BETÄNKANDE om system för insättningsgarantier
16.11.2007 - (2007/2199(INI))
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Christian Ehler
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om system för insättningsgarantier
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
- med beaktande av kommissionens meddelande om översyn av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar (KOM(2006)0729),
- med beaktande av kommissionens rekommendation 87/63/EEG av den 22 december 1986 om införande av system för garanti av insättningar i gemenskapen[1],
- med beaktande av yttrandet av den 22 september 1992[2] från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslaget till rådets direktiv om samordning av lagar och andra författningar som avser system för garanti av insättningar,
- med beaktande av sin ståndpunkt vid första och andra behandlingen av kommissionens förslag till rådets direktiv om system för garanti av insättningar[3],
- med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar[4],
- med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning av exportförbudsklausulen, artikel 4.1 i direktivet om system för garanti av insättningar (94/19/EG) (KOM(1999)0722),
- med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning av bestämmelserna om kompletterande täckning, artikel 4.2–4.5 i direktivet om system för garanti av insättningar (94/19/EG) (KOM(2001)0595),
- med beaktande av Europeiska banktillsynskommitténs tekniska råd av den 30 september 2005[5] avseende översynen av aspekter i samband med system för garanti av insättningar,
- med beaktande av rapporten från kommissionens gemensamma forskningscentret (JRC) från februari 2007 med titeln ”Scenario Analysis: Estimating the effects of changing the funding mechanisms of EU Deposit Guarantee Schemes”,
- med beaktande av kommissionens rapport om lägsta garantinivån i direktivet om system för garanti av insättningar 94/19/EG,
- med beaktande av kommissionens vitbok om politiken på området finansiella tjänster 2005-2010 (KOM(2005)0629),
- med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok[6],
- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0448/2007), och av följande skäl:
A. System för garanti av insättningar är en viktig beståndsdel i säkerhetsnätet.
B. System för insättningsgarantier tjänar till att skydda enskilda personer och marknadens funktioner samt att garantera rättvisa konkurrensvillkor.
C. Den nuvarande situationen inom banksektorn som utlösts av krisen på huslånemarknaden i Förenta staterna samt dess återverkningar på finansmarknaderna har visat hur relevant frågan om system för garanti av insättningar är.
D. Den varierande nationella utformningen av systemen för insättningsgarantier hänger samman med olika institutionella förutsättningar i de enskilda medlemsstaterna.
E. Förtroendet för garanterandet av stabiliteten på finansmarknaden och rättvisa konkurrensvillkor är viktiga grundvalar för hela den inre marknaden.
F. De senaste undersökningarna visar att ett växande antal EU‑medborgare överväger att köpa finansprodukter i utlandet.
G. Genom ökningen av kreditinstitutens gränsöverskridande verksamhet samt strukturförändringar i banktillsynen inom EU uppstår nya frågor med avseende på samarbetet, samordningen och fördelningen av bördorna mellan hem- och värdland i händelse av kris.
H. På grund av den alltmer integrerade finansmarknaden måste säkerhetsnätet fylla sin funktion i gränsöverskridande krissituationer.
1. Europaparlamentet erkänner betydelsen av systemen för insättningsgarantier och den nytta direktivet medför för konsumenterna och stabiliteten på finansmarknaden. Samtidigt vill parlamentet understryka hur viktigt det är att undanröja eventuella snedvridningar på marknaden, om dessa bekräftas genom analyser.
2. Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att rättsliga ändringar i direktiv 94/19/EG bör göras först efter att ytterligare undersökningsresultat lagts fram, särskilt i fråga om gränsöverskridande risk- och krishantering. Parlamentet anser att det är viktigt att ta itu med allvarliga konkurrensstörningar, om dessa bekräftas genom analyser.
3. Europaparlamentet anser att en harmonisering av den fastställda lägsta garantin till en högre nivå är önskvärd, men att en höjning bör vara kopplad till en motsvarande ekonomisk utveckling, eftersom somliga länder på grund av sina ekonomiska ramvillkor fortfarande inte har uppnått den lägsta garantinivå som föreskrivs i direktivet. Parlamentet påpekar emellertid i detta sammanhang att en fortsatt inflationsrelaterad sänkning av garantinivån bör upphöra senast när direktivet ändras nästa gång.
4. Europaparlamentet delar kommissionens bedömning att funktionen hos systemen för insättningsgarantier skulle kunna förbättras genom självreglerande åtgärder, särskilt gränsöverskridande sådana.
5. Europaparlamentet välkomnar i det avseendet det av kommissionen initierade samarbetet med European Forum of Deposit Insurers (EFDI) samt Gemensamma forskningscentret och den av kommissionen brett utformade dialogen för utarbetande av självreglerande åtgärder. Kommissionen ombeds att informera parlamentet om sin tidtabell och sina resultat i detta hänseende.
6. Europaparlamentet anser att mer information måste ges till kunderna så att de har ett ordentligt underlag för att välja ut de mellanhänder som ska få ta hand om deras besparingar och att man ständigt ska sträva efter att förbättra mellanhändernas förmåga att verka gränsöverskridande och främja marknadsintegrering. Parlamentet anser att självreglering och i synnerhet det potentiella bidraget från EFDI skulle kunna spela en viktig roll i detta hänseende.
7. Europaparlamentet anser att de nuvarande olika formerna av finansiering av systemen för insättningsgarantier bör undersökas med avseende på eventuell snedvridning av konkurrensen, inklusive lika behandling av kunder, och de därmed sammanhängande kostnaderna, men särskilt i fråga om hur verksamheten påverkas vid en gränsöverskridande kris.
8. Europaparlamentet poängterar det faktum att efterhandsfinansierade system för insättningsgarantier ska erbjuda lika mycket säkerhet och trygghet för konsumenten som förhandsfinansierade system för insättningsgarantier.
9. Europaparlamentet anser att en åtskillnad av tillsyn och system för insättningsgarantier mellan länder skapar regleringsproblem. Kommissionen ombeds att analysera eventuella negativa effekter av en sådan situation.
10. Europaparlamentet anser att tidsfristen för återbetalning till insättarna vid en kris kan förkortas ordentligt, med tanke på de avsevärda innovationer som skett inom kommunikationstekniken sedan direktivet utfärdades. Parlamentet anser att förbättringar i första hand bör vidtas där lagstiftning inte är nödvändig, t.ex. genom överenskommelser, tillämpning av bästa lösningar, förbättring av uppgiftskvaliteten, klar fördelning av behörigheten när det gäller informationsbearbetning samt bankernas egna åtaganden.
11. Då en återbetalning kommer från två system för insättningsgarantier anser Europaparlamentet att tidsfristerna för återbetalning till insättaren inte får vara längre för återbetalningen från hemlandets system än från värdlandets system.
12. Europaparlamentet stöder tillvägagångssättet enligt vilket beslut rörande återbetalning eller överföring av bidrag som ett kreditinstitut lämnat till garantisystemet bör fattas på nationell nivå när en medlem utträder ur systemen för insättningsgarantier.
13. Europaparlamentet stöder kommissionens uppfattning att nya bestämmelser om överföring eller återbetalning av bidrag till garantisystemen varken får leda till att fonden fungerar sämre eller till en otillåtlig ackumulering av risker.
14. Europaparlamentet anser att man på längre sikt måste ta itu med frågorna rörande harmonisering av systemen för insättningsgarantier, deras finansiering och behörighet samt tillsynsmyndighetens roll, om den begärda analysen visar att det förekommer snedvridning av konkurrensen, olika behandling av kunder eller negativa konsekvenser av gränsöverskridande riskhantering.
15. Europaparlamentet välkomnar tillsättandet av arbetsgrupper från Ekonomiska och finansiella kommittén och Kommittén för finansiella tjänster i syfte att granska och utveckla EU:s förebyggande åtgärder för stabilitet på finansmarknaden samt reglera tillsynsbestämmelserna.
16. Europaparlamentet betonar att tendensen att inom banksektorn ersätta dotterföretag med filialstrukturer också hänger samman med nya krav på samarbetet mellan myndigheterna i de berörda medlemsstaterna i krissituationer.
17. Europaparlamentet anser att kommissionen tillsammans med medlemsstaternas finansministrar, centralbankerna och EFDI bör analysera möjliga för- och nackdelar med en fördelning av bördorna innan och efter att en eventuell krissituation uppstår, och informera parlamentet om resultaten.
18. Europaparlamentet anser att förloppen och samspelet mellan alla deltagare vid en eventuell gränsöverskridande kris bör ha fastslagits i förväg och att kommissionen tillsammans med företrädare för medlemsländerna, centralbankerna och EFDI bör planera och fastslå förfaranden och samarbetsformer samt informera parlamentet om detta.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta normer för förbättrad tidig upptäckt av risker med hjälp av systemen för insättningsgarantier. Parlamentet ser möjligheten att utnyttja systemet för tidig upptäckt vid beslut om riskberoende bidrag.
20. Europaparlamentet anser att det skulle vara välbetänkt att genomföra en mer omfattande utredning för att man ska kunna fastställa en gemensam riskbedömningsmetod.
21. Europaparlamentet betonar att det primära ansvaret för att begränsa riskerna ligger hos bankerna.
22. Europaparlamentet anser att principer måste utvecklas för en gränsöverskridande risk‑ och krishantering, för att minska problemet med snålskjutsåkning och den moraliska risken.
23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.
MOTIVERING
Kommissionen lade i slutet av 2006 fram ett meddelande om översyn av direktivet från 1994 om system för insättningsgarantier. Mer än ett årtionde efter att direktivet införlivats i nationell lagstiftning har kommissionen granskat direktivet för att utröna i vilken mån de existerande bestämmelserna fortfarande uppfyller sitt syfte med tanke på den ökande integrationen av finansmarknaderna och de gränsöverskridande sammanslutningar som görs av kreditinstitut.
Vid den genomförda rådfrågningen uppgavs särskilt olikheterna i finansieringen av systemen samt de stora skillnaderna i omfattningen av den garanti som insättarna beviljats vara problem respektive hinder för marknadsintegration respektive gränsöverskridande samarbete.
Enligt kommissionens meddelande hade följande områden granskats:
· Definition av insättningar och täckningens omfattning
· ”Koassurans”
· De minimis-bestämmelse
· Regler om kompletterande täckning (”topping‑up”)
· Krav på utbyte av information
· ”Riskbaserade” avgifter till system för insättningsgarantier
· Möjlighet att överföra eller återbetala avgifter till system för insättningsgarantier
· Konsumentinformation och marknadsföring
· Tidsfrist för utbetalning/lindring av påverkan på insättare
· Alleuropeiskt eller regionalt system för insättningsgarantier
· Skyldigheter att lämna uppgifter för statistikändamål
Som ett resultat av sitt arbete fastslog kommissionen i en sammanfattning att någon lagstiftning för närvarande inte anses erforderlig. Innan nödvändiga ändringar görs bör ytterligare undersökningar och kostnadsberäkningar avvaktas. Systemen för insättningsgarantier inom EU, särskilt på det gränsöverskridande området, kan fungera genom att tillämpningen av de gällande bestämmelserna förbättras och att aktörernas hantering ändras.
Kommissionen anser att en framtida prioritering av arbetet bör vara att fördelningen av bördorna i en gränsöverskridande krissituation klaras upp.
Med sitt betänkande vill Europaparlamentet klargöra att systemen för insättningsgarantier betraktas som en viktig del av vårt finansmarknadssystem och att dess funktionssätt bör förbättras kontinuerligt. Förutom ställningstagande till frågor om lägsta nivå för garantin eller den tidsmässiga åtstramningen av förloppen på grund av de förbättrade möjligheterna i samband med den nya kommunikationstekniken ligger betänkandets tyngdpunkt på synen på krishanteringen. Särskilt genom den ökande marknadsintegrationen ställs garantisystemen här inför nya utmaningar, som måste accepteras för att stabiliteten på finansmarknaden ska kunna garanteras.
Genom sitt betänkande kräver parlamentet också att systemet för insättningsgarantier integreras i en gränsöverskridande krishantering, och stöder i detta sammanhang tillsättandet av arbetsgrupper från Ekonomiska och finansiella kommittén och Kommittén för finansiella tjänster i samband med liknande frågeställningar.
För Europaparlamentet måste krishanteringen därvid vila på en förbättrad tidig identifikation av riskerna, fastslagna och planerade förlopp av samspelet mellan alla deltagare och ett klargörande av tidpunkten för fördelningen av bördorna. Härvid ska hänsyn tas till skillnader i systemen och olikheten mellan de berörda aktörerna på det offentliga och privata området. I detta sammanhang måste också tydliggöras att det primära ansvaret för att mildra riskerna fortfarande vilar på bankerna.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
5.11.2007 |
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
38 0 0 |
|
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Mariela Velichkova Baeva, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Slavi Binev, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Ieke van den Burg, Christian Ehler, Jonathan Evans, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Andrea Losco, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, John Purvis, Alexander Radwan, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Olle Schmidt, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Harald Ettl, Ján Hudacký, Werner Langen, Gianni Pittella, Margaritis Schinas, Charles Tannock |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Jamila Madeira, Cornelis Visser |
||