om ett förslag till Europaparlamentets beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning

(2006/2223(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av ombudsmannens skrivelse till talmannen av den 11 juli 2006,

–   med beaktande av talmannens skrivelse av den 21 september 2006 till utskottet för konstitutionella frågor,

–   med beaktande av artikel 195.4 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 107d.4 i Euratom-fördraget,

–   med beaktande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1), vilket ingår i bilaga X till Europaparlamentets arbetsordning,

–   med beaktande av artikel 45.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A6-0076/2008).

1.  Europaparlamentet antar bifogade beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen för att möjliggöra genomförande av artikel 195.4 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att det bifogade beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning så snart kommissionens yttrande och rådets godkännande har inhämtats.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Beslut ändrat genom beslut 2002/262/EG, EKSG, Euratom (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13).

Europaparlamentets beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EGKS, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning

EUROPAPARLAMENTET HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 195.4,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt artikel 107d.4,

med beaktande av sin resolution av den … om ett förslag till Europaparlamentet beslut om ändring av sitt beslut 94/262/EGKS, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning,

med beaktande av kommissionens yttrande,

med rådets godkännande, och

av följande skäl:

1)  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1) slår fast rätten till god förvaltning som en av Europamedborgarnas grundläggande rättigheter.

2)  Medborgarnas tilltro till ombudsmannens förmåga att grundligt och opartiskt undersöka påstådda fall av administrativa missförhållanden är en grundförutsättning för dennes verksamhet.

3)  Det är önskvärt att ombudsmannens stadga anpassas i syfte att undanröja varje tvivel beträffande dennes befogenhet att grundligt och opartiskt undersöka påstådda fall av administrativa missförhållanden.

4)  Det är önskvärt att ombudsmannens stadga anpassas så att den förblir tillämplig vid varje eventuell ändring i rättsbestämmelser eller rättspraxis som gäller ingripanden av unionens organ eller byråer i mål som är anhängiga vid EG-domstolen.

5)  Det är önskvärt att ombudsmannens stadga anpassas så att hänsyn kan tas till de förändringar som skett de senaste åren vad gäller EU-institutionernas och -organens roll i kampen mot bedrägerier riktade mot EU:s ekonomiska intressen. Detta gäller särskilt inrättanden av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Därmed skulle ombudsmannen få möjlighet att låta dessa institutioner eller organ ta del av uppgifter som faller inom deras behörighetsområde.

6)  Det är önskvärt att åtgärder vidtas för att ge ombudsmannen möjlighet att utveckla sitt samarbete med liknande institutioner på nationell och internationell nivå liksom med nationella och internationella institutioner med ett vidare verksamhetsfält än Europeiska ombudsmannen ­– exempelvis i fråga om skydd av de mänskliga rättigheterna – eftersom sådant samarbete kan bidra till att göra ombudsmannens insatser mer effektiva.

7)  Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla 2002.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beaktandeled 1, skäl 3, artikel 1.1 och artikel 3.2 första och femte styckena samt artiklarna 4 och 5 i beslut 94/262/EGKS, EG, Euratom ändras på följande sätt:

Ombudsmannens stadga   Ändringsförslag Ändringsförslag 1 Beaktandeled 1 med beaktande av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna särskilt artikel 195.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen artikel 20d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt artikel 107d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, med beaktande av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna särskilt artikel 195.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen samt artikel 107d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, Motivering Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla 2002. Denna hänvisning är därför föråldrad och bör strykas. Ändringsförslag 2 Skäl 3 Ombudsmannen, som även kan handla på eget initiativ, måste ha tillgång till allt som behövs för ämbetsutövningen. Därför måste gemenskapens institutioner och organ på ombudsmannens begäran tillhandahålla all information som begärs om det inte finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess och utan att det påverkar ombudsmannens förpliktelse att inte avslöja sådan information; medlemsstaternas myndigheter måste förse ombudsmannen med all nödvändig information utom när sådan information omfattas av lagar och andra författningar om sekretess eller av bestämmelser som hindrar dess spridning. Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen bör ombudsmannen underrätta Europaparlamentet som vidtar lämpliga åtgärder. Ombudsmannen, som även kan handla på eget initiativ, måste ha tillgång till allt som behövs för ämbetsutövningen. Därför måste gemenskapens institutioner och organ på ombudsmannens begäran tillhandahålla all information som begärs och utan att det påverkar ombudsmannens förpliktelse att inte avslöja sådan information, samt behandla sekretessbelagda uppgifter och handlingar i enlighet med bestämmelser som noga överensstämmer med dem som gäller i de berörda institutionerna eller organen. Institutioner och organ som tillhandahåller sekretessbelagda uppgifter eller handlingar ska underrätta ombudsmannen om att de är sekretessbelagda. Ombudsmannen och de berörda institutionerna och organen bör enas om de villkor som ska gälla vid tillhandahållande av sekretessbelagda uppgifter eller handlingar. Medlemsstaternas myndigheter måste förse ombudsmannen med all nödvändig information utom när sådan information omfattas av lagar och andra författningar om sekretess eller av bestämmelser som hindrar dess spridning. Om ombudsmannen inte får den begärda hjälpen bör ombudsmannen underrätta Europaparlamentet som vidtar lämpliga åtgärder. Motivering Syftet med ändringsförslaget är att skapa överensstämmelse mellan detta skäl och artikel 3.2 punkt 1 såsom ändrad genom ändringsförslag 4. Ändringsförslag 3 Artikel 1, punkt 1 1. Föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning skall vara de som avses i detta beslut i enlighet med artikel 195.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen artikel 20d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt artikel 107d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. 1. Föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning skall vara de som avses i detta beslut i enlighet med artikel 195.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen samt artikel 107d.4 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Motivering Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla 2002. Denna hänvisning är därför föråldrad och bör strykas. Ändringsförslag 4 Artikel 3, punkt 2, stycke 1 2. Gemenskapens institutioner och organ måste förse ombudsmannen med all information som begärs av dem och ge tillgång till relevanta dokument. De får vägra endast om det finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess. 2. Gemenskapens institutioner och organ måste förse ombudsmannen med all information som begärs av dem och ge tillgång till relevanta dokument. Som villkor för tillgång till sekretessbelagda uppgifter eller handlingar, särskilt känsliga handlingar i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001, måste ombudsmannen följa bestämmelser som noga överensstämmer med dem som gäller i de berörda institutionerna eller organen.   Institutioner och organ som tillhandahåller sekretessbelagda uppgifter eller handlingar enligt stycket ovan ska underrätta ombudsmannen om att de är sekretessbelagda.   För att underlätta tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket får ombudsmannen och de berörda institutionerna enas om de operativa villkor som ska gälla för tillgång till sekretessbelagda uppgifter eller annan information som omfattas av tystnadsplikt. Motivering Den nuvarande formuleringen kan undergräva medborgarnas förtroende för ombudsmannens verksamhet och bör strykas. Dock införs särskilda bestämmelser om tillgång till sekretessbelagda uppgifter och handlingar som klargör såväl ombudsmannens som de tillhandahållande institutionernas skyldigheter i detta avseende. Det bör påpekas att även ombudsmannen och dennes personal är underkastade förstärkt tystnadsplikt (se ändringsförslag 6 till artikel 4.1 nedan) Ändringsförslag 5 Artikel 3, punkt 2, stycke 5 Tjänstemän och andra anställda inom gemenskapens institutioner och organ skall avlägga vittnesmål på begäran av ombudsmannen; de skall uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och ska ha fortsatt tystnadsplikt. Tjänstemän och andra anställda inom gemenskapens institutioner och organ skall avlägga vittnesmål på begäran av ombudsmannen; de skall i detta avseende fortsatt följa tjänsteföreskrifterna, särskilt vad avser tystnadsplikt. Motivering Den strukna formuleringen riskerar att undergräva medborgarnas förtroende för ombudsmannens förmåga att genomföra grundliga undersökningar eftersom den kan tolkas som en fullmakt för tjänstemän att inte säga sanningen till ombudsmannen. De skyldigheter som följer av tjänsteföreskrifterna måste dock beaktas. Ändringsförslag 6 Artikel 4 1. Ombudsmannen och personalen på vilka artikel 287 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen artikel 47.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt artikel 194 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall tillämpas får inte avslöja information eller innehåll i dokument som de får tillgång till i sina undersökningar. De skall också visa diskretion när det gäller information som kan skada den person som har lämnat in klagomålet eller någon annan inblandad person dock utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. 1. Ombudsmannen och personalen på vilka artikel 287 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 194 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall tillämpas får inte avslöja information eller innehåll i dokument som de får tillgång till i sina undersökningar. De får heller inte avslöja vare sig sådana uppgifter eller handlingar som ombudsmannen mottagit i form av känsliga handlingar i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 eller i form av handlingar som omfattas av gemenskapens lagstiftning om skydd av personuppgifter, eller sådan information som kan skada den person som har lämnat in klagomålet eller någon annan inblandad person dock utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.   Ombudsmannen och dennes personal ska behandla begäran från tredje parter om tillgång till handlingar som ombudsmannen inhämtat som led i sina undersökningar i överstämmelse med de villkor och begränsningar som anges i förordning (EG) nr 1049/2001, särskilt artikel 4. 2. Om ombudsmannen i sina undersökningar upptäcker förhållanden som troligen kan omfattas av straffrättslig lagstiftning måste de nationella behöriga myndigheterna genast underrättas via medlemsstaternas beskickningar vid Europeiska gemenskaperna och i tillämpliga fall den gemenskapsinstitution som har maktbefogenheter över tjänstemannen eller den anställde i fråga; institutionen kan eventuellt åberopa artikel 18 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna. Ombudsmannen får även informera gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet i fråga om förhållanden som från disciplinär synpunkt ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda. 2. Om ombudsmannen i sina undersökningar upptäcker förhållanden som troligen kan omfattas av straffrättslig lagstiftning måste de nationella behöriga myndigheterna genast underrättas via medlemsstaternas beskickningar vid Europeiska gemenskaperna eller via den behöriga gemenskapsinstitutionen eller det behöriga gemenskapsorganet. I tillämpliga fall ska ombudsmannen även underrätta den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har maktbefogenheter över tjänstemannen eller den anställde i fråga; institutionen kan eventuellt åberopa artikel 18 andra stycket i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna. Ombudsmannen får även informera gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet i fråga om förhållanden som från disciplinär synpunkt ifrågasätter uppträdandet hos en av deras anställda. Motivering Ombudsmannen och dennes personal är redan underkastade tystnadsplikt i fråga om den information som de inhämtat som led i sina undersökningar. Syftet med punkt 1 är att befästa denna skyldighet i fråga om såväl känsliga handlingar som handlingar som aktualiserar frågor om skydd av personuppgifter. Dessutom införs ett förtydligande vad gäller allmänhetens tillgång till handlingar som ombudsmannen inhämtat som led i sina undersökningar. Vad gäller punkt 2 är syftet att förtydliga att ombudsmannen kan välja att överlämna uppgifter som denne inhämtat om eventuell brottslig verksamhet, bedrägeri eller korruption till skada för EU:s ekonomiska intressen antingen till nationella myndigheter eller till behöriga EU-institutioner eller -organ (exempelvis Olaf eller den framtida europeiska åklagarmyndigheten). Ändringsförslag 7 Artikel 5 Ombudsmannen får samarbeta med myndigheter av samma typ i vissa medlemsstater under förutsättning att det sker i enlighet med gällande nationell lagstiftning om det gör undersökningsarbetet mer effektivt och ger bättre skydd för rättigheter och intressen åt de personer som lämnar in klagomål. Ombudsmannen får inte på dessa grunder begära att få se dokument som ombudsmannen inte skulle ha tillgång till enligt artikel 3. Ombudsmannen får samarbeta med myndigheter av samma typ i vissa medlemsstater under förutsättning att det sker i enlighet med gällande nationell lagstiftning om det gör undersökningsarbetet mer effektivt och ger bättre skydd för rättigheter och intressen åt de personer som lämnar in klagomål till honom. Ombudsmannen får inte på dessa grunder begära att få se dokument som han inte skulle ha tillgång till enligt artikel 3. Ombudsmannen får, på samma villkor, samarbeta med andra institutioner som skyddar och främjar grundläggande rättigheter. Motivering Syftet med ändringsförslaget är att ge ombudsmannen möjlighet att även samarbeta med andra nationella eller internationella institutioner som skyddar och främjar grundläggande rättigheter. Begreppet ”grundläggande rättigheter” är mer allmänt. Det inbegriper begreppet ”mänskliga rättigheter” och är förenligt med gällande praxis och med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som slår fast medborgarnas rätt till god förvaltning och rätt att överklaga till Europeiska ombudsmannen.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                                                       För Europaparlamentet

                                                                                                                 Talmannen

(1) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.

I en skrivelse till talman Pöttering av den 11 juli 2006 ber Europeiska ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, att Europaparlamentet inleder förfarandet för att införa ändringar i ombudsmannens stadga vad avser en rad bestämmelser som i nuvarande form, enligt hans förmenande, inte är de mest lämpade.

Begäran gäller ändringar på följande områden:

1.  Befogenhet att ingripa i mål som är anhängiga vid EG-domstolen (artikel 1.3).

2.  Tillgång till institutionernas handlingar (artikel 3.2 första stycket).

3.  Rätt att begära att tjänstemän avlägger vittnesmål (artikel 1.3 femte stycket).

4.  Meddelande av uppgifter om eventuell brottslig verksamhet (artikel 4.2).

5.  Samarbete med internationella institutioner verksamma inom området för mänskliga rättigheter (artikel 5).

På begäran av dåvarande ombudsmannen Jacob Söderman tog parlamentet 2001 upp några av dessa frågor till behandling. Parlamentet antog i samband med detta den 6 september 2001 en resolution på grundval av ett betänkande av Teresa Almeida Garrett med förslag till ändringar mycket lika de som Nikiforos Diamandouros nu har lagt fram. Vid det tillfället tycktes en överenskommelse med rådet vara inom räckhåll, med stöd av kommissionen, men förhandlingarna avslutades inte innan Jacob Södermans förordnande löpte ut.

1.  Befogenhet att ingripa i mål som är anhängiga vid EG-domstolen

Detta förslag har orsakat viss kontrovers. Efter ett antal diskussioner meddelade ombudsmannen utskottet sin önskan att återkalla förslaget. Föredraganden ser den ändring som hon föreslagit som ett steg i rätt riktning, och anser att man med den tar vederbörlig hänsyn till de ändringar som genom Lissabonfördraget införts i artikel 40.2 i domstolens stadga. Hon inser dock att den oenighet som råder mellan vissa politiska grupper talar mot ytterligare försök att gå vidare i denna fråga. Ombudsmannen kan trots allt, vid lägligt tillfälle, själv vända sig till domstolen för ett beslut om hur vitt hans befogenhet att ingripa i mål sträcker sig, och om de villkor som gäller för detta.

2.  Tillgång till handlingar och uppgifter

Artikel 3.2 i ombudsmannens stadga föreskriver följande:

”2. Gemenskapens institutioner och organ måste förse ombudsmannen med all information som han begär av dem och ge honom tillgång till relevanta dokument. De får vägra endast om det finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess.”

I sin skrivelse begär ombudsmannen att den sista meningen ovan stryks eftersom den anger en möjlighet att begränsa tillgången till information som kan skada allmänhetens förtroende för ”ombudsmannens förmåga att genomföra en grundlig undersökning”.

Det säger sig självt att ombudsmannen måste ha tillgång till alla relevanta uppgifter om han ska kunna göra välgrundade bedömningar av medborgarnas klagomål.

Samtidigt som han understryker att institutionerna hittills aldrig har vägrat tillgång till relevanta handlingar eller uppgifter anser ombudsmannen att meningen i fråga kan komma att ge upphov till tvister i framtiden och kan därtill skada allmänhetens uppfattning om ombudsmannens verksamhet.

Vidare, ett erkännande att institutionerna, ”om det finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess”, kan vägra ombudsmannen tillgång till relevanta handlingar som han behöver för att kunna ta ställning till lämpligheten i administrationens agerande är alltför vagt och ger institutionerna ett allt för stort tolkningsutrymme. Begränsningar av ombudsmannens tillgång till information bör under alla omständigheter utgå från strikta rättsliga kriterier och inte på ett vagt formulerat förbehåll som överlåter åt administrationen i fråga att själv avgöra betingelserna för när sekretesshänsyn kan åberopas. Samtidigt framgår det inte vad för slags ”vederbörligen fullgoda skäl” som kan åberopas för att motivera ”sekretess” när administrationen i fråga håller inne med uppgifter som ombudsmannen begärt eftersom denne, liksom hans personal, är underkastade samma tystnadsplikt som gäller inom institutionerna i övrigt. Att varje insats från ombudsmannens sida för att främja god förvaltning dessutom är i institutionernas intresse behöver knappast påpekas.

Den begränsning som anges i den sista meningen i ovan citerade artikel 3.2, och som utan berättigande antyder en viss misstro mot ombudsmannen, är därför ovälkommen. Därför vore det nog lämpligast om meningen ströks.

Därmed inte sagt att ombudsmannen bör ha obegränsad tillgång till alla uppgifter eller handlingar. Det vore lämpligt att införa objektiva regler som fastställer ombudsmannens skyldigheter vad gäller tillgång till sekretessbelagda uppgifter och handlingar, särskilt känsliga handlingar i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Detta låter sig enkelt göras genom att ålägga ombudsmannen att följa bestämmelser som noga överensstämmer med dem som gäller i de institutioner eller organ som tillhandahåller handlingarna i fråga. Detta är helt i överensstämmelse med de interna regler om tillgång till sekretessbelagda uppgifter som gäller i skilda institutioner, exempelvis de säkerhetsbestämmelser som gäller inom kommissionen (kommissionens beslut av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna).

I detta sammanhang är det lämpligt att understryka att de institutioner som tillhandahåller ombudsmannen sekretessbelagda uppgifter eller handlingar måste underrätta ombudsmannen om att de är sekretessbelagda.

För att slippa framtida tvister är det dessutom lämpligt att uppmana ombudsmannen och de berörda institutionerna att enas om operativa regler för hur sådana handlingar ska tillhandahållas.

En liknande ändring behöver då också göras i inledningen till ombudsmannens stadga.

Det vore dessutom passande att stärka de bestämmelser som slår fast att såväl ombudsmannen som hans personal är underkastade tystnadsplikt i fråga om den information som de får kännedom om i sina undersökningar. Detta för att markera att de ålagts att inte avslöja några sekretessbelagda uppgifter eller handlingar, varvid man bör betona att detta innebär ett särskilt ansvar när det gäller ”känsliga” handlingar i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001(1) liksom handlingar som aktualiserar frågor om skydd av personuppgifter. Man bör i detta sammanhang även understryka att allmänhetens tillgång till handlingar som ombudsmannen inhämtat som led i sina undersökningar måste underställas de villkor och begränsningar som anges i ovannämnda förordning (EG) nr 1049/2001.

Det bör noteras att parlamentet redan 2001 tog upp denna fråga till behandling i samband med att den antog den ovannämnda resolutionen av den 6 september 2001. Vid det tillfället antog parlamentet en liknande ändring av artikel 3.2, tillsammans med andra ändringar som dåvarande ombudsmannen Jacob Söderman hade föreslagit men som hans efterträdare Nikiforos Diamandouros inte upprepat. Dessa hade i huvudsak att göra med handlingar med ursprung i medlemsstaterna. Eftersom ombudsman Diamandouros i sitt framträdande inför utskottet för konstitutionella frågor underströk att han inte såg någon anledning att ändra dessa regler, ett för medlemsstaterna känsligt område, finns det ingen anledning för parlamentet att ta upp dessa förslag till ändringar till ny behandling.

3.  Rätt att begära att tjänstemän avlägger vittnesmål

Artikel 3.2 sista stycket i ombudsmannens stadga anger följande:

”Tjänstemän och andra anställda inom gemenskapens institutioner och organ skall avlägga vittnesmål på begäran av ombudsmannen; de skall uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och skall ha fortsatt tystnadsplikt.”

I sin skrivelse uttrycker ombudsmannen sin uppfattning att den sista meningen i denna artikel innehåller ”dunkla” villkor som i allmänhetens ögon kan tolkas som att ”vittnet förväntas inte nödvändigtvis säga sanningen”. Detta kan även rubba allmänhetens förtroende för ombudsmannens förmåga att genomföra noggranna undersökningar. Ombudsman Diamandouros föreslår därför att meningen stryks.

Faktiskt är det svårt att förklara för allmänheten varför tjänstemän ska avlägga vittnesmål inför ombudsmannen ”på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna” och inte på grundval av sina kunskaper om de omständigheterna som är föremål för ombudsmannens undersökning. Man kan till och med tolka detta som att tjänstemän har rätt att ljuga inför ombudsmannen om de instrueras att göra det. Självklart motsvarar detta varken de standarder som krävs för en modern förvaltning, där öppenhet ska råda, eller kraven på den goda förvaltning som utgör en grundläggande rättighet för Europas medborgare (artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). Det råder därför ingen tvekan om att denna mening bör utgå.

4.  Meddelande av uppgifter om eventuell brottslig eller olaglig verksamhet

Ombudsman Diamandouros föreslår även ändringar i artikel 4 i ombudsmannens stadga som innebär att ombudsmannen får en viss möjlighet att välja vilka myndigheter han ska underrätta om han under loppet av en undersökning upptäcker förhållanden som han anser pekar på brottslig verksamhet. Istället för att endast underrätta de nationella myndigheterna, såsom artikel 4 i nuvarande form anger, föreslår han att ombudsmannen ska få välja att underrätta antingen de nationella myndigheterna eller unionens behöriga institutioner och organ, exempelvis Olaf, den framtida europeiska åklagarmyndigheten eller något annat organ med behörighet på detta område som kan upprättas i framtiden.

Det finns anledning att påpeka att det i vissa fall kan vara att föredra att i första hand uppmärksamma europeiska myndigheter eller organ. Det gäller exempelvis i fall där ombudsmannen i sin granskning av möjliga missförhållanden lagt i dagen bedrägerier riktade mot EU:s ekonomiska intressen eller annan form av korruption som lämpligen bör bli föremål för disciplinåtgärder från institutionernas sida eller som Olaf eller den framtida europeiska åklagarmyndigheten är bättre skickad att utreda än de nationella myndigheterna i en bestämd medlemsstat.

Man bör i detta sammanhang komma ihåg att artikel 22 a i tjänsteföreskrifterna ålägger samtliga tjänstemän vid EU:s institutioner, inklusive ombudsmannens personal, skyldigheten att underrätta sina överordnade eller Olaf om eventuell olaglig verksamhet, härunder bedrägeri eller korruption till skada för unionens intressen.

5.  Samarbete med andra internationella institutioner

Ombudsman Diamandouros begär även att artikel 5 i ombudsmannens stadga(2) ändras för att ge ombudsmannen möjlighet att samarbeta med andra institutioner som skyddar och främjar grundläggande rättigheter.

Man ska i detta sammanhang komma ihåg att även om några av medlemsstaternas nationella ombudsmän har vissa specifika befogenheter när det gäller att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter (inklusive rätten att överklaga hos domstol), gäller detta inte för merparten av dessa ombudsmän, och det är heller inte fallet för Europeiska ombudsmannen. Det ska dock inte förnekas att, vad enbart samarbete gäller, utan ytterligare behörigheter som skulle kunna inkräkta på behörigheterna hos andra EU-institutioner eller organ, kan kontakter och erfarenhetsutbyte mellan ombudsmannen och internationella institutioner av detta slag vara berikande för båda parter och bidra till att stärka Europeiska ombudsmannens möjligheter att främja den ”goda förvaltning” som enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna utgör en grundläggande rättighet för Europas medborgare. Ombudsman Diamandouros begäran kan i detta i detta hänseende inte betraktas som annat än rimlig.

6.  Övriga frågor

Ombudsman Diamandouros föreslår även att hänvisningarna till fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen stryks eftersom fördraget upphörde att gälla 2002. Detta är förklaringen till ändringsförslagen 1, 3 och 6 (första delen).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (2) ”Ombudsmannen får samarbeta med myndigheter av samma typ i vissa medlemsstater under förutsättning att det sker i enlighet med gällande nationell lagstiftning om det gör undersökningsarbetet mer effektivt och ger bättre skydd för rättigheter och intressen åt de personer som lämnar in klagomål. Ombudsmannen får inte på dessa grunder begära att få se dokument som ombudsmannen inte skulle ha tillgång till enligt artikel 3.”

KORTFATTAD MOTIVERING

Medborgarnas erkännande har alltid varit en förutsättning för att Europeiska unionen ska fungera på ett demokratiskt sätt, och detta blir ännu tydligare när unionen utvidgas. Ett sådant erkännande är direkt beroende av ett antal olika faktorer, däribland förtroendet för en trygg värdegemenskap som utvecklas fortlöpande och som borgar för att unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter respekteras.

En historisk milstolpe har nåtts i arbetet för europeisk integration såtillvida att behovet av kommunikation mellan unionen och EU-medborgarna har blivit tydligare än någonsin. Detta innebär framför allt att Europeiska unionen måste ta medborgarnas frågor på allvar och förvissa EU-medborgarna om att gemenskapsinstitutionerna ständigt strävar efter att uppfylla de förväntningar som ställs från medborgarnas sida. För att framstå som trovärdig måste denna strävan anpassas efter den historiska utveckling som sker och de nya krav som därigenom måste tillgodoses inom unionen för att denna ska kunna fungera framgångsrikt.

Europeiska unionens institutionella struktur har utformats på ett sådant sätt att den ska återspegla och vara förenlig med den tvådelade grundläggande principen om Europeiska unionen som en union för stater och en union för folk. Unionens institutioner företräder såväl staterna som befolkningen. Europaparlamentet är endast en av de institutioner som företräder befolkningen. Det primära målet för Europeiska ombudsmannen, som institution grundad på rättsstatsprincipen, är att se till att Europeiska unionens institutioner och organ agerar på vederbörligt sätt och visar tillbörlig respekt i sina möten med allmänheten och därmed i möjligaste mån bidrar till ökat förtroende hos allmänheten för dessa institutioner och organ och för det EU som byggts upp.

De förslag som rör översynen av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning i enlighet med bilaga X till parlamentets arbetsordning(1) bör ges särskild uppmärksamhet mot bakgrund av det som angetts ovan. I den mån dessa ändringar på effektivt sätt möjliggör för ombudsmannen att fungera i enlighet med Europeiska unionens primärrätt är det viktigt att de antas.

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Ingripande i mål som är anhängiga vid domstol

Med beaktande av stadgans bestämmelser (artikel 40.2) och rättegångsreglerna (artikel 93) för Europeiska gemenskapernas domstol kan möjligheten att inkomma med bevis till EG-domstolen endast underlätta det rättsliga utredningsförfarandet. Det kan aldrig betraktas som inblandning eftersom domstolen själv, efter det att en ansökan gjorts, fattar beslut i frågan huruvida ett visst vittnesmål ska komma att användas eller inte. Om det inte förhöll sig på detta sätt skulle det vara liktydigt med att EG-domstolens domar ifrågasattes.

2.  Tillgång till dokument

Tillgång till gemenskapsinstitutionernas alla dokument, utan undantag, innebär att ombudsmannen kan vara så välinformerad som möjligt och därmed kan utfärda ändamålsenligare rekommendationer, vilket i sin tur innebär att de enskilda medborgarna skyddas effektivare. Dessutom får ombudsmannen under inga omständigheter avslöja innehållet i dessa dokument.

3.  Vittnesmål som avläggs av tjänstemän inom gemenskapens institutioner

När det gäller vittnesmål som avläggs av tjänstemän och andra anställda inom gemenskapens institutioner enligt instruktioner från deras administration riskerar ordalydelsen i bestämmelsen i fråga att underminera gemenskapsinstitutionernas auktoritet genom att ge intryck av att de eventuellt har något att dölja och genom att förbise det faktum att institutionerna står, eller bör stå, i medborgarnas tjänst. Tjänstemän bör endast omfattas av de relevanta bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

4.  Information rörande förhållanden som visar på brottslig verksamhet enligt straffrättslig lagstiftning

Om ombudsmannen upptäcker förhållanden som visar på brottslig verksamhet enligt straffrättslig lagstiftning finns det inget som talar mot möjligheten att informera den ansvariga gemenskapsinstitutionen eller till och med vända sig till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, förutsatt att dessa åtgärder bidrar till ökad effektivitet i klarläggandet av ansvarsfrågan och effektivare rättskipning.

5.  Samarbete på området för mänskliga rättigheter

Möjligheten till samarbete med institutioner som försvarar de grundläggande rättigheterna bör vara en självklarhet. Icke desto mindre bör det understrykas att denna typ av samarbete bör äga rum i enlighet med de villkor som anges i artikel 5 i parlamentets beslut om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Beslutet ändrat genom Europaparlamentets beslut 2002/262/EG, EGKS, Euratom av den 14 mars 2002 (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13).