om ”Mot en reformerad Världshandelsorganisation (WTO)”

(2007/2184(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 1999 om Världshandelsorganisationens (WTO) tredje ministerkonferens i Seattle(1), av den 25 oktober 2001 om öppenhet och demokrati i internationell handel(2), av den 13 december 2001 om WTO:s möte i Qatar(3), av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún(4), av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doharundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd den 1 augusti 2004(5), av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong(6) och av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong(7),

–   med beaktande av slutdeklarationerna från mötena med den parlamentariska konferensen om WTO vilka antogs i Genève den 18 februari 2003, i Cancún den 12 september 2003, i Bryssel den 26 november 2004, i Hongkong den 15 december 2005 och i Genève den 2 december 2006,

–   med beaktande av Marrakechavtalet genom vilket Världshandelsorganisationen inrättades,

–   med beaktande av de deklarationer från WTO:s ministerkonferens som antogs i Doha den 14 november 2001 och i Hongkong den 18 december 2005,

–   med beaktande av den rapport om WTO:s framtid(8) som i januari 2005 släpptes av det rådgivande rådet under ordförandeskap av Peter Sutherland,

–   med beaktande av WTO:s rapport om världshandeln från 2004 om fackföreningarnas roll och bristande möjligheter att företräda arbetarnas intressen i WTO,

–   med beaktande av punkt 56 i Hongkong-deklarationen om de åtgärder som måste vidtas för att viktiga FN-organ, även ILO, i full utsträckning ska involveras i och ge stöd till WTO-processerna och de pågående förhandlingarna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0104/2008), och av följande skäl:

A. WTO har en central roll bland de multilaterala organisationer som bidrar till styret av den internationella ekonomin, en bättre hantering av globaliseringen och en rättvisare fördelning av dess fördelar. Dessa organisationer måste samarbeta för att uppnå millenniemålen för hållbar utveckling.

B.  När den nuvarande WTO-rundan inleddes 2001 i Doha, Qatar, fick den officiellt namnet utvecklingsagendan från Doha. Tonvikten låg på att hjälpa utvecklingsländer och fattiga länder att få större utbyte av avregleringen av handeln.

C. EU anser att det är mycket viktigt att bevara det som man hittills har uppnått i det multilaterala handelssystemet och är alltjämt starkt engagerat för Doharundans framgång.

D. Trots de svårigheter som uppstått i samband med förhandlingarna fortsätter ansträngningarna för att framgångsrikt kunna avsluta denna runda, och dessa ansträngningar bör uppmuntras.

E.  De olika handelsförhandlingar av bilateral och regional karaktär som EU nyligen har inlett med skilda partner på olika håll i världen ska komplettera och inte utgöra ett alternativ till slutförandet av Doharundan.

F.  Förutom de omedelbara problemen i samband med rundans avslutning och den kritik som riktats mot de olika ståndpunkterna till de diskuterade frågorna, är det nödvändigt att redan nu förbereda vad som ska ske efter Doha.

G. Redan 2004 genomförde det rådgivande rådet under ledning av Peter Sutherland ett viktigt utrednings- och diskussionsarbete avseende WTO:s framtid och de institutionella utmaningar som organisationen står inför. Dock har inga konkreta åtgärder vidtagits med anledning av rekommendationerna i den rapport som överlämnades från det rådgivande rådet till WTO:s generalsekreterare i januari 2005.

H. Det är mycket viktigt att snarast återuppta denna debatt i ljuset av den senaste utvecklingen och att än en gång grundligt granska flera aspekter av hur WTO fungerar, för att förbättra både organisationens effektivitet och legitimitet.

I.   Den institutionella diskussion inom WTO som Europaparlamentet efterlyst är på intet sätt oförenlig med en fortsättning av Doharundan och dess eventuella slutförande.

1.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till alla berörda parter, särskilt de framväxande ekonomierna, att visa flexibilitet för att komma ur det låsta läget i Doharundan och nå en överenskommelse som är fullständig, balanserad och fördelaktig både för ett uppsving inom den internationella handeln och den globala tillväxten och för utvecklingen i världens minst utvecklade länder.

2.  Europaparlamentet anser för övrigt att det nu är viktigare än någonsin att återuppta diskussionerna om WTO:s beslutsprocess, mandat, arbetssätt och framtid, med sikte på en eventuell reform av denna organisation.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt i Genève presentera ett tydligt initiativ med syftet att återuppta diskussionerna om detta. Kommissionen uppmanas att i denna fråga informellt ta kontakt med andra WTO-medlemmar som kan tänkas stödja ett sådant initiativ samt att kontakta WTO:s generaldirektör före utgången av 2008 för att ge honom rapport om resultatet av dessa diskussioner.

4.  Europaparlamentet välkomnar en omfattande reform av WTO och framhåller återigen handelns betydelse som ett effektivt verktyg för utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet understryker vikten av multilateralism för att främja fri och rättvis handel och för att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål.

5.  Europaparlamentet anser att ett starkt WTO med ett regelbaserat internationellt handelssystem erbjuder möjligheter för utvecklingsländerna att utrota fattigdomen, men beklagar att begränsade resurser försätter utvecklingsländerna i ett ofördelaktigt förhandlingsläge. Parlamentet framhåller att EU bör främja ett stärkt WTO-sekretariat och en ökning av resurserna för tekniskt stöd, särskilt till de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar, så att de kan ta sig an frågor som de är särskilt intresserade av.

6.  Europaparlamentet påpekar att WTO är den enda globala organisationen med regelgivande uppgifter som inte tillhör familjen av FN-organ. Därför inskränker sig WTO:s regleringar till ren handelspolitik. Kommissionen uppmanas att sätta detta strukturella dilemma högt upp på WTO:s reformagenda.

7.  Europaparlamentet anser att det föreslagna initiativet i första hand bör handla om själva syftena med det multilaterala handelssystemet, för att se till att de ömsesidigt stöder varandra och sammanhänger med andra internationella organisationers verksamheter. Det är framför allt nödvändigt att stärka samordningen mellan WTO:s verksamhet och det arbete som utförs av ILO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), UNEP, FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och Kyotoprogrammet om förnybar energi, så att beslutsprocessen i dessa organisationer blir mer konsekvent. ILO bör beviljas observatörsstatus, och en kommitté för handel och drägligt arbete bör inrättas efter samma modell som kommittén för handel och miljö.

8.  Europaparlamentet begär en grundlig genomgång av frågan hur bättre hänsyn kan tas till icke-handelsrelaterade frågor i WTO-bestämmelserna, för att göra det möjligt för medlemmarna att eftersträva legitima politiska mål samtidigt som de garanteras marknadstillträde. Parlamentet betonar i detta avseende att EU med eftertryck bör stödja ansträngningarna att anta internationella standarder, och att utvecklingsländerna bör ges det stöd som är nödvändigt för att de ska kunna iaktta sådana standarder.

9.  Europaparlamentet kräver att man inom FN, tillsammans med WTO, behandlar de nya band som måste skapas mellan de multilaterala organisationerna för att se till att deras verksamhet sammanhänger med olika internationella avtal och konventioner för att främja en hållbar utveckling och avskaffa fattigdomen.

10. Europaparlamentet anser att den största utmaningen för samstämdheten mellan FN-systemet och WTO kommer att bli kravet på WTO att se till att handelsbestämmelserna till fullo iakttar lagstiftningen om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder.

11. Europaparlamentet stöder ett tillvägagångssätt som bygger på incitament när det gäller WTO-medlemmarnas iakttagande av de miljömässiga och sociala standarderna, men begär samtidigt en utredning av WTO-förenliga åtgärder för att ta itu med social och miljömässig dumpning.

12. Europaparlamentet stöder kravet på att en analys av sociala frågor, jämställdhets- och miljöfrågor, inklusive sysselsättning, arbetstagares rättigheter och liknande bestämmelser, ska vara obligatorisk i framtida granskningar av WTO-medlemmar som utförs av det handelspolitiska granskningsorganet.

13. Europaparlamentet uppmanar deltagarna i diskussionen att ta upp frågan om begränsningarna i systemet med handelsöverläggningar som pågår i ”rundor” under lång tid och som involverar samtliga WTO-medlemmar i överläggningarna om en mängd frågor utgående ifrån en ”helhetsprincip”. Parlamentet inser de förtjänster som detta system har haft historiskt sett i samband med genomförandet och utvecklingen av det multilaterala handelssystemet och genom att möjliggöra en successiv avreglering och ömsesidigt förmånliga åtaganden. På områden där tillräckliga framsteg har uppnåtts (vilket för närvarande gäller underlättandet av handeln) skulle dock andra flexiblare och effektivare modeller kunna användas i framtiden.

14. Europaparlamentet anser att WTO:s institutionella struktur kan förbättras om man skiljer tydligare mellan å ena sidan aktiviteter i samband med förhandlingarna om nya bestämmelser och åtaganden och å andra sidan aktiviteter i samband med genomförandet av existerande överenskommelser. Parlamentet framhåller vikten av den senare typen av aktiviteter som inte i något fall får sättas på undantag, vare sig när det gäller resurser eller politisk uppmärksamhet från WTO-medlemmarnas sida.

15. Europaparlamentet föreslår att de gällande multilaterala handelsbestämmelsernas relevans och tillämplighet utvärderas regelbundet, med avseende på en eventuell anpassning.

16. Europaparlamentet efterlyser en omdefiniering av ministerkonferensens roll och omfattning. Man kan redan se en tendens bland WTO-medlemmarna att föredra mindre formella samordnings- och beslutsformer på denna nivå. Ingen ministerkonferens sammankallades under 2007 trots de uttryckliga bestämmelserna i Marrakechavtalet om tidsplanen för sådana sammankomster. WTO-medlemmarna uppmanas att dra lärdom av denna utveckling.

17. Europaparlamentet betonar vikten av WTO:s parlamentariska dimension för att stärka den demokratiska legitimiteten och insynen i WTO-förhandlingarna. Parlamentet understryker det viktiga arbete som utförts av den parlamentariska konferensen om WTO. Denna konferens har anordnats gemensamt av Europaparlamentet och den interparlamentariska unionen (IPU), vars verksamhet kan utökas.

18. Europaparlamentet påminner om att parlamentsledamöterna i egenskap av valda företrädare för medborgarna har en viktig roll att spela i handelsförhandlingarna och i synnerhet i WTO-förhandlingarna.

19. Europaparlamentet poängterar vikten av att inrätta en parlamentarisk församling inom WTO med rådgivande befogenheter mot bakgrund av WTO:s bristande demokratiska ansvarsskyldighet och legitimitet, och välkomnar alla slags reformer som kan stärka anslutningen av parlamentsledamöter till WTO.

20. Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att ge tillräckligt stöd till sina parlamentsledamöter så att dessa kan delta i utvecklingen av WTO:s parlamentariska dimension. Kommissionen uppmanas att ta initiativ i detta avseende inom WTO. Parlamentet betonar att tills WTO tar på sig detta ansvar kommer den parlamentariska dimensionen i WTO att garanteras genom den parlamentariska konferensen om WTO, som anordnas gemensamt av Europaparlamentet och IPU.

21. Europaparlamentet efterlyser införande av ett mer demokratiskt beslutssystem i WTO som tar hänsyn till synpunkterna från alla dess medlemmar, vilket omfattar länder på olika utvecklingsnivåer.

22. Europaparlamentet anser det varken är realistiskt eller önskvärt att ifrågasätta samförståndsprincipen inom WTO:s beslutsprocesser, som till skillnad från omröstningar med kvalificerad majoritet (eller det viktade omröstningssystemet) garanterar jämlikhet för alla medlemmar. Dock kan man studera olika lösningar för att, från fall till fall, göra det lättare att komma fram till ett sådant samförstånd.

23. Europaparlamentet godtar Sutherlandrapportens förslag om en plurilateral strategi med opt-in- eller opt-out-avtal när man inte kan enas. Parlamentet betonar dock återigen sitt engagemang för multilateralism och varnar för att plurilateralism inte nödvändigtvis gynnar utvecklingsländerna, och att klyftan mellan industri- och utvecklingsländer kan vidgas.

24. Europaparlamentet noterar att det inom WTO uppstår alltfler informella grupper som samlar fler eller färre WTO-medlemmar kring gemensamma sektorsintressen eller regionala intressen. Dessa grupper spelar ofta en positiv roll när det gäller att komma fram till gemensamma ställningstaganden och formulera kompromisser. WTO-medlemmarna uppmanas att överväga möjligheten att skapa bättre ramar för hur sådana grupper ska bildas och fungera, med tanke på insyn och effektivitet, och att ställa nödvändiga medel till förfogande för deras verksamhet.

25. Europaparlamentet påpekar att ett jämlikt och effektivt deltagande från samtliga medlemmars sida, särskilt de minst utvecklade länderna, måste prioriteras inom ramen för alla reformer av det multilaterala handelssystemet.

26. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att stärka utvecklingsländernas aktiva medverkan och göra så att de känner sig fullt företrädda i förhandlingsarbetet och upplever att de kan identifiera, uttrycka och försvara sina egna handelsintressen, till exempel genom att införa ett system med representation av koalitioner snarare än av fasta grupper av länder och genom att anslå tillräckliga resurser för utveckling av kunskaper och tekniskt kunnande i dessa länder. Parlamentet betonar att tillräckliga resurser också krävs för att utvecklingsländerna faktiskt ska genomföra WTO-bestämmelserna, anpassa sig till reformer och därmed integreras bättre i världshandelssystemet.

27. Europaparlamentet efterlyser insatser för att stärka utvecklingsländernas deltagande och representation i de beslutande organen och för att förbättra deras interna system för redovisning, insyn och god förvaltning.

28. Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda Sutherlandrapportens förslag om att finansiering av tekniskt stöd ska inkluderas som en avtalsenlig rättighet för de minst utvecklade länderna så att de kan delta i det multilaterala handelssystemet på ett meningsfullt sätt. Parlamentet understryker att kapacitetsuppbyggnad är av yttersta vikt för att förbättra utvecklingsländernas möjligheter att förhandla, identifiera behov och strategier samt uppfylla WTO-åtagandena.

29. Europaparlamentet anser att den återkommande frågan om att inom WTO inrätta ett slags ”begränsat råd” eller ”styrkommitté” som skulle ha till uppgift att förbereda och underlätta samförståndsbesluten i det allmänna rådet bör utredas ytterligare. Parlamentet ifrågasätter emellertid hur representationen kan uppnås i varje enskilt fall och insisterar på att ett sådant organ ska vara underkastat stränga krav på representativitet, att det ska vara ansvarigt inför samtliga WTO-medlemmar och underkastat intern insyn.

30. Europaparlamentet betonar att WTO:s sekretariat har en avgörande roll och framhåller betydelsen av att det har en proportionerlig andel av tjänstemän från industriländer och utvecklingsländer för att kunna fullgöra sitt mandat mer effektivt.

31. Europaparlamentet önskar att frågan om vilka roller som WTO:s sekretariat och generaldirektör ska spela utreds noggrant. Parlamentet frågar sig vilka begränsningar som följer av en alltför strikt tillämpning av principen om styrning av systemet genom WTO-medlemmarnas regeringar (konceptet ”member driven organisation”). Parlamentet anser det nödvändigt att förstärka de finansiella och mänskliga resurserna inom WTO:s sekretariat. Parlamentet noterar emellertid att beviljandet av initiativrätt till WTO-organen för att främja det allmänna intresset ger upphov till frågor om demokratisk legitimitet, ansvarsskyldighet och insyn.

32. Europaparlamentet föreslår att WTO:s sekretariat ges ett visst spelrum, särskilt för att ta initiativ av institutionell karaktär, föreslå kompromisslösningar vid blockeringar och t.o.m. leda arbetet vid vissa organ för att garantera kontinuitet och opartiskhet. Sådana förslag måste åtföljas av en allvarlig reflexion över rekryteringen av ledamöter till sekretariatet och över frågan om tilldelning av tillräckliga resurser för de uppgifter som sekretariatet anförtros.

33. Europaparlamentet är övertygat om att det faktum att det inte görs tillräcklig åtskillnad mellan olika utvecklingsländer, trots de stora skillnaderna mellan dem när det gäller ekonomisk utveckling och deras särskilda behov, utgör ett allvarligt hinder för att anta effektiva åtgärder till förmån för dessa länder i enlighet med de mål som formulerades i Doharundan och att detta sker på bekostnad av de mest behövande utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft de längst komna utvecklingsländerna att ta på sig sin del av ansvaret redan under den pågående rundan, och att bidra i förhållande till sin utvecklingsnivå och (sektorsspecifika) konkurrensförmåga.

34. Europaparlamentet anser att en omarbetning av den särskilda och differentierade behandlingen (SDT) är av yttersta vikt för WTO:s betydelse ur ett utvecklingsperspektiv. En sådan omarbetning bör innehålla en ny indelning av utvecklingsländerna inom WTO samt en SDT-strategi som utformas efter enskilda länders behov snarare än efter länderkategorier. Vid indelningen bör effektiva kriterier användas. Det räcker inte bara att beakta BNP-tillväxten utan också indikatorer som index för ekonomisk sårbarhet samt index för handel och utveckling bör beaktas.

35. Europaparlamentet anser att man noggrant bör utreda frågan om indelning i kategorier eller underkategorier av inte bara utvecklingsländerna utan alla andra WTO-medlemmar. Denna indelning bör grundas på objektiva kriterier som inte enbart är knutna till bruttonationalprodukten, så att man eventuellt på ett differentierat sätt kan tillämpa gällande överenskommelser eller överenskommelser som fortfarande är föremål för förhandling.

36. Europaparlamentet anser att samhällets, medborgarnas och parlamentsledamöternas krav på öppenhet i samband med utformningen och genomförandet av handelspolitiken är berättigat. Parlamentet välkomnar de faktiska förbättringar som WTO har gjort avseende den externa insynen sedan organisationen inrättades 1995 och gläds åt dess kommunikationspolicy. Det är viktigt för ekonomiska aktörer och för alla berörda aktörer i civilsamhället att ständigt ha tillgång till kvalitativ information om de multilaterala handelsbestämmelserna och deras faktiska tillämpning och om eventuella undantag för WTO-medlemmarna.

37. Europaparlamentet stöder WTO:s generaldirektörs idéer om att stärka mekanismerna för ”aktiv transparens” och en effektiv övervakning av tillämpningen av de bestämmelser och åtaganden som WTO-medlemmarna har skrivit under, för att garantera att de genomförs på ett effektivt sätt och i sin helhet. WTO uppmanas att fortsätta sina ansträngningar inom detta område, och WTO-medlemmarna uppmanas att anslå tillräckliga medel för detta.

38. Europaparlamentet påminner om att överenskommelsen om tvistlösning sedan 1997 har varit föremål för förhandlingar som syftar till att förtydliga vissa av dess bestämmelser och förbättra dess tillämpning. Parlamentet beklagar att det under lång tid inte gjorts några framsteg i dessa förhandlingar. Parlamentet stöder EU:s förslag om ökad självständighet för tvistlösningsorganen.

39. Europaparlamentet anser att arbetsgruppernas och överprövningsorganets möten i sakfrågan med parterna, inom ramen för förfarandet för tvistlösning, med hänsyn till förfarandets juridiska karaktär hädanefter bör vara offentliga, vilket är brukligt vid domstolsförhandlingar, och att de berörda handlingarna, särskilt parternas eller experternas inlagor, bör ställas till allmänhetens förfogande utom i några få väl motiverade undantagsfall.

40. Europaparlamentet anser att WTO:s tvistlösningsmekanism hittills i stort sett har fyllt sin funktion väl, men att vissa anpassningar är nödvändiga, särskilt när det gäller genomförandet av tvistlösningsorganets rekommendationer eller beslut. Parlamentet välkomnar att juridifieringen av tvistlösningssystemet har stärkt trovärdigheten när det gäller WTO:s åtaganden, och anser att detta ger WTO-medlemmarna mer lika förutsättningar.

41. Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att tvistlösningsorganet tolkar WTO:s bestämmelser på ett sätt som tar hänsyn till tillämplig internationell miljölagstiftning och sociallagstiftning, och uppmanar, vid behov, kommissionen och samtliga WTO-medlemmar att ändra WTO:s regler i detta avseende.

42. Europaparlamentet ser en möjlighet att införa sanktioner gentemot länder som vägrar att anpassa sin lagstiftning eller sina åtgärder till sina förpliktelser, till förmån för länder som missgynnas av sådan lagstiftning eller sådana åtgärder, särskilt när det handlar om små ekonomier som inte med trovärdighet kan svara med motåtgärder.

43. Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att utnyttja möjligheten till en omfattande diskussion om en eventuell reform av denna organisation, för att fortsätta och avsluta revideringen av överenskommelsen om tvistlösning.

44. Europaparlamentet anser att en positiv integrering bland WTO-medlemmarna bör främjas liksom minskade eller avskaffade handelshinder (negativ integrering).

45. Europaparlamentet anser att frågan om anslutning också bör finnas på programmet för en sådan diskussion. Parlamentet beklagar att vissa förhandlingar om anslutning till WTO drar ut på tiden bortom det rimligas gräns p.g.a. blockering från en eller flera WTO-medlemmars sida.

46. Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att överväga idén om en särskild föranslutningsstatus för kandidatländer som genast påtar sig alla förpliktelser som följer av de gällande bestämmelserna, även om de ännu inte har avslutat de bilaterala förhandlingarna om marknadstillträde med sina viktigaste partner inom organisationen. Parlamentet insisterar på att beslut om att godkänna eller förkasta ett nytt lands anslutning till WTO alltid måste grundas på strikt kommersiella överväganden.

47. Europaparlamentet ser EU:s initiativ ”allt-utom-vapen” som ett bra exempel på tillträde till de minst utvecklade ländernas marknader.

48. Europaparlamentet erinrar om artikel XXXVIII 2 a i GATT, som fortfarande inte har genomförts, i vilken samtliga WTO-medlemmar åläggs att stabilisera och förbättra marknadsvillkoren för primärprodukter av särskilt intresse för de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO. Parlamentet framhåller att beslutsamma åtgärder kring denna artikel är en viktig del av ett reformerat WTO.

49. Europaparlamentet understryker att diskussionen om reformen av WTO i hög grad måste vara av politisk karaktär och att den för att lyckas kräver stort engagemang och beslutsamhet från WTO-medlemmarnas sida. Dessa måste besluta om inom vilket WTO-organ som detta arbete ska genomföras samt om vilken roll som generaldirektören kan spela i detta sammanhang. Dock begär parlamentet att WTO-medlemmarnas parlament involveras i arbetet genom att medverka till bidrag från den parlamentariska konferensen om WTO.

50. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament och till övriga WTO-medlemmarnas regeringar och parlament samt till WTO.

(1) EGT C 296, 18.10.2000, s. 121. (2) EGT C 112 E, 9.5.2002, s. 326. (3) EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 290. (4) EUT C 177 E, 26.3.2004, s. 393. (5) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 397. (6) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 126. (7) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 155. (8) ”The Future of the WTO: Addressing Institutional Challenges in the New Millennium”, rapport från rådgivande rådet till generaldirektör Supachai Panitchpakdi, WTO, december 2004.

Syftet med detta betänkande är att beskriva hur man kan förbättra det multilaterala handelssystemet och effektivisera Världshandelsorganisationens (WTO) struktur och verksamhet. WTO fungerar som en sinnebild för det multilaterala handelssystemet och har fått kritik för sitt funktionssätt.

Den uppgift som utskottet för internationell handel nu står inför är verkligen inte enkel. Utskottet måste nämligen undersöka balansen i metoderna och förfarandena för den organisation som fastställer principerna för internationell handel.

Vårt arbete tar sin utgångspunkt i Sutherland-rapporten, som utarbetades i samband med WTO:s tioårsjubileum och innehåller en granskning av WTO-mekanismernas effektivitet och funktionssätt samt reflektioner om hur dessa mekanismer skulle kunna reformeras. Det är det enda omfattande dokumentet om WTO som finns. Den livliga akademiska debatt som rapporten ledde till fick ingen uppföljning inom organisationen och har i dag närmast fallit i glömska.

En viktig utgångspunkt som föredraganden vill framhålla är att betänkandet inte är avsett som kritik mot det multilaterala handelssystemet i allmänhet och WTO i synnerhet. Betänkandet kommer tvärtom att visa vilken betydelse parlamentet tillmäter denna organisation, som är navet i hela det multilaterala handelssystemet. Nu när vi närmar oss slutet på Doharundans förhandlingar, som föredraganden hoppas kommer att ge ett gott resultat, vore det dock lämpligt att med utgångspunkt i Sutherland-rapportens slutsatser börja reflektera över institutionella aspekter och förfaranden, så att de kan förbättras och organisationen kan fungera mer effektivt.

Sedan är det kommissionens sak att ta lämpliga initiativ i Genève för att föra utvecklingen vidare.

Den analys vi ska göra bör därför vara djupgående och följa en logik som leder oss till så realistiska och genomförbara slutsatser som möjligt i de olika frågorna.

WTO-reformen omfattar vissa grundläggande frågor som föredraganden vill ta upp.

WTO:s institutionella struktur

WTO består av en rad organ med olika behörighet: allmänna rådet, det allmänna råd som granskar handelspolitiken, tvistlösningsmekanismen och olika specialkommittéer, råd underkommittéer och arbetsgrupper. Man kan fråga sig om denna struktur är lämplig eller om den försvårar beslutsprocessen.

WTO:s institutionella struktur skulle kunna förbättras genom att den verksamhet som sammanhänger med förhandlingarna om nya internationella bestämmelser och nya åtaganden tydligt skiljs från den verksamhet som rör tillämpningen av befintliga avtal och som bör få politisk uppmärksamhet och tillräckliga resurser (se TRIPS-avtalet och protokollet till detta avtal).

Samförstånd

WTO:s slutliga beslut fattas alltid i enhällighet, och alla WTO-medlemmars röster väger lika tungt. Det bör dock erkännas att det stora antalet WTO-medlemmar (för närvarande 151) gör att det ofta är svårt att nå enhällighet, och det vore därför lämpligt att i vissa avgörande faser införa metoder och förfaranden som gör det lättare att åstadkomma ett gott resultat. Ibland blockeras ett beslut på grund av motiv eller en logik som inte har något med själva frågan att göra, och man behöver inte lägga fram några fakta eller motivera att man motsätter sig beslutet.

Beslutsprocessen skulle kunna förbättras genom att en regering som motsätter sig ett beslut blir tvungen att motivera sin ståndpunkt skriftligen.

Utan att bestämmelserna om ministerkonferenserna påverkas, skulle man kanske kunna tänka sig andra beslutskriterier än enhällighet i de arbetsgrupper och kommittéer vars arbete leder fram till det slutliga beslutet.

I detta syfte kan man tänka sig råd och kommittéer som är representativa för hela organisationen, även från geografisk och ekonomisk synpunkt, och i vilka de olika ministrarna deltar i högre grad. I dag betraktas de mindre grupperna G4 och G6 ofta som begränsade forum för stora länder som påtvingar eller försöker påtvinga de andra medlemsländerna sin vilja. Det vore lämpligt att försöka finna en adekvat lösning i denna fråga.

Differentiering mellan olika utvecklingsländer

Sedan en tid tillbaka är utvecklingen en viktig fråga i alla diskussioner inom WTO. Denna fråga har varit och är fortfarande det viktigaste målet för Doharundans förhandlingar, och så bör den förbli även i framtiden.

Genom åren har allt fler utvecklingsländer beviljats en rad positiva undantag som syftar till fördelaktig behandling och differentierade åtaganden. Gruppen med utvecklingsländer blir hela tiden större och mer heterogen. Den omfattar tillväxtländer – eller länder som redan har hög tillväxt, t.ex. Kina, Indien och Brasilien – som har litet gemensamt med små länder som är mindre utvecklade och saknar resurser.

Det vore därför lämpligt att dela in länderna i tydliga, mer homogena grupper som återspeglar utvecklingen av den ekonomiska situationen i länderna, och man bör av alla länder kräva åtaganden och ansvar för en avreglering av handeln som motsvarar ländernas ekonomiska kapacitet. Svårigheten ligger naturligtvis i att fastställa kriterier för indelning i landkategorier. Ett kriterium skulle kunna vara BNP-tillväxten, ett annat exportökningen eller en viss ekonomisk eller social profil, t.ex. den som definieras i det så kallade indexet för mänsklig utveckling.

För de verkliga utvecklingsländerna bör man fortsätta tillämpa befintliga förmåner och undantag – och eventuellt förstärka dem – men det är nödvändigt att ställa krav på överrensstämmelse mellan de handelsförmåner som beviljats dessa länder på multilateral nivå och de interna politiska åtgärder som krävs för att göra handelsförmånerna effektiva och ge dem innehåll.

Förhandlingsrundor och ett övergripande avtal

Den ledande principen för Doharundan och de tidigare förhandlingsrundorna har varit att alla medlemsländer ska delta i förhandlingar om en mängd frågor, i syfte att åstadkomma ett enda avtal som sedan kan omfatta alla sektorsspecifika problem. I dag ska alla länder höras i alla frågor för att man ska kunna åstadkomma ett övergripande avtal.

I en organisation med 151 medlemsländer förtjänar denna modell, som utan tvivel tidigare har varit framgångsrik, en eventuell översyn. Man behöver anlägga ett multilateralt angreppssätt, en sorts variabel geometri för vissa grupper av länder eller vissa sektorer inom den internationella handeln, utan att detta påverkar vissa väldefinierade teman som kräver ett övergripande avtal.

WTO-sekretariatets roll

WTO fungerar som en klassisk mellanstatlig organisation: Alla initiativ tas av medlemsländerna, som verkställer de beslut som fattas. WTO:s sekretariat har visserligen hög status och är professionellt och kompetent, men det är relativt litet. Generaldirektören har en prestigefylld post, men har inga verkliga politiska befogenheter vid sidan av sina administrativa uppgifter rörande personalförvaltning och yttre representation.

Sekretariatet borde få en mer framträdande roll och möjlighet att ta initiativ och föreslå kompromisser. I detta sammanhang kan EU-institutionernas system, med rätt proportioner, erbjuda en modell där sekretariatet får en roll som i vissa avseenden liknar kommissionens genom att det geografiskt representerar alla WTO:s medlemsstater.

WTO:s öppenhet och parlamentariska dimension

En kritik som ofta drabbar WTO, liksom andra internationella organisationer, är bristen på insyn i dess arbete. Det bör sägas att WTO är en organisation som är ganska öppen för den allmänna opinionen, i den mån en mellanstatlig internationell organisation kan vara det. På senare år har förhållandet med de olika stora aktörerna i det civila samhället förbättrats avsevärt. Skulle man kunna tänka sig att öppna sammanträdena för allmänheten? Vore det inte dags att föreslå bättre och relevantare information och möten med det civila samhällets organisationer och företrädare?

I åratal har Europaparlamentet främjat, organiserat och – tillsammans med Interparlamentariska unionen – samfinansierat en internationell organisation med säte i Genève, den parlamentariska konferensen om WTO, i vilken parlamentsledamöter från hela världen diskuterar, utbyter information och erfarenheter i frågor rörande internationell handel och ser till att WTO får en parlamentarisk dimension. Detta innebär att de 1) bevakar WTO:s verksamhet och bidrar till att den blir effektiv och rättvis, 2) främjar insyn i WTO-förfarandena och förbättrar dialogen mellan regeringar, parlament och det civila samhället, 3) utvecklar parlamentets kapacitet i fråga om internationell handel och påverkar inriktningen på diskussionerna inom WTO.

Vilka metoder kan man föreslå för att den nuvarande parlamentariska konferensen om WTO ska få högre status?

Sammanhållning och samordning med andra internationella organisationer

Det råder en viss enighet om att man behöver gemensamma och samordnade instrument för att hantera globaliseringen, som i dag berör olika aspekter av medborgarnas ekonomiska och sociala liv. Detta förutsätter en viss samstämmighet mellan å ena sidan WTO:s initiativ och beslut på handelsområdet och å andra sidan initiativ och beslut från andra internationella organisationer, t.ex. Internationella valutafonden, Världsbanken och Internationella arbetsorganisationen (ILO). Räcker det nuvarande samarbetet eller behöver man införa starkare samrådsmekanismer och ömsesidigt erkännande? När det gäller förbindelserna mellan WTO och ILO är det kanske nödvändigt att beakta de sociala aspekterna. På vilket sätt i så fall? Vilka förbättringar av systemet krävs?

Anslutningsprocessen

Anslutningsprocessen kräver i vissa fall långa tidsfrister, inte bara därför att landet i fråga ska visa att det kan anpassa sig till de regler som ligger till grund för WTO – och naturligtvis till principen om successiv avreglering – utan även därför att långa bilaterala förhandlingar är nödvändiga för att fastställa handelskoncessioner och åtaganden för det land som ska ansluta sig. Regeln om enhällighet gör att ett land som inte är nöjt med hur förhandlingarna utvecklas kan blockera processen. Är det lämpligt att behålla ett sådant system i en organisation med 151 medlemmar? Kan man inte tänka sig en tidsbegränsad partiell anslutning för nya medlemmar?

Reform av systemet för lösning av handelstvister

Till skillnad från andra frågor har frågan om tvistlösningssystemet varit föremål för en djupgående diskussion inom GATT, en diskussion som fortfarande fortsätter inom WTO. Föredraganden vill framhålla att denna mellanstatliga organisations tvistlösningssystem är viktigt och speciellt, och gör WTO till en unik organisation. De senaste årens positiva utveckling måste fortsätta så att man kan uppnå förbättringar, även när det gäller förfarandenas längd och det berörda medlemslandets verkställande av beslutet. Detta är en mycket viktig fråga som kanske även borde omfatta ett system med finansiella sanktioner enligt den modell som gäller i gemenskapen med EG-domstolen.

Multilateralism och bilateralism

Detta är en fråga som redan behandlats i andra forum, och Europaparlamentet har tydligt förordat att den multilateralism som förkroppsligas av WTO och de bilaterala och regionala avtalen, som har blivit avsevärt fler på senare tid, ska komplettera varandra. Tendensen blir allt tydligare, och kan leda till att de bilaterala handelsförhandlingarna får en roll som innebär mycket mer än ett komplement och till att de utnyttjas på ett sätt som skadar hela systemet med WTO:s förhandlingsrundor. Om WTO:s hela system förbättras kan man kanske bidra till att stärka organisationen som hörnsten i systemet för internationell handel.

Slutsatser

Europaparlamentet bör i sina överväganden bortse från det möjliga slutresultatet av Doharundan, som vi hoppas blir gott, och parlamentets önskan är inte att hindra förhandlingarna som sådana. Betänkandets syfte är att lägga en seriös grund för den närmaste framtidens arbete, inför en eventuell reform av WTO:s verksamhet. Som WTO:s tidigare generaldirektör Supachai Panitchpakdi sade under diskussionen vid sammanträdet med utskottet för internationell handel i september, har organisationen vissa brister i sitt sätt att fungera, och om de rättades till skulle organisationens verksamhet och det internationella handelssystem som den förkroppsligar kunna förbättras.

Föredraganden vill uppmärksamma kommissionen på vikten av en öppen och konstruktiv dialog med utskottet för internationell handel, för att komma fram till välgrundade och realistiska slutsatser i syfte att förstärka WTO och systemet för multilateral handel. Det är i första hand WTO-medlemmarnas uppgift att fastställa tidsfrister och metoder för att föra reformen framåt. WTO-sekretariatet och parlamenten i de medlemsländer som är representerade i den parlamentariska konferensen om WTO bör enligt föredragandens åsikt också delta i reformen.

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar en omfattande reform av Världshandelsorganisationen (WTO) och framhåller återigen handelns betydelse som ett effektivt verktyg för utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet understryker vikten av multilateralism för att främja fri och rättvis handel och för att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål.

2.  Europaparlamentet efterlyser införande av ett mer demokratiskt beslutssystem i WTO som tar hänsyn till synpunkterna från alla dess medlemmar, vilket omfattar länder på olika utvecklingsnivåer.

3.  Europaparlamentet godtar Sutherlandrapportens(1) förslag om en plurilateral strategi med opt-in eller opt-out-avtal när man inte kan enas. Parlamentet betonar dock återigen sitt engagemang för multilateralism och varnar för att plurilateralism inte nödvändigtvis gynnar utvecklingsländerna, och att klyftan mellan industri- och utvecklingsländer kan vidgas.

4.  Europaparlamentet betonar att WTO:s sekretariat har en avgörande roll och framhåller betydelsen av att det har en proportionerlig andel av företrädare från industriländer och utvecklingsländer för att kunna fullgöra sitt mandat mer effektivt.

5.  Europaparlamentet poängterar vikten av att inrätta en parlamentarisk församling inom WTO med rådgivande befogenheter mot bakgrund av WTO:s bristande demokratiska ansvarsskyldighet och legitimitet, och välkomnar alla slags reformer som kan stärka anslutningen av parlamentariker till WTO.

6.  Europaparlamentet anser att en omarbetning av den särskilda och differentierade behandlingen är av yttersta vikt för WTO:s betydelse ur ett utvecklingsperspektiv. En sådan omarbetning bör innehålla en ny indelning av utvecklingsländerna inom WTO samt en SDT-strategi som utformas efter enskilda länders behov snarare än efter länderkategorier. Vid indelningen bör effektiva kriterier användas. Det räcker inte bara att beakta BNI-tillväxten utan också indikatorer som index för ekonomisk sårbarhet (EVI) samt index för handel och utveckling (TDI) bör beaktas.

7.  Europaparlamentet erinrar om artikel XXXVIII.2.a i GATT, som fortfarande inte har genomförts, i vilken samtliga WTO-medlemmar åläggs att stabilisera och förbättra marknadsvillkoren för primärprodukter av särskilt intresse för de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO. Parlamentet framhåller att beslutsamma åtgärder kring denna artikel är en viktig del av en reformerad Världshandelsorganisation.

8.  Europaparlamentet ser EU:s initiativ ”allt-utom-vapen” som ett bra exempel på tillträde till de minst utvecklade ländernas marknader.

9.  Europaparlamentet välkomnar Sutherlandrapportens förslag om att finansiering av tekniskt stöd ska inkluderas som en avtalsenlig rättighet för de minst utvecklade länderna så att de kan delta i det multilaterala handelssystemet på ett meningsfullt sätt. Parlamentet understryker att kapacitetsuppbyggnad är av yttersta vikt för att förbättra utvecklingsländernas möjligheter att förhandla, identifiera behov och strategier samt uppfylla WTO-åtagandena.

10. Europaparlamentet inser behovet av att ompröva tvistlösningsmekanismen, eftersom genomförandet av beslut (införande av ekonomiska sanktioner) kan försämra utvecklingsländernas deltagande i denna mekanism. Parlamentet välkomnar förbättringar när det gäller processernas längd och stödjer Sutherlandrapportens förslag om att tillåta samråd med överprövningsorganet för att få juridisk rådgivning innan ärendet tas upp i WTO.

11. Med tanke på att tarifferna har sänkts till historiska miniminivåer framhåller Europaparlamentet att bevarandet av multilaterala bestämmelser genom tvistlösningsmekanismen antagligen är WTO:s viktigaste uppgift i framtiden, och att organisationens effektivitet och legitimitet kommer att mätas i förhållande till den. Parlamentet uppfattar snarare denna WTO-uppgift som ett rättvist sätt att balansera olika intressen och värden än som medling i samband med regelöverträdelser.

12. Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att tvistlösningsorganet tolkar WTO:s bestämmelser på ett sätt som tar hänsyn till tillämplig internationell miljölagstiftning och sociallagstiftning, och uppmanar, vid behov, kommissionen och Världshandelsorganisationens samtliga medlemmar att ändra WTO:s regler i detta avseende.

13. Europaparlamentet välkomnar initiativ som de ämnesspecifika dialogerna med företrädare för det civila samhället som organiseras av WTO:s sekretariat. Parlamentet understryker att det finns ett behov av att öka det civila samhällets närvaro på scenen för global ekonomisk styrning genom ökade samråd och överväganden, och efterlyser tydliga regler för icke-statliga aktörers medverkan i WTO:s beslutsprocess.

14. Europaparlamentet understryker det omedelbara behovet av strukturerat samarbete mellan WTO och andra specialiserade FN-organ, särskilt UNCTAD, WHO och ILO. Detta skulle enligt parlamentet innebära ett viktigt steg mot en mer hållbar globaliseringsmodell.

15. Europaparlamentet framhåller ännu en gång att handelsavtalen måste främja drägligt arbete, men påminner om att arbetsstandarderna bör vara anpassade efter landets utvecklingsnivå och inte får användas för att rättfärdiga protektionism. Parlamentet yrkar på att ILO ges observatörsstatus inom WTO samt att en kommitté för handel och drägligt arbete inrättas. ILO bör vidare få befogenhet att lägga fram expertrapporter (så kallade amicus curiae briefs) inför WTO:s paneler och överprövningsorgan.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(1) ”The Future of WTO: Addressing Institutional Challenges in the New Millennium”, XII – 2004.

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande för frihandel inom ramen för ett regelbaserat multilateralt handelssystem och understryker att öppna marknader som bygger på transparenta och rättvisa regler är avgörande för en stabil global tillväxt. Parlamentet betonar dock att inte alla mindre utvecklade länder kommer att vinna ekonomiskt på ytterligare avregleringar, såvida de inte erhåller stöd.

2.  Europaparlamentet framhåller att WTO är den enda globala organisation som ägnar sig åt handelsregler och att WTO sannolikt skulle bli effektivare om dess ansvarsområde vore enkelt och begränsat till handelspolitik och genomförandet av handelspolitiska regler.

3.  Europaparlamentet begär ett nytt WTO-samråd och en ny medlingsmekanism i syfte att göra det lättare för WTO att avskaffa de allt större icke-tariffära handelshindren.

4.  Europaparlamentet anser att det krävs andra former av beslutsfattande än enhällighet för att WTO ska kunna tillämpa och genomföra de gemensamma frihandelsreglerna.

5.  Europaparlamentet anser att ett starkt WTO med ett regelbaserad internationell handelsystem erbjuder möjligheter för utvecklingsländerna att utrota fattigdomen, men beklagar att begränsade resurser försätter utvecklingsländerna i ett ofördelaktigt förhandlingsläge. Parlamentet framhåller att Europeiska unionen bör främja ett stärkt WTO-sekretariat och en ökning av resurserna för tekniskt stöd, särskilt till de utvecklingsländer som är medlemmar av WTO, så att de kan ta sig an frågor av särskilt intresse.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att av sina partner kräva strikt respekt för bestämmelserna om statligt stöd och exportsubventioner, för att på så vis förebygga snedvridning av konkurrensen, samt följa trenden mot en begränsning i användningen av sådana subventioner.

7.  Europaparlamentet framhåller att det ligger i EU:s intresse att de globala marknaderna för tjänster ska vara lika öppna som de globala marknaderna för varor. Mot bakgrund av detta betonar parlamentet att även de finansiella marknaderna är viktiga, och konstaterar att det är nödvändigt att de europeiska jordbruks- och varumarknaderna öppnas i större utsträckning.

8.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med marknadsbaserade växelkurser. Sådana växelkurser ligger i alla handelspartners intresse.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET