekommenderar att det civila samhället till fullo medverkar i dialogerna mellan EU och tredjeländer inom detta område.

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka växelverkan mellan jämställdhetsinitiativ och initiativ från det civila samhället inom de befintliga EU-instrumenten för mänskliga rättigheter och att uppmuntra tredjeländer att se till att samarbete och samordning sker när det gäller arbetet inom alla organ och mekanismer för mänskliga rättigheter.

60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka ratificeringen och tillämpningen av konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, och det fakultativa protokollet till denna i dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer och att vid regelbundna genomgångar rapportera om detta till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att de rättigheter som garanteras genom konventionen respekteras i dessa tredjeländer, så att skillnaden mellan existensen av kvinnors rättigheter och den faktiska tillämpningen av dessa upphör.

61. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en förteckning över diskriminering på basis av kön enligt CEDAW och konventionerna om de mänskliga rättigheterna, såsom produktions- och processmetoder (PPM), enligt definitionen inom ramen för WTO, i syfte att skapa en databas för produkter och märken som eventuellt skulle kunna förbjudas för import till EU.

62. Europaparlamentet insisterar på att uttryckligen inkludera kvinnors rättigheter i all dialog om mänskliga rättigheter, särskilt kampen mot och avskaffandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, inklusive kampen mot alla former av skadliga traditioner och sedvänjor, till exempel kvinnlig könsstympning, för tidiga eller påtvingade äktenskap, all form av människohandel, våld i hemmet och kvinnomord samt exploatering på arbetsplatsen och rent ekonomiskt.

63. Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter och en genusbaserad metod uttryckligen inkluderas i kampen mot människohandeln, och särskilt handeln med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande och utnyttjande av arbetskraft samt avlägsnande av organ.

64. Europaparlamentet betonar att särskilda åtgärder bör vidtas för att uppmuntra kvinnor att delta mer aktivt på arbetsmarknaden, i närings- och samhällslivet, i det politiska livet och beslutsfattande samt i konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder, i fredsbevarande insatser och återuppbyggnad. Vidare rekommenderar parlamentet ett brett och genusbalanserat deltagande av parlamentsledamöter i utvärderingen av EG-finansierade projekt för mänskliga rättigheter och att Europaparlamentet i större utsträckning deltar i all dialog om mänskliga rättigheter med tredje länder.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla utbildning i kvinnors mänskliga rättigheter, för att utbilda personal och tjänstemän vid kommissionens delegationer, särskild dem som ansvarar för verksamhet inriktad på mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

66. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att lägga fram ett förslag till uppförandekod för tjänstemän inom gemenskapsinstitutioner och organ, särskilt när dessa är på EU-uppdrag i tredjeländer, liknande den uppförandekod som FN utarbetat. Parlamentet anser att man i koden uttryckligen och tydligt skall ta avstånd från köp av sexuella tjänster, andra former av sexuellt utnyttjande och könsbaserat våld. Uppförandekoden skall också innehålla nödvändiga bestraffningar i händelse av tjänstefel. Tjänstemännen skall få detaljerad information om innehållet i uppförandekoden innan de sänds ut på uppdrag.

67. Europaparlamentet rekommenderar att det vidtas åtgärder för att öka kvinnors och flickors fysiska säkerhet i flyktinglägren samt för att garantera och skydda fördrivna personers mänskliga rättigheter.

68. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att Pekingdeklarationen och handlingsplanen genomförs. Rådet och kommissionen uppmanas att uppmuntra tredjeländer att införa ett jämställdhetsperspektiv i nationella handlingsprogram och i mänskliga rättigheter samt i nationella politiska åtgärder.

69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer se till att det utarbetas ett allomfattande utbildningsprogram för mänskliga rättigheter för att öka medvetenheten bland kvinnor om deras mänskliga rättigheter och för att generellt öka medvetenheten om kvinnors mänskliga rättigheter.

70. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmuntra tredjeländer att införliva principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sin lagstiftning och se till att detta uppnås genom lagar eller andra lämpliga instrument samt att garantera att dessa rättigheter respekteras inom alla områden.

D.  Olika former av dialoger och samråd om mänskliga rättigheter och deras effekt

1.   Strukturerade dialoger

–    Strukturerad dialog med Kina

71. Europaparlamentet framhåller att den människorättsliga dialogen mellan EU och Kina måste utökas och förbättras betydligt. Parlamentet framhåller att människorättssituationen i Kina fortfarande är mycket oroande.

72. Europaparlamentet anser att de frågor som behandlas i de olika dialogrundorna med Kina, såsom ratificeringen av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, en reform av det straffrättsliga systemet, inbegripet dödsstraffet och systemet med omskolning genom arbete, yttrandefrihet, särskilt på Internet, pressfrihet, samvets-, tanke- och religionsfrihet, situationen för minoriteterna i Tibet, Xinjiang och Mongoliet, frisläppandet av de personer som anhölls till följd av händelserna vid Himmelska fridens torg, arbetstagares rättigheter och andra rättigheter, bör fortsätta att utgöra en del av dialogen, särskilt när det gäller genomförandet av rekommendationerna från tidigare dialoger och seminarier om rättsliga frågor. Rådet uppmanas därför att överväga att förlänga tidsperioden för dialogen och tillåta mer tid för att diskutera de aktuella frågorna.

73. Europaparlamentet uppmanar Kina och EU att öka möjligheterna till ömsesidigt utbyte av information och strategier för skydd och främjande av mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att Kinas befolkning ställer allt starkare krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att det har skett vissa framsteg på några områden i Kina, men att det är svårt att exakt bedöma vilken inverkan dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina haft på de förändringar som skett. Parlamentet betonar behovet att ändra utformningen av dialogen så att den blir mer resultatinriktad, och att inrikta sig på genomförandet av Kinas internationella folkrättsliga skyldigheter.

74. Europaparlamentet framhåller att rådet måste fastställa och använda specifika indikatorer för vart och ett av de åtta bredare riktmärkena för att mäta och göra en bedömning av de framsteg som görs.

75. Europaparlamentet rekommenderar att dialogen om mänskliga rättigheter inte sker isolerat i förhållande till de övriga frågor som behandlas inom ramen för förbindelserna mellan EU och Kina. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att dess handelsförbindelser med Kina är kopplade till reformer på området mänskliga rättigheter och uppmanar därför rådet att göra en allsidig utvärdering av situationen för de mänskliga rättigheterna innan man slutgiltigt ingår något nytt ramavtal om partnerskap och samarbete.

76. Europaparlamentet beklagar att det expertseminarium som skulle ha ägt rum i Berlin den 10 maj 2007 sköts upp på grund av att de kinesiska myndigheterna inte gick med på att de två oberoende människorättsorganisationer som EU inbjudit deltog. Parlamentet välkomnar att kommissionen och det tyska ordförandeskapet insisterade på att dessa företrädare skulle få rätt att delta fullt ut i seminariet, eftersom närvaron av frivilligorganisationer och andra civila aktörer bör betraktas som en värdefull tillgång för alla parter som deltar i dialogen.

–    Strukturerad dialog med Iran

77. Europaparlamentet finner det synnerligen oroande att dialogen om mänskliga rättigheter med Iran är avbruten sedan 2004 på grund av Irans bristande samarbetsvilja. Parlamentet beklagar att det enligt rådet inte skett några framsteg och uppmanar rådet att inför parlamentet redogöra för bedömningen av dialogen om mänskliga rättigheter och de ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran.

78. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta med finansieringen av projekt som syftar till att stödja ett sunt styrelseskick, inklusive skydd av människorättsförsvarare, reformeringen av rättsväsendet och utbildningsprogram för barn och kvinnor. Parlamentet uppmanar i samma anda kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder inom ramen för EIDHR för att främja kontakter och samarbete med det iranska civila samhället och för att ge fortsatt stöd till demokrati och mänskliga rättigheter, framför allt i syfte att skydda och främja kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

2.   Samråd med Ryssland

79. Europaparlamentet noterar att samråden om mänskliga rättigheter med Ryssland går vidare och stöder rådets mål att utveckla dessa samråd till en uppriktig och regelrätt dialog om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att Europaparlamentet och europeiska och ryska icke-statliga organisationer bör engageras i denna process. Parlamentet begär därför att icke-statliga organisationer skall konsulteras i förväg i samband med förberedelserna för dessa samråd så att uppnådda framsteg kan utvärderas och de konkreta resultaten som uppnåtts på fältet registreras.

80. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att begära att tjänstemän från de ryska ministerier som berörs av de frågor som tas upp på dagordningen skall få delta i samråden, att insistera på att samråden även anordnas i Moskva och de ryska regionerna samt att kräva att deras ryska samtalspartner ställer upp i ett offentligt möte med de icke-statliga organisationerna.

81. Europaparlamentet beklagar att den ryska partnern efter samråden normalt utfärdar ett separat, eget meddelande, och upprepar kravet på att meddelandena skall utarbetas gemensamt av båda delegationerna.

82. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra kommunikationen med det oberoende ryska civila samhället och att försöka stödja dess förmåga att agera inom den extremt begränsade ram som den ryska lagstiftningen utgör genom att också engagera de ryska regionerna och genom att införa ett roterande system för de icke-statliga organisationernas deltagande.

83. Europaparlamentet upprepar att man måste integrera samråd om de mänskliga rättigheterna bland övriga frågor i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att samråden bör integreras i de övriga politiska dialogerna och förhandlingarna samt de dokument som förbindelserna mellan EU och Ryssland resulterar i, och betonar att förverkligandet av de mänskliga rättigheterna i Ryssland har en väsentlig verkan, framför allt inom de fyra gemensamma områdena för samarbete eller inom ramen för ett framtida partnerskaps- och samarbetsavtal. Parlamentet är övertygat om att ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa inte kan skapas om frågor som rör de mänskliga rättigheterna inte utgör en väsentlig del av detta arbete, däribland en samrådsmekanism.

84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att som ett tillägg till klausulen om mänskliga rättigheter fastställa konkreta krav och inrätta effektiva mekanismer för att övervaka och kontrollera att de åtaganden som Ryssland gjort uppfylls, för att avsevärt förbättra den oroväckande situationen för människliga rättigheter i Ryssland, bland annat situationen rörande föreningsfrihet, yttrandefrihet och press- och mediefrihet. Parlamentet kräver att rekommendationer och slutsatser från internationella och regionala organ samt frivilligorganisationers utvärderingar av hur Ryssland respekterar viktiga internationella människorättsavtal som det undertecknat följs.

3.   Dialoger baserade på ett avtal

–    Dialoger baserade på Cotonouavtalet

85. Europaparlamentet betonar behovet av att på ett systematiskt sätt behandla frågor om mänskliga rättigheter och demokrati i den politiska dialog som avses i artikel 8 i Cotonouavtalet. Parlamentet pekar därför på behovet av att införa en klar och tydlig mekanism samt riktlinjer för en politisk dialog enligt artikel 8. Om en sådan mekanism saknas är parlamentet oroat över att det finns en verklig risk att artikel 96 kringgås om allvarliga brott mot mänskliga rättigheter inträffar.

86. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att respektera sina åtagande enligt artikel 8 (om politisk dialog), artikel 9 (om mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och gott styrelseskick) och artiklarna 96 och 97 (om samråd) i Cotonouavtalet. Parlamentet anser att det civila samhället bör delta i de dialoger som avses i artikel 8 samt informellt delta i utformningen av samråden enligt artikel 96, vilket skulle leda till förbättrad insyn och ökad demokratisk kontroll.

87. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och för den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen lägga fram en rapport som fastställer en klar och tydlig mekanism för att göra det möjligt att bedöma de positiva resultaten och misslyckandena i den politiska dialogen med AVS-länderna.

88. Europaparlamentet noterar de positiva resultaten av det samråd som förts inom ramen för artikel 96 i Cotonouavtalet. Detta beror delvis på dialogens institutionaliserade och öppna karaktär, men också på dess direkta koppling till EU:s utvecklingsstöd. Särskilt märkbara resultat har uppnåtts när konstruktiva åtgärder genomförts som ett resultat av dialogen för att hjälpa AVS-länderna att uppfylla kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar än en gång att detta exempel bör följas även inom ramen för andra dialoger.

– Dialoger med Centralasien

89. Europaparlamentet välkomnar stärkandet av den politiska dialogen med länderna i Centralasien, närmare bestämt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, och uppmanar kommissionen att se till att frågor som rör sociala och mänskliga rättigheter inte får stå tillbaka för ekonomiska och finansiella intressen i länderna i Centralasien och Europeiska unionen när det gäller energi, byggindustri och handel.

90. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets antagande i juni 2007 av förslaget till strategi för förbindelserna mellan EU och Centralasien, vilket omfattar en strategi för mänskliga rättigheter och demokratisering som kan användas som en ram för den politiska dialogen.

91. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utforma en omfattande och konsekvent kort- och långfristig strategi för Centralasien som helhet, men även för enskilda länder, vilken omfattar den ovannämnda strategin för mänskliga rättigheter och demokratisering.

92. Europaparlamentet välkomnar rådets begäran till myndigheterna i Uzbekistan om att inleda en regelbunden dialog om mänskliga rättigheter och noterar att en första omgång ägde rum i Tasjkent den 8 och 9 maj 2007, liksom att två expertmöten om massakern i Andizjan ägt rum. Att denna dialog inletts bör i sig inte utgöra en tillräcklig grund för att häva sanktionerna.

93. Europaparlamentet begär att det skall göras delaktigt i beslutet om att inleda denna dialog och att man beaktar de förslag som nämns i rapporten och i den fortsatta dialogen.

94. Europaparlamentet uppmanar rådet att fastställa särskilda indikatorer som är inriktade på att uppnå målsättningen i dialogen med Uzbekistan, med särskilt beaktande av situationen för människorättsförsvarare.

–    Dialoger baserade på partnerskaps- och samarbetsavtal inom ramen för grannskapspolitiken

95.    Nu när partnerskaps- och samarbetsavtal med flera länder som omfattas av grannskapspolitiken löper ut och nya avtal håller på att förhandlas fram uppmanas rådet och kommissionen av Europaparlamentet att utnyttja detta tillfälle för att integrera de mänskliga rättigheterna och en effektiv diskussion om dessa i de kommande avtalen, och då även en uppföljningsmekanism.

96.    Europaparlamentet framhåller att det främsta syftet med den europeiska grannskapspolitiken är att etablera privilegierade förbindelser med grannländerna öster och söder om EU på grundval av ömsesidiga åtaganden för gemensamma värderingar, i princip på områden som omfattar rättsstatsprincipen, ett sunt styrelseskick och respekten för de mänskliga rättigheterna. Inom ramen för detta skulle EU:s dialoger kunna få en större inverkan på reformarbetet i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken mot bakgrund av underutskottet för mänskliga rättigheter samt resultaten från diskussionerna i det. I fall av icke demokratiska regimer eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör dialogen om mänskliga rättigheter kombineras med en starkare reaktion, såsom offentlig kritik och andra lämpliga åtgärder.

97.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda ett tydligare språk och att ta särskilda och mätbara åtaganden som de partnerländer som omfattas av grannskapspolitiken gjort i handlingsplanerna och i mandaten för underutskotten för mänskliga rättigheter. Parlamentet framhåller att rådet och kommissionen bör se till att det civila samhället i EU och i grannskapspartnerländerna deltar mer aktivt i utarbetandet och övervakningen av handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken och tillämpningen av klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati. Europaparlamentet välkomnar möjligheten att med hjälp av EIDHR bidra med stöd till projekt som syftar till övervakningen av handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

98.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra större ansträngningar för att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och som fortfarande inte har sådana och för att se till att de underutskott som ännu inte är verksamma blir det så att ett effektivt och välutvecklat övervakningsförfarande kan tryggas för genomförandet av de mål rörande mänskliga rättigheter och demokrati som utarbetats inom ramen för handlingsplanerna.

99.    Europaparlamentet noterar att människorättsfrågor undersökts i de underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet som inrättades tillsammans med Moldavien och Ukraina. Icke desto mindre nämner parlamentet på nytt det slutliga målet, nämligen att inrätta fristående underutskott för mänskliga rättigheter i alla de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, däribland länderna i Sydkaukasien. Parlamentet hänvisar till den allt sämre situationen för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan och understryker mot bakgrund av detta det särskilda behovet att inrätta ett underutskott för mänskliga rättigheter så snart som möjligt tillsammans med detta land.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att trygga ett verkligt samarbete mellan underutskott för mänskliga rättigheter och utskott som behandlar rättsliga och inrikes frågor, eftersom alla dessa frågor i hög grad är kopplade till varandra. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang fortlöpande och fullgod information om förberedelserna och uppföljningsförfarandet i denna fråga.

101.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga möjligheterna att upprätta mekanismer för dialog och samråd om mänskliga rättigheter med Libyen.

102.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i väntan på att associeringsavtalet skall undertecknas överväga möjligheten att upprätta en mekanism för dialog om mänskliga rättigheter med Syrien.

103.  Europaparlamentet betonar att ett institutionaliserat underutskott för mänskliga rättigheter, som skall ersätta den nuvarande provisoriska mekanismen, bör inrättas med Israel.

104.  Europaparlamentet uppmanar rådet att informera den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet och parlamentets delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéer som gemensamt inrättats av EU och de länder öster om EU som omfattas av grannskapspolitiken, och se till att dessa medverkar.

–    Dialoger med Latinamerika

105.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga att införa någon form av särskild mekanism för att övervaka människorättsklausulen i EU:s avtal med Latinamerika och Centralamerika, till exempel genom att komplettera klausuler om mänskliga rättigheter med operativa handlingsplaner (som liknar handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken) och genom att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att till fullo informera de relevanta gemensamma utskotten och gemensamma råden om resultaten av dessa dialoger, för att stärka integrationen av mänskliga rättigheter i EU:s politiska dialoger med länderna i dessa regioner.

106.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att på grundval av handlingsplanerna och de kommande underutskotten för mänskliga rättigheter göra en årlig utvärdering av situationen för mänskliga rättigheter i de latinamerikanska länderna.

107.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att engagera det civila samhället i genomförandet av dialogerna om mänskliga rättigheter, med adekvat deltagande från den ideella sektorns sida. Parlamentet anser att dialogen med Mexiko behöver stärkas och omstruktureras för att kunna utgöra ett exempel som skulle kunna tas som utgångspunkt för andra latinamerikanska länder.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa mänskliga rättigheter i förhandlingarna om associeringsavtal med Andinska gemenskapen, Centralamerika och Mercosur och att informera Europaparlamentet om framstegen på detta område.

109.  Europaparlamentet uppmanar rådet att informera den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och göra den delaktig i dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

–   Dialoger grundade på handels- och samarbetsavtal

110.  Europaparlamentet påpekar att EU:s handels- och samarbetsavtal med tredjeländer föreskriver att genomförandet bör bli föremål för regelbunden övervakning genom försorg av gemensamma utskott, och konstaterar att specifika utskottsarbetsgrupper för mänskliga rättigheter, ett sunt styrelseskick, rättsstatsprincipen och administrativa reformer försöksvis inrättades 2003 inom de gemensamma utskotten tillsammans med Bangladesh, Vietnam och Laos.

111.  Europaparlamentet anser att dessa dialoger bör initieras av rådet på grundval av samma kriterier och att resultaten av dialogerna bör diskuteras inom ramen för den politiska dialogen för att stärka samstämmigheten och följdriktigheten i EU:s politik på människorättsområdet gentemot tredjeländer. I detta sammanhang uppmanas rådet och kommissionen att informera parlamentet om resultaten av dessa dialoger.

112.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en utvidgning av klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati så att dessa kommer att omfatta alla nya avtal mellan EU och tredjeländer, såväl industriländer som utvecklingsländer, inklusive branschavtal såsom avtalen om fiske, jordbruk, textil, handel och tekniskt eller finansiellt stöd, i linje med vad som gjorts med AVS-länderna.

4.   Tillfälliga dialoger

113.  Europaparlamentet uppmanar rådet och särskilt trojkan att tillämpa rekommendationerna i detta betänkande på alla tillfälliga dialoger om mänskliga rättigheter, så att de förs på ett sätt som ger bättre insyn och i högre grad överensstämmer med EU:s externa politik. Före och efter dessa dialoger bör övriga institutioner, framför allt parlamentet, samt icke-statliga organisationer informeras.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa rekommendationerna i detta betänkande på de dialoger som upprättas som en del av den externa dimensionen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och, för att garantera interinstitutionell samstämmighet, hålla de övriga institutionerna, i synnerhet parlamentet, samt de icke-statliga organisationerna informerade om dialogernas utveckling, innehåll och resultat.

5.   Dialoger med likasinnade länder (Kanada, Förenta staterna, Japan och Nya Zeeland)

115.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa ovanstående förslag även på trojkans samråd med likasinnade partner och att skapa insyn och samstämmighet med övrig EU-politik, och rekommenderar att dessa samråd om mänskliga rättigheter utnyttjas när det gäller att skapa synergier och utbyta erfarenheter då frågor som rör mänskliga rättigheter tas upp med hänsyn till ”likasinnade” länder.

116.  Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen för att informera det civila samhället om dagordningen för dessa dialoger, och uppmanar rådet att inta samma hållning gentemot parlamentet. Parlamentet uppmanar rådet att formellt inrätta regelbundna informationsmöten med parlamentet om dialogernas innehåll och resultat.

6.   Politiska dialoger med tredjeländer där frågan om mänskliga rättigheter bör tas upp inom ramen för dialogerna

117.  Europaparlamentet uppmanar rådet att även tillämpa ovanstående förslag på alla politiska dialoger med tredjeländer, framför allt när det gäller dialogernas dagordning och innehåll.

o

o        o

118.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet (i synnerhet rådets generalsekreterare/höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, dess ständige representant för mänskliga rättigheter, Riina Kionka, och medlemmarna i dess arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna) och kommissionen (inbegripet ledarna för kommissionens delegationer till tredjeländer) samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen, ordföranden för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet och medordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen EU–Latinamerika samt medordförandena i de parlamentariska samarbetskommittéerna och de interparlamentariska delegationerna mellan EU och de berörda länderna.

(1) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107. (2) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147. (3) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0178. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0169. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0007. (7) Antagna texter, P6_TA(2006)0503. (8) Antagna texter, P6_TA(2006)0467. (9) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219. (10) EUT C 80, 1.4.2005, s. 17. (11) Antagna texter, P6_TA(2007)0080. (12) Antagna texter, P6_TA(2007)0079. (13) Antagna texter, P6_TA(2006)0419. (14) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123.

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Kvinnors och barns rättigheter utgör en omistlig, väsentlig och odelbar del av de allmänna mänskliga rättigheterna, såsom de fastställs i Pekingdeklarationen och handlingsplanen från 1995.

1.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter betraktas som en integrerad del av de mänskliga rättigheterna och uppmanar kommissionen att låta främjande och skydd av kvinnors rättigheter tydligt och systematiskt ingå i all dialog och alla samråd om mänskliga rättigheter som EU för respektive genomför med tredje länder. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att etablera ett öppet system för att övervaka människorättsklausulen, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter, i EU:s externa avtal och att vidta de nödvändiga åtgärderna i händelse av brott mot denna klausul.

2.  Europaparlamentet påminner om det civila samhällets betydelse, särskilt icke-statliga organisationers betydelse, när det gäller att främja kvinnors rättigheter, och rekommenderar att det civila samhället till fullo medverkar i dialogerna mellan Europeiska unionen och tredjeländerna inom detta område.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förstärka samordningen mellan jämställdhetsinitiativ och initiativ från det civila samhället inom de befintliga EU-instrumenten för mänskliga rättigheter och att uppmuntra tredjeländer att se till att samarbete och samordning sker när det gäller arbetet inom alla organ och mekanismer för mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka ratificeringen och tillämpningen av CEDAW-konventionen och det fakultativa protokollet till denna i dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer och att vid regelbundna genomgångar rapportera om detta till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att de rättigheter som garanteras genom konventionen respekteras i dessa tredjeländer, så att skillnaden mellan existensen av kvinnors rättigheter och den faktiska tillämpningen av dessa upphör.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en förteckning över diskriminering på basis av kön enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och konventionerna om de mänskliga rättigheterna, såsom produktions- och processmetoder (PPM), enligt definitionen inom ramen för WTO, i syfte att skapa en databas för produkter och märken som eventuellt skulle kunna förbjudas för import till EU.

6.  Europaparlamentet insisterar på att uttryckligen inkludera kvinnors rättigheter i all dialog om mänskliga rättigheter, särskilt kampen mot och avskaffandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, inklusive kampen mot alla former av skadliga traditioner och sedvänjor, till exempel kvinnlig könsstympning, för tidiga eller påtvingade äktenskap, all form av människohandel, våld i hemmet och kvinnomord samt exploatering på arbetsplatsen och rent ekonomiskt.

7.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter och en genusbaserad metod uttryckligen inkluderas i kampen mot människohandeln, och särskilt handeln med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande och utnyttjande av arbetskraft samt avlägsnande av organ.

8.  Europaparlamentet betonar att särskilda åtgärder bör vidtas för att uppmuntra till ett mer aktivt deltagande från kvinnors sida på arbetsmarknaden, i närings- och samhällslivet, i det politiska livet och beslutsfattande samt i konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder, i fredsbevarande insatser och återuppbyggnad. Vidare rekommenderar parlamentet ett brett och genusbalanserat deltagande av ledamöter från Europaparlamentet i utvärderingen av EG-finansierade projekt för mänskliga rättigheter och att Europaparlamentet i större utsträckning deltar i all dialog om mänskliga rättigheter med tredje länder.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla utbildning om kvinnors mänskliga rättigheter för all personal och alla tjänstemän vid kommissionens delegationer, särskild för dem som ansvarar för verksamhet inriktad på mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

10. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att anta ett förslag till uppförandekod för tjänstemän inom gemenskapsinstitutioner och organ, särskilt när dessa är på EU-uppdrag i tredjeländer, liknande den uppförandekod som utarbetats av FN. Parlamentet anser att i koden skall man uttryckligen och tydligt ta avstånd från köp av sexuella tjänster, andra former av sexuellt utnyttjande och könsbaserat våld. Uppförandekoden skall också innehålla nödvändiga bestraffningar i händelse av tjänstefel. Tjänstemännen skall få detaljerad information om innehållet i uppförandekoden innan de sänds ut på uppdrag.

11. Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att garantera en säker miljö för flickor och kvinnor och lika rättigheter för flickor inom all utbildning. Parlamentet rekommenderar att sexuell och reproduktiv hälsa och därtill knutna rättigheter främjas, vilket inkluderar rättigheten att fatta beslut angående reproduktionen utan diskriminering, tvång och våld. Större kvinnoinflytande bör också främjas, vilket skulle bidra till kampen mot hiv/aids.

12. Europaparlamentet rekommenderar att det vidtas åtgärder för att öka kvinnors och flickors fysiska säkerhet i flyktinglägren samt garantera och skydda mänskliga rättigheter för fördrivna personer.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen lämna rapporter om EU:s dialog om mänskliga rättigheter till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller alla genusrelaterade områden.

14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att Pekingdeklarationen och handlingsplanen genomförs. Rådet och kommissionen uppmanas att uppmuntra tredjeländer att införa ett jämställdhetsperspektiv i nationella handlingsprogram och i mänskliga rättigheter samt i nationella politiska åtgärder.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer se till att det utarbetas ett allomfattande utbildningsprogram för mänskliga rättigheter för att öka medvetenheten bland kvinnor om deras mänskliga rättigheter och för att generellt öka medvetenheten om kvinnors mänskliga rättigheter.

16. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmuntra tredjeländer att införliva principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sin lagstiftning och se till att detta uppnås genom lagar eller andra lämpliga instrument samt att garantera att dessa rättigheter respekteras inom alla områden.

ÄRENDETS GÅNG